Länkbyte (-:
2013-12-27 
Hans ord spelades upp i mitt huvud. Alla ord han en gång sagt,allt han lovat. Smärtan av att ha förlorat sin bästa vän,sin själ är känslor man inte ens kan förklara. Att veta att allt han sa bara var lögner,orden som var så starka..Orden som betydde allt,orden som jag en gång trodde på. Nu är det bara lögner,lögner och förflutet..Allt han sa vill jag förtränga men dom finns där,långt bak i hjärnan men ibland kommer dom fram och tänker tillbaka,tillbaka på våra stunder,på våra minnen,på våra liv.
He´s back ~ Chapter 16
tidigare i He´s Back:
”So.. so you´re a virgin?”. Jag himlade med ögonen. ”What do you think? You´re the first one ever to kiss my neck”. Ett stolt och överlägset leende tog sin plats på Zayns läppar och jag klappade lätt till honom på armen. ”Don´t look so proud you big goof” skrattade jag och knuffade bort honom från min kropp. Han putade lätt med läppen innan ett brett flin spred sig över hans läppar, ”How do you know i´m big? You haven´t seen my friend yet”. Jag stirrade på honom med halvt öppen mun innan jag gav ifrån mig ett onormalt skrattliknande tjut. ”Oh my god, I think it´s time for you to go to bed, in the other room” påpekade jag då han försökte krypa ner under mitt täcke. ”You´re boring, but i´ll see you in the morning”. Han gick bort till dörren och blinkade flörtigt med ena ögat.
"Goodnight baby”
Jag kramade om Felicia och gav henne en snabb puss på kinden. ”Good luck with Harry tonight, don´t forget to lock the door, okay?”. Hon nickade och lade ner mascara borsten i min sminkväska. ”Tell Niall I said hi and have an amazing night!” tjöt hon efter mig när jag gick ner till hallen. ”I will!” svarade jag tillbaka och kände det breda leendet på mina läppar. Det var fredag igen, dagarna hade som vanligt flugit förbi. Men det var ingen vanlig fredag, inte för mig och Felicia i alla fall. Niall skulle vara här om bara någon minut och Harry skulle hämta Felicia om en timma. Att jag var nervös var ingen nyhet, jag skakade för att vara helt ärlig.
Det plingade på dörren. Det plingade på dörren. Någon stod utanför och ringde på ringklockan. Någon stod utanför och ringde på ringklockan. ”Uhm, what on earth are you doing? You need to open the doooooor” skrattade Felicia högljutt ifrån toppen av trappan och bröt min trans. ”Oh shit you´re right” stammade jag nervöst fram och tog tag i dörrhandtaget. Dörren gled sakta upp framför mig och jag mötte Niall´s ur vackra ögon. Han var klädd i ett par slitna jeans men lyckades ändå se uppklädd ut på något snett vänster. ”Hi” sa jag nervöst och log smått åt hans långa figur.
”You´re gorgeous” svarade han utan några som helst darrningar på rösten och blinkade med ena ögat. Mitt inre dog sakta men säkert. ”Thank you, you look quite good yourself”. Quite good? Han såg bättre ut än alla modeller jag någonsin sett i hela mitt liv. Innan jag hann tänka vidare så nickade han bort mot sin svarta bil. ”Shall we?” frågade han och höll ut sin arm mot mig. Jag nickade med ett djupt andetag och krokade fast min arm i hans. ”We shall”.
”How did you find this place?” frågade jag häpet när vi suttit oss vid ett litet bord. Niall lutade hakan i handen och log förföriskt. ”I was walking down the road after a party and well, i got lost so one of the waitress helped me”. Det var fånigt att känna avundsjuka men jag kunde inte sluta tänka på vad Niall och servitrisen kunde ha gjort under den kvällen. Precis som om Niall kunnat läsa mina tankar skrockade han lågt innan han öppnade munnen,”It was a man, the waitress was a man”.
”Oh, wait are you gay?” frågade jag men slog handen för munnen efter att jag sagt orden. Vad i hela fridens namn tänkte jag med? Varför skulle han bjuda ut mig om han var gay? Olyckan var redan skedd och mina kinder var klädda i en stark röd färg. När Niall inte svarade tittade jag försiktigt fram mellan mina fingrar och andades ut när jag såg att han flinade.
”No, i´m not gay. Cause you know, if i were gay i wouldn´t have these kind of feelings towards this special girl in my school” förklarade han och drog en hand igenom sitt smutsigt blonda hår. Det kändes som om någon hade tvingat ner sin arm i min hals, slitit ut mitt hjärta och krossat det mot den kalla marken.
”Okay.. Well that´s good to know” skrattade jag alldeles för glatt och hoppades på att han inte skulle se hur sårad jag blev. Jag tittade snabbt på min mobil och reste mig ifrån stolen. Niall tittade förvånat upp. ”I need to go, it was nice meeting you” mumlade jag snabbt och försökte att inte låta tårarna tränga fram allt för fort. Hur kunde jag någonsin tro att Niall hade intresse i mig? Vad finns det i mig som någonsin skulle kunna duga för en kille som honom? Utan att se hans reaktion vände jag mig om och skyndade bort till dörren. Det var fånigt av mig att känna såhär, vi hade ju inte ens varit på en riktigt dejt. Men sen han kom tillbaka till skolan så har jag inte kunnat slita ögonen ifrån honom och allt han gjort har fått mig att sväva på moln, trots att det han gjort inte varit menat för mig. Mina skor klickade mot golvet och dörren plingade till när jag drog upp den. Kylan slog emot mig när jag klev ut på gatan och vita rökmoln bildades framför min mun. Tårarna började sakta sippra ner för mina kinder när jag insåg att jag inte kunde ta mig hem utan Niall, det var ju han som hade kört oss hit. Att ta bussen vid den här tiden var inget jag helst gjorde, då de oftast var fulla av skumma människor och aldrig kunde hålla tiderna.
Jag var för upptagen med att stressa upp mig själv så jag hörde inte när dörren öppnades bakom mig. Det var inte förrän två armar lades runt min midja som jag reagerade. Min kropp frös på sin plats och jag knep ihop ögonen. Niall´s doft spred sig runt oss medan han böjde sig ner för att luta sin haka mot min axel.
”Why´d you lie to me?” viskade han hest och jag rös smått när hans händer letade sig in under min jacka. ”I-”, min röst var för svag och jag fick harkla mig innan jag kunde prata ordentligt igen, ”I..It felt wrong” erkände jag helt ärligt. Han fnös bakom mig och jag kände tydligt hur hans blåa ögon borrade sig in i min nacke. ”Why?”. ”It feels wrong to go on a date with you when you clearly like someone else”. Tystnaden lade sig som ett tjockt täcke över oss och jag väntade nervöst på att han skulle säga något. ”You know, you´re even more stupid than I thought you were..-” muttrade han plötsligt och jag kände hur mitt hjärta ännu en gång sjönk. Jag skulle precis säga att han inte behövde göra mer narr av mig men hann inte samla tillräckligt mycket mod innan han hade snurrat runt mig, ”-I was talking about you”.
”What? Wait what?” frågade jag förvirrat och tittade oförstående in i hans havsblåa ögon. ”I was talking about you when I mentioned the girl from our school, but you left before I had a chance to explain what i meant” skrockade han och tog upp sin hand för att stryka sin tumme över min kind. Jag stod som fastfrusen. Hade Niall känslor för mig? Mitt inre värmdes upp av en alldeles speciell värme, något jag aldrig känt tidigare. Det kändes som om någonting helades och som om jag aldrig mer behövde vara osäker eller orolig. Niall stirrade intensivt in i mina ögon med ett stolt leende på läpparna, läpparna som sakta men säkert kom närmare för varje sekund. Innan jag hann tänka mycket mer på saken fann jag mig själv i Niall´s famn, med våra läppar sammanlänkade i en förtrollande kyss.
Jag höll Felicia´s lilla hand i min och försökte att inte le allt för brett. Vår dejt hade blivit bättre än vad jag planerat och om jag kunde läsa av Felicia rätt så hade hon också uppskattat den. Vi hade spenderat de sista timmarna inne på ett avlägset cafée med varsin kopp varm choklad. Caféet var i princip tomt bortsätt ifrån ett gammalt par som suttit tvärs över rummet. Jag öppnade bildörren för Felicia och lät henne kliva in i bilen. Medan hon fixade säkerhetsbältet joggade jag runt bilen för att själv slinka in i förarsätet. Bilvärmen kom igång på direkten och gåshuden spred sig snabbt över min kropp, det var riktigt kyligt ute, men jag antar att det är så det ska vara i början av December.
”Shoot, uhm Harry..?” mumlade Felicia surt och tittade upp ifrån sin telefon. Hon hade det där magiska i blicken, det som gjorde att du inte kunde sluta titta på henne. När jag insåg att jag stirrat för länge harklade jag mig med ett lågt skratt men vred mig sedan mot henne. ”Yeah?”. Hon lekte nervöst med fingrarna i sitt knä och bet försiktigt tag i min läpp. ”My mum has to stay at work the whole night, and I don´t have a house key. So uhm, do you have an extra room or something? I´ll leave as early as possible but yeah i just need somewhere to sleep”, innan jag hann svara fortsatte hon att babbla på, ”- I can stay somewhere else if you don´t want me in your house”. Var hon seriös? ”Felicia, I´m not some mean creep and besides, we´re dating so i don´t mind having you at my place” skrockade jag och sträckte mig över för att lätt klappa på hennes ben. Hon rodnande smått och vred ner blicken i sitt knä igen. ”Thank you, I´m just going to text my mum and tell her that i stay at a friends house” svarade hon snabbt och började skriva på sin mobil. ”a friend?” frågade jag med höjda ögonbryn och hoppades att hon hörde den retliga tonen jag hade i min röst. ”She wouldn´t let me sleep at your place if she knew that you were a guy and that we´re dating” erkände hon ärligt och tittade för första gången på länge upp i mina ögon.
Felicia klev ut ur badrummet igen, fortfarande i sina jeans och jag tittade med höjda ögonbryn på henne. ”Why aren´t you wearing the sweatpants i gave you?” frågade jag förvånat och lutade mig upp på armbågarna. Hennes kinder var rödare än någonsin och hon undvek min blick när jag gång på gång försökte se in i hennes ögon. ”This is really embarrassing and I can´t tell you how badly I want to sink through the ground.. But i´ll say it fast. Ikindofgotavisitfrommothernatureandiwaswonderingifyouhaveladystuffinyourhouse”.
Jag tittade fortfarande på henne med höjda ögonbryn och lutade hakan i ena handen. ”Could you please repeat that?” skrockade jag och hur hemskt det än lät så kunde jag inte låta bli att tycka att den jätte rodnande flickan framför mig var det sötaste jag någonsin sätt. Hon tog ett djupt andetag och stirrade ner i golvet. ”I got a visit from mother nature and i need lady things, do you know if your mum has something?”. Utan att förstå vad hon menade satte jag mig förvirrat upp i sängen.
”I´m sorry love but i still don´t underst-” ”Oh for god´s sake Harry i got my period and i need pads or tampons”
JAG LIGGER TRE KAPITEL I FÖRVÄG KAN NI FÖRSTÅ HUR LYCKLIG JAG ÄR OH MY JESUS THIS IS GREAT. Det kommer komma mer dirt i nästa kapitel, mellan ett av våra favoritpar ;)
Jag hoppas att alla har haft en helt fantastisk juuuuul!
15 kommentarer till nästa kapitel! x
He´s Back ~ Chapter 15
Vi gick i tystnad ut ur skolan och bort till parkeringsplatsen. Zayns mobil pep till och han läste smset som han precis fått. ”Crap, Niall´s out tonight and he took the keys with him..” muttrade han och lade ner sin mobil i fickan igen. ”Oh, so you´re locked out?”. Han nickade och kliade sig över den korta skäggstubb som växte över hans haka. ”Could I.. Or would it be okay if I, you know since I don´t have anywhere to go” mumlade han en aning nervöst och jag tänkte snabbt över saken i mitt huvud. ”If you slept at my place? Sure, you can borrow our guest room. I don´t know how my mum will react though” skrattade jag och fiskade upp bilnyckeln ifrån fickan. ”Seriously? Wow thanks. I think I have a bag of clothes in my car, let me just pick them up”. Han joggade bort över parkeringsplatsen och låste upp sin bil. Några sekunder senare var han på väg tillbaka igen med en väska i handen och ett brett flin på läpparna.
Vad hade jag gett mig in på? 
Jag stängde bildörren efter mig och log nervöst mot Zayn. Det var första gången som han någonsin skulle vara hemma hos mig. Trots alla gånger jag först övertyga mig själv om att jag hatade killen, så kunde jag inte hjälpa de sjövilda fjärilarna i min mage. De flög omkring som om det var sista gången de någonsin skulle få använda sina vingar. Det som oroade mig mest var dock inte relationen mellan mig och Zayn, det jag oroade mig över var min mammas reaktion. Skulle hon skrika på mig? Slänga ut honom ur huset och kalla honom för något olämpligt? Hålla allt inne tills han åkt hem igen eller acceptera att han stannade här över natten?
Zayn harklade sig lätt och jag drogs tillbaka till verkligheten.
”So are we going to stand here the whole evening or would you mind open the door? It´s kind of cold” skrattade han och gjorde en gest mot den låsta dörren. ”Oh, sorry” rodnade jag och drog kvickt upp dörren. Hallen var upplyst av de små vägglamporna medan resten av huset låg i ett mysigt dunkel. Teven var på inne i vardagsrummet så det var där jag antog att min mamma var. ”I´m home!” ropade jag in i huset och sparkade av mig skorna. Zayn härmade mina rörelser och gick efter mig in mot vardagsrummet.
”Hi darl-oh jesus!”, hon stirrade förskräckt på Zayn och jag knep ihop ögonen, måtte hon uppföra sig. ”No i´m afraid he´s not here. I´m Zayn” skrockade Zayn och sträckte fram sin hand mot min mamma. Hon skrattade åt hans kommentar och skakade med ett leende om hans hand. Det såg faktiskt äkta ut. ”I´m sorry for my reaction, i was expecting to see Samantha so it was kind of a shock” ursäktade hon sig och klappade ihop händerna. ”I´m Michelle, it´s really nice to meet you. And if you don´t mind me asking, are you two together?”. Boom, där kom frågan jag fruktat hela kvällen.
”Mum, no” suckade jag och lade en hand för ögonen. ”I´m sorry sweetie, but I had to ask since it looks like he´s staying the night” svarade hon och nickade mot hans väska.
”He´s locked out of his apartment and has nowhere else to sleep, so I offered our guest room” förklarade jag och försökte att le så oskyldigt som möjligt mot mamma, hon avskydde när jag bestämde saker bakom hennes rygg.
”Okay then. I will keep an eye on you though, and if you´ll try something, just promise that you´ll be saf-” ”Okay mum that´s enough, thank you very much” sade jag snabbt och grabbade tag i Zayns arm. Jag hade ingen lust att lyssna på min mammas genomgång om hur viktigt det var att ha skydd. Det kunde vi ta en annan gång.
”I like your mum” flinade Zayn när jag stängde dörren till mitt rum bakom oss.
”Just because she thought we were going to have sex” muttrade jag och drog en hand igenom mitt hår. ”Do you wanna watch a movie? I´m going to change into comfortable clothes and i warn you, I won´t look pretty”. Zayn höjde på ögonbrynen samtidigt som jag tog med mig mina mysbyxor och en t-shirt för att gå bort till badrummet.
Jag slängde mina kläder i smutskorgen och gick in i mitt rum igen, som numera låg i ett dunkelt mörker. ”I picked a movie, I hope that´s fine with you” sa Zayn och visade att han höll fjärrkontrollen i sin hand. ”Sure bacon, what movie then?”.
”Sure Bacon?..” frågade han med höjda ögonbryn, ”and i choose the amazing spiderman. You think you can stand it?”, ett brett flin letade sig upp över hans läppar samtidigt som hans blick gled över min kropp. ”by the way you look adorable”. Jag rodnade vid hans komplimang och satte mig ner på sängen en bit ifrån honom, ”Thank you and i kind of love that movie, so yeah i can stand it” skrattade jag och tuggade på min läpp, något jag brukade göra när jag var nervös. ”Awesome, but you know i don´t bite” flinade han och klappade på platsen framför sin kropp. Han låg raklång på sidan och lutade upp huvudet i sin handflata. Jag skådade platsen med en skeptisk blick men bestämde mig sedan för att lika gärna lägga mig bredvid honom. Det var inte jätte bekvämt att sitta upp på den smala platsen som blev över. Utan att kommentera hans segrande flin lade jag mig ner framför honom och försäkrade mig om att han fortfarande såg skärmen. Hans arm lades över min midja och hans fingrar lekte lätt med tyget på min t-shirt.
”are you gonna play the movie or stare at the screen?” frågade jag retsamt och vred upp huvudet mot honom. Han tittade ner på mig med ett leende innan han startade filmen och drog mig närmare sin kropp. Det var ingen lögn att jag trivdes i hans närvaro, jag kände mig trygg. Fjärilarna verkade aldrig vara stilla och minsta rörelse han gjorde fick min kropp att darra.
Varför hade han en sådan effekt på mig?
”I´m bored”. Jag suckade åt Zayns ord och vred upp huvudet mot honom. ”You´ve said that at least a hundred times by now, i´m sorry that you´re bored but there´s nothing i can do about it”. Zayn knuffade lätt på min axel så att jag föll ner på rygg. Han lutade sig snabbt över mig och vilade upp sin kropp på sina armbågar. Jag rodnade lätt av den intensiva blicken han gav mig och försökte att krångla mig ur hans håla. Han var snabb med att klättra upp på mig och satte sig stolt ner på mina lår.
”You´re stuck babe”. Hans ord sände gåshud över min kropp och jag skrattade nervöst för att slippa den spända stämningen. Jag undvek hans brinnande blick och vred blicken så att jag fortfarande kunde se teven. Zayn´s hand tog tag i min haka och vred tillbaka mitt huvud så att jag var tvungen att titta upp på honom.
”I want to kiss you”. Mina ögon vidgades vid hans ord och den röda färgen spred sig över mina annars bleka kinder. ”If you don´t want to, just tell me to stop, okay?” mumlade han och lutade sig ner mot mitt ansikte. Jag kände hans andedräkt fläkta mot mina läppar och slöt sakta ögonen. Vad höll jag på med? Skulle jag låta killen som skrämt livet ur mig, varit otacksam och otrevlig kyssa mig?! Jag måste skicka ut hono- Mina tankar avbröts när hans läppar tog kontakt med mina. Fyrverkerier exploderade innanför min ögonlock och den pirrande känslan i min mage blev bara kraftigare. Mina händer letade sig försiktigt upp till Zayns nacke och jag lät mina fingrar leka med de ostyriga lockarna som vilade mot hans hud. Ett stön-liknande ljud lämnade Zayns kropp, vilket inte direkt gjorde mig mindre exalterad. Vi avbröt kyssen för att kunna andas och lyckan som spred sig i min kropp var obeskrivlig. Jag öppnade sakta ögonen och tittade på Zayn. Han hade ett brett flin över läpparna och hans bruna ögon var svartare än vanligt. Mina händer vilade fortfarande runt hans nacke när han lade sig ner med sina ben mellan mina. Jag drog spänt efter andan när hans höfter lades över mina och ett grovt stön lämnade hans läppar.
