Jag knuffade ännu en gång upp dörren till caféet och rusade fram till första bästa bord för att kunna släppa ner de tunga matkassarna. Rebecca kom skyndandes efter mig och släppte ner ytterligare två påsar på platsen bredvid. ”I´ll have arms like the hulk after this” skrattade hon och masserade sina armar. Att bära matkassarna från affären var inte något jag hade planer på att göra igen, mina armar kändes som spagetti och jag var rätt säker på att jag inte skulle kunna bära saker på en lång tid framöver.

”You´re back!” skrockade en röst som vi både kände igen. Zayn kom gående mot oss och höjde på ögonbrynen när han såg våra plågade ansikten. ”What happened?”. Jag nickade mot påsarna och pustade ut.

”We didn´t think our plan through when we decided to carry the bags”.

“Ah I see, poor girls” skrattade han och tänkte precis börja prata igen när en annan person bakom honom klev fram. ”So I guess you´re Vanessa and.. Reb something?”. Jag nickade men såg i ögonvrån hur Rebecca korsade armarna över bröstet med ett litet flin på läpparna.

”Reb something? I prefer Rebecca thank you very much”. Killen, vem han nu var, log retsamt och kliade sig på hakan, ”Nah I think i´ll stay with Reb something, or R”. Både jag och Zayn beskådade Rebecca och främlingen med höjda ögonbryn, de betedde sig som två småbarn som nyss blivit introducerade till varandra av deras mammor. ”Yeah anyway, this is Louis. He works here with me and he´s also known as my best friend” sa Zayn och gav Louis en lätt klapp i ryggen. Han log stolt och ställde sig på tå, så att han kom upp i samma höjd som Zayn. “That´s me, but you can call me Lou”. Rebecca skakade med ett leende på huvudet och jag antog att hon försökte komma på en passande hämnd med hans namn.

”Right, my boss wants to see you. Follow me” sade Zayn plötsligt och började gå bort mot köket. Jag och Rebecca följde vilset efter och stannade inte upp förrän vi stod framför en grå, stängd dörr. ”One question before we go in, is he scary?” frågade jag nervöst och tittade på Zayn med oroliga ögon. Han lät ett brett flin sprida sig över hans läppar innan han log och gick. Skumt.

Jag hade lyckats skapa någon bild av hur den här chefen skulle se ut, och i min egna värld var han inte vidare trevlig. Därför höll jag nervöst andan när Rebecca öppnade dörren och klev in på det lilla kontoret. Till min stora förvåning var det inte en elak gråhårig gubbe som kom gåendes, utan en söt kvinna som såg ut att vara runt sextioårsåldern. ”Hello, I´m Louise and i´m the one who owns this place” sa hon och sträckte ut sin hand med ett skratt. Hon såg så.. hemtrevlig ut. Jag fick nästan samma känsla som jag får när jag är hos mormor och morfar.

”Hi, I´m Rebecca and this is Vanessa. We talked to Zayn before and he told us that you might have a job for us?” frågade Rebecca artigt efter att vi båda skakat om Louises hand. Hon satte sig ner på stolen framför oss och knäppte ihop fingrarna i sitt knä.

 “Yes yes I know, he went straight to me the second you left this building and started asking me if you could work here. I just wanted to meet you, a few of the girls who´s asked for a job are only interested because Zayn and Louis works here. It´s quite funny to see actually, but as you might understand I don´t want any dumb idiots working in my cafée, and luckily enough you two seems to be really nice”. Jag nickade tyst bredvid Rebecca, osäker på vad jag skulle svara eller säga. ”Don´t look so afraid girls, I promise I won´t bite you” skrockade Louise roat och ställde sig upp från stolen igen. ”You can start on monday, just to see if it works out. Like a small test. Louis,Zayn and Liam will be here then so they´ll help you”. Rebecca lös upp bredvid mig och klappade händerna i ren lycka, “Really? Thank you so much, we really appreciate it!”.Jag nickade instämmande. “Yes, we promise we won´t let you down”. Jag följde efter Louise och Rebecca ut ur rummet. Louis och Zayn stod vid kassan och pratade, omedvetna om att vi marscherade fram mot dom.

