”Told me what..?” frågade jag med sprucken röst och drog upp benen mot mitt bröst.

”I.. Love you Samantha, I´ve been so deeply in love with you since the second I saw you in school”

Mina ögon var vidöppna och min hals kändes två tusen gånger torrare. Sa..sa han att han älskade mig? Zayn slickade sig nervöst om läpparna och drog en hand igenom sitt hår. Han ställde sig hastigt upp från soffan och svor ett lågt ”Fuck” innan han började gå iväg. Jag bråkade med mig själv i en sekund och bestämde mig sedan för att gå efter honom. Jag älskade honom, så varför låta honom gå när han äntligen sagt att han känner lika dant? ”Zayn, wait” sa jag snabbt och ställde mig upp från soffan. ”What?” frågade han grinigt men trots det med en ton av hopp i rösten.

”I.. I don´t really know what to say, but I love you and I.. I don´t want us to fight” erkände jag och kliade mig osäkert på ena armen. Det hade tagit en enorm vändning, från att jag var den med ilska och övergrepp till att jag stod själv, osäker som en liten fisk. Han vände sig sakta om och tittade på mig med sina mörka, sorgsna ögon. ”Are you serious? I mean I... I really do love you and I don´t want us to fight either” suckade han och knep ihop ögonen. Jag bet försiktigt tag i min läpp och gick fram mot hans långa kropp. Med fortfarande ihop knipna ögon såg han inte att jag närmade mig förrän jag försiktigt lirkat armarna runt hans midja. Ett skakigt andetag lämnade han kropp samtidigt som jag lutade min kind mot hans bröst. Om han inte kramade om mig tillbaka så skulle jag förmodligen bryta ihop.

Jag log lättat när hans muskulösa armar omfamnade min kropp och tryckte mig, om möjligt, ännu närmare honom.

”I know it´s only been a few hours but gosh i´ve missed you” mumlade han mot mitt hår och jag fick kämpa för att inte börja gråta. Det kändes så tryggt, så säkert att stå bredvid honom, i hans famn. ”I missed you too” svarade jag tyst och drog in hans ljuvliga doft. ”Can we please sit down? I´m exhausted and my arms and legs hurts” frågade jag mjukt och tittade upp på hans ansikte. Han var verkligen skapad av änglar. ”Yes sure, let´s lay down in the bed. I borrowed Niall´s computer so we can watch a movie or something too” svarade han och började leda oss bort mot sovrummet, fortfarande med sin arm tryggt draperad runt min midja. Det var precis som om han var rädd för att jag skulle försvinna igen, men jag hade ingenting emot att känna mig så här trygg.

Jag drog fruset täcket över mina ben och försökte att få upp värmen. Efter att ha spenderat största delen utomhus i en t-shirt så var det inte konstigt att jag var kall. Vem skulle inte frysa efter något sådant?

Zayn kröp upp i sängen bredvid mig efter att han startat en film på Niall´s dator. Jag slöt lätt ögonen när värmen från både Zayn´s kropp och datorn spred sig runt mig. Zayn märkte att jag betedde mig annorlunda och mumlade ett

”You´re cold?”. Jag nickade till svars och hoppades på att min kropp snart skulle återgå till sin vanliga temperatur. Zayn drog smidigt min kropp närmare sin och la armarna om mig. ”thank you” viskade jag lyckligt och lutade huvudet mot hans bröst. Hans underbara doft fick fjärilarna i min mage att rusa. Det var helt sinnessjukt hur enkelt han kunde påverka mig. ”Anything for you baby” viskade han tillbaka och drog sina händer upp och ner för mina armar. Skärmen lös upp och jag kände genast igen filmen som startade. Avengers.

“Oh my god I love this movie!” sa jag glatt och klappade ihop händerna. ”Really? I was scared you would hate it, There´s a lot of girls who hates this kind of movie. I´m glad you´re not one of them” suckade han nöjt och pussade mig uppe på huvudet. Jag rodnade lätt och virade samman våra fingrar.

Två timmar och fyrtiosju minuter senare hade jag precis lagt mig i sängen igen. Det hade börjat bli sent och dagens händelser hade helt enkelt tagit ut sin rätt. ”Tired baby?” frågade Zayn mjukt efter att jag låtit mitt huvud falla bak mot den mjuka kudden. ”Exhausted” som jag honom med ett lågt skratt och vred mig om så att jag låg på mage. Han satt upp med ryggen lutad mot väggen och mobilen i högsta hugg. ”What are you doing?” frågade jag nyfiket och drog en hand igenom mitt rufsiga hår. ”I´m texting Liam” svarade han simpelt och jag höjde på ögonbrynen. ”and..?”. Han gav mig ett snabbt leende innan han ryckte på axlarna. ”He told me that he would rip of my balls if I´m mean to you”. Jag skrattade chockat efter han läst upp vad Liam hade skrivit, det var inte direkt vad jag hade väntat mig från honom. Han var alltid så vänlig och försiktig, dock fick jag ju se en annan sida hos honom när han och Zayn hade bråkat i korridoren.