”Zayn, I don´t- I mean my mother is downstairs and I don´t thi- oh fuck”, Zayn drog sina höfter mot mina och jag kände något vakna upp i min kropp som jag aldrig känt tidigare. Han lutade sig ner så att våra läppar nästan nuddade varandra,”We´re just kissing, I promise to not take it any further than kissing, okay?”. Jag nickade och försökte att ännu en gång resa mig, men blev nerpressad av hans höfter. Hans läppar tog kontakt med huden vid min nacke och jag gjorde allt i min makt för att inte låta de o-barnvänliga ljuden komma ut.
”I´m pretty sure this is to take things further” mumlade jag och lät mina fingrar dra igenom hans hår. ”Just shut up and enjoy it” stönade han mot min hud och jag knep igen. Min kropp var inte sig själv och mitt huvud hade gått i konkurs.
Utan någon som helst förvarning flög en känsla igenom min kropp och jag krökte på ryggen. Ett högt stön, ett ljud som jag inte trodde att jag kunde framställa, lämnade min mun när Zayn´s läppar kysste på den ömma huden ovanför mitt nyckelben. ”oh god, what was that?” frågade jag nästan förskräckt och lutade mig upp på armbågarna. Zayn tittade på mig med höjda ögonbryn. ”I guess i found your sweet spot” skrockade han men blev plötsligt allvarlig igen. ”Wait, you.. you haven´t done this with anyone before?” frågade han förvånat. Jag bet tag i min läpp och skakade på huvudet.
”So.. so you´re a virgin?”. Jag himlade med ögonen. ”What do you think? You´re the first one ever to kiss my neck”. Ett stolt och överlägset leende tog sin plats på Zayns läppar och jag klappade lätt till honom på armen. ”Don´t look so proud you big goof” skrattade jag och knuffade bort honom från min kropp. Han putade lätt med läppen innan ett brett flin spred sig över hans läppar, ”How do you know i´m big? You haven´t seen my friend yet”. Jag stirrade på honom med halvt öppen mun innan jag gav ifrån mig ett onormalt skrattliknande tjut. ”Oh my god, I think it´s time for you to go to bed, in the other room” påpekade jag då han försökte krypa ner under mitt täcke. ”You´re boring, but i´ll see you in the morning”. Han gick bort till dörren och blinkade flörtigt med ena ögat.
"Goodnight baby”
Jag är inte nöööööjd, *gråter hysteriskt under mitt täcke*. Vet dock vad jag ska skriva i de kommande kapitlerna så jag kan andas ut. Jag ska se om jag kommer kunna uppdatera på Julafton, men troligen inte.
Jag hoppas att ni tycker om kapitlet ändå! I love you guyys xx
He´s Back ~ Chapter 14
”Yeah I guess” svarade jag nervöst och skakade på axlarna, jag ville inte se för ensam och desperat ut. ”Good, i´ll pick you up at eight” skrockade han och körde in en gaffel med mat i sin mun. ”What? Are you asking me out, as on a date?” frågade jag förvånat och kände plötsligt hur min mage vände sig ut och in. Tänk om det inte alls var så han menade? Han kanske bara ville träffas som kompisar? Hade jag skämt ut mig för all framtid nu?
”Only if you want to, sugarlips”
Jag försökte gång på gång få Liam´s uppmärksamhet genom att skrapa min penna mot bordet. I två hela dagar hade han betett sig som om jag inte existerade, som om jag inte syntes. Jag hade ingen aning om varför han betedde sig så underligt, och det var det som frustrerade mig. ”Liam” väste jag så tyst jag kunde och hoppades på att han åtminstone skulle vrida huvudet åt mitt håll, han satt trots allt bara en bänk framför mig. Jag tänkte sträcka mig över till honom och peta honom i ryggen när Mr Davies harklade sig. ”Miss Campbelle, is there something you´d like to share with the class?”. Jag rodnade lätt av alla blickarna jag fick och sjönk tillbaka i mitt säte.
”No, i´m sorry”. Jag började rita små figurer i mitt matte häfte och försökte att se intresserad ut när jag läste talen i matte boken. Mr Davies blick hängde kvar vid mig alldeles för länge och fick mig att känna mig mer än nödvändigt obekväm.
Klockan slog över ett och jag samlade snabbt ihop mina grejer. ”Liam, wait!” viskade jag argt när jag insåg att han redan var på väg ut ur klassrummet. Jag följde bestämt efter hans svartklädda ryggtavla och ökade på stegen.
”For gods sake Liam! I said wait!” röt jag nu mer irriterat än förvirrat, varför stannade han inte?
”What? What do you want?”. Han vände sig argt om och korsade armarna över bröstet. Jag försökte att ignorera blickarna ifrån eleverna som gick förbi. ”Why are you avoiding me? Have I done something?” frågade jag förstört och ryckte hopplöst på axlarna. ”Are you kidding me? You disappeared at five am in the morning and never called me. You didn´t even text me, do you know how fucking worried I was?” röt han och jag backade skrämt vid hans ton, han hade aldrig svurit inför mig förut. Jag tuggade lätt på min underläpp och tänkte på vad han precis sagt. Han hade rätt. Jag hade helt och hållet glömt av att höra av mig efter att Zayn hämtat mig.
”I´m sorry Liam, I forgot to call you. Zayn took me to this house in the forest and I-” ”House? In the forest? Did he hurt you? What did he do? Are you okay?”, frågorna kom som en storm. Hans tidigare ilskna humör hade helt och hållet försvunnit och bytts ut mot den oroliga och omtänksamma Liam. ”No he didn´t hurt me, he told me that I couldn´t stay in my house for the weekend. He said it was the best for me” svarade jag lugnt och viftade med huvudet så att mitt hår föll ner från mina axlar.
”What´s best for you?”. Jag vred mig sakta om och mötte Zayns bruna ögon. ”Nothing, I just told Liam about what happened after you kidnapped me”, sa jag och hoppades att han skulle höra den sarkastiska tonen i min röst. ”Oh, what did you tell him then?”, Zayn lade upp sin arm över min axel och flinade brett åt Liam. Liam i sin tur muttrade något oförståeligt innan han höjde på ögonbrynen. ”Yeah Zayn, why did you take her like that? You mentioned something about keeping her safe I heard?”. Flinet som bredde ut sig över Liam´s läppar var något jag inte sätt förut. Zayn´s kropp spändes bredvid mig och jag tittade förvånat upp.
”You disgust me Liam, now leave us alone before I ruin your pretty face” morrade Zayn och hans grepp om mina axlar blev starkare. ”Zayn! Stop being so rude to everybody” muttrade jag och knuffade min höft mot hans. Liam log svagt mot mig innan han nickade och gick därifrån. ”Wait, what happened?” Frågade jag förvirrat men hann inte få något svar innan Zayn drog iväg mig åt andra hållet. Han hade sin arm stadigt placerad runt min midja vid det här laget och tittade sig stört över axeln, som om någon stirrade på honom bakifrån. ”Zayn what are you looking at?”, nyfikenheten hade alltid varit en ouppskattad sida hos mig, men jag kunde inte hjälpa det. ”Oh, nothing. I just thought i heard someone..” mumlade han och log sedan övertygande mot mig.
”Okay, where are we walking anyway?”, jag insåg just nu att jag följde med Zayn vart han nu var på väg.
”To your locker, I´ll walk you to class” förklarade han och ryckte på axlarna. ”How nice of you” skrattade jag och försökte att inte visa hur mycket jag njöt av hans närvaro.
”Hey, i´ll see you after school, right?” frågade Zayn när vi stannat upp utanför lektionssalen. ”Yeah sure, meet me in the parking lot at three, okay?” sa jag och stötte upp mitt arbetsblock på höften, precis som om det vore mitt barn. ”Sounds great to me. Uhm by the way I need to, sort of ask you something”, hans röst gick ner i en mörkare ton och han lät nästan nervös.
”Shoot, what do you want to ask?”. Han drog händerna längs sitt ansikte och lät ett humorlöst skratt lämna sin kropp. ”You see, I´ve wanted to ask you this for a long time.. But I just, you know. I wonder if, uhm”, han fortsatte att rabbla nonsens och jag höjde på ögonbrynen. ”Wondering what?”.
”Fuck it, nevermind”.
Han lämnade mig oförstående utanför dörren till mitt klassrum och svängde runt hörnet för att försvinna ur min syn. Vad var det precis som hände?
Jag klev ut ur klassrummet och gick bort mot mitt skåp, mina tankar var fortfarande kvar på det som hände med Zayn tidigare idag. Vad var det han försökte säga och varför såg han så rädd ut? Uppslukad av mina egna tankar märkte jag inte den svartklädda gestalten som stod lutad mot skåpet bredvid mitt. Jag tittade upp i från marken men hann inte se efter vem det var förrän någon hade snurrat runt mig. Zayn hade ett brett flin på läpparna trots att hans blick inte var nere på mig, den stirrade intensivt på personen som stod vid mitt skåp. ”Who is it?” frågade jag och försökte vända mig om, men Zayn grep snabbt tag i mina axlar och höll mig på plats. En kall vindblåst blåste över oss och jag rös fruset till. Zayn´s kropp slappnade av igen och han släppte sakta sitt grep om mig. Som om ingenting hade hänt lade han upp sin arm över min axel och började gå fram mot mitt skåp igen. Personen var borta.
”Wait, who was the person? Where did he go?” frågade jag förvirrat och tittade mig omkring i den helt tomma korridoren. Zayn höjde på ögonbrynen och log ner mot mig, ”Who? There´s only you and me here” skrockade han släppte mig så att jag kunde öppna mitt skåp. ”But you saw him, you stared at him. He stood right here, I know what I saw!” upprepade jag upprört och viftade med armarna. Jag hade klart och tydligt sett att det stod någon här, Zayn hade också sett honom annars hade han inte reagerat så som han gjorde.
”Let it go, you´ve been in school for too long baby. It´s only a few days left before the christmas break” påminde han och stängde skåpet för mig när jag hängt upp väskan över axeln. Jag nickade och försökte att inte tänka för mycket på personen som stått och väntat på mig, men hur lätt var det att förtränga något som det?
”Why are you following me around anyway?..” jag insåg hur elakt det lät och rodnade lätt ”not that I mind but like, you know”. Han skrockade lågt vid min sida. ”I like to take care of you I guess, I don´t like it when other people are staring at what´s mine” förklarade han och ryckte på axlarna. Som var hans? ”So what, i´m yours?” frågade jag fundersamt och knäppte min svarta jacka. ”Yep”.
Vi gick i tystnad ut ur skolan och bort till parkeringsplatsen. Zayns mobil pep till och han läste smset som han precis fått. ”Crap, Niall´s out tonight and he took the keys with him..” muttrade han och lade ner sin mobil i fickan igen. ”Oh, so you´re locked out?”. Han nickade och kliade sig över den korta skäggstubb som växte över hans haka. ”Could I.. Or would it be okay if I, you know since I don´t have anywhere to go” mumlade han en aning nervöst och jag tänkte snabbt över saken i mitt huvud. ”If you slept at my place? Sure, you can borrow our guest room. I don´t know how my mum will react though” skrattade jag och fiskade upp bilnyckeln ifrån fickan. ”Seriously? Wow thanks. I think I have a bag of clothes in my car, let me just pick them up”. Han joggade bort över parkeringsplatsen och låste upp sin bil. Några sekunder senare var han på väg tillbaka igen med en väska i handen och ett brett flin på läpparna.
Vad hade jag gett mig in på?
Jadu Samantha, vad har du gett dig in på? ;) (JAG ÄR DEN ENDA SOM VET MAWHAH)
Ni är bäst! x
Ps, jag har inte läst igenom texten utan ska rätta den helt innan jag lägger mig. Enjoy! xx
He´s Back ~ Chapter 13
"If i´m not too tired, but yeah i guess" skrockade han och klappade på ratten. Jag log svagt och lade mitt hår över ena axeln. "Goodbye Zayn", hans blick brände fortfarande i min rygg när jag gick upp mot huset och jag fick koncentrera mig något extra för att inte ramla.
”Bye baby”
Alexandra gick bredvid mig med Samantha och Emmie, medan Marcel gick och hummade på någon låt en bit framför oss. Matsalen var som vanligt bara halvfull då mer än halva skolan valde att äta utomhus. Jag bar min lunchpåse i handen och kände glädjen i mig när jag lade upp min kycklingsallad på bordet. Till skillnad från vissa andra var min mamma noga med att jag åt ordentligt med mat till lunch, därför hade hon inget emot att laga extramat då och då.
”Felicia, can you please get the water this time?” frågade Emmie och putade med läpparna. Jag himlade tröttsamt med ögonen, gav dom ett leende innan jag reste mig upp för att hämta vattnet. Mina fötter rörde sig vant över det rutiga golvet medan jag fokuserade på att inte ramla. Jag har aldrig varit ett fan av att stå upp inför en stor folkmassa.
Med brickan fylld av glas i famnen började jag försiktigt ballansera allting tillbaka till bordet. Det gick bra fram tills någon bestämde sig för att smyga upp vid sidan av mig. Brickan var på väg att flyga ifrån min famn men på något omänskligt sätt lyckades jag hålla den stabil.
”I didn´t mean to scare you, here let me take that”. Harry tog brickan ifrån mig och gick med sina eleganta ben bort till vårt runda bord. Mina kinder hade ännu en gång skiftat till en röd färg under tiden som jag skyndade mig ikapp Harry. Marcel tittade irriterat på Harry men log sedan osäkert mot mig när han såg att Harry bar min bricka. Jag skulle sätta mig ner på stolen när Harry snodde den ifrån mig. En aning förvånat och generat vände jag mig om för att dra till mig en ny stol, men Harry hann fånga upp min arm innan jag hann gå mycket längre.
”Sit on my lap” beodrade han och klappade på sina jeansklädda ben. Min hals blev alldeles torr, ”What?”. ”You heard me, sit on my lap” upprepade han och drog mig närmare honom. Utan att bry sig om mina protester placerade han mig enkelt i sitt knä.
”Now it´s not that bad, is it?” flinade han triumfierande och pussade mig lätt på kinden. Jag skakade generat på huvudet och försökte dölja mina illröda kinder. ”Okay, i´m sorry to disturb but is there something between the two of you?” frågade Marcel, nästan ilsket och blängde på sin bror. Jag visste inte vad jag skulle svara. Var det något mellan oss? I mina ögon var det något mellan oss, men jag visste inte hur Harry kände eller bad han tyckte om det hela. Innan jag hann grubbla vidare insåg jag att Harry nickade. Han nickade. Glädjen som spred sig i min kropp var obeskrivlig, det kändes som om leendet på mina läppar skulle kunna få mitt ansikte att spricka.
”Yeah i´d say so. I mean who can resist a gorgeous girl like her, huh?” flinade Harry och drog en hand igenom mitt hår. ”Okay this is creepy, who are you and what have you done to my brother?” muttrade Marcel och drack upp det sista av sitt vatten. Harry ignorerade sin bror och lät sina läppar lämna snabba pussar uppför min hals. Gåshuden spred sig över min kropp och jag drog mig snabbt undan så att min hals var utom räckhåll för hans läppar.
”Now that´s the Harry I know”, Marcel gjorde ingen antydan till att vara rolig men lyckades ändå få fram några fnitter ifrån oss tjejer. ”So what, you´re dating?” frågade Samantha nyfiket och knöt händerna under sin haka. Ännu en gång svarade Harry innan jag hade en chans att öppna munnen. ”Yes, in fact im taking this beautiful girl out on friday, for our first date” konstaterade han stolt och jag höjde på ögonbrynen. I stället för att ifrågasätta honom så nickade jag på huvudet. De andra gick tillbaka til sin konversation så jag passade på att vrida mig om mot Harry. ”So you´re taking me out?” frågade jag med ett flin och lade upp en arm över hans axlar för att hålla mig själv balanserad. Han gav mig ett flörtigt leende innan han lutade sig närmare mitt öra.
”Yes I am, and i´m going to take you with me even if it´s against your own will, I´ve been longing for our first date for far too long”
Alexandra´s point of view
Jag log åt den söta synen framför mig. Harry reste sig upp ifrån stolen och drog med sig Felicia i farten. ”I´ll see you guys in a few hours?” frågade hon för att försäkra sig om att det var okej att hon gick. ”Yes, and remember kids, use protection and try not to distroy the whole bathroom, okay?” skrockade Emmie med ett retligt flin. Felicia gömde sitt ansikte bakom sina händer och började protestera när Harry avbröt henne. ”We can always try”.
Samantha började övertala Marcel att Harry och Felicia var ett jätte fint par, då Marcel inte alls uppskattade tanken av hans bästa kompis och bror.
Dörrarna till matsalen flög upp och de flestas blickar drogs till de tre figurerna som klev in. Zayn,Louis och Niall. Niall´s blonda hår var perfekt stylat och den nya piercingen i hans läpp gjorde honom tusen gånger sexigare. Jag tog ett djupt andetag för att kunna behärska mig och försökte att inte göra det så uppenbart att jag stirrade. Zayn muttrade något och pekade på en av mattanterna, vilket fick Niall att bryta ut i ett högt skratt. Min kropp blev alldeles varm och jag ville slå mig själv. Jag hatade det faktum att jag hade kärat ner mig i Niall, men jag kunde inte hjälpa det. Hans skratt, hans breda charmiga leende, de blåa ögonen som kunde borra sig in i din blick. Hans piercingar, det sexiga håret som alltid stod upp i en perfekt quiff men det jag föll för var hans personlighet. Bakom den kaxiga självsäkra killen fanns något annat, det var jag säker på. När jag tittade bort mot Niall och killarna igen så var dom borta. De kunde inte ha ätit och stuckit så fort, eller? Mitt i mitt funderande smälldes en bricka ner bredvid Samantha, och två andra strax därefter. Jag tittade på platsen bredvid mig som snabbt blev upptagen av ingen mindre än Niall. Andas Alexandra, in genom näsan, ut igenom munnen, påminde jag mig själv om och hoppades på att inte göra det allt för tydligt. ”Hey babe” skrockade Zayn högt och lade upp en arm om Samanthas rodnande figur. Hatade inte dom precis varandra?
”Woah I didn´t know you guys had fans” muttrade Marcel från ingenstans och såg ut att vilja krypa ur sitt eget skinn. ”Huh? What did the fag say?” frågade Zayn retsamt och höjde på ett ögonbryn. ”Zayn!” tjöt Samantha högt. Jag drog häpet efter andan och placerade snabbt min hand på Marcel´s lår, som såg mer förvånad än sårad ut. ”I thought you were better than that!”. Zayn tittade förvånat på Samantha, som lämnade sin plats och gick runt bordet för att sätta sig bredvid Marcel och mig. Zayn muttrade något ohörbart men jag hann inte fokusera mer på honom innan en lätt knackning fick mig att vända mig om. Niall flinade brett åt mig och höll sin hand som i en ”hej-lägg-märke-till-mig” gest. Jag höjde frågandes på ögonbrynen och började fundera på om man kunde höra hur högt mitt hjärta bankade.
”You´ve been awfully quiet, care to tell me what´s bothering you babe?”. ”I´m just tired” ljög jag och log så säkert jag kunde, trots att allt jag ville var att sjunka igenom golvet. ”Didn´t sleep much last night?” frågade han med en ton som jag aldrig hört förut. Jag skakade av någon anledning på huvudet, trots att jag faktiskt somnade runt nio. ”Poor thing, are you free on Friday?”, jag chockades av hans fråga då den kom så plötsligt.