”Oh hello” hälsade Louis när han väl såg oss. ”They´ll start on Monday, so I was hoping that you could be here to help them” förklarade Louise och lutade sig mot bänken vid sidan av Louis. Han lade ena armen runt hennes axlar och rufsade om hennes hår med den andra, ”of course we will, have we ever made you disappointed?”. Louise höjde bara på ögonbrynen som svar, vilket fick oss alla fem att brista ut i skratt. Det var så lustigt, jag hade känt dom här människorna i mindre än en dag och de kändes redan som ett trygg sällskap. Jag kände mig redan hemma.

Rebeccas point of view

 

”What do you say about a cup of coffee before we have to say goodbye?” föreslog Louis när Louise hade försvunnit in i köket igen. “I don´t wanna waste my money, but I don´t mind sitting with you guys while you drink” förklarade jag och ryckte på axlarna. Louis lade en arm om min midja och skakade på huvudet, som om han pratade med en treåring som just gjort ett fel. ”Reb.. Reb.. Reb.. we who works here doesn´t have to pay, unless we´re really hungry and wants to eat a lot of stuff. But we´re allowed to drink coffee or tea”. Jag stötte min höft mot hans och flinade när han tappade en del utav sin balans. ”Well I didn´t know that, but know when I do, yes i´d love a cup of tea”.

“Nessa, help me find a table!” tjöt Louis plötsligt och släppte min midja för att dra med sig Vanessa. ”What do you mean? All of them are empty Louis..” hörde jag hennes förvirrade röst säga innan ett högt skratt lämnade hennes kropp. Jag vände tillbaka mitt fokus till Zayn, som nu stod och fyllde på tre koppar med kaffe och en med te.

”Boobear”

”what?”

”That´s a good nickname if you want to tease him, his mum used to call him that and I know he hates it. You´re welcome” skrockade han och räckte mig koppen med te.

”Oh, well thank you Zayn. This shall be fun”. När jag höll både min kopp med te och Louis kopp med kaffe begav jag mig bort till bordet Louis och Vanessa satt vid. ”Here you go, Boobear” sa jag så tydligt jag kunde och ställde ner kaffet framför honom. Hans ögon vidgades för en sekund innan han vred blicken till Zayn som kom gåendes. ”You dick! You didn´t have to tell her” stönade han irriterat, men leendet på hans läppar visade att han inte var sur över huvudtaget.

”You call me Reb, I´ll call you Boobear. Easy as that” flinade jag retsamt och sörplade på mitt rykande te.

~~~~~~ifyoucanreadthiswritesomethingaboutcandyinyourcomment~~~~~~~

“Oh god it´s already six O´clock. We need to go” sa Vanessa efter att vi suttit och pratat med Louis och Zayn i evigheter. Louis ställde ifrån sig sitt kaffe och tittade på henne med förvirrad blick. ”Why? It´s Friday”. ”Yeah I know but we still need to get home, my mum´s waiting you see” flinade hon och ryckte på axlarna. “I thought she lived in Sweden?”. “Well she does, but she wants to skype with me. She´s been texting me since four O´clock”.

“Can we change numbers or something? It kind of, you know, makes things easier” frågade Zayn när vi ställt oss upp från bordet. ”Of course, give us your phones”. Jag tog emot Louis och skrev in mitt nummer, innan jag bytte med Vanessa och skrev in det på Zayns med. ”Text us so we´ll get your numbers too” sa jag och gjorde mig mentalt redo för att lyfta de tunga påsarna. Tack och lov så var det inte jätte långt från caféet till vår lägenhet.

”I´ll text you then!”

“Do so, bye for now”

 ~~~~

I samma sekund som jag öppnade dörren till vår lägenhet började Vanessas mobil att ringa. ”Oh god can she not? I told her I´d call her when I had time over” stönade hon irriterat och stampade in i köket för att släppa ner matkassarna. Jag flinade åt hennes reaktion och ställde även ner mina påsar innan jag gick tillbaka till hallen för att ta av mig mina skor. ”Um Rebecca, would it be okay with you if I just talked to my mum for a bit? If you just put the food that needs to stand in the cold in the fridge, then I´ll take the rest once I come down”. Jag nickade. “Sure, say Hi from me”. Vanessa log brett och gick sedan bort till sitt rum.

