Liam´s ord ekade fortfarande inne i mitt huvud. You really don´t know what you´re dealing with. De skrämde mig, samtidigt som de fick min nyfikenhet att ta fart igen. Jag hade ingen aning om vad som på gick eller vad det var som fick Zayn att bete sig så underligt.

Snön låg tjock och vit runt omkring på gatorna och greppet jag hade runt ratten var hårdare än någonsin. Skolgården såg som vanligt övergiven ut, då de flesta tog bussen eller blev körda vid den här tiden på året. Min kära mor hade andra planer och förklarade tydligt att hon inte hade tid att köra mig, trots att hon passerar skolan varje morgon..

Jag parkerade bilen på den nästan tomma parkeringsplatsen och tittade en extra gång så att den var låst när jag gick därifrån. Snön knastrade under mina skor, men det lät inte som vanligt. Det lät som om det var flera skor som gick. Jag vred försiktigt på huvudet och såg att jag hade haft rätt. Ett par svarta skor kom springandes emot mig i en hög hastighet, vilket fick mig att själv öka farten.

”Sam, wait!” ropade Zayn andfått samtidigt som stegen kom närmare och närmare. Jag tog upp min väska i famnen och lät mina ben ta sats för att springa den sista biten. Just som jag nådde det första trappsteget grep Zayn tag i min arm och snurrade runt mig. ”Leave me alone” fräste jag argt och ryckte åt mig min arm. Jag visste att det inte var någon idé att försöka gå ifrån honom, eftersom att han vid flera tillfällen visat att jag förr eller senare fått stå öga mot öga ändå.

”No, I want to talk” suckade han trött och försökte samtidigt att hämta andan. ”I won´t talk to you until you tell me what happened. I want to know the real reason behind all the things that happened these past few weeks” sa jag bestämt och hängde min väska över axeln igen. Zayn lät sin tunga glida över sin läpp piercing och jag fick slita bort blicken för att inte börja dregla. Var han tvungen att se så bra ut?

”I´ve been in a few fights lately.. uhm yeah with.. with people who´s quite dangerous. They´ve been threatening me because I stole something from them” förklarade han med en irriterad ton och körde ner händerna i sina fickor. Jag skådade hans ansiktsuttryck och lät ilskan återigen fylla min kropp. Den jäveln ljög.

”You´re a fucking liar Zayn, you told me to stay away from you and that´s exactly what i´m gonna do. Go and fuck yourself” röt jag surt och skyndade mig in igenom de stora glasdörrarna. Zayn rabblade upp någon lagom vacker visa full av svordomar innan han följde efter mig. Jag undvek de brinnande blickarna ifrån eleverna som såg mig rusa iväg ifrån Zayn och försökte att så smidigt som möjligt ta mig till mitt skåp. När jag såg Felicias rygg försökte jag att inte le allt för stort och sprang de sista meterna fram till platsen.

”There she is!” tjöt Emmie glatt och höll ut armarna. Jag log brett och rusade in i hennes famn. ”Hi Samantha, do you have any plans for the winter break?” frågade Marcel uppspelt och lade en arm över mina axlar. Jag tittade mig diskret över axeln för att se Zayn stå och slå sitt huvud mot ett av skåpen. Det såg faktiskt rätt roligt ut. ”The world needs Samantha, hello?” sa Marcel högt och viftade med handen framför mina ögon.

”Oh sorry, no I don´t have any plans for the break, what about you?” frågade jag för att låta intresserad, även om det var det minsta jag kunde tänka på just nu.

”I don´t have any plans, so I thought you and me and Emmie could do something during the days” skrockade han och nickade mot Emmie. Jag tuggade lätt på min underläpp samtidigt som jag nickade. ”What about you? And where´s Alexandra?” frågade jag och tittade på Felicia. En svag rodnad prydde hennes kinder samtidigt som hon tittade ner för korridoren. Jag följde hennes blick och såg, inte till min förvåning, Harry vinka mot oss.

”Hey baby” viskade han lågt när han nått fram till oss och drog in Felicia i sin famn. ”Hi” fnittrade hon blygt men log brett när hans armar draperades runt hennes midja. ”Baby?” frågade Marcel förvånat och rynkade lätt på näsan. ”We´re officially a couple now” log Harry stolt och kysste Felicias kind. ”Really? Congrats guys! You make a really lovely couple” klämde jag in och petade Felicia i sidan samtidigt som jag gav henne en jag-vill-veta-allt-blick. Hon nickade diskret och försökte att bita tillbaka sitt leende.

