Samantha´s pont of view

Jag bläddrade för tredje gången igenom tumblr i hopp om att se något som fångade mitt intresse, men som vanligt tröttnade jag alldeles för fort och slängde mig bakåt i sängen. Det var fredag kväll och jag låg hemma, alldeles ensam. Mamma var ute med några tjejkompisar och skulle vara borta största delen av natten. Jag brukade oftast bli överlycklig när jag kunde vara hemma själv men just nu så önskar jag att hon hade varit hemma. Då hade vi åtminstone kunnat kolla på en film tillsammans, ha en typsikt mor och dotter kväll. Men nej, här låg jag helt själv och såg på när mörkret blev allt tätare. Mitt bland alla tankar och klagomål så plingade min mobil till. I hopp om att det var någon som ville träffas tog jag snabbt fram smset, men knep förvirrat ihop ögonbrynen när jag såg det okända numret.

From: Unknown

Look outside baby x

Med en sista skeptisk blick på mobilen så vände jag mig om och skuttade fram till fönstret. Jag drog undan gardinerna och stirrade ut på min snötäckta gräsmatta. Skuggan av en person syntes ifrån träden innan personen själv klev ut ifrån dungen och tittade på mig. Mitt hjärta tog ett glädjeskutt och jag kände hur mina kinder blev varmare än vad de vanligtvis skulle ha varit. Zayn. Jag öppnade fönstret och lutade mig ut i den kalla luften. ”What are you doing here?” ropade jag och försökte att inte låta allt för överlycklig. ”I was bored and decided to visit you, if you don´t mind of course” skrockade han och gick närmare husväggen. ”Of course I don´t mind stupid, i´ll unlock the door” skyndade jag mig med att säga och var på väg att stänga fönstret när han grep tag i rutan.

”I´ll just go through the window, no big deal”. Han räckte över en väska, som jag för den delen inte såg att han burit. Jag lade ner den på sängen och såg sedan imponerat på när han klättrade igenom det öppna fönstret. Han landade med en liten duns på mitt golv och drog händerna längs med sina jeans. ”That was..fun” skrattade han och vände sig om för att stänga fönstret. När jag insåg att jag hade på mig de mysbyxor som han glömt sist han sov här så kände jag paniken krypa upp inom mig. Måtte han inte märka någonting. Jag lade över allt hår över ena axeln och tittade på väskan han burit med sig, ”What´s in the bag?”. ”Just a few things i brought with me, but if you excuse me, i really need to use the bathroom” skrockade han enkelt och tog av sig sina skor innan han lämnade rummet. Min blick drogs till hans mobil som låg på min säng, bredvid väskan. Den plingade retsamt till och jag lutade mig över för att se att det var ett sms ifrån Niall. Nyfikenheten tog kål på mig. Det var fel, varenda del av min kropp skrek att det var fel men jag kunde inte låta bli att låsa upp mobilen. Tack och lov för en olåst mobil. Konversationen mellan Niall och Zayn kom fram och de senaste smsen var ifrån natten som Zayn sovit här.

 From Niall:

Wednesday 07:20 pm

Ey, where are ya?

To Niall:

I´m at Samantha´s place, why?

From Niall:

why are ye there?

To Niall:

Told her i was locked out of our house, so don´t you dare tell her I made this up. Need to go, see ya tomorrow

 Jag läste smset om och om igen, och märkte därför inte när Zayn klev in i rummet igen. ”What are you doing?” frågade han med bitter ton, men försökte att dölja det med ett simpelt leende. Något jg genast såg igenom.

”Why did you lie? About being locked out?”. Jag blev inte sur, det fanns ingen anledning att bli sur men jag var mer än nyfiken på varför han valt att ljuga. Han kliade sig lätt i nacken och bet tag i sin läpp. ”I didn´t think you wanted me to sleep here” erkände han ärligt och tittade upp på mig. Jag höjde på ögonbrynen och la ifrån mig hans mobil. ”Well you could´ve just asked” sa jag och ryckte på axlarna. Jag hade inte direkt sagt nej, jag menar min kropp suktade praktiskt taget efter honom, det var dock inget han behövde vara medveten om.

”So you´re not mad?” frågade han och satte sig ner på kanten av min säng. ”Nope, I´m not”.

Tystnaden lade sig över oss i några få sekunder medan jag försökte komma på något att säga, men Zayn hann först. ”I see that you like my sweatpants?” skrockade hans mörka röst, trots att färgen på mina kinder var hundra gånger mörkare.

”Uhm.. I mean.. they´re.. you know.. like.. nice?” stammade jag patetiskt och såg hur det breda flinet på hans läppar blev allt större. ”At least i´m not the one who woke up with a boner in the cottage”. Innan jag hann reagera på vad jag sa så var orden ute ur min mun. Mina händer for upp för att täcka för mitt stora gap men till min förvåning så verkade inte Zayn generad. Snarare..stolt? ”Oh, you noticed that?” skrockade han och drog en hand igenom sitt hår. Jag korsade armarna över bröstet, inte längre generad utan sur över att jag inte lyckades sätta honom i samma pinsamma sits som han suttit mig i. För att bryta stämningen helt och hållet fokuserade jag i stället på föremålet bakom honom.

