Jag tittade på våra sammanlänkade händer och log.

”Why are you smiling at our hands?” frågade Zayn med höjda ögonbryn och skrockade lågt. Jag ryckte på axlarna. ”It´s crazy that I still get these butterflies whenever I hold your hand”. Zayn tuggade lätt på sin underläpp men lät sedan ett brett leende pryda hans ansikte.

”I still get butterflies whenever I see or think of you” erkände han en aning generat och kliade sig i nacken med sin lediga hand. Jag rodnade vid hans ord och knuffade lätt min höft mot hans. ”Remember when Liam told your mum about everything, and she forbid us to see each other?” skrockade Zayn plötsligt och tittade bort mot platsen där vi parkerat för ett år sedan.

”God yes I remember, I´ve never been so angry in my whole life” suckade jag och tänkte tillbaka på just den stunden...

*Flashback*

”Yeah maybe that´s the best, for now” suckade han besviket och lade armarna om min figur. ”I love you” viskade jag i hans öra och gav honom en snabb puss på läpparna. ”And I love you more” sa han högt, medveten om att min mamma hörde allt han sade. ”Come on Samantha, I want him to leave” hade mamma argt fräst och han gav henne en sista mörk blick innan han gick runt bilen. ”Call me?” mimade han till mig och fick en sista nickning till svar innan han hoppade in i bilen. Motorn drog igång med ett högt läte och Zayn körde fort ut ifrån området jag bodde i.

*End of flashback*

”You shouldn´t be thinking that much, I know I was the one who brought it up, but it´s in the past, okay?” mumlade Zayn och drog sin tumme över ovansidan på min hand. ”I know, I just hated those days, months so much. It´s hard not to think about it” sa jag lågmält och försökte att förskjuta tankarna. Att vara utan Zayn under en sådan lång tid hade helt klart varit det värsta jag varit med om.

Jag var så djupt försjunken i tankarna att jag inte märkte att vi var framme förrän Zayn hade ringt på dörrklockan. En ung flickröst hördes från andra sidan dörren och jag kände hur mitt hjärta tog ett extra skutt. Sophie. Dörren flög, bokstavligen, upp och en liten rödhårig tjej tittade upp på oss med förväntansfulla ögon. ”Sophie!” utbrast jag lyckligt och satte mig ner på huk för att dra in den lilla människan i min famn.

”Sami!” fnittrade Sophie förtjust med tystnade sedan när hon såg Zayn som stod bredvid mig. ”Who´s that?” viskade hon osäkert och gömde sig bakom mitt hår. ”He´s my boyfriend” förklarade jag och lyfte upp henne i min famn samtidigt som jag ställde mig upp.

”Zayn, this is my cousin Sophie. Sophie, this is my boyfriend Zayn”. Jag presenterade dom för varandra och såg på hur hon släppte all blyghet och sträckte ut armarna mot honon. Jag gav honom en frågande blick och han nickade med ett leende. I ett snabbt svep bytte vi roller, så att han var den som stod med Sophie i famnen. ”Do they hurt?” frågade hon förtrollat samtidigt som hon pekade på de olika piercingarna som Zayn hade i ansiktet.

”They hurt at the start, but now they don´t” skrockade han och ryckte på axlarna. ”They´re cool” fnissade Sophie och tittade sedan på mig. ”Michelle´s waiting for you”. Jag nickade och klev in i hallen för att ta av mig ytterkläderna. Sophie var väldigt lillgammal, därför var det svårt att tro att hon bara var fyra. ”Samantha, Zayn!” hördes en gäll röst inifrån köket och jag himlade med ögonen, av en ren vana. Mamma syntes strax i dörröppningen och hennes ögon lös praktiskt taget upp när hon såg Sophie i famnen på Zayn.

~~~~~~~~~~~GOSH~~~~~~~~

”That was delicious Michelle” sa Zayn efter att ha tömt sin tallrik på allt mat som fanns där tidigare. ”Thank you darling” log mamma en aning generat och lade ner sina bestick. ”Are you guys ready for the dessert?” frågade hon sedan och Sophie började glatt hoppa i sin stol. Jag nickade åt mamma med ett leende innan jag försökte få still på Sophie, så att hon inte skulle ramla av stolen och skada sig. ”Do you kiss each other often?” frågade hon sedan nyfiket och jag knep ihop ögonen. Att alla barn alltid skulle vara så nyfikna. Till min stora förvåning så svarade faktiskt Zayn hennes fråga.

”Yes we do kiss often, but when we´re alone” skrockade han och fångade upp min hand i sin i mitt knä. Jag log mot honom och var rätt tacksam över mamma, som kom in med ett stort fat av olika kakor. Jag var inte jätte sugen på att bli utfrågad om min relation med Zayn av en fyra åring, gud vet vad hon hade frågat om vi fortsuttit.

 ~~~~~~~~~~~~~~~~

”Thank you once again for the dinner Michelle” tackade Zayn mamma samtidigt som han drog på sig sin jacka. ”No need to thank me Zayn, It´s a pleasure to have you here” skrattade mamma glatt och lyfte upp Sophie på sin höft. Jag gick över till mamma och Sophie för att krama om dom innan jag gick tillbaka och väntade på att Zayn skulle ta på sig skorna. När han väl var klar tog han tag i min hand och flätade samman våra fingrar.

”Hurry up now kids, I think it´ll start raining soon” sa mamma och tittade ut igenom fönstret. ”We better go then, bye mum, bye Sophie!” skrattade jag och gav dom varsin slängkyss innan jag och Zayn gick ut igenom dörren. Himlen hade mörknat och lamporna från alla hus slängde mystiska skuggor på trädgårdarna.

”I really like your mum” erkände Zayn när vi börjat gå längs trottoaren och jag nickade gillande. ”Me too, i´m glad she changed her mind” suckade jag lättat och släppte Zayns hand för att kunna lägga min arm om hans midja i stället.

”Wait, I just need to fix something” muttrade jag när smärtan i mina fötter blev för mycket. Jag vet inte riktigt vad jag hade tänkt när jag tog på mig klackskorna tidigare i dag, men en sak var säker och det var att jag ångrade mig. Zayn höjde på ögonbrynen när jag höll upp skorna i ena handen och började gå igen, barfota. Jag blev betydligt kortare, men det var ingenting som bekymrade varken mig eller Zayn. Mitt inre barn hittade ut och jag började hoppa omkring på tå.

”How come i´ve never noticed your tattoo before?” frågade Zayn plötsligt och stirrade på min högra fot. Jag ryckte på axlarna och beskådade själv fåglarna som flög upp mot mitt ben. ”When did you get it?” frågade han sedan förvånat och drog in mig mot sin kropp.

”A few days after you got taken away from me, you see everytime I thought of you these black birds sat in my garden, so I wanted a tattoo of them” förklarade jag och ryckte på axlarna. ”They´re loverly” mumlade Zayn och gav mig en lätt puss på kinden. Jag log glatt upp mot honom, men fick sedan en bekymrad rynka när jag såg de mörka molnen som svävade in över oss. ”Mum was right, it´ll start raining” konstaterade jag och grep tag i Zayn´s hand. Just som vi var beredda på att springa öppnade himlen sig och regnet började ösa ner.

”Wow, great. Thanks god” ropade jag med ett gnälligt stön och slog en hand över min panna. ”It´s not that bad, it´s just...rain” skrattade Zayn och höll ut ena handen. Jag korsade armarna över bröstet och fortsatte att blänga upp mot himlen. Zayn tog skrockandes skorna ur min hand, placerade dom på marken bredvid oss och lade armarna om min midja.

”What are you do-” ”Schhh” viskade Zayn hest och avbröt min mening. Stämningen runt oss gick från att vara lättsam och skämtglad till sensuell och seriös. ”You look like a model” mumlade han och lade en våt hårslinga bakom mitt öra.

Jag fnös åt hans ord, ”with make up all over my face?” flinade jag och tittade in i Zayns ögon när han drog sin tumme under mitt öga, för att fånga upp mascaran som kletats ut. Våra ansikten lutade sig allt närmare och närmare varandra, och innan jag hann tänka klart så stod jag på tårna med läpparna sammanlänkande med Zayns. Det var helt perfekt, bara vi två utomhus i regnet som mjukt föll ner över oss.

Jag lämnade Zayns läppar och gick ner ifrån att stå på tå, fortfarande med Zayns armar om mig. ”You know what, if our story would become a movie or a book I think it should be called I´m Back” sa jag plötsligt och lät tankarna fara iväg åt alla möjliga håll.

”How come?” frågade Zayn nyfiket och tog upp mina skor för att sedan sakta börja gå hemåt. ”Think about it.First I got you suspended, then you came back. Then my mum got you arrested, and then you came back once again. So basically I´m back would be a perfect name” 

“Nah, I´d prefer He´s Back,it sounds better than I´m Back” skrockade Zayn och drog en hand igenom sitt blöta hår.

“He´s Back it is” skrattade jag glatt och fantiserade ihop filmen i mitt huvud, det skulle ha blivit en rätt intressant bok.

 

---

It´s officially over.... Jesus.

Laddar upp ett nytt inlägg strax som ni MÅSTE läsa, ni har alltså inget val! ;) xxxx

 

Ett halvår passerade förbi utan att jag fick se en glimt av Zayn. Ett halvår utan att ha fått se hans magiska ögon, hans mjuka hår eller hans fantastiska kropp. Ett helt halvår utan att få höra hans röst. När han väl hamnade i fängelset tittade poliserna upp hans bakgrund och insåg att han brutit mot alldeles för många regler för att kunna släppas så snart igen. Han förflyttades till en ungdomsgård i utkanten av England, utan någon mobiltelefon eller något annat han kunde nå mig med. Mitt liv rasade ihop framför mina ögon och jag hade aldrig känt en sådan stor saknad tidigare i mitt liv. Efter några veckor lugnade det ner sig och jag kunde förtränga tankarna på att jag inte fick se honom. Det värsta var att jag inte visste hur lång tid det skulle ta innan jag fick träffa honom, ett år? Två år? Mamma ångrade sitt raseriutbrott mer än någonsin och bad om ursäkt i princip varje dag, som om det var hennes fel att han åkte fast. Vilket det delvis var, men det var ingenting som hon behövde veta om. Snön lämnade marken, träden och växterna började blomma, värmen kom tillbaka och plötsligt var det mitt i Juni.

 

Jag drog en hand igenom mitt hår och tittade ut över skolgården. Liam kom gåendes över gräsmattan med världens bredaste leende och vinkade åt mitt håll. Jag sprang så gott jag kunde i klackskorna jag bar och kastade mig i hans famn så fort jag nådde honom. ”I´m so ready for summer break, this last few months´ve been horrible” suckade Liam nöjt och begravde sitt huvud vid min nacke. ”Me too, but sadly enough we´ll be back in this building after three months” skrockade jag med ett retsamt flin på läpparna. ”Stop, you´re making me depressed..” svarade Liam med ett högt skratt och jag kunde känna hur han vinkade till någon bakom mig. ”Who is it?” frågade jag nyfiket trots att jag hur enkelt som helst hade kunnat vända mig om och titta efter, men det var bekvämare att stå kvar i Liam´s famn. ”Harry and Felicia” mumlade han lågt och släppte min kropp. Jag log mot honom innan jag vände mig om för att se Felicia och Harry komma gåendes, hand i hand. ”Hey Samantha! Have you seen my sister?” ropade Felicia glatt och sprang fram för att krama om mig. Harry härmade henne snabbt därefter innan han började prata med Liam om något som vi inte var det minsta intresserade av.

”Nope I haven´t seen her yet” svarade jag och beskådade Felicias ljusblåa klänning. ”I love your dress, it´s amazing” suckade jag avundsjukt och korsade armarna över bröstet som en envis femåring. ”Pfft, look at your dress. You look like a model” fnissade Felicia rodnandes tillbaka och nickade mot min fluffiga klänning. Jag himlade med ögonen och knuffade lätt min höft mot hennes. ”Hello superstars!” ljöd en hög röst bakom oss och både jag,Felicia,Harry och Liam vände oss om. Alexandra kom gåendes med Emmie, båda två vackrare än någonsin. ”Hiya! Where´s that boyfriend of yours?” frågade jag glatt och drog in dom båda i en snabb kram.

”I don´t know really, he said he´d show up later with a surprise or something.. I didn´t listen but i´m sure he´ll be here soon” skrattade hon ryckte på axlarna. ”Typical you I guess, I mean you never listen” flinade jag retsamt och fick en lätt klapp på rumpan som svar. ”Ow, my bum is for me and myself only” tjöt jag förvånat och gav henne ett ont öga.

”I like your bum, and i´m your friend. Therefore i´m allowed to touch it” försvarade hon sig själv med och viftade med fingret framför min näsa. Jag fnös åt hennes kommentar men kunde inte låta bli att le, jag kunde inte ha fått en charmigare bästa vän. Ett högt tjut for över skolgården och i princip varenda elev grimaserade eller höll sig för öronen.