”Yeah I guess” svarade jag nervöst och skakade på axlarna, jag ville inte se för ensam och desperat ut. ”Good, i´ll pick you up at eight” skrockade han och körde in en gaffel med mat i sin mun. ”What? Are you asking me out, as on a date?” frågade jag förvånat och kände plötsligt hur min mage vände sig ut och in. Tänk om det inte alls var så han menade? Han kanske bara ville träffas som kompisar? Hade jag skämt ut mig för all framtid nu?
”Only if you want to, sugarlips”
JAG ÄR JÄTTE TRÖTT OCH BER OM URSÄKT FÖR EVENTUELLA STAVFEL OSV. TACK FÖR ATT NI ÄR BÄST JAG ÄLSKAR ER.
KAN NI SLÅ 17 KOMMENTARER UTAN ATT KOMMENTERA TVÅ GÅNGER? ;) x
He´s Back ~ Chapter 12
Tidigare i He´s Back :
Mina tankar vandrade iväg till smsen jag skickade iväg till mamma och mina kompisar. Mamma tror fortfarande att jag sover hos Felicia, som i sin tur gick med på att ljuga om det. Min kropp kunde inte lugna ner sig och hela mitt huvud bad mig att försöka fly så fort som möjligt. Det enda problemet var att vi var långt hemifrån, och jag hade ingen aning om vart.
Jag gnuggade trött bort sömnen ifrån mina ögon och satte mig upp i soffan. Min rygg värkte en aning från den hårda madrassliknande saken och mitt huvud bultade lätt. Jag tittade mig omkring i det mörka rummet och drog den tunna filten närmare min kropp. Mörker har aldrig varit något jag tyckt om. ”Zayn?” ropade jag försiktigt och grimaserade när jag hörde hur trött min röst lät. Ett raspande ljud ljöd bakom mig och jag hoppade skrämt till.
”No need to be scared girl, it´s just me” skrockade Zayn och gick runt soffan för att sätta sig framför väggen. Jag tittade med höjda ögonbryn på hans breda rygg och undrade vad han skulle göra. Utan att bry sig om min brinnande blick öppnade han en lucka och lade in något som såg ut som vedklampar. Han tände en tändsticka och kastade in den bland vedbitarna. ”Can you bring some of the blankets i brought? It´s warmer that way” undrade han och nickade bort mot hallen vi klivit in igenom. Jag gick bort till hans svarta väska och greppade tag i två vita, fluffiga täcken. Hur mycket rymde hans väska egentligen? När jag var på väg in igenom dörrkarmen igen hörde jag Zayn prata i en tyst stämma. Vad han sa var omöjligt att förstå, men hans ton avslöjade att han var bekymrad
. ”What are you talking about?” frågade jag retsamt, vad jag inte hade förväntat mig var hans reaktion. Han vred snabbt huvudet åt mitt hål och något blixtrade till i hans ögon. ”That´s none of your business”. Jag duckade skamset på huden när jag hörde hans aggressiva ton. Zayn märkte att jag sjönk ihop och drog tröttsamt en hand över sitt ansikte.
”I´m sorry, i didn´t mean to sound angry”. Bad Zayn om ursäkt? Innan jag hann tänka vidare på saken så öppnade han munnen igen. ”Come on now, i´m freezing” sade han lugnt och klappade på platsen bredvid sig. Jag drog med mig täckena soffan och slog mig ner bredvid honom. Elden sprakade framför oss och värmen fick mig att sluta ögonen i njutning. Jag försökte att inte reagera när Zayn lade sig arm runt min kropp, men att döma på hans låga skratt kände han förmodligen av att jag frös till.
”So, why did you bring me out in the forest all of sudden?” frågade jag då nyfikenheten sakta tog kål på mig. Jag visste att det var farligt att fråga min fråga efter att Zayn nyss blivit arg, men jag ville så gärna veta. Det var Zayn´s tur att frysa till vid min sida.
”That´s.. Uhm that´s something i can´t tell you. I wish i could, but it´s too dangerous” suckade han tröttsamt och lutade sitt huvud mot min axel. ”Okay...”. ”You´re not mad, are you?” frågade Zayn och drog sin hand upp och ner längs min arm. ”No i´m not mad, just curious” suckade jag och drog täcket närmare runt oss.
”I wish i could tell you Samantha, I really do”. Han tog tag runt min midja och drog mig snabbt och enkelt upp i hans famn. Jag stirrade in i den brinnande brasan och försökte att inte tänka på mina rodnande kinder. Zayn lutade sig bak mot soffan och lät mig vila huvudet mot hans bröst. Hans händer låg sammanknutna över min mage och strök försiktigt tummen över den hud som visades under min kofta. Jag vet inte hur länge vi satt där, i tystnad och tittade på brasan, men det var riktigt mysigt. Trots att jag egentligen inte ville erkänna det så trivdes jag riktigt bra i Zayn´s sällskap, när han var på det humöret som han är på nu. Zayn´s kropp slappnade av bakom mig och jag märkte att hans andetag blev långsammare, de blev stadigare. Han hade somnat. Med små rörelser försökte jag klättra ur hans famn för att han skulle kunna sova på ett bättre sätt, men hans armar stoppade mig. ”No, no stay here” mumlade han halvt om halvt vaken och drog ner mig mot sin kropp igen. Hans ena hand fann sin väg till mitt hår och efter några lugnande igenom mitt hår så hade han återigen somnat. Mitt öra låg pressat mot hans starka bröstkorg och jag lyssnade på ljudet av hans stadiga hjärtslag. Sömnen tog återigen över min kropp och innan jag visste ordet av det hade jag sakta men säkert fallit in i en djup sömn.
~~~
Min kropp värkte något hysteriskt och jag försökte återigen knuffa bort föremålet som tryckte mot mitt lår. Med en hög gäsp satte jag mig upp på det hårda golvet och försökte att sträcka ut min rygg. Zayn sov djupt bakom mig med nacken i en konstig riktning, han lär ju ha ont när han vaknar. Min blick vandrade nerför hans t-shirt klädda överdel och ner mot hans gråa mysbyxor. Jag tog snabbt upp handen för att täcka för min mun när jag såg att Zayn´s kompis hade vaknat till liv. Så det var det som jag hade känt när jag vaknade? Mina kinder fylldes av en mörkröd färg och jag reste mig snabbt upp. Zayn skulle förmodligen uppskatta om jag inte var i närheten när han själv inser vad han vaknade upp med. Varför hade han fått det nu av alla tillfällen? Jag gick ut i hallen och stannade först när jag rundat hörnet.
”Zayn! It´s time to wake up!” ropade jag högt och knep igen ögonen när jag hörde hur han vred på sig ifrån rummet. Ett lågt mummel hördes innan allt blev knäpptyst. ”You gotta be kidding me” röt han lågt, men tillräckligt högt för mig att höra. Ett kvävt fniss flydde från mina läppar samtidigt som jag vände mig om för att lägga ner ett utav täckena i väskan. Zayn kom gåendes men stannade inte för att säga hej, utan fortsatte kvickt bort till badrummet.
”I uh, i just need to get rid of a problem”. Jag nickade och låtsades som om jag inte visste något, men den pirrande känslan i min kropp satt fortfarande kvar. Varför betedde jag mig såhär när jag var i närheten av honom?
Tio minuter senare satt vi båda i bilen och var på väg hemåt igen.
”So, you´re never going to tell me why you appeared out of nowhere and took me into the forest?” Frågade jag med ett skämtsamt leende, men tystnade när spänningen lade sig i bilen. Efter ett par långa tysta sekunder suckade Zayn och drog en hand igenom sitt hår, något jag insett att han gör varje gång han är frustrerad.
”I wish i could tell you, but i can´t. All you need to know is that it was for your own saftey”. Jag nickade försiktigt och bet tag i min läpp. En del av mig ville slänga sig över honom, hota med alla sorters meningar tills han berättade vad det var som han inte fick berätta, men den andra delen av mig var glad över att jag inte visste om det. Vad det än var så verkade det inte vara särskilt trevligt.
”I hope you enjoyed it slightly anyway, and tell Liam that i´m sorry for interrupting your love affair” skrockade han retsamt när jag klev ut ur bilen. Jag höjde på ett ögonbryn och korsade armarna över bröstet. ”Love affair? I couldn´t sleep because of the storm so we watched disney. That´s not exactly a ´love affair´” skrattade jag och citerade med händerna i luften. ”Aw, it better be me taking care of you next time, i look forward to it”. Jag rodnade lätt vid hans ord och tittade ner i marken. ”It was kind of nice, besides the kidnappning part.But hey, i guess ill see you in school tomorrow?”.
"If i´m not too tired, but yeah i guess" skrockade han och klappade på ratten. Jag log svagt och lade mitt hår över ena axeln. "Goodbye Zayn", hans blick brände fortfarande i min rygg när jag gick upp mot huset och jag fick koncentrera mig något extra för att inte ramla.
”Bye baby”
Förlåtförlåtförlåtförlåt
Gud ni är så underbara som kommenterar och så skiter jag i att uppdatera, blah på mig. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men hoppas att ni tycker om kapitlet ändå. Massor av pussar och kramar från mig till er, ni är bäst! xx
He´s Back ~ Chapter 11
Tidigare i He´s Back :
Liam tittade förvånat ner på mig när jag lutade huvudet mot hans axel. Han drog försiktigt en hand igenom mitt hår och tänkte precis öppna munnen när en hög knackning ekade igenom huset. Våra huvuden vreds mot dörren, vem i hela fridens namn knackar vid den här tiden? Liam reste sig upp ifrån soffan, gav mig en ursäktande blick och gick bort mot dörren. Jag lyssnade spänt när han låste upp dörren, vinden ylade utanför. Någon klev in i hallen, ljudet av blöta skor ekade igenom huset.
”Give me my girl”
Jag stelnade förskräckt till när jag insåg vem det var. Vad gjorde han här? Hur visste han vart Liam bodde och hur visste han att jag var här? ”
I don´t know who you´re talking about” svarade Liam nonchalant och jag hoppades för några sekunder att Zayn skulle gå, men jag kände honom för väl.
”Quit the bullshit, i want her here. Now” röt Zayn barskt och jag kände oron bubbla upp inom mig. ”I still don´t kn- No you can´t come in here”. Liams röst höjdes allt mer och jag visste att det här inte kunde sluta bra. Efter två djupa andetag reste jag mig ifrån soffan och trippade bort till hallen. Liam stod med armarna utsträckta, som om det skulle kunna hindra Zayn. ”Liam, it´s okay” sade jag försiktigt vilket fick dom båda att förvånat vrida sina blickar till mig. ”What do you want Zayn?” frågade jag sedan och blängde upp mot den långa figuren som stod framför mig. ”You already know the answer to that question..” ett svagt flin spreds över hans läppar ”..but i need you to come with me”. Han sträckte ut sin hand för att ta tag i min arm, men Liam var snabb med att slå iväg den. ”Mate, i know you´re the badass kind of guy but you´re crossing the line. Get the fuck out of my house” röt han surt och tog ett hotande kliv närmare Zayn. ”I don´t want to fight so just give me the girl” suckade Zayn, förmodligen irriterad då han inte fick som han ville. Jag ställde mig mellan deras dödsblickar och försökte att bryta deras arga ögonkontakt. Jag vred mig mot Liam för att förklara att jag skulle prata med Zayn alldeles själv, men hann inte öppna min mun förrän Zayn hade gripit tag i min midja. Han slängde nonchalant upp mig över sin axel och jag fick blinka en extra gång då jag blev yr.
”Zayn put me down”. Han tittade överlägset på mig över sin axel och gav mig en lätt klapp på rumpan. ”Bye Liam” skrockade han retsamt och började gå ner för yttertrappen.
”Zayn for christ sake it´s five o´clock in the morning, i´m not going with you” muttrade jag argt och försökte att dölja rädslan i min kropp. Jag hade inte direkt glömt vad som hände igår, och för att vara helt ärlig, det hade skrämt mig. Zayn ignorerade mina ord och fortsatte att promenera längs med grusgången ifrån Liam´s hus. Liam marscherade surt ut efter oss och försökte gång på gång övertala Zayn till att släppa ner mig. Min kropp guppade i takt med Zayns långa kliv, men innan jag hann tänka efter en andra gång stod jag på marken, framför en bil. ”Get in”.
”What? No are you freaking crazy?” frågade jag upprört och vände mig om för att skynda mig över till Liam. Jag vet inte vilken del av mig som trodde att jag kunde gå in i huset igen, men denna del av mig hade fel. En kraftig arm lades runt min midja och drog mig tillbaka till min ursprungsplats. ”Get.In” morrade Zayn lågt i mitt öra och jag ville praktiskt taget slå mig själv när jag kände gåshuden krypa fram över min hud. Han ryckte upp bildörren åt mig och knuffade lätt sin höft i min, så att jag stapplade framlänges mot bilen. ”Zayn for fucks sake stop it” skällde Liam mer eller mindre förbannat och skyndade sig fram till oss. Han hann inte komma mycket längre innan Zayn hade smällt igen min bildörr och gått över till sin sida. ”Just do us a favour and go inside again Liam. Don´t want your innocent butt to get cold, now do we?” den retfulla tonen i Zayn´s röst hördes tydligt och jag visste att det räckte för att driva Liam till vansinne. Jag vred mig om i framsätet och mötte Liams vassa blick igenom rutan. Han såg så arg ut, så frustrerad. Jag mimade ”I´ll call you” till honom och kände sedan hur motorn drog igång under oss. Zayn drog igen sin bildörr och grymtade ilsket. Hans händer greppade vant tag i växelspaken innan han snabbt backade ut ifrån Liam´s parkering, och sen var på vi väg. Jag hade ingen aning om varför han kom så tidigt, vart vi skulle, vad som hände i går kväll eller hur min mamma skulle reagera.
”Zayn please tell me where we´re going. I need to be home at twelwe” suckade jag oroligt och gjorde mig så liten som möjligt i det svarta sätet. ”No need to be worried love, i´ll take you home tomorrow” skrockade han nöjt och sträckte över sin hand för att klappa mig på låret. ”Oh that´s a reli- TOMORROW?!” Jag satte mig käpprätt upp sätet och började genast dra i säkerhetsbältet. Zayn märkte att jag fick panik och saktade ner en aning, så att han inte behövde ha lika mycket fokus på att köra. Jag knäppte upp mitt bälte och greppade tag i dörrhandtaget. Låst. Brukar man inte alltid kunna öppna dörrar från insidan? ”Look there´s no need to struggle with that, it won´t open anyway” suckade Zayn tröttsamt. Jag kände hur min puls steg allt mer och mer.
”Open the god damn door, i want to go home” fräste jag ilsket och ryckte vilt i det silvriga dörrhandtaget. ”You´re not going home, okay? It´s not saf.. I mean.. Well you´re not going home”. Jag korsade armarna över mitt bröst och blåste irriterat iväg håret som lagt sig i mitt ansikte.
När jag började tvivla på om vi fortfarande var kvar i England svängde Zayn in på en grus väg. En svag lampa lös upp en bit framför oss och jag svalde ner den nervösa klumpen i min mage. Zayn parkerade bilen utanför den gamla stugan och gick över till min sida. Jag ignorerade hans utsträckta hand och ställde mig skakigt upp på den barrtäckta marken. ”You´re not going to rape me and then leave me here, Right?” frågade jag allvarligt och grep tag i mina egna armar för att hålla mig samman. Stugan syntes knappt i det bäcksvarta mörkret och det kändes gång på gång som om någon andades mig i nacken. Zayn höjde flinande på ögonbrynen och lade en arm runt min rygg. ”No stupid. We´re not here to fuck, even though i wouldn´t mind fuc-” ”Shut that mouth of yours” avbröt jag honom med en fnysning, men vågade inte lämna hans trygga arm. Han skrockade vid sidan av mig och jag kände hur hans bröstkorg skakade efter varje ljud. Vi gick tillsammans upp på den smala terassen. Jag tittade på Zayn medan han låste upp dörren och drog förvånat in andan när tände lampan i hallen. Det såg inte lika otäckt ut i ljuset. Jag klev nyfiket in före Zayn och tog av mig skorna i hallen. Golvet var av trä och väggarna lika så, det verkade riktigt hemtrevligt bortsett från ett litet problem. Det var svin kallt. Jag hade redan gåshud under min tjocka kofta och jag visste att mina jeans inte skulle vara någon vidare vän mot kylan.
”Cold?” frågade Zayn och släppte ner en säck på hallhyllan, en säck som jag inte tidigare lagt märke till. Jag nickade försiktigt och vände mig sedan om för att se mig omkring i den lilla stugan. Varför var jag här från första början?
En lätt knackning på axeln fick mig att surra runt så att jag stod ansikte mot ansikte med Zayn. ”Here” sa han simpelt och räckte över ett par gråa mysbyxor. Jag log snett och tänkte fråga vart badrummet låg, men Zayn verkade veta vad jag hade på tankarna. Han pekade mot en dörr som stod på vid gavel närmast fönstret ut mot den något djupare skogen. ”Oh, thanks” mumlade jag och skyndade mig över till det lilla rummet. ”Uhm Zayn, there´s no lock on the door” ropade jag och pekade på den låslösa dörren. ”I know”. Jag kunde höra hur han flinade och önskade så att jag kunde slita bort den äckliga minen ifrån hans ansikte.
”Zayn? Where are you?” frågade jag högt och lade mina ihop vikta jeans på den smala hyllan som stod lutad mot väggen. ”In here” svarade han och jag följde genast ljudet av hans röst.Han satt i en soffa, nästan för bred för att räknas som en soffa tillsammans med massor av filtar. En gammal teve gav ifrån sig ett skränigt ljud innan bilden hoppade till och det blev svart. ”Well, remind me to buy a new tv to this place” muttrade Zayn grinigt och klappade på platsen som var kvar mellan hans kropp och soffan. ”I can sit here if you move your fee-” ”We´ve been driving for a few hours and need to take a nap. It´s already for o´clock and it´s dark outside. We can light a fire or something later”. Jag bet nervöst tag i min läpp och gjorde mig så liten som möjligt bakom Zayns rygg. Precis som jag hade förväntat mig vände han sig om mot mig och lade en arm över min midja. Våra kroppar var pressade mot varandra och jag njöt av värmen som jag omgavs om. ”Try to sleep and i´ll explain everything when we wake up” viskade Zayn och jag kände först nu hur fasansfullt trött jag var. Jag hade ju trots allt vaknat vid fem.
Mina tankar vandrade iväg till smsen jag skickade iväg till mamma och mina kompisar. Mamma tror fortfarande att jag sover hos Felicia, som i sin tur gick med på att ljuga om det. Min kropp kunde inte lugna ner sig och hela mitt huvud bad mig att försöka fly så fort som möjligt. Det enda problemet var att vi var långt hemifrån, och jag hade ingen aning om vart.
what do ya think about it? 14 kommentarer till nästa (söndag) xx
He´s Back ~ Chapter 10
Tidigare i He´s Back :
”You have an amazing voice Hary, did you write this all by yourself?” frågade jag nyfiket. Hans röst gav mig gåshud över precis hela kroppen.
”Thank you and yes, i love to write music. I can express my feelings in the lyrics when it´s too hard to say them”. Harry lade sin ena arm runt min rygg och jag kunde inte hindra mig själv från att luta huvudet mot hans breda axel.
Jag gick in i rummet igen och satte mig på den lediga platsen bredvid Harry. Han lade ännu en gång armen om mig och drog mig närmare sin kropp. ”Who was it?” frågade han nyfiken och nickade mot min mobil.
”Samantha, she needed my help” sa jag och ryckte lätt på axlarna.
