One-shot By Emma!
2014-06-14 När dörren öppnades till det vita huset hördes det vart man än var. Den lät så förfärligt mycket att familjen fyra hus bort borde höra. ”Welcome home, love!” Ropade jag och förmodade att det var Niall. ”Hey babe”, svarade han med sin raspiga röst och jag bytte kanal ännu en gång. Jag hade inte gjort något annat än att zappa mellan olika kanaler på tv:n och ätit vindruvor nedbäddad i den stora soffan idag. ”How was your day?” Frågade jag, men det dröjde ett tag innan han svarade. Tystnad. Tystnad. Tystnad. ”Niall?”
”What is it?!” Fräste han irriterat och jag rynkade ögonbrynen. Visst var Niall alltid lite småsur när han kom hem från jobbet – han var direkt inte i den bästa jobbranschen på grund av hans förflutna, men ett jobb hade han. Jag reste mig långsamt upp från soffan och rättade till det vita linnet så att det täckte allting, sedan trippade jag ned för trapporna och möttes av Niall med en keps nedtryckt på huvudet. ”Babe?” Mumlade jag oroligt när jag såg hur hans händer darrade när han knappade på sin mobil. ”Niall, look at me”, beordrade jag.
När jag klev ned för trappsteget blev jag direkt mycket kortare än honom. ”Niall.”
”Stop it”, protesterade han när jag tog av honom kepsen så hans blonda hår kom fram.
”Oh my god. Oh my god, Niall what is this?” Utbrast jag chockat när jag såg hans ansikte. Ansiktet var helt blåslaget, hans ena öga var nästan helt igenväxt och hans läpp var sprucken.
”What the hell have you done?”
“Nothing, baby, don’t think about it”, sade Niall och skjutsade bort mina trevande händer.
“Don’t think about it?!” Sade jag irriterat, lade armarna i kors och blängde på honom. ”Tell me now.”
Niall suckade och gav efter. Efter 4 år i lägenhet och 3 år i ett hus hade han förstått att jag får igenom vad jag vill.
Han ryckte på axlarna och det såg så gulligt uppgivet ut att jag ville kyssa honom, men det var förstås inte rätt tillfälle.
”I just had a… fight with some guys”, sade han och tog av sig skinnjackan.
”Again, Niall? And who was these guys?” Jag kände hur fasan började komma krypande upp I magen mot hjärtat för att sedan lägga sig där och gro. Han vek undan med blicken, vilket var ett väldigt dåligt tecken. ”Niall, answer me”, sade jag bestämt.
Ett otäck tystnad väcktes mellan oss. Niall tittade långsamt upp, rätt in i mina ögon och skickade stötar genom hela min kropp. Tårarna byggdes upp i mina ögon. ”No Niall, not again. Oh God, not again.”
~~~~
Jag trodde verkligen att det var över. Jag trodde det, men tydligen hade det kommit tillbaka. Det vi flytt från. Niall hade en gång för många år sedan hamnat i fel bråk med fel personer, vilket ledde till att han var skyldig dem en otrolig summa pengar. Niall betalade tillbaka en del, men sedan stack vi och hoppades på att de inte skulle hitta oss. Vi flyttade till Sverige i Norrköping och bosatte oss där. I några månader gick det bra, men sedan började anonyma mordhot komma i vårt brevinkast och vi insåg att vi var jagade igen. Männen ville ha deras pengar, men nu är de betalda. Problemet är att Niall alltid hakar fast sig på saker och inte kan acceptera att någon styr över honom, så förmodligen är vi tillbaka i samma bana igen.
När jag tvättar Nialls sår – trots protester, biter jag mig så hårt i läppen att jag börjar blöda för att inte börja gråta. ”How does it feel now?” frågade jag oroligt efter att jag pysslat om honom så mycket han nu tillåtit mig. Han ryckte på axlarna och gav mig en försiktig kyss i pannan och daskade till mig i rumpan. ”Hey!” Utbrast jag och Niall skrockade.
”We’ve been together for years now, when will you allow me to touch your bum?”
“Never”, svarade jag och gav honom en slängkyss innan jag sprang upp till övervåningen igen och kastade mig i soffan. Efter ett tag hörde jag Nialls steg i trappan och sedan satte han sig i soffan. Jag sneglade på honom. Jag slogs gång på gång av hur vacker han var, egentligen, om man bortsåg från blåtiran och alla sår. Förmodligen skulle han bli förolämpad om han hörde att jag tyckte han var vacker, då han nog ser sig själv som ”sexig eller snygg.”
”What is this for crap you’re watching?” Jag ignorerade hans kommentar och lipade bara åt honom innan jag lade mitt huvud i hans knä och slöt ögonen när hans fingrar började fläta mitt hår. Han hade blivit mjukare under åren, mer… kärleksfull.
”So… what is happening now?” Frågade jag försiktigt och hans fingrar stannade upp ett litet tag. ”I don’t know, love. We’ll see”, svarade han.
”But what if they find us?”
“I don’t know”, suckade han, och när jag tittade upp byggdes det vanliga, självsäkra flinet upp. ”But I know one thing for sure."
”What?”
”We’re going to have so much fun tonight that you will not be able to walk tomorrow”, flinade han.
“Oh my God, Niall, stop it!” Utbrast jag men kunde inte låta bli att skratta. Niall kysste mig i pannan och hans fuktiga läppar fick mig nästan att slicka mig om läpparna.
Han log när han såg det.
Niall´s point of view
Jag vaknade upp mitt i natten med Vanessas kropp i mina armar. Hela jag fylldes med kärlek och jag drog undan hennes hår från ansiktet, tittade ned på hennes fridfulla ansikte. ”I love you” viskade jag, men frös till is när röster hördes på undervåningen. Jag måste nästan inbilla mig. Jag satte mig upp i sängen och försökte koncentrera mig på att höra något. Det tog 1 sekund. 2 sekunder. 3 sekunder. Sedan hördes det igen. Den här gången var det på riktigt, och jag visste direkt vilka det var. ”Niall, what is it?” Mumlade Vanessa bakom mig och jag vände mig om och satte fingret över läpparna. Vanessa tittade förvirrat på mig.
”They are here”, viskade jag och Vanessas färg försvann från ansiktet.
”Oh my god”, viskade hon och kastade av sig täcket. ”We have to…”
”Schh, they will come up here any time now, you have to go and hide.” Vanessas skräckslagna blick mötte min och hon torkade irriterat bort tårarna. ”What about you?”
”Don’t worry about me, I will fix this.” Vanessa lutade sig fram och kysste mina läppar. Det sved till lite i såret, men smärtan försvann med vågorna av kärlek och njutning som kom därefter. ”I love you, Niall, okey? So don’t do anything stupid now.” Sedan trippade hon tyst över till dörren som ledde till ett litet förråd som fanns i rummet. Hon låste efter sig, och jag tittade på dörren i några sekunder, för att försäkra mig om att hon var säker.
Jag tog upp mobilen som låg på nattduksbordet och knappade in numret till den svenska polisen. Jag berättade att en grupp med män hade brutit sig in i vårt hus och nu försökte mörda oss, och sedan tog jag upp pistolen som låg i en låda under sängen. Vanessa visste inte att jag hade den, men man kunde aldrig vara för säker. Jag klev ur sängen och gick försiktigt till dörren och öppnade den. Korridoren låg tyst, och det var knappt att man hörde fotstegen i trappen. Jag smög längs med korridoren och tryckte upp mig mot ett hörn nära trappen, där jag kunde se dem men de kunde inte se mig. Hjärtat bankade i min kropp, men jag försökte påminna mig om att jag hur enkelt skulle kunna slå ned dem här med ögonen förbundna. Problemet var bara att de var mycket fler än mig.
”Where are Davis?” Mumlade en mörk röst, och ilskan fyllde min kropp.
”He is looking for the girl”, mumlade någon tillbaka.
“But where is he, you stupid shit! I know that he is looking for Vanessa.”
“In their room”, svarade den andra rösten irriterat tillbaka, och mitt hjärta slutade slå. Vanessa. Världen slutade snurra.
Ett skrik skar tystnaden. Ett skräckslaget skrik fyllt med fasa, en bön om en räddning. ”Vanessa!” Vrålade jag och brydde mig inte om männen såg mig, om någon skadade Vanessa skulle jag göra något värre än att mörda dem. Jag sprang mot sovrumsdörren och röster bakom mig hördes, men så länge de inte började skjuta skulle jag klara mig. Jag slängde upp sovrumsdörren och förväntade mig se Vanessa ligga död på golvet. Men rummet var tomt. ”Vanessa, where are you?!” Skrek jag och slog igen sovrumsdörren om mig och låste den.
”Help me!” Skrek Vanessa från förrådsrummet. Jag kände mig dummare än någonsin. Hur kunde jag inte se till att förrådet var tomt? Jag kastade mig mot dörren i hopp om att den skulle ge vika, men den kunde lika gärna vara gjord av stål. Jag kastade mig mot den igen så att det knakade till i axeln, och precis när jag kom på den briljanta iden att skjuta mig igenom låset, hördes röster bakom mig. ”Drop the gun, or Vanessa dies.” Jag stannade upp, vände mig långsamt om. Där stod de, med svarta kläder och rånarluvor. Jag släppte pistolen på mattan och backade ett steg ifrån den. Dörren bakom mig öppnades och Vanessa släpades ut av en man som höll en dolk mot hennes hals. Hon grät tyst och försökte att inte darra, men hela hennes kropp ryckte som i kramper.
”If you touch her, I will kill you all”, morrade jag, men de bara skrattade åt mig.
”Niall, Niall, Niall, so cocky”, sade ena mannen och klev fram. Smith. Jag skulle känna igen hans röst vart som helst.
”If you give us the money, we will let her go.”
“What money?” Vrålade jag.
“Stop playing dumb”, sade Smith irriterat och knäppte med fingrarna. En man kom fram och pressade ned mig på knä, höll fast mina armar bakom ryggen.
”You will regret this.”
Smith log. “Davis…”
Vanessas skrik hördes igen och jag försökte ta mig ur mannens grepp med ett vrål. ”Don’t touch her!” Vrålade jag när Davis gick fram med Vanessa till mig. Dolken pressades mot hennes hals och hon grät högt och ljudligt nu. ”Niall I love you”, grät hon.
”Let her go!” Skrek jag. Allting kändes hopplöst. De var så många fler. Men så hörde jag ljudet. Ljudet av en räddning. Sirener. Männen stelnade till. Sirenerna kom närmare och närmare. ”We have to go”, väste någon.
”Fuck!” Vrålade Smith, men de släppte både mig och Vanessa. Smith mötte min blick, log. Hans knytnäve kom otroligt fort. Precis innan allting svartnade såg jag Vanessas ansikte framför mig. Tryggt. I säkerhet. Det var allt jag behövde.
N U NÄR DU LÄSER DET HÄR SITTER JAG OCH HYPERVENTILERAR I EN BIL, VI SYNS SNAAART XX
you´re mine - chapter 20
Klockan var tio i nio och våra väskor stod inpackade i bilen, åtminstone min och Rebeccas. Niall hade varit kaxig nog att flyga hit utan väska , vilket han på något smart sätt lyckats alldeles galant med.
”Är ni redo?” frågade pappa och öppnade bildörren åt oss. Jag gav mamma en sista puss på kinden innan jag hoppade in i bilen, med Niall efter mig. Rebecca sa farväl till sina föräldrar, som också kommit till vår uppfart, innan även hon hoppade in i bilen.
”Jag är glad att det är lättare den här gången, att säga hejdå alltså” suckade mamma och andades in ett djupt andetag. Precis som om hon verkligen försökte att hålla sig ifrån tårar. Pappa satte sig i förarsätet med ett halvt leende och startade motorn.
”It´s annoying that I don´t understand shit” skrockade Niall och lade sin hand på mitt lår, lite för långt upp om du frågar mig. Jag tänkte precis schasa iväg hans hand och säga till honom, men min pappa hann före. Han tittade i backspegeln, öppnade munnen och lät sin knaggliga engelska flöda igenom bilen.
”I think you understand what´s happening, and please remove your hand from my daughter. You may be her boyfriend but i´m her father, please respect that”. Jag var precis på väg att öppna munnen och förklara för pappa att Niall inte alls var min pojkväm, men insåg sedan att det var det vi hade lurat pappa och mamma med. Att Niall faktiskt var min pojkvän. Tanken gav mig gåshud av olika anledningar. Niall såg min min och flinade brett, innan han mötte min pappas blick i backspegeln och nickade. Hans hand försvann från mitt lår, men låg fortfarande kvar vid sidan av mitt ben. Min uppmärksamhet lämnade dock honom i samma sekund som min mobil vibrereade i min jeansficka. Jag tog diskret upp den och vred bort skärmen ifrån Niall, då smset var från flickan bredvid mig. Rebecca.
From: Rebecca
So they still think he´s your boyfriend? You didn´t tell them the truth last night?
Jag kände Nialls brinnande blick på mig men bestämde mig för att ignorera det, han fick lagom med uppmärksamhet utan min hjälp.
Jag lät mina tummar springa över tagentbordet på min mobil och läste snabbt igenom svaret innan jag skickade iväg smset.
To: Rebecca
My dad would litterally call the police if he knew the truth. I can´t tell him that Niall´s some sort of psycho that suddenly decided that he wants me right now. It´s better if they just believe we´re dating, then I can ”break up” with him or something. They don´t have to know.
Jag mötte pappas skeptiska blick när jag lagt ner mobilen och log så säkert jag kunde. ”Vem skriver du så frenetiskt med?” frågade han nyfiket och höjde på ögonbrynen.
”Just a friend from England” svarade jag nonchalant och ryckte på axlarna.
Min mobil vibrerade till igen, och i jakt på att veta vad Rebecca hade skrivit låste jag upp skärmen. Men till min förvåning var det inte ett sms från Rebecca, den här gången var det från Zayn.
From : Zayn :3
Becca told me about Niall coming with you to Sweden.. I hope for his own sake that he didn´t caus any trouble. Is everythign all right?
Jag log åt hans orolighet och tänkte precis börja skriva tillbaka när Nialls hand tog mobilen ifrån mig. Han läste igenom smset med en rynka mellan ögonen och bet sig i läppen. ”give me my phone back” beordrade jag i en halv viskning, då jag lyckades gömma min röst från pappa under radion.
”Why is this dick texting you?” frågade han surt och höll mobilen ännu längre ifrån mig.
”If there´s someone who´s a dick then that´s you. Give me my phone!” väste jag argt och sträckte mig efter min mobil. Niall skakade grinigt på huvudet innan han lade min mobil i mitt knä igen. Jag pustade lättat ut när jag såg att han inte hade skrivit något elakt tillbaka till Zayn. Gud vet vad som hade hänt då.
Utan att bry mig om Nialls sura huffande och puffande skrev jag tillbaka till Zayn, så att han slapp oroa sig.
To : Zayn :3
He´s being a dick, but I´ll survive.. ;) we´re on our way back to England now, I´ll text you when we´re at the airport. :-)
Zayns svar kom nästan direkt.
From: Zayn :3
I´ll kick his ass next time I see him..
You and Rebecca up for a movie night tonight? Louis and Luke´ll bring their girlfriends ;)
To: Zayn :3
I´d love to! See you in a few hours :)
Nialls griniga humör hade övergått till den sidan av Niall som jag inte alls tyckte om. Tror jag..
Den sidan där allting kretsade runt honom. Jag tog ännu en gång upp min mobil för att se hur lång tid det hade gått, och av klockan att döma var jag tvungen att sitta på det här flygplanet i cirka tjugo minuter till. Jag bad till gud att dom minuterna skulle gå fort, då Rebecca hade somnat och Niall inte var... rolig för stunden.
Hans hand hamnade för fjärde gången på mitt lår, och jag som hade kjol på mig var inte jätte bekväm.
”Niall, stop it” muttrade jag och puttade bort hans hand, som envist återvände sekunden senare. Den enda skillnaden var att han nu börja låta sin hand glida uppåt. Han lutade sig närmare och andades tungt ut över min hals. ”Oh my god what´s wrong with you? Get your hands off me freak!” tjöt jag argt och knuffade så hårt jag kunde honom i bröstet. Han lutade sig tillbaka i sitt säte med händerna i en jag-ger-mig-gest, även om vi både visste att han bara drev. ”It drives me crazy yah know”. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn och suckade.
”What?”.
”Knowing that I´m so close to the thing I want, but still so far away” sa han dramatiskt och lade en arm om mina axlar. Jag tog bort hans arm ifrån mig och fortsatte att titta på honom, i väntan på att han skulle förklara bättre. Hans blick gled från mina ögon, ner över min kropp tills den stannade vid min kjol. När jag förstod vad han menade hettade mina kinder till, trots att jag sa åt dom att inte göra det. Mitt huvud sade åt mig att slå till honom, att skälla ut honom för allt jag var värd, men jag hade en annan plan.
Jag reste mig ifrån sätet när planet äntligen landat och började gå ut ifrån flygplanet. ”Come on Nessa, you can´t ignore me forever you know” skrockade Niall, men osäkerheten i hans röst lyste igenom. Rebecca, som nyligen vaknat, tittade förvånat på oss innan hon tog min hand i sin.
”What´s going on?” frågade hon nyfiket och grimaserade när hon såg mängden av människor som rusade omkring inne på flygplatsen. ”Niall´s a fucking idiot so i´m basically ignoring you” förklarade jag och ryckte på axlarna.
”Hey I heard that!” ropade han strax bakom oss, men ingen av oss reagerade på hans närvaro.
Nialls pov-
Taxichaufförens tackade leendes Vanessa efter att hon räckt pengarna till honom. Svartsjukan bubblade upp inom mig oc- vänta va? Sen när blev jag svartsjuk?
Jag skakade bort tankarna och mötte Rebeccas uttråkade blick.
”Go inside” mimade jag och nickade upp mot lägenheten. Hon ryckte trött på axlarna innan hon lydde min order och gick in i lägenheten.
Vanessa, som precis vinkat hejdå till den sliskiga taxichauffören, vände sig om med ett leende på läpparna. Ett leende som sekunden senare suddades ut.
”Rebecca?” frågade hon oroligt och tittade sig omkring. ”I told her to go inside” förklarade jag och drog en hand igenom mitt hår. Vanessa tittade överallt förutom där jag stod och började sedan gå upp mot porten. Mina reflexer fungerade snabbare än min hjärna, och innan jag visste ordet av det höll jag tag i hennes handled. Att jag betett mig som ett svin tidigare var ingen lögn direkt, men jag kunde inte hjälpa det. När jag såg henne prata med Zayn så.. snäppte något inom mig. Det låter konstigt, men jag blev osäker och satte på min vanliga sida.
”I.. I was a dick” erkände jag och bet ihop käken. Vanessa tittade på mig med en are-you-serious blick.