Jag började plocka upp varorna ifrån påsarna och ställde in ungefär hälften i kylskåpet innan min telefon avbröt mig. Nyfiket tog jag upp mobilen ifrån fickan och läste smset som stod på skärmen.

From: Unknown number: Hi, it´s me, Zayn. There´s a party tonight and Louis told me to ask you. Like, if you wanted to come?

Jag lade snabbt till hans nummer som en kontakt och skrev sedan ett svar tillbaka.

To: Zayn : ) : Hello! Sure, I need to ask Vanessa though, I´ll text you in a second!

Jag lämnade min mobil på köksbordet och gick bort till Vanessas rum för att försiktigt putta upp dörren. ”Nessa? Zayn asked if we wanted to come with him and Lou to a party tonight. Do you want to go?”. Vanessa sken upp i ett brett leende och nickade, “Sounds fun, I´ll be down in the kitchen in a few minutes”.

”Who´s Zayn? What kind of part is it? Are you sure it´s not dangerous?”

“Zayn´s a friend of ours, and I promise you mum. It won´t be dangerous”

 

---

Förlåt once again för mitt velande, men jag har bestämt mig för att inte vara ett svin och skriva klart novellen :) Nu börjar skolan igen, så jag vet inte hur mycket jag kommer hinna skriva, men jag ska göra mitt bästa för att hålla uppdateringen så punktlig som möjligt (:

För er som vill ha en personbeskrivning, here it is:

Vanessa Walker är en nittonårig tjej med passion för att skriva och läsa. Hon har mörkt, ganska långt hår och blåa, nästan gråa ögon.. Hon är klassad som kort, med sina 165 cm, men det är ingenting som stör henne, hon trivs med att vara kort. Hon tycker om att fokusera på det positiva i livet och göra det bästa utav allting. 

Allt som allt är hon en glad, sprallig och barnslig person som älskar varenda sekund av hennes liv.

Rebecca Collins är i princip motsatsen till Rebecca, men samtidigt en kopia. Hon har mörkrött hår, som stannar strax nedanför hennes axlar. Hennes ögon är en blandning mellan blå och grön, och förutom det är hon rätt lång med sina 173 cm. Hon har, precis som Vanessa, en passion för att skriva och läsa, så det är det hon vill jobba med i framtiden.

10 kommentarer innan kapitel 4 kommer upp (: xxx

 

Jag satte mig yrvaket upp i sängen och drog en hand igenom mitt fågelbo till hår. Om jag inte sov med en bulle eller fläta så såg jag ut som Ronja rövardotter, fast tjugofyra gånger värre.

Jag drog bort täcket från min kropp och satte ner fötterna på marken, men drog upp dom lika snabbt igen. Trots att det nästan var April så gick jag runt och frös, särskilt på mornarna. Min blick flög runt över golvet i mitt rum tills jag nådde mitt mål. Min resväska.

Jag satte mig på knä i sängen, så nära kanten som möjligt, och lutade mig framåt så att mina händer vilade mot marken. Jag klättrade framåt, tills jag låg i en liggande ställning med fötterna i sängen och händerna på marken, utsträckta efter min resväska. Mina fingertoppar nuddade det fluffiga materialet som tillhörde mina tofflor och jag kände segern stråla igenom mig.

”Vane-What on earth are you doing?” frågade Rebecca med höjda ögonbryn. “I´m trying to get my slippers without touching the floor with my feet” svarade jag nonchalant, men började sedan skratta över hur dumt det faktiskt måste se ut. Med en obekväm duns landade jag på marken och lyfte upp huvudet i Rebeccas riktning.

 ”It went well before you opened that stupid door”. Jag försökte blåsa bort en slinga som fallit rakt framför ögonen för mig, men fick slutligen använda handen då slingan vägrade flytta på sig.

