Jag stelnade förskräckt till när jag insåg vem det var. Vad gjorde han här? Hur visste han vart Liam bodde och hur visste han att jag var här? ”

I don´t know who you´re talking about” svarade Liam nonchalant och jag hoppades för några sekunder att Zayn skulle gå, men jag kände honom för väl.

”Quit the bullshit, i want her here. Now” röt Zayn barskt och jag kände oron bubbla upp inom mig. ”I still don´t kn- No you can´t come in here”. Liams röst höjdes allt mer och jag visste att det här inte kunde sluta bra. Efter två djupa andetag reste jag mig ifrån soffan och trippade bort till hallen. Liam stod med armarna utsträckta, som om det skulle kunna hindra Zayn. ”Liam, it´s okay” sade jag försiktigt vilket fick dom båda att förvånat vrida sina blickar till mig. ”What do you want Zayn?” frågade jag sedan och blängde upp mot den långa figuren som stod framför mig. ”You already know the answer to that question..” ett svagt flin spreds över hans läppar ”..but i need you to come with me”. Han sträckte ut sin hand för att ta tag i min arm, men Liam var snabb med att slå iväg den. ”Mate, i know you´re the badass kind of guy but you´re crossing the line. Get the fuck out of my house” röt han surt och tog ett hotande kliv närmare Zayn. ”I don´t want to fight so just give me the girl” suckade Zayn, förmodligen irriterad då han inte fick som han ville. Jag ställde mig mellan deras dödsblickar och försökte att bryta deras arga ögonkontakt. Jag vred mig mot Liam för att förklara att jag skulle prata med Zayn alldeles själv, men hann inte öppna min mun förrän Zayn hade gripit tag i min midja. Han slängde nonchalant upp mig över sin axel och jag fick blinka en extra gång då jag blev yr.

”Zayn put me down”. Han tittade överlägset på mig över sin axel och gav mig en lätt klapp på rumpan. ”Bye Liam” skrockade han retsamt och började gå ner för yttertrappen.

”Zayn for christ sake it´s five o´clock in the morning, i´m not going with you” muttrade jag argt och försökte att dölja rädslan i min kropp. Jag hade inte direkt glömt vad som hände igår, och för att vara helt ärlig, det hade skrämt mig. Zayn ignorerade mina ord och fortsatte att promenera längs med grusgången ifrån Liam´s hus. Liam marscherade surt ut efter oss och försökte gång på gång övertala Zayn till att släppa ner mig. Min kropp guppade i takt med Zayns långa kliv, men innan jag hann tänka efter en andra gång stod jag på marken, framför en bil. ”Get in”.

”What? No are you freaking crazy?” frågade jag upprört och vände mig om för att skynda mig över till Liam. Jag vet inte vilken del av mig som trodde att jag kunde gå in i huset igen, men denna del av mig hade fel. En kraftig arm lades runt min midja och drog mig tillbaka till min ursprungsplats. ”Get.In” morrade Zayn lågt i mitt öra och jag ville praktiskt taget slå mig själv när jag kände gåshuden krypa fram över min hud. Han ryckte upp bildörren åt mig och knuffade lätt sin höft i min, så att jag stapplade framlänges mot bilen. ”Zayn for fucks sake stop it” skällde Liam mer eller mindre förbannat och skyndade sig fram till oss. Han hann inte komma mycket längre innan Zayn hade smällt igen min bildörr och gått över till sin sida. ”Just do us a favour and go inside again Liam. Don´t want your innocent butt to get cold, now do we?” den retfulla tonen i Zayn´s röst hördes tydligt och jag visste att det räckte för att driva Liam till vansinne. Jag vred mig om i framsätet och mötte Liams vassa blick igenom rutan. Han såg så arg ut, så frustrerad. Jag mimade ”I´ll call you” till honom och kände sedan hur motorn drog igång under oss. Zayn drog igen sin bildörr och grymtade ilsket. Hans händer greppade vant tag i växelspaken innan han snabbt backade ut ifrån Liam´s parkering, och sen var på vi väg. Jag hade ingen aning om varför han kom så tidigt, vart vi skulle, vad som hände i går kväll eller hur min mamma skulle reagera.

”Zayn please tell me where we´re going. I need to be home at twelwe” suckade jag oroligt och gjorde mig så liten som möjligt i det svarta sätet. ”No need to be worried love, i´ll take you home tomorrow” skrockade han nöjt och sträckte över sin hand för att klappa mig på låret. ”Oh that´s a reli- TOMORROW?!” Jag satte mig käpprätt upp sätet och började genast dra i säkerhetsbältet. Zayn märkte att jag fick panik och saktade ner en aning, så att han inte behövde ha lika mycket fokus på att köra. Jag knäppte upp mitt bälte och greppade tag i dörrhandtaget. Låst. Brukar man inte alltid kunna öppna dörrar från insidan? ”Look there´s no need to struggle with that, it won´t open anyway” suckade Zayn tröttsamt. Jag kände hur min puls steg allt mer och mer.