”What kind of help?”. Han fingrar ritade små cirklar på min bara arm och gåshuden spred sig över min kropp. ”Girlstuff” svarade jag och försökte att komma ifrån ämnet. Det var inte så att jag inte litade på Harry, men både jag och Samantha skulle råka illa ut om våra föräldrar kom på oss. Vi brukade göra såhär ibland, man ljög om att man sov över hos en kompis för sina föräldrar. Så i det här fallet skulle jag, om Samantha´s mamma undrar, säga att hon sov hos mig.
”Oh i see. I really don´t want to talk about school but i guess we have to. So we´ve decided what to do now then?” frågade Harry tveksamt. Jag nickade och tog upp skrivhäftet vi kladdat på. Det stod i punktform vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det. En del av mig var glad över att vi äntligen var klara, men den andra delen var besviken, eftersom att jag inte längre hade någon ursäkt till att träffa Harry efter skolan.
”Why so sad?” frågade Harry och bröt min tysta stund. ”Wh-what?” stammade jag och försökte att dölja mina röda kinder.
”Don´t be shy baby, tell me what´s bothering you” skrockade han och nöp mig lätt i sidan. Kallade han mig precis för baby? Jag tjöt till när hans kalla fingrar tog kontakt med min hud och ett brett flin spred sig över hans läppar.
”Someone´s ticklish, ey?”. Färgen lämnade sakta mitt ansikte och jag började förskräckt skaka på huvudet, ”No, no i´m no-STOP”. Han gränslade över mig och rörde snabbt sina fingrar över min hud. Jag vred mig hysteriskt under honom samtidigt som skratt höll på att kväva mig. ”Sto-stop pl-please”, tårar började bildas i mina ögon och jag försökte ännu en gång åla mig ur hans grepp. ”Tell me why you looked so sad, then i´ll stop” flinade han och slutade kittla mig, men höll fortfarande kvar greppet runt min midja. Hans händer hade på något sätt letat sig in under tyget på min tröja, som vid det här laget hade åkt upp till mina revben.
”I..i missed my old cat” ljög jag,ett uruselt försök. Harry höjde retsamt på ena ögonbrynet och letade efter något tecken på att jag ljög. När den röda färgen återigen letade sig upp på mina kinder återgick han till att kittla mig. ”No no no no stop” tjöt jag högt och greppade tag i hans armar. Eftersom att han var tio gånger starkare än mig så kände han knappt av att jag försökte stoppa hans händer.
”Okay okay i´ll tell you” skrek jag när jag knappt fick någon luft och skratten sipprade ett efter ett ur min utmattade kropp. ”Tell me the truth or i will keep tickle you forever” hotade Harry med ett lekfullt leende på läpparna.
”I realized that we were done with our work” sa jag ärligt och hoppades på att han inte skulle fråga något mer, vilket han givetvis gjorde. ”Why would you be sad because of that?” frågade han förvånat och satte sig försiktigt ner på mina lår. Han höll uppe en del av sin vikt genom att låta sina knän hålla honom uppe på vardera sida av min kropp.
”Cause we don´t need to work with each other after school” erkände jag och knep generat ihop ögonen. Jag kunde praktiskt taget höra Harrys flin.
”aaand..?” ”and i won´t have any reason to see you after school”. Bomben var släppt. Jag vågade inte öppna ögonen, utan låg i en tystnad under harrys kropp. När jag öppnade ögonen igen tittade han ner på mig med höjda ögonbryn.
”Who says we can´t see each other after school?” frågade han i stället och hoppade längre upp, så att han stod på alla fyra över mig. Hans ansikte närmade sig långsamt medan min puls ökade takten. Jag försökte att inte tänka för mycket på vad som skulle hända, men med en sexgud ovanför sig är det inte jätte lätt. Jag slöt ögonen i samma stund som jag kunde känna hans andetag mot min hud. Jag längtade så. Min kropp suktade efter hans och jag kunde knappast tänka ordentligt. Just som jag kände den mjuka huden av Harry´s läppar flög hans dörr upp. Jag kravlade kvickt bort till andra sidan av sängen och försökte få ner min puls. Harry gav mig en besviken blick innan han tittade på personen som stod i dörröppningen. ”I´m sorry to disturb you guys, but it´s getting late and i need Harry to help me with a few things” skrockade Anne, Harry´s mamma och satte händerna på sina höfter.
”Oh that´s fine i was about to leave anyway” sa jag snabbt och samlade ihop mina grejer. Harry tittade förvånat på mig och blängde sedan på sin mamma.
Anne försvann in i köket igen medan Harry följde mig ut till hallen.
”I guess i´ll see you in school on monday then?” frågade jag samtidigt som jag knöt på mig skorna. ”Yes, have a nice weekend love” sa han leendes och sträckte ut armarna. Jag klev glatt in i hans varma famn och lirkade armarna runt hans midja. Jag skulle kunna stå så här i evigheter.
”Next time i will make sure that my mum doesn´t disturb us”. Hans ord skickade rysningar igenom min kropp. Jag rodnade lätt och lyfte upp min skolväska över axeln. Harry pussade mig lätt på kinden innan han låste upp dörren åt mig. ”Bye Harry”
”Bye love”
Sam´s point of view
Jag satte mig yrvaket upp i den svarta soffan och stirrade rakt ut igenom det mörka fönstret. En hög smäll ljöd utifrån och jag grep snabbt tag i täcket jag låg under. Liam hade låtit mig stanna under natten, eller snarare, han lät mig inte lämna på grund av stormen. Jag sträckte mig blint efter min mobil och stönade med avsmak när jag såg att klockan bara var halv fem. Varför var jag alltid tvungen att vakna när det blev storm? Snön föll hejdlöst utanför, vinden fick huset att knaka och åskan dundrade gång på gång. Ett svagt ljus lös upp bakom mig och jag vände mig skrämt om. Liam stod lutad mot dörrkarmen med ett ljus i handen. ”What are you doing?” frågade han med höjda ögonbryn,”It´s only five in the morning”. Jag ryckte på axlarna och drog täcket närmare kring min kropp. ”I can´t sleep thanks to the storm” suckade jag och gnuggade mina trötta ögon.
”Neither can i, let´s just watch a movie or something”. Liam gick mot mig och slog sig ner i soffan, några centimeter skiljde oss åt. Han tog upp fjärrkontrollerna och började trycka sig fram tills vi hade netflix framför oss. Film efter film bläddrade vi förbi men ingen verkade fånga vårat intresse.
”You may think i´m weird, but would it be okay if we watched a disney movie?” frågade jag tveksamt och höll blicken fast på teveskärmen. ”Are you kidding me? I love disney! Of course it´s okay, what movie do you want to watch?” frågade han uppspelt och tog fram sökrutan på teven.
”Maybe, peter pan?” föreslog jag och satte mig upp med benen i kors. Liam nickade glatt och fixade så att början av filmen strax spelades upp på den stora skärmen. Jag försökte att inte bry mig om hans arm, som slarvigt låg slängd bakom min rygg. Stormen ökade utanför och jag var extremt tacksam över att jag inte var utomhus vid den här tiden. Mamma var skeptiskt när jag ringde och frågade om jag kunde sova hos ”Felicia”, något hon först sa ja till när jag nämnde stormen. ”I guess you´re right, it could be dangerous” hade hon mumlat och sedan bestämt sig föra att det skulle vara okej. Jag ringde självklart Felicia efteråt och förklarade hur det låg till, hon sade att hon kunde ljuga för min mamma om hon nu skulle ringa och fråga efter mig.
”This part is really sad though” suckade Liam nedstämt och drog mig tillbaka till verkligheten. Jag vred tillbaka blicken till teven, där min favoritfilm spelades. Edward, Jane´s pappa måste lämna dom för att hjälpa till i kriget. ”Yeah, this type of thing was my worst nightmare when i was younger. I couldn´t stand the thought of my dad leaving us. But that´s what he did anyway so i guess it didn´t matter in the end”. Jag kände hur min mage knöts ihop vid minnet av honom.
”Oh i´m sorry Samantha, what happened? You really don´t need to tell me if you don´t want to”, Liam drog mig närmare sin kropp och lade en bit av mitt täcke över sina ben. Våra bara ben pressades mot varandra och jag njöt när värmen från honom spred sig igenom min kropp. ”He left us. He left me and my mum when i was five. I don´t remember that much of him” suckade jag och försökte samtidigt att få den deprimerande känslan i min kropp att försvinna. ”That´s not very nice of him, i´m sorry” sa Liam ännu en gång, förmodligen osäker på vad han skulle säga.
”It´s okay, i can´t say that i miss him. The last months he stayed with us was so weird. I remember him and mum fighting all the time, they screamed at each other when they thought i was asleep. I guess they didn´t realise it´s quite hard to sleep when someone is screaming in the next room”. Jag lät ett ironiskt skratt lämna mina läppar, utan något spår av humor i det. ”He moved to another country, without saying goodbye. He just left and i don´t know where he is”. ”What an ass” mumlade Liam, mer för sig själv trots att jag hörde. ”Yep” konstaterade jag, vilket fick Liam att rodna.
”I didn´t mean to call your dad an ass, i ju-”
”Liam seriously it´s fine, i don´t care” skrattade jag och fokuserade på filmen igen. Jag minns inte mycket av min pappa, men det jag minns var ingenting märkvärdigt. Han hade knappt någon del av mitt liv, så varför ägna tankar på honom. Det kom visserligen dagar då jag undrade varför han lämnade, då jag tvekade på om jag skulle prata med mamma om det. Jag skakade lätt på huvudet och skrämde iväg de jobbiga tankarna.
Liam tittade förvånat ner på mig när jag lutade huvudet mot hans axel. Han drog försiktigt en hand igenom mitt hår och tänkte precis öppna munnen när en hög knackning ekade igenom huset. Våra huvuden vreds mot dörren, vem i hela fridens namn knackar vid den här tiden? Liam reste sig upp ifrån soffan, gav mig en ursäktande blick och gick bort mot dörren. Jag lyssnade spänt när han låste upp dörren, vinden ylade utanför. Någon klev in i hallen, ljudet av blöta skor ekade igenom huset.
”Give me my girl”
I´m sorry guys! Jag har haft ett par sega dagar då mitt skrivande har stått helt stil, men jag hoppas att jag är tillbaka på banan igen haha. Det är lite kyligt här hemma också så jag är inte på jätte bra humör. Tack för att ni väntar när jag inte uppdaterar. I hope you enjoy this chapter though :) xx
He´s Back ~ Chapter 9
Tidigare i He´s Back:
Get away from me!” skrek jag ut i den svarta natten och hörde hur personen bakom mig rörde sig allt fortare och fortare. Det kändes som om mina lungor skulle spricka. En stark hand grep tag om min arm och drog runt mig. Min rygg pressades mot tegelväggen bakom mig och en varm andedräkt flämtade mot mitt ansikte.
”Nobody runs away from me, Baby girl”
”Look at me”. Jag knep ihop ögonen hårdare, allt för att undvika hans vidriga ansikte. Lögn, det fanns ingenting med hans ansikte som är vidrigt.. ,viskade mitt inre och jag ville spy, eftersom jag visste att rösten hade rätt. Jag öppnade försiktigt ena ögat och tittade upp på Zayn som stod lutad över mig. Han hade händerna mot tegelväggen på varsin sida av mitt huvud, hans blick var elak och flinet på hans läppar var större än någonsin. ”Scared?” viskade han otrevligt och lutade sig närmare min kropp.
”Zayn let go of me” stönade jag tröttsamt, då jag försökte dölja hur nervös och knäsvag han gjorde mig. ”Aw so you´re afraid” skrockade han och strök sin smutsiga tumme längs med min kind. ”That´s such a same, cause you ain´t going nowhere”.”What do you mean?” frågade jag osäkert och försökte att lirka mig under hans arm. Han flyttade sin arm och lade den runt min midja, så att min rygg var pressad mot hans bröst. Hans andedräkt fläktade över mitt öra och jag svalde ner klumpen i min hals.
”Let´s take a walk”. ”What?Where?Why?What?” frågade jag och försökte att streta emot när han började gå längs med trottoaren. Jag fångade en glimt av hans mörka ögon och såg hur stora hans pupiller var.
”Zayn? Are you on drugs?”, så fort meningen var sagd slog jag en hand över min mun. Ännu en gång snurrade världen framför mig och jag stod pressad mot väggen igen. Zayns andedräkt kom ut i små pustar mot min hud och han andades tungt, alldeles för tungt.
”who do you think you are?” väste han hest och tryckte sitt lår mot väggen mellan mina ben. Jag drog hastigt efter andan. Hans bruna ögon blev sakta mörkare, innan de tog en helt annan vändning och en gul färg blixtrade till. Den bruna färgen kom tillbaka och jag stod som frastfrusen.
”What was that? Your eyes changed colour!” min viskning blev högre och paniken rusade runt i min kropp. Zayn tittade på mig med höjda ögonbryn innan han reagerade på vad jag sagt. ”You´re fucking crazy” morrade han surt. Han knyckte irriterat på nacken och slängde en blick över sin axel, in i mörkret bakom honom.
”Leave”
”Huh?” frågade jag förvånat och stirrade häpet på honom när han släppte mig.
”I wasn´t talking to you”. Jag tittade förvånat på honom innan jag,precis som han, stirrade in i mörkret bakom oss. ”But what if i don´t wanna leave?” ljöd en mörk röst och en rysning gick igenom min kropp. Inte den goda sorten. Zayns kropp frös fast innan han lyckades vakna från sitt dagdrömmande. Han borrade in sin blick i min.”You need to leave. Now” morrade han, precis som om han vore ett djur.
”Leave”. Hans ord var hårda, hans blick var inte sig själv och sättet han uppförde sig på gav mig kalla kårar. Utan att tvivla en sekund till vände jag på klacken och sprang därifrån. Mina ben sved, mina kinder var illröda och flämtande andetag lämnade mina läppar. En bekant gestalt gick en bit framför mig och jag kände tack och lov igen hans jacka. Skulle jag be om hjälp? Hade jag något val? ”Liam!” skrek jag för allt vad jag var värd och såg hur han stannade upp. Han vred förvånat på huvudet medan ett leende trängde sig fram över hans läppar. Leendet försvann lika fort som det kom dit när han såg mig på närmare håll. Att döma av hans uttryck såg jag förmodligen vettskrämd ut.
”Oh my god what happened?” han drog snabbt in mig i sin famn och strök sin arm upp och ner över min rygg. ”I..I met Zayn”. Jag bet tag i min läpp och kikade försiktigt upp på Liam. Hans käke var spänd och blicken han gav hållet jag kom ifrån såg ut att kunna döda.
”He didn´t do anything” sa jag snabbt, vilket bara lät dumt.
”Oh so that´s why you came running back to me? Looking like you´ve seen a ghost?”, han höjde retsamt på ögonbrynen. ”I.. I mean like, he.. he talked to me”. Liam suckade vid min sida och började långsamt styra stegen hemåt. ”Can i stay at yours for a little while, or do you have plans for tonight?” frågade jag snabbt och joggade i takt till hans snabba steg, människan gick ju som om han hade eld i baken.
”Yeah sure, you can stay” mumlade han nästan surt och jag fick genast skuldkänslor. ”Let´s talk about what happened when we´re inside, yeah?” sa jag i ett försök till att få honom lite muntrare. ”Sounds good to me”. Han placerade återigen armen runt min midja och log brett med hela munnen.
~~
”Uhm Sam? I don´t think you can think you can go home” muttrade Liam som kom gåendes ifrån köket. Jag satte mig snabbt upp i soffan och tittade bak på honom.
”What?Why?”. Han pekade mot det stora fönstret inne i köket och jag gick nyfiket efter honom. Jag kände ångesten krypa igenom mig när jag såg de svajande träden,det fallande regnet och den extremt mörka himlen. ”It´s a storm outside, i can´t let you walk in this weather” förklarade Liam och lutade sig mot fönsterbrädan. Utan att lyssna vidare på vad han sa tryckte jag näsan mot rutan och fokuserade på de alldeles för stora regndropparna. Det var inte regn, det var...snö.
”OH MY GOD IT`S SNOWING” tjöt jag, utan att tänka på att Liam förmodligen fick hörselskador. Jag hoppade lätt på stället och placerade händerna mot den kalla rutan, som om jag hoppades på att jag skulle få känna snön på mig. När Liam inte svarade tittade jag, med det största leendet jag någonsin burit, på honom. Hans blick borrade sig in i min medan hans mungipor sakta gled uppåt. Jag tittade ut igen och kände lyckan sprida sig inom mig. Gud, jag älskade snön.
”You´re so cute” mumlade Liam och ställde sig närmare mig. Jag försökte att inte bry mig om vad han sa och fortsatte att stirra ut på de vita snöflingorna som seglade igenom luften.
Felicia´s point of view
Jag försökte att inte bry mig om Harry´s brinnande blick, trots att det var det enda jag kunde tänka på. Spetsen på min penna rörde sig mot pappret men jag hade ingen aning om vad jag skrev. ”Come on, i want you to sit on the bed” mumlade Harry plötsligt och klappade på platsen bredvid sig. Jag knep uppgivet ihop ögonbrynen och samlade ihop mina grejer. ”Fine”. Harry lade glatt ut två kuddar mot väggen, så att jag kunde luta ryggen mot något. När jag suttit mig bekvämare på den mjuka madrassen lutade jag mig bakåt och lät mig själv slappna av. Jag tog upp mitt skrivhäfte och greppade tag om pennan.
”So, any ideas yet?” frågade jag för att försöka bryta den tysta stämningen som lagt sig i rummet. ”Nope, not a single one. You?”, Harry hoppade närmare mig och jag kände hur det började krypa i mina ben. Han lutade sig närmare för att titta ner på mitt tomma papper. Jag kände hans andedräkt mot min axel och fick nypa mig själv i benet för att inte svimma. ”Uhm, maybe.. or what do you like to do?”, jag satte mig rakare upp och hoppade samtidigt en pytteliten bit ifrån Harry. Jag visste inte varför, men hans närvaro gjorde att jag inte kunde kontrollera mig själv. Han märkte vad jag gjorde och putade lätt med läpparna.
”I like music” sa han plötsligt. ”Well me too and i´m pretty sure the rest of the class does too.” svarade jag och skrev snabbt ner ´music´ på den tomma sidan. Harry nickade instämmande bredvid mig och lade en hand på mitt lår. Mitt blod frös till is och min hjärna började snurra. Fokusera Felicia, fokusera..
”Should we play some music? I can sing if that´s to any help. Otherwise we can just talk about different types of music and stuff”.
”You can sing?” frågade jag exalterat och klappade ihop händerna. Harry höjde på ögonbrynen. ”Yes, what´s so exciting?” ”I just.. uhm i kind of like people who can sing?”. Harry skrockade vid sidan av mig och stötte sin axel mot min. Jag bet nervöst på insidan av min kind och satte benen i kors.
”I can sing a bit from my song, if you want to”, erbjöd han sig och sträckte sig efter gitarren som stod bakom hans säng. Så det var han som hade spelat förut?
Han placerade gitarren i sitt knä och drog försiktigt fingrarna över gitarrsträngarna. En ljuvlig melodi spred sig i rummet . Jag slöt ögonen och kände hur min kropp sakta smälte när Harry började sjunga.
(Press play)
I know you´ve never loved the sound of your voice on tape
you never want to know how much you weight
you still have to squeeze into your jeans but
you´re perfect to me.
And i´ve just let these little things slip out of my mouth
cause it´s you
oh it´s you
it´s you they add up to
And i´m in love with you
and all your little things...