”Sorry sorry, i´m sorry” ursäktade sig min rektor snabbt och drog allas uppmärksamhet mot scenen han stod på. Det var någon förhöjd engångs-platta som dom hade använt, och sedan målat vit. Det såg inte det minsta modernt eller välordnat ut, men det dög för att komma från min skola. Jag lade armen om Alexandras midja, ställde mig bredvid resten av gänget och väntade på att min rektor skulle fortsätta att prata.

”So chidlren, it´s time for summer break once again..” suckade rektor, också kallad Mr Brandol, vilket fick en del av oss elever att himla med ögonen. Ni förstår, Mr Brandol hade en tendens att få allting att låta så dramatiskt, det var typiskt honom.

”A few of you students will leave this school and never come back, which makes me really sad..” fortsatte han och babbla på, och det var ungefär där de flesta slutade lyssna. ”He´s sad because he knows that there will come a new headmaster soon ” skrockade Liam lågt i mitt öra och petade mig i sidan. Jag hyschade honom genom att sätta ett finger över mina läppar och höja på ögonbrynen. Han räckte snabbt ut tungan och lade sedan en arm över mina axlar.

”And now it´s time for some party!” ropade plötsligt Mr Brandol och skakade på händerna i luften, förmodligen i ett försök att vara häftig. Jag fick en snabb glimt av någon med svart hår på andra sidan scenen och kände hur mitt hjärta svällde efter längtan. Om han ändå vore här med mig.

”Thinking about him again?” frågade Liam medlidande och drog mig bort från Alexandra och in i hans famn. Trots att det var en rätt tempofull låt så började vi dansa någon form av tryckare. ”It´s just so hard, as fast as I see someone with black hair, or here someone say something that starts with either an ”z” or an ”s” I get this longing feeling. My heart is empty, it´s like my whole fucking body is missing him Liam. Even my feet” suckade jag nedstämt men lyckades ändå få Liam att skratta med mina val av ord.

”Gosh I wish I could do something. I mean I didn´t like him, and I kind of made the whole your-mum-hates-Zayn thing start, but none of you deserves this” sa han tröstande och strök en hand över mitt huvud. ”Yeah, but let´s talk about something else” skrattade jag sedan trots att jag inte alls kände för att skratta. Men det hjälpte alltid, att skjuta bort tankarna och saknaden och lossas som om det inte existerade.

Musiken spelade fortfarande högt och en del dansade som om det var sista dagen i deras liv, medan en del satt på bänkarna runt om och antingen pratade eller sög av varandras ansikten.

”Samantha!”. Jag vred förvånat på huvudet för att försöka se vart ljudet kom ifrån. ”Samantha! Over here!” hördes ännu en gång och jag snurrade runt ett helt varv innan mina ögon landade på Felicia. Hon kom springandes, fortare än vad jag någonsin sett henne springa förut, med armarna vilt viftandes. ”What is it?” frågade jag när hon kom närmare och väntade på att hon skulle hämta andan. ”He..´s Jesus Samantha He´s Back!” flämtade hon andfått men lyckades på något sätt behålla det enorma leendet på hennes läppar. ”Who´s back?” frågade jag dumt då jag inte vågade tro på det min hjärna redan listat ut åt mig. ”Zayn! He´s back!” tjöt hon uppspelt och grep tag i min arm.

”Are you kidding me? Where?”. Min puls steg och jag kände hur min hjärna sakta stängdes ner. Felicia drog med mig igenom folkmassan och bort mot parkeringsplatsen. Min blick flög fram och tillbaka över bilarna tills jag fastnade på Niall som stod lutad mot sin svarta bil. En lång figur klev ut framför honom och drog en hand igenom sitt hår. Min kropp började skaka, mina knän kände för att ge vika och mina ögon började rinna som Niagara fallen. Jag log åt samma håll som Felicia stod, tror jag. Med alla tårar i ögonen så var det svårt att se. Mina ben tog sats och jag fann mig själv springandes mot killen som fick mitt hjärta att slå volter.

Jag ville ropa, skrika hans namn men min röst hade försvunnit. Den var helt väck. Marken rörde sig allt snabbare under mina ben och jag hörde hur Niall sa något, trots att det lät alldeles för långt bort.

Jag saktade in farten och blinkade så mycket jag kunde med ögonen för att få bort den suddiga synen. Zayn stod inte mer än tio meter framför mig med armarna utsträckta och hade själv tårar i ögonen. Min kropp slukades upp av hans famn och jag började gråta helt hysteriskt mot hans tröja. Han böjde ner huvudet så att han kunde vila sin haka uppe på mitt huvud och drog gång på gång händerna över min kropp, som att försäkra sig om att jag faktiskt var där. ”You´re back” snyftade jag med ett lätt skratt och försökte att dra honom allt närmare mig själv, trots att vi stod så nära du kunde komma. ”Jump baby” viskade Zayn hest med en sprucken röst och tog tag i min midja. Jag gjorde som han sa och virade benen runt hans midja och höll armarna runt hans nacke. Han satte mig på motorhuven på bilen och började pussa min panna om och om igen. Jag tog tag i hans käke och förde våra läppar tillsammans. Blixtar sköts upp inuti mig och jag kände hur mitt hjärta sakta läkte ihop. ”God i´ve missed you” mumlade jag och tackade gud över att min kropp hade lugnat ner sig. ”I´ve missed you more” stönade han tillbaka och lade armarna om mig ännu en gång. Louis klev ut ur sin bil en bit bort och gick över till oss. ”Good to see you man” skrockade han och sträckte ut armen för att high-fiva Zayn, som i sin tur fortfarande höll en arm tight runt min kropp. Felicia,Harry,Liam,Alexandra och Emmie kom springandes över parkeringsplatsen och stannade inte förrän de stod runt oss. ”I own you a big apologize Zayn, I´m so sorry mate”, Liam bad skamset om ursäkt och sträckte hoppfullt ut handen till Zayn. Det kändes som om vi alla höll andan i minst tio minuter innan Zayn skakade Liam´s hand och gav honom ett snett leende. ”I understood why you did it, I mean I´d do anything to protect my baby from the bad in this world” mumlade han och gav mig en snabb puss på läpparna. Felicia stod i Harry´s armar med ett sött leende på läpparna. Emmie stod bredvid Alexandra, som i sin tur hade Niall´s armar runt sin midja. Louis stod själv med ett brett flin och en cigg mellan läpparna.

Jag tittade upp på Zayn och lade armarna om hans nacke.

”I love you” mumlade jag och log smått när han närmade sig mitt ansikte med sina fantastiska läppar.

”And I love you”

---

And that my friends.. Is the end of He´s Back.. 

 

”Samantha? Where have you been? I´ve tried calling you tons of times, and you know how worried I get” sa min mamma upprört och tog ett djupt andetag. Jag himlade med ögonen.

”I´m sorry, I completely forgot about calling you mum” svarade jag ärligt..

”That´s okay, but where have you been?”

”Oh, I stayed at Felicia´s last night” ljög jag och hoppades på att hon skulle gå på det.

”You mean your Felicia? The girl who´s waiting for you in your room?” Jag var död.

”Eh..Uh..” stammade jag patetiskt fram och kände hur min puls steg allt mer och mer.

”Come home. Now”  

Jag öppnade sakta ögonen och sträckte på min ömtåliga kropp. Rummet låg i tystnad och jag tittade med ett trött leende på den sovande figuren som låg bredvid mig. Zayns hår låg ner över hans panna, hans läppar var särade och hans bröstkorg sänktes och höjdes sakta av hans djupa andetag. Jag kunde inte låta bli att röra honom. Mina fingrar följde hans vassa käkben, ner över hans hals och sedan över de tusentals tatueringar som täckte hans kropp. ”What are you doing baby?” väste han hest och jag hoppade skrämt till och pep ”God you scared me!”. Han skrockade lågt men fortsatte att ha ögonen stängda. ”So now it´s you who´s a creep” sa han med ett flin och kikade upp på mig ena ögat.

 

 

Tidigare i He´s Back : 

”Get out of my house” muttrade jag i stället och pekade på dörren. Han höjde förvånat på ögonbrynen. ”Get the fuck out of my house, I don´t want you here” tjöt jag högre och kände hur all ilska förvandlades till gråt. Liam såg att jag var på gränsen till att brista och ställde sig upp ifrån min säng. Utan så mycket som ett till ord lämnade han mig ensam på mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom honom kastade jag mig ner på sängen och lät tårarna forsa ner i min vita kudde. 

---

”So care to tell us now?” frågade Alexandra otåligt så fort vi kommit ut ur fysik salen. Jag himlade med ögonen åt hennes nyfikenhet och väntade in Felicia,Emmie och Marcel. ”Why are you so mad at Liam? Has he done anything?” frågade Marcel och jag suckade högljutt. ”Okay just stop with the questions, can we sit down somewhere?”. Alexandra nickade och drog med oss in i ett av skolans många hörn där det fanns både soffor och fåtöljer, ”So, what happened?”.

”..and then my mum told me I wasn´t allowed to see him anymore, but fuck that. I´ll see him if I want to” fnös jag och korsade armarna över mitt bröst. Först nu tittade jag upp på dom andra och såg deras förvånade reaktioner. Marcel satt med ögonen uppspärrade och både Felicia och Emmie höll en hand för munnen. Alexandra´s ögon var stängda och hon masserade långsamt sin panna med sina fingrar. ”You mean to tell me.. that you almost got raped and still care more about this new thing with Zayn?” frågade hon förvirrat och tittade på mig med sina blå gröna ögon. Hon lade sitt bruna hår över ena axeln och korsade sedan, precis som jag, armarna över bröstet.

”Are you crazy Samantha? I´d be scared for life if that happened to me, and you don´t even seem to care” suckade hon frustrerat och gav mig en seriös blick. ”I do care, I had nightmares and my whole life got turned upsidedown. But still, I love Zayn more than anything else and that´s what I care most about. I don´t care if it sounds crazy, I can´t help that i´m in love” förklarade jag gnälligt och drog en hand igenom mitt trassliga hår. Min hand fastnade och jag muttrade fram en otrevlig svordom medan jag lirkade loss min hand.

”I think it´s quite cute to be honest, not that you almost got raped. But the way you feel towards Zayn” sa Felicia plötsligt och hade en svag rosa nyans på kinderna, något hon ofta hade. ”I mean, I know how you feel because I feel the same with Harry. I wouldn´t stay away from him even in my mum told me otherwise” mumlade hon sedan och lät ett sött leende vila på hennes läppar. Samma leende som hon alltid fick när Harry nämndes.

”I don´t really know what to say, I.. Nope I don´t know what to say” skrockade Marcel och ryckte på axlarna. Jag log glatt mot honom, hans charmiga personlighet fick allt han sa att låta underbart.

”We need to go, my math class starts in a few minutes and Mr Brook will kill me if I turn up late. Last lesson this year” suckade Emmie och drog med sig Felicia upp ifrån sin fåtölj. ”I´ll see you during the break yeah? Goodbye!” ropade Emmie samtidigt som hon och sin syster försvann runt hörnet. Jag skrattade åt deras ledsna miner och log av skadeglädje när jag tänkte på att jag inte hade några mer lektioner, inte förrän i januari nästa år. ”Why are you smiling? It´s creepy” skrattade Alexandra och bröt min trans och jag räckte retsamt ut tungan. ”Let´s go, I don´t wanna spend my christmas break in school” sa jag sedan och ställde mig upp. Marcel och Alexandra härmade snabbt mina rörelser och vi gick alla tre bort till våra skåp. En välbekant figur närmade sig sakta och jag låtsades som om jag inte såg att han vinkade. Med blicken nerborrad i min skolväska, som låg inne i mitt skåp, hörde jag hur hans steg kom allt närmare.

”Samantha? Please I´ve tried to explain why I did it, it was for your own be-”

”I don´t wanna hear it Liam, you don´t know what´s best for me” muttrade jag och drog på mig min fluffiga vinterjacka. Jag smällde igen skåpet med en trött suck och vände mig sedan mot Alexandra, som stod vid sitt skåp någon meter bort.

”We need to have a sleepover during next week, or else I won´t survive” skrattade jag och sträckte ut armarna samtidigt som jag gick mot både henne och Marcel. Han nickade instämmande och stängde sitt skåp innan han, precis som jag, öppnade armarna och drog in mig i sin famn. Jag ställde mig på tå och pussade hans kind, han var verkligen lång. Alexandra harklade sig bakom oss och vi drog oss sakta ur våran kram. ”I want a hug too” fnittrade hon och lade snabbt armarna om min kropp. Jag lutade hakan mot hennes axel och log när hennes hår bestämde sig för att täcka för hela mitt ansikte. ”Have an awesome break!” tjöt hon till sist innan både hon och Marcel vände sig om för att gå åt andra hållet, dit jag inte skulle. Jag tog upp mobilen ur min jackficka och klickade fram Zayn´s nummer. Konstig nog så hade vi inte smsat eller ringt så mycket.

