(det får tyvärr bli ett bildlöst kapitel då min dator snart dör och jag inte har tid att göra en bild)

”I still don´t get it..” muttrade Liam när vi parkerat bilen en bit bort ifrån huset, ”Why do you need me?”.

”She trusts you” svarade jag grinigt och vilade mitt brinnande huvud i min handflata. ”Okay everyone knows what to do?” frågade Louis lågmält och stoppade en pistol innanför byxorna, precis så som Niall tidigare gjort. Jag nickade och tog tag i de två sista pistolerna, en till Harry och en till mig. Eftersom att Liam aldrig varit med om något liknande förut ansåg vi att det var bäst om han förblev utan en pistol. Han gav oss alla en orolig blick innan han med darriga ben styrde stegen mot huset. Vi följde efter en bit innan vi tog skydd bakom en jätte lik växt. Jag förstod aldrig varför Max valde att ha så mycket växter och prydnader kring sitt hus. Vad jag vet så brukar människor som Max, alltså knark ägare osv leva lyxigt, men det här val väl att överdriva? Jag såg Liam närma sig den enorma vakten som gick omkring på den tomma stenytan.

”I´m here to talk to Max” hörde jag Liams röst säga. Jag gav Louis en menande blick innan han räknade till tre och vi rusade mot Liam och vakten. Innan han hann larma eller varna någon slog Louis till honom i huvudet och drog hans medvetslösa kropp åt sidan. ”Good job boys, now we have to find Sam”.

Vi smög närmare den svarta porten, alla fem på helspänn. Sist jag var här så var jag en knarklangare. Min vardag bestod av olika sorters droger, det var så jag ville ha det. Jag fick lov att leva så jag ville leva och vara på de platser jag vill besöka, i mina tankar. Det var förstås innan den osäkra helt förbluffande vackra Samantha kom in i mitt huvud. Jag hade planerat upp min ähmd under tiden som jag var avstängd, men så fort jag såg hennes skrämda ögon visste jag att jag hade förlorat. Hon fick mig att faktiskt känna mig elak och tro mig när jag säger det här, det har aldrig hänt förut. ”Zayn quit the bullshit and focus” väste Niall argt och kikade försiktigt fram mot huset. Bara några meter kvar. ”Do you remember the code?” viskade Louis och jag nickade.

”So we just run? What if they catch us?” frågade Liam osäkert och bet sig i läppen. Jag himlade med ögonen. ”Yes Liam-I-never-break-the-rules Payne, we´ll run and hope that we won´t get caught”. Han gav mig en sur blick innan han drog upp kragen på sin jacka.

”One..” började Niall att räkna i en låg ton.

”Two..” fortsatte jag och Louis drog förväntansfullt handen över sin pistol. Han var alltid den av oss som ville utsätta sig själv för fara.

”Three!”

Vi sprang alla fem så fort vi kunde över den lilla gräsmattan som fanns kvar mellan oss och det enorma huset. Väl framme ställde vi oss så nära väggen som möjligt. Jag tog en snabb titt på den svarta kodboxen och hoppades att de varit korkade nog att inte byta kod sen vi stack härifrån. Mina fingrar knappade lätt in koden och sekunden senare hörde vi ett tyst klick. Jag tog tag i dörrhandtaget och andades ut. Dörren gled till vår lättnad upp tyst och det hördes knappast att fem individer gjorde intrång i Max hus. Det kändes som om jag aldrig lämnat. ”I bet she´s in one of the rooms for the new girls, you know where Max learn the..” ”Shut the fuck up Louis!” röt jag argt och avbröt honom. Tanken av Max och min Sam i samma rum fick mig att vilja spy.

”Sorry” muttrade Louis grinigt och ryckte på axlarna. ”Okay focus, Zayn and Harry, try to find Sam. Liam,Louis and I will cover your back, keeping an eye on the guards if you know what I mean” beordrade Niall återigen och nickade mot korridoren full av rum. Jag tog ett djupt andetag, tryckte ner dörrhandtaget och såg på när dörren gled upp. Rummet var helt öde, inte ett enda spår av någon människa syntes till. En besvikelse lade sig i min mage, trots att jag visste att hon fanns i något av de tio rummen. Det som oroade mig var hur jag skulle hitta henne, skulle det vara försent? Under alla mina år som jag spenderade här lärde jag mig en sak, Max var ett svin.

Med både ilska,oro,sorg,smärta,rädsla och en hel näve adrenalin förflyttade jag mig snabbt till nästa dörr och knuffade upp dörren. Tomt. Tomt. Tomt,tomt,tomt,tomt.

Rum efter rum, några med kläder och tillbehör i men annars var de flesta övergivna. Jag visste mycket väl att Samantha inte hade fått lämna sitt rum än, eftersom att Max själv bestämt att de ska spendera åtminstone de första dagarna inlåsta. Jag vet precis hur det går till, eftersom att jag hjälpte honom.. Om Samantha får reda på hur många tjejers liv jag förstört så skulle hon hata mig för all evighet, och det fick inte lov att hända.