”Now what´s in that bag of yours?”, jag nickade mot hans väska och satte mig ner bredvid honom. Han sträckte sig efter väskan och öppnade den, väl medveten om att jag var för nyfiken för att inte stirra. Ur väskan plockade han fram en termos, två koppar, en godispåse och en dvd. Jag tog glatt emot dvdfodralet och läste på omslaget. Love Actually.

”Since when does a badass like you watch romatic movies?” frågade jag och gav honom ett retsamt leende. Han blinkade flörtigt med ena ögat och tog filmen ifrån mig för att kunna stoppa in den i min teve.

”I´ve always been a fan of romatic movies, my mum and my sisters made me watch them over and over again” erkände han och gick sedan tillbaka till sängen, där jag satt. ”Jump” mumlade han bestämt och klättrade upp på sängen framför mig. Jag drog mig bakåt i sängen tills jag satt med ryggen mot väggen och med Zayn bredvid mig. Han gav mig en av kopparna och hällde upp den rykande drycken ifrån termosen. Varm choklad. ”This is really sweet of you, but why did you do all of this?”, jag kunde inte låta bli att fråga. ”I wanted to spend some time with this girl i fancy, you know so i thought why not surprise her?” sa han och klappade mig lätt på benet.

”Did i surprise you?”. Han bar ett lekfullt leende och blinkade flörtigt med ena ögat. ”Yep, you did” skrattade jag och smuttade på den rykande chokladen i min kopp.

 ~omdusermittmedelandehärskrivnågotompotatisidinkommentar~

Halva filmen hade gått och vi hade små pratat under största delen av kvällen, men frågan fortsatte att cirkulera runt i mitt huvud. Varför hade han helt plötsligt bestämt sig för att vara så rar?

Det var inte så att jag inte tyckte om det, jag älskade den mysiga sidan av Zayn, men jag blev så förvirrad. Det var förmodligen bäst om jag inte ifrågasatte det, så jag bestämde att hålla den svåra frågan för mig själv.

Våra koppar stod tomma på den lilla hyllan bredvid min säng, Zayn´s arm låg slängd bakom min rygg och filmen rullade fortfarande framme på teveskärmen. Jag lutade mig sakta mot Zayn´s axel och log när jag kände hur han slappnade av. Hans arm, som tidigare legat runt min rygg, letade sig fram till min hand innan han sakta virade samman våra fingrar. Jag vet inte hur länge vi satt så, njutandes av varandras närvaro, men en sak var säker och det var att jag inte hade något emot att sitta såhär nära Zayn. Han fick mig att känna mig trygg, men samtidigt som om jag hela tiden var ute på djupt vatten. Det var någon konstig blandning de två känslorna som gjorde min kropp knäsvag, som gjorde mina ben alldeles darriga. ”What are you thinking about baby girl?” frågade han plötsligt och jag drogs loss ifrån min storm av tankar. ”Oh nothing i guess, just a few things”.

”What exactly? Or are you afraid to tell me?”, jag kunde praktiskt taget höra flinet i hans röst. ”I´m not afraid to tell you, I just don´t want to” skrattade jag segrande och petade honom lätt i sidan. Reaktionen jag fick var inte vad jag väntat mig. I stället för att slänga någon retfull kommentar tillbaka satte han sig upp, lika stel som om han vore gjord av sten.

”Zayn? Did i do or say something wrong?” frågade jag oroligt och försökte att krångla mig ur hans grepp. Han reste sig snabbt ifrån min säng och drog en hand igenom sitt hår, stressad över någonting som jag inte förstod. ”You´ve got to be kidding me. Seriously?” muttrade han om och om igen medan han tog på sig sin jacka och tittade så att hans mobil låg i hans ficka. ”What is happening?”, oron i min röst var övertydlig, så varför svarade han inte?.

”Shit, i need to go” fräste han argt och öppnade mitt fönster. Jag stirrade ut bakom honom i den kalla natten och rös, var han på fullt alvar dum i huvudet? Han kunde inte gå vid den här tiden, när det var så här kallt, i bara en skinnjacka? Jag visste innerst inne att han mycket väl kunde göra det, jag ville helt enkelt inte inse att jag ville att han skulle stanna. Innan jag hann säga något klättrade han smidigt ut igenom mitt fönster och landade med en lätt duns på gräsmattan.

Utan så mycket som ett ord till mig sprang han över gräset och in i träddungen, bort ifrån mig.

Zayn din skitstövel, vad håller du på med? :O

Tack så hemskt mycket för 2013, ni har varit heeeelt fantastiska. Jag vet inte vilka av er som var här när jag skrev Fallen Angel, men det var nästan exakt ett år sedan som min skrivning tog fart på riktigt. Jag kommer aldrig kunna tacka er nog, men jag hoppas att ni förstår hur mycket ni betyder för mig. Utan er så skulle det inte vara någon mening med att ladda upp kapitel, så ha EN FRUKTANSVÄRT TREVLIG KVÄLL SÅ SYNS VI 2014! GOTT NYTT ÅR! xx