To Zaynie: Can I stay at yours for a while? Do you have time to pick me up? X

Jag bet lätt tag i min läpp när meddelandet hade skickats och ignorerade Liam´s närvaro när jag gick förbi honom. ”Come on, I don´t want you to be mad at me” gnällde han tjurigt och följde tätt mina steg. ”You should have thought of that before you told my mum everything about me and Zayn” suckade jag irriterat och hoppades på att Zayn skulle svara så snabbt som möjligt, då jag inte hade någon större lust att stå här och bråka med Liam.

 

Det hade nästan gått en timma sedan mitt första sms, och jag började tappa tålamodet. Jag hade helt och hållet glömt av att tänka på egen skjuts hem, att gå var inte ett alternativ längre då himlen hade öppnat sig och snön öste ner. Det var inte så att jag inte tyckte om snön, men det var praktiskt taget omöjligt att se någonting och vinden var inte direkt varm.

Mitt sms hade fått sällskap av sju till men jag hade fortfarande inte fått något svar. Överreagerade jag? Var det bara mina fix idéer som tvistade till det i mitt huvud?

”Why isn´t he answering?” muttrade jag mer eller mindre för mig själv, men Liam är Liam och självklart så hörde han vad jag hade sagt. ”Who?” frågade han skeptiskt och jag himlade med ögonen, ”Zayn”. Han fnös ogillande och kliade på sin skäggstubb. ”I can drive you home you know” suckade han plötsligt och reste sig upp ifrån stolen han tidigare suttit på. ”I guess I don´t have a choice” mumlade jag och hasade upp väskan över min axel igen. Vi gick tillsammans i en obehaglig tystnad ut till den sista dörren innan vi klev ut i ovädret.

När vi väl satt i bilen så bestämde jag mig för att något inte stämde. Zayn gick aldrig så länge utan att titta på sin telefon, något måste vara på tok. ”Can you drop me off at this adress?” frågade jag och visade upp adressen på min mobil. ”Why? I thought you wanted to go home..” sa Liam fundersamt och gav mig en mistänkt blick.

”Can you or can you not?” frågade jag igen, mer irriterad än tidigare. Liam ryckte hopplöst på axlarna och nickade sedan.

”Okay”.

 

”Wait, I know this place... Samantha you´re not allowed to see Zayn!” sa Liam upprört när han kört in i det något mer dystra området. ”I don´t care” fräste jag argt och knäppte min jacka, redo för att gå ut i kylan. ”Nope I won´t, I´ll drive you back home again” suckade han grinigt och var på väg att vända bilen. ”Drive me to his apartment or i´ll walk” hotade jag och tog tag i dörrhandtaget på bilen. ”Okay Okay, you can´t walk so i´ll drive you. But god Samantha I don´t like it..”. Jag log triumfierande och kunde inte hjälpa ett litet skratt som lämnade mina läppar. ”what are you laughing at?” frågade Liam förvånat men trummade lätt på ratten med sina fingrar. ”You´re quite funny. I mean you act all tough and then you change your mind because you don´t want me getting..cold?” flinade jag och höjde på ögonbrynen. ”What can I say? I care about you and I don´t want you to get sick because of me” erkände han och vände på huvudet för att ge mig ett smalt leende. Det kändes bra att inte vara ovänner, trots att jag fortfarande var extremt sur över det han gjort mot både mig och Zayn. ”You know Samantha, I´m sorry about last time” sa han plötsligt och drog en hand igenom sitt hår.

”I know you´re sorry, wait here it is drop me off here”. Liam stannade bilen vid trottoaren och lät motorn vila. ”Call me if you need a ride home, okay? And please Samantha be careful” uppmanade han och gav mig en sista vinkning innan han körde iväg. Jag drog upp luvan på min jacka och skyndade mig sedan bort till lägenheterna. Porten som egentligen brukade vara låst stod öppen och jag klev förvånat in i byggnaden. En konstig och avsmakande lukt spred sig runt mig och jag rynkade äcklat på näsan. Med snabba och förväntansfulla steg tog jag mig upp för den första trappan och gick bort till Zayn och Niall´s lägenhet. Jag var på väg att knacka när jag insåg att dörren inte var helt stängd. Min fot knuffade lätt till dörren och jag klev in i den smala hallen.

”Hello?” ropade jag osäkert och hängde av mig min jacka. Lägenheten låg i ett dystert mörker och jag kände hur min puls steg allt mer och mer. När jag tittade in i vardagsrummet så var jag tvungen att anstränga ögonen för att kunna se något över huvudtaget. En ihopsjunken figur satt i soffan med huvudet vilandes i sina händer. Cigaretter och ölburkar låg slängda bredvid honom och jag tog försiktigt ett steg närmare. ”Zayn?”. Han tittade upp på mig med sorgsna ögon och flera sår i ansiktet.

”Oh Samantha” 

 

 

---

Förlåt för den sega uppdateringen, men som jag tidigare sagt har jag haft en jobbig vecka. Har varit sjuk och haft fullt upp med redovisningar och prov. Buuuuut i´m back ^^

I nästa kapitel får ni vara beredda på dirt och en helt förskräckt Emilia... O.o

25 kommentarer till nästa ;) x

Tidigare i He´s Back : 

”Told me what..?” frågade jag med sprucken röst och drog upp benen mot mitt bröst.

”I.. Love you Samantha, I´ve been so deeply in love with you since the second I saw you in school”

Mina ögon var vidöppna och min hals kändes två tusen gånger torrare. Sa..sa han att han älskade mig? Zayn slickade sig nervöst om läpparna och drog en hand igenom sitt hår. Han ställde sig hastigt upp från soffan och svor ett lågt ”Fuck” innan han började gå iväg. Jag bråkade med mig själv i en sekund och bestämde mig sedan för att gå efter honom. Jag älskade honom, så varför låta honom gå när han äntligen sagt att han känner lika dant? ”Zayn, wait” sa jag snabbt och ställde mig upp från soffan. ”What?” frågade han grinigt men trots det med en ton av hopp i rösten.

”I.. I don´t really know what to say, but I love you and I.. I don´t want us to fight” erkände jag och kliade mig osäkert på ena armen. Det hade tagit en enorm vändning, från att jag var den med ilska och övergrepp till att jag stod själv, osäker som en liten fisk. Han vände sig sakta om och tittade på mig med sina mörka, sorgsna ögon. ”Are you serious? I mean I... I really do love you and I don´t want us to fight either” suckade han och knep ihop ögonen. Jag bet försiktigt tag i min läpp och gick fram mot hans långa kropp. Med fortfarande ihop knipna ögon såg han inte att jag närmade mig förrän jag försiktigt lirkat armarna runt hans midja. Ett skakigt andetag lämnade han kropp samtidigt som jag lutade min kind mot hans bröst. Om han inte kramade om mig tillbaka så skulle jag förmodligen bryta ihop.

Jag log lättat när hans muskulösa armar omfamnade min kropp och tryckte mig, om möjligt, ännu närmare honom.

”I know it´s only been a few hours but gosh i´ve missed you” mumlade han mot mitt hår och jag fick kämpa för att inte börja gråta. Det kändes så tryggt, så säkert att stå bredvid honom, i hans famn. ”I missed you too” svarade jag tyst och drog in hans ljuvliga doft. ”Can we please sit down? I´m exhausted and my arms and legs hurts” frågade jag mjukt och tittade upp på hans ansikte. Han var verkligen skapad av änglar. ”Yes sure, let´s lay down in the bed. I borrowed Niall´s computer so we can watch a movie or something too” svarade han och började leda oss bort mot sovrummet, fortfarande med sin arm tryggt draperad runt min midja. Det var precis som om han var rädd för att jag skulle försvinna igen, men jag hade ingenting emot att känna mig så här trygg.

Jag drog fruset täcket över mina ben och försökte att få upp värmen. Efter att ha spenderat största delen utomhus i en t-shirt så var det inte konstigt att jag var kall. Vem skulle inte frysa efter något sådant?

Zayn kröp upp i sängen bredvid mig efter att han startat en film på Niall´s dator. Jag slöt lätt ögonen när värmen från både Zayn´s kropp och datorn spred sig runt mig. Zayn märkte att jag betedde mig annorlunda och mumlade ett

”You´re cold?”. Jag nickade till svars och hoppades på att min kropp snart skulle återgå till sin vanliga temperatur. Zayn drog smidigt min kropp närmare sin och la armarna om mig. ”thank you” viskade jag lyckligt och lutade huvudet mot hans bröst. Hans underbara doft fick fjärilarna i min mage att rusa. Det var helt sinnessjukt hur enkelt han kunde påverka mig. ”Anything for you baby” viskade han tillbaka och drog sina händer upp och ner för mina armar. Skärmen lös upp och jag kände genast igen filmen som startade. Avengers.

“Oh my god I love this movie!” sa jag glatt och klappade ihop händerna. ”Really? I was scared you would hate it, There´s a lot of girls who hates this kind of movie. I´m glad you´re not one of them” suckade han nöjt och pussade mig uppe på huvudet. Jag rodnade lätt och virade samman våra fingrar.

 

Två timmar och fyrtiosju minuter senare hade jag precis lagt mig i sängen igen. Det hade börjat bli sent och dagens händelser hade helt enkelt tagit ut sin rätt. ”Tired baby?” frågade Zayn mjukt efter att jag låtit mitt huvud falla bak mot den mjuka kudden. ”Exhausted” som jag honom med ett lågt skratt och vred mig om så att jag låg på mage. Han satt upp med ryggen lutad mot väggen och mobilen i högsta hugg. ”What are you doing?” frågade jag nyfiket och drog en hand igenom mitt rufsiga hår. ”I´m texting Liam” svarade han simpelt och jag höjde på ögonbrynen. ”and..?”. Han gav mig ett snabbt leende innan han ryckte på axlarna. ”He told me that he would rip of my balls if I´m mean to you”. Jag skrattade chockat efter han läst upp vad Liam hade skrivit, det var inte direkt vad jag hade väntat mig från honom. Han var alltid så vänlig och försiktig, dock fick jag ju se en annan sida hos honom när han och Zayn hade bråkat i korridoren.

En hög smäll väckte mig upp ifrån min oroliga sömn. Jag satte mig skrämt upp i sängen och kände hur täcket var fastklistrat mot min kropp. Mardrömmen spelades upp framför mig om och om igen, trots att jag var vaken. Jag kunde inte få ut mannens elaka blick när han slog mig, hans breda flin då han visste att jag var försvarslös. Zayn snarkade djupt bredvid mig och jag visste att jag skulle få dåligt samvete om jag väckte honom. Så jag lät bli.

På en aning skakiga ben reste jag mig ifrån sängen och gick ut till köket. Jag greppade tag i ett par mysbyxor på vägen och drog kvickt på mig dom. Stugan var inte jätte varm trots att den var ett bra skydd mot kylan. Mörker omslöt varje rum och jag fick kämpa för att inte skrika varje gång jag tyckte att något såg läskigt ut. Jag skyndade mig fram till fönstret och tände den svaga kökslampan. Min puls hade sänkts efter min mardröm men jag var fortfarande alldeles för skakig för att kunna gå och lägga mig. En ljus blixt lös upp hela stugan och jag kastade mig snabbt bort ifrån fönstret. Några få sekunder senare hördes ännu en hög smäll och jag pep till av rädsla. ”Zayn!” ropade jag skrämt samtidigt som jag rusade åt samma håll som sovrummet. Tårarna hade svämmat över i mina ögon och rann hejdlöst ner för mina numera super blöta kinder. ”Sam? Baby where are you?” ljöd Zayn´s oroliga röst ifrån dörrkarmen och jag snyftade patetiskt till innan jag kastade mig om halsen på honom. Han lade snabbt armarna om mig och drog sin hand upp och ner för min rygg. ”I´m so scared” viskade jag ynkligt samtidigt som tårarna fortsatte att rinna. Zayn nickade förstående åt mina ord och backade försiktigt in i rummet igen. I ett snabbt svep bar han upp mig i sin famn och satte sig sedan ner i sängen igen. Jag begravde huvudet mot hans axel och försökte att hindra tårarna, men det var meningslöst.

