Sängen sjönk lätt när Samantha vände sig om bredvid mig, ett täcken på att hon hade vaknat. Jag lade mig på sidan så att jag såg henne och lät ett leende finna sin väg upp på mina läppar.

”Last night was..” började hon och tystnade smått. ”Amazayn” skrockade jag och blinkade med ena ögat. ”Yea..what? Amazayn?” frågade hon förvånat och höjde på ögonbrynen. En söt liten rynka bildades i hennes panna.

”My friends came up with it, I´m not sure why but it sure sounds more awesome than amazing” förklarade jag med ett lätt flin. Hon bet, fortfarande en aning förvirrad, tag i sin läpp och nickade. ”It´s funny cause you´re talking about it like if we had sex, which we don´t” skrockade jag men såg sedan en sårad glimt i hennes blick och kände mig genast dum.

”Not that I mind though, i´m glad you liked it cause I know did, You did great”. Det charmiga leendet som jag vuxit mig fast vid syntes igen.

Vi låg och små pratade i flera minuter, njöt av varandras sällskap i den övergivna skogen vi var i. Samantha mumlade smått vid sidan av mig och jag vred försiktigt på huvudet så att jag kunde se in i hennes ögon. Hon öppnade sin mun och viskade något, något som fick oss båda att frysa till is. Förmodligen av helt olika anledningar. 

”I..I think I love you”.

Jag visste inte hur jag skulle reagera. Halva sidan av min kropp skrek åt mig att säga sanningen, att helt enkelt säga I love you too, I fell in love with you when I first saw you. The moment we met when I came back, I fell in love with your eyes, your smile, your laugh.. I fell in love with you so fast that I got scared.. I acted like an ass because I was fucking head over heels in love with you. Men istället för att säga vad jag verkligen kände så reste jag mig snabbt ifrån sängen och lämnade rummet. Jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår och vände mig sedan om i dörröppningen till rummet. ”You´re fucking crazy” spottade jag ilsket fram och ville praktiskt taget ge mig själv en spark mellan benen när jag såg hur extremt sårad hon blev. Hennes ögon tårades och hennes andetag blev tyngre.

”I´m crazy?” snyftade hon och försökte få fram ett skratt. Hon reste sig upp ifrån sängen, noga med att hålla täcket över sin nakna kropp. Jag bet så hårt i min underläpp att blodsmaken inte var långt borta. Hur kunde jag såra en sådan fantastisk tjej? I ett snabbt svep lyckades hon ta på sig ett par mysbyxor och en hoodie, och innan jag hann förstå vad som hände skyndade hon sig förbi mig och ut i hallen. Jag vände mig förvånat om och såg på när hon drog på sig sina skor och sin jacka. Mina ben styrde mig ut till hallen och jag tänkte precis ta tag i hennes arm när hon smällde upp dörren och rusade ut. Snön låg som ett tjockt lager runt omkring stugan och både hon och jag visste att det var omöjligt att ta sig härifrån, om man inte var mig. Dörren stod på vid gavel och jag stirrade stumt efter tjejen som sprang tvärs över den igenvuxna gräsmattan. Mina tankar for omkring som pistolskott i mitt huvud och jag kunde inte tänka klart. Plötsligt bröts den tidigare stämda tystnaden och ett skrämt skrik ekade bland träden. Samantha.