”I´m.. I can´t believe that i´m saying this, but i´m sorry for the way I acted. I didn´t mean to offend you in any way”.
Vanessa lät en hög suck falla från hennes läppar innan hennes handled inte stretade emot i min hand. ”Just say something, you´ve ignored me for the past.. 60 minutes and it´s freaking me out”. Hennes blick mjuknade en aning och något som skulle kunna vara början på ett leende spred sig över hennes läppar.
”Just.. don´t be like that again. Okay? You have no right to do what you did, I mean we´re not even dati-”. Jag tog ett snabbt kliv framåt och lät mina läppar möta hennes. Innan hon hann reagera och backa i väg så placerade jag mina armar runt hennes midja, så att hennes kropp var pressad mot min.
Jag hade förväntat mig något slags motstånd, men i stället började hennes läppar sakta röra sig mot mina, och jesus det kändes som om jag var i himlen.
AWWWWW NIALLESSA :'D
Nu är det förbannade kapitlet äntligen uppe!
Nu så är det ju såhär att min skolavslutning är i morgon, och på lördag är det konsert, så jag kommer inte kunna vara aktiv här under helgen.
Men en ängel vid namn Emma har skrivit en One-shot om Niall och Vanessa, som jag kommer publicera någon gång nu de närmaste dagarna.
20 kommentarer till nästa kapitel! xx
You´re Mine - Chapter 19
JAG HAR INGEN ANING OM VILKA BILDER JAG SKA VÄLJA SÅ JAG SKITER I BILD TILL DET HÄR KAPITLET CAUSE I`M A BADASS
Jag satte upp mitt hår i en hög tofs och log mot min spegelbild, någonting jag brukade göra för att helt enkelt må bättre. ”Why don´t you show me around here?” frågade Niall och tittade på mig ifrån min säng.
”What do you mean? Show you around where?”
”Your grandmas garden, No baby, around where you´ve always lived. Show me the part of Sweden we are in” skrattade han och himlade med ögonen.
”Okay, if that´s what you want. Are you ready to leave then?”. Jag satte händerna på höfterna och tittade på honom med ett rest ögonbryn. ”Yup, been ready for the last minutes” flinade han och ställde sig upp. Jag valde att inte bry mig om hans retsamma ton och öppnade dörren för att kunna gå ner till hallen.
”Mum, dad, Niall and I are going out for a while! I´m gonna show him some places near by” ropade jag ut till vardagsrummet när jag tog på mig mina skor. Mamma ropade ett snabbt okej tillbaka och det var allt jag behövde höra. Niall lade en arm i samma sekund som vi klev ut bilen, vilket gjorde att mitt huvud fick kortslutning för en stund. Ville jag att han höll om mig? Skulle det bli konstigt om jag plötsligt inte ville ha honom hos mig, när jag nyligen bett honom att sova i samma säng som mig. Jag lät honom därför ha kvar sin arm, utan att medge att jag tyckte om det. Jag kände mig liksom.. trygg.
Plötsligt kom Rebeccas ord tillbaka som en blixt, det hon sagt om att hon sett Niall med en annan tjej. ”Wait, i´m mad at you!” sa jag högt och stannade, så att Niall ställde sig framför mig. ”Huh?” frågade han förvånat och lade båda sina armar om mig i stället.
”Yes, i´m mad at you! You were the one who almost broke my leg , and then you just ignored me and met another girl!”. Ilskan som jag hade känt när Rebecca berättade det kom tillbaka, men i en mindre mängd.
”No no you´ve got it all wrong. I ´m really sorry for your leg, but to be honest I don´t really know what happened. You see.. after you and your friends left, Zayn got a pretty good grip on me. He told me to stay away from you and such nonsense, but since I knew you were hurt and I guessed pretty mad I didn´t want to make it worse. So I thought that i´d just try to stay away for a few days and then try to call you. I actually went to the café once, but you were having lunch break so you weren´t there, and well Zayn got sort of pissed when he saw me, so I left before you came back”.
Jag tittade skeptiskt på honom för att se om det han sa var sanning.
”A few days? You didn´t make an effort to contact me for weeks! And what about the girl?”. Niall drog en hand igenom sitt hår och pustade ut.
”I don´t have any excuse, all I can say is that i´m sorry for not calling or texting you. And that girl, she´s my cousin. You may not want to believe it, but that´s the truth. She visits me sometimes when she´s in england, she travels a lot, so I don´t get to see her often. You know what, if you don´t believe me I can ask her to call you or something, and tell you that i´m not lying” föreslog han och började ta upp sin mobil ifrån fickan.
”there´s no need for that, I believe you” suckade jag och tittade upp mot himlen. ”So you´re not mad anymore?” frågade han och bet sig i läppen. Mina ben höll på att vika sig och jag blev faktiskt chockad över vilken effekt han hade på min kropp.
”No, i´m not mad. I´m just.. a bit dissapointed, I mean I had to stay at the hospital and then jump around on crutches for almost three weeks” påpekade jag och höjde på ögonbrynen.
”I didn´t know that, all I know is that Zayn was mad as fuck”. Jag släppte min arga sida och började sakta fortsätta vår vandring framåt. ”Why does he hate you so much?” frågade jag nyfiket och lät Nialls arm lägga sig runt min midja igen.
”That´s none of your business sugar” skrockade han och lät sin hand glida längre och längre ner från min höft. ”Keep your hand on my waist or remove your arm” muttrade jag och drog upp hans arm igen. Trots min nyfikna sida valde jag att inte prata mer om varför Zayn inte tyckte om dom, det var bättre att fråga Zayn när vi var tillbaka i England.
På bara en snabb sekund släppte hans arm min midja, men inte för den anledningen jag hade väntat mig. Ett högt SMACK hördes och sedan kom en brännande smärta från högra sidan av min rumpa. ”How dare you!” tjöt jag men kunde inte låta bli att skratta när jag såg det stolta flinet på hans läppar. ”You´re a pig..”.
~~ERAKOMMENTARERGÖRMIGSÅJÄVLAGLADJAGÄLSKARER~~
Efter en hel dag inne bland Göteborgs gator klev vi av vid bussen vid busshållplatsen som låg en liten bit ifrån mitt hus. Två tjejer kom gående, en med en cigarett i handen och den andra med piercingar. Dom gav mig båda varsin lömsk blick, och först efter att de passerat insåg jag vilka de var. Patricia och Sandra. ”Do they have some sort of problem or what?” frågade Niall och drog mig närmare sig själv, så att våra sidor nuddade varandra.
”I guess so, they´re my old classmates and well, I guess life didn´t really turn out the way they wanted it to. Not that I care, they´ve hated me and Rebecca for too long so I´m not surprised that they´re still here” svarade jag nonchalant och hoppades nästan att dom hörde.
”There´s a lot of assholes in our world, sadly enough I think I´m one of them” flinade Niall och klämde åt sin hand vid min midja. ”I can only agree” svarade jag med ett självsäkert leende och väntade på att han skulle reagera.
”Yea-wait! That´s not nice, you´re supposed to tell me otherwise” hojtade han och grävde in fingrarna i min hud. Ett högt läte, en blandning mellan ett skratt och ett tjut, lämnade min kropp ”Nonononononononononono NIALL NO!” skrek jag och försökte bryta mig loss ifrån hans famn. Han satte även den andra handen på min midja och lät sina fingrar springa över min hud.
”Tell me that i´m not an asshole”.
”But you ar-NO PLEASE”, tårarna började tränga sig fram i mina ögon och mina andetag blev allt jobbigare.
”OKAY OKAY YOU`RE NOT AN ASSHOLE”. Kittlandet slutade men Nialls händer var fortfarande kvar vid min midja, medan min rygg var pressad mot hans bröst. ”Tell me that i´m the best boyfriend you´ve ever had”.
”Niall.. You´re not my boyfriend” suckade jag och kände hur mitt humör sjönk en aning.
”I´ll be in a while” envisades han och lutade sig ner för att pussa min kind.
”Yeah we´ll see about that”.
Jag tycker faktiskt att jag har blivit bättre på att uppdatera, mawahaha :D
As usual jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni orkar kommentera, för det gör mig såhäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär lycklig :DDDD
20 kommentarer till nästa kapitel ;) xx
You´re Mine - Chapter 18
Niall´s point of view
Verkligheten kom tillbaka till mig och jag kände hur min kropp vaknade till liv. Jag öppnade trött ögonen och försökte att komma ihåg vart jag var. Inte var det i min lägenhet i alla fall. Min blick gled ner mot personen som låg i mina armar, och på något konstigt sätt spred sig en varm känsla i min kropp. Jag var hemma hos Vanessa, med hennes ömtåliga kropp bara någon centimeter ifrån mig. Ett leende spred sig över mina läppar samtidigt som jag lät mina fingrar dras över hennes arm. Hon var så vacker, så liten och omedveten om att jag stirrade på henne. Åtminstone var det det jag trodde.
”Stop staring you creep” mumlade hon sömndrucket och vred på huvudet. Jag ignorerade det hon sagt och drog henne ännu närmare mig, så att våra kroppar praktiskt taget var pressade mot varandra. ”What are we doing today?” viskade jag mot hennes hals. Hon fnissade lågt och tryckte händerna mot mitt bröst för att få bort mig.
”It tickles..” förklarade hon när hon såg min grimas och drog en hand över hennes hals. Jag skrockade hest och pussade snabbt hennes kind innan hon hann reagera. En röd rodnad spred sig över hennes kinder innan hennes ögon spärrades upp. Hon drog upp täcket över sitt ansikte och började mumla ”oh my god” upprepade gånger.
”Hey, what´s wrong?” frågade jag förvånat och försökte att dra bort täcket, men hon hade ett hårt grepp.
”I don´t have any make up on, and I probably look like a clown, that´s what´s wrong” muttrade hon och gömde sig ännu längre ner under täcket.
”Oh come on, you really don´t have to worry about not wearing make up, you´re fucking gorgeous, okay?” suckade jag och försökte ännu en gång att ta bort täcket. Den här gången lät hon mig, men hon täckte i stället för ansiktet med händerna.
”Come on baby”. Jag tog försiktigt tag i hennes handleder och lyfte bort dom ifrån hennes ansikte. Till min förvåning gjorde hon inget motstånd, utan mötte blygt min blick med illröda kinder.
”You´re super hot” flinade jag och lutade mig ner över henne. Hennes ögon spärrades upp och hon rullade snabbt undan.
”My parents will be up any second, you have to get into your own room” flämtade hon sedan i panik och satte sig upp. ”What if your dad walks by when I get out?” frågade jag nyfiket och höjde på ena ögonbrynet. Någonting lyste upp i hennes ögon.
”The window”.
”What?”.
”You´ll have to use the window”. Jag tittade på henne som om hon vore galen.
”In what way? What if I fall and die?”. Hon himlade med ögonen och ställde sig upp ifrån sängen. Min blick drogs direkt till hennes bara ben, som bara var täckta av ett par pyjamas shorts och en stor t-shirt. Vanessa gick över till fönstret och gjorde ett kom-hit tecken med handen. Jag reste mig upp och gick efter henne med ett flin på läpparna. När jag väl stod bredvid henne lät jag min hand lägga sig på hennes höft, vilket gjorde att hon stelnade till. Med ett litet flin kikade jag ut genom fönstret och på det Vanessa ville visa mig. Hennes fönster och fönstret ifrån det andra rummet var inte långt ifrån varandra, så jag skulle enkelt kunna klättra ut, vänta på att Vanessa går runt och öppnar fönstret i gästrummet och sedan hoppa in där.
”Okay I´ll go to the other room now, climb out whenever your ready” sa hon och tog upp ett par mysbyxor ifrån golvet. Till min besvikelse tog hon inte av sig sina shorts, utan satte på byxorna utanpå. Jag hoppade upp i fönstret och lät mina ben hänga ut på utsidan.
”See you soon babe”. Det sista jag hann se var den rosa rodnaden som täckte Vanessas kinder innan hon gick ut ur rummet.
Vanessas Point Of View
”See you soon babe” sa han med sin irländska stämma, som nu var mycket starkare efter att han precis vaknat. Utan att visa hur mycket han påverkade mig öppnade jag dörren och gick ut. Som om gud ville jävlas kom pappa gåendes runt hörnet med sin ipad i handen. ”Godmorgon gumman, vart ska du?”. Jag pekade mot Niall´s rum och log, ”I´m going to wake Niall”. Pappa nickade skeptiskt och gick sedan förbi med en tung suck, jag antar att han inte var jätte förtjust i att Niall sov här.
Utan att bry mig mer om knackade jag på Nialls dörr och låtsades som om han svarade innan jag öppnade dörren. Hans säng stod obäddad, men resten av rummet såg ut att vara orört. Jag skyndade mig över till fönstret och puttade upp det, så att Niall hade en chans att komma in.
”Took you long enough” flämtade han trött och klättrade in, så att han landade på golvet med en duns. ”Schh, my parents will think we´re up to something!” fräste jag snabbt och höll upp ett finger. Jag ansträngde mig för att lyssna om jag kunde höra misstänksamma steg ifrån nedervåningen, men hann inte fokusera länge innan en arm drog min kropp bakåt.
”But we are up to something, aren´t we?” viskade han i mitt öra och lät en hand glida ner mot min rumpa.
”My god Niall stop!”. Jag hoppade snabbt undan och lade händerna på min bak för att skydda den ifrån Niall. Jag vände mig om och tittade på honom med vidöppna ögon. Han bar sitt vanliga kaxiga flin och ryckte på axlarna.
”I like your bum”.
Well I wouldn´t mind if Niall told me that he liked my bum...
Jag hoppas att ni tycker om kapitlet, och att ni är stolta över mig som uppdaterar med bara en dags mellanrum! :O
Det här kapitlet är rätt kort, och jag är rätt säker på att kapitel 19 blir i samma längd. Meeeeen man vet aldrig vad som kan hända ;)
17 kommentarer till nästa kapitel! ;D xx
You´re Mine - Chapter 17
Tankarna snurrade i mitt huvud och det tog flera sekunder innan jag förstod att jag inte drömde. ”N..Niall? What.. how did.. why are you here?”. Allt var en enda röra, hur hade han kommit hit?
”Well, since you weren´t home I went to the cafe, and asked that old lady where you were. Zayn and Louis had quit for the day, so there was no problem for me to walk in” skrockade han och drog en hand igenom sitt hår.
”That didn´t answer my que-” ”Vanessa, vem är det?”. Jag knep ihop ögonen vid ljudet av min mammas röst och vände mig om. Innan jag hann öppna munnen för att hitta på en lögn hade Niall klivit in i hallen, och stod nu vid min sida med en arm runt min midja.”He´s... He´s.. Uhm, He´s a..”
”I´m Vanessas boyfriend”. Mammas ögon blev till två golvbollar, och jag slår vad om att mina var lika stora som jordklot. Jag vred på huvudet och tittade på Niall som om han vore en alien. Han gav mig ett brett leende mixat med ett flin och ryckte på axlarna.
”Uhm, Vanessa, kan jag få prata med dig lite? I enrum?”. Jag nickade sammanbitet och gav Niall en sista ilsken blick innan jag gick efter mamma in i köket. ”Varför har du inte sagt till oss att du har träffat en kille? Vet du hur din pappa kommer reagera när han ser alla tatueringar och piercingar? Herregud Vanessa” pustade hon förvirrat ut och satte en hand för sin panna.
Jag hade två alternativ. Antingen så ljuger jag om att Niall faktiskt är min pojkvän, och kan sedan, om mina föräldrar frågar vad som hände, säga att det inte funkade mellan oss så fort vi lämnar sverige. Eller, så berättar jag sanningen och får Niall utslängd av pappa, förmodligen slagen också, och kommer aldrig mer få se Niall. Dom skulle kanske till och med förbjuda mig att åka tillbaka till London. Det var inte värt risken.
”Uhm.. I didn´t tell you because I was.. afraid of.. how you´d.. react?”. Om jag hade kunnat ge mig själv en käftsmäll så hade jag gjort det. Min röst kunde inte låta mer lögnaktig.
Mamma tittade på mig med en skeptiskt blick och korsade armarna över bröstet.
”Vet du vad, det är ditt eget val så du får själv förklara för din far att du är tillsammans med en punkare” suckade hon. Hon skakade på huvudet för sig själv innan hon försvann ut till vardagsrummet, där resten av släkten satt. Jag skyndade mig ut till hallen och gav Niall en hård, oförväntad, knuff på axeln.
”What the fuck are you doing?” fräste jag hest och hoppades att ingen skulle höra oss. ”I want to see my girl on her birthday, what did you think?”. Niall gav mig ett retsamt leende och lade sedan armen om min midja ännu en gång, så att jag praktiskt taget var pressad mot hans sida. ”By the way, why does your mum speak.. weird? Or Swedish I assume”. Jag himlade med ögonen.
”My family lives here you stupid fuck, of course they speak Swedish”. Nialls arm hårdnade runt min midja samtidigt som ett hest och lågt skratt lämnade hans läppar. ”Now, watch that pretty mouth of yours”.
Mina andetag ville inte fungera som dom skulle, mitt hjärta dunkade i bröstet och min puls steg ju närmare vi kom dörren till vardagsrummet. Mamma tittade redan på oss från där hon satt, men det dröjde inte länge innan alla blickar var vända mot oss. Mina ben blev till spagetti och för första gången var jag tacksam över att Niall höll i mig.
Jag tittade på min släkt, men stannade inte förrän min blick mötte Rebeccas. Hennes mun hängde på vid gavel, hennes ögon var större än både mina och mammas och om jag inte visste bättre skulle jag gissa på att hon hade hamnat i en trans.
”Vanessa? Vem är det här?” frågade pappa osäkert och lät sina läppar forma ett blekt sträck. ”Uh, Dad.. Thi-” ännu en gång avbröt den självsäkra idioten mig.
”Sir, I´m Vanessas boyfriend. Niall, Niall Horan. It´s a pleasure to meet you” hälsade Niall artigt och sträckte fram handen åt min pappa. Jag stirrade på händelsen med en chockad blick och försökte att svälja ner klumpen i halsen. Pappa såg minst lika chockad ut som jag, och då ska vi inte tala om resten av min släkt. Att se en sån kille med tatueringar, piercingar och trasiga kläder hälsa så artigt var nog ingenting jag hade väntat mig. Inte för att det var äkta, det kunde både jag och Rebecca lista ut, men fasen han spelade bra.
Pappa tittade fundersamt på honom innan han, precis som Niall, sträckte fram sin hand. Efter ett manligt handslag backade Niall tillbaka och tittade ut över släkten.
”Vad sa han?” viskade min mormor lågt och lät sin blick ännu en gång glida över Niall. Mamma lutade sig över till mormor och berättade vad Niall precis hade sagt. Mormors ögon vidgades ytterligare när ordet ”pojkvän” lämnade mammas läppar.
