Jag väntade otåligt på att dörrklockan skulle ringa. Det hade gått nästan sju dagar sen jag såg Felicia sist, jag hade aldrig känt en sån här saknad efter någonting tidigare. Om man tänker efter så har vi inte känt varandra så länge som man brukar ha känt någon när man har dom här känslorna. Men bara tanken på Felicia fick mitt inre att bubbla. Det lät så tjejigt och fånigt när jag tänkte på hur jag uppförde mig, men jag kunde inte hjälpa det.

Dörrklockan ekade igenom vårt hus och jag hörde mammas uppspelta röst ifrån hallen. Jag himlade med ögonen innan jag skyndade mig ner för trappan för att möta min flickvän. Mamma pratade glatt på om något oviktigt medan Felicia hängde upp jackan på en av våra många krokar. ”Oh, Harry´s in his room” sa hon sedan och Felicia nickade glatt. Jag kunde inte hjälpa att känna hur mitt hjärta tog ett extra skutt av leendet som uppstod när hon hörde mitt namn. Jag tror i alla fall att det var därför hon log.. Felicia vände sig om, förmodligen för att gå upp till mig men stannade på sin plats när hon såg mig. Mamma tittade över sin axel för att se var Felicia stirrade på, och bröt ut i ett finurligt leende när även hon fick syn på mig. ”I´ll leave you two to it” fnittrade hon glatt innan hon vände på klacken och försvann tillbaka in i köket. Jag vred tillbaka blicken till Felicia och stapplade några oförberedda steg bakåt när hon kastade sig i min famn.

”I´ve missed you so much” fnissade hon glatt mot min hals. ”I´ve missed you more” svarade jag tyst och hjälpte henne upp så att hon kunde vira sina ben runt min midja. Jag började gå upp för trappan igen och fortsatte att dra min hand över Felicias rygg. Det var så skönt att ha henne tillbaka i min famn, tillbaka hos mig igen. Hon var min och det var här hon skulle vara, hos mig. Tanken på vad jag skulle göra och på hur hon skulle reagera svindlade fortfarande inom mig. Jag sköt bort tankarna och släppte ner Felicia på min säng. Hon såg så lycklig och helt fantastiskt vacker ut. Hur kunde jag bli så här lycklig? Vad gjorde jag för att få någon som henne i mitt liv?

”Harry? Is there something wrong?” ljöd plötsligt Felicias vackra stämma och jag bröt loss från min trans. Jag tittade på henne där hon satt, med ett oroligt leende på läpparna. Med ett djupt andetag skakade jag på huvudet och vände mig om för att stänga dörren. ”I can tell that you´re lying babe, please tell me what´s bothering you?” frågade hon bedjande och putade med underläppen. Jag skakade på händerna i ett försök till att få bort nervositeten i min kropp. Innan hon hann öppna munnen igen gick jag ner på ett knä framför henne, och storleken på henne ögon fördubblades.

”I´m not proposing to you” förklarade jag snabbt innan det kunde bli några fler missförstånd. Hon nickade, fortfarande i ett chockat tillstånd och släppte mig inte med blicken för en sekund. Jag tog upp den silvriga asken ifrån min ficka och hon gav mig både exalterat och nervöst leende. Förmodligen för att hon inte hade en susning om vad som pågick.

”Felicia..” började jag och såg hur hon nickade lätt, ”I haven´t known you for that long, but the feelings I have for you are only growing stronger. I use to ask myself, what I did to deserve someone as lovely as you in my life, I mean I haven´t been that nice to people if you think about it. I haven´t done the things I´m supposed to do in school, to be honest i´m ju- okay I don´t know why I said that. But what i´m trying to say is that I love you, I really do. I want us to be toghether, forever you know? So since we´re a bit too young to get engaged, I thought this was almost as perfect..” jag öppnade asken och visade henne ringen som fanns inuti. ”It´s a promise ring..” mumlade han chockat och tog sedan upp en hand över sin mun. Hennes ögon tårades och jag höll själv på att bryta ihop av synen.

”Oh my god Harry I love you so much” snyftade hon plötsligt och kastade sig ner om halsen på mig.

Lyckan i min kropp var obeskrivlig. Jag skrattade lättat åt hennes reaktion och tog upp ringen ifrån asken. ”Give me your hand” viskade jag mjukt och höll upp ringen. Vi tittade båda på när jag trädde ringen över hennes finger och jag visste att vi båda såg fram emot dagen jag gjorde det här, med en riktig förlovningsring. Det var så här jag ville ha det, jag kunde inte tänka mig ett liv utan Felicia. Hon var ljuset i mitt liv och det var så det skulle förbli. Hon är min. 

Niall´s Point Of View

Jag körde ner handen i min jeansficka och tittade bort mot busshållplatsen. När jag såg hennes vackra figur gå mot mig ökade jag genast på stegen och skyndade mig fram. ”Hi!” ropade jag glatt och vinkade lätt med handen för att hon skulle se mig i det dunkla mörkret. ”Hello” fnittrade hon glatt och vinkade lika hysteriskt tillbaka. Det var någonting som vi brukade göra. Vinka helt hysteriskt för att slippa en oftast pinsamma spänningen som uppstår när en del människor möts. När vi kom fram till varandra drog jag snabbt in henne i min famn och andades in hennes parfym. Hon luktade som en ängel. ”Thank you for doing this” sa hon sedan och backade undan för att se in i mina ögon.