”Schh baby, I´m here okay? Nothing will happen” mumlade han tröstande och vaggade sakta fram och tillbaka. ”O-okay” snyftade jag och ansträngde mig för att sluta gråta. Åska har varit en av mina största rädslor sedan jag bara var några år gammal. Varken jag eller mamma förstod vad det var som hade gjort mig så rädd, men det hade förföljt mig hela livet. Så här var jag, nästan vuxen, gråtandes i min pojkväns famn. Det kändes patetiskt, men jag kunde inte hindra det. ”It´s okay baby girl, I´ll protect you” viskade Zayn, fortfarande i en tröstande ton och lade sig försiktigt ner i sängen. Jag kröp ihop till en boll bredvid honom och drog händerna under ögonen. ”I´m sorry for waking you” sa jag lågmält och lade upp en arm över hans mage. ”Don´t you dare to apologize, you were scared and I want to be here for you. Why weren´t you in the room when I woke up?” frågade Zayn istället fundersamt och pussade min panna. ”I..Uhm.. I had a nightmare” erkände jag och knep ihop ögonen vid minnet av den hemska drömmen. ”about what baby?”, han fortsatte försiktigt sin utfrågning och lade upp täcket över våra kroppar. ”About earlier today, I just can´t get his smirk out of my mind..” viskade jag otryggt och kände hur min röst blev tjock igen av gråten som hotade med att bryta sig lös. ”Oh baby, I´d do anything to repeat this day but telling you the truth instead of getting in a fight. If I weren´t such a coward none of this would´ve happened” grymtade han surt och jag hörde tydligt på hans röst hur arg och irriterad han lät, på sig själv.

”It wasn´t your fault so you shouldn´t blame it on yourself. They were here anyway” mumlade jag mot hans nakna bröst och placerade, utan att tänka på vad jag gjorde, en slö kyss nära hans navel. Ett lågt och hest stön lämnade hans kropp och jag satte mig snabbt upp med brinnande kinder. ”Do-don´t do that” skrockade han med raspig röst och satte sig upp. ”I´m sorry, I didn´t mean it” försvarade jag mig snabbt och lade upp händerna för att täcka mina kinder. ”No need to apolgozie, We´ll just save that for another night”. ”Oh shut up” skrattade jag generat och kröp ner under täcket igen, med ryggen vänd mot honom. Han lade ena armen över min midja och drog min kropp närmare sin, så att vi skedade.

”Goodnight baby”

 

---

förlåtförlåtförlåtförlåt men min dator har varit stendöd de senaste dagarna och utan någon dator så har jag inte kunnat ladda upp ett nytt kapitel >.< Fick dock min laddare idag, så nu ska vi nog så småning om komma tillbaka på banan igen! (Mawhaha banan..)

Har liiiiite fantasi torka, något som ni vill ska hända? Novellen kommer nog inte bli så mycket längre, förmodligen max 35 kapitel, om ens det.. D:

Fixar ni 25 kommentarer till nästa kapitel? Jag ääääääälskar er! xxxxxxxx

 

 

Hennes ord dröjde sig kvar i mina öron, de sved som om någon stuckit en kniv igenom mitt hjärta. Kalla mig mesig,kalla mig för vad du vill men det var så det kändes. ”O-okay”, jag harklade mig för att få tillbaka styrkan i min röst.

”Drive us to the lake house” sa jag lågt samtidigt som jag mötte Niall´s blick i backspegeln. ”What? No! I wanna go home” svarade Samantha hastigt och grimaserade av vad jag antog var smärta. ”you can´t go home like that, your mum will kill you” suckade jag och drog en hand igenom mitt hår.

”I don´t care, Liam take me home” snyftade hon hjälplöst och tittade in i hans bruna ögon. Till allas förvåning skakade han på huvudet. ”I´m sorry love, but Zayn is right. You need to be taken care off before you can go home”. Samantha tittade på Liam som om han skojade, men när hon insåg att han var seriös bröt hon ihop.

”You can´t leave me here! What if he hurts me?!” tjöt Samantha upprört och kastade sig om halsen på Liam. Det gjorde ont inom mig på platser jag inte visste existerade. ”We´ve discussed this Samy, you can´t go home like this” mumlade Liam med rösten fylld av skuldkänslor. Jag grimaserade när jag hörde smeknamnet han givit henne. Om hon bara visste hur jobbigt kär jag var i henne, om jag inte hade varit så förbaskat feg och vågat säga hur jag känner så hade vi inte suttit i den här situationen. Det hade varit mina armar runt hennes lilla kropp, inte Liam´s.

”Come on baby” suckade jag trött och sträckte ut en hand mot henne. Hon skakade frenetiskt på huvudet och vände sig till Liam ännu en gång. ”I´ll pick you up tomorrow, you need to get cleaned up and get some sleep” uppmanade han henne och släppte hennes midja. Tårar rann fortfarande ner för hennes kinder. Liam gav henne ett sista leende innan han vände sig om och hoppade in i bilen. Niall gav mig en nickning och backade sedan ut ifrån den snötäckta grusplanen. Min bil stod fortfarande orörd i kanten av gräsmattan. Jag tittade på Samantha med sorgsna ögon och funderade på om jag skulle gå fram eller inte. Hon såg så sårbar ut, så liten och oskyldig.

 

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Bakluckan på Niall´s svarta bil försvann ut ur min syn samtidigt som osäkra steg kom allt närmare. Jag var inte rädd för Zayn, jag visste att han aldrig någonsin skulle skada mig, men någonting fick mig att tveka. Jag hade fått låna ett par mysbyxor av Louis i bilen då det var kallt och jag var barbent. Min kropp sved under kläderna jag bar och för att vara helt ärlig så ville jag inte ens veta hur jag såg ut under plaggen. ”Sam..?” sa Zayn hest och jag knep plågsamt ihop ögonen. En del av mig ville slänga sig i hans famn, samtidigt som en annan del av mig aldrig någonsin ville se honom igen.

”Sam please, talk to me baby”, hans röst lät så bedjande att det gjorde ont inom mig. Jag bet tag i min läpp för att inte bryta ihop och vände mig om.

”I want to shower” sa jag känslokallt och började gå upp mot ytterdörren. Om jag skulle vara här i ett dygn så var det bara att göra det bästa av det. Zayn suckade bakom mig och följde sedan efter. Han låste upp dörren och lät värmen ifrån stugan omfamna oss båda i ett svep. Jag klev in i den smala hallen och tog försiktigt av mig skorna, trots att jag brann av alla möjliga känslor ville jag inte smutsa ner i ett sådant fint hus. Fånigt, jag vet. Med bestämda steg och Zayn´s brinnande blick i ryggen gick jag bort mot badrummet. Golvet knarrade lätt under mig när jag gick och jag stängde sedan med en lättad suck badrumsdörren.

 ~~AREUGUYSEXCITEDABOUTMIDNIGHTMEMORIESCAUSEISUREASHELLAM~~

Jag klev ut ur duschen och rynkade på näsan när jag såg min spegelbild. Det var ett mirakel att jag inte hade ondare än vad jag hade. Min ena kind hade fortfarande ett rött märke från en hand, mina nyckelben var fulla av inte så uppskattade sugmärken som mannen placerat ut på mig när jag led. Sekunden innan Zayn sparkade in dörren hade han viskat ”I can´t wait to fuck you”, så att jag var tacksam över killarnas timing är inte en lögn. Jag vill inte tänka på vad som skulle kunna ha hänt om killarna inte hade kommit just då, på fullaste allvar. Mina ben var täckta av blåmärken och lika så var mina armar. Jag hoppades innerligt på att märkena skulle tyna bort så fort som möjligt och tog tag i den vita handduken som hängde på väggen. Jag torkade slarvigt mitt hår innan jag virade handduken runt min kropp. Med kvicka och lätta steg förflyttade jag mig till dörren och knuffade upp den på glänt. När jag var säker på att ingen, och med ingen syftar jag på Zayn, inte var i rummet trippade jag in. Garderoben stod öppen och visade de få klädesplaggen vi hade med oss. Det var då det slog mig, jag hade inga andra underkläder. Jag sparkade argt till garderobsdörren och röt åt situationen.

”Zayn?” ropade jag halvt högt och knep ihop ögonen. Snabba steg hördes mot golvet och det dröjde inte länge innan Zayn stod i dörröppningen. Hans haka hände nere vid golvet och jag kunde inte stoppa rodnaden som letade sig upp över mina kinder. ”W-what is it?” frågade han med darrig röst och slickade sig om läpparna. Det var precis som förr, han gjorde mig knäsvag med endast en blick.

”I..uhm I haven´t got any underwear with me, so can I borrow something of yours?”, jag undvek all möjlig ögonkontakt och stirrade ner i det mörka golvet. ”Oh right, yes of course you can” mumlade han och skyndade sig över till garderoben. ”I´ll wait for you in the kitchen” sa han och slängde ett par mysbyxor, ett par kalsonger och en svart t-shirt på sängen. Jag nickade stumt och väntade på att han skulle lämna rummet. Så fort dörren stängdes efter honom släppte jag handduken och drog på mig kläderna. Jag var tacksam över att tröjan var svart, annars hade man sätt på tok för mycket då jag inte hade tillgång till någon bh. Jag drog på mig en av hans många hoodies och flätade mitt hår i en slarvig fläta. Med nervösa och en aning darriga ben begav jag mig ut mot köket.

”I made some tea, do you want a cup?” frågade Zayn med ett svagt leende och höll ut en kopp åt mig. Jag kunde inte säga ner.

”Thank you” mumlade jag och tog emot den rykande vätskan. Stämningen var så stel, det var inte alls så här vi brukade ha det. Våra fingrar snuddade vid varandra och jag kände hur hela mitt inre blixtrade till. Dumma kärlek. Jag gick in till vardagsrummet och satte mig ner i den mjuka soffan.

”So..” började Zayn och slog sig ner bredvid mig. Han verkade bråka med sig om vad han ville säga, då han gång på gång öppnade munnen utan att låta något ljud komma ut. ”I´m so sorry Sam, for everything. Really, I didn´t know how you would react so I thought it was the best if I..” -jag hade fått nog av hans ursäktande babbel och avbröt honom med en fnysning. ”You thought it was the best to not tell me? Risking my life to avoid a small fight? Really? Well thanks to you I almost got raped, how´s that? A stranger kidnaped me, talked to me like if he knew who I was. People stared at me with sad eyes, a man started to beat me and I had no fucking idea why he did it. I coulnd´t understand, but then he told me. The man who punched me, the man who beat the crap out of me told me things about the boy I love, things I couldn´t believe. I knew that you were trouble when I fell for you, but I never thought you were this.. bad”. Mina ögon hade återigen tårats och min röst var tjock av gråt.

”You.. you still love me?” viskade Zayn förskräckt och jag släppte ifrån mig ett högt ljud, i en blandning av ett skratt och en snyftning. ”I told you that this morning, remember? Before you got mad and made me run straight into your enemies arms”.

”I thought you.. like lost your love for me today” erkände han och kliade sig lätt på den knappt synliga skäggstubben. ”My love for you won´t go away that easy, trust me” suckade jag och ställde ner te koppen på bordet. ”I wish it did though..”, de sista orden var nästan enbart för mig men trots det så lyckades Zayn höra. ”why?” frågade han förstört och om jag inte var helt blind såg det ut som om hans ögon faktiskt tårades. Men Zayn kunde inte gråta, eller hur? ”Why not? You clearly don´t love me back, and this far it´s only gotten me into more trouble” muttrade jag och drog handen under mina ögon för att hindra eventuella tårar att falla. Tystnaden lade sig som ett tjockt täcke över oss innan Zayn började prata. ”I´m so sorry..” viskade han hest och hans röst bröt sig mitt i meningen. Jag tittade på honom med en förvånad blick, inte för att han bad om ursäkt utan för att det faktiskt rann en tår ner för hans smutsiga kind. Han märkte det samtidigt som mig och drog irriterat bort den med tröjan på sin arm. ”If I wouldn´t have been such a coward I would´ve told you how.. I.. , and then everything would be different”, hans röst var så tunn, så ödmjuk. Jag hade aldrig sett Zayn så här förut. ”Told me what..?” frågade jag med sprucken röst och drog upp benen mot mitt bröst.

”I.. Love you Samantha, I´ve been so deeply in love with you since the second I saw you in school” 

---

Jadu... Vad säger man nu? O.o 

 

Bilen skumpade med jämna mellanrum, vilket gjorde att min kropp skakade mer än nödvändigt. Jag hade slutat gråta efter vad som kändes som en evighet. Mina kinder sved av de torkade tårarna och mascara kletet som täckte min hud. Plötsligt så stannade bilen upp i en hetsig rörelse och jag slog i ryggen mot bilväggen. Dörrar öppnades och stängdes innan steg ljöd på något som lät som stenplattor. Jag grimaserade när bagagedörren öppnades och solskenet lös in i det mörka utrymmet jag satt i. Som om gud och naturen ville jävlas drog stora mörka moln in över platsen vi var på.

”Get out” röt en barsk röst och jag gjorde genast som han sa. En aning vingligt tog jag mig upp på benen och tittade på den muskulöse mannen. Han var klädd i en mörk tröja, ett par mysbyxor och en mössa. Inte något som jag skulle kalla vinterkläder, men hans min säger att han inte riktigt brydde sig. Han grep tag i min arm och väntade på att figuren jag tidigare hade sett innan vi alla tre började gå upp för den långa stengången. ”Can I ask a question?” frågade jag nervöst och hoppades på att jag lät mer självsäker än vad jag var. Jag höll på att kissa ner mig av rädsla. Mannen som gick med luva låtsades inte om mig medan den andra mannen tog ett hårdare grepp runt min arm.