Niall drog ut den tomma stolen och satte sig ner med en belåtet leende. Jag var på väg att gå runt bordet och sätta mig vid Rebecca, när Niall stoppade mig genom att ta tag i min hand. På några snabba sekunder hade han dragit ner mig i sitt knä, vilket gjorde att flera av mina släktingar obekväma med situationen tittade åt ett annat håll.
~~~~
”Jag hoppas att du kommer hem snart igen, det är så tomt i huset nu när du bor i ett annat land” suckade mormor och lade armarna om mig ännu en gång. Jag log mot henne och hjälpte henne på med jackan.
”Jag ska försökte komma hem så snart som möjligt igen mormor, du vet att du kan skriva till mig via skype, okej? Mamma har installerat det på din dator, hon kan säkert visa dig hur man gör när man ringer eller skriver”. Mormor nickade uppspelt och öppnade sedan dörren. ”Hejdå, då syns vi kanske på datorn” skrattade hon och vinkade innan hon stängde dörren. Jag tittade på mamma som stod lutad mot dörrkarmen.
”You´ll help her, right?” frågade jag stelt, osäker på hur hon skulle bete sig nu när alla gäster gått hem. Rebecca hade dragit med sig Niall till mitt gamla rum medan pappa dukade undan från fikat. ”Självklart gör jag det...”, jag nickade och började gå bort mot mitt rum, ”Vanessa.. Ska Niall sova här i natt?”. Jag vände mig om igen och ryckte på axlarna. ”If that´s okay with you, otherwise I can ask him to go to the airport” sa jag halvt om halvt på skoj. Mamma skakade på huvudet med ett snett leende. ”Han får sova i gäst rummet, din pappa skulle gå i taket om Niall sov i ditt rum ”. Jag nickade förstående med ett leende och tog ett skutt upp för trappan. ”Thank you mum”. På snabba och lätta fötter rörde jag mig uppåt.
”What were you thinking? You dick!” hörde jag Rebeccas röst igen dörrren. Jag drog ner handtaget och stängde snabbt dörren bakom mig igen.
”There´s my girlfriend” skrockade Niall finurligt när han väl såg att jag hade klivit in i rummet. ”Oh shut up will you” muttrade jag och drog en hand igenom mitt hår.
”Vanessa, I really don´t want to leave you alone with this jerk, but mum wants me to come home. Are you going to be okay?” frågade Rebecca oroligt och knäppte sin kofta.
”Of course I´ll be fine, he´ll be in the other room anyway. I´ll walk you to the door” svarade jag och sket fullständigt i att Niall, förhoppningsvis, kände sig utelämnad.
Utan så mycket som en blick åt hans håll gick jag med Rebecca till dörren, där jag nyligen sa hejdå till min mormor.
”I´ll call you tomorrow, okay? Just text me if there´s somethings wrong, or if he´s an ass” sa hon samtidigt som hon knöt sina skor. ” I promise, he´ll be sleeping in the guest room so he won´t be a problem. I´m so fucking pissed at him” suckade jag och sträckte ut armarna.
Efter ett kvickt hejdå till Rebecca gick jag upp igen, tillbaka till mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom mig reste sig Niall ifrån min säng. ”Wanna go to bed?” frågade han och lyfte ena ögonbrynet. ”Since it´s almost one am, yes” pustade jag trött ut och drog ner persiennen för mitt fönster.
”Great, i´m tired too”. Jag vände mig om för att säga till Niall att gå, när jag såg att han var på väg att klä av sig. ”Nononononono, you won´t sleep in here for christ sake, your room is next to mine” sa jag snabbt och täckte för mina ögon med min hand.
”Take it easy babe, why can´t I sleep here?”. Min mun blev torr och jag stirrade intensivt ner i marken. ”First of all, I don´t want you to. Second of all, my dad would rip your body into pieces if he found you in my room. So yeah, you´ll be sleeping in another room”. Utan att titta på honom öppnade jag dörren och gick mot gästrummet.
Niall lät en tung suck falla från hans läppar innan han motvilligt gick efter mig. ”Here´s the room” muttrade jag och knuffade upp dörren. Niall tittade in och lade sedan en hand på min svank, alldeles för långt ner om du frågar mig. ”Dont your boyfriend get a kiss?”. Han bar sitt vanliga flin och blinkade med ena ögat. ”Go and fuck yourself. Goodnight dickhead”. Jag vände mig snabbt om och stängde in mig på mitt rum. Min tillit för Niall var så låg att det inte fanns en chans att jag skulle sova med upplåst dörr i natt. Vem vet vad han kan hitta på.
Tröttheten vällde över min kropp som om jag tagit någon droger, och det tog inte mer än några minuter innan jag låg i min säng, på väg in i drömmarnas värld.
~~~~~ILOVEYOUGUYSYOU`RESOAMAZING~~~~
Skuggor blockerade min syn, elaka skratt hördes i bakgrunden och hela världen gungande. Jag satte mig upp med ett ryck och kände hur min kropp darrade. Luften höll på att kväva mig och det kändes som om värmen slet bort huden ifrån min kropp. Ett skrik skar igenom luften, vilket fick mig att sätta mig upp som på ett pistolskott. Innan skriket dog ut insåg jag att det kom ifrån mig, men egna hals.
Jag ställde mig upp ifrån sängen och andades chockat in när jag kände hur allting rasade. Det var förmodligen all förvirring och rädsla under dagen som tillförde oron som vilade i min kropp. Innan jag visste ordet av det svämmade mina ögon över med tårar. Paniken ifrån mardrömmen jag haft satt kvar inom mig, trots att jag inte kunde minnas vad jag drömt. Mitt minne var ett enda stort moln, allting var suddigt.
Jag drog en hand igenom mitt hår och försökte att få ner min puls, men blev avbruten när en knackning hördes ifrån min dörr. Det enda som hördes var mina skakiga andetag samtidigt som jag låste upp dörren . Jag hade förväntat mig mamma eller pappas oroliga miner, men i stället stod den blonda killen som fick mig hjärta att rusa av alla möjliga anledningar där.
Niall tittade på mig med förvånade ögon och tog in synen framför sig. För första gången någonsin så kände jag en längtan efter att få vara i hans famn.
”What happened?” frågade han förvirrat och klev in i rummet. Han stängde tyst dörren efter sig och kliade sig sedan på hakan. Jag skakade på huvudet, oförmögen att bilda ord och sträckte hjälplöst ut armarna. Det må se patetiskt ut, men allt jag ville var att känna mig trygg. En varm känsla fyllde mig när jag kände Nialls breda armar runt min kropp. Effekterna den här killen hade på mig var sjuka.
Jag lutade huvudet mot hans bröst och tog flera djupa andetag, vilket lyckligtvis gjorde att min puls sänktes. ”What happened?” viskade Niall oroligt och strök en hand över mitt hår.
”Ni-nightmare” sa jag hest och lät mina händer gripa tag i T-shirten Niall bar.
”You.. would.. Do yo want me to sleep in here, with you?” frågade han sedan och började sakta gå bak mot sängen.
Jag var för trött för att tänka, för trött för att fatta ett klokt beslut.
”Yes please, don´t leave me”
Okej så posetivt är att det är ett extra långt kapitel, negativt är att jag inte orkar läsa igenom det...
Jag hoppas att ni tycker om det i alla fall, och att ni vet hur mycket jag älskar er.
15 kommentarer till nästa ;) xx
ROLLEN TILL LUKES FLICKVÄN GÅR TILL....
Jag har typ medellångt hår (whatevs) och blåa ögon men oops ibland ses de som gröna lol.
Jag är en utåtriktad människa men kan uppfattas som galen... Men det är typ bara en sak som jag sätter upp som en fasad för egentligen är jag inte så lycklig och happy men fuck det.
Och jag upptäckte precis att jag har börjat typ alla meningarna med "jag".
Lever mitt liv på internet som många andra så don't judge, ni vet att ni gör samma sak..
TACK TILL ER ANDRA SOM SÖKTE IN, JAG ÄR JÄTTE GLAD ÖVER ATT NI FÖRSÖKTE FÅ EN ROLL, OCH HOPPAS ATT JAG KAN ANNORDNA EN TILL ROLLTÄVLING FRAM ÖVER. PUSS OCH KRAM EN HEL BANAN XX
You´re Mine - Chapter 16
Jag hoppade in i taxin efter att Rebecca lagt in mina kryckor i baksätet. ”I knew i´d meet you two again, are you heading back home or something?” ljöd en bekant röst, vilket fick mig att titta upp ifrån mitt knä. Jag mötte taxichaufförens blick och lät ett brett leende träda upp på mina läppar. Det var samma chaufför som kört oss från flygplatsen när vi kom hit för första gången.
”This is what you call destiny” konstaterade jag med ett skratt och tittade på honom genom backspegeln. ”And to answer your question, yes we´re heading back home. But only for a few days, to celebrate my birthday”. Chauffören nickade intresserat och startade sedan motorn. ”Happy Birthday then, whenever your birthday is” skrockade han och svängde ut på vägen. ”Thank you very much”.
Rebecca höll ut kryckorna och hjälpte mig ut ur taxin när den hade stannat. ”Have a safe flight girls, it was nice seeing you again!” ropade chauffören och vinkade glatt med handen innan han körde iväg. Vi vinkade efter honom innan vi båda två började gå in mot flygplatsen. Eller ja, jag hoppade.
Människor rusade, flygplan ropades upp i högtalarna och allting var ett enda stort kaos. ”Okay, our flight should be this way” sa Rebecca och pekade bort mot en avdelning där en del flygplan blev belastade med människor.
Tiden flög förbi och det kändes inte som om det gått mer än en timma förrän vi stod i Arlanda, redo att träffa våra föräldrar igen för första gången på evigheter.
”I can see our parents!” ropade Rebecca och började dra med mig bort mot en klump med människor. Jag kände värmen fylla min mage i samma sekund som jag såg min mamma och pappa. Det var som om vi inte sett varandra på flera år. ”Mum! Dad!” skrek jag så högt jag kunde. Rebecca lade en arm om min midja och tillsammans trängde vi oss mellan alla människor, fram mot våra föräldrar. Mamma vände sig om när hon hörde min röst och hennes ögon fylldes snabbt med tårar.
”Oh min lilla tjej”. Hon lade snabbt armarna om mig och pussade mig gång på gång uppe på huvudet. Jag fick en liten glimt av Rebecca under mammas armar, och kunde se att hon, precis som jag, blev bombad med kramar och pussar.
Pappa klev fram bakom mamma och lade armarna om oss båda.. ”I´ve missed you so much guys” snyftade jag hjälplöst och blinkade med ögonen för att få bort upp tårarna.
”Tro mig hjärtat, vi har saknat dig mer än vad du skulle förestå” suckade pappa och slängde en snabb blick till Rebeccas pappa. ”Vi går och hämtar era väskor, ni kan gå till bilen då länge”. Jag nickade tacksamt och skuttade till Rebeccas sida. ”It feels good to be back, doesn´t it?” frågade hon med ett nöjt leende på läpparna och tittade sig omkring. ”It feels weird with everyone speaking Swedish, but god yes it´s nice to be back” skrattade jag och lät solen värma upp min kropp sekund vi klev utanför dörrarna på flygplatsen.
”I´ll come to you tomorrow, okay?”. Rebecca gav mig en snabb kram innan hon gick med sin mamma bort mot deras bil. ”Sounds awesome, bye!”. Mamma lade snabbt armen om mina axlar och pussade mig på kinden.
”You know that when grandma and grandpa come you can´t speak english, they don´t understand the language..” skrockade hon och låste upp bilen. Jag bet tag i min läpp och kände smaken av svenska på min tunga.
”Jag ska göra mitt bästa”. En grimas spred sig över mitt ansikte, det var så länge sen jag pratade svenska att det nu kändes normalare att prata engelska. Mamma log glatt åt mina ord och öppnade sedan bildörren för mig, så att jag kunde hoppa in.
The Next Day
Jag öppnade dörren och lät ett brett leende leta sig upp på mina läppar när jag såg min kusin, som i sin tur sken upp i ett minst lika stort leende.
”Hi Sophie!” utbrast jag och sträckte ut armarna. Hon hoppade glatt in i min famn och vägrade släppa när jag ställde mig upp, så hon satt helt enkelt kvar i min famn. Min fot hade blivit mycket bättre, så jag kunde halta smått utan kryckor.
”Mum, look who came” ropade jag in till köket och bar in Sophie. Mamma tittade upp från köksbordet och klappade ihop händerna. ”Du bara växer och växer” suckade hon och knäppte lätt fingret mot Sophies näsa. Sophie, som bara var sex år gammal, skrattade förtjust och lutade sig ut i luften efter mamma. Jag lät henne byta famn och gick sedan tillbaka till dörren, där min moster och hennes nya man klev fram.
”Hello” hälsade jag artigt kramade om min moster, innan jag simpelt log mot Mikael. Du förstår, Mikael och jag har aldrig.. kommit överens. Under de senaste åren som han varit med min moster, så hade jag knappt varit där och hälsat på. Vi kan väl säga att han var den personen som jag tyckte minst om i min släkt.
Jag vände mig om och mötte mammas blick. Hon höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet. Det spelar ingen roll hur många gånger jag träffar honom, jag kommer aldrig någonsin bli trevligare i vilket fall som helst.
Min mamma gick förbi mig med en lätt suck och började sedan prata med min moster, om hur trevligt det var att hon hade kommit hit osv. Jag tog upp min mobil ifrån fickan och såg ett sms från Rebecca.
From Rebecca 12:43
I´ll be there in two minutes, be ready princess!
To Rebecca 12: 45
Thank god, Mikeal is here... SAVE ME
Just som jag lagt ner mobilen ljöd ringklockan igen och min mamma öppnade dörren. ”Åh hej Rebecca, kom in”. Rebecca log och blängde snabbt på Mikeals rygg innan hon tog av sig skorna. ”Hej Rebecca, vad trevligt att se dig” hälsade min moster och sträckte ut handen. Rebecca skakade den och gick sedan bort mot mig. ”Same to you Anna”.
”Here, help me with the cake” skrattade jag och drog med mig Rebecca in i köket. Tårtan som stod på bordet var redan täckt i choklad, men väntade fortfarande på att bli fylld med hallon och delade jordgubbar. Jag sträckte över fatet med jordgubbar till Rebecca innan jag själv började strö över hallonen.
”This looks so tasty, I can´t wait to eat it” skrattade hon suktande och slickade sig om läpparna. ”I´ve felt the same way since mum started with the cake”.
~~~ ~~~~~~~~~ ~~~~~
Jag reste mig ifrån bordet och tittade på alla gästerna som satt kring bordet. Konstigt, ingen saknades, så varför knackade det på dörren? ”Vanessa, går du och öppnar älskling?” frågade mamma och nickade bort mot dörren.
”Sorry I zoomed out, I´ll go get the door” svarade jag snabbt och lämnade bordet. ”Vad sa hon?”. Jag lät ett leende sprida sig över mina läppar vid min mormors röst. Hon tyckte att det var jätte jobbigt när jag pratade engelska, men jag kunde inte hjälpa det.
Mina tankar flög omkring hej vilt medan jag sparkade undan skorna som stod i hallen. Kan det vara någon gammal kompis, som inte vet om att jag har flyttat och vill säga grattis?
Jag tog tag i dörrhandtaget och drog upp dörren. Mitt saliv fastnade i halsen och mina ögon blev tre gånger större.
Vad. I. Hela. Helvetet.
Jag hoppas att ni inte blir allt förvirrade med allt bytande mellan svenska och engelska, men ni förstår hur jag menar va? Eftersom att Rebecca och vanessas familjer är svenska så pratar dom givetvis svenska, medan tjejerna föredrar engelska.
Jag vet att ett "förlåt" inte gör upp för hur dålig uppdateringen är, men som sagt, jag går sista terminen i nian och my god vad mycket det har varit. Jag har inte haft någon ork på kvällarna, utan behövt sova så mycket som möjligt. Men nu har jag inga mer saker, så jag kommer kunna skriva mycket oftare. Jag hoppas att ni inte är jätte sura och att ni fortfarande vill läsa..
I love you guys XOXOXOXO
ITS MY BIRTHDAY AND ROLLTÄVLING
You´re Mine - Chapter 15
Rebeccas point of view
(En hel vecka senare)
Jag hängde upp väskan över axeln och lät dörrarna bakom mig stänga igen. Det var min tur att handla mat idag, och en extra promenad skadade ju inte direkt. Speciellt inte idag då solen stod högt på himlen och lät London fyllas med värme.
Någonting på andra sidan av vägen fångade min uppmärksamhet, och när jag väl ansträngde blicken kunde jag tydligt urskilja vem personen var. Hans blonda hår, unika skratt och grova tatueringar avslöjade honom lite för enkelt. Jag ökade på stegen, då jag inte hade lust att träffa varken honom eller Harry. Du förstår, dom var aldrig särskilt långt bort ifrån varandra. Så där Niall var, fanns ofta Harry och tvärt om. På tal om Harry, han hade smsat mig konstant hela veckan, vilket jag fann både jobbigt och oerhört gulligt.
Jag fokuserade ytterligare med blicken på personerna och såg till min fasa att Niall just lagt armarna om en blond, lite kortare tjej. Han viskade något i hennes öra och hon började genast fnissa samtidigt som hon satte en hand för munnen. Ilska fyllde min kropp och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vanessa hade varit nere sen olyckan med hennes ben, men inte för att hon har ont, utan för att Niall inte hade hört av sig en enda gång. Han bröt praktiskt taget hennes ben, skiter i att höra av sig, och träffar en ny tjej? Det var just snyggt gjort.
Jag ökade på farten och styrde argt stegen bort mot våran lägenhet.
”Vanessa honey? I´m back!” ropade jag in i lägenheten samtidigt som jag sparkade av mig skorna. Teven pausades ute i vardagsrummet och sekunden senare kom Vanessa hoppandes på två kryckor.
”Hi, how did it go?” frågade hon nyfiket och slängde en blick mot påsarna.
”By ´how did it go´ I guess you´re meaning ´did you buy me ben & jerry?´ and yes, I did buy you ben & Jerry” skrockade jag och bar med mig påsen in till köket. Vanessa skuttade efter mig med ett litet leende på läpparna. Jag började plocka upp varorna och försökte gång på gång få ut bilden av Niall och den där tjejen i huvudet.
”Something´s bothering you, what is it?”.
Jag tittade upp på Vanessa och log så övertygande jag kunde, ”Nothing´s bothering me, i´m just tired”.
Vanessa höjde på ögonbrynen och skakade lätt på huvudet. ”I can see there´s something wrong, so stop with the bullshit and talk to me”. Jag suckade och lutade mig tillbaka mot köksbänken.