”Wait, be quiet” viskade Niall plötsligt och vi tystnade som på ett kommando. Små ljud hördes från rummet mittemot oss. När jag hörde Samanthas tunna röst tändes en eld inom mig, en känsla jag aldrig känt förut. Utan att tänka över huvudtaget ignorerade jag Niall´s protest och sparkade upp dörren med all min kraft. Dörren landade med en smäll på golvet och om situationen inte var som den var så hade jag känt mig stolt. Min blick flög över rummet och jag mötte ilsket Max elaka ögon.

”Well hello on you too, came to join the fun? Just like old times?” skrockade Max och nickade mot flickan som satt fastbunden vid stolen. Jag knep besvärat ihop minnet och tittade försiktigt åt höger, där flickan sagt. Jag vet inte vad jag hade förväntat mig, men chocken som lade sig över mig var alldeles för lång. Jag stirrade förskräckt på Samantha. Hennes händer var fastknutna på baksidan av stolen, hon bar min gråa t-shirt som inte täckte mer än början av hennes lår. Den hud som syntes på hennes armar och ben var lila, nästan gul. Hennes osminkade ansikte var smutsigt, hennes hår såg livlöst ut och hennes lilla sårbara kropp skakade. När jag mötte hennes blick så ville jag ta fram min pistol och skjuta Max, men jag visste att det inte var någon bra idé. Hennes ögon var vidöppna, fyllda av skräck och det värsta av allt var att hon var rädd, för mig. Jag tänkte precis ta tag i min pistol när två starka händer grep tag i mina handleder.

”you really thought you could make it? God Zayn I thought you remembered since you actually lived here. I mean, you were the one who ordered the guards to guard the door while you fucked my slaves. Remember?” skrockade Max och skakade på huvudet. Jag slängde en snabb blick på Samantha och såg att hennes ögon vidgades ytterligare. Max märkte det också. ”Oh, he didn´t tell you about that, did he?” flinade han och gick över till henne. Min kropp kokade. Jag ryckte argt till med armen i hopp om att mannen skulle tappa sitt grepp, men eftersom att jag varit med under deras stenhårda träning visste jag att det var omöjligt. Max satte sig på huk framför Samantha och drog en hand längs hennes röda kind. ”Zayn used to work with me” förklarade han omsorgsfullt men det vanliga flinet trädde snabbt upp på hans läppar igen.

”He helped me kidnap girls, around your age. You see I own a big company and I need people that work for me, people that I can trust. So therefore I kidnap people, who later becomes my slaves. They can´t run away, they can´t escape from here if they don´t kill themselves.” skrockade han och klappade henne lätt på benet.

“He used to fuck them too, destroy their world. Make them believe that they were useless, unworthy and that they didn´t deserve any better. That´s why they don´t wanna escape. They hate themselves”. Samanthas ögon var vid det här laget fulla av tårar. Max skulle precis öppna sin äckliga käft igen när snabba rörelser hördes bakom oss. Innan någon av oss hann reagera låg mannen som hållit fast mig på marken med Louis stående över honom. Niall och Harry rusade fram och tacklade bort Max ifrån Samantha innan Niall riktade en pistol mot hans huvud. ”I´d stay still if I were you” morrade Niall ilsket. Jag skyndade mig över till Samantha men kände hur mitt inre sjönk när hon tryckte sig ännu närmare stolen, bort ifrån mig. ”Liam!” ropade jag argt och besviket och såg hur han skyndade sig över till oss. Hans ansikte var fyllt av oro och hans bruna ögon var tårögda dom med.

”Oh my baby” viskade han hest och jag kände avundsjukan slå till inom mig, men bestämde mig för att låta det vara. Samantha började skaka ännu mer när han snabbt skar upp repen som höll fast henne. Hon föll handlöst in i hans famn och i ett snabbt svep hade han burit upp hennes skadade kropp i sina armar. Tårar började falla från hennes ögon samtidigt som hon gömde huvudet vid hans nacke. Liam och Harry lämnade rummet först tillsammans med Louis, som höll koll över de andra vakterna. Niall riktade sin pistol mot Max ben, avfyrade ett skott och sprang sedan mot dörren. Jag hängde snabbt på och följde hans ryggtavla ut ur huset, bort mot vår bilen. Liam,Harry,Louis och Samantha satt redan i bilen när jag och Niall kom springandes. Jag hoppade in i baksätet bredvid Liam och smällde igen dörren.

”Drive!” röt jag andfått och tackade gud när Niall tryckte ner gaspedalen. I ett svischade virvel av damm lämnade vi den grusiga parkeringsplatsen och körde ut på lansvägen. ”Samantha baby, come” sa jag försiktigt och sträckte ut handen mot henne. Hon ryggade skrämt tillbaka och kröp ihop till en liten boll i Liam´s famn.

”I´m so sorry Sam, but please let me have a look at you” viskade jag hest och försökte att kontrollera min röst. En mening lämnade hennes mun, tio ord som gjorde att mitt hjärta gick i två hundra tusen bitar.

”I don´t trust you, I don´t want you near me”

Drama Drama Drama Drama, What are we supposed to do :O Gud, jag tycker så synd om Sam, stackarn förtjänar inte det hääär :(  

förlåt för den sena uppdateringen, men som sagt jag går i nian och har en del som pågår under dagarna, så jag gör mitt bästa och mer än så kan jag inte göra.

I love yoooou xx

25 kommentarer till nästa ;-)