”Oh.. Okay, i´m not even going to question it. We´re leaving in twenty minutes, so hurry up pretty lady!” skrattade hon innan hon lämnade mig och golvet ifred. Jag satte mig upp med en sur min och drog åt mig mina tofflor. ”It´s your fault I fell. Why didn´t you move closer to my bed during the night?” frågade jag grinigt och gav båda två en lös smäll. ”You´re so weird Nessa” fnittrade Rebecca som ännu en gång passerade min dörr. ”I like being weird” svarade jag tillbaka samtidigt som jag drog på mig tofflorna och ställde mig upp. 

”And I like you being weird too, now hurry up!” ropade hon när hon kommit en bit ifrån mitt rum. Jag skakade skrattandes på huvudet och drog sedan upp min sminkväska från resväskan. På några snabba minuter hade jag kletat på mascara, dragit en linje med kajalen och borstat igenom mitt ostyriga hår någorlunda noga. När jag var nöjd med resultatet av min kortvariga tid framför min sminkspegeln drog jag fram ett par svarta korta hängselbyxor och en grå tröja från min väska. När kläderna var på så lämnade jag mitt rum, efter att ha tagit min väska, och mötte upp Rebecca i hallen. 

”Ready to go?” frågade hon glatt och lade ner sin plånbok i sin egen väska innan hon satte på sig sina palladium. Jag nickade och drog själv på mig mina converse. Rebecca låste dörren bakom oss när vi kommit ut i trapphuset och tog sedan tag i min hand. Vi gick tillsammans, som ett gift par, hand i hand ner för trapporna och ut igenom porten. London´s väder blev varmare för varje dag, men att ha valt jacka just den här dagen var ett av mina bästa beslut. ”Let´s eat breakfast at some cozy place, maybe down there?” sa jag och pekade på en skylt som syntes en bit längre fram på gångbanan vi gick på. ”Sounds good to me, it really does look cozy” skrattade Rebecca och ökade på stegen.

 Värme och doften av nybakade bullar slog emot oss samma sekund som vi öppnade dörren in till caféet. Det satt några enstaka par utspridda vid borden, men annars var det rätt tomt. Vi gick fram till kassan, som tur nog inte hade någon kö, och tittade igenom menyn medan vi väntade på någon som jobbade där. ”Hello ladies, can I help you?” frågade en manlig röst och både jag och Rebecca slet våra blickar från menyn. Framför oss stod den snyggaste levande kille jag någonsin sett med egna ögon, det var nästan så att jag blev orolig över att jag dreglade. När jag försäkrat mig om att jag inte dreglade log jag och nickade, ”Yes, we´d like to order some breakfast”.

 ”I see, have you decided what to eat yet?” frågade han artigt och log tillbaka. Rebecca kom ut ur sin trans och lät sin blick falla tillbaka till menyn. ”I want a cup of tea and a chicken sandwich..” sa hon och vände sig mot mig, ”..what do you want?”. 

”I´ll take the same, but with a coffee macchiato instead of the tea” svarade jag och tog fram min plånbok för att betala. ”Great, you can sit down and then we´ll come with your food once it´s done” skrockade han och försvann in i köket för att lämna vår beställning. 

”He looked like a fucking model” väste Rebecca så fort vi suttit oss ner och jag kunde inte göra något annat än att nicka. 

”God I forgot how to breathe” skrattade jag och pustade ut. Att en människa kan göra ett sådant intryck är helt sjukt. ”I´m glad you remembered again. Otherwise we´d have to go to the hospital” fnissade Rebecca och vickade på ögonbrynen. “And we wouldn´t want that, would we?” fnittrade jag och härmade henne genom att vicka på ögonbrynen tillbaka. ”Nope, we wouldn´t be able to look at that hot guy anymo-“ Jag avbröt Rebeccas mening med en spark under bordet. Hon tittade förvånat bakom sig och vände snabbt tillbaka med en rodnad på kinderna när hon såg honom gå mot oss. 