”You see..I sort of saw.. Niall.. when I walked home from the store”. Vanessas blick vaknade till liv och jag kunde se hur tankarna gick igång inne i huvudet.
”I saw him.. with another girl”.
Samma ljus som lyst upp slocknade på bara någon enstaka sekund. Hennes axlar sjönk ihop och den pigga och glada Vanessa som tidigare existerat var som borta. Jag sträckte ut armarna och drog, så gott det gick, in henne i min famn för att krama om henne.
”He´s an ass, he doesn´t deserve you Vanessa, you know that right?” påpekade jag och strök henne över håret. Hon nickade mot min axel och tog ett djupt andetag. Det lilla leendet hade funnit sin väg tillbaka på hennes läppar, men det fanns ingen äkta lycka bakom längre.
”I should´ve listened to Zayn,Louis and Liam. They were right about him. He saw me as another girl, and now that i´m hurt he got bored. You know what, I´m going to.. Uhm i´m going to my room for a little while” ursäktade hon sig och vände sig om för att skutta bort. Jag tittade sorgset efter hennes rygg och såg framför mig, i mina tankar, hur ett stort rött kryss täckte Niall´s figur.
Vanessas point of view
Mitt hjärta bankade hårt i mitt bröst och tårarna var på väg att svämma över i mina ögon. Att Niall umgåtts med en tjej betyder ingenting. Men att han inte har hört av sig en enda gång, och umgåtts med en annan tjej i stället är vad som gör ont. Jag satte mig ner på min säng med en tung suck och drog händerna under ögonen. Det var dumt att gråta över en kille, och speciellt över en kille som Niall.
Jag fokuserade på mina andetag och fick tillslut min kropp att finna lugnet igen. Han ska inte få förstöra för mig. Just som jag tänkte ställa mig upp för att gå tillbaka ut till Rebecca ringde min mobil.
”Birthgiver is calling” täckte min skärm, men försvann när jag dragit tummen över svarslinjen.
”Hi mum” sa jag och lade mig ner i sängen igen.
”Hi love, how are you?”
”I´m great, my leg feels a lot better”
”That´s wonderful news. Uhm right, as you hopefully knows your birthday is in a few days. So I thought that you could fly home and celebrate it here with us? I know that your grandma and aunt is dying to see you” föreslog hon hoppfullt och jag kunde inte göra något annat än att le. Tanken på familjen och Sverige gjorde att min mage fylldes med värme. ”That sounds great, I´ll book two tickets home right away”
”Lovely! Then I´ll see you in a few days honey! Take care now, I love you”.
”I love you too”.
Jag lade på luren och hoppade sedan ut ur mitt rum. ”Rebecca?”.
”Yes hun?”. Rebecca kom gåendes ifrån köket med två Ben & Jerrys och nickade mot vardagsrummet. Jag satte mig ner i soffan med en duns och lät mina kryckor falla till marken. ”Mum called me, and since my birthday is in a few days she asked if we could fly home. So I thought it´d be nice to take a small pause and just visit our families. Or what do you say?” frågade jag och tog emot den ena glassen.
Rebecca nickade intensivt samtidigt som hon grävde upp glass med sin sked.
“Sounds like a great idea, I can book two tickets tonight, after the Ice cream”.
“Great, so what movie are we watching?”. Jag vred blicken mot teve skärmen och log när jag hörde Amanda´s röst, som huvudrollen i Epic.
”You´re truly amazing” suckade jag lyckligt och lutade huvudet mot Rebeccas axel. Hon lade armen hon inte åt med runt min midja och pussade mig uppe på huvudet. Hon var det bästa jag hade.
Förlåt för den bajssena uppdateringen, men min ork har varit som bort blåst.
Kapitel 16 är redan på gång dock, så förhoppningsvis kan mitt skrivsug komma tillbaka som en storm! Ni är bäst och jag älskar er xx
You´re Mine - Chapter 14
Det kändes som om musiken hade tystnat, trots att basen fortfarande fick hela huset att vibrera. Fler blickar hade vänts mot oss, och Zayns blick hade bara hårdnat.
”Let´s take this on the outside” sa Liam barskt och blängde på människorna som stirrade. Niall verkade tänka över beslutet innan han nickade. Jag pustade tacksamt ut när hans arm släppte sitt hårda grepp runt min midja, men himlade med ögonen när han drog mig närmare sig själv. Liam hade gått i förväg och stod med dörren på vid gavel åt oss. Niall klev ut i den nu kyliga luften, samtidigt som Zayn,Rebecca,Louis och Amelia gick någon ynka meter bakom oss.
Jag väntade på att Niall skulle vända sig om mot resten av gruppen, men i stället fortsatte han bara att gå. ”Niall, stop” sa jag skrämt och grep tag i hans arm, för att få bort den ifrån mig. Han muttrade något ohörbart och på några få snabba sekunder hade han kastat upp mig över axeln.
”Seriously Niall, I´m wearing a dress and you´re being a dick. Put me do-” , ett högt skri föll från mina läppar samtidigt som något knuffade Niall åt sidan. Eller ska jag säga någon..
Min kropp föll i marken samtidigt som Niall och ett högt, obehagligt stön lämnade min mun.
”I told you to leave her alone. Same goes with Rebecca. What´s your fucking problem!?” fräste Zayn och grep tag i kragen på Nialls t-shirt. Niall,som fortfarande var yr efter fallet, tittade förvirrat på Zayn, som om han försökte förstå vad som hände.
När jag såg ilskan i Zayns ögon kände jag hur mitt hjärta tog ett extra skutt, det här kunde inte sluta bra.
Zayn ryckte upp Niall ifrån marken och väntade i några sekunder så att fick tillbaka stabiliteten i benen. ”Ey the fuck man” spottade Niall fram när han kvicknat till i huvudet, och innan någon av oss hann reagera hade hans knytnäve kolliderat mot Zayns käke. Någonting inom honom exploderade och snart pågick en hektiskt fight mellan Zayn och Niall. Knytnävar som drämde in i den andra personens kropp, blixtrande ögon och sammanbitna käkar.
”Niall, Zayn, stop it!” sa jag oroligt och försökte att ställa mig upp ifrån marken. Smärtan sköt som ett pistolskott igenom mig och jag kunde inte göra något annat än att skrika. Rebecca lämnade Amelia och rusade över till mig.
”oh my god oh my god, you´re hurt. Wait, Louis!” ropade Rebecca, vilket fick både Louis och Amelia att jogga över till oss. Jag kunde inte fokusera på vad som på gick mellan Zayn och Niall, då mitt ben gjorde alldeles för ont. Liam syntes i ögonvrån då han sprang över för att försökte separera Zayn och Niall ifrån varandra, men mer än så hann jag inte se innan det svartnade framför mina ögon.
Jag grimaserade när det starka, vita ljuset trängde sig in innanför min ögonlock. Varför var det så vitt?Hade jag dött? Jag kan inte minnas att jag dog.. Vad var det som hände?
Frågorna snurrade inne i mitt huvud och huvudvärken låg som ett tjockt täcke runt omkring mig. Jag kisade försiktigt och såg till min stora, tror jag, förvåning att jag låg på ett sjukhus. ”Hello?” frågade jag osäkert och höll en hand för min panna.
”Hello dear, i´m glad to see that you´re awake”. En kort knubbig kvinna klev in i rummet med en bunt papper och en penna. Hennes namnskyllt avslöjade att hon hette ”Lyncia”.
”Uhm.. Lyncia? I´m not really sure why i´m here, or how I got here. Did you know what happened?”. Lyncia log varmt och nickade, innan han vände sig om och gick ut ur rummet. Jag hörde henne prata med någon utanför rummet och försökte få henne att komma tillbaka.
”Wait where are you going? I don- Rebecca!” tjöt jag när jag såg henne, men grimaserade samtidigt då det kändes som om någon slog mig med en hammare i huvudet.
”Baby, how are you feeling?” frågade Rebecca oroligt och kastade sig om halsen på mig. ”I´m good.. I think. Why am I at the hospital?”. Rebecca släppte mig igen och satte sig på sängkanten. Hon tog försiktigt tag i det ljusblåa täcket som låg över mina ben, och visade gipset som sträckte sig från min fot och upp en bit över vaden.
”What? How did... did I break it?” frågade jag förvirrat och stirrade på det vita skyddet. ”No, but you got a fracture in your foot. They said that you didn´t break it, but if you would have fallen a bit worse than you did you would´ve broken it, no doubt. So you´ll be on crutches for the next three weeks or so” förklarade hon och strök min kind. Jag skakade på huvudet och lutade mig tillbaka i den obehagliga sängen jag blivit placerad i.
”But what happened with Zayn and Niall? Or Liam? And what about Louis and Amelia?”. Frågorna hade inte lugnat ner sig det minsta, utan i stället ökat.
”take it easy. Liam took Zayn with him back home, since he needed to calm down. I.. I actually texted Harry and told him to call Niall, he didn´t look capable of taking a cab home by himself. As for me,Louis and Amelia.. Well we bought you here. You passed out because of the pain,so Amelia called an ambulance and they drove you here. Amelia and Louis left just an hour ago”.
”An hour ago? What time is it?”.
”It´s five in the morning. You woke up when the ambulance came, but then they gave you medicine so you fell asleep” flinade hon och började fläta en bit av mitt hår, förmodligen på grund av att hon var uttråkad.
”They thought it was the best to put the plaster on your foot when you were sedated”. Jag nickade förstående och tittade mig omkring i det vita, kala rummet.
”Do you know when we can get home?”. ”Yeah they wanted you to wake up and make sure that you felt okay, then they said we could go”.
Samma sekund som Rebecca tänkte gå och be om en läkare kom Lyncia in i rummet igen. ”I´m just going to do a small check up, then you´re allowed to head back home”.
Jag grimaserade åt värken i mina händer som kryckorna hade skapat. Det var verkligen inte kul att hoppa omkring på ett ben.
Rebecca hade gått ut i förväg för att fixa en taxi, så när jag väl kom ut ur skjuthuset dröjde det inte länge innan vi satt i en bil. Jag höll kryckorna i famnen och tittade ut på staden som sakta började vakna till liv igen.
Allt jag ville just nu var att lägga mig och sova, i min egna mjuka säng.
I`M SORRY FÖR SEN UPPDATERING MEN JAG VAR TVUNGEN ATT FOKUSERA PÅ SKOLAN I HELGEN OH GOD I`M SO SORRY
Jag hoppas att ni inte blir allt för arga, och att ni tycker om det halvt om halvt onödiga kapitlet ^^ xx
You´re Mine - Chapter 13
Det var ännu en fredagskväll och Zayn hade bjudit med mig och Rebecca till en mindre fest, som en av hans kompisar hade anordnat.
”Vanessa you lazy bum, are you done yet?” ropade Rebecca och stampade med foten i marken. Jag rusade in i hallen och slängde på mig den svarta koftan, ”I´m sorry, my hair hates me”. Som för att visa att det var sant ramlade en slinga av mitt hår ner och lade sig snett över mitt ansikte.
”See? It really does hate me” pustade jag tröttsamt ut och putade med underläppen. Rebeccca himlade med ögonen. ”Yeah yeah, hurry up, Zayn´s waiting for us” stönade hon med ett retsamt flin och klappade mig på huvudet. Jag tittade upp på henne och räckte ut tungan innan jag återgick till att knyta mina skor.
Den svarta välbekanta bilen som tillhörde Zayn stod parkerad längs med trottoaren. Vi joggade båda två flåsigt över och öppnade bildörren med ett ryck.
”Wey hey look who finally came” skrockade Liam ifrån framsätet och vred smått på huvudet. Jag hoppade in före Rebecca och klappade skämtsamt till honom på axeln.
”IT´s actually my fault though, my hair hated me and refused to stay as I wanted it to stay. So we sort of had a fight”. Liam tittade på mig med höjda ögonbryn, nickade skeptiskt och vände sig sedan framåt igen.
”Whatever, you girls look lovely by the way. Louis and Amelia is already there, they walked since it´s not far from Louis place” sa Zayn och körde ut på vägen.. ”Okay, I look forward to meet her again. Oh and thank you Zayn. You look quite handsome yourself. And so do you Liam” flinade jag och puffade upp mitt hår.
Det tog inte mer än tio minuter innan Zayn var tvungen att parkera bilen igen. Jag och Liam var snabbast ur bilen och gick därför tillsammans bort mot det dunkade huset, med Zayn och Rebecca strax bakom oss. Jag kunde höra Zayns lågmälda röst.
”Rebecca, I know I apologized yesterday and I know you forgave me, but I still feel like a bum for saying what I did at the park. You know that I´m really sorr-” ”God Zayn it´s fine, I told you that yesterday. I kind of overreacted to, so let´s drop that subject now. Everything´s good” viskade Rebecca tillbaka, förmodligen omedveten om att både jag och Liam kunde höra deras diskussion.
Musiken dunkade allt högre ju närmare vi kom huset, och när vi väl öppnade dörren slog den vanliga fest doften emot oss. Svett, parfym och alkohol. Jag grimaserade omedvetet och sa ett smärtsamt hejdå till den friska luften innan dörren stängdes bakom oss igen. ”I´m gonna find Louis, i´ll see you in a bit!” ropade Zayn för att överrösta musiken och drog med sig Liam bort ifrån oss. Jag vände mig mot Rebecca och lade min arm runt hennes midja. ”A drink for the lady?”. Hon nickade fnittrigt, ”Yes please, thank you very much”.
Vi gick tillsammans in där dryckerna fanns, vilket jag antog var ett kök, och höll ögonen öppna för någon form av alkohol. Jag fastnade på ett bord längre in i rummet och tog smidigt upp två ljusblåa cocktails, en till mig och en till Rebecca. ”I can see Amelia, wait here! I´ll bring her over” hojtade hon och gick bort till andra sidan av rummet. Jag smuttade lätt på min drink och spejade ut över dansgolvet. En del stod och dansade som om det var sista natten i sina liv, en del försökte att äta upp varandras ansikten, och en del stod bara ensamt bredvid och stirrade på alla, som jag gjorde.
En okänd röst bröt sig in i mina tankar och gjorde att jag drogs tillbaka till verkligheten. Jag tittade upp på den långa killen och log osäkert. Hade han sagt något till mig, eller hörde jag fel?
”You didn´t hear what I said, did you?” skrockade han och drog en hand igenom sitt blonda hår. En silvrig läpp piercing lös ifrån hans underläpp,men trots den punkiga sidan såg han extremt snäll ut. ”No, sorry” skrattade jag nervöst och drack mer utav min dryck. Allting blev lite lättare när man hade alkohol i kroppen.
”I said, you look sort of lonely. And then I said, I havent seen you around here, are you new?” flinade främlingen och lutade sig mot väggen bakom oss, så att han tack och lov blev aningen kortare.
”Oh, i´m waiting for my friends so at the moment, yes i´m sort of lonely. And I recently moved here with my best friend, so no wonder you haven´t seen me before” svarade jag och ryckte på axlarna. ”I see, so did you know about my party?”. Så det var den här människan som var Zayns kompis. ”I´m a really good friend with Zayn,Louis and Liam” förklarade jag och funderade på om jag skulle nämna Niall och Harry, men beslöt mig för att inte säga något om dom. ”Oh then you must be Vanessa! Zayn talked about you and your friend, Re.. René or something”.
”Rebecca” rättade jag honom och lät mitt leende växa sig större än vad det var förut. ”Right, sorry I´m useless when it come to names. But anyway, do you like it here? In London I mean” frågade han nyfiket och kliade sig i nacken. Hans tröja hasade upp och jag kunde inte hjälpa att stirra på den lilla biten man såg av hans hud.
”If you don´t mind me asking, what´s your name? Feels sort of weird to talk to someone without a name” flinade jag och lade mitt hår över ena axeln. ”I´m gonna blame it on the alcohol, and also i´m sorry for not introducing myself. I´m Luke. Luke Hemmings”.
Luke var helt klart en av dom trevligaste killarna jag träffat i mitt liv, och det var förmodligen därför det var så lätt att prata med honom. Jag skrattade åt det som Luke just sagt och började smutta på min tredje drink för kvällen. Min blick for runt omkring i huset och jag sken upp i ett brett leende när jag såg Rebecca komma gåendes, med Amelia bakom sig.
”Hi stranger.. and Vanessa” skrattade hon glatt och kramade om mig. ”Yeah, who are you?” frågade Rebecca nyfiket och lade en arm runt min midja. Jag tittade upp på Lukes långa figur och vände sedan tillbaka blicken till Rebecca och Amelia. ”This is Luke, I met him a few minutes ago. He´s the friend Louis,Zayn and Liam talked about, it´s his party” förklarade jag och klappade Luke på axeln.
”Oh hi Luke, I´m Rebecca and this is Amelia” sa Rebecca och sträckte ut handen mot Luke. Han skakade vänligt om den och gjorde sedan samma sak mot Amelia.
”You´re Louis girlfriend, right? I remember he mentioned someone with the name Amelia”. Amelia nickade med en svag rodnad på kinderna,förmodligen för att hon precis fick bekräftat att Louis pratat om henne med sina kompisar. ”and you´re.. like, lesbians?” frågade Luke osäkert och drog ännu en gång en hand igenom sitt blonda hår. ”What? No, we´re not lesbians. We might look like we´re a couple, but we aren´t” skrattade jag och ryckte på axlarna. Det var inte direkt en nyhet att folk trodde att vi var lesbiska, det var inte precis första gången vi hade hört det.
Rebecca och Amelia gick iväg för att hitta Zayn,Louis och Liam, eftersom att det började bli sent och vi blev trötta.
”So you´re single? Or do you have a boyfriend?” frågade Luke och ställde bort sin numera tomma ölflaska.
”I do not have a boyfriend, so i´m single as a fly. Kind of like it that way though, but what about you?”.
”I don´t have a girlfriend, but i´m dating someone. She´s really lovely and I hope that something will happen between us” svarade han ärligt och för första gången fylldes hans bleka kinder med en röd ton. ”Aw, good luck. I´m sure she feels the same way. Anyone would be lucky to have a boyfriend like you..” när jag insåg hur det lät vidgades mina ögon och ett osäkert läte lämnade min mun.
”I mean.. Like, you´re.. tall? You know what I don´t really know what I meant, but take it as some sort of a compliment.” Luke tittade på mig med ett flin och lade sedan en arm om min axel. ”Don´t worry, anyone would be lucky to have you as a girlf- What the fuck”.
På tre snabba sekunder, och jag menar verkligen snabba, så hade Lukes arm försvunnit ifrån min kropp och han föll handlöst ner mot golvet. ”Fucking pig” spottade personen som knuffat honom, och det var först när hans röst nådde mina öron som jag förstod vem det var.