”I.. Wow” mumlade jag stumt när han lagt ifrån sig gitarren. Han kliade sig generat i nacken och satte sig till rätta i sängen igen.
”You have an amazing voice Hary, did you write this all by yourself?” frågade jag nyfiket. Hans röst gav mig gåshud över precis hela kroppen.
”Thank you and yes, i love to write music. I can express my feelings in the lyrics when it´s too hard to say them”. Harry lade sin ena arm runt min rygg och jag kunde inte hindra mig själv från att luta huvudet mot hans breda axel.
Aw, vad sött.^^ Do you ship them guys? ;) Jag har inte orkat läsa igenom allting då jag nyss blev klar med kapitlet och mitt huvud består endast av ord.
ENJOYYY AND DON`T FORGET TO COMMENT BELOW
He´s Back ~ Chapter 8
”A bit shy, are we?” flinade han och jag gömde snabbt ansiktet bakom händerna. Jag skakade förtvivlat på ansiktet och ville sjunka igenom golvet när jag hörde hans skratt. Det lät som musik, bättre än musik. Efter några minuters tystnad kikade jag upp mot klockan. Vi slutade om mindre än två minuter. ”I guess we have to study outside of school too, so what do you say about my place at friday? We can order pizza if we get hungry or something” föreslog han och reste ifrån bänken. Jag svalde ner den nervösa klumpen i mitt bröst och tog ett diskret,djupt andetag. ”Th-that sounds great”. ”Good, I´ll see you in a few days then” skrockade han och samlade ihop sina saker.
”Oh and Felicia?..” Jag tittade frågandes upp mot Harry ”.. i think you´re really cute when you blush”.
Jag lät mina knogar slås mot den gråa dörren och rätade nervöst till min halsduk. Steg hördes inifrån huset och jag fick samla mig själv för att inte svimma. En lång, vacker kvinna öppnade dörren och i samma sekund som hon såg mig spreds ett leende över hennes läppar. Man såg vart Harry hade fått sitt leende ifrån, så jag antar att det här var hans mamma. ”Hi dear, you must be Felicia?” frågade hon rart och lät mig kliva in i hallen. Jag nickade och kände mig en aning lugnare när jag skakade hennes hand.
”That´s me..”. Jag böjde mig ner för att ta av mig mina skor och försökte att inte tänka på Harry´s mamma , vars blick brände hål igenom mig. Med en aning darriga händer hängde jag upp min jacka och tog ännu en gång tag i min väska. ”Harry´s upstairs, the second door on the right” förklarade hon och nickade mot den bruna trätrappan som ledde till övervåningen. ”Okay, thank you” sa jag snabbt och skyndade mig bort mot trappan. Låg musik hördes ifrån våningen och jag ökade i nyfikenhet på stegen en aning. Min blick fastnade på den vita dörren som, om jag förstod hans mamma rätt, tillhörde Harry. Musiken kom ifrån hans rum, men det lät inte som om han spelade den på någon högtalare. Det lät som om han själv spelade. Jag fick mina misstankar bekräftat när jag knackade på dörren. Gitarrspelandet avbröts och tunga steg rörde sig mot dörren.
”Wha- oh” han kliade sig i nacken och tittade ner på min korta figur.
”I´m sorry I got stuck in my own world” suckade han uppgivet och lät mig kliva in i rummet. ”It´s okay” försäkrade jag honom om och hoppades på att jag lyckades dölja min nervositet något hyfsat. Hans rum var täckt i mörka färger. Väggarna skiftade i en mörkblå nyans, golvet var i någon form av trä och taket var vitt. En stor,blå, fluffig matta täckte största delen av golvet och det var den som fångade min blick. Utan att tänka på hur det skulle se ut i Harry´s ögon gick jag fram och slog mig ner på det något mjuka tyget.
”Why are you sitting on the floor? I thought we could sit in the bed” frågade han med ett höjt ögonbryn och drog ut handen mot sängen. Jag rodnade lätt och bet tag i min läpp.
”Uhm, i like.. the floor?”. Mitt konstaterande kom ut som en fråga.
”Not my fault if you hurt that cute butt of yours then” skrockade han och skakade på axlarna. Jag skyndade mig med att plocka upp materialet ifrån min väska i ett försök att gömma mina illröda kinder. När jag tittade upp igen satt Harry på sin säng och stirrade på mig med sina gröna, alldeles för underbara ögon. ”What? Stop staring at me” väste jag nervöst. Harry öppnade munnen för att svara men blev avbruten när dörren flög upp. Den mörkhåriga kvinnan jag tidigare mött stod i dörröppningen med ett brett leende och ett fat med kakor. Hon gick in i rummet, ställde ner fatet på Harrys skrivbord och vände sig mot mig. Harry stönade generat bakom henne och lade ena armen över sitt ansikte i skam.
”I didn´t get enough time to introduce myself before, I´m Anne, Harry´s mum” skrattade hon glatt och sträckte ännu en gång ut sin hand. ”It´s nice to meet you Anne, i´m Felicia, which you already knew”. Anne´s breda leende smittade av sig på mig. ”So how long have you and my son been dating?” frågade hon nyfiket och slängde en blick på Harry. Jag lekte nervöst med fingrarna i mitt knä och kikade upp på henne.
”We´re not dating, i´m his job partner for a projekt in school”. ”oh” muttrade Anne besviket och började gå mot dörren. ”It was nice meeting you anyway ,Harry´s not girlfriend!” hon fnissade lätt åt sina egna ord innan hon stängde dörren efter mig. Harry lade sig raklång i sin säng och lät en djup suck lämna hans kropp.
”Kill me”.
Samantha´s point of view
”What´s your favourite colour?” frågade Liam och lät vita rökmoln bildas efter varje andetag. Jag funderade en aning innan jag öppnade munnen, ”Blue i think, yours?”. Liam erbjöd sig att följa mig en bit på vägen eftersom att det var både mörkt och kallt. Promenaden mellan våra hus tog ungefär en halvtimma så jag var glad över sälskapet jag fick halva vägen. För att underhålla oss själva föreslog Liam att vi skulle fråga varandra frågor, så att vi på så sätt fick reda på mer saker om varandra. Liam var mycket snällare och helt klart mycket roligare än vad jag trott att han skulle vara.
”Uhm, purple” svarade han rörde sina händer, som vid det här laget var röda. ”You should´ve brought your gloves, you must be freezing. Here, we can share” sa jag snabbt och visade utrymmet mellan min hand och min vante. Liam höjde tveksamt på ena ögonbrynet innan han försiktigt lirkade ner sin hand bredvid min. Min vante var vid det här laget mycket bredare än vad den egentligen skulle vara, men jag ville inte att Liam skulle bli sjuk på grund av mig.
”Thank you” suckade han lättat och en rysning for igenom min kropp när hans kalla fingrar sakta lirkade sig samman med mina. Jag låtsades inte som om jag märkte något men kunde inte få de små fjärilarna i min mage att ligga still. Mina kinder blev sakta rödare och jag hoppades innerligt på att han inte skulle märka någonting.
”Can i ask you a question?” frågade han plötsligt och bröt den bekväma tystnaden. ”Liam, we´ve been asking each other questions since we left your house” skrattade jag men tystnade när jag såg hans seriösa min. Han stötte lätt sin höft mot min och log svagt. ”But sure, ask me anything”.
”Is there something between you and Zayn?”, hans röst var skakig, precis som om han vore nervös. ”Ew no, why would you think that?”. Jag grimaserade äcklat och vred upp blicken mot den långa figuren som gick bredvid mig.
”Well since he gave you a hickey, everyone said you had sex and he sat with you at lunch. So i was a bit curious” erkände han och drog upp luvan över sitt huvud med sin lediga hand. ”Oh.. well it´s a bit weird when you say it like that. But no, i would kill myself if i even thought about him and i dating”.
Jag vände mig om mot Liam och blåste ut den kalla röken ifrån mina lungor. ”It was really nice being with you, even though we only did our homework. Thank you for following me” sa jag tacksamt och ställde mig på tå för att kunna krama om honom. Han lindade armarna om min midja och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev förvånad. Hans grepp var hårt men samtidigt försiktigt kring min kropp, och kramen varade mycket längre än vad en kram egentligen ska vara.
”Thank you, maybe we can study tomorrow too? After school?”, hans kinder var smått rosa medan han drog ut sin hand ifrån min vante. ”That would´ve been nice. Bye Liam!” jag vände mig om och skyndade mig ner längs med gatan, min kropp suktade efter ett varmt bad vid det här laget.
Jag tittade mig gång på gång över axeln, känslan av att vara förföljd satt fortfarande kvar inom mig.
Min blick for längs med dom stenfärgade väggarna och jag är säker på att mitt hjärta slet sig loss från mitt bröst. En svart gestalt stod lutad mot väggen, armarna korsade i en överlägsen gest och ett brett flin på läpparna. Han blåste ut den sista röken ifrån cigaretten och kastade den sedan i marken. Zayn. Min mun blev alldeles torr och jag tittade mig snabbt efter en utväg, fanns det ingen genväg? Jag drog upp luvan på min kofta och hoppades på att han inte kände igen mig. Med små lätta steg skyndade jag mig förbi honom och kände lättnaden sväva igenom min kropp. Det var förstås innan jag vred på huvudet och såg att han började gå efter mig. Hans breda flin täckte hans äckliga läppar samtidigt som han ökade på stegen. Jag vred tillbaka blicken och lät mina fötter snubbla fram längs med vägen. Min kropp skrek emot av trötthet, men jag tvingande mig själv att springa. Jag hade ingen lust att möta honom ensam i mörkret. Bara för att han räddade mig sist så betyder inte det att han inte skulle få för sig att göra något nu. Andetagen bakom mig kom närmare vilket fick min puls att stiga till månen.
”Get away from me!” skrek jag ut i den svarta natten och hörde hur personen bakom mig rörde sig allt fortare och fortare. Det kändes som om mina lungor skulle spricka.
En stark hand grep tag om min arm och drog runt mig. Min rygg pressades mot tegelväggen bakom mig och en varm andedräkt flämtade mot mitt ansikte.
”Nobody runs away from me, Baby girl”
VAD SÄGER NI NU DÅ MAWHAHAHAHA Aw i ship... Samiam...? Or Limantha... vilket föredrar ni? ;)
He´s Back ~ Chapter 7
Tidigare i He´s Back :
”Where here, get out” röt han ännu en gång och väckte mig ur mitt dagdrömmande. ”Wha-how do you know where i live?” frågade jag skrämt och knäppte upp mitt säkerhetsbälte. ”That´s none of your fucking buisness. Get the fuck out of my car”. Jag öppnade snabbt dörren och hoppade ur bilen, en aning skrämd över hans plötsligt ilskna humör. Han smällde igen dörren efter mig och innan jag hann blinka så körde han i full fart ner för min gata och försvann ut ur min syn.
Vad är det för fel på honom?
Jag stirrade tillbaka på min spegelbild och lät en tung suck falla från mina läppar. Såret i min panna hade inte läkt ordentligt under natten och de röd-blåa märkena ifrån mannens fingrar syntes fortfarande tydligt på mina armar. Jag slängde upp ett par jeans och en tjock långärmad tröja på sängen innan jag begav mig in i badrummet, egentligen alldeles för trött för att vara uppe.
Ångan rök om mig och gåshuden spred sig snabbt över min kropp när jag klev ut i mitt kalla rum. Jag trippade bort till min garderob och drog ut ett par vita underkläder, inte jätte fina, men alldeles för bekväma för att slängas bort. Jag lät mitt hår sitta kvar i handduken medan jag plockade fram min sminkväska och ställde mig tillslut framför spegeln. Min kropp kunde den vanliga morgon rutinen utantill och det tog inte lång tid innan jag stod fullt sminkad framför spegeln. ”So, clothes” mumlade jag för mig själv och sträckte mig efter jeansen. Jag hoppade omkring i ett försök att få på mig det tajta plagget och sträckte mig sen efter den varma tröjan.
Innan jag kunde lämna mitt rum var jag tvungen att se till så att mitt sår var ordentligt dolt. Jag rätade till min foundation och gjorde så att det inte blev någon större skillnad mellan den skadade huden och resten av mitt ansikte. När jag var nöjd med mitt resultat tog jag tag i min väska och gick ner för trappan och ut till hallen. Mamma log varmt när hon såg mig men återgick sedan till att smutta på sitt rykande kaffe. ”What time will you get home today?” frågade hon inifrån köket medan jag knöt på mig skorna. ”Uhm half past three or something i guess” svarade jag högt, för att hon skulle höra över tvättmaskinen som gick i full gång. Hon mumlade något tillbaka, och utan att vara vidare intresserad drog jag upp dragkedjan på min jacka och satte på mig mössan. ”Sounds great, bye!”.
Jag skyndade mig över till min bil och hoppade in i framsätet. Kylan hade redan tagit över min kropp och jag höjde desperat värmen i den lilla bilen. Rutorna började imma när jag startade motorn och började köra mot skolan.
Den vanliga tråkiga skolparkeringen stod nästan full när jag kom fram, då jag lyckats bli några minuter sen. Jag hoppade ur bilen och skyndade mig så snabbt som möjligt fram över skolgården, bort till platsen jag skulle möta upp tjejerna på.
”I´m sorry I´m sorry Im sorry” flämtade jag när jag väl nådde fram till dom och böjde mig ner för att hämta andan. Jag vilade mina handflator mot mina kalla jeans och försökte att få tillbaka min normala andning. En bred hand lades på min rygg i en lugnande gest.
”Take it easy, you´re only five minutes late” skrockade Marcel och fixade till sina glasögon. Jag log brett mot honom innan jag ställde mig upp och kramade om dom alla. ”I´m so tire-” ”Marcel!”, vi vände oss alla om och såg den långa gestalten röra sig närmare oss.
”What do you want Harry?” frågade Marcel kvickt och höjde på ena ögonbrynet. Av Harry och Marcel så var Harry den ´populära´och Marcel den som var klassad som ´nörd´. Harry brydde sig inte riktigt om skolan, han var med på lektionerna men ansträngde sig inte vidare mycket. Jag låter som om jag stalkat honom i flera år, men tro mig , varenda elev på skolan vet vem Harry är. Han tillhörde lyckligtvis inte dom idiotiska idioterna, utan umgicks med sin kompis Liam och någon brunett vid namn Josh.
”I forgot my house-key and since i´m the one who gets home first I kind of need yours” suckade han trött och pustade ut. Tunga vita rökmoln lämnade hans läppar i den kalla kylan och hans bleka kinder var rödrosiga efter att han sprungit. ”Sure you can have it, but if you loose it..” mumlade Marcel och fångade upp sin nyckel ur väskan.
”Thanks brother, I´ll see you at home!” skrattade Harry och log mot oss tjejer. Hans blick dröjde kvar en stund bakom mig innan han vände sig om och joggade tillbaka till sina kompisar. Jag tittade förvånat bakom mig för att se Felicia stirra ner i marken med tomat röda kinder.
** Felicias point of view **
Jag kunde inte sluta stirra på hans mörkbruna lockar, hans rosa puffiga läppar och de fruktansvärt urgulliga smilgroparna som gömde sig i hans kinder. Sluta Felicia du låter som ett freak väste en röst i mitt undermedvetna och jag skakade lätt på huvudet. När jag tittade upp igen mötte jag Harry´s gröna ögon och det kändes som om en blixt for igenom min kropp. Mina fingertoppar kliade, min kropp blev alldeles för varm och mitt huvud började snurra. Jag vred snabbt ner blicken till asfalten och svor åt den röda starka färgen som växte sig fram över mina kinder. Varför var jag alltid tvungen att rodna hela tiden?! ”Aw do you fancy him?” frågade Samantha glatt och lade en arm om min rygg. Jag tittade försiktigt upp under mitt blonda hår och blängde på henne.
”No i don´t”.
”Yes you d-” ”Shut up”. Hon knuffade retsamt sin höft mot min och lät sedan ett av hennes söta fniss lämna hennes läppar. ”You´d make a really cute couple though” fortsatte hon, väl medveten om att jag rodnade allt djupare och djupare. Alexandra klappade förtjust ihop händerna”Just imagine him kissing you, running his hands along your bod-” hon avbröts av Marcel´s röst. ”You know guys i´m still here and i´m not interested in what you want to do with my brother”. Jag böjde skamset ner huvudet men kände en stor lättnad när Marcel väntade in oss och lade sin arm runt mig. Jag lutade huvudet mot hans axel och suckade, glad över att jag hade mina bästa vänner runt omkring mig.
~~~~~~~~
”So i´m going to pair you two and two for the next projekt, that we´ll be working on for a week or two. So if you can keep quiet for just a few more minutes” suckade min engelska lärare trött och tog upp en lista ifrån katedern. Han rätade till sina glasögon, sneglade på klassen och harklade sig.
”Alexandra and Marcel”
”John and Katey”
”Samantha and Liam”, han ropade upp namn efter namn innan jag slutligen hörde mitt eget.
”Felicia and Harry”.
Vänta va? Harry? Harry som i Marcel´s bror Harry? Jag tittade i smått panik upp ifrån min bänk och mötte Samanthas uppmanande blick längre fram i klassrummet. Den hjälpte inte precis nu. Hon gav mig tummen upp och vände sig sedan mot sin partner, Liam. Harry, också känd som herr sexgud, reste sig ifrån sin bänk, tog upp sitt häfte och gick med sina långa,sexiga ben bak till mig.
”Hello there, i guess we don´t have to introduce ourselfs?” flinade han och lät sina smilgropar visas. Jesus, pojken visste vad han gjorde. ”Uh-uhm no i guess not” stammade jag nervöst och började rita små hjärtan längst upp på mitt anteckningsblock. Hjärtan? Hjärtan?! Varför hjärtan?! Jag bytte snabbt sida och försökte att inte visa mina röda kinder. ”So we have to choose a topic to talk about for fifteen minutes? That should be easy” skrockade han och tog upp sin iphone ifrån sin ficka. Jag kände ett ovanligt sting av avundsjuka när jag såg att han smsade någon vid namn ´Sara´, men låtsades som om jag inte såg någonting.
”We have to do more than that, we´re supposed to teach the class something new, so we have to study and learn about the thing we decide to talk about”, jag knep ihop ögonen när jag hörde hur nördigt det lät. ”Okay then, what should we talk about?” frågade han och lade tack och lov ifrån sig sin mobil. ”I don´t know”. ”We can talk about sex” sade han och jag tittade chockat på hans gudomliga ansikte. ”I´m kidding” flinade han tillslut och jag andades lätttat ut. ”We can talk about... ”, jag tystnade fundersamt.
”Talk about...?” ”Shut up i´m thinking” mumlade jag men insåg sedan vad jag sagt. Jag täckte snabbt för min mun md min lediga hand och stirrade på honom. ”What?” frågade han förvånat när han såg mitt uttryck. ”I told you to sh- or no you know what i just.. uhm nothing”. Hans leende blev bredare medan han lutade sig tillbaka mot väggen bakom oss.
”A bit shy, are we?” flinade han och jag gömde snabbt ansiktet bakom händerna. Jag skakade förtvivlat på ansiktet och ville sjunka igenom golvet när jag hörde hans skratt. Det lät som musik, bättre än musik. Efter några minuters tystnad kikade jag upp mot klockan. Vi slutade om mindre än två minuter. ”I guess we have to study outside of school too, so what do you say about my place at friday? We can order pizza if we get hungry or something” föreslog han och reste ifrån bänken. Jag svalde ner den nervösa klumpen i mitt bröst och tog ett diskret,djupt andetag. ”Th-that sounds great”. ”Good, I´ll see you in a few days then” skrockade han och samlade ihop sina saker.