”Who are you and why did you take me?”, jag fortsatte mig utfrågning, eftersom att ingen svarade mig. ”Shut up already, okay?” morrade ”luvan” och ökade på stegen. Jag drog nervöst efter andan när jag såg det enorma vita huset framför oss. Varför hade jag aldrig hört talas om det här stället förut? Min ostadiga andning fick mannen med mössa att flina. ”luvan” gick fram till den stora svarta porten och skrev in något i en liten kodruta. Dörrarna öppnades med ett nästan ljudlöst klick och en doft av värme och.. rosor..? spred sig mot oss. Min haka hängde vid marken när vi klev in i det löjligt stora huset.

”Take off your jacket” beordrade en av männen och nickade mot ett tiotal krokar som hängde på väggen. Luvan försvann in i ett annat rum och lämnade mig ensam med mannen med mössa. Ett par tjejer som såg ut att vara i min ålder gick förbi med ledsna blickar. En av dom mimade ”i´m sorry” till mig och jag svalde ljudlöst. På fullaste allvar, vad var det här för ställe? Mannen med mössa drog med mig bort till ett rum och knuffade in mig innan han stängde dörren. Jag vände mig snabbt om och började banka på dörren.

”Hello? What are you doing? Open the god damn door!” skrek jag både argt och skrämt. ”Sch baby, no need to get so angry” skrockade en hes röst bakom mig och håren på min kropp reste sig, inte av en bra anledning för den delen. Jag frös fast på min plats samtidigt som personen bakom mig kom allt närmare i det dunkla rummet. En bred hand draperades över runt min midja och jag skyggade skrämt tillbaka för att sedan vända mig om. Killen kunde inte vara mycket äldre än tjugofem. Han tatuerade armar syntes tydligt tack vare hans t-shirt och hans sönderrivna jeans avslöjade en stor del av hans lår. En läpp piercing prydde hans läppar och lika så hans ögonbryn. Han hade svart hår och två smilgropar som syntes trots att han inte log.

”You´re beautiful, no wonder Zayn kept you from us” skrockade han roat och inspekterade mitt ansikte. Jag rynkade lätt på näsan av hans kommentar och tog ett steg bakåt. Hans händer tog tag i kanten på mina mysbyxor och drog mig närmare sin kropp. ”what are you doing?!” tjöt jag högt när han började dra ner mina byxor. Ett brett flin letade sig fram över hans läppar när han såg min reaktion. Jag försökte återigen komma undan från hans grepp, men det var lönlöst.

”Who are you?” frågade jag upprört samtidigt som alla sorters flyktvägar for igenom mitt huvud. ”I´m.. how should i put this.. I´m your worst nightmare babe” skrattade han och tog ännu en gång tag i kanten på mina byxor.

”Get off me you freak!” skrek jag i förhoppning på att någon skulle rusa in i rummet och rädda mig. Men vad hade jag väntat mig? Att männen som kidnappat mig skulle ändra inställning och ta mig tillbaka? Att Zayn skulle komma inrusandes? Det är hans fel att jag är här från första början. Bara tanken vid Zayn gjorde att ilskan byggdes upp inom mig. Tack vare ilskan så skog jag snabbt bort mannens händer ifrån min kropp och vände mig mot dörren.

”Who the hell do you think you are?” fräste han ilsket bakom mig och jag kände hur min puls steg. Att göra honom arg var nog inte mitt smartaste val. Jag vände mig om och såg hans mörka blick. Han tog tre fasansfullt snabba steg mot mig och innan jag hann reagera hade han tryckt upp mig mot väggen. Jag sparkade vilt med benen och lyckades träffa hans högra knä. Han svor irriterat och som om en blixt från himlen hade slagit ner tog hans knytnäve kontakt med min kind. ”Fucking bitch” spottade han argt fram och grep tag i min haka. Smärtan i min kind brände allt kraftigare och jag insåg att det var för att tårar rann ner över den röda ytan. Jag grät. Mannens grepp om min haka var så hårt att det med all säkerhet skulle lämna märken. En av hans händer tog tag i kanten av mina mysbyxor och drog ner dom längs mina ben.

”No! You´re fucking sick!” tjöt jag och höll samtidigt på att drunka av mina egna tårar. ”Watch your mouth” flinade mannen och ryckte i mig så att jag föll till marken. Jag grimaserade av smärtan när mina bara ben skrapades mot det stenhårda golvet. Tack vare den långa t-shirten jag lånat från Zayn så hade jag åtminstone ett skydd över min överkropp och ner till mina lår. ”Such a pretty body, too bad I have to ruin it” suckade mannen nedstämt, precis som om han skulle bry sig. ”Actually.. I look forward to it”. Där var den sjuka jäveln framme igen. Tårarna hade torkat och mina röda ögon sved av trötthet. Han satte sig på huk och la en hand på mitt lår. Rädslan hade förlamat min kropp och något glimtade till i mannens ögon.

”Not that´s a good girl”.

 

Jag satte mig yrt upp och svor åt smärtan i min högra axeln. Min hand tog tag i min mobil och på några korta sekunder väntade jag på att Niall skulle svara i sin mobil. ”Hey Zayn! What´s up?” frågade hans irländska stämma glatt, men jag var alldeles för irriterat för att upskatta det.

”They took her, they fucking took her Niall. I need your help, bring Louis and hurry up” sa jag grinigt och avslutade vårt korta samtal.

En svart bil sladdade tjugo minuter senare in på grusplanen och tvär stannade några meter ifrån mig. ”Zayn?” ropade Niall högt när han klev ur bilen. Jag gjorde en snabb rörelse med min oskadade arm och skyndade mig över till dom. ”Oh my god Zayn you´re hurt!” ropade en ljusare stämma och snart syntes Louis bakom Niall. ”Yeah but it´s just a scratch” muttrade jag och tog tag i bildörren. ”Let me at least take a look at it” bad Louis strängt och tog tag i min friska arm. Jag himlade med ögonen åt hans försiktighet men gick ändå med på det. Han hämtade en första bands låda från bagaget i bilen. Niall hoppade in i förarsätet igen och drog igång motorn. Jag försökte att inte tänka för mycket på hur Samantha hade det just nu, jag kände mig så misslyckad. Hon litade på mig, jag hade lovat henne att hon var trygg med mig, skulle hon någonsin lita på mig igen?

”It´s not so deep” mumlade Louis lättat när han stod bredvid mig igen. ”good, can we leave now?” frågade jag drog på mig jackan som Niall höll ut åt mig.

”Yeah” muttrade Louis och sa något om att jag var galen. Jag skyndade mig runt bilen och hoppade in i framsätet medan Louis hoppade in där bak. ”We need to pick up Harry and Liam on the way, we need them” konstaterade jag och tog upp min mobil. ”Okay”. Niall backade ut från grusplanen och snart var vi på väg nerför vägen som jag och Samantha tidigare kommit ifrån.

Jag hoppade ur bilen och skyndade mig upp till Liams ytterdörr. Klockan var redan runt två så chansen att han var hemma kunde vara lika stor som liten. Dörren öppnades och till min lycka stod Liam där. Han gav mig en förvånad blick och höjde sedan på ögonbrynen. ”You need to come with me” sa jag strängt och slängde en snabb blick på bilen. ”No thank you, I´d prefer to stay as far away as I can from you” muttrade han men lös plötsligt upp. ”Where´s Samantha? What did you do? What happened?!” Hans röst höjdes efter varje ord och han drog frustrerat handen igenom sitt hår.

”A...friend of mine took her, I need your help to bring her back” förklarade jag och önskade att idioten framför mig kunde sluta ställa så många frågor och bara hänga med. ”You´re fucking crazy, lying to her like that. It´s your fault they took her!” röt han förbannat och det var en helt ny sida av Liam som kom fram. Han ryckte åt sig en skinnjacka som hängde på väggen och gick sedan före mig bort till bilen. Jag stängde förvånat dörren efter honom och joggade bort till bilen. ”Drive” sa jag snabbt när jag vi alla var inne i bilen och utan så mycket som ett ord från någon av oss tryckte Niall ner gaspedalen. 

Tio minuter senare satt även Harry i baksätet och diskuterade med Louis om vad som hade hänt. Min blick var fastklistrad på vägen och mina kropp kokade av ilska.

Jag kommer Samantha.

 

---

OMG WHAT IS HAPPENING ASFDGDFHDF

Min laddare har bestämt sig för att sluta fungera, tack vare min bästa vän Jenny så kan jag låna hennes laddare då och då, tills jag köpt en ny. Jag ska försöka att hålla uppdateringen normal ändå ;) Ska verkligen försöka få upp ett kapitel varannan dag igen..  

I love you guuuys! 20 kommentarer till nästa kapitel, kan ni klara av det utan att kommentera två gånger var? ;) xx

Sängen sjönk lätt när Samantha vände sig om bredvid mig, ett täcken på att hon hade vaknat. Jag lade mig på sidan så att jag såg henne och lät ett leende finna sin väg upp på mina läppar.

”Last night was..” började hon och tystnade smått. ”Amazayn” skrockade jag och blinkade med ena ögat. ”Yea..what? Amazayn?” frågade hon förvånat och höjde på ögonbrynen. En söt liten rynka bildades i hennes panna.

”My friends came up with it, I´m not sure why but it sure sounds more awesome than amazing” förklarade jag med ett lätt flin. Hon bet, fortfarande en aning förvirrad, tag i sin läpp och nickade. ”It´s funny cause you´re talking about it like if we had sex, which we don´t” skrockade jag men såg sedan en sårad glimt i hennes blick och kände mig genast dum.

”Not that I mind though, i´m glad you liked it cause I know did, You did great”. Det charmiga leendet som jag vuxit mig fast vid syntes igen.

Vi låg och små pratade i flera minuter, njöt av varandras sällskap i den övergivna skogen vi var i. Samantha mumlade smått vid sidan av mig och jag vred försiktigt på huvudet så att jag kunde se in i hennes ögon. Hon öppnade sin mun och viskade något, något som fick oss båda att frysa till is. Förmodligen av helt olika anledningar. 

”I..I think I love you”.

Jag visste inte hur jag skulle reagera. Halva sidan av min kropp skrek åt mig att säga sanningen, att helt enkelt säga I love you too, I fell in love with you when I first saw you. The moment we met when I came back, I fell in love with your eyes, your smile, your laugh.. I fell in love with you so fast that I got scared.. I acted like an ass because I was fucking head over heels in love with you. Men istället för att säga vad jag verkligen kände så reste jag mig snabbt ifrån sängen och lämnade rummet. Jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår och vände mig sedan om i dörröppningen till rummet. ”You´re fucking crazy” spottade jag ilsket fram och ville praktiskt taget ge mig själv en spark mellan benen när jag såg hur extremt sårad hon blev. Hennes ögon tårades och hennes andetag blev tyngre.

”I´m crazy?” snyftade hon och försökte få fram ett skratt. Hon reste sig upp ifrån sängen, noga med att hålla täcket över sin nakna kropp. Jag bet så hårt i min underläpp att blodsmaken inte var långt borta. Hur kunde jag såra en sådan fantastisk tjej? I ett snabbt svep lyckades hon ta på sig ett par mysbyxor och en hoodie, och innan jag hann förstå vad som hände skyndade hon sig förbi mig och ut i hallen. Jag vände mig förvånat om och såg på när hon drog på sig sina skor och sin jacka. Mina ben styrde mig ut till hallen och jag tänkte precis ta tag i hennes arm när hon smällde upp dörren och rusade ut. Snön låg som ett tjockt lager runt omkring stugan och både hon och jag visste att det var omöjligt att ta sig härifrån, om man inte var mig. Dörren stod på vid gavel och jag stirrade stumt efter tjejen som sprang tvärs över den igenvuxna gräsmattan. Mina tankar for omkring som pistolskott i mitt huvud och jag kunde inte tänka klart. Plötsligt bröts den tidigare stämda tystnaden och ett skrämt skrik ekade bland träden. Samantha.

Tidigare i He´s Back : ”That´s where you´re wrong, I have every fucking right to be mad at you Zayn” röt jag grinigt och drog det tunna täcket närmare min kropp, som om det var någon sköld från honom. En tung arm slängdes över min midja och jag knep frustrerat ihop ögonen. I hopp om att hans arm skulle glida av drog jag mig närmare väggen, längre bort ifrån honom. Han såg igenom min plan och tog ett hårdare tag runt min midja. Jag grimaserade surt när hans bröst pressades mot min rygg.

”I´m gonna show you my world”

 

Jag satte mig sömnigt upp i den någorlunda mjuka sängen och gnuggade mig i ögonen. Sidan som Zayn legat på var tom och värmen som tidigare funnits i sängen var som bort flugen. Borde inte han ligga och gnälla över sin baksmälla? En ljuvlig doft letade sig in i rummet och jag reste mig hungrigt ifrån sängen. Min mage kurrade högt, ett tydligt tecken på att jag var hungrig.