”Oh my god Niall what are you doing?!” ropade jag förskräckt och ställde iväg mitt glas för att hjälpa Luke upp. ”Leave him and come with me” beodrade han strängt, vilket endast ledde till att min ilska växte. ”Oh shut up will you, you can´t just randomly punch people you idiot” fräste jag tillbaka och tog tag i Lukes arm. Han gav mig en förvirrad blick innan den blev mörkare och vändes mot Niall.
”If I see you around my girlfriend one more time, I swear i´ll break that pretty face of yours” hotade Niall, vars irländska blev mycket starkare när han var arg. ”I am not your girlfriend. Fuck off Niall, i´m pretty sure you´re not invited anyway”, ljöd en annan röst, som nu kom bakom oss. Människorna som stod i närheten hade stannat upp för att se vad som pågick, något jag inte direkt uppskattade.
Rösten som tidigare pratat tillhörde Zayn, och jag kunde inte hjälpa att få lite panik när jag såg att Liam inte var med. Men, som om gud hade hört mig klev Liam ut ur samma folkmassa, bara några sekunder senare. Niall hade nu förflyttat sig och innan jag hann reagera hade han dragit mig intill sig. ”Niall, come on” stönade jag tröttsamt och försökte dölja att jag faktiskt blev rädd.
”If I were you i´d let go of her, now” sa Zayn barskt och tognågra ytterligare kliv mot oss, innan han blev stoppad av Liam. Rebecca och Amelia hade också kommit för att se på vad som hände, men när dom såg mig bakom Niall´s armar vidgades bådas ögon. Jag blängde upp på Niall, som höll ett dödshårt grepp runt min midja och stirrade på Zayn,Liam,Louis,Rebecca och Amelia. Jag kände min puls stiga samtidigt som jag försökte planera en någorlunda fungerande strategi i mitt huvud.
”Come on baby, let´s get home” mumlade Niall i mitt öra, vilket gjorde att jag kunde känna alkoholen i hans andedräkt. Zayn stod och knöt sina nävar, Rebecca höll en hand för sin mun och jag stod fast i den alldeles för onyktra pojkens famn.
Oh boy.
Oh Boy, stackars Vanessa... ElleR? ;)
15 kommentarer till nästa! xx
You´re Mine - Chapter 12
”Here you go Sir” sa jag artigt och sköt fram den rykande kaffekoppen åt mannen. Han log vänligt, tog sin kopp och gick sedan bort för att sätta sig vid ett ledigt bord.
Min mobil hade plingat konstant den senaste halvtimmen, och trots att jag egentligen inte ville det pirrade min mage varje gång den lät. Jag började gå bort mot bänken där min mobil låg, och svalde osäkert när jag såg att Louis blick var fastklistrad på min skärm. Han mötte min blick och skakade på huvudet.
”Do yourself a favour and don´t reply to him...”. Han var på väg att gå förbi mig, men stannade och lade en hand på min axel, ”.. I´m serious Vanessa. I don´t know what´s going on between the two of you, but he´s not a nice guy. Okay?”. Jag nickade och log, osäker på hur jag skulle reagera. Louis släppte min axel och gick vidare, vilket gjorde att min blick genast drogs mot min mobil igen. Jag klickade på den runda knappen och tittade över smsen jag fått. Mina kinder gick från att vara bleka till att bli lika röda som två tomater.
From : Niall Horan 15;04 pm
Send me a pic of u? I`m bored ;)
From: Niall Horan 15;06 pm
I bet you look really sexy at the moment, wearing that sexy working suit of yours
From: Niall Horan 15;08 pm
I wish I could see you. My friend needs some attention..
From: Niall Horan 15;10 pm
Come on answer me baby
Jag låste upp min mobil och stirrade på smsen ännu en gång innan jag lät mina tummar springa över bokstäverna. Olika typer av svar forsade igenom mitt huvud, allt ifrån något flörtigt, kaxigt, roligt, och varför inte korkat. Men jag visste att jag inte kunde ge in för enkelt,så därför lät jag bara tre korta ord fylla min svarsruta.
To : Niall Horan 15;15
I´m busy Niall..
Jag låste min mobil igen och lade tillbaka den på samma plats som förut. Den plingade till igen, men jag visste bättre än att läsa det och svara direkt.
”I have to leave earlier today, so you guys are free to go when you want to” sa Louise som kom gående från ingenstans.
”Really? So you´re okay with us leaving, like, now then?”. Louis knöt upp sitt förkläde och drog en hand igenom sitt hår. ”I told you that you´re free to leave whenever you want to, which means that now´s okay too” flinade Louise och klappade honom på ryggen. Han himlade med ögonen och gick sedan bort för att packa ihop sina saker. Zayn och Rebecca fick gå hem tidigare idag, eftersom att vi turades om. I morgon skulle det vara min och Louis tur att gå hem tidigare.
”Okay i´m leaving, bye Louise, bye Vanessa” ropade Louis som snabbt styrt stegen mot dörren. ”I´ll see you tomorrow!”.
Jag vinkade åt honom innan jag själv hängde upp mitt förkläde och hängde min väska över axeln. ”Do you want me to wait until you leave?” frågade jag och ställde mig framför henne. Hon log på sättet som bara hon kan le på och skakade på huvudet.
”I´m fine dear, i´ll just but some stuff in the fridge then i´ll be leaving too”.
”Okay, have a nice day Louise!”.
Jag knuffade upp dörren och log för mig själv när jag hörde det välbekanta plingandet. Det påminde mig alltid om första dagen vi klev in på det här caféet, och mötte Zayn. Om vi inte hade valt att äta här så hade allting sett annorlunda ut.
Jag var så djupt inne i mina egna tankar att jag inte hörde de tunga och snabba fotstegen bakom mig. Inte förens två armar lades runt min midja märkte jag att jag inte var ensam. Jag tittade skrämt bakåt, men andades lättat ut när jag såg att det bara var Niall.
”You scared me”.
Niall kom upp bredvid mig, men fortsatte att ha en arm runt min midja.
”You ignored my texts”.
”I was working, I didn´t have time to read them”.
”Liar, you quit like, ten minutes go. You choose to ignore them, right?”. Han tittade ner på mig och höjde på ett ögonbryn. Jag rodnade svagt under hans brinnande blick och tittade ner i marken.
”Well, I was talking to Louis when you answered my text and then I forgot to answer” sa jag hyfsat ärligt och gnagde på min underläpp. Nialls arm hårdnade runt min midja när jag uttalade Louis namn, men jag valde att låta det vara. ”Well, maybe you should look at the text now then? Since that fag isn´t here” flinade Niall och lät sin arm glida ner, så att den låg precis ovanför min rumpa. Ilskan bubblade upp inom mig och jag drog mig snabbt undan ifrån hans grepp. Han tittade på mig med förvånade ögon.
”Don´t you dare call my friend a fag! He´s got a girlfriend for Christ sake” utbrast jag och hötte med fingret mot honom. Niall höjde händerna i en Jag-ger-mig gest och ryckte på axlarna. ”Didn´t know you´d take it so seriously”.
”Say you´re sorry”. Han tittade på mig som om jag vore galen och började sedan skratta. ”Wait.. You´re serious? You want me to apologize for calling him a fag? Jeez he didn´t even hear it”. Jag korsade armarna över bröstet och stampade med foten i marken.
”Say it”.
Nialls flin försvann och han drog frustrerat en hand igenom sitt hår. ”I´m sorry, okay?”. Jag log triumferande och fortsatte att gå hemåt.
”You´re quite odd, you know that right?” skrockade Niall som nu kommit upp bakom mig igen. ”Thank you very much, and for your information, that´s not the first time i´ve been called odd”.
Nialls ena arm fann sin väg tillbaka runt min midja samtidigt som han knuffade mig med sin höft. ”Now, if you don´t want me to apologize for anything else, could you look at my text?”. Jag försökte att sänka min puls medan jag tog upp min mobil, fullt medveten om Nialls brinnande blick. Min tumme slog vant in min kod och klickade på sms-appen. Mina pupiller blev dubbelt så stora och mina kinder blev rödare än vad dom någonsin varit tidigare.
From: Niall Horan 15;17
I´m horny baby ;-)
”Uhm, well.. that´s..”. Jag visste inte vad jag skulle säga. ´Vad trevligt Niall, tack, då vet jag!´ eller ' Jasså? Vill du ha hjälp med.. någonting?´´
Innan jag hann säga något hade Niall dragit in mig i sin famn och lät sina händer glida ner i bakfickorna på mina jeans. Han pressade våra kroppar tillsammans och jag kände paniken krypa upp inom mig. ”Niall oh my god, what are you doing?” frågade jag oroligt och tryckte honom ifrån mig. Han närmade sig lika fort igen, med ett bredare flin på läpparna och drog en hand längs med min kind.
”I have a friend who´s been longing for your attention since we first met. Can´t I sleep at your place tonight? I´d like for you to meet him” viskade han hest och jag kände hur gåshuden sprang över min kropp. Mitt hjärta bultade snabbare än vad det gjort förut och min hjärna var ett enda luddigt moln.
”No Niall, I need to get home. And so should you” sa jag bestämt och krånglade mig ur hans famn. ”Aw come on, don´t be so grumpy”. Jag skakade på huvudet och satte min hand mot hans bröst, som skydd i mellan oss. ”We can see each other another day, but for now, I really need to get going”.
Niall lutade ner sitt huvud och slickade sig om läpparna. Jag blev paralyserad av hans blåa ögon och märkte inte att han faktiskt närmade sig allt mer och mer.
När hans varma andedräkt fläktade mot mina läppar insåg jag vad som var på väg att hända, och backade därför snabbt undan ifrån honom. Jag styrde stegen åt samma håll som min lägenhet låg och hoppades på att han inte skulle följa efter.
”Goodbye baby!”
Ohmygod....
Jag vill bli klar med skolan, men våran irriterande No-lärare har bestämt att vi ska ha ett till Biologi prov, och våran Svenska/Engelska lärare bestämde att vi skulle ha tre redovisningar..
Bajspeniskorv.
Men whatever, jag hoppas att ni tyckte om kapitlet :D
You´re Mine - Chapter 11
Vanessa stirrade på mig med vidöppna ögon, och jag kunde inte slita blicken ifrån den röda rodnaden som prydde hennes kinder. Hon satte sig ner i soffan med en duns och drog upp benen under hakan.
"Remember when Niall told me that he'd see me at eight? I didn't think he meant something by saying that, but just a few minutes after you'd left he showed up in the hallway. I don't know how he got my address, but he forced me to go with him on a date". Jag höjde på ögonbrynen och slog mig mer bredvid henne. "He forced you to stay with him for four hours?". Rodnaden på Vanessas kinder blev starkare och hon gömde generat ansiktet bakom sina händer.
"At first I was pissed at him, but then I kind of.. Liked it? I hate myself for saying this, but he was really nice" suckade hon och kikade fram mellan två av hennes fingrar. "Oh and what did Harry do here, if I may ask?" Frågade hon sedan nyfiket.
"You scared the hell out of me when you were gone, so I called him,Harry, and asked if he or Niall knew where you were. Being the cocky idiot he is he just told me that 'he'd see me later'. He jumped through our fucking window Vanessa, I was terrified" förklarade jag och nickade mot fönstret. "What? Oh my god why was he here? Did he do something?". Jag skakade på huvudet. "No, but he was being so.. Touchy and I didn't like it at all". Lögn. Du är en lögnare Rebecca, väste en röst djupt i mitt omedvetna.
Jag stängde ute rösten och grimaserade, så att det såg ut som om jag tänkte tillbaka på det. "Well he's a guy and you're hot, who can blame him. If he would've laid a hand on you though.. Mark my words, I'd kick his bum" flinade Vanessa och gjorde någon karate grej med händerna. Jag himlade med ögonen och ställde mig upp ifrån soffan. "Yeah as if". Vanessa härmade mig och ställde sig också upp.
"I totally would, I mean have you seen me fight?"
"Nope, that's because you can't fight"
"pfft I can fight".
"Can not"
"can too". Jag gav henne en retfull blink innan jag gäspade och styrde stegen mot mitt rum. "Goodnight Nessa!" Ropade jag innan jag stängde dörren bakom mig.
Jag tittade mig själv i spegeln medan jag borstade ut mitt hår, och dog i några snabba sekunder när jag lade märke till det röda märket som började synas på min hals. Harry... Den skitstöveln.
Jag antar att jag skulle bli tvungen att använda en scarf dom närmaste dagarna..
~~~ I oveyouguysyoureawesome~~~~~
Jag svalde ner den sista biten av smörgåsen och klappade ihop händerna. "I'm so happy that you got the job girls. Seriously, everything's gotten so much funnier. Zayn isn't a grumpy ass all day long and it doesn't get boring while waiting for people to come in here" sa Louis nöjt och ställde ner sin kaffekopp i diskmaskinen. Jag sträckte ut armarna och putade med underläppen. "Aww Boobear..", han himlade med ögonen,".. We're happy that we got the job too. Otherwise we wouldn't have been friends".
"You're right, you'd be so lonely and nobody would want to be your friends". Han ignorerade mina utsträcka armar och klappade mig provocerande på huvudet.
"We're going to a park in London after work, with some sort of picnik. You, eh, you want to come?" Frågade Zayn och tog på sig förklädet igen. Jag knöt mitt eget förkläde runt midjan och klappade ihop händerna. "That'd be fun, how do we get there?". "We'll pick you up at five or something".
Vi dukade undan vår lunch och återgick till arbetet.
Vanessas Point Of View.
"Rebecca, are you ready?!" Ropade jag ifrån hallen och satte upp mina solglasögon på huvudet. "I'm coming I'm coming" muttrade hon stressat och drog snabbt på sig skorna. Jag kunde inte hjälpa flinet som spred sig över mina läppar. ”Why do you have a scarf on anyway? It´s really hot outside” påpekade jag när jag lade märke till den ljusbruna schalen. Hon hade haft på sig den hela dagen. Rebecca ryckte på axlarna och ignorerade min fråga. Utan att bry mig mycket mer låste jag dörren bakom oss och tog tag i Rebeccas hand. "This is going to be fun, or at least I hope it will" skrattade hon istället och satte på sig glasögonen när solen nådde in genom porten. Jag nickade instämmande och knuffade upp dörren med höften. Värmen slog emot oss och jag tittade leendes efter Zayns bil.
”There he is!”. Rebecca började springa bort mot bilen, fortfarande med min hand i sin. Jag försökte att inte tappa balansen och ramla, men kunde andas ut när hon stannade framför bilen. Hon öppnade dörren och vi hoppade smidigt in, omedvetna om den fjärde blicken som tittade på oss. Jag klappade på Liam´s axel, eftersom att han satt i sätet framför mig, och gjorde lika dant mot Zayn. När jag vände mig till Louis lade jag märke till att han inte satt ensam. I hans knä satt en tjej med mörkblont hår som räckte ner till hennes skulderblad. Hennes hår var fullt av ljusa slingor, vilket lyfte fram hennes grön blåa ögon.
”Oh hello,who are you?” frågade jag nyfiket och sträckte fram handen. Hon skakade den med ett blygt leende och tittade sedan på Louis. ”I´m Louis girlfriend, Amelia”.
”How cute, how long have you been together?” sa Rebecca, som också skakat hennes hand. Det kändes fel att fråga ut henne, men varken jag eller Rebecca kunde behärska våra nyfikna sidor.
”Since yesterday, but we´ve been dating for a few weeks” svarade Louis stolt och pussade Amelia på kinden. ”Maybe we should turn lesbian, so we won´t be the only single ones in this group” flinade jag skämtsamt och petade Rebecca på kinden. Hon skrattade och gjorde lika dant, fast på min kind i stället för sin egen.
Jag,Rebecca och Amelia pratade om alla möjliga grejer under den korta turen, så tiden praktiskt taget flög förbi. ”We´re here!” utbrast Zayn glatt när han parkerat bilen och stängt av motorn. Rebecca, Zayn och Liam var dom som hoppade ur bilen först, sedan jag, Amelia och sist men inte minst Louis.
Zayn öppnade bagageluckan och tog ut en av väskorna som stod där. ”I can carry something” erbjöd jag mig och klämde mig emellan Zayn och Liam. ”You can carry this”. Liam gav mig en påse med läske-drycker i och stängde sedan bagaget.
Louis,Amelia och Rebecca hade redan gått i förväg och lagt ut filtarna vi skulle sitta på.
”this is really cozy, when did you come up with the idea of doing this?” frågade jag nyfiket medan jag slog mig ner med. Liam ställde upp ett fat med mackor innan han också, precis som oss andra, satte sig ner. ”We´ve been having picnics here since Louis came with the idea, two years ago or something”.
”Oh I see, well I love it”. Jag tog en av mackorna och bet hungrigt tag i det smaskiga brödet.
”But wait, since when did you get a boyfriend?” frågade plötsligt Zayn, vilket fick mig att förvånat titta upp. Hans blick var dock på Rebecca, som såg minst lika chockad ut som jag gjorde. Jag tänkte precis fråga vad han menade när jag såg det. Det stora röda märket som täckte en bit av hennes hals. ”Oh my god Rebecca!” tjöt jag rent spontant och såg hur hennes ögon blev ännu mer förvirrade.
”What is happening?!”. ”Your neck! You´ve got a hickey!”. Samma sekund som orden lämnade min mun vaknade någonting till i Rebeccas huvud. Hon drog snabbt upp sin scarf som halkat ner och gömde sedan ansiktet i händerna. ”You have a boyf- oh my god..”. När jag insåg att den enda killen hon varit med, förutom Louis,Liam och Zayn, var Harry. Rebecca mötte rodnande min blick och stirrade sedan ner i filten. ”Can someone please explain what´s going on..?” bad Louis förvirrat och växlade blicken mellan mig och Rebecca. ”Well I don´t have a boyfriend”.
”Oh so you had a one night thingy with someone?”.
”God No. I mean, well Harry came to my house yesterday an-”
”He what?”. Zayn knöt sina nävar och jag lade lugnande en arm runt Rebecca.
”Niall took me out on a date, so when Rebecca were alone Harry came over. Not because she wanted to, he came anyway” förklarade jag. ”How the hell do they know where you live?” frågade Liam, minst lika arg som Zayn.
”They came into the café once you left for lunch. Harry took my phone and texted himself, so he got my number. After that I guess he just searched and found our apartment”.
”But you said Niall took you out on a date? Did you plan to do that with him?”. Jag skakade irriterat på huvudet, alla frågor fick mig att vilja spy.
”No, he took me out on a date against my own will, but I enjoyed our time once we were out there. And I guess Harry came over to our place after I left”.
Zayn vände sig till Rebecca igen. ”So you guys had sex? He finally got in your pants? I thought you were smarter than that Rebecca”. Jag öppnade munnen för att försvara Rebecca, men hann inte säga något innan hon själv ställt sig upp.
