”That´s right, breathe for me baby girl”.

Mitt huvud bultade och mina ben var bortdomnade. Vart var jag någonstans? Jag satte mig upp i den smala sängen och höll ena handen för pannan. Jag började minnas vad som hände tidigare i dag... eller var det igår? Förvirrad och i jakt på svar stampade jag bort ifrån sängen och vräkte upp dörren.

”Zayn!” ropade jag högt och tittade mig omkring i det mörka huset. Utan att få något svar gick jag längre bort ifrån mitt rum och närmade mig en dörröppning, varav ljus kom ifrån. Jag ställde mig i dörröppningen och skådade det minimala nöd-köket, det enda ljus som fanns kom ifrån en lampa som hängde i taket. En vit pappersbit fångade min uppmärksamhet och jag gick i ren nyfikenhet över till bänken för att kunna läsa de svarta orden.

I´m out for an hour or so, need a bit of air. I´ll explain everything when I get home / Zayn

Jag fnös irriterat åt hans lapp och drog armarna upp och ner för min långärmade tröja. Varför var det så kallt? I jakt på något varmare att bära tog jag upp min mobil och slog på ficklampan. En bekymmers-rynka fann sin väg till min panna när jag insåg att det inte fanns någon täckning i huset. Det kanske fanns utomhus? Men först så behövde jag en varmare tröja. Jag lät ljuset ifrån min ficklampa guida mig in bakom det så kallade köket, in till ett lite större rum. En bred säng stod intill väggen, men förutom den och en svart garderob så var rummet tomt. Jag skyndade mig över det knarrande golvet och drog upp lådorna i byron. Till min förvåning så var de inte tomma eller smutsiga, de såg faktiskt riktigt välskötta ut. Precis som om någon bodde här på riktigt. Mina händer greppade tag i en svart hoodie som jag genast drog på mig. Det fanns ingen bättre känsla än att bli varm efter att man frusit i en evighet. Min blick drogs tillbaka till klockan på min mobil, som avslöjade att den var runt 23:13, vilket förklarade det mörka vädret och den bittra kylan. Jag styrde stegen tillbaka till köket och vidare ut till den vita dörren, som förhoppningsvis skulle leda ut.

Min hand kom i kontakt med det kalla föremålet och en rysning for igenom min kropp. Det var låst. Jag fnös ännu en gång och runt omkring i huset för att känna på alla fönster. Låst.låst.låst och låst.

Just som jag började fundera på vad jag skulle ta mig till ljöd en hög smäll ifrån dörren. ”Zayn!” tjöt jag förargat och styrde surt stegen mot honom. Han gav mig en road blick och först när jag såg hans ostadiga kropp insåg jag att han var full.

”Heeeeeey kitten, you´re mine” sluddrade han glatt och sträckte ut armarna mot mig. Jag skakade på huvudet och hjälpte honom att sparka av sig skorna. ”How much did you drink?” frågade jag missnöjt och lade en av hans armar över mina axlar, så att han kunde stödja sig mot något. Inte för att jag skulle vara mycket till stöd i jämförelse med hans muskulösa kropp.

”Just a few drinks” mumlade han sömndrucket och drog en hand igenom sitt hår. Den här sidan av Zayn var ny för mig, och jag hade ingen aning om hur jag skulle hantera det. ”You´re mine, isn´t that funny?” skrockade han sedan och pussade mig uppe på huvudet.

”No i´m not yours Zayn, you´re drunk and believe me when I say that I won´t take care of your hangover. I need answers and i´m really pissed at you, but i´ll let you sober up first” muttrade jag och ledde honom bort till rummet som jag tidigare hämtat kläder ifrån. ”You should watch that tongue of yours” röt han plötsligt barskt och överraskade mig med sitt humör. ”I didn´t say anything bad” försvarade jag mig och kände hur hans kropp spändes bredvid mig. ”Will you lay down for me?” frågade jag så snällt jag kunde, trots att jag ville ge honom en örfil som han skulle få minnas för resten av sitt liv.

”Only if you lay down with me, I don´t want you to be mad at me” sa han och putade med underläppen. Hans humörsvängningar förvirrade mig. ”No, I won´t sleep near you when you´re this drunk” skrockade jag och drog upp det vita täcket som täckte sängen. Jag tänkte vända mig om och be Zayn att kliva ner under täcket när han ännu en gång lyckades överraska mig. Innan jag hunnit vända mig om helt hade han tagit ett grepp om min midja och knuffat ner mig på den mjuka madrassen.

”Zayn this isn´t funny, let go of me” suckade jag frustretat och försökte att resa mig upp, men hann han före och satte sig över min midja. ”I don´t think so” morrade han tillbaka och jag svalde ljudlöst av den aggressiva tonen i hans röst. ”Lay down with me or watch me become your worst nightmare” fräste han och lät greppet om min midja hårdna. Jag grimaserade när smärtan ifrån hans händer kändes och drog snabbt efter andan. ”Okay okay just let go off me, you´re hurting me” pep jag skrämt och tog tag i hans handleder. Han släppte skeptiskt min midja och nickade mot kudden som låg bredvid hans. Jag lade mig tyst under täcket, med ansiktet vänt ifrån honom och försökte att hålla tårarna inne.

”I talked to your mum” sa Zayn plötsligt och bröt den obehagliga tystnaden. Jag väntade på att han skulle fortsätta. ”She said it was okay that you stay with me for a few days, I told her that I´d keep you safe”. Jag tog långsamt in vad han sa och blinkade upprepade gånger med ögonen. ”What about school?” mumlade jag tystt och försökte att låta så stark som möjligt. ”I don´t care about school, but I asked your mum to call and tell them that you´re sick”. Ilskan kokade praktiskt taget över inom mig, min kropp kändes som om den skulle explodera och jag ville ta tag i närmaste föremål för att drämma till honom i huvudet. Jag andades tungt och bestämde mig för att inte svara, det blev bäst så. Hellre att jag väntar en natt och får bråka med Zayn när han är nykter, än att det blir en fight nu när han är så långt ifrån nykter man kan komma. ”You have no right to be mad at me” försvarade han sig plötsligt och lutade upp sig på sin ena arm, så att han låg på sidan med ansiktet mot min rygg.

”That´s where you´re wrong, I have every fucking right to be mad at you Zayn” röt jag grinigt och drog det tunna täcket närmare min kropp, som om det var någon sköld från honom. En tung arm slängdes över min midja och jag knep frustrerat ihop ögonen. I hopp om att hans arm skulle glida av drog jag mig närmare väggen, längre bort ifrån honom. Han såg igenom min plan och tog ett hårdare tag runt min midja. Jag grimaserade surt när hans bröst pressades mot min rygg.

”I´m gonna show you my world”

I don´t knoooooooooooooooow what to writteeeeeeeeeeeeeeeeee....

Vad tycker ni om kapitlet? O.o Har små planer på vad de kommande kapitlerna ska handla om, men om ni har några önskemål SNÄLLA SKRIV TILL MIG.

Ni kan även maila mig om ni inte vill skriva ut det i en kommentar O.o 

Min mail : [email protected]