Tidigare i He´s Back :

”You have an amazing voice Hary, did you write this all by yourself?” frågade jag nyfiket. Hans röst gav mig gåshud över precis hela kroppen.

”Thank you and yes, i love to write music. I can express my feelings in the lyrics when it´s too hard to say them”. Harry lade sin ena arm runt min rygg och jag kunde inte hindra mig själv från att luta huvudet mot hans breda axel.

Jag gick in i rummet igen och satte mig på den lediga platsen bredvid Harry. Han lade ännu en gång armen om mig och drog mig närmare sin kropp. ”Who was it?” frågade han nyfiken och nickade mot min mobil.

”Samantha, she needed my help” sa jag och ryckte lätt på axlarna.

”What kind of help?”. Han fingrar ritade små cirklar på min bara arm och gåshuden spred sig över min kropp. ”Girlstuff” svarade jag och försökte att komma ifrån ämnet. Det var inte så att jag inte litade på Harry, men både jag och Samantha skulle råka illa ut om våra föräldrar kom på oss. Vi brukade göra såhär ibland, man ljög om att man sov över hos en kompis för sina föräldrar. Så i det här fallet skulle jag, om Samantha´s mamma undrar, säga att hon sov hos mig.

”Oh i see. I really don´t want to talk about school but i guess we have to. So we´ve decided what to do now then?” frågade Harry tveksamt. Jag nickade och tog upp skrivhäftet vi kladdat på. Det stod i punktform vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det. En del av mig var glad över att vi äntligen var klara, men den andra delen var besviken, eftersom att jag inte längre hade någon ursäkt till att träffa Harry efter skolan.

”Why so sad?” frågade Harry och bröt min tysta stund. ”Wh-what?” stammade jag och försökte att dölja mina röda kinder.

”Don´t be shy baby, tell me what´s bothering you” skrockade han och nöp mig lätt i sidan. Kallade han mig precis för baby? Jag tjöt till när hans kalla fingrar tog kontakt med min hud och ett brett flin spred sig över hans läppar.

”Someone´s ticklish, ey?”. Färgen lämnade sakta mitt ansikte och jag började förskräckt skaka på huvudet, ”No, no i´m no-STOP”. Han gränslade över mig och rörde snabbt sina fingrar över min hud. Jag vred mig hysteriskt under honom samtidigt som skratt höll på att kväva mig. ”Sto-stop pl-please”, tårar började bildas i mina ögon och jag försökte ännu en gång åla mig ur hans grepp. ”Tell me why you looked so sad, then i´ll stop” flinade han och slutade kittla mig, men höll fortfarande kvar greppet runt min midja. Hans händer hade på något sätt letat sig in under tyget på min tröja, som vid det här laget hade åkt upp till mina revben.

”I..i missed my old cat” ljög jag,ett uruselt försök. Harry höjde retsamt på ena ögonbrynet och letade efter något tecken på att jag ljög. När den röda färgen återigen letade sig upp på mina kinder återgick han till att kittla mig. ”No no no no stop” tjöt jag högt och greppade tag i hans armar. Eftersom att han var tio gånger starkare än mig så kände han knappt av att jag försökte stoppa hans händer.

”Okay okay i´ll tell you” skrek jag när jag knappt fick någon luft och skratten sipprade ett efter ett ur min utmattade kropp. ”Tell me the truth or i will keep tickle you forever” hotade Harry med ett lekfullt leende på läpparna.

”I realized that we were done with our work” sa jag ärligt och hoppades på att han inte skulle fråga något mer, vilket han givetvis gjorde. ”Why would you be sad because of that?” frågade han förvånat och satte sig försiktigt ner på mina lår. Han höll uppe en del av sin vikt genom att låta sina knän hålla honom uppe på vardera sida av min kropp.

”Cause we don´t need to work with each other after school” erkände jag och knep generat ihop ögonen. Jag kunde praktiskt taget höra Harrys flin.

”aaand..?” ”and i won´t have any reason to see you after school”. Bomben var släppt. Jag vågade inte öppna ögonen, utan låg i en tystnad under harrys kropp. När jag öppnade ögonen igen tittade han ner på mig med höjda ögonbryn.

”Who says we can´t see each other after school?” frågade han i stället och hoppade längre upp, så att han stod på alla fyra över mig. Hans ansikte närmade sig långsamt medan min puls ökade takten. Jag försökte att inte tänka för mycket på vad som skulle hända, men med en sexgud ovanför sig är det inte jätte lätt. Jag slöt ögonen i samma stund som jag kunde känna hans andetag mot min hud. Jag längtade så. Min kropp suktade efter hans och jag kunde knappast tänka ordentligt. Just som jag kände den mjuka huden av Harry´s läppar flög hans dörr upp. Jag kravlade kvickt bort till andra sidan av sängen och försökte få ner min puls. Harry gav mig en besviken blick innan han tittade på personen som stod i dörröppningen. ”I´m sorry to disturb you guys, but it´s getting late and i need Harry to help me with a few things” skrockade Anne, Harry´s mamma och satte händerna på sina höfter.

”Oh that´s fine i was about to leave anyway” sa jag snabbt och samlade ihop mina grejer. Harry tittade förvånat på mig och blängde sedan på sin mamma.

Anne försvann in i köket igen medan Harry följde mig ut till hallen.

”I guess i´ll see you in school on monday then?” frågade jag samtidigt som jag knöt på mig skorna. ”Yes, have a nice weekend love” sa han leendes och sträckte ut armarna. Jag klev glatt in i hans varma famn och lirkade armarna runt hans midja. Jag skulle kunna stå så här i evigheter.