”Fuck you Zayn, fuck you”.
Med arga och bestämda steg vände hon sig om och gick. Jag grimaserade halvt om halvt i någon ursäktande form innan jag sprang efter henne.
”I fucking can´t believe he´d think that about me. I mean seriously. I´m not stupid enough to have sex with him. I ain´t a fucking slut. God I want to punch Zayn in the face with a fucking chair” fräste Rebecca argt och drog en hand igenom sitt hår.
”I understand, it wasn´t very nice of him to jump on you like that. The least he could have done was letting you finish and explain what happened”. Jag gick med ena armen om Rebecca och försökte att inte tänka på den brinnande känslan i mina ben. Att gå ifrån parken hade tagit i princip en och en halv timma.
”Let´s eat some ice and Ben & Jerry when we get home. We´ll watch a really girly movie too, so we don´t have to think about stupid boys” föreslog jag och ställde mig snabbt på tå för att kunna pussa Rebeccas kind.
”God I love you Vanessa”.
”And I love you girl”.
FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT för den försenade uppdateringen! Jag har haft mycket på gång de senaste dagarna och varit för trött för att ens öppna datorn. Skolan håller på att kväva mig.
Tack och lov så är ju de nationella proven över nästa helg, och då kommer jag kunna ägna mer tid åt min käran novell! However, jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni inte är allt för sura på mig >.<
10 kommentarer till nästa kapitel? xxx
You´re Mine - Chapter 10
Rebeccas point of view
Jag låste upp dörren och sparkade av mig skorna. ”Vanessa? I´m home!”. Min blick flög över sko stället samtidigt som jag ställde upp mina skor. Hennes converse var borta.
”Vanessa? Hello?” ropade jag högre än förut och gick in i vardagsrummet. En orörd skål med popcorn stod på soffbordet och en disneyfilm var pausad på skärmen. Min puls steg och jag kände hur paniken sakta kröp upp längs min rygg. Jag tog upp min mobil ifrån fickan och slog snabbt in hennes nummer. Ton efter ton gick, innan jag hörde att hennes ringsignal ljöd ifrån soffan. ”Fuck..”.
Jag försökte att hålla mig lugn samtidigt som jag försökte att lista ut vart hon var. En snabb, galen idé for igenom mitt huvud och jag fann mig själv med Vanessas mobil i händerna. Min blick for över alla hennes sms och jag stannade snabbt upp när jag såg det okända numret. Harry. Han måste ha smsat sig själv från hennes telefon sist när vi möttes i kaféet. Jag klickade på hans nummer och satte telefonen vid örat.
En hes röst svarade och jag fick anstränga mig för att inte tappa kontrollen totalt. Bara hans röst fick mig att bli knäsvag, och jag var inte säker på om det var positivt eller negativt.
”Hello?”
Jag tog ett djupt andetag.
”Where´s Vanessa?”
”Oh hi baby. I was hoping you´d call for something else. Maybe some company in the bed a night like thi-“
“Shut the fuck up you dick, where is Vanessa?”
“You sound extremely hot when you curse. Let´s talk about where Vanessa is in fifteen minutes, baby girl”.
Innan jag hann protestera hade han lagt på luren, rakt i örat på mig.
Jag gick irriterat och rädd runt i lägenheten. Vad menade Harry? Vart var Vanessa? Tänk om hon var skadad? Harry verkade dock veta vart hon var, och med tanke på att han lät lugn så borde det ju inte vara någon fara. Fast å andra sidan så är han ju Harry..
Min uppmärksamhet drogs bakåt, mot fönstret i vardagsrummet, där någonting gång på gång slogs mot rutan. ”What on earth..?” mumlade jag lågt för mig själv samtidigt som jag gick närmare. Jag såg mitt egna skrämda ansikte i spegelbilden, men när jag ansträngde mig lite till såg jag ett annat ansikte. På utsidan av fönstret. Ett högt skrik lämnade min kropp när jag insåg att det var Harrys ansikte som jag såg. Hans läppar rörde sig och han pekade på fönstret, men inga ord kunde tränga igenom rutan. Jag öppnade försiktigt fönstret och kikade ut.
”Are you trying to get yourself killed?”. Harry skakade på huvudet med ett brett flin och knuffade upp fönstret ytterligare. ”Nope…” han hoppade smidigt in igenom fönstret, ”..I just wanted to see my girl”.
”Your girl?”
”Yeah?”.
Jag fnös. ”First of all, i´m not your girl. Second of all, why didn´t you just knock on the door?”.
Harry ryckte ännu en gång på axlarna. ”I thought it was more exciting, sneaking through your window. It wasn´t much of a challenge though, the backside of your apartment is full of stairs”.
Jag hade helt glömt av att det satt fast stegar på baksidan, så att man skulle kunna fly om det blev en eldsvåda eller liknande. Vad dom som byggde huset inte tänkte på var dock att människor som t.ex Harry Styles skulle kunna ta sig in i din lägenhet.
”So, where´s Vanessa?” frågade jag och satte mig ner i kanten av soffan. Harry satte sig ner någon ynka decimeter ifrån mig och lade armen om mina axlar.
Han visste då inte vad personliga gränser var för något.
Jag flyttade obehagligt undan hans arm och korsade armarna över bröstet.
”Niall took her out”. Jag höjde på ögonbrynen. ”What? You couldn´t have told me that over the phone? And why would he take her out on a Monday?”.
“I guess he couldn´t wait, he wanted her so he took her. I´d do the same with you, but i´m a bit tired at the moment” skrockade han självsäkert och drog en hand igenom sina lockar. Han placerade sin arm runt min midjan och jag hoppade äcklat undan. ”You´re disgusting, get out of my apartment”.
Harry skrattade roat och ställde sig upp han med. ”I don´t think so, I´d rather stay here,with you”. Hans långa kropp gjorde att jag kände mig patetiskt liten och för en sekund trodde jag att jag skulle falla ihop. Men envis och bestämd som jag var satte jag händerna på höfterna och himlade med ögonen. ”It´s mine and vanessas apartment so get the fuck out or i´ll call the cops” hotade jag argt och försökte att låta så bestämd och kaxig som möjligt.
”You know… Niall´s friend is one of the cops around here. He´ll make sure that we won´t get arrested, so go ahead and call them. They will do you no good”. Harry tog två snabba kliv mot mig och innan jag visste ordet av det stod han med båda sina armar runt mig. ”Let´s calm down and watch a movie. Niall and Vanessa won´t be home anytime soon,so we might as well get comfortable while we wait”. Jag bände loss hans armar från mig och stampade tillbaka till soffan. ”Good girl, now what movie do you want to watch?” frågade Harry och tog upp fodralet vi hade, som innehöll alla filmer du kunde tänka dig. Jag ryckte på axlarna och lade allt mitt hår över ena axeln. ”I don´t know, pick one”.
När skivan var instoppad och filmen hade startat vände sig Harry om och gick tillbaka mot mig. Han tänkte sätta sig ner bredvid mig, men jag stoppade honom innan han hann böja på knäna. ”I like my own space, so please don´t sit so close” bad jag och hoppades på att han skulle köpa min lögn. ”Nah I can see that you´re lying, besides, I like being close to you” skrattade han och blinkade med ena ögat. Jag skakade frustrerat på huvudet och drog mig närmare mot soff-armen.
”No, don´t be like that baby. You know I just want to have a bit of fun. Nothing wrong with cuddling, right?”.
Harry satte sig ner och lämnade någon enstaka centimeter mellan oss, hela tiden med ett flin på läpparna. ”You´re quite annoying” påpekade jag ut ur tomma intet och höjde på ögonbrynen. ”And you´re quite sexy”. Jag vred huvudet åt sidan så att jag kunde se Harry, men ångrade mig när jag insåg hur nära våra ansikten var. Harry drog en hand längs min kind innan han lade sin arm runt min kropp.”I didn´t know you wanted to kiss me so badly”. Jag fnös åt hans ord och himlade med ögonen. ”I don´t want to kiss you, and besides it´s your fault we´re sitting so close” protesterade jag och petade på hans axel.
” Don´t act like you don´t love it” skrockade han självsäkert och gjorde ett smackande kyss-läte med läpparna. ”I don´t like i-NO!”. Jag försökte desperat att fly undan från hans händer, men på något magiskt sätt lyckades han dra ner mig så att jag hamnade raklång under honom i soffan. ”Tell me that you love it” hotade han skämtsamt och rörde lätt fingertopparna vid mina sidor. Jag grep tag i hans handleder och skakade bort håret som fallit i mitt ansikte.
”I told you, I do- OH MY GOD NO PLEASE STOP” tjöt jag skrattandes och sparkade hej villt med benen. Känslorna rusade i min kropp och jag kunde knappt andas. ”Tell me that you love being close to me”.
”Not in a million years”
”Come on, tell me”. Han grävde fingrarna djupare in i min hund och om jag hade kämpat för mitt liv så skulle jag märka att han lutade sig längre och längre ner. ”Okay okay oka-stop it! I love being close to you!” skrek jag skippandes efter luft och blundade tacksamt när hans händer slutade röra sig. Jag skulle precis sätta mig upp när jag kände att mer än halva hans kropp praktiskt taget låg på mig. ”Harry what are you doing?” frågade jag förvirrat och försökte att knuffa bort honom ifrån mig.
”Just relax”. Jag såg på när han lutade sig längre ner, och när hans andedräkt fläktade mot min hud visste jag vad som skulle komma. Frågan var varför jag inte hindrade honom, men det var för mycket i min kropp som ville hur det skulle kännas.
Hans läppar tog kontakt med huden strax under min käke och i samma sekund for ett flertal rysningar igenom min kropp. Harry hade händerna på vardera sida av min överkropp samtidigt som han arbetade sin väg nerför halsen.
Hans läppar stannade kvar över mitt nyckelben och utan att vara medveten om det krökte jag på ryggen. Mina ögon vidgades och jag kunde praktiskt taget höra Harry´s flin mot min hud.
Det var först då jag insåg vad vi faktiskt höll på med. Med all min kraft lyckades jag knuffa bort honom och ställde mig upp ifrån soffan.
Han öppnade munnen för att protestera, men blev avbruten utav rösterna ifrån trapphuset.
”Oh I should probably leave, it was nice seeing you again baby girl. Can´t wait until next time”.
Med dom orden sagda började han gå ut till hallen, och innan jag visste ordet av det var han borta. I stället klev en annan figur in i vardagsrummet. Jag rusade fram mot henne och drog in henne i en desperat kram.
”WHERE HAVE YOU BEEN?”
___________________________________
Tada :D
Nästa helg så är alla mina jobbiga nationella prov över, så då kommer fr chansen att skriva mycket oftare :D
jag hoppas att ni tycker om kapitlet i alla fall :D
Kommentera vilken del du gillade mest i det här kapitlet :D
12 kommentarer till nästa! Xxx
You´re Mine - Chapter 9
Jag satt knäpptyst hela bilresan. Rädd för att säga fel saker och göra Niall arg igen.
”Are you coming or what?” frågade han som nu stod utanför min bildörr. Jag hade varit så djupt försjunken i mina egna tankar att jag inte märkte när vi stannade, eller när han klev ur bilen. Jag hade inte ens märkt att han hade öppnat min dörr. Niall suckade högt och uttråkat, vilket fick mig att bli klar i skallen igen. Utan ett ord klev jag ur bilen och sopade av mina jeans, något jag av ren vana gjorde varje gång jag åkt bil. ”Shall we?” muttrade den blåögda pojken och sträckte ut sin hand mot mig. Jag gick bestämt förbi honom, utan så mycket som titta på hans hand. Mina steg ekade mot marken i den tysta kvällen.
”You´re hiliriaous, you really are” skrockade han roat och gick ifatt mig. Han lade sin arm runt min midja och jag himlade med ögonen. Min tidigare rädsla för honom var som bortflugen, och allt som var kvar var djup, ren ilska.
”You´re taking me out for dinner?” frågade jag chockat när jag såg restaurangen som tonade upp sig framför oss. Niall fnös vid sidan av mig. ”No i´m taking you to see cows, where the fuck did you think I were taking you? To my parents?”. Jag stirrade ner i marken och bestämde mig för att inte prata mer. Om han skulle bete sig som en grinig skolpojke som fått för lite sömn, så skulle jag bete mig precis lika dant.
Vi klev in i den lilla restaurangen, som låg lite för öde för mitt gillande. Om någonting skulle hända hade det varit tryggt att vara i närheten av storstan, och inte i utkanten av den.
Niall lade sin breda hand vid min svank och förde mig längst bort i restaurangen, till ett utav borden som stod innanför bås. Han lät mig sätta sig ner innan han själv slog sig ner mitt emot, med ett självbelåtet flin på läpparna.
En ung kvinna kom gåendes med ett vitt block och en penna. ”Can I take your orders?” frågade hon artigt och log mot oss båda. Medan Niall beställde sin mat var jag för upptagen med att pilla med mina naglar för att kunna höra när dom var klara.
”And you? What would you like to eat?”. Jag tittade upp och mötte servetrisens vackra ögon. ”Oh, nothing. Thank you” svarade jag innan jag vände ner blicken igen. Niall muttrade något lågt och gav mig en iskall blick. ”She´ll take a.. chicken sallad and a glass of water”. Servitrisen gav mig en skeptisk blick och gick sedan sin väg, omedveten om att jag var här mot min egen vilja.
Jag korsade armarna över bröstet och gjorde mig redo för att möta Niall´s blick. ”Why did you do that?”. Han höjde irriterat på ögonbrynen och la ner sin mobil i fickan på sina jeans.
”I took you out for dinner, which means that we eat. Which also means, if you didn´t understand, that you´d eat too”. “Well I never agreed to go out with you, you basically kidnapped me, remember? And I won´t eat anything if I don´t want to. In fact, I don´t even need to be he-“ “Could you stop being so damn difficult?!” fräste Niall plötsligt vilket fick mig att stänga min mun på bara några sekunder. Hans skiftande humör skrämde mig alltid lika mycket.
”I´m trying my hardest to be polite, but you sure as hell aren´t making it easier. So shut the fuck up and eat your fucking food once you get it”.
Jag bet tag i min under läpp för att hindra mig själv ifrån att säga något dumt och stirrade ner i bordet. Niall drog frustrerat en hand igenom sitt hår och knep ihop ögonen.
”Fuck, I.. I didn´t mean to get so angry. Let´s get out of here”.
Innan jag hann svara eller reagera på vad som hade hänt hade Niall gripit tag i min arm och dragit ut mig ur restaurangen. ”Bu.. Our food?” frågade jag förvånat samtidigt som Niall öppnade bildörren så att jag kunde hoppa in. Han skakade på huvudet och joggade runt bilen för att hoppa in. ”We´ll order pizza instead”.
~~~~~YOU`REAMAZINGGUYS~~
Efter tjugo minuters biltur och ett stopp på en pizzeria parkerade Niall sin bil på en liten grusplan. ”Where are we going? Are we going to eat the pizza in the forest?” frågade jag nervöst och tittade in i den mörka mängden av träd.
”Still so many questions. As I said before, that´s a surprise”.
Niall hade påsen med pizza i ena handen samtidigt som han sträckte sig efter min hand. Jag drog snabbt undan min arm och stoppade ner händerna i fickorna på mina jeans. ”You´re hilarious, aren´t you?” skrockade han och lade sin arm runt min midja. Jag svarade inte utan fortsatte att stirra ut i den mörka skogen. Niall styrde upp oss på en stig, som slingrade sig djupare in i skogen.
Just som om jag började fundera på om han faktiskt hade planer på att döda mig mitt ute i ingenstans drog han med mig till höger, in på en bredare stig.
”Wha-Wow”. Framför oss syntes en liten gräsplätt, som sluttade ner mot en sjö.
Månen hade tittar fram bakom molnen och gjorde att hela sjön lös av ett glittrande magiskt ljus. Tack vare värmen från de senaste dagarna var gräset torrt, så man slapp ha med sig filtar och liknande grejer. ”Here, come on” sa Niall och gick ut på gräset. Han släppte min midja för att släppa ner påsen med pizza och sedan ta av sig sina skor. Jag härmade honom och knöt upp mina converse innan dom, precis som hans skor, hamnade på marken.
Jag lät min blick sväva ut över sjön och andades in den klara och friska luften.
”God this place is incredible, how did you even find this? Did you just randomly walk into a forest or something?”. Niall satte sig ner bredvid påsen och började plocka upp pizza paketet. ”Me and my m- well it doens´t really matter. I like being here”. Jag bet fundersamt tag i min läpp och satte mig sedan ner mitt emot Niall, så att pizzan var i mellan oss. Vi högg båda två hungrigt in på pizzan genom att ta varsin slize. ”I have to say, this is better than eating fancy food at a restaurnt” skrattade jag innan jag tog ännu en tugga. Niall nickade. ”I agree, pizza beats everything”.
”No not everything”.
“Yes, yes it does”.
Jag skakde på huvudet. “No, what about your family, or your life, or.. your friends or something!”. Ett flin spred sig över hans läppar efter att han svalt ner det sista av sin pizza bit.
”You´re cute”. Jag var på väg att protestera igen men hans ord fick mig att tappa meningen. ”W-what?”. Niall flyttade pizzakartongen en bit, så att han kunde sätta sig ner bredvid mig i stället. Jag försökte att inte tänka för mycket på det lilla mellanrummet mellan oss och tog ett djupt andetag. Niall märkte mitt nervösa uppförande och skrockade lågt samtidigt som han drog min kropp mot sig.
”No need to worry, I won´t eat you. Even though I´d like to”.
När jag förstod vad han syftade på lämnade ett osäkert fnysande läte min kropp och jag ställde mig upp. Jag skakade skrattandes på huvudet innan jag började gå ner mot sjön igen. Niall ställde sig upp bakom mig och jag kunde höra hans steg närma sig i gräset. Utan att vänta in honom klev jag ut i sjön och började vada i vattnet.
”Watch out for the shark!” skrek Niall plötsligt, vilket fick mig att skrämt vända mig om och tappa balansen. Min kropp föll handlöst och sekunden senare var jag under vatten. När jag ställde mig upp igen hörde jag Nialls skratt. Han stod dubbelvikt och höll på att kikna av skratt. Hade jag inte varit dygnsur och lika kall som en isbit hade jag njutit av synen framför mig, men nu ville jag inget annat än att åka hem.
”You should´ve seen your face! Why on earth would there be a shark in this lake?” skrattade en blåögda pojken och drog handen igenom sitt hår. Jag skyndade mig snabbt upp på land igen och puttade till honom. ”Don´t laugh you dick. You were the one who made me fall, now drive me home before I get sick”.
Niall tog, fortfarande skrattandes, på sig sina skor och väntade på att jag skulle följa efter.