En hög smäll väckte mig upp ifrån min oroliga sömn. Jag satte mig skrämt upp i sängen och kände hur täcket var fastklistrat mot min kropp. Mardrömmen spelades upp framför mig om och om igen, trots att jag var vaken. Jag kunde inte få ut mannens elaka blick när han slog mig, hans breda flin då han visste att jag var försvarslös. Zayn snarkade djupt bredvid mig och jag visste att jag skulle få dåligt samvete om jag väckte honom. Så jag lät bli.

På en aning skakiga ben reste jag mig ifrån sängen och gick ut till köket. Jag greppade tag i ett par mysbyxor på vägen och drog kvickt på mig dom. Stugan var inte jätte varm trots att den var ett bra skydd mot kylan. Mörker omslöt varje rum och jag fick kämpa för att inte skrika varje gång jag tyckte att något såg läskigt ut. Jag skyndade mig fram till fönstret och tände den svaga kökslampan. Min puls hade sänkts efter min mardröm men jag var fortfarande alldeles för skakig för att kunna gå och lägga mig. En ljus blixt lös upp hela stugan och jag kastade mig snabbt bort ifrån fönstret. Några få sekunder senare hördes ännu en hög smäll och jag pep till av rädsla. ”Zayn!” ropade jag skrämt samtidigt som jag rusade åt samma håll som sovrummet. Tårarna hade svämmat över i mina ögon och rann hejdlöst ner för mina numera super blöta kinder. ”Sam? Baby where are you?” ljöd Zayn´s oroliga röst ifrån dörrkarmen och jag snyftade patetiskt till innan jag kastade mig om halsen på honom. Han lade snabbt armarna om mig och drog sin hand upp och ner för min rygg. ”I´m so scared” viskade jag ynkligt samtidigt som tårarna fortsatte att rinna. Zayn nickade förstående åt mina ord och backade försiktigt in i rummet igen. I ett snabbt svep bar han upp mig i sin famn och satte sig sedan ner i sängen igen. Jag begravde huvudet mot hans axel och försökte att hindra tårarna, men det var meningslöst.

”Schh baby, I´m here okay? Nothing will happen” mumlade han tröstande och vaggade sakta fram och tillbaka. ”O-okay” snyftade jag och ansträngde mig för att sluta gråta. Åska har varit en av mina största rädslor sedan jag bara var några år gammal. Varken jag eller mamma förstod vad det var som hade gjort mig så rädd, men det hade förföljt mig hela livet. Så här var jag, nästan vuxen, gråtandes i min pojkväns famn. Det kändes patetiskt, men jag kunde inte hindra det. ”It´s okay baby girl, I´ll protect you” viskade Zayn, fortfarande i en tröstande ton och lade sig försiktigt ner i sängen. Jag kröp ihop till en boll bredvid honom och drog händerna under ögonen. ”I´m sorry for waking you” sa jag lågmält och lade upp en arm över hans mage. ”Don´t you dare to apologize, you were scared and I want to be here for you. Why weren´t you in the room when I woke up?” frågade Zayn istället fundersamt och pussade min panna. ”I..Uhm.. I had a nightmare” erkände jag och knep ihop ögonen vid minnet av den hemska drömmen. ”about what baby?”, han fortsatte försiktigt sin utfrågning och lade upp täcket över våra kroppar. ”About earlier today, I just can´t get his smirk out of my mind..” viskade jag otryggt och kände hur min röst blev tjock igen av gråten som hotade med att bryta sig lös. ”Oh baby, I´d do anything to repeat this day but telling you the truth instead of getting in a fight. If I weren´t such a coward none of this would´ve happened” grymtade han surt och jag hörde tydligt på hans röst hur arg och irriterad han lät, på sig själv.

”It wasn´t your fault so you shouldn´t blame it on yourself. They were here anyway” mumlade jag mot hans nakna bröst och placerade, utan att tänka på vad jag gjorde, en slö kyss nära hans navel. Ett lågt och hest stön lämnade hans kropp och jag satte mig snabbt upp med brinnande kinder. ”Do-don´t do that” skrockade han med raspig röst och satte sig upp. ”I´m sorry, I didn´t mean it” försvarade jag mig snabbt och lade upp händerna för att täcka mina kinder. ”No need to apolgozie, We´ll just save that for another night”. ”Oh shut up” skrattade jag generat och kröp ner under täcket igen, med ryggen vänd mot honom. Han lade ena armen över min midja och drog min kropp närmare sin, så att vi skedade.

”Goodnight baby”

förlåtförlåtförlåtförlåt men min dator har varit stendöd de senaste dagarna och utan någon dator så har jag inte kunnat ladda upp ett nytt kapitel >.< Fick dock min laddare idag, så nu ska vi nog så småning om komma tillbaka på banan igen! (Mawhaha banan..)

Har liiiiite fantasi torka, något som ni vill ska hända? Novellen kommer nog inte bli så mycket längre, förmodligen max 35 kapitel, om ens det.. D:

Fixar ni 25 kommentarer till nästa kapitel? Jag ääääääälskar er! xxxxxxxx