Jag klev försiktigt in i köket och såg till min förvåning Zayn som stod och rörde om någonting på den minimala spisen. ”Hi” log han mjukt och vände på vad jag tror var en pannkaka. ”Hi..? Shouldn´t you be groaning over your hangover? You were pretty drunk last night so you should at least have a headache” konstaterade jag och mindes de få gångerna jag druckit, jag hade knappt orkat gå upp ur sängen på två dagar. Zayn var dessutom fullare än vad jag någonsin varit i hela mitt liv, så varför stod han uppe och lagade mat?

Som svar på min fråga ryckte han nonchalant på axlarna och skyfflade upp ännu en pannkaka på den vita tallriken. ”Uhm so you´re like, sober now?” frågade jag bakom hans rygg och korsade armarna över bröstet. När jag såg hans nickning tog jag det som ett tecken på att kunna bli arg. ”Now.. Who the fuck do you think you are?”, mina ord var kalla och det var precis så jag ville att det skulle vara.

”Excuse me?” frågade Zayn förvånat och vände sig om efter att ha stängt av spisen. Han bar över tallriken med pannkakor till bordet och slog sedan upp blicken mot mig igen.

”Zayn you fucking kidnapped me, even drugged me to get me here. And then you act like it´s no big deal?” muttrade jag grinigt och kliade mig lätt i pannan. Jag hatade att bråka, men jag tänkte då fan heller vara okej med det han gjort. ”I had no choice..?” försvarade han sig lågmält och satte sig ner på en utav stolarna. ”You keep blaming your actions on other tings, why can´t you just look me in the eyes and not lie for a second, I can call the police you know” hotade jag vasst och hötte med fingret mot honom. ”Calm down babe” muttrade han med ett roat uttryck och lade upp en pannkaka på sin tallrik. ”For god´s sake Zayn, this is a big deal!” tjöt jag frustrerat när han fortsatte att äta sin pannkaka, precis som om vårt gräl inte hade någon betydelse. ”It´s not a big deal, you just have to accept tha-” ”Oh my god, can you hear yourself? You drug me, kidnap me and bring me here and then act like it´s fine? You know what i´ll just get you suspended and arrested again, you´re fucking insane” fräste jag förbannat och styrde surt stegen mot dörren. Innan jag hann komma så långt grep två breda händer tag om min midja och snurrade runt mig, så att min rygg var pressad mot vägen. ”You´ve got a dirty mouth baby girl, I´d put it to better use if i were you.. If you know what I mea-” SMACK. Jag tittade förvånat på det röda märket som syntes allt mer och mer på Zayn´s kind, jag hade slagit till honom. Hans blick mörknade samtidigt som hans ena hand for upp för att kyla ner den varma huden. Jag tog det som min chans att fly där ifrån. På lätta fötter rusade jag bort till dörren och ut på den fuktiga skogsstigen. Jag sprang några meter bort, så att jag fortfarande såg stugan och kunde se om Zayn kom efter mig. Min mobil började vibrera i min ficka och jag tog genast upp den, lättad över att det fanns täckning här ute. ”Hello?” frågade jag andfått och väntade ivrigt på att det okände numret skulle börja prata. Inte numret men personen bakom numret, ni förstår vad jag menar. ”Samantha!” Liam´s mjuka röst fick mig genast att känna mig trygg, men inte för länge till.

”You need to leave! Get away from Zayn, god Sam do you hear me? He´s dangerous and he´s.. he´s a v-”, en snabb rörelse fick min mobil att falla ur händerna på mig. Jag tittade med stora ögon upp på Zayn, som med ett brett flin stoppade ner min mobil i fickan på sina mysbyxor. ”Come on, let´s go inside” sa han bestämt men ändå mjukt och lade en arm runt min midja. Jag backade snabbt undan och skakade på huvudet. ”I won´t go back with you, you´re crazy and god knows what you can do, get the fuck away from m- ZAYN PUT ME DOWN!”. Han slängde, som om jag vore viktlös,upp mig över sin axel och klappade mig lätt på rumpan, ”No can do baby girl”.

Jag sparkade vilt med benen, vilket inte hjälpte vidare mycket då han strax där efter låste fast sina ben med sin arm. ”Stop acting like a child”.

”Zayn put me down or i´ll do something horrible!” hotade jag meningslöst för fjärde gången då han låste dörren bakom oss. ”Nope” skrattade han mörkt och styrde stegen inåt i stugan, bort mot sitt rum. Jag bankade hårt på hans rygg och gjorde allt i min makt för att ta mig loss, men det var hopplöst. Sängen gav ifrån sig ett knakande ljud när jag handlöst föll ner på rygg. Zayn lutade sig över mig med ett brett flin på läpparna och drog sin hand längs med min kind. Jag slog snabbt bort hans hand och satte mig upp i sängen.

”Liam told me to get away from you, I need to know what´s going on or else i´ll leave” fräste jag argt fram och tog ett vred blicken mot Zayn som fortfarande satt på knä vid sängkanten. ”God you´re so hot when you´re angry” stönade han plötsligt och mina ögon vidgades till dubbel storlek. ”excuse me?”. ”You´re hot, when you´re angry” upprepade han som om jag inte hört vad hans sagt. ”I heard what you said, but we´re having a serious conversation and i´m mad at you so stop trying to change the subject” svarade jag surt och försökte att inte visa rodnaden på mina kinder. Det kvittade hur arg jag var, han lyckades alltid få mina knän att darra. ”Come here” skrockade han lågt och klappade på platsen bredvid honom. Jag skakade envist på huvudet och korsade armarna över bröstet.

”Remember what I told you yesterday? I won´t hesitate to force you to do something you don´t want to. So come here, baby”, hans hesa röst skickade gåshud över hela min kropp och utan att tänka en extra gång så gick jag sakta över till sängen igen.

”Now that´s my good girl” flinade han sexigt och drog en hand igenom sitt svarta hår. Jag hatade effekten han hade på min kropp, men jag skakade mer än vad jag trodde var möjligt. När jag nådde fram till honom tvekade han inte på att ta tag i min midja och dra ner mig i sitt knä. På några få sekunder var våra läppar sammankopplade och jag insåg att jag njöt av det. Trots att jag egentligen ville slå honom så kunde jag inte kontrollera min kropp. Jag lät honom resa sig från sängen, fortfarande med mig i sin famn innan han vände sig om och lät oss falla ner på madrassen. ”you´re so beautiful” stönade han mot mina läppar och jag slöt av njutning ögonen. Hans läppar lämnade min mun och jag gnydde lätt av tomheten, men fick annat att tänka på när hans läppar tog kontakt med min käke. Han sög, bet och slickade på den ömma huden samtidigt som han vandrade allt längre och längre ner. Hans läppar gled över huden som blottades av urringningen på t-shirten jag bar medan hans händer hade ett stadigt grepp runt min midja. En lång rysning for igenom min kropp när han närmade sig kanten av min bh, min kropp hade aldrig betett sig såhär förut. Hans händer lossnade från min midja och lekte lätt med tyget på min t-shirt. Jag drog nervöst efter andan när hans grova händer nuddade min bara hud i samma veva som han föste upp min tröja allt högre. När hela min mage var blottad och tröjan endast täckte över min bh placerade han en lös kyss vid mina revben. Han lirkade smidigt av mig tröjan och log brett när han såg min ljusrosa bh. ”Uhm Zayn, I don´t really know what we´re doing but i´m not ready to have sex..” mumlade jag generat och lade upp armarna över min mage. Jag hade inte visat mig så här naken inför någon annan förut, allt det här var nytt för mig.

”That´s okay love” viskade han hest i mitt öra och pussade min kind. ”Do you remember what we did at your place?” fortsatte han att viska i en förförisk ton. Jag svalde lätt och nickade. Jo tack, jag mindes mycket väl vad vi gjorde. ”We´re gonna do the same thing, just with less clothes” han mumlade fram det sista och lät sina läppar ta kontakt med min hud igen. Hans ord fick blodet i min kropp att rusa.

”O-okay” stammade jag och lät mina armar ligga raklånga längsmed min kropp, osäker på vad jag skulle göra. Jag behövde inte tänka mycket längre när Zayn flyttat sig från min hals och ner till springan mellan mina bröst. ”Oh my god” stönade jag lågt samtidigt som jag kände känslor fara omkring i min kropp, känslor som jag aldrig någonsin upplevt förut. ”Put your hands in my hair” mumlade han mot min hud men jag var för paralyzerad av njutningen för att förstå vad han sa. ”Baby, put your hands in my hair” upprepade han med ett stolt flin, det svinet visste precis vad han gjorde mot mig. Utan att ägna mer energi på att prata lät jag mina fingrar massera runt i hans hårbottnen och andades tungt ut när jag kände hans läppar på mig igen. Hans händer följde bandet på min bh och uppmanande mig till att lyfta upp ryggen ifrån madrassen. Jag kunde inte tro att det var sant, skulle jag verkligen visa mig halvt naken inför en kille? Hans fingrar bråkade med spännena på min bh innan jag kände hur den lossnade från min kropp. Jag grep i panik tag i bh:n, rädd för att den skulle åka av. ”Breathe baby” viskade han med ett retsamt flin och lirkade ner axelbanden för mina armar. Han tog tag i mina armar och flyttade dom så att dom inte var i vägen. I ren osäkerhet knep jag ihop ögonen i samma veva som jag kände hur det sista klädesplagget på min överkropp lyftes bort. Tystnaden skrämde livet ur mig, hade han ångrat sig? Jag kikade försiktigt med ena ögat och rodnade djupt när jag såg att hans ögon var fastklistrade på mina bröst. ”Jesus, you´re beautiful” mumlade han plötsligt och lutade sig ner för att sammankoppla våra läppar igen. Lättad över att den spända stämningen lättade en del lät jag mina händer leka med lockarna i hans nacke. Jag drog nervöst efter andan när jag kände hur hans händer vandrade ner, för att stanna ovanför mina bröst. Min rygg kröktes automatiskt och jag chockades över den exploderande känslan i min mage. Hans händer masserade omsorgsfullt min ömtåliga hud och våra läppar dansade tillsammans. Jag öppnade försiktigt ögonen när jag kände hans tunga smeka min underläpp. Om min mamma hade sett mig nu så hade hon gett mig utegångsförbud för resten av mitt liv, hon hade slagit mig till döds. Om hon visste att jag låg halvt naken och hånglade med samma kille som kidnappat mig två gånger så skulle hon flippa ur. Om hon bara visste att samma kille som hotat,skrämt och varit rent av elak just nu kysste sin väg ner mot mina brö- va? Jag öppnade förvånat ögonen och såg hur Zayn sög på huden vid mitt nyckelben.

”Oh god Zayn” stönade jag och lirkade ännu en gång fast mina händer i hans hår. ”You´re so good” mumlade han andfått och fortsatte att kyssa längre och längre ner. När hans läppar närmade sig mitt högra bröst så kändes det som om jag skulle kunna springa en mil. Mina ben brann, mitt underliv suktade efter honom på ett sätt som jag aldrig känt förut. Ett omänskligt ljud, ett ljud som jag inte trodde att jag kunde få fram lämnade min kropp när Zayn placerade sin mun över min bröstvårta. Han andades tungt och jag kände redan då hur mycket jag ville ha honom, trots att jag inte var redo att ge mig själv till honom än. Han böjde sig sakta ner och tog min bröstvårta mellan sina läppar, vilket fick mig att nästan gråta ut högt. Han masserade mitt andra bröst medan han ömt kysste och sög på mitt högra, sedan bytte han. Mina tår knöt sig och jag drog andfått och chockat upp hans ansikte i höjd med mitt. Han bar sitt välkända breda flin på läpparna innan han gav mig en lätt kyss. ”You´re amazing” viskade han lågt och satte sig sedan på knä. Jag lutade mig upp på armbågarna och tittade förvånat på när han tog tag i sitt skärp.

”What are you doing?” frågade jag oroligt och lade upp en arm för att täcka över mina bröst. ”Take it easy baby, i´m going to take my pants off. They kind of hurt you know” skrockade han och fick ett ännu bredare flin när han såg hur förvirrad jag var. ”You made me hard” förklarade han simpelt och skrattade hest när han i ett snabbt svep kastade iväg sina jeans på golvet. Jag stirrade imponerat på hans kompis som stretade emot det svarta tyget på hans calvin klein kalsonger. ”Like what you see?” skrockade han med sitt kaxiga flin och vickade på ögonbrynen. ”Oh shut it” skrattade jag generat och himlade med ögonen. Jag svalde högt när hans händer tog tag i kanten på mina mysbyxor och drog ner dom för mina ben. Jag kände mig så naken. ”Wow, you´re stunning” viskade han hest och strök sin hand längs med mitt lår. ”Can we please get under a blanket or something? I´m freezing” skrattade jag nervöst och nickade mot täcket som låg bredvid oss.