”Spending time with you? Darlin´ there´s no need to thank me. I love spending time with you” skrockade jag och lade armen runt hennes midja för att dra henne intill mig. Tanken på alla fyllegubbar som var ute nu fick en överbeskyddande känsla att växa inom mig. ”So where´s this.. lake you´ve been talking about?” frågade jag för att få tankarna på annat och hängde upp min ryggsäck på ryggen. ”It´s just a few meters away, I can´t believe you´ve never gone Ice skating before” flinade hon stolt och drog sin mössa ännu längre ner på huvudet. Hon såg så fruktansvärt söt ut. ”I haven´t thought about it before” erkände jag och ryckte på axlarna. Jag var faktiskt lite nervös, eftersom att jag skulle pröva något jag aldrig gjort förut inför min flickvän. Min flickvän.'

Orden fick fortfarande min kropp att bli alldeles varm. ”What are you thinking about?” frågade Alexandra nyfiket och drog med mig in på en mindre väg som ledde in till parken. ”About you being my girlfriend” svarade jag ärligt och log en aning generat. ”Really? What about it?”. Hennes blick och leende kunde verkligen få vem som helst att falla ner på knä. ”I´m so happy, that´s all” skrockade jag och pussade hennes numera rosa kinder. Resten av promenaden spenderades i en bekväm tystnad med ett leende på bådas läppar.

”Here it is!” sa Alexandra uppspelt när den istäckta sjön syntes framför oss. Varför hade jag aldrig sett den förut? Några enstaka människor var ute och åkte på isen, men det var inget som störde vår romantiska känsla. Alexandra tog upp en tjock filt, en sån som vatten inte kan gå igenom, och lade den på marken. Sekunden senare satt hon ner och höll på att knyta på sig skridskorna. ”Wait wait you gotta help me with that” sa jag snabbt och praktiskt taget kastade mig ner på marken bredvid henne. Leendet på hennes läppar var obeskrivbart. Jag plockade fram de svarta skridskorna ur min väska och tog sedan av mig mina skor. Alexandra hade redan fått på sig sina och väntade på att jag skulle ta på skridskorna på mina fötter. Hon var snabb med att knyta åt dom så fort dom var på och frågade sedan om det kändes bra. ”It feels good but this is terryfying, am I supposed to stand on these?” frågade jag oroligt och tittade på de sylvassa, smala skenorna under mina skridskor. Alexandra himlade med ögonen och ställde sig försiktigt ut.

”Come on”. Jag reste mig osäkert och tog tag i hennes hand för att inte falla omkull. På några snabba steg tog hon sig ut på isen och tittade sedan med ett roat leende på mig, som förmodligen såg fasansfullt dum ut. Jag grep tag i trädet som stod lutat ut över isen och försökte att hålla mig så stadig som möjligt. ”You look adorable” fnittrade hon och sträckte ut ena handen för att ta emot mig. Jag drog henne snabbt intill mig och stirrade in i hennes ögon.

”I´m gonna die” viskade jag hest i ren panik och hoppades på att jag inte skulle ramla. ”No you won´t die, I promise you. Now follow me” skrattade hon ljust och började backa på skridskorna, så att jag kunde åka framåt. ”I´m gonna die i´m gonna die” sa jag skrämt men kunde inte låta bli att skratta av situationen. Jag menar, en kille full med tatueringar och piercingar griper tag i sin flickvän och är livrädd, över att åka skridskor. Som vanligt så hade jag inte turen på min sida och kände hur min ena skridsko fastnade i isen. Med ett gällt skri föll jag fram, över Alexandra och drog med henne ner i marken. Hon stönade smärtsamt när min kropp landade på henne. ”Sorry, i´m so sorry” ursäktade jag mig snabbt och trodde på riktigt att jag hade skadat henne, men när hennes läppar sprack upp i ett brett leende kunde jag lättat andas ut. ”God I thought I hurt you” pustade jag och tittade ner i hennes klara ögon. ”I´d still love you if you hurt me” skrattade hon glatt men när vi båda hörde vad hon sagt stannade världen upp. ”You..you love me?” frågade jag förvånat och kände hur mitt hjärta växte i min bröstkorg. Rodnaden på hennes kinder var starkare än vad jag någonsin sätt förut, hon såg helt underbar ut. Hon bet tag i sin underläpp och nickade blygt.

”Yes, I love you” erkände hon plötsligt och jag såg nervositeten i hennes ögon. När jag inte svarade försökte hon snabbt flytta på sig men jag hade henne fast mellan mina ben och armar. ”I´ve imagined you saying that so many times, but I never thought it would feel this amazing. God Alexandra I love you too, I love you so much” andades jag ut och såg hur nervositeten i hennes ögon byttes ut mot något annat. Det byttes ut mot kärlek.

”I love you Niall” viskade hon ännu en gång och lutade sig upp för att lägga armarna om min nacke. Jag brydde mig inte om de brinnande blickarna från de andra skridskoåkarna. Alexandra hade precis sagt dom orden jag velat höra under en sådan lång tid, och ingenting annat kunde vara viktigare.

”And I love you” viskade jag tillbaka innan våra läppar möttes i en het, passionerad kyss. 

Det är många som bett om Alexandra/Niall/Harry/Felicia kapitel, so here you gooo. Sådär sött att man vill lipa :') 

Nästa kapitel blir det näst sista kapitlet i He´s Back, och det kommer upp antingen i morgon eller på tisdag kväll.  Sista kapitlet, alltså kapitel 35 publiceras på Onsdag/Torsdag och sedan kommer Epilogen till Helgen.

Tack för ert tålamod när det gäller min uppdateringen, I know it sucks sometimes :33

Älskar er mest av allt och ni anar inte hur glad era kommentarer gör mig :')

20 kommentarer till kapitel 34? xx