”Open the god damn door, i want to go home” fräste jag ilsket och ryckte vilt i det silvriga dörrhandtaget. ”You´re not going home, okay? It´s not saf.. I mean.. Well you´re not going home”. Jag korsade armarna över mitt bröst och blåste irriterat iväg håret som lagt sig i mitt ansikte.

När jag började tvivla på om vi fortfarande var kvar i England svängde Zayn in på en grus väg. En svag lampa lös upp en bit framför oss och jag svalde ner den nervösa klumpen i min mage. Zayn parkerade bilen utanför den gamla stugan och gick över till min sida. Jag ignorerade hans utsträckta hand och ställde mig skakigt upp på den barrtäckta marken. ”You´re not going to rape me and then leave me here, Right?” frågade jag allvarligt och grep tag i mina egna armar för att hålla mig samman. Stugan syntes knappt i det bäcksvarta mörkret och det kändes gång på gång som om någon andades mig i nacken. Zayn höjde flinande på ögonbrynen och lade en arm runt min rygg. ”No stupid. We´re not here to fuck, even though i wouldn´t mind fuc-” ”Shut that mouth of yours” avbröt jag honom med en fnysning, men vågade inte lämna hans trygga arm. Han skrockade vid sidan av mig och jag kände hur hans bröstkorg skakade efter varje ljud. Vi gick tillsammans upp på den smala terassen. Jag tittade på Zayn medan han låste upp dörren och drog förvånat in andan när tände lampan i hallen. Det såg inte lika otäckt ut i ljuset. Jag klev nyfiket in före Zayn och tog av mig skorna i hallen. Golvet var av trä och väggarna lika så, det verkade riktigt hemtrevligt bortsett från ett litet problem. Det var svin kallt. Jag hade redan gåshud under min tjocka kofta och jag visste att mina jeans inte skulle vara någon vidare vän mot kylan.

”Cold?” frågade Zayn och släppte ner en säck på hallhyllan, en säck som jag inte tidigare lagt märke till. Jag nickade försiktigt och vände mig sedan om för att se mig omkring i den lilla stugan. Varför var jag här från första början?

En lätt knackning på axeln fick mig att surra runt så att jag stod ansikte mot ansikte med Zayn. ”Here” sa han simpelt och räckte över ett par gråa mysbyxor. Jag log snett och tänkte fråga vart badrummet låg, men Zayn verkade veta vad jag hade på tankarna. Han pekade mot en dörr som stod på vid gavel närmast fönstret ut mot den något djupare skogen. ”Oh, thanks” mumlade jag och skyndade mig över till det lilla rummet. ”Uhm Zayn, there´s no lock on the door” ropade jag och pekade på den låslösa dörren. ”I know”. Jag kunde höra hur han flinade och önskade så att jag kunde slita bort den äckliga minen ifrån hans ansikte.

”Zayn? Where are you?” frågade jag högt och lade mina ihop vikta jeans på den smala hyllan som stod lutad mot väggen. ”In here” svarade han och jag följde genast ljudet av hans röst.Han satt i en soffa, nästan för bred för att räknas som en soffa tillsammans med massor av filtar. En gammal teve gav ifrån sig ett skränigt ljud innan bilden hoppade till och det blev svart. ”Well, remind me to buy a new tv to this place” muttrade Zayn grinigt och klappade på platsen som var kvar mellan hans kropp och soffan. ”I can sit here if you move your fee-” ”We´ve been driving for a few hours and need to take a nap. It´s already for o´clock and it´s dark outside. We can light a fire or something later”. Jag bet nervöst tag i min läpp och gjorde mig så liten som möjligt bakom Zayns rygg. Precis som jag hade förväntat mig vände han sig om mot mig och lade en arm över min midja. Våra kroppar var pressade mot varandra och jag njöt av värmen som jag omgavs om. ”Try to sleep and i´ll explain everything when we wake up” viskade Zayn och jag kände först nu hur fasansfullt trött jag var. Jag hade ju trots allt vaknat vid fem.

Mina tankar vandrade iväg till smsen jag skickade iväg till mamma och mina kompisar. Mamma tror fortfarande att jag sover hos Felicia, som i sin tur gick med på att ljuga om det. Min kropp kunde inte lugna ner sig och hela mitt huvud bad mig att försöka fly så fort som möjligt. Det enda problemet var att vi var långt hemifrån, och jag hade ingen aning om vart.

what do ya think about it? 14 kommentarer till nästa (söndag) xx