”Oh and Felicia?..” Jag tittade frågandes upp mot Harry ”.. i think you´re really cute when you blush”.
Awwww ^^ 14 Kommentarer till nästa! ( Torsdag ) xx
He´s Back ~ Chapter 6
Jag lade ner Samantha i soffan och drog en hand igenom mitt hår, frustrerad.
”For real Zayn, what did you do?” väste Niall hest och såg häpet på den livlösa flickan. ”Some creep beat her up and tried to rape her or something, i couldn´t leave her there” muttrade jag tröttsamt och vred mig mot Niall.
”Get her some water and bring me those cotton pads drenched in that alcohol thing”. Niall gick längre in i den lilla lägenheten medan jag satte mig på huk bredvid Samantha. Jag tog försiktigt bort halsduken ifrån hennes hals och flyttade mig sedan så att jag nådde hennes skor. ”Here, should i dab her forehead?” frågade Niall samtidigt som han klev in i rummet. Jag skakade av någon anledning på huvudet.
”No, uh i´ll do it”. Jag ställde glaset med vatten på soffbordet och tog upp en bomullstuss. Samantha låg fortfarande livlöst framför oss men började sakta vakna till liv när jag började tvätta bort det torkade blodet ifrån hennes panna.
Samantha´s point of view
Blod...sår...smuts...smärt- AJ! Jag satte mig snabbt upp, för snabbt, och grimaserade av den otäcka huvudvärken.
”Lay down again” ljöd en mörk röst och jag höll på att sätta mitt eget saliv i halsen. ”Wh..what are you doing here? Where am i ? What happened?!”, Paniken ströp mig inifrån samtidigt som jag tittade mig omkring i rummet jag låg i.
”Would you stop being so annoying and lay down again?!” röt Zayn surt och jag la mig tveksamt ner i den svarta soffan igen. Han förde tillbaka det vita bomulls föremålet han höll i till min panna och smärtan kom som ett slag. ”Aouch” muttrade jag och kämpade för att varken skrika eller gråta. Jag grep tag i soffan och knep ihop ögonen, allt för att försöka stänga ute smärtan. ”Can you be still for at least two seconds?!” fräste Zayn när jag ännu en gång drog undan huvudet ifrån hans hand. Jag skulle precis be om ursäkt men knuffade istället iväg hans hand.
”No i won´t. I want to go home” suckade jag och ännu en våg av panik for över mig när jag såg klockan. Var den redan halv tio?! ”Where´s my phone?” frågade jag nervöst och ställde mig vingligt upp ifrån soffan. Zayn gav ifrån sig ett konstigt ljud innan han ställde sig upp bredvid mig. Han lade ifrån sig bomullstussen och drog händerna längs med sina trasiga jeans.
”Look, just lay down and i´ll get it for you, okay? I don´t want you to faint again” han mumlade det sista mer för sig själv, trots att jag hörde. ”What?”. Han tittade förvånat upp men den minimala rodnaden på hans kinder byttes ut mot hans hårda, svarta blick. ”I said just lay the fuck down, i´ll get your phone for you”. Jag ryckte nonchalant på axlarna och svor lågt för mig själv när jag kände de små fjärilarna vakna till liv i min mage. Varför fick de för sig att fladdra omkring just nu? Jag satte mig ihop sjunket ner på soffan igen och försökte få mitt huvud att sluta värka. När min blick var stadig igen och huvudvärken lugnat ner sig passade jag på att ta en blick runt omkring mig. Jag befann mig i något slags vardagsrum, det enda som prydde det lilla rummet var soffan jag satt i, en teve och en bokhylla. Var det här Zayn bodde? Vart var hans föräldrar? Mina tankar avbröts när en röst harklade sig ovanför mig. Jag tittade upp och kände den röda färgen ta över mina kinder, och precis som innan så svor jag för mig själv. ”Here” grymtade han och kastade mobilen till mig. Alla andra tankar släppte när jag såg mammas missade samtal, hennes oroliga sms och inte nog med det så hade mina kompisar också försökt att få tag på mig.
”Could you leave for a moment? I´d like to talk to them alone” frågade jag så snällt jag kunde och tittade upp på hans hårda ansikte. Ett brett flin trädde upp över hans läppar och jag rös av obehag. Tror jag.. Skärp dig Samantha. Jag skakade förvirrat på huvudet och fortsatte att titta på honom i väntan på ett svar. ”Nah babe, i´ll stay”. Han slog sig ner bredvid mig och lade sin muskulösa arm runt mina axlar. Mina ögon var fortfarande uppspärrade och jag kände hur chocken sakta lade sig i min kropp.
”Excu-” jag blev avbruten av att Zayns hand grep tag i min axel. Han gav mig en sträng blick och jag teg sakta. Varför hade en sådan makt över mig?
Jag gav ifrån mig en hög suck och Zayn log, förmodligen nöjd över att han vunnit. Mina tummar slog in numret till min oroliga mamma och jag lyfte upp luren till örat.
”SAMANTHA WHERE HAVE YOU BEEN YOUNG LADY!” skrek hon argt i luren och Zayn tittade med höjda ögonbryn på mig, då jag plötsligt ryckte till.
”I´m sorry mum, my phone died so i couldn´t call you” . Ljög jag och bet tag i min läpp.
”Mhpf, where have you been then? It´s been four hours since i called you! Do you know how worried i´ve been?”
”Yes and once again, i´m sorry mum. My friend called me and asked if i could help her with some homework, and i guess we just lost time”
”You better be telling me the thruth. But i believe you this time. When will you get home?”
”I´ll leave in just a minute. I love you” Jag knep ihop ögonen och hoppades på ett ”I love you too” tillbaka, vilket i sådana fall skulle betyda att hon inte var allt för arg.
”I love you too, oh and i think you need to call your friends. I kind of got them worried”
”Okay, bye”.
~
Jag lade ifrån mig mobilen med en djup suck och lutade mig tillbaka i soffan
. ”So how did it go?” frågade Zayn, konstigt nog nyfiken, slängde upp sitt cigarettpaket på bordet. Jag stirrade ogillande på det i några sekunder innan jag vred blicken till honom. '”Well my friends said that they´re going to kill me tomorrow, but my mum´s not that mad so i think i will survive” skrattade jag och försökte att lätta upp stämningen lite, då allting var så dystert. Jag vred förvånat på huvudet när jag hörde skrattet som bullrade inne i Zayn´s bröstkorg. Fick jag precis världens seriösaste människa att skratta? ”Oh..” sa han plötsligt och fastnade med blicken på mig. På mitt ansikte. ”What? Do i have something on my face?” frågade jag en aning nervöst men försökte att inte låta det synas igenom mitt ironiska leende. Han nickade och ställde sig upp ifrån soffan. ”Wha-” ”Your forehead is bleeding again” förklarade han och rev loss en ny bit papper. Jag knep ihop ögonen och försökte att fokusera på något annat. Blod var det värsta som existerade i mitt liv. Zayn närmade sig mig igen och puttade lätt på min axel så att jag lade mig raklång i soffan. Jag blundade ännu en gång och kände när han pressade det blöta materialet mot min panna, strax under mitt sår. ”Does it hurt?” mumlade han försiktigt och jag höll på att kvävas av mitt eget saliv. Vad är det för fel på honom och varför pratar han som om han bryr sig? Jag grimaserade lätt, osäker på vad jag skulle svara. Tystnaden lade sig runt omkring oss medan han sakta baddade runt omkring såret i min panna. ”Well how are you gonna explain that to your mum?” frågade Zayn och bröt tystnaden. Han hjälpte mig att sätta mig upp och slängde sedan pappret i papperskorgen som stod intill väggen. ”I´ll tell her i fell. I´m quite clumsy so she will believe me” skrockade jag och lade allt mitt hår över ena axeln.
”Can you drive me home?”. Jag kunde knappt tro att jag vågade ställa frågan, men just nu hade jag inget val. Det var antingen att gå hem i mörkret, ifrån en helt främmande plats. ”Uhm sure” muttrade han och det tråkiga humöret föll tillbaka över honom. Jag reste mig ifrån soffan och plockade upp halsduken som låg slängd på golvet. Mina fötter följde efter ljudet av Zayn och slutligen så fann jag mig i ett trapphus, på väg ner mot yttervärlden.
”Ey where are you going?” hördes en bekant röst och både jag och Zayn vände oss om. Jag såg Niall komma gåendes med en cigarett i handen. ”Oh you´re awake” spottade han otrevligt fram och slängde cigaretten på marken. Jag undvek hans brinnande blick och fokuserade istället på glöden ifrån cigaretten. Zayn muttrade något jag inte uppfatta innan han slog sin näve mot Niall´s och drog med mig ut. Jag blev förvånad när jag kände det starka greppet om min arm, då han tidigare nästan varit ödmjuk. ”Come on bitch i don´t have all day” morrade han och försökte att dra i mig ännu mer, så att jag kunde hänga med i hans snabba steg. Mitt huvud snurrade av all ansträngning och jag fick kämpa för att hålla ögonen uppe. ”Zayn, slow down i´m getting dizzy” stönade jag tröttsamt och knep ihop ögonen. Farten saktades ner men hans grepp var fortfarande hårt om min arm.
”I don´t care, jump inside”. Jag öppnade ögonen igen och såg att vi stod framför en svart bil. Med en skeptisk blick åt Zayns håll drog jag upp passagerare sidan och hoppade in i framsätet.
”You touch , you die. Simple as that, okay?” varnade han samtidigt som han startade motorn och nickade mot föremålen som låg slängda i bilen. Jag nickade försiktigt och stirrade ut i mörkret. Jag trodde då aldrig att jag skulle sitta i samma bil med killen som fick mig att koka över av alla sorters känslor.
”Where here, get out” röt han ännu en gång och väckte mig ur mitt dagdrömmande. ”Wha-how do you know where i live?” frågade jag skrämt och knäppte upp mitt säkerhetsbälte. ”That´s none of your fucking buisness. Get the fuck out of my car”. Jag öppnade snabbt dörren och hoppade ur bilen, en aning skrämd över hans plötsligt ilskna humör. Han smällde igen dörren efter mig och innan jag hann blinka så körde han i full fart ner för min gata och försvann ut ur min syn.
Vad är det för fel på honom?
I´m back on traaaack! Jag insåg precis att Zayn & Samantha´s shipnamn blir "Sayn eller Zamantha" och det låter precis som deras namn.. Well that´s not too funny..
Kan ni komma på något annat shipnamn?
13 kommentarer till nästa kapitel ( Tisdag ) ! xxx
Tack älskade ni!
He´s Back ~ Chapter 5
Jag slängde argt av mig väskan i hallen och sparkade av mig mina skor. Ilskan bubblade inom mig och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag slog in mammas nummer på mobilen samtidigt som jag stampade upp mot mitt rum.
”Hello?”
”Hi mum, uhm i had to go home from school earlier today. Some guy spilled his water on me and i´m soaked, so i went home. Just thought you should know” muttrade jag och klev in i mitt rum.
”Oh, are you okay? You´re not bullied, right?”
”No mom i´m not bullied, it was an acident” ljög jag och bet ihop tänderna för att inte slänga ur mig någon dum kommentar.
”It´s good of you to call me, i´ll see you home in a bit”
”Okay bye”
Jag slängde mobilen på sängen och drog av mig den blöta t-shirten tillsammans med koftan jag fick låna av Emmie. Efter ett snabbt klädbyte drog jag en hand igenom mitt hår och stirrade på klockan. Vad skulle jag syssla med i över tre timmar? Det var lika bra att göra något nyttigt när man hade tid över. Jag letade fram en varm hoodie och log åt synen i spegeln. Mina ben var klädda i ett par svarta tights, en grå stor hoodie hängde över min kropp och en halsduk gjorde mig också sällskap. Jag tog upp mobilen ifrån min säng tillsammans med hörlurarna innan jag gick ner mot hallen. Mitt humör hade lättats en aning då jag lyckats förtränga den vidriga varelsen, ingen mindre än Zayn. Jag sträckte mig efter min svarta mössa och klev snabbt i mina något varmare skor. För en gångs skull så var jag redo att möta kylan. Mina tummar klickade sig vant in på spotify och jag log smått när musiken drog igång. Jag lät min mobil glida ner i fickan på min hoodie innan jag greppade tag i vantarna och gick ut. Rökmoln bildades efter varje andetag jag tog och marken knastrade lätt under mina fötter. För att vara i början av November så var det helt okej kallt ute. Jag körde ner händerna i fickan på min hoodie och nynnade till musiken. Det var den enda avkopplingen som funkade när det kom till mig. Den enda gången jag kunde koppla bort mig själv helt var när jag var ute, ensam med musik.
~~
Jag lade ner mobilen i fickan igen efter att ha svarat på mammas sms. Precis som vilken förälder som helst blev hon orolig när jag inte var hemma, då jag tidigare ringt och sagt att jag skulle vara det. Hemma, alltså. Min blick gled upp mot den numera mörka himlen och en rysning for igenom min kropp när mörka moln seglade sig in över London. Jag ville helst undvika att bli genomblöt två gånger under samma dag, förkylningen jag skulle få lär ju inte bli kul. Jag tittade mig omkring i området jag promenerat in i och såg en gata mellan två av husbyggnaderna. Om jag tog den här vägen så skulle jag vara hemma mycket fortare, och i sådana fall slippa att bli dyngsur. Jag knöt mina nävar, höjde musiken och satte raskt av in mot den mörka gränden. Den var mycket längre än vad jag trodde att den var, men vad var det för vits med att vända tillbaka nu? Jag ökade på stegen ytterligare när jag såg lyktstolparna som lös på andra sidan av gränden, där den breda vägen skulle befinna sig. Mina fötter klapprade ivrigt mot stengolvet och min puls var uppe i varv. En svart skugga rörde sig plötsligt vid sidan av mig och jag fick panik. Jag lät mig själv börja springa, men hann inte långt förrän en främmande arm fångade upp mig i sin famn. Ett högt och gällt skrik for ur mina läppar i samma sekund som främlingen ryckte ur hörlurarna ur mina öron.
”Now now, what are a pretty girl like you doing in an alley like this, at this time?” viskade han hest och hans andedräkt var något utav det värsta jag stött på. Jag skakade förtvivlat på huvudet, alldeles för rädd för att röra en muskel. Mannen släppte sakta ner mig på marken igen, men höll fortfarande ett järngrepp runt min midja. Jag försökte att bända upp hans arm samtidigt som jag försökte att hålla tillbaka tårarna, som plötsligt tryckte på under min ögonlock. Mannen grymtade argt och greppade tag i mig igen, för att den här gången drämma in mig i stenväggen bakom oss. Mitt bakhuvud slog i väggen med en hög smäll och jag såg sakta hur svarta stjärnor bildades runt omkring mig. Mina tänder skakade och jag försökte att trampa mig själv på tårna för att hålla mig vaken. Det var fortfarande suddigt framför mina ögon. Mannen lutade sig närmare och lät sina läppar snudda vid den lilla bit hud som syntes ovanför hoodien. ”Let´s take this off, yeah?” mumlade han sluddrigt och tog tag i kanten av min hoodie. Paniken tog ännu en gång över mig och jag slog bort hans händer. ”Don´t you dare!” fräste han och sekunden senare såg jag ännu en gång svarta stjärnor. Min käke värkte något fruktansvärt och först nu insåg jag vad som hade hänt. Han hade slagit mig.
Min kropp skakade allt mer och mer och det blev inte bättre när han slet loss hoodien ifrån min kropp. ”No, please” viskade jag hest och försökte ännu en gång att få bort honom ifrån mig, vilket ledde till att jag fick en till smäll. ”Shut up” muttrade han och fortsatte att kyssa min hud, som om det var sista gången han någonsin skulle vara nära en kvinna. Tårarna började tyst sippra ner för mina kinder medan mannens händer fann mina höfter. ”No!” skrek jag hysteriskt och drog impulsivt upp knät. Ett förfärligt plågsamt läte kom ifrån mannens håll och jag såg det som min chans. Mina spagetti svaga ben lyckades få upp farten, skulle jag klara mig ifrån honom? Just som hoppet började byggas upp inom mig grep samma främmande hand tag i min arm.
”You son of a bitch, you´ll regret that baby, oh my you will regret that”, hans arga min gick över till ett äckligt flin och jag rös. Han snurrade runt oss och knuffade mig in mot väggen, och en hög smäll ljöd igenom området. En tjock vätska rann ner längs mitt ögonbryn och jag förde yrt upp handen till min panna, som vid det här laget var iskall. Smärtan kom först efteråt. Jag skrek rakt ut i samma sekund som mina fingrar nuddade det djupa jacket där min lugg vanligtvis brukade hänga. Den tjocka vätskan var ingen vätska, det var blod. Mannen fick plötsligt ett avlångt ansikte medan jag försökte att hålla mig på benen.
”Aw baby, gonna faint for me? Let me have some fun with you when you´re not awake, yeah?” skrockade han och tog ett hotfullt steg mot mig. Jag sjönk ihop mot den kalla väggen och kände hur jag skrapade upp både armar och rygg genom den tunna tröjan jag burit under hoodien. Just nu brydde jag mig inte. Världen snurrade runt omkring mig och smärtan ifrån min panna gjorde att jag inte kunde tänka ordentligt. Mannen grep tag i mig igen och försökte att lirka upp tröjan ifrån min kropp, men hans grepp lossnade några sekunder senare. Ännu en skugga kom emot oss och den främmande mannen röt argt. Skuggan rörde sig i snabbare tempo och började sakta smälta ihop till en svart massa. Mannen och skuggan gick ihop till en och innan jag hann tänka ett steg längre så blev allting svart.
Zayn´s point of view
Jag slängde iväg cigaretten och blåste ut den vita röken i mörkret. Gatorna låg som vanligt i en dödlig tystnad, vilket de brukade göra vid den här tiden. Patetiska idioter som inte vågar vara ute så här sent. Jag sparkade till den frusna asfalten och körde ner händerna i fickorna på mina jeans. Mina fötter var på väg att svänga höger, bort mot min och Niall´s lägenhet när ett gällt skrik skar igenom natten. Jag svängde runt på stället och satte av i motsatta riktningen, bort mot ljudets källa. Det var inte så att jag brydde mig om att någon blev skadad, tro mig jag var oftast den som brukade skada människor. Det som störde mig var att någon hade kommit in i vårat område för att stöka till det, något vi alltid får skulden för. Jag kikade runt hörnet in mot den mörka gränden, där jag trodde att ljudet hade kommit ifrån. Just som jag var på väg att gå tillbaka ljöd en pipig röst en bit in i mörkret.
”No please”, följt av något som lät som ett slag. Jag klev försiktigt närmare gestalterna som stod i mörkret och kände ilskan stiga inom mig. Det här var vårt område, och det borde alla sådana här typer veta om. Personen som var intryckt mot väggen gled ner till marken och mannen verkade nöjd med vad han gjort. Han sträckte sig efter hennes tröja och försökte på något klumpigt vis få av den. ”Get off her” muttrade jag grinigt, i hopp om att slippa bråka. Mannen vände sig förvånat om och klev ut ur mörkret, så att månens ljus träffades hans kropp. Han såg ut som en typisk alkoholist, desperat efter någon att ha sex med. ”and who the hell are you?” flinade han, alldeles för berusad för att kunna stå rakt.