”Here you go, I hope you´ll enjoy your meal” sa han samtidigt som han satte ner brickan med vår mat framför oss. ”I´m sure we will enjoy it very much” fnissade jag och log innan jag mötte Rebeccas blick. Hon förstod att jag syftade på honom, och inte på maten. Han skrockade en aning osäkert då han förmodligen inte förstod vad vi menade, och vände sig sedan om för att gå. ”Actually, I´m having a sort of paus in two minutes, and well, would you mind me joining you?” frågade han sedan och kliade sig i nacken.

 ”Not at all, I´m warning you though. We can get a bit.. scary” skrattade Rebecca glatt och tog upp sin kopp med te till munnen. ”Awesome, then I´ll be back in just a minute” sa den supersnygga modellen och försvann sedan för andra gången under tio minuter in i köket. Vi hann knappt få igång ett samtalsämne innan han var tillbaka med en kopp kaffe i handen. Han satte sig ner på den tomma stolen och ställde sin kopp framför sig. 

”So, I haven´t seen you here before. Are you new?” frågade han nyfiket och växlade mellan oss med blicken. ”Yeah we moved here yesterday, from Sweden” svarade jag och tog ett bett av min smörgås. ”Sweden? Wow that´s cool, I´ve never been there but I´d love to go” skrockade han och rörde runt med teskeden i sin kopp.

 ”It´s a beautiful country” instämde jag glatt. ”If you don´t mind me asking, what´s your names? It´s just a bit disturbing, yah know? Talking to someone you don´t know the name of. And if I sound like a creep, i´m so sorry. You don´t need to tell me your names if you don´t want to, I just thought.. yah know?” babblade han och harklade sig när han förstod at than vevat in allting i en oerhört lång mening.

 ”I´m Vanessa and this is my Rebecca” svarade jag glatt och sträckte fram handen över bordet. ”Your? Oh you´re together?” frågade han nyfiket och skakade om våra händer. ”What? Oh no, I just call her mine. I don´t know why really, we´ve been best friends for so long so she´s kind of mine” skrattade jag och insåg att alla inte tog “mine” på samma sätt. “Oh okay, well what are your plans for today? I have to stay inside this building for five more hours, which isn´t that funny” suckade modellen med ett leende och drog en hand igenom sitt svarta hår. 

“We need to buy food, we don´t have a single carrot at home” svarade Rebecca som nu druckit upp sitt te. Modellen nickade och drack av sitt kaffe. “Now if you don´t mind me asking, what´s your name?” frågade jag  och stoppade in det sista av min smörgås i munnen. ”Oh I´m sorry I forgot to tell you. My name´s Zen” sa han rart och satte ner sin tomma kopp på golvet. ”Zen?” frågade jag ännu en gång för att se så att jag hade hört rätt.

 ”It´s my accent that makes is sound like Zen, Most people pronuce it like Zayn” svarade han extra noga och uttalade namnet på ett helt annat sätt. ”That´s a lovely name” sa jag rakt ut och tog emot hans tacksamma blick. ”Thank you, I like the both of yours too”.

”Well Zayn, as wonderful this chat has been we really need to get going. I want to fill our kitchen with food. We´ll also go around hoping to find a job” skrattade Rebecca och ställde upp sin tallrik och kopp på brickan igen. 

”You´re searching for a job?” frågade Zayn förvånat samtidigt som jag  ställde mig upp från stolen för att dra på mig vårjackan. ”Yes, why do you sound so surprised?”. ”We lost our two waitresses a few weeks ago, so me and the boys have to do it all on our own. I could talk to my chef and see if you can work here?” föreslog han och jag kände hur hela min kropp fylldes av glädje. ”That´d be absolutely fantastic, do you think we can come back in.. three hours or something? And maybe you´ll have an answer when we´re back” sa Rebecca överlyckligt och kramade om Zayn. Han såg aningens chockad ut, men kom snabbt över sin förvåning och kramade om henne tillbaka. 

”I can always try, I´ll see you in a few hours then!” skrockade han och kramade om mig innan han klappade ihop händerna. ”Yep, goodbye Zayn” log Rebecca och tog tag i min hand för att sedan dra ut mig ur caféet. 