”We need to take this with us, we can´t just leave it Niall” suckade jag och tog upp påsen som nu innehöll skräp. Jag fångade upp mina skor i den andra handen och joggade ikapp honom. ”You know your feet will get hurt, right?”. Niall flinade brett och nickade mot stigen som var full av rötter, stenar och barr. ”I don´t want my shoes on, they hurt” klagade jag och putade med underläppen. Jag älskade mina converse, men gud jag vad mina fötter har fått lida. Niall tittade skeptiskt på mig i några sekunder innan han ställde sig bredvid en stor sten.
”Well, come here then”
. ”What do you mean?”
“Jump on my back, I don´t want you to get hurt”.
Mitt hjärta skrek “Do it, you´ll regret it if you dont!” medan min hjärna skrek “Don´t do it! You´re too heavy and he will get disgusted by your weight!”.
“What are you waiting for? Come on” stönade Niall tröttsamt och sträckte ut handen mot mig. Jag klev halvt om halvt motvilligt upp på stenen och hoppade upp på Nialls rygg. Mitt inre bad mig att hålla tyst, men jag kunde inte låta bli att öppna min mun.
”Tell me if i´m too heavy, okay?”. Jag kände Nialls rygg vibrera under mig, vilket tydde på att han skrattade.
”Baby, stop worrying so much. You´re as light as a feather, okay?”.
En liten del av stenen som vilade i mitt bröst lossnade och jag insåg att jag satt med hakan lutad mot Nialls axel. Det var konstigt egentligen, att vår kväll slutade så här bra, trots att den började med att Niall praktiskt taget kidnappade mig.
Men världen är rätt skum, eller hur?
Jag måste hålla med Vanessa, världen är rätt skum...
Förlåt för att jag inte uppdaterade igår, jag hade en kompis här och glömde helt och hållet av novellen ^_^ Jag hoppas hur som helst att ni tycker om kapitlet och att ni orkar lägga ner en sekund på att skriva..
Eran favoritscen ifrån det här kapitlet i en kommentar :D xx
10 till nästa ;) xx
You´re Mine - Chapter 8
Jag satte upp mitt hår i en slarvig bulle och drog sedan min svarta sweater över huvudet. ”I´m going to Liam´s place for a while. Zayn invited us over, wanna come with me?” ropade Rebecca ifrån hallen. Jag bråkade med mig själv i en tredjedels sekund innan jag bestämde mig. ”I´m too tired, I´ll just stay home”.
Jag gick ut ur mitt rum och bort mot köket. ”Your lost, not mine.. I´ll be home around eleven or something. Have fun with disney!”.
Jag himlade med ögonen. “I will, tell Liam and Zayn I said hi!.
Jag hörde dörren stängas ifrån hallen och började genast sjunga. “Now this is a story all about how my life got flipped upside down and i´d like to take a minute just sit rigt there i´ll tell you how I became the prince of a town called belair”.
Jag skuttade in I köket samtidigt som jag sjöng så högt jag kunde och tog fram en påse mikropopcorn. Det lät förjävligt, vilket fick mig att brista ut i ett högt skratt. Dock avbröts det när mikron plingade till. Jag tog ut påsen och hällde hungrigt upp popcornen i en skål.
”Enjoy your meal Vanessa” mumlade jag åt mig själv och slog mig ner i soffan med en duns. Jag tänkte precis ta tag i fjärrkontrollen till teven när jag hörde läten ifrån hallen. I hopp om att det antingen var Rebecca eller bara en inbillning ropade jag ”Rebecca?”. Dörren stängdes igen och jag kände hur min puls steg. Någon var i vår lägenhet. Var det en rånare? En våldtäckts man? Tänk om det var en mördare?!
Jag tog tag i tallriken som stått på soffbordet och ställde mig upp från soffan. Min plan löd : smyg dig på personen, dräm tallriken i huvudet på honom eller henne och ring sedan polisen medan hon eller han är medvetslös.
Jag smög så tyst jag kunde närmare hallen och försökte samtidigt få pli på mina skakiga händer. När jag stod bakom dörrkarmen från köket, som ledde till hallen, tog jag ett djupt andetag och räknade till tre. Just som jag skulle hoppa fram lades två händer runt min midja och jag svär till gud, mitt hjärta hoppade ur min bröstkorg. Jag skrek i ren panik och skyndade mig framåt för att kunna vända mig mot personen. Mina ögon var ihopknipna samtidigt som jag kastade iväg tallriken så hårt jag kunde, i hopp om att spräcka denne personens huvud. Brutalt, jag vet.
Inget ljud kom så jag öppnade försiktigt ögonen för att se vad som hade hänt. Ännu ett skrik lämnade min mun när jag såg honom, med tallriken i sin hand. ”Oh my god oh my god oh my god” upprepade jag om och om igen. ”What o- no how did you get in here?” frågade jag oroligt och backade sakta. Han satte ner tallriken på hallbyrån och gick mot mig. ”I told you i´d pick you up at eight, so why aren´t you ready?” frågade han i stället och kom allt närmare. Jag försökte få något vett i mitt huvud, samtidigt som jag backade ytterligare. Min rygg stötte emot väggen och jag knep ännu en gång ihop ögonen. Var inte det här ett sånt där cliche moment? När tjejen står pressad mot väggen med killen framför sig?
Niall kom allt närmare och jag tittade snabbt efter en utväg. Mitt försök till att fly var dock ett uruselt försök, eftersom att Niall lätt placerade händerna på vardera sida av min kropp när jag försökte slinka åt sidan. ”When I tell you to do something, I expect you to follow my orders” viskade han hest och pressade sig själv närmare min kropp.
”Niall back off” sa jag så bestämt jag kunde, vilket endast ledde till att han började skrocka. ”You´ve got ten minutes to get ready. Then we´ll leave. Get dressed and wear something.. sexy”.
Jag tackade gud när han gick undan, och satte genast fart bort till mitt rum. Om jag var tillräckligt snabb och tyst kunde jag ringa polisen, och det var precis det jag tänkte göra. ”Oh and baby, don´t even try to call the cops. First of all, you won´t get any help since my friend is one of them, and second of all, I will be a nightmare afterwards. We don´t want tat, do we?”
Jag rös av hans röst, och inte på ett positivt sätt. Utan att skapa ytterligare med problem skyndade jag mig in på mitt rum. Efter att jag stängt dörren noga efter mig bytte jag ut mina mysbyxor mot ett par jeans. Min sweater fick lov att stanna kvar.
Jag släppte ut mitt hår och satte på ett diadem innan jag lämnade mitt rum igen. Niall stod inne i köket med ett glas vatten i sin hand. ”Wow you´re fas- I told you to wear something sexy.. Oh hell who cares, come on” suckade han irriterat och ställde sig i hallen. ”I don´t want to go with you” sa jag och korsade armarna över bröstet. Han himlade irriterat med ögonen.
”Well you don´t have a fucking choice, come on”.
Jag skakade envist på huvudet.”Nope”.
Mina steg vände riktning och jag var helt plötsligt på väg in till vardagsrummet, utan Niall. Han rörde sig bakom mig och ett lågt morrande läte lämnade hans kropp. ”Like I said, you don´t have a fucking choice”. Innan jag hann uppfatta vad som hände hängde jag slängd över hans axel.
”What are you doing?! Oh my god this is kidnapping!”. Min mage hissnade när han böjde sig ner och plockade upp mina skor.
”Please let me g-” ”Oh shut up will you?”.
Jag tystnade motvilligt då jag hörde att hans tålamod började ta slut. Han log triumferande och skrockade. ”Good girl”.
Jag lät mitt huvud falla ner mot hans rygg och kände hur hoppet lämnade min kropp. Det såg förmodligen ut som om jag var medvetslös, men om jag hade tur så kanske någon skulle reagera. Porten öppnades och Niall klev ut i Londons sommriga kväll. Han öppnade en bildörr och sekunden senare satt jag ner i framsätet. Niall smällde igen dörren igen och joggade runt till sin sida. Han hoppade in i förarsätet och drog igång motorn. ”Put your shoes on” sa han och slängde över skorna till mig. Jag blängde surt på honom men satte ändå på mig mina converse. Trots att jag var rädd och orolig kunde jag inte hjälpa min nyfikenhet. ”Where are we going?”. ”That´s a surprise” skrockade han och gasade.
”Yo.. you won´t kill me, will you?”. När jag horde hur patetisk jag lät hade jag för första gången i hela mitt liv lust att slå mig själv i huvudet, med en hammare. ”No i´m not going to kill you, why would you think that?” flinade han och sträckte över ena handen för att klappa mig på låret.
”I don´t know.. I…-nevermind”. ”Zayn and the bous talked about how dangerous I am?” glissade han med ett leende. Jag nickade och lekte osäkert med mina naglar.
“Well? Do you believe them?” frågade han och jag ryckte på axlarna. ”No.. No I don´t”.
”Good, because i´m sure the truth is far more worse”.
DUN DUN DUUUUU... ;)
Vad tycker ni this far? ^_^
Ska vi säga... tio kommentarer till nästa kapitel? ;) xx
You´re Mine - Chapter 7
Jag lät min arm falla ut från sängen för att försöka få tag på min mobil, som för tillfället vägrade att hålla tyst.
”Oh shut up will you” fräste jag grinigt och låste upp den så att larmet slutade ringa. Rebecca passerade förbi min dörr och kikade in. ”Rise and shine! It´s our first day at work”.
Jag himlade med ögonen åt hennes morgonpigga humör och reste mig ifrån sängen.
”God I wish I could sleep for ages”. Min blick drogs till klockan och samma sekund som jag insåg att den bara var halv åtta höll jag på att dö. Jag hade inte behövt gå upp så här tidigt sen jag gick i skolan. Rebecca skrattade ifrån köket när hon hörde mina klagomål. ”Oh come on grumpy pants, i´ve made breakfast for you!”.
Jag drog slarvigt på mig mysbyxorna innan jag gick ut i köket. Rebecca log brett mot mig och jag fick kämpa för att hålla tillbaka ett skratt när jag såg hennes hår. Det såg ut som om någon byggt ett fågelbo av det. ”Go ahead and laugh at it, I´ll fix it when i´ve finished my tea” flinade hon och nickade upp mot sitt hår. Jag slet bort blicken, fortfarande med ett leende på läpparna, och tog tag i min tekopp.
”We´ll be leaving in just half an hour, so get dressed and then we´ll go!”
Jag knuffade upp dörren till cafeet och kände den ljuvliga doften av nybakade bullar. ”Hello?” ljöd en röst ifrån köket, en röst som jag genast kände igen. Louise.
”Hi! Are we early?” ropade Rebecca tillbaka, då hela caféet var tomt och varken Louis eller Zayn syntes till. Louise kom gåendes runt hörnet och borstade av sina mjöliga händer på sitt förkläde. ”Nope not at all, it´s just Zayn and Lou who´s a bit.. lazy”.
Just som ordet lämnade hennes mun öppnades dörren bakom oss och det plingade till. Vi vände oss om alla tre och såg på när Louis och Zayn klev in, båda två tröttare än vad jag någonsin sett förut. Louise korsade armarna över bröstet med höjda ögonbryn. ”I just told the girls here that you´re a bit lazy in the mornings, but I have to say that Í´m impressed today. You guys almost came the right time”.
I bland så funderade jag på om Louise hade någon slags mamma-roll åt killarna, eftersom att de verkade ha en väldigt familj-aktig relation. ”I feel like falling asleep on the floor” stönade Zayn trött och drog en hand igenom sitt hår. Louis fnös och himlade med ögonen. ”Do that and I´ll be a pain in the bum for the rest of your life”.
Nu var det Zayns tur att himla med ögonen. ”I need to leave for a few hours, I have some sort of meeting with the other cafée owners here in town. Guys, I trust you to help the girls. Okay?”. Louise gav Louis och Zayn varsin varnande blick innan hon vände sig om och gick sin väg. ”I´ll show you how the coffee machine works, and Zayn, you can show Reb how the baking thing works, okay?” föreslog Louis och hängde av sig sin jacka. Rebecca räckte ut tungan åt Louis innan hon följde med Zayn in i köket, fast inte förrän hon ropat ”See you later, Boobear”. Louis räckte ut tungan tillbaka och vände sig sedan mot mig. Tyvärr så var mina ögon redan fast på den skräckinjagande maskinen framför mig.
”Do you seriously think I´ll remember how to make a coffee? Look at all the buttons and stuff”. Louis klappade mig retsamt på huvudet. ”Trust me, I was afraid too at the first sight. But it´s not that hard once you learn it. Just watch what i´m doing and try to mimic my moves”. Jag tog upp en kopp, precis som Louis gjort, och såg på när han först fyllde koppen med kaffe. Mina händer var skakiga samtidigt som jag försökte memorera alla steg Louis visade mig.
Kaffet,mjölken, och sist men inte minst, det vackra mönstret som täckte toppen av kaffet.
Jag stirrade ner på min egen kopp och kunde inte låta bli att skratta. Det såg tyvärr ut som om någon hade spytt upp ett mönster, och inte lagt ner fem minuter på att göra det vackert.
”Okay guys, we´ve closed the cafée for an hour now. Since it´s lunch break we´re going to eat something at the mall. Do you want to stay and eat here or tag along?” frågade Louis när klockan äntligen slog tolv. Jag tittade på Rebecca och såg genom hennes blick att vi båda ville samma sak. ”We´ll stay here, do you think we can eat something or will Louise get mad?”. Louis skrattade och drog på sig sin jacka.
”Of course you can eat something dummie, we don´t want you to starve”.
“Fine then, well have a good time. See you in an hour” sa jag och vinkade med handen i en skynda-er-iväg-jag-är-trött gest. Louis höjde flinandes på ögonbrynen innan han och Zayn lät dörren stängas bakom dom.
”So, something to eat?” frågade jag samtidigt som jag tog av mig mitt servitris förkläde. Rebecca gjorde precis samma sak och slog sedan ihop händerna. ”Yep, i´m starving”. Just som jag började titta igenom menyn öppnades dörren till caféet igen. Jag himlade med ögonbrynen för mig själv och frågade, ”did you forget somethin- AOUCH, what was that for?”. Jag tittade upp från menyn och blängde på Rebecca, som slagit till min rygg. Hon tittade oroligt rakt fram, och nyfiken på att se vad det var som skrämde henne följde jag hennes blick. Jag kände hur allt blod lämnade min kropp och hur min syn blev suddig.
”W-we´re closed” stammade jag patetiskt fram och försökte att inte se lika skräckslagen ut som jag kände mig. Harry drog en hand igenom sina lockar och flinade. ”We just want a coffee”. Jag slängde en snabb blick på Rebecca, vilket fick henne att komma ur sin trans. ”As Vanessa just said, we´re closed. You´ll have to come back in an hour”. Jag bad till gud att killarna skulle lyssna, men å andra sidan. Varför skulle dom?
Harry lutade sig fram över disken så att hans piercningar och mörka ögon blev ännu synligare, och om möjligt ännu läskigare.
”Listen here bitch, we want coffe, so you´ll make us coffee. Get it?”. Självsäkerheten som för en sekund hade fyllt våra kroppar sprang iväg som en skräckslagen valp. Rebecca nickade, rädd för att göra något annat i just den stunden. ”O-okay”.
Jag tittade bakom Harry och mötte de isblåa ögonen som jagat mig i mina drömmar. Ett brett och kaxigt flin spred sig över hans läppar när han såg hur rädd och osäker jag såg ut, vilket bara fick mitt hat mot honom att växa.
Harry vände sig om mot Niall, mumlade något som vi inte kunde höra och gick sedan bort och satte sig vid ett bord. ”What are we gonna do?” frågade Rebecca panikaktigt och la en hand i sin panna. ”If we act normal and give them their coffees, then they might leave. It´s worth a try, right?” föreslog jag och tog upp två koppar från under disken. Rebecca nickade förvirrat och tog en av kopparna.
Jag försökte att komma ihåg alla moment Louis gick igenom och gick tillslut bort från disken med två koppar kaffe. Utan att göra något extra som tog uppmärksamhet ställde jag snabbt ner brickan mellan killarna och vände mig om för att gå. Ett smashande ljud hördes och på några få sekunder insåg jag att det var min mobil som hade åkt i golvet. Jag letade intensivt efter den med blicken och kände hur mitt hjärta tog ett dubbelskutt när jag såg den. I händerna på Harry. ”Give me my phone” beodrade jag så starkt jag kunde och sträckte ut handen. Fan att jag inte hade suttit på någon kod. Harry höll telefonen utom räckhåll för mig samtidigt som hans händer febrilt vandrade över skärmen. För en sekund glömde jag av vilka det var jag pratade med, det var ju trots allt mitt liv han höll i händerna. ”Take it easy babe, here you go”. Harry låste min mobil igen och gav tillbaka den. Jag lade snabbt ner den i min ficka och stampade tillbaka till disken. ”What did he do?”. Rebecca tog emot mig med oroliga ögon och drog snabbt in mig i en kram. ”I don´t know, but he did something with my phon-” ”Thank you ladies, goodbye”. Både jag och Rebecca stirrade på Harry med vidöppna ögon. Dom hade ju inte ens druckit kaffet dom beställde?
Mina förhoppningar på att alla mera behöva se dom sjönk när den blonda, känd som Niall Horan, tog för många steg mot oss.
”I´ll see you at eight baby, be ready”.
A S D F G H J K L NIALL WHAT ARE YOU UP TO ( I know what he´s up to ;)))))))))) Mawhaha)
JAg hoppas att ni tycker om kapitlet (:
10 kommentarer till nästa? ^_^ xx
You´re Mine - Chapter 6
Jag satte mig upp i sängen och gnuggade bort sömnen ifrån mina ögon. Tack gode gud att jag inte drack mer alkohol än jag gjorde igår, jag hade inte velat vakna upp med huvudvärk idag. Platsen bredvid mig var tom, vilket betydde att Rebecca redan vaknat och gått upp. Med en trött gäsp reste jag mig från sängen och trippade ut ur rummet. Rebeccas och Louis röster hördes ifrån köket och om jag inte hade helt fel var tekokaren på.
Jag stannade upp utanför min dörr och sköt försiktigt upp den, rädd att väcka Zayn och Liam. Mina gråa mysbyxor låg slarvigt slängt på marken, så det var bara för mig att ta tre steg in, plocka upp dom och sedan ta tre steg tillbaka. Min blick fastnade på Zayn och Liam, som skedade samtidigt som grova snarkningar lämnade deras kroppar. De såg så.. små ut.
När mina mysbyxor satt på gick jag ner till köket för att mötas utav Rebecca och Louis morgontrötta ansikten. ”Goodmorning” hälsade Louis och snurrade runt en sked i sitt te. Jag log till svar och tog själv fram min egen kopp, för att sedan sätta i en tepåse. Rebecca bar med sig ett fat med mackor till köksbordet och ställde till sist ner sin egen kopp med te. ”Did you sleep well?”.