”Of course”. Han drog täcket över oss och lade sig mellan mina ben. Jag höll fortfarande en arm över mina bröst, något han genast märkte. ”You don´t have to hide yourself Samantha” mumlade han lågt och pussade mig lätt på läpparna. Jag nickade, som för att övertala mig själv och lade mina armar runt hans nacke i stället. Han drog försiktigt sina höfter mot mina vilket fick oss båda att stöna av njutning. Bara av att lyssna på ljuden som Zayn släppte ut fick min kropp att skaka. ”So good baby” stönade Zayn frustrerat och drog sina höfter mot mina om och om igen. Jag kände hur han hårdnade allt mer och mer mot min kropp och rodnade smått av den seriösa stämningen.

Vi låg under det vita täcket, halvt nakna och smekte varandras kroppar, helt borta i våran egna värld. En underlig men stark känsla byggdes upp inom mig och jag drog chockat efter andan när jag kände fyverkerier bryta ut i varenda millimeter i min kropp. Det svartnade framför ögonen på mig och jag kände hur min kropp blev alldeles slö. ”oh my god what happened?” frågade jag, nästan rädd och drog en hand igenom mitt hår. ”I just brought you to your first orgasm”

 

---

Oh my god. MIN DATOR FUNKAR FÖRSTÅR NI HUR LYCKLIG JAG ÄR JAG KAN SKRIVA IGEEEEEEEEEEEEEEEEEN.

Till dig som har bett om snusk de senaste kapitlen : Nöjd nu? ;) 

I can´t believe I wrote this.. Jesus christ *_*

Tycker att jag förtjänar rätt många kommentarer O.o

 

”Schh, it´s okay love. Relax” viskade han i mitt öra vilket fick mitt inre att koka av vrede. Jag öppnade munnen för att skrika på honom men lät bara ett gnyende läte lämna min kropp när jag insåg mitt misstag. Min syn började bli suddig och snart blev allting svart. Min kropp tappade balansen och jag blev lealös i Zayn´s armar.

”That´s right, breathe for me baby girl”.

Mitt huvud bultade och mina ben var bortdomnade. Vart var jag någonstans? Jag satte mig upp i den smala sängen och höll ena handen för pannan. Jag började minnas vad som hände tidigare i dag... eller var det igår? Förvirrad och i jakt på svar stampade jag bort ifrån sängen och vräkte upp dörren.

”Zayn!” ropade jag högt och tittade mig omkring i det mörka huset. Utan att få något svar gick jag längre bort ifrån mitt rum och närmade mig en dörröppning, varav ljus kom ifrån. Jag ställde mig i dörröppningen och skådade det minimala nöd-köket, det enda ljus som fanns kom ifrån en lampa som hängde i taket. En vit pappersbit fångade min uppmärksamhet och jag gick i ren nyfikenhet över till bänken för att kunna läsa de svarta orden.

I´m out for an hour or so, need a bit of air. I´ll explain everything when I get home / Zayn

Jag fnös irriterat åt hans lapp och drog armarna upp och ner för min långärmade tröja. Varför var det så kallt? I jakt på något varmare att bära tog jag upp min mobil och slog på ficklampan. En bekymmers-rynka fann sin väg till min panna när jag insåg att det inte fanns någon täckning i huset. Det kanske fanns utomhus? Men först så behövde jag en varmare tröja. Jag lät ljuset ifrån min ficklampa guida mig in bakom det så kallade köket, in till ett lite större rum. En bred säng stod intill väggen, men förutom den och en svart garderob så var rummet tomt. Jag skyndade mig över det knarrande golvet och drog upp lådorna i byron. Till min förvåning så var de inte tomma eller smutsiga, de såg faktiskt riktigt välskötta ut. Precis som om någon bodde här på riktigt. Mina händer greppade tag i en svart hoodie som jag genast drog på mig. Det fanns ingen bättre känsla än att bli varm efter att man frusit i en evighet. Min blick drogs tillbaka till klockan på min mobil, som avslöjade att den var runt 23:13, vilket förklarade det mörka vädret och den bittra kylan. Jag styrde stegen tillbaka till köket och vidare ut till den vita dörren, som förhoppningsvis skulle leda ut.

Min hand kom i kontakt med det kalla föremålet och en rysning for igenom min kropp. Det var låst. Jag fnös ännu en gång och runt omkring i huset för att känna på alla fönster. Låst.låst.låst och låst.

Just som jag började fundera på vad jag skulle ta mig till ljöd en hög smäll ifrån dörren. ”Zayn!” tjöt jag förargat och styrde surt stegen mot honom. Han gav mig en road blick och först när jag såg hans ostadiga kropp insåg jag att han var full.

”Heeeeeey kitten, you´re mine” sluddrade han glatt och sträckte ut armarna mot mig. Jag skakade på huvudet och hjälpte honom att sparka av sig skorna. ”How much did you drink?” frågade jag missnöjt och lade en av hans armar över mina axlar, så att han kunde stödja sig mot något. Inte för att jag skulle vara mycket till stöd i jämförelse med hans muskulösa kropp.

”Just a few drinks” mumlade han sömndrucket och drog en hand igenom sitt hår. Den här sidan av Zayn var ny för mig, och jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera det. ”You´re mine, isn´t that funny?” skrockade han sedan och pussade mig uppe på huvudet.

”No i´m not yours Zayn, you´re drunk and believe me when I say that I won´t take care of your hangover. I need answers and i´m really pissed at you, but i´ll let you sober up first” muttrade jag och ledde honom bort till rummet som jag tidigare hämtat kläder ifrån. ”You should watch that tongue of yours” röt han plötsligt barskt och överraskade mig med sitt humör. ”I didn´t say anything bad” försvarade jag mig och kände hur hans kropp spändes bredvid mig. ”Will you lay down for me?” frågade jag så snällt jag kunde, trots att jag ville ge honom en örfil som han skulle få minnas för resten av sitt liv.

”Only if you lay down with me, I don´t want you to be mad at me” sa han och putade med underläppen. Hans humörsvängningar förvirrade mig. ”No, I won´t sleep near you when you´re this drunk” skrockade jag och drog upp det vita täcket som täckte sängen. Jag tänkte vända mig om och be Zayn att kliva ner under täcket när han ännu en gång lyckades överraska mig. Innan jag hunnit vända mig om helt hade han tagit ett grepp om min midja och knuffat ner mig på den mjuka madrassen.

”Zayn this isn´t funny, let go of me” suckade jag frustretat och försökte att resa mig upp, men hann han före och satte sig över min midja. ”I don´t think so” morrade han tillbaka och jag svalde ljudlöst av den aggressiva tonen i hans röst. ”Lay down with me or watch me become your worst nightmare” fräste han och lät greppet om min midja hårdna. Jag grimaserade när smärtan ifrån hans händer kändes och drog snabbt efter andan. ”Okay okay just let go off me, you´re hurting me” pep jag skrämt och tog tag i hans handleder. Han släppte skeptiskt min midja och nickade mot kudden som låg bredvid hans. Jag lade mig tyst under täcket, med ansiktet vänt ifrån honom och försökte att hålla tårarna inne.

”I talked to your mum” sa Zayn plötsligt och bröt den obehagliga tystnaden. Jag väntade på att han skulle fortsätta. ”She said it was okay that you stay with me for a few days, I told her that I´d keep you safe”. Jag tog långsamt in vad han sa och blinkade upprepade gånger med ögonen. ”What about school?” mumlade jag tystt och försökte att låta så stark som möjligt. ”I don´t care about school, but I asked your mum to call and tell them that you´re sick”. Ilskan kokade praktiskt taget över inom mig, min kropp kändes som om den skulle explodera och jag ville ta tag i närmaste föremål för att drämma till honom i huvudet. Jag andades tungt och bestämde mig för att inte svara, det blev bäst så. Hellre att jag väntar en natt och får bråka med Zayn när han är nykter, än att det blir en fight nu när han är så långt ifrån nykter man kan komma. ”You have no right to be mad at me” försvarade han sig plötsligt och lutade upp sig på sin ena arm, så att han låg på sidan med ansiktet mot min rygg.

”That´s where you´re wrong, I have every fucking right to be mad at you Zayn” röt jag grinigt och drog det tunna täcket närmare min kropp, som om det var någon sköld från honom. En tung arm slängdes över min midja och jag knep frustrerat ihop ögonen. I hopp om att hans arm skulle glida av drog jag mig närmare väggen, längre bort ifrån honom. Han såg igenom min plan och tog ett hårdare tag runt min midja. Jag grimaserade surt när hans bröst pressades mot min rygg.

”I´m gonna show you my world”

 

---

I don´t knoooooooooooooooow what to writteeeeeeeeeeeeeeeeee....

Vad tycker ni om kapitlet? O.o Har små planer på vad de kommande kapitlerna ska handla om, men om ni har några önskemål SNÄLLA SKRIV TILL MIG.

Ni kan även maila mig om ni inte vill skriva ut det i en kommentar O.o 

Min mail : [email protected]

”But I want to know” suckade jag och putade barnsligt med underläppen. ”I know I know, and I wish you knew but promise me one thing.." han tog tag i min haka och vände upp mitt ansikte mot hans "..promise me that you´ll take it easy with Zayn, okay? You really don´t know what you´re dealing with”

Tidigare i He´s Back : 

”Fuck this, I want to kiss you”. Jag tittade på honom med vida ögon men hann inte reagera mycket mer innan jag kände hans mjuka läppar mot mina. Hans händer fann sin väg till min svank medan han drog oss närmare varandra. Våra kroppar stod pressade mot varandra och jag lät mina händer låsa fast sig runt hans nacke. När hans tunga gled över min underläpp backade jag blygt undan ifrån kyssen och gav honom ett osäkert leende. ”I have to go, see you at school tomorrow babe!”  

 

Tröttheten hade ännu inte lämnat min kropp och varje steg jag tog kändes som flera mil. Det var praktiskt taget omöjligt att sova efter att Zayn lämnat mig i Fredags, jag hade så många frågor. Vid flera tillfällen har jag funderat på att smsa, men bestämt mig för att han är den som får kontakta mig. Efter att jag missat över halva So lektionen, genom att somna så var jag tvungen att gå på kvarsittning. Skolan var nästan tom, bara ett par enstaka elever och lärare var kvar.

Jag rätade till min väska som hängde över axeln och svarade på mammas upprörda sms. Ett par välbekanta röster tog min uppmärksamhet och jag lade nyfiket ner telefonen i väskan igen. Jag tittade runt hörnet av skåpen, in i nästan korridor och höjde på ögonbrynen när jag såg dom. Liam stod mer korsade armar och skakade på huvudet åt det Zayn sa, medan Zayn gestikulerade vilt och höjde rösten allt mer och mer.

”Don´t you dare tell her!” röt Zayn argt medan jag gjorde min väg över till dom. ”Tell who what?”. Båda två vände sina huvuden mot mig. Liam log tröttsamt medan Zayn drog en hand igenom sitt hår. ”How much did you hear?” frågade han upprört och slängde en ilsken blick åt Liam´s håll. Jag vände ryggen åt honom och tittade upp i Liam´s mjuka ögon.

”I said, how much did you hear?” frågade Zayn igen, argare den här gången och tog tag i min axel för att vända mig om. ”Don´t touch me” fräste jag surt och skakade av mig hans hand. Blicken jag fick förklarade att han inte hade någon aning om vad som pågick.

”You told Liam that he couldn´t tell ´her´, that´s all I heard” sa jag snabbt innan jag vände mig mot Liam igen. ”Are you ready to lea-” ”Samantha?”. Zayns sammetslena röst fick mig att vända mig om. ”Why are you acting so weird?” frågade han med ögon fulla av oro.

”Are you kidding me? Zayn you left my house in the middle of the night without telling me where you were going or why you had to leave. You were the one who acted weird, you were the one who.. you just.. Do you know how confused I was?” frågade jag irriterat och försökte få ner min puls som igen. ”I wish I could tell you bu-” började han trevande men tystnade när han såg min ilskna blick. För första gången någonsin så var det jag som hade makten över honom. ”Just like last time then? When the mysterious man watched us and then dissapeared? And the time before that? When a man appeared out of nowhere and you told me to leave? Zayn you´ve been acting really strange and I-” ”Just shut the fuck up Samantha, you don´t know what you´re talking about!”.

Jag stängde stumt munnen och tittade på Zayn´s nävar som var hårt knutna vid hans sidor. ”So i´m just gonna accept the fact that you´re hiding something from me? I´ll never know what it is?” frågade jag trotsigt och kände hur Liam rörde sig bakom mig, förmodligen inte jätte bekväm i situationen.

”Yes cause it´s none of your damn buisness, so stop poking around in stuff that´s not yours to take care off!” spottade Zayn fram. Jag försökte att inte visa någon rädsla, men den här sidan av Zayn skrämde mig. Zayn har varit arg vid flera tillfällen men aldrig så här rasande. Jag tog försiktigt ett steg bakåt och lade en hårslinga bakom örat, ”Okay”.