___________________________________

Wiho Zayn ;-)))

I hope you liked it! Glad påsk allihopa :D xx

Det första jag gjorde när jag klev ur bilen var att titta mig omkring efter Rebecca. Hon skulle vara här i vilken sekund som helst nu, tillsammans med sina föräldrar. ”Jag kan inte fatta att hon ska åka, min lilla flicka har blivit så stor” snyftade mamma sorgset bakom mig i pappas famn. Hon hade varit hjälplöst ledsen sedan två dagar tillbaka, då denna dagen närmat sig med onaturlig hastighet.

En svart bil körde in på parkeringen och jag kände genast igen den, Rebecca. På några snabba sekunder hade jag sprungit från min förra plats och stod uppspelt och väntade på att min bästa vän skulle kliva ur bilen. När dörren öppnades flög hon bokstavligt ut ur fordonet och kastade armarna om mig. ”It´s finally happening!” tjöt hon glatt och skakade galet på huvudet. ”Jag kommer aldrig vänja mig vid att ni pratar engelska” skrockade hennes pappa som precis stängt bildörren bakom sig och klappade mig på axeln. Jag log stort åt det han sagt och vände mig sedan till Rebecca igen. ”Are you ready?”.

Vi gick tillsammans, jag,mamma,pappa,Rebecca,hennes mamma och hennes pappa in på flygplatsen.

 

De två timmarna vi fick vänta gick fortare än vad någon kunde ha anat och plötsligt stod vi inför något av de största vi skulle få uppleva i våra liv. Vi skulle flytta. ”Mum I need to go” snyftade jag när hennes kram dröjde kvar för länge. Hennes tårar hade inte slutat rinna och pappa var tvungen att gå med åtminstone en arm om henne för att hon inte skulle brista helt och hållet. Rebeccas mamma var i princip lika dan, hon stod med en näsduk och hade röda ögon tack vare allt gråtande. ”Våra stora tjejer, jag minns det som igår när ni började prata om era planer” suckade pappa och drog in mig i nästa kram. ”Same here” fnissade jag och drog handen under ögonen för att torka upp den eventuellt utsmetade mascaran.

”We really need to go now, our plane will deport soon guys” snyftade Rebecca och blinkade med ögonen för att få bort tårarna. Jag nickade instämmande och tog tag i min väska, som pappa tidigare hållit i. ”I promise to call as fast as we get to the apartment. Okay?” ropade jag samtidigt som vi började gå mot platsen flygplanet skulle stå vid. ”Okej, lycka till tjejer!” ropade Rebeccas pappa och vinkade med handen. Vi slängde iväg tusentals av luft kyssar innan vi tog tag i varandras händer och gick. Jag kände mammas blick i ryggen och kämpade för att inte vända mig om och börja lipa igen. Det var jätte jobbigt att ta farväl, men det var jag beredd på att det skulle vara. Mamma däremot verkade inte vara beredd på det. Jag har aldrig sett henne gråta så mycket som hon gjorde idag.