”But still, where´s Alex?” frågade jag igen och tittade mig runt omkring. Min blick fastnade på en mörkhårig figur som gick bredvid en av Zayn´s kompisar. Alexandra och Niall. Vad gjorde de tillsammans?

”Alex!” ropade jag högt och fick till min lycka hennes uppmärksamhet. Hon vinkade glatt, sa något till Niall och sprang sedan över till oss. Niall´s blick var fast vid hennes rygg och något lös i hans ögon, något som jag bara sett hos ett par enstaka personer. Kärlek. Hans blick lös av kärlek.

”What´s going on between you and the irish boy?” frågade jag retsamt när hon nådde oss och kramade om henne. ”Nothing, we´re just.. I guess you can say that we´re dating” erkände hon och drog en hand igenom sitt bruna hår.

”Oh? Why is everyone except me dating someone?” muttrade Emmie grinigt med en gnutta sarkasm i rösten. ”Me and Marcel are on your side” flinade jag och stötte min höft mot hennes. ”Aren´t you dating Zayn?” frågade hon förvånat och tittade upp på mig med sina gröna ögon. ”No, i´d never date a guy like him” fnös jag och skrapade foten i marken. ”Sure, i´ll tell you when I believe that”. Jag räckte retsamt ut tungan och såg sedan hur eleverna började slussas in i olika klassrum. ”Shit, I need to go.. See you later guys!”

~~MYASSISONTHELINEBYHARRYSTYLES~ 

Jag lät tröttsamt spetsen på pennan studsa mot det halvfulla häftet och fokuserade på klockan. En halvtimma kvar av den här urtråkiga lektionen och jag höll på att dö. Varför var man tvungen att gå i skolan? Med tanken på att det snart var jullov lyckades jag få min hjärna att lyssna på vad läraren sa, trots att orden inte gjorde något vidare intryck. In genom ena örat och ut genom andra.

En hög knackning ljöd ifrån dörren och läraren, Mr Turner tystnade, arg över att någon avbrutit hans intressanta tal om våran historia. Utan att bry mig om vilken lärare det var som knackade på tog jag upp min mobil. Jag klickade på instagram men hann inte se vilken den nyaste bilden var innan mitt namn blev uppropat.

”Ms Campbelle can you come here for a second?”. Jag reste mig ifrån stolen och gick bort till Mr Turner. Han nickade ut igenom dörren och utan att veta vad det var som på gick gjorde jag som han sade. Jag vände mig om och tänkte fråga vad han ville, när han till min stora förvåning stängde dörren i mitt ansikte. ”What..?” mumlade jag lågt för mig själv och tänkte ta tag i dörrhandtaget när en figur klev fram bakom mig.

”God Zayn you scared me” muttrade jag och återgick till att öppna dörren. Innan jag hann nudda det silvriga föremålet hade Zayn tagit tag i min midja och dragit mig bakåt. ”What are you doing?” frågade jag argt och krånglade mig ur hans famn. ”I need to talk to you, it´s important” suckade han och tittade åt alla möjliga håll och kanter, som om han ville vara säker på att ingen såg oss. ”Okay...?” svarade jag och höjde på ögonbrynen. ”Not here, we can´t talk here. Come on follow me”. Jag följde hans ryggtavla in till ett mindre arbetsrum och väntade på att han skulle stänga dörren.

”I hope you know that I won´t talk to you about anything else than the things that happened” förklarade jag uppriktigt och pekade mot honom. Han gick snabbt över till mig och tog tag i min arm. ”I know”. Innan jag hann reagera på vad som hände hade han fått tag i båda mina armar och dragit runt mig, så att mina armar var bakom mig rygg, som i sin tur var pressad mot Zayn´s bröst.

”Zayn what the fuc-” jag hann inte avsluta min mening innan hans hand for upp till mitt ansikte. I handen höll han en vit handduk som stank något förfärligt. Han pressade kvickt föremålet över min mun och näsa och höll ett ännu hårdare grepp runt mina handleder. Jag sparkade vilt med benen samtidigt som jag försökte att hålla andan. Vad fan tror han att han håller på med.

”Schh, it´s okay love. Relax” viskade han i mitt öra vilket fick mitt inre att koka av vrede. Jag öppnade munnen för att skrika på honom men lät bara ett gnyende läte lämna min kropp när jag insåg mitt misstag. Min syn började bli suddig och snart blev allting svart. Min kropp tappade balansen och jag blev lealös i Zayn´s armar.

”That´s right, breathe for me baby girl”.

Oops..? Tillräckligt med drama? ;))

25 kommentarer till nästa kapitel! xxxxxxx