Nutid, 31 Oktober 2013

Kylan låg som ett tjockt täcke över London och jag drog fruset jackan tätare kring min kropp. Det var en hel del människor som tyckte att jag var korkad som gick i nylonstrumpbyxor och knästrumpor, men jag vägrade att ha på mig något annat. Jag begravde ansiktet i halsduken jag bar och drog in värmen mot min hud. Min blick seglade fram över skolgården och jag log brett när jag såg Alexandra och Felicia utanför entré ingången.

”Sam! Over here!” skrek Felicia glatt och viftade ivrigt med armarna. Jag himlade med ögonen åt hennes gest och skyndade mig över till tjejerna. Alexandra gömde sig under sin pälsliga luva och endast en del av hennes bruna lockar syntes innanför jackan. Hon tittade med höjda ögonbryn ner på mina bara ben.

”You´re quite stupid, you won´t have any legs left when you get home” skrattade hon och sträckte ut armarna för att dra in mig i en kram. ”Thank you moron, unlike you i look like a cow in jeans, so i´ll stay with these” flinade jag och nickade mot hennes långa vackra ben. Hon fnös lätt åt mig innan ett leende visades över hennes läppar.

”Well ladies, shall we go in? I don´t want to spend my day outside, and i don´t think my mother would appreciate me cutting school” sa Felicia och drog en hand igenom sitt blonda hår. Hennes blåa ögon lös upp i den kalla kylan och hennes svaga drag med mascara fick dom att bli ännu blåare. Jag nickade åt hennes mening och vände mig om för att dra upp dörren in till den långa korridoren. Vi gick på rad, alla tre upptagna med att inte ramla omkull bland alla elever. Våran skola verkar ha hur mycket pengar som helst, då vi hela tiden köper in onödigt material, så varför inte spendera pengar på större korridorer? Jag drog min mössa längre ner över huvudet och rätade till mitt hår medan vi rörde oss mot våra skåp. ”It´s like going through a jungle” pustade Felicia tröttsamt ut och skrev in koden till sitt lås. ”It´s even worse” flikade jag in medan jag hängde av mig jackan och tog ut mitt anteckningsblock, samt mitt pennskrin och min matte bok.

”So math, ey? Have a good time with Mr Davies” skrattade Felicia och stötte retsamt sin höft mot min. Jag himlade med ögonen och ignorerade hennes fråga. ”what´s your first lessons?”.

”Uhm, I have history” suckade Alexandra och putade lätt med läpparna. ”That´s funny, so stop complaining. I have chemistry, now that´s boring” muttrade Felicia och smällde igen sitt skåp. ”Well good luck, i´ll see you at lunch. Love you”. Jag gav dom ett tröstande leende då båda två vände sig om för att uppgivna gå till sina lektionssalar. Jag snurrade runt och började gå längs med det gråa golvet, bort mot klassrummet jag skulle spendera den närmaste timmen i. Mr Davies tittade upp ifrån sin kateder och gav mig ett smalt leende. Han drog en hand igenom sitt bruna hår, något han var äckligt stolt över, och lade upp alla papper i olika högar. Mr Davies var inte äldre än 25 år, och fick tjänsten som fast matte lärare då våran skola var i desperat behov av en. Han var väl medveten om att han såg bra ut, vilket han förstörde med sin självupptagna självsäkerhet. ”Psst, Sam!”. Jag vred lite på huvudet och log när jag såg Marcel vinka med ena handen.

”Hey there, how was your weekend?” frågade jag i en dämpad ton och lade ner min mattebok på bänken bredvid honom. Han lade ifrån sig pennan och log mot mig. ”Good, yours?” ”same”. ”Do you have something to tell the whole class?” frågade Mr Davies surt och reste sig ifrån sin kateder. Jag himlade med ögonen och vred ner blicken i matte boken igen.

~~

Min blick flög över den enorma matsalen och jag försökte att ignorera blickarna som folk gav mig. Felicia vinkade bortifrån bordet de satt vid, närmast fönstret, och jag skyndade mig dit. ”But seriously, do they want us to get sick? This isn´t eatable” klagade Alexandra surt och petade på den överkokta pastan med sin gaffel.

”You have to bring food from home you little frog, we haven´t been able to eat their food for over two years, you should´ve learned that by now” flinade Felicia retsamt men gav sitt röda äpple till Alexandra, som äcklat sköt ifrån sig tallriken. ”I guess i should, i´ll try to bring something tomorrow. Thank you for the apple” skrockade hon tröttsamt men hennes läppar gled sakta uppåt när hon bet tag i äpplet. Jag skulle precis ta en tugga av smörgåsen min mamma fixat åt mig när en välbekant röst ljöd inne i matsalen.

”Oh my god have you heard the news?!”. Felicia suckade åt sin högljudda syster, som alltid fick varenda elev att titta åt hennes håll. Hennes bruna hår studsade längs med hennes rygg men leendet som brukade finnas där var borta. ”Heard what?” frågade jag i en dämpad ton samtidigt som hon nådde fram till oss. Hon slog sig andfått ner på en stol och drog händerna över sina fräkniga kinder. ”Remember the boy who got suspended last year?” frågade hon överspelt och hennes gröna ögon lös av oro. Tjejerna visste lika väl som jag att det var jag som hade sett till att Zayn blev avstängd ifrån skolan.

”Yeah, what about him?” frågade jag nervöst och fruktade för svaret som skulle lämna hennes läppar. ”He´s back!”. Hennes mening kom ut i en viskning och en obehaglig rysning for igenom min kropp.

”Are you sure?”. Hans hesa röst ekade fortfarande inne i mitt huvud och hatet i hans blick var inget jag tidigt skulle glömma. ”Yes I saw him this morning. I´m sorry to say this but he looked like sex on legs, you should´ve seen him. All the girls drooled after him”, Emmie försvann in i sin egna värld och Felicia harklade sig retsamt.

”It seems like you´re one of them”. Hon gav sin syster en retlig blink med ena ögat och Emmie fnös generat. ”He´s hot, but i know what he did and no, i won´t fall for that bastard”.

Vi fortsatte att prata som om ingenting hade hänt, men den kyliga känslan som tog över min kropp ville inte lämna mig ifred. Han kanske inte ens kommer ihåg mig? Vi har ju alla förändrats en hel del och har jag tur så har han glömt av allt ihop. Förmodligen inte.

~~

”Good bye girls, i´ll see you tomorrow!” ropade jag över skolgården och vinkade åt Emmie,Felicia och Alexandra som började sin korta vandring hemåt. Jag gick djupt försjunken i mina egna tankar och tuggade lätt på min underläpp. Med den svarta bilnyckeln i min hand skyndade jag mig över till min bil. Det började mörkna ute och jag ville hem innan det skulle bli för sent, mamma uppskattade aldrig om jag var hemma sent. Jag stoppade in bilnyckeln i låset och vred om så att det lät om bilen när den låstes upp. Min hand greppade tag om bildörrhandtaget och jag tänkte dra upp dörren när ett par starka händer tog ett fast tag om min midja.

”So we meet again..”

Tada, oh my god *__*

Ska försöka ladda upp nästa kapitel i morgon, men annars kommer det senast på Torsdag! xx