”Come on, we don´t wanna miss the plane. Do we?” fnittrade Rebecca glatt och klämde åt min hand. ”Nope we don´t” skrattade jag och lättades över att jag redan kände mig på bättre humör.

 ~~~~~~~~~~~~~THEFIRSTLINEISHEREOHMYGOD~~~~~~~~~~~~

Ungefär tre timmar senare klev vi ur den svarta taxin och betalade mannen som kört oss. ”I hope you´ll enjoy your time here in England. You seem very nice so I hope things will go well for you” hälsade chauffören när vi var på väg att stänga bildörren. ”Oh thank you, same to you. Maybe we´ll see each other again sometime? Have a nice day sir!” skrattade jag glatt och stängde sedan dörren. Rebecca stod redan framme vid porten till lägenheten och om jag inte visste bättre skulle jag gissa på att hennes ögon var formade till hjärtan. ”I can´t believe we´re here” pustade jag imponerat ut och såg upp på den vita byggnaden. Många ungdomar som gjorde så här hade oftast inte råd att hyra lägenheter i jätte bra skick, men du förstår våra pappor är envisast i hela världen. Innan du blir helt förvirrad så ska jag förklara för dig hur det ligger till. Min pappa och Rebeccas pappa äger tillsammans ett av Sveriges mest framgångsrika företag, och har därför rätt gott ställt med pengar. Så dagen de insåg att vi var seriösa när vi pratade om att flytta till England bestämde dom sig för att tillsammans köpa en lägenhet till oss, i smyg. Det var givetvis en av de bästa överraskningarna jag fått i mitt liv, men det kändes lite bortskämt när man tänkte för mycket på det.

”Are you coming in or are you planning on sleeping here tonight?” flinade Rebecca som nu stod och höll upp portdörren.

”Oh right, I zoomed out” sa jag och räckte ut tungan. Jag hasade upp min väska på axeln igen och gick efter Rebecca bort till trappan. ”I can´t understand that this is our home now” fnissade hon glatt och trummade med fingrarna på trappräcket.

Vi behövde bara gå upp en våning innan vi stod utanför vårt nya hem.

”Okay, I´ll open the door on three. One.. two.. three!”. Den bruna dörren gled upp och blottade vår nya hall. ”I´ve only seen the hall and i´m already in love” tjöt Rebecca hysteriskt och hoppade in på den svarta mattan.

”I can only agree” instämde jag stumt och drog en hand längs med den vita väggen. Det var helt perfekt. Jag stängde dörren bakom oss och tog av mig skorna, för att ställa dom intill väggen. Rebecca härmade mig och släppte ner sina väskor för att kunna skutta ännu längre in i lägenheten.

”OH MY GOD”, hörde jag Rebecca skrika och i halvt om halvt panik sprang jag mot hennes röst för att rädda henne från det som nu skrämt henne. ”What are you screaming for?!” tjöt jag upprört när jag såg att hon hade öppnat frysen.

”THEY HAVE A FREAKING ICE MACHINE I JUST FORGOT HOW TO BREATHE” skrek hon överexalterat och hoppade på stället. Jag lät min haka falla till marken, delvis för att hon hade skrämt mig över en sådan sak, och delvis för att vi faktiskt hade fått en is maskin. ”We´ve found heaven” viskade jag mer eller mindre för mig själv, men Rebecca hörde ändå. ”I know, imagine when this is filled with Ice and Ben and Jerry, we´ll die of happiness” skrattade hon glatt och stängde frysen igen. Jag nickade instämmande och drog in henne i en kram. ”I´m so happy we´re here together” mumlade jag och tittade sedan upp mot henne. Rebecca har alltid varit längre än mig, men det gjorde bara våra kramar ännu mer perfekta än vad dom redan var.

 ~~~~~~~~

Jag satt i min nya säng i mitt nya rum och hade telefonen pressad mot örat. ”It´s so lovely, You´ve got to visit us soon and see it!” sa jag och lyssnade på mammas ord. ”Yes, my room is wonderful. I feel like a princess. This whole apartment is like a dream mum”.

Vi pratade i ungefär en halvtimma innan jag blev för trött och kände att det var dags att säga hejdå. Eftersom att klockan var tio i Sverige så var den bara nio här, men det gjorde fortfarande att jag var tröttare än vad jag skulle ha varit vid nio tiden egentligen. ”Vanessa?” ropade Rebecca från sitt rum som låg vägg i vägg med mitt.

”Yes?”

”We need to shop a lot of things tomorrow, we have nothing at all besides ice”. Jag nickade innan jag kom på att hon inte kunde se mig och ropade ett snabbt ”Yep” tillbaka.

”Oh and Nessa?”. 

”Yeees?”

. ”We´re in London. Our dream came true”  

---

HELLO GUESS WHO`S BACK BACK AGAIN YEAH I`M BACK TELL YOUR COMPUTER OR SOMETHING I DON`T KNOW.

Jag är inte super nöjd med det här kapitlet, men någonstans måste man ju börja. Jag hoppas hur som helst att ni tycker om det, och är sugna på att ta del av resten av storyn ;) 

Ni som inte uppskattar att även den här novellen handlar om Niall och Harry behöver inte oroa er, Louis,Liam och Zayn har i princip lika stora roller, men på andra sätt (: 

10 kommentarer till nästa kapitel? ;) xxxxx (Kommer antingen upp i morgon eller på lördag)