”Next time i will make sure that my mum doesn´t disturb us”. Hans ord skickade rysningar igenom min kropp. Jag rodnade lätt och lyfte upp min skolväska över axeln. Harry pussade mig lätt på kinden innan han låste upp dörren åt mig. ”Bye Harry”

”Bye love”

Sam´s point of view

Jag satte mig yrvaket upp i den svarta soffan och stirrade rakt ut igenom det mörka fönstret. En hög smäll ljöd utifrån och jag grep snabbt tag i täcket jag låg under. Liam hade låtit mig stanna under natten, eller snarare, han lät mig inte lämna på grund av stormen. Jag sträckte mig blint efter min mobil och stönade med avsmak när jag såg att klockan bara var halv fem. Varför var jag alltid tvungen att vakna när det blev storm? Snön föll hejdlöst utanför, vinden fick huset att knaka och åskan dundrade gång på gång. Ett svagt ljus lös upp bakom mig och jag vände mig skrämt om. Liam stod lutad mot dörrkarmen med ett ljus i handen. ”What are you doing?” frågade han med höjda ögonbryn,”It´s only five in the morning”. Jag ryckte på axlarna och drog täcket närmare kring min kropp. ”I can´t sleep thanks to the storm” suckade jag och gnuggade mina trötta ögon.

”Neither can i, let´s just watch a movie or something”. Liam gick mot mig och slog sig ner i soffan, några centimeter skiljde oss åt. Han tog upp fjärrkontrollerna och började trycka sig fram tills vi hade netflix framför oss. Film efter film bläddrade vi förbi men ingen verkade fånga vårat intresse.

”You may think i´m weird, but would it be okay if we watched a disney movie?” frågade jag tveksamt och höll blicken fast på teveskärmen. ”Are you kidding me? I love disney! Of course it´s okay, what movie do you want to watch?” frågade han uppspelt och tog fram sökrutan på teven.

”Maybe, peter pan?” föreslog jag och satte mig upp med benen i kors. Liam nickade glatt och fixade så att början av filmen strax spelades upp på den stora skärmen. Jag försökte att inte bry mig om hans arm, som slarvigt låg slängd bakom min rygg. Stormen ökade utanför och jag var extremt tacksam över att jag inte var utomhus vid den här tiden. Mamma var skeptiskt när jag ringde och frågade om jag kunde sova hos ”Felicia”, något hon först sa ja till när jag nämnde stormen. ”I guess you´re right, it could be dangerous” hade hon mumlat och sedan bestämt sig föra att det skulle vara okej. Jag ringde självklart Felicia efteråt och förklarade hur det låg till, hon sade att hon kunde ljuga för min mamma om hon nu skulle ringa och fråga efter mig.

”This part is really sad though” suckade Liam nedstämt och drog mig tillbaka till verkligheten. Jag vred tillbaka blicken till teven, där min favoritfilm spelades. Edward, Jane´s pappa måste lämna dom för att hjälpa till i kriget. ”Yeah, this type of thing was my worst nightmare when i was younger. I couldn´t stand the thought of my dad leaving us. But that´s what he did anyway so i guess it didn´t matter in the end”. Jag kände hur min mage knöts ihop vid minnet av honom.

”Oh i´m sorry Samantha, what happened? You really don´t need to tell me if you don´t want to”, Liam drog mig närmare sin kropp och lade en bit av mitt täcke över sina ben. Våra bara ben pressades mot varandra och jag njöt när värmen från honom spred sig igenom min kropp. ”He left us. He left me and my mum when i was five. I don´t remember that much of him” suckade jag och försökte samtidigt att få den deprimerande känslan i min kropp att försvinna. ”That´s not very nice of him, i´m sorry” sa Liam ännu en gång, förmodligen osäker på vad han skulle säga.

”It´s okay, i can´t say that i miss him. The last months he stayed with us was so weird. I remember him and mum fighting all the time, they screamed at each other when they thought i was asleep. I guess they didn´t realise it´s quite hard to sleep when someone is screaming in the next room”. Jag lät ett ironiskt skratt lämna mina läppar, utan något spår av humor i det. ”He moved to another country, without saying goodbye. He just left and i don´t know where he is”. ”What an ass” mumlade Liam, mer för sig själv trots att jag hörde. ”Yep” konstaterade jag, vilket fick Liam att rodna.

”I didn´t mean to call your dad an ass, i ju-”

”Liam seriously it´s fine, i don´t care” skrattade jag och fokuserade på filmen igen. Jag minns inte mycket av min pappa, men det jag minns var ingenting märkvärdigt. Han hade knappt någon del av mitt liv, så varför ägna tankar på honom. Det kom visserligen dagar då jag undrade varför han lämnade, då jag tvekade på om jag skulle prata med mamma om det. Jag skakade lätt på huvudet och skrämde iväg de jobbiga tankarna.

Liam tittade förvånat ner på mig när jag lutade huvudet mot hans axel. Han drog försiktigt en hand igenom mitt hår och tänkte precis öppna munnen när en hög knackning ekade igenom huset. Våra huvuden vreds mot dörren, vem i hela fridens namn knackar vid den här tiden? Liam reste sig upp ifrån soffan, gav mig en ursäktande blick och gick bort mot dörren. Jag lyssnade spänt när han låste upp dörren, vinden ylade utanför. Någon klev in i hallen, ljudet av blöta skor ekade igenom huset.

”Give me my girl” 

---

I´m sorry guys! Jag har haft ett par sega dagar då mitt skrivande har stått helt stil, men jag hoppas att jag är tillbaka på banan igen haha. Det är lite kyligt här hemma också så jag är inte på jätte bra humör. Tack för att ni väntar när jag inte uppdaterar. I hope you enjoy this chapter though :) xx