Tidigare i He´s Back : 

Mina tankar vandrade iväg till smsen jag skickade iväg till mamma och mina kompisar. Mamma tror fortfarande att jag sover hos Felicia, som i sin tur gick med på att ljuga om det. Min kropp kunde inte lugna ner sig och hela mitt huvud bad mig att försöka fly så fort som möjligt. Det enda problemet var att vi var långt hemifrån, och jag hade ingen aning om vart.

Jag gnuggade trött bort sömnen ifrån mina ögon och satte mig upp i soffan. Min rygg värkte en aning från den hårda madrassliknande saken och mitt huvud bultade lätt. Jag tittade mig omkring i det mörka rummet och drog den tunna filten närmare min kropp. Mörker har aldrig varit något jag tyckt om. ”Zayn?” ropade jag försiktigt och grimaserade när jag hörde hur trött min röst lät. Ett raspande ljud ljöd bakom mig och jag hoppade skrämt till.

”No need to be scared girl, it´s just me” skrockade Zayn och gick runt soffan för att sätta sig framför väggen. Jag tittade med höjda ögonbryn på hans breda rygg och undrade vad han skulle göra. Utan att bry sig om min brinnande blick öppnade han en lucka och lade in något som såg ut som vedklampar. Han tände en tändsticka och kastade in den bland vedbitarna. ”Can you bring some of the blankets i brought? It´s warmer that way” undrade han och nickade bort mot hallen vi klivit in igenom. Jag gick bort till hans svarta väska och greppade tag i två vita, fluffiga täcken. Hur mycket rymde hans väska egentligen? När jag var på väg in igenom dörrkarmen igen hörde jag Zayn prata i en tyst stämma. Vad han sa var omöjligt att förstå, men hans ton avslöjade att han var bekymrad

. ”What are you talking about?” frågade jag retsamt, vad jag inte hade förväntat mig var hans reaktion. Han vred snabbt huvudet åt mitt hål och något blixtrade till i hans ögon. ”That´s none of your business”. Jag duckade skamset på huden när jag hörde hans aggressiva ton. Zayn märkte att jag sjönk ihop och drog tröttsamt en hand över sitt ansikte.

”I´m sorry, i didn´t mean to sound angry”. Bad Zayn om ursäkt? Innan jag hann tänka vidare på saken så öppnade han munnen igen. ”Come on now, i´m freezing” sade han lugnt och klappade på platsen bredvid sig. Jag drog med mig täckena soffan och slog mig ner bredvid honom. Elden sprakade framför oss och värmen fick mig att sluta ögonen i njutning. Jag försökte att inte reagera