”Kind of, did you?”. Jag såg på medan min kopp fylldes med varmt vatten och väntade på svar.
”Nope, I haven´t slept at all” suckade hon och satte upp sitt hår i en bulle.
”Why?” ljöd en röst ifrån dörröppningen och vi vände oss alla tre om för att se Liam och Zayn stå där. Innan Rebecca hann svara öppnade Louis sin mun igen. ”You did a great job Liam”. Jag kom att tänka på det han sagt igår och lät min blick söka sig till Zayn´s halls, som var täckt av lila och röda märken. ”What are you talk- oh Liam” stönade Zayn trött och tog upp sin hand för att täcka sin hals. Liam ignorerade Zayn´s kommentar och flinade åt Louis.
”Thank you, i´m quite proud of them actually”.
Killarna slog sig ner vid köksbordet och vi högg alla fem in på mackorna som Rebecca fixat.
”So, who are they?” frågade Rebecca när hon druckit lite av sitt te och trummade med naglarna mot bordet. Liam tittade förvirrat upp ifrån sin egen kopp och höjde på ögonbrynen.
”What?”.
”Oh you know what I mean. Who are they? The boys from yesterday?”. Zayn satte besämt ner sin kopp på bordet igen och drog en hand igenom sitt mörka hår.
”They´re known as the most dangerous boys here in town. Their names are Niall and Harry.Niall Horan and Harry Styles”. En mörk och obehaglig tystnad lades over oss och jag kände av någon anledning hur jag fick gåshud. Rebecca såg ut att vara lika osäker som jag, men slickade sig ändå om läpparna och sa, ”So what?”. ”So what? They´re dangerous. And if you didn´t notice, yesterday they sort of tried to take you. They get what they want and i´m pretty sure they want you two. So just do as we say. Keep a low profile, try to avoid them. Don´t let them find your home”.
“Okay enough with the sad mood, let´s watch a movie or something. I´ll pop some popcorn and you, Louis and Rebecca, can go and put in a movie” sa jag och ställde mig upp från bordet. All negativitet hade fått mig att bli på sämre humör, och det var inte så jag ville spendera sista dagen på helgen.
Louis tog tag i Rebeccas hand och drog med henne in till vardagsrummet. Jag tog fram en påse micropopcorn ur skafferiet och öppnade mikron.
”So, if you don´t mind me asking, when.. uhm, when did you realize that you were.. into guys?”. Zayn skrockade lågt åt min nervösa ton och lade en arm runt Liam´s midja. ”I came out of the closet when I was sixteen, nothing happened really. Then I met Liam a year ago and well, I fell in love”. Liam nickade instämmande och drog en hand igenom sitt hår. “I came out when I was eighteen. My family accepted it and they were proud of me, but my best friend told me that I should stay away from him. So I went for a walk while I was crying and, well Zayn and I bumped into each other. After that moment I just knew that I had to have him”.
En röd rodnad spred sig över Zayns kinder och jag fick hindra mig själv från att säga “aww” alldeles för högt. Micron gav ifrån sig ett högt tjutande ljud och jag grimaserade innan jag stängde av den.
”That´s lovely, i´m really happy for you”. Liam släppte Zayn och ställde en skål framför mig, så att jag kunde hälla upp popcornen. ”Thank you”.
”Oi love birds and Nessa, we´re waiting you know!” ropade en hög röst ifrån vardagsrummet, vilket fick mig att himla med ögonen. Zayn härmade mig genom att också himla med ögonen och tog sedan tag i en kanna med vatten. Liam plockade med sig fem glas innan de båda gick in i vardagsrummet. Efter att jag tittat så att allt stod på sin rätta plats tog jag tag i skålen med popcorn och gick, precis som Liam och Zayn, in till vardagsrummet.
”What movie did you pick?” frågade jag nyfiket och ställde ner skålen på soffbordet. Louis pekade på mitt fodral med alla X-men filmer och log, ”I saw that you had all the X-men movies and couldn´t help myself”.
Jag hade dock ingenting att säga om det. Vad slår X-men, popcorn och sina vänner en söndagskväll?
~~~ihopeyoulikethechaptersofar~~~~
”Thank you, it was really nice to have you here today. I think we both need to go to bed early, since it our first day at work tomorrow”. Jag kramade om Louis allra sist och väntade på att dom klev ut ur våran hall. Han vände sig om en sista gång.
”Oh right, I almost forgot that. I´ll see you tomorrow then! Goodbye”. Både jag och Rebecca vinkade åt killarna och såg hur de började gå bortåt. ”I´ll go and get ready for bed” gäspade Rebecca och gav mig en hastig kram. Jag vände mig om för att låsa dörren och såg först nu att Zayn stod kvar. ”Did you forget something?”. Han skakade på huvudet och lutade sig sakta framåt.
”Don´t forget what I told you. Stay away from them, okay? They´re not playing nice”. På bara några få sekunder hade han joggat bort efter Liam och Louis och var ute ur min syn. Konstigt, tänkte jag förvirrat och för att vara helt ärlig, en aning skrämd, samtidigt som jag låste dörren.
Eftersom att det var våran första dag på vårt riktiga jobb i morgon så bestämde sig både jag och Rebecca för att gå och lägga sig tidigt. Vi ville inte riskera att försova oss på första dagen.
Jag knuffade igen min sovrumsdörr och skuttade på vartannat ben samtidigt som jag försökte att ta av mig strumporna. Min mobil låg redan på sängen, med skärmen upplyst av ett sms som min mamma nyligen skickat, förmodligen för att säga god natt eller något liknande.
Som jag redan listat ut så syntes "Goodnight love, sweet dreams and text me tomorrow when you get home from work. I love you loads.".
Jag himlade med ögonen åt det faktum att hon skrev på engelska och drog av mig resten av kläderna. När min pyjamas t-shirt var på puttade jag undan mitt täcke och kröp ner i sängen. Mina ögon blev tusen gånger tyngre än vad de egentligen skulle vara och jag kände hur sömnen omfamnade mig.
I morgon gällde det.
Ett fördröjer-tiden-kapitel, så jag är som vanligt inte jätte nöjd. Jag hoppas dock att ni tycker om det ändå.
Och please please please, kommentera vad ni tycker! Ska jag ändra på något? Vara mer noggrann med något? ^^^^^^^xx
You´re Mine - Chapter 5
Jag hade fortfarande inte kommit över att Zayn var homosexuell. Inte för att jag hade något emot det, men det var så konstigt. Det blev som en chock när Liam och han kysstes, man hade ju väntat sig ett fånigt handslag eller något liknande. Men med alkohol i kroppen och dunkande musik i öronen så var allting lite lättare att ta in.
Jag hade en kopp i handen med en blandning av olika drycker samtidigt som jag svängde höfterna i takt till musiken. Louis trängde sig fram ur gruppen med människor och lade armarna om mina och Rebecca´s axlar. ”Enjoying your time, girls?” sluddrade han med ett glatt leende. Jag nickade och tänkte påpeka att vi började nöja oss, men innan jag hann öppna min mun fortsatte han att prata. ”I know two who are, just look at them. Ew”. Jag och Rebecca följde Louis blick bort till ett hörn, där Zayn stod uppressad mot väggen av Liam. Liam´s läppar arbetade fram och tillbaka över Zayns hald, och jag var rätt säker på att han skulle ha ett par fina märken där när han vaknar upp i morgon. Det konstiga var att jag inte visste vem jag vara avundsjuk. Att få suga på Zayn´s fantastiska hals var förmodligen någonting som alla tjejer drömde om, men att stå uppressad mot en vägg av Liam.. Det hade inte direkt varit fel.
”I´m going to talk to those two, if I get them to stop sucking each others faces off. It´s already four am so I think we should get home soon” skrockade Louis och lämnade sin plats i mellan oss. Rebecca tog tag i min tomma kopp, kastade iväg den och började dansa sin egen dans. Jag hängde skrattandes på och lät alla bekymmer i hela världen försvinna. Det var bara jag, Rebecca och musiken.
Det vill säga, tills en mörk skugga klev fram bakom mig och Rebecca slutade dansa. Ett par breda händer lades runt min midja och jag drog obehagligt efter andan. ”Let go of me” sa jag så bestämt jag kunde och tog tag i personens händer, för att dra bort dom ifrån mig. Greppet han hade hårdnade och jag knep ihop ögonen. Jag vred huvudet åt sidan för att få en skymt av främlingen, men en av hans händer släppte min midja och placerades vid min hals, så att jag inte kunde vrida huvudet över huvudtaget. Jag såg det som min chans, eftersom att han bara hade en hand vid min midja, och försökte att lirka mig loss, men det var hopplöst. Rebecca stod fortfarande paralyserad framför mig och hennes ögon var större än någonsin.
”Louis” flämtade jag skrämt åt henne, vilket fick henne att vakna upp. Hon verkade förstå vad jag menade och nickade. Eftersom att hon inte ville lämna mig själv med främlingen vände hon sig om och började ropa.
”Louis! Lou-”, en lång figur drog in henne i sin famn och lade sin stora hand över hennes mun. Hon grep argt tag i hans hand och försökte att sparka med benen, men hon satt, precis som jag, fast. Just som personen bakom mig började gå mot utgången klev Louis fram till oss. ”What do you think you´re doing?” fräste han surt och korsade armarna över bröstet. Personen bakom mig skrockade, vilket fick hans bröst att vibrera mot min rygg. ”That´s none of your fucking business”.
”Oh but I believe it is”. Zayn ställde sig snett framför mig och lika så gjorde Liam med Rebecca. Killen som höll fast henne klev ut i ljuset och jag fick nästan ont i nacken av att titta upp på honom. Hans hår bestod av ett täcke med bruna lockar, och hans ögon lös av en grön färg. Det var konstigt att människa kunde se så fruktansvärt elak ut, men samtidigt så ödmjuk och vacker.
” I´m sorry to tell you that I don´t give a fuck” fräste killen bakom mig, som nu verkade vara mer irriterad än någonsin. ”If I were you i´d let go of them, now” beodrade Liam och stampade foten i marken.
”Oh what ever, taket them” skrockade havet av lockar och släppte Rebecca. Han tittade på mig, hånlog och nickade sedan mot han som höll fast mig. Jag pustade skrämt ut när jag kände hans grepp lossna, och på bara några sekunder hade jag rusat in i Zayn´s famn. Han lade en stark arm runt min kropp och stirrade argt in i killarnas ögon. Jag tittade försiktigt upp från Zayn´s bröst och skyggade tillbaka när jag mötte hans blick. Hans ögon var havsblåa och hans blonda hår stod upp i en hög quiff. Om han inte hade skrämt mig så mycket så hade jag faktiskt erkänt att han såg bra ut. Dom två långa killarna började gå sin väg, men just som min puls sjunkit igen vände sig den blonda om. ”I´ll see you around, baby girl”.
Zayns arm tog ett hårdare grepp om min midja och jag grep tag i hans t-shirt för stöd. ”Let´s go home”. Louis tog upp farten och styrde bestämt stegen mot den motsatta dörren, medan jag och Rebecca gick bredvid varandra efter honom. Zayn och Liam gick vid vardera sida av oss, båda två med stentuffa ansiktsutryck. Det kändes som om vi hade livvakter med oss, vilket var helt sjukt.
Promenaden till bilen var knäpptyst, och lika så var de första fyra minuterna av bilresan.
”I´m sorry for shaking like a bird, the scared feeling hasn´t left my body” ursäktade Rebecca lågmält efter att hon skakigt haft ett grepp runt Liam´s handled. Liam lade tröstande en arm om hennes rygg, precis som han hållit om mig de senaste minuterna. ”No need to apologize, i´d be shaking too if I were you”. Louis satt i framsätet och stirrade argt ut igenom fönstret, men Zayn såg argast ut. Hans grepp runt ratten var så hårt att hans knogar vitnade, och hans tänder bet hårt ner i hans underläpp.
”Is it okay if we crash at your place tonight? I don´t feel like leaving you two alone” sa Zayn för första gången under hela bilturen.
”Yeah sure, but we don´t have that many places to sleep on. I can share a bed with Rebecca, so you can sleep in either my bed or on the couch” svarade jag och ryckte på axlarna. “Good”.
”Wh-who are they?” frågade jag osäkert efter ännu en stunds tystnad och drog skakigt en hand igenom mitt hår. Louis vände sig om i framsätet. ”They´re t”- ”Let´s talk about it in the morning” avbröt Zayn och harklade sig. Bilen föll i en bekväm tystnad och jag kände hur min kropp sakta började domna bort. Alkoholen gjorde mig tröttare än vanligt och efter all energi som runnit ur min kropp fanns det ingenting som hjälpte mig att hålla ögonen öppna.
Världen runt om mig slocknade och innan jag kunde tänka en gång extra hade mitt huvud tagit mig till drömmarnas värld.
~~~writesomethingaboutlouisbuminyourcomment~~~~
”Wha- Lou?” frågade jag sömndrucket och grep tag i hans arm när jag inte kände någon mark under mig. Jag öppnade försiktigt ögonen och mötte Louis mjuka blick
. ”You fell asleep in the car. Rebecca helped us so Zayn and Liam´s asleep in your bed, and i´ll sleep on the couch. I´m carrying you to Rebeccas room” förklarade han och log sömnigt. ”Tank you” viskade jag trött och lutade huvudet mot hans bröst. Han knuffade upp Rebeccas dörr med sitt knä och bar bort mig till sängen, där Rebecca redan låg. Jag gav Louis en kyss på kinden när han släppte ner mig på marken. Så fort han gått ut igen och dörren stängts bakom honom plockade jag upp en av Rebeccas sov t-shirtar och drog den över huvudet. Utan att vänta en sekund till drog jag undan täcket och kröp ner i sängen bredvid Rebecca. Mörkret omringade mig snabbare än vanligt och efter att ha räknat upp till åtta sekunder stängdes min kropp av, och jag flöt ännu en gång in bland alla drömmar. Det enda som störde mig var att allt jag kunde se var ett par blåa, elaka ögon.
Förlåt för att uppdateringen blir så sen, men jag har haft en rolig kväll och har inte varit vid datorn förrän nu (: Har därför inte läst igenom det och rättat, så bli inte ap sura om ni hittar något fel ;)
Other than that, enjoy and pleeeaseeee leave a comment ^^^^^^^^ xxx
8 kommentarer till nästa ;) xx
You´re Mine - Chapter 4
Vanessas pov
“What are you going to wear?” ropade jag till Rebecca samtidigt som jag lyfte upp ännu en klänning ifrån min resväska. Lat som jag var orkade jag aldrig packa upp kläderna, utan de fick stanna kvar i min väska på golvet. ”A blue dress, why?” svarade Rebecca. Jag knep ihop ögonbrynen och lade ner klänningen igen. ”I don´t know what to wear, I planned on wearing a black skirt and a white top with black dots, but i´m not sure anymore”. “Why? Wear that, I´m sure you´ll look like a god anyway”. Jag rodnade av hennes kommentar och tittade på kläderna som låg på min säng. Dom fick duga den här gången.
När mina kläder var på ägnade jag några få minuter på att lägga på mer mascara och ännu en linje med kajal, sedan var jag klar. Jag lämnade mitt rum och gick ner till köket för att ställa in varorna jag lovat att plocka undan.
”Are you ready to go?” frågade Rebecca och lutade sig mot dörrkarmen. Jag la undan den sista brödpåsen och klappade ihop händerna. ”Yep, woah you look stunning”.
”pfft shut up, look at yoursel. You look like a princess”
”Oh shut up yourself”. Jag räckte retsamt ut tungan och gick förbi henne ut till hallen. ”Are we taking a cab to the party?”. Rebecca skakade på huvudet och satte på sig sina paladium.
”Nope, Zayn is picking us up. He should be here any minute now”. Just som hennes mening tog slut hördes en biltuta nere vid vägen. Jag drog snabbt åt mig min jacka och gick ut ur lägenheten, så att Rebecca kunde låsa. ”We´re coming, god” muttrade Rebecca när Zayn tutade ännu en gång och joggade ner för trappan. Jag höll tag i min kjol, så att den inte skulle blåsa upp när vi drog upp porten och klev ut i den inte längre så varma kvällen. En svart bil stod uppkörd på trottoaren och tack vare att motorn var igång gissade vi på att det var Zayn. Rebecca gick skeptiskt närmare bilen, och när den väl tutade igen hoppade hon en meter bakåt och tog upp handen för sitt hjärta. Bildörren öppnades och Louis tittade ut.
”Come on, get in!”. Jag joggade bort till bilen och klev in i baksätet efter Rebecca. ”You didn´t have to scare me you know, you could have showed yourself instead of beeping and scaring me to death” mumlade Rebecca halvt om halvt surt och tog på sig bältet. Louis ryckte på axlarna och klappade på motorhuven i takt till musiken. “You looked pretty funny though”. Rebecca sträckte sig fram och smällde till Louis arm.
”Ow, what was that for?”. ”You´re an ass sometimes, that´s why”.
Det tog inte längre än tio minuter innan vi var framme vid lokalen där festen redan var i full gång. ”Where´s Liam?” frågade Louis, vilket fick både mig och Rebecca att höja på ögonbrynen. Zayn låste bilen och gick ikapp oss. ”He´s inside, he said he´d be waiting on us”. Jag mötte Rebeccas blick, ryckte på axlarna och tog tag i hennes hand.
Musiken dunkade högt utifrån lokalen, men när Zayn väl öppnade dörren trodde jag för en sekund att dom drev. Var det verkligen så här det gick till på fester? ”I can see Liam, come on” sa Zayn glatt och drog med oss bort mot baren. En lång, biffig kille stod lutad mot väggen med en drink i sin hand. Han tittade upp när han hörde Zayn´s röst och ett brett leende spred sig på hans läppar.
”Hi Lou, hi girls. I´m Liam, Liam Payne” hälsade han artigt och sträckte fram handen. ”Oh hello, I´m Vanessa..”, Rebecca fortsatte min mening, ”.. and i´m Rebecca”.
Jag väntade mig någon form av hälsning mellan Zayn och Liam också, men dom verkade ha andra planer. Jag tittade leendes på medan Liam gick fram till Zayn, beredd på att han skulle ge honom ett handslag eller någon manlig kram, men i stället placerade han mjukt sin hand vid Zayns kind och placerade sina läppar på hans.
Musiken dunkade i mitt huvud och jag var tvungen att anstränga mig till mitt yttersta för att förstå vad som pågick.
Så Zayn var gay..? Och Liam var hans pojkvän…?
Förlåt för att kapitlet var så kort, men eftersom att det förra var längre än vad mina "Normala" kapitel är så tycker inte jag att det gör något ;)
6 kommentarer till nästa kapitel ^^ xx