”Just get the fuck away from here” röt jag argt och tog ett hotfullt steg mot honom. Han skakade irriterat på huvudet och höjde sin knytnäve, men alldeles för långsamt. Jag grep enkelt tag i hans hand och vred runt honom, så att han stod med ryggen mot mig i ett låst grepp. ”Listen to me and nobody will get hurt, okay?” morrade jag och kände hur mannen sakta krympte framför mig. Jag släppte greppet och såg honom rusa ut ur den mörka gränden, förhoppningsvis för att aldrig komma tillbaka. Ett gnyende ljud lät ifrån mörkret och det var inte förrän då jag kom ihåg att det faktiskt fanns en till person med. Med en trött suck gick jag in i mörkret och kisade med ögonen. En skugga låg livlöst på marken och ju närmare jag kom, desto mer kände jag igen henne. Samantha. Hur i halva världen hamnade hon här? Jag fångade upp hennes livlösa kropp i min famn och bar henne ut ur gränden. ”Samantha? Samantha are you with me?” frågade jag högt och skakade lätt på hennes kropp. Ett jack blödde öppet ifrån hennes panna och hon var täckt i smuts och blod. Hade jag inte känt hennes hjärtslag så skulle jag gissat på att hon var död. Jag ökade på stegen och skyndade mig tillbaka till min lägenhet.
Utan några armar tillgängliga var jag tvungen att dra upp knät för att klicka på knappen som ringde upp till lägenheten jag bodde i. ”Yeah?”, Niall´s hesa röst tydde på att han förmodligen hade somnat. ”Open up and get down here, i need your help” grymtade jag tröttsamt och tog ner knät igen. Det tog inte längre än fem minuter innan en sömndrucken Niall stod på andra sidan dörren i bara mysbyxor. Hans ögon blev större när han såg vad jag hade med mig och i ett snabbt svep öppnade han dörren till yttervärlden.
”What the fuck did you do?”.
ahmygooooood LIKE DID THAT JUST HAPPEN O.O
14 kommentarer till nästa! ( Torsdag )
Lite ny information (:
He´s Back ~ Chapter 4
Det var måndag igen, vilket innebar skola i fem dagar fram över. Något jag inte direkt såg fram emot. Jag skyndade mig fram igenom korridoren och försökte att stänga ute de brinnande blickarna. Rykten spred sig snabbare än lössen på den här skolan och just nu kändes det som om hela världen visste om vad som hade hänt. Folk viskade bakom min rygg, omedvetna om att jag hörde allt dom sa.
”That´s her”
”She slept with zayn”
”They kissed”
”They had sex in the corridor”.
Jag rynkade äcklat på näsan och skyndade mig förbi de irriterande eleverna. En svag lättnad for igenom min kropp när jag såg dörren intill matsalen, en lättnad som försvann lika snabbt som den kommit. En hög smäll ljöd igenom korridoren och det blev dödstyst. Zayn och hans två kompanjoner klev ut ur klassrummet närmast matsalen och flinade åt de skrämda eleverna. Den ena av dom hade blont hår med en brun utväxt. Hans nacke visade upp en tatuering som sträckte sig ner under materialet på sin hoodie och han han hade flera piercingar i ansiktet. Näst intill honom gick en brunett med ruffsigt hår. Den öppna halsen på hans t-shirt avslöjade en hel del tatueringar, och precis som den blonde så hade han här också piercingar i ansiktet. Jag svor lågt för mig själv och gjorde mig så liten som möjligt bakom vem det nu var som gick framför mig. Min blick var fastklistrad i marken och jag försökte gömma mig bakom mitt hår. Plötsligt stannade allt upp och jag slog huvudet i något, eller i någon. Jag tittade förvånat upp och rynkade på ögonbrynen när jag såg hans bruna ögon.
”Get out of my way, bitch” röt han argt och all nervositet rann ur min kropp. Det var ju han som ställde sig framför mig? ”You´re the one who walked in front of me, so it´s you who should move” sa jag envist och korsade armarna över mitt bröst.
”Exscuse me? Do you even know who i am?” frågade han med ett retsamt flin och böjde sig ner, då han var mycket längre än mig. ”Yep, you´re an ass” svarade jag simpelt, vilket fick hans blonda kompis att skratta.
”Shut up Niall” fräste Zayn irriterat och lutade sig ner mot mitt öra. Så det var Niall han hette? Zayn tog tag i mitt hår och föste undan det ifrån den ömma huden. Jag försökte att schasa iväg hans hand, men misslyckades. Hans kompis, vid namn Niall, klev upp bakom mig och innan jag hann reagera var mina armar fast i hans grepp bakom min rygg. Zayn fnös besviket när han såg det tjocka lagret av brunkräm jag använt för att försöka dölja sugmärket.
”Aw baby why did you do that? It looks so good on you and besides, it shows everyone that you´re mine” flinade han och drog tummen över den ömma huden, utan att bry sig om att jag fick ont. Jag försökte att rycka loss mina armar från Niall´s grepp, vilket jag lyckades med. Något Zayn genast märkte och placerade därför en hand vid min svank. Han lät sina läppar ta kontakt med den redan ömma huden och min kropp skrek av ilska. Hans hand vandrade ner och grabbade tag om min rumpa, fullt medveten om att alla i hela korridoren kunde se oss. Jag knuffade så hårt jag kunde bort Zayn ifrån mig själv och skyndade förbi honom.
”You´re disgusting Zayn!” skrek jag ilsket och smällde upp dörren in till matsalen. Elever vred sina blickar mot mig och lika så mina kompisar. Felicia räckte upp handen för att visa vart dom satt, men sänkte den förvånat när hon såg min ilskna min.
”Woah what happened to you?”. ”Zayn happened” fräste jag och drog en hand igenom mitt hår. ”again? What did he do this time?” ”He´s acting like a fucking dick and like that´s not enough he touched my bum!” muttrade jag argt och fortsatte att dra en hand igenom mitt hår. ”Sama..” började Emmie men jag fortsatte att babbla.
”He´s a freak, i swear to god he´s a psycho and i´ve never hated anyone as much as i hate him..” någon knackade mig på axeln och jag vände mig argt om ”..what?!”. Jag tystnade i samma sekund som jag mötte hans ögon.
”What the fuck do you want?!”, jag höll på att svimma av ilska. ”You know that i want you baby, but right now i´m going to eat my lunch at your table” sa han simpelt och slog sig ner bredvid mig. Jag stirrade på honom med vidöppna ögon. Är han på riktigt?
”Are you serious?” frågade jag chockat och fick gripa tag i bordskanten för att inte kasta mig över honom. ”Why wouldn´t i be?”. Innan jag hann svara så gjorde två välbekanta röster oss sällskap. Niall och den brunhåriga pojken, som jag inte visste namnet på, slog sig ner bredvid oss. ”Hello ladies” sa pojken utan namn och lät blicken glida fram över oss. Jag vred mig obekvämt på stolen när hans blick dröjde kvar vid mig.
”Louis stop staring, you know she´s mine” varnade Zayn snabbt som tydligen sett att Louis hade stirrat på mig. Så Louis var hans namn? ”I´m sorry mate, she just look so delicious” flinade han och stötte sig armbåge mot Zayns.
“I know, i´d rather eat her as lunch” skrockade han och blinkade åt mitt håll. Jag ställde mig äcklat upp ifrån stolen. ”You´re disgusting Zayn, fuck you” fräste jag argt och försökte sträcka mig efter min bricka. Niall skrattade vid Louis sida och höjde gillande på ena ögonbrynet. ”Wow girl you know how to get in trouble” flinade han innan han återgick till sin mat. Jag tänkte precis fråga vad han menade, men hann inte längre innan Zayn tog tag i sitt glas. Allt gick så fort men samtidigt så extremt långsamt. Han hällde vattnet över mig och vände sig sedan om för att ge Louis en high-five. Min tröja blev sakta genomskinlig på grund av vattnet och jag var väl medveten om att i stort sett hela matsalen stirrade på oss. Alexandra reste sig snabbt ifrån bordet och systrarna följde med.
”let´s go” viskade hon och vi skyndade oss alla fyra ut ur den numera skrattande matsalen. ”Here you go”, Emmie räckte över sin kofta och jag drog den tacksamt runt min bara överkropp. Min vita t-shirt var inte längre något klädesplagg utan bara något genomskinligt som satt fastklistrat mot min hud.
”I´m going home, i don´t have any important lesson today and i won´t stay here in this. Thank you for helping me” suckade jag och tog ut min väska, samt min jacka ur skåpet. Alexandra drog in mig i en snabb kram och Felicia och Emmie härmade henne strax där efter. Jag vinkade hejdå till dom inan jag vände på klacken och gick ut ur skolans byggnad. Kylan slog emot min blöta kropp och jag drog jackan tätare kring mig själv.
Jag hatar dig Zayn
Kapitel 4 damer och herrar! Det är lite kort, i know men det kommer ett längre kapitel i morgon!
Vad tycker ni? ^^ 10 kommentarer till nästa! xx
He´s Back ~ Chapter 3
Jag vinkade hejdå till Felicia och Emmie innan jag vände mig om mot Alexandra.
”So, what´s your plans for the weekend?” frågade jag och gav henne ett finurligt leende. ”I don´t really have any plans, besides buying Ben&Jerry, i haven´t bought a single one for like two months, and that´s bad” stönade hon och släppte fram ett högt skratt. Jag lutade mig mot skåpet bredvid henne och höjde på ögonbrynen.
”Want to sleep at my place? I heard mum and dad talk yesterday, they´re going out of town this weekend so i have the whole house for myself. You know that i´m afraid of the dark so i´m basically forcing you to sleep at my house. In my room. In my bed even”, jag vickade retsamt på ögonbrynen innan vi båda bröt ut i ett högt skratt.
”I´d love to sleep at your place, but we need to go by my house, i have to pick up a few things of mine”. Jag nickade och krokade arm henne så fort hon var klar. Korridoren var inte lika full men det var fortfarande massor av elever kvar på skolan. Ena sekunden så gick jag skrattandes bredvid Alexandra, och sekunden senare stod jag upptryckt mot ett skåp. Jag öppnade mina ögon som automatiskt hade stängts och greppade i panik tag i händerna som hade ett dödsgrepp runt min hals. Omänskliga ljud for ur min kropp och jag kämpade för livet för att komma ner på marken, då jag konstigt nog svävade några centimeter över den. Mitt hjärta slog fortare än det någonsin gjort förut och chocken tog över min kropp. Zayn tonade upp sig framför mig med sitt äckliga leende. Han släppte greppet om min hals och jag föll handlöst ner på marken. Eleverna i korridoren och likaså Alexandra var chockade över scenen framför dom, men inte lika chockade som jag själv var. Jag hostade frenetiskt och kippade efter luft. Vad var det precis som hände? Zayn tog tag i min arm och lyfte upp mig på fötter innan han ännu en gång pressade min kropp mot skåpen. Han höll fast mig genom att trycka sin kropp mot min och böjde ner huvudet mot min hals.
”St..stop” fräste jag skrämt men hissnade samma sekund som hans tänder tog kontakt med min hud. Jag grep tag i hans hoodieklädda kropp och försökte trycka honom ifrån mig, ett dåligt försök från min sida. Han tryckte sina höfter mot mina upprepade gånger och torterade min hud med sina numera sylvassa tänder. Efter ett par minuter av tystnad från alla elever, skrämda läten från mig och morrande ifrån Zayn släppte han taget och såg mig falla ner till marken. ”I´ll see you around baby”, han blinkade med ena ögat innan han vände sig om och gick där ifrån. ”Freak” muttrade jag surt och tog tag i Alexandras hand.
”Better watch that mouth of yours, and as long as you don´t offer anything it might as well stay shut” hojtade han överlägset och smällde upp dörren till kvarsittnings salen. Ett ilsket läte lämnade min kropp och jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår. Hennes ögon var uppspärrade och hon drog snabbt in mig i sin famn. ”What the fuck did just happen?” fräste jag, fortfarande helt rasande.”I think he just tried to choke you, and then give you a hickey..” mumlade hon och jag fnös. ”I know what happened, but i mean who the hell does he think he is?!”. Jag backade undan ifrån Alexandras famn och blängde bort mot klassrummet Zayn försvunnit in i. Ilskan vräkte sig fram igenom min kropp och jag var så arg att jag skakade. Vem gör så här? Alexandra böjde sig ner för att plocka upp min väska, som tidigare åkt i golvet, och tog tag i min hand. Hon drog mig ut genom korridoren.
”Oh comon don´t you have anything to do nowdays?!” muttrade hon åt eleverna som fortfarande stirrade på oss. De flesta valde att ignorera henne och fortsatte att slänga alla sorters blickar åt vårt håll, bara en del återgick till det dom gjorde förut. Vi skyndade oss ut över skolgården och bort mot parkeringen.
Jag vred om nyckeln i motorn och kände hur bilen vaknade till liv under oss. ”Let me see your neck” sa Alexandra innan jag hann backa ut ur parkeringsplatsen och sträckte sig över till mig. Jag lade bak mitt hår och lät henne utforska den misshandlade huden på min nacke. ”You better wish that´s gone when your mum´s home. She would freak out, and not to mention your dad..” muttrade hon och lät sedan mitt hår falla tillbaka på rätt plats. ”It´s that bad?” mumlade jag och backade ut från parkeringsrutan. Alexandra hummade till svars och lutade sig tillbaka i sätet. ”But what i don´t understand is why he did it”, sa hon och satte sig upp igen. ”I met him yesterday, just before i drove home..”
”You met him?!” ”Shuch and listen, he came up behind me and told me that he would make my life a living hell. But if he meant that he´s going to attack me in the corridors every now and then, I guess I just have to tell a teacher and then hope that he´ll give up” sa jag och ryckte på axlarna. ”He´s not the type who gives up Sam” skrockade Alexandra och sträckte sig fram efter att sätta på radion.
~~~
”So what, he pushed you against the lockers and kissed you? Oh god that´s so hot” skrattade Felicia överlyckligt och klappade ihop händerna på andra sidan skärmen.
”Hot? He almost choked me and then gave me a hickey, against my own will! That´s not hot!” fnös jag och rullade över så att jag låg på rygg. Jag böjde huvudet i en konstig riktning så att jag såg skärmen upp och ner. ”Say what you want, i think it´s hot” flinade Felicia. Jag lät ett tröttsamt stön flyga ur min mun innan jag skrattade. ”You´re crazy Felicia” mumlade jag och satte mig upp i sängen. ”We need to go know, i´m going to force Sam here to watch The Bodyguard, so wish us good luck!” tjöt Alexandra glatt och stängde dörren efter sig. I famnen hade hon en skål med chips, och i skålen var det även två Ben&Jerry glassar. Jag smackade längtansfullt med läpparna och sa hejdå till Felicia.
”If i start crying then it´s your fault, and i will never ever and i mean never watch a movie with you again. Okay?” sa jag retsamt och knuffade lätt Alexandra i sidan. Hon lutade sig tillbaka mot väggen och tog upp sin glass. ”Who knows... ” hon såg min blick och fnittrade ”Okay i promise, you won´t cry”.
~
”You´re a liar!” tjöt jag gråtandes och vred tillbaka blicken till teven där eftertexterna nu rullade. Alexandra skrattade hysteriskt vid min sida, något som smittade av sig super fort. Jag la armarna runt min mage och föll dubbelvikt framlänges i sängen.
”You know i get hysterical when i cry to movies, why would you do that to me?” grät jag och kippade efter andan. Alexandra släppte fram ett högt tjut innan hon försvann ner över sängkanten. Jag tittade förvånat efter henne i några sekunder innan hennes glada skratt ekade i rummet. ”Oh my god are you okay?”, skratten dämpade sig inte och jag höll själv på att ramla över kanten. Hon låg på rygg med tårar forsandes ner för hennes kinder. Hon höll sig själv för magen och försökte att lugna ner sina hysteriska skratt. ”Take a deep breath” fnissade jag och uppmanade mig själv till att göra lika dant. Slutligen lyckades vi lugna ner oss och jag hjälpte henne upp i sängen igen. ”Oh god you´re crazy girl” fnittrade hon och drog händerna över sina numera blöta kinder.
”Me? Crazy? What about you?” flinade jag och dök ner under det varma täcket. Alexandra fnissade i mörkret och kröp ner under täcket bredvid mig. ”goodnight girl” viskade jag, ur trött efter skrattattacken vi precis haft och vände mig om. ”Goodnight Sam..”
Jag njöt av värmen som tog över min kropp och slöt ögonen. Det sista jag såg innan sömnen tog över var Zayn´s mörka ögon.
Det blev ett dramatiskt/fördröja tiden kapitel haha. Snart drar dramatiken igång på riktigt så håll fast i stolarna!
10 kommentarer till nästa kapitel (: x
He´s Back ~ Chapter 2
Jag svalde ner den enorma klumpen i min hals och försökte få mina händer att sluta skaka. Zayn´s andedräkt fläktade vid mitt öra och jag bet skrämt tag i min läpp.
”Turn around” morrade han bestämt och jag vände mig sakta om. Min blick var fastklistrad på hans skor och jag svalde ännu en gång ljudlöst när jag såg hans sönderrivna jeans.
”Look at you, prettier than you were before” skrockade han, fortfarande med en dämpad röst. Jag tog mod till mig och kikade försiktigt upp på hans ansikte. Vad jag såg chockade mig. Den unga pojken som jag fick avstängd var borta, det gick knappt att känna igen honom. Hans hår var längre, det korta skägget prydde hans starkt markerande käke och hans ögon var brunare än någonsin. Hans läppar var spruckna, hans andredräkt stank rök och en blandning av alkohol. ”Wh..what do you want?” frågade jag och försökte innerligt att lugna ner mig själv.
”What i want?” flinade han retsamt i samma stund som två skuggor klev ut i bakgrunden. ”I want you baby. You got me suspended and just as i told you one year ago, i´m here to make your life a living hell”. Hans ord fick min kropp att frysa till is. ”What do you mean?” frågade jag osäkert, rädd för vad som skulle kunna hända. ”You´ll find out, i promise you” skrockade han och lät ett elakt flin pryda hans ansikte. De två skuggorna skrattade med honom innan en av dom tog upp en cigarett och började röka. Jag rynkade oförberett på näsan och tittade återigen på Zayn. Han snurrade runt mig så att min rygg var pressad mot hans bröst. Mitt hjärta slog fortare än vad det någonsin gjort förut när han lutade sig närmare. Hans läppar snuddade huden under mitt öra innan han nafsade på min öronsnibb.
”I´ll see you tomorrow..” viskade han med sin hesa röst och backade undan. Jag vågade inte titta bakåt utan drog snabbt upp dörren till min bil och hoppade in i framsätet. Zayn stod lutad mot bilen bredvid min och skrattade högt åt något som den rökande killen sa. Jag stoppade i växeln och backade snabbt ut ur parkeringsrutan innan jag satte gasen i botten och körde hemåt.
Min puls var fortfarande hög och chocken satt fortfarande kvar i mig när jag klev ut ur bilen på vår uppfart. Det lös välkomnande i alla fönster och jag bad mig själv att hålla masken tills jag kom upp till mitt rum. Mamma öppnade ytterdörren och log varmt mot mig.