”Okay?” fnös Zayn, fortfarande arg efter vårt tjafsade. ”You have to understand that it´s hard for me to not care about the way you act, sometimes you´re so nice and sometimes I don´t even recognize you. It´s scary” erkände jag och bet osäkert tag i min underläpp. Övertaget som jag tidigare haft var som bortblåst.

”Then stay the fuck away from me”.

Jag tittade häpet på Zayn men ryggade tillbaka när jag mötte hans blick. Hans ögon var inte längre bruna utan praktiskt tagna svarta av hat. Någonstans fanns det en del inom mig som hoppades på att hatet inte var riktat mot mig, men resten försökte intala mig att jag inte brydde mig.

Problemet var bara det att det var det jag gjorde. Jag brydde mig alldeles för mycket. 

Utan att säga något mer vände jag på klacken och stampade iväg. Jag behövde luft. Att tjafsa var aldrig något jag varit bra på, det gjorde mig så upprörd och frustrerad att jag oftast bröt ihop. Jag slog upp dörrarna ut till parkeringen och andades in den kalla luften. Det var bara tre dagar kvar i skolan innan jullovet och då slipper jag vara i närheten av Zayn på tre veckor. Snabba steg klickade mot korridors golvet bakom mig men jag vägrade att vända mig om. ”He´s a dick” suckade den ljuva stämman som tillhörde ingen mindre än Liam.

”Tell me something I don´t know” skrattade jag humorlöst och lät Liam ställa sig bredvid mig. Han lade tröstande armen om min midja och drog in mig i sin trygga famn. ”I feel bad, I treated you like shit after I disappeared and you´re still here to take care of me” muttrade jag mot hans bröst och njöt av värmen som hans kropp utstrålade.

”You forgot about it, that´s not your fault. Even though I got pretty pissed at you, you´re forgiven a long time ago” skrockade han och strök sin hand upp och ner för min rygg. Jag log som svar.

Efter att vi stått i tystnad en stund backade jag undan ifrån hans varma famn och sökte efter hans blick. ”Can I ask you something?” frågade jag tyst och tog bort lite smuts ifrån mina naglar. ”Shoot, what do you want to ask?”.

”Do you know what it is with Zayn? You´ve been arguing quite a lot and last time it sounded like you knew something he wish you didn´t, if you get my point” förklarade jag och såg på när Liam´s blick fylldes av nervositet. ”I really do wish I could tell you, but Zayn will kill me if I do”, nu var det hans tur att muttra. Mina axlar sjönk ihop och jag kände hur nyfikenheten sakta men säkert åt upp mig inifrån. ”But I want to know” suckade jag och putade barnsligt med underläppen. ”I know I know, and I wish you knew but promise me one thing.." han tog tag i min haka och vände upp mitt ansikte mot hans "..promise me that you´ll take it easy with Zayn, okay? You really don´t know what you´re dealing with”

---

Jag tycker att vi alla applåderar åt min vän, dramatiken. Nu är draman igång igen och det dröjer ett tag innan den lugnar ner sig... 

I hope you like it ;) 

18 kommentarer till nästa och för att vara lite elak så laddar jag inte upp ett nytt kapitel innan dess ;) ;) ;) ;)  Love you guys! xx

 

Tidigare i He´s Back : 

 Min kropp spände sig vid hans beröring men jag fokuserade på att andas ordentligt och fick nästan ner min puls. Vem lurar jag? Min puls var högre än vad någon byggnad någonsin kunde bli. Jag öppnade försiktigt ögonen och mötte Harry´s gröna blick. Hans gröna ögon hade en mycket mörkare färg och lusten i hans ögon fick min kropp att spinna. ”I know that this isn´t the best time to ask, but.. do you want to be my girlfriend?” frågade han och log generat över hans egen fråga. Mina ögon höll på att falla ur mitt eget huvud. Jag kunde inte låta bli att skratta. Harry kunde ha frågat när som helst under de senaste dagarna, men väljer att fråga då vi ligger tillsammans i hans säng, jag utan tröja och han med sina händer över mina bröst.

 

 

 

 

När meningen lämnat min mun drog jag chockat efter andan och tittade återigen ner i golvet, mer generad än någonsin.

”Oh, why didn´t you just say so?”. Var han seriös?

”Well Harry, it´s quite embarrassing so i´d appreciate if we could stop talking about this and maybe you could show me where your mum keeps her stuff?” frågade jag mer lättsamt än vad jag trodde att jag kunde ta det. ”Yeah of course” skrockade han och klev av sängen. Vi gick tillsammans ut i vardagsrummet och vidare in genom hans föräldrars sovrum, där deras badrum låg. Han öppnade en låda full med kvinnliga produkter och lämnade sedan för att låta mig sköta sitt eget. Jag klev tillbaka in i rummet, i klädd i Harry´s förstora mysbyxor och en av hans t-shirtar. Det var något utav det mysigaste jag burit på min kropp. Harry stirrade på mig medan jag gick närmare sängen och jag kände osäkerheten byggas upp inom mig. Jag hade försökt att inte tänka på att jag inte bar smink men nu när Harry stirrade på mig så revs min sköld ner. ”It feels so weird” mumlade han plötsligt och jag kände hur jag sakta började tåras upp inifrån.

”I´m sorry I can go and put some make up on” skyndade jag mig med att säga och vände mig om för att rusa ut ur rummet, men hann inte långt innan en hand grep tag om min handled. ”No are you crazy or something? Why would you do that?” frågade Harry, nästan argt, och drog mig tillbaka till sängen.

”You said it felt weird, so I thought i´d just put the make up back on” erkände jag blygt och undvek hans brinnande blick.

”I was going to say that it feels weird seeing you without make up, but not in a bad way. You´re absolutely gorgeous without make up and the only weird thing about this is the fact that you thought that I thought you were ugly”. Jag var stum. Sa han precis det där? Den röda färgen blev genast, om möjligt, ännu starkare och jag kände hur min röst gav vika, trots att jag inte pratade.

”Uhm, thank you” sa jag snabbt och klättrade upp för att sätta mig bakom honom. Jag uppskattade det han sa, men jag visste att han sa det för att jag skulle känna mig vacker, inte för att han själv tyckte det. Han vände sig om, så att han låg på sidan och tittade på mig som satt mot väggen.

”You don´t believe me, do you?” frågade han och höjde på ena ögonbrynet. Jag tittade generat ner i mitt knä och önskade att han inte hade frågat den frågan. I stället för att svara ignorerade jag hans fråga och tittade på filmen han startat. Can´t buy me love.

”Do you like this movie?” undrade jag och petade lätt på mina naglar, allt för att byta samtalsämne. Ljudet ifrån filmen tystnade och jag tittade snabbt upp ifrån min famn för att se Harry pausa filmen. ”Why did you st-” började jag men avbröts genom att Harry lade en hand över min mun.

 

”Schush, just be quiet” mumlade han förföriskt, vilket fick min puls att gå i taket. Han tog tag i min midja för att placera mig i en liggande position, så att mitt huvud vilade mot hans kuddar. ”Harr-” ”I told you to be quiet” viskade han och log svagt, men trots det så syntes hans magiska smilgropar. Hans läppar närmade sig och jag tog det som ett täcken på att sluta ögonen. Men i stället för att känna hans läppar mot mina landade de precis vid min mungipa. Jag tänkte återigen fråga vad han höll på med när han placerade en snabb puss på mina läppar innan han återgick till att kyssa under mitt käkben. Min rygg kröktes lätt medan jag lät mina händer leta sig upp bland hans lockar. Ett mörkt läte lämnade hans kropp när jag försiktigt drog mina fingrar igenom hans lockar. ”Keep doing that” mumlade han mot min hud. Jag fortsatte att massera hans hårbottnen medan han kysste allt längre och längre ner. När hans läppar började placera ut små snabba kyssar över mitt nyckelben kunde jag inte hindra stönet som ville ut. Han flinade mot min hud och lät varje kyss dröja kvar allt längre och längre. När jag insåg vad han höll på med knuffade jag snabbt av honom ifrån min kropp med ett högt skratt. ”Harry!” tjöt jag och sträckte upp handen för att peta på det nu ömma märket. Han bar ett barnsligt stolt leende på läpparna när han kröp närmare för att beskåda sitt mästervärk.

 

”I think i did a pretty good job there” skrockade han och knuffade mig bakåt i sängen igen.

”I don´t think my mother will appreciate it though” stönade jag tröttsamt och bad till gud att mitt hår och smink skulle vara tillräckligt för att dölja märket. Innan jag hann säga något annat hade hans läppar ännu en gång tagit kontakt med min hud. Harry´s händer letade sig upp till min midja och krånglade sig sakta in under min tröja. Jag drog nervöst efter andan, vilket Harry givetvis märkte.

”what´s wrong?” frågade han oroligt men höll fortfarande kvar händerna vid min midja. Jag rodnade lätt, igen, och lät luften jag hållit inne slippa ur mina lungor.

”I haven´t done anything like this before, and i guess i´m nervous” muttrade jag och förväntade mig att han skulle skratta. Jag tittade upp på honom då han satt på mina lår och log svagt. ”You don´t have to nervous, you´re beautiful and your body is driving me crazy. Just tell me if you want me to stop and i´ll stop, okay?” försäkrade han sig om och nickade mot mig. Jag härmade hans rörelser och lät mina händer lägga sig runt hans nacke för att dra honom ner mot mig. Han placerade med ett stort leende en kyss på mina läppar innan han lät sina händer vandra uppåt, innanför min tröja. Jag försökte att inte reagera på det, men kunde inte sluta känna av de fruktansvärt uppspelta fjärilarna i min mage. Harry´s läppar masserade mina och det kändes som om jag svävade på rosa moln, det här var definitivt något jag ville göra igen. Jag lät tankarna byggas vidare tills jag såg mig och Harry i hans säng, nakna framför mig. Rodnaden som klädde mitt ansikte gick inte att beskrivas men känslan som spred sig i min mage fick mig att tänka på annat. Min kropp uppförde sig som aldrig förr, den svarade på fel signaler och allting var huller om buller. Harry´s kyssar vandrade ner över mitt nyckelben och vidare ner till urringningen på hans t-shirt. Han drog lätt i plagget så att det hasade ner över min axel och blottade mer hud än vad min mamma tillåtit. Jag bet försiktigt tag i min underläpp när hans mun närmade sig den känsliga huden. Gåshuden klättrade snabbt fram över min kropp medan jag grep tag i hans hår allt hårdare. Han stönade djupt mot min hud och lät slarviga kyssar dras mot toppen av min bh. En del av mig bad mig att dra upp tröjan och agera som en vuxen kvinna, men resten av min kropp skrek av glädje och njutning. Han andades ut över min hud och tittade upp på mig. ”You really are driving me crazy..” han lät sina händer ta tag i baksidan av min bh. ”Can i?”. Jag nickade blygt och krökte på ryggen så att han enklare kunde knäppa upp min bh. Hans andetag blev tyngre medan han drog bort föremålet under min tröja. Han lät den falla ner på golvet bredvid sängen innan hans händer kröp upp längs min hud. Jag knep osäkert ihop ögonen men kände mig genast säkrare när våra läppar möttes i en försiktig kyss. Hans gröna ögon tittade forskande på mig medan jag försökte att le så säkert som möjligt. Mitt leende försvann i samma sekund som hans kalla händer lades över mina bröst. Jag kunde knappt andas.

”Breathe baby” viskade han förföriskt i mitt öra och kysste mina läppar upprepade gånger. Jag nickade intensivt och grep tag i hans lockar, som om det vore något bra stöd. Han kysste min käke, min hals, mitt nyckelben och stannade upp när han nuddade t-shirt kanten. ”can I take this off?” frågade han försiktigt och drog i den stora t-shirten. Jag bet osäkert i min läpp innan jag nickade, det var det här jag ville, eller hur? Harry pustade glatt ut och tog tag i nederkanten på min t-shirt för att sedan dra den upp över min kropp. Jag vågade inte öppna ögonen när plagget väl lämnat min kropp. Här låg jag helt utan någonting på överkroppen, under killen som fått mina ben att darra det senaste halvåret.

”You´re beautiful, so beautiful” mumlade han ansträngt och jag kände hur hans händer lades över mina bröst ännu en gång. Min kropp spände sig vid hans beröring men jag fokuserade på att andas ordentligt och fick nästan ner min puls. Vem lurar jag? Min puls var högre än vad någon byggnad någonsin kunde bli. Jag öppnade försiktigt ögonen och mötte Harry´s gröna blick. Hans gröna ögon hade en mycket mörkare färg och lusten i hans ögon fick min kropp att spinna. ”I know that this isn´t the best time to ask, but.. do you want to be my girlfriend?” frågade han och log generat över hans egen fråga. Mina ögon höll på att falla ur mitt eget huvud. Jag kunde inte låta bli att skratta. Harry kunde ha frågat när som helst under de senaste dagarna, men väljer att fråga då vi ligger tillsammans i hans säng, jag utan tröja och han med sina händer över mina bröst.

 

”Of course I want to”.