”How was your day?” frågade hon glatt och stängde dörren efter oss. Jag hängde av mig jackan och tvingade på ett leende. ”Good, a bit boring as usual but hey, it´s school”. Lättnaden vällde över min kropp när mamma skrattade och försvann sedan in i köket. Jag hängde väskan över axeln och skyndade mig upp för trappan till mitt rum. Ljudet ifrån när dörren stängdes fick min mask att spricka. Jag slog mig skakandes ner på sängen och höll snabbt en hand ifrån munnen. Den senaste halvtimmen kändes som ett stort suddigt moln, men mitt ibland allt såg jag Zayn´s breda flin. Den elaka glimten i hans ögon och makten som cirkulerade runt honom. Jag blängde på den stora klockan som tickade på väggen och såg samtidigt att den var strax efter halv sex. Med trötta och en aning skakiga ben reste jag mig ifrån sängen igen och gick bort till det lilla badrummet i mitt rum. Jag låste noga dörren efter mig och klev snabbt ur kläderna som täckt min kropp under dagen. Gåshuden spred sig över min kropp när jag klev in i duschen och jag skyndade mig med att höja värmen på vattnet. Ångan spred sig runt omkring mig och den lilla spegeln som satt över handfatet blev snabbt immig. Jag slöt ögonen och lät det varma vattnet sippra ner längs med min kropp, allt för att försöka lugna ner mig själv igen.
Jag drog handduken tätare kring min kropp och gick bort till byron med alla mina kläder. Mina händer famlade vant efter ett par underkläder och min pappas t-shirt, samt mina gråa mysbyxor. Så fort jag hade klädesplaggen i handen bytte jag osmidigt om och hängde slutligen upp handduken på kroken inne i badrummet. Jag satte upp mitt blöta hår i något som skulle föreställa en knut och drog händerna under ögonen. Mitt smink var borttvättat och jag kände mig ren och fräsch. Med en djup suck gick jag över till min säng igen och drog med mig min macbook ifrån skrivbordet. Mina fingrar skrev vant in mitt lösenord innan jag gick in på tumblr, sidan som mer eller mindre tagit över mitt liv. När ingeting intressant hade fångat mitt intresse på över tio minuter stängde jag ner datorn igen och la mig raklång på sängen. Jag slöt ögonen och knöt händerna över magen, lika bra att sova bort tiden innan middagen är klar..
Jag satte mig upp med ett ryck och hörde det höga mullrande ljud min mage gav ifrån sig. Hur länge hade jag sovit egentligen? Jag drog en hand igenom mitt hår och gnuggade bort sömnen ifrån ögonen. Min blick gled upp mot klockan på väggen och jag drog förvånat efter andan. Den var fem på morgonen, hade jag sovit sedan klockan fem igår? Varför väckte inte mina föräldrar mig när middagen var klar? Jag var alldeles för pigg för att kunna somna om och satte mig därför upp i sängen. Jag drog datorn närmare mig och placerade det varma föremålet i mitt knä.
”yay for waking up early... Ugh”, tweetade jag innan jag övergav twitter för att återigen gå in på tumblr.
”Honey? It´s time to get u... oh”, mamma stod i dörröppningen och tittade på mig med höjda ögonbryn. Jag log mot henne och drog en hand igenom mitt mörkröda hår.
”you´re never up this early, who are you and what have you done to my daughter?” skrattade hon skämtsamt och jag himlade med ögonen. ”I woke up at five, since someone, not to mention any names but i´m ppretty sure it was mum, forgot to wake me yesterday. So here i am, full of energy”. Nu var det hennes tur att himla med ögonen. ”I tried to get you up, but you ignored me so I let you sleep” , hon log snabbt innan hon sköt igen dörren och gick ner för trappan. Jag blängde på klockan ännu en gång som sakta tog sig framåt. Det var en hel timma kvar innan jag började och jag var uttråkad till döds. Det fanns bara en sak kvar att göra och jag kunde knappt tro att jag var på väg att göra det här. Jag skulle åka till skolan tidigt för att plugga. Ugh.
Mamma tittade upp på mig när jag klev ut i hallen och passerade vardagsrummet. ”Where are you going? Your first lesson doesn´t start yet” frågade hon misstänksamt och reste sig ifrån soffan. ”Woah stalker much?” flinade jag och tog på mig den något tjockare höst jackan. Mamma höjde på ena ögonbrynet och lutade sig mot väggen. ”I´m going to study before i start, i have nothing to do anyway” muttrade jag och hängde väskan över axeln. ”Okay, drive safe and try to not do anything stupid”, mamma gav mig en lätt klapp på rumpan medan jag gick ut på trappen. Jag blängde retfullt på henne innan jag skyndade mig över den frostiga gräsmattan och bort till min lilla bil. Det var aldrig någon elev på skolan vid den här tiden, så borträknat från lärarna så var den helt öde. Motorn drog igång med sitt skrovliga mullrande och jag backade stolt ut från vår uppfart. Asfalten var hal på vissa ställen ifrån den kalla natten och jag höll ett bestämt grepp om ratten. Solen tittade fram bakom trätopparna och bortsett från det kyliga vädret var det rätt fint ute. Jag parkerade bilen utanför skolan och stängde av motorn. Marken knastrade lätt under mina fötter och jag drog fruset händerna mot varandra för att få upp någon sorts värme.
Skolan var knäpptyst förutom skrapandet från stolarna uppe i lärarrummen. Jag skyndade mig bort till mitt skåp och hängde av mig ytterkläderna, för att enkelt ta ut min dator ur väskan. ”What to do, what to do..” muttrade jag tyst för mig själv medan jag begav mig bort mot det tomma bordet vid sofforna. Det var oftast ockuperat av de ´populära´ personerna i skolan, så för en gångs skull får jag lov att sätta mig där. Mitt anteckningsblock gav ifrån sig ett poffande ljud när jag släppte ner föremålet på bordet. Jag slog upp sidan jag sist använde i historia klassen och läste igenom det sista vi gick igenom.
”What brings you here, this early?”. Jag tittade förvånat upp ifrån anteckningsblocket och mötte Marcel´s gröna ögon. ”Marcel! Well i had nothing to do, why are you here so early?”, Marcel gav mig en varm kram innan han satte sig ner bredvid mig. ”Harry had some detention to do, so he asked me if i wanted a drive earlier” sa han och ryckte lätt på axlarna. ”He had detention this early?” frågade jag förvånat och lät stiftet på min penna studsa mot pappret.
”Yeah he said something about a party and refused to stay over after school, so he´s here earlier”. Jag nickade fundersamt och tuggade lätt på min underläpp. ”Why?” fortsatte Marcel och tog upp sin väska i knät. Jag ryckte ännu en gång på axlarna.
”Just wondering”.
Inte ett jätte bra inlägg men jag hoppas att ni tycker om det endå (:
He´s Back ~ Chapter 1
Nutid, 31 Oktober 2013
Kylan låg som ett tjockt täcke över London och jag drog fruset jackan tätare kring min kropp. Det var en hel del människor som tyckte att jag var korkad som gick i nylonstrumpbyxor och knästrumpor, men jag vägrade att ha på mig något annat. Jag begravde ansiktet i halsduken jag bar och drog in värmen mot min hud. Min blick seglade fram över skolgården och jag log brett när jag såg Alexandra och Felicia utanför entré ingången.
”Sam! Over here!” skrek Felicia glatt och viftade ivrigt med armarna. Jag himlade med ögonen åt hennes gest och skyndade mig över till tjejerna. Alexandra gömde sig under sin pälsliga luva och endast en del av hennes bruna lockar syntes innanför jackan. Hon tittade med höjda ögonbryn ner på mina bara ben.
”You´re quite stupid, you won´t have any legs left when you get home” skrattade hon och sträckte ut armarna för att dra in mig i en kram. ”Thank you moron, unlike you i look like a cow in jeans, so i´ll stay with these” flinade jag och nickade mot hennes långa vackra ben. Hon fnös lätt åt mig innan ett leende visades över hennes läppar.
”Well ladies, shall we go in? I don´t want to spend my day outside, and i don´t think my mother would appreciate me cutting school” sa Felicia och drog en hand igenom sitt blonda hår. Hennes blåa ögon lös upp i den kalla kylan och hennes svaga drag med mascara fick dom att bli ännu blåare. Jag nickade åt hennes mening och vände mig om för att dra upp dörren in till den långa korridoren. Vi gick på rad, alla tre upptagna med att inte ramla omkull bland alla elever. Våran skola verkar ha hur mycket pengar som helst, då vi hela tiden köper in onödigt material, så varför inte spendera pengar på större korridorer? Jag drog min mössa längre ner över huvudet och rätade till mitt hår medan vi rörde oss mot våra skåp. ”It´s like going through a jungle” pustade Felicia tröttsamt ut och skrev in koden till sitt lås. ”It´s even worse” flikade jag in medan jag hängde av mig jackan och tog ut mitt anteckningsblock, samt mitt pennskrin och min matte bok.
”So math, ey? Have a good time with Mr Davies” skrattade Felicia och stötte retsamt sin höft mot min. Jag himlade med ögonen och ignorerade hennes fråga. ”what´s your first lessons?”.
”Uhm, I have history” suckade Alexandra och putade lätt med läpparna. ”That´s funny, so stop complaining. I have chemistry, now that´s boring” muttrade Felicia och smällde igen sitt skåp. ”Well good luck, i´ll see you at lunch. Love you”. Jag gav dom ett tröstande leende då båda två vände sig om för att uppgivna gå till sina lektionssalar. Jag snurrade runt och började gå längs med det gråa golvet, bort mot klassrummet jag skulle spendera den närmaste timmen i. Mr Davies tittade upp ifrån sin kateder och gav mig ett smalt leende. Han drog en hand igenom sitt bruna hår, något han var äckligt stolt över, och lade upp alla papper i olika högar. Mr Davies var inte äldre än 25 år, och fick tjänsten som fast matte lärare då våran skola var i desperat behov av en. Han var väl medveten om att han såg bra ut, vilket han förstörde med sin självupptagna självsäkerhet. ”Psst, Sam!”. Jag vred lite på huvudet och log när jag såg Marcel vinka med ena handen.
”Hey there, how was your weekend?” frågade jag i en dämpad ton och lade ner min mattebok på bänken bredvid honom. Han lade ifrån sig pennan och log mot mig. ”Good, yours?” ”same”. ”Do you have something to tell the whole class?” frågade Mr Davies surt och reste sig ifrån sin kateder. Jag himlade med ögonen och vred ner blicken i matte boken igen.
~~
Min blick flög över den enorma matsalen och jag försökte att ignorera blickarna som folk gav mig. Felicia vinkade bortifrån bordet de satt vid, närmast fönstret, och jag skyndade mig dit. ”But seriously, do they want us to get sick? This isn´t eatable” klagade Alexandra surt och petade på den överkokta pastan med sin gaffel.
”You have to bring food from home you little frog, we haven´t been able to eat their food for over two years, you should´ve learned that by now” flinade Felicia retsamt men gav sitt röda äpple till Alexandra, som äcklat sköt ifrån sig tallriken. ”I guess i should, i´ll try to bring something tomorrow. Thank you for the apple” skrockade hon tröttsamt men hennes läppar gled sakta uppåt när hon bet tag i äpplet. Jag skulle precis ta en tugga av smörgåsen min mamma fixat åt mig när en välbekant röst ljöd inne i matsalen.
”Oh my god have you heard the news?!”. Felicia suckade åt sin högljudda syster, som alltid fick varenda elev att titta åt hennes håll. Hennes bruna hår studsade längs med hennes rygg men leendet som brukade finnas där var borta. ”Heard what?” frågade jag i en dämpad ton samtidigt som hon nådde fram till oss. Hon slog sig andfått ner på en stol och drog händerna över sina fräkniga kinder. ”Remember the boy who got suspended last year?” frågade hon överspelt och hennes gröna ögon lös av oro. Tjejerna visste lika väl som jag att det var jag som hade sett till att Zayn blev avstängd ifrån skolan.
”Yeah, what about him?” frågade jag nervöst och fruktade för svaret som skulle lämna hennes läppar. ”He´s back!”. Hennes mening kom ut i en viskning och en obehaglig rysning for igenom min kropp.
”Are you sure?”. Hans hesa röst ekade fortfarande inne i mitt huvud och hatet i hans blick var inget jag tidigt skulle glömma. ”Yes I saw him this morning. I´m sorry to say this but he looked like sex on legs, you should´ve seen him. All the girls drooled after him”, Emmie försvann in i sin egna värld och Felicia harklade sig retsamt.
”It seems like you´re one of them”. Hon gav sin syster en retlig blink med ena ögat och Emmie fnös generat. ”He´s hot, but i know what he did and no, i won´t fall for that bastard”.
Vi fortsatte att prata som om ingenting hade hänt, men den kyliga känslan som tog över min kropp ville inte lämna mig ifred. Han kanske inte ens kommer ihåg mig? Vi har ju alla förändrats en hel del och har jag tur så har han glömt av allt ihop. Förmodligen inte.
~~
”Good bye girls, i´ll see you tomorrow!” ropade jag över skolgården och vinkade åt Emmie,Felicia och Alexandra som började sin korta vandring hemåt. Jag gick djupt försjunken i mina egna tankar och tuggade lätt på min underläpp. Med den svarta bilnyckeln i min hand skyndade jag mig över till min bil. Det började mörkna ute och jag ville hem innan det skulle bli för sent, mamma uppskattade aldrig om jag var hemma sent. Jag stoppade in bilnyckeln i låset och vred om så att det lät om bilen när den låstes upp. Min hand greppade tag om bildörrhandtaget och jag tänkte dra upp dörren när ett par starka händer tog ett fast tag om min midja.
”So we meet again..”
Tada, oh my god *__*
Ska försöka ladda upp nästa kapitel i morgon, men annars kommer det senast på Torsdag! xx
He´s Back ~Prologue
~Prologue~
28 Augusti 2012
Jag klev ut urr klassrummet tillsammans med resten av eleverna, glad över att förmiddagen äntligen var över. Mina skor klickade lätt mot golvet när jag rörde mig genom den elevfulla korridoren. Skåp öppnades och stängdes, dörrar flög upp ifrån salarna och onödiga ljud studsade mellan väggarna. Jag höll hårt anteckningsblocket mot mitt bröst och försökte att inte snubbla över allt som låg slängt på golvet. Det kanske är dags att presentera mig själv? Mitt namn är Samantha Campbell och nej, min släkt har ingenting med skomärket Campbell att göra. Jag gömmer mig oftast bakom mitt mörkröda hår och kikar då och då upp bakom mina svarta glasögon. Mina ljusrosa läppar har sällskap av två smilgropar, något jag faktiskt är rätt stolt över.
Människorna i den här skolan skulle nog beskriva mig som den tystlåtna personen, flickan man lämnade i fred helt enkelt. Jag ägnade mig åt läxor och prov, det fanns inte tid över till att vara en social bitch som försökte få varje kille att dregla efter hennes urringande linnen. Jag hade temperament, jag kunde bli rasande rent ut sagt och komma ut ur min fasad helt, men det var inte många som hade bevittnat den sidan.
Jag blängde lätt på killarna som busvisslade när jag passerade förbi. Utan att ge dom en extra tanke öppnade jag dörren ut till skolgården och tog ett djupt andetag. Sommardoften hängde fortfarande kvar i luften trots att det var närmare september, men det var ingenting jag klagade på. Så länge jag fick snö och vinter så var jag nöjd.
Min skola består av tre delar. En stor del är endast till för matsalen och biblioteket, och de två andra delarna består av korridorer och olika salar. Det ljuvliga fågelkvittret jag nyss hörde skrämdes iväg av ett gällt skrik. Jag stannade förvirrat upp i mina steg och försökte att lyssna vart ljudet kom ifrån. Dämpade stön och något som lät som slag fick mina ögon att växa sig större. Jag släppte anteckningsblocket på den bruna bänken som stod intill mig och smög runt hörnet. Till min fasa såg jag en ynklig pojke ligga på marken, han höll sig krampaktigt runt magen. Runt om honom stod ett gäng killar med breda flin. Jag tassade försiktigt närmare och såg hur en av dom tog tag i pojkens tröja och ryckte upp honom från marken. Han gav pojken flera slag över käken och jag drog förskräckt upp handen till munnen. På några få sekunder vände jag mig om och rusade in i den största byggnaden, in till rektorns kontor. Vår rektor, Mr Henry, tittade på mitt rödflammiga ansikte med höjda ögonbryn. ”You have to come quick...”. Mina flämtande andetag avbröt min mening och jag grep snabbt tag i rektorns arm. Han följde förvånat med men slutade inte att fråga vad som hade flugit i mig. När vi rundade hörnet såg vi båda två tydligt hur den mörkhåriga killen siktade in en sista spark i pojkens mage innan de vände sig om för att gå. Mr Henry harklade sig högt och killarna vände sig förvånat om innan färgen försvann ifrån deras ansikten. ”My office, now” röt han barskt och killarna började trumpet gå in mot skolan igen.
”Can you take him to the school nurse? I´ll be with you in a few minutes” sa han snabbt innan han drog med sig killarna bort. Jag ignorerade de hatfulla blickarna i ryggen och satte mig på knä bredvid den nedslagna pojken. ”Oh my godness, can you walk?” frågade jag försiktigt och lade en arm runt pojkens smala midja. Han såg nästan ut att vara i samma ålder som mig, men hans smala kropp och korta figur fick honom att se yngre ut. ”Ye-yes i can walk, th-thank you for helping m-me” . Jag hjälpte honom upp på fötter och bad till gud att gänget som nyss varit här fick en rejäl bestraffning. Den främmande pojken haltade hjälplöst vid min sida och fick gång på gång räta till sina trasiga glasögon.
En halvtimma senare satt jag utanför skolsysterns rum och bet nervöst på mina naglar. Dörren gled upp och hon log brett mot mig igenom springan som blev större. ”We´ve called his mum, would you mind waiting with him at the parking lot?” frågade hon osäkert och jag nickade snabbt. ”Of course I can”. Pojken klev ut bakom skolsystern med sin arm omlindad i ett litet bandage, hans högra öga hade börjat svullna och den lila färgen prydde hans bara ben. Jag ville inte ens veta hur han såg ut där killarna hade sparkat honom. Han log smärtsamt mot mig och hoppade ut ur rummet medan jag höll upp dörren.
”So, why did they do this to you?” frågade jag försiktigt och hjälpte honom att gå framåt. ”I don-don´t really know. It´s not the first time Zayn do-does something like that” stammade han försiktigt så fort vi klev ut på asfalten igen. Han tittade sig skrämt omkring. ”Zayn? As in who?” frågade jag ännu en gång, fortfarande förvirrad över vem denna Zayn var. ”Yo-you don´t kn-know who he is?”. Jag skakade på huvudet. ”I don´t know who you are either”, flinade jag och lät ett lågt skratt lämna mina läppar. ”Oh i´m so-sorry, i´m Marcel”,han rodnade lätt och tittade ner i marken medan vi gick. ”No need to apologize, i´m Samantha, but call me Sam”. Marcel nickade förstående och pekade åt hållet vi skulle. Han mamma kom körandes längs med vägen och saktade in bredvid oss på trottoarkanten. ”My little baby, thank you for helping him”, hon gav mig en vänlig blick innan hon la armarna om sin omtumlade son. ”Mum, stop it” mumlade han tyst och jag kunde inte hjälpa att le.
Jag gick i tystnad tillbaka in i skolan och tog upp min mobil för att smsa tjejerna. Jag hade ju trots allt missat halva lektionen. Just som jag fick upp våran sms dialog smälldes en dörr upp framför mig och jag stannade chockat upp. ”You, you son of a bitch!” röt den mörkhåriga killen och jag ryggade skrämt tillbaka. Så detta var alltså Zayn? Vad hade jag gjort honom? Han tog hotfullt ett steg mot mig och stirrade stint in i mina ögon. ”I´m fucking suspended because of you, but i´ll tell you what nerd. I´ll be back, and when i am you better watch that fucking life of yours”.
What do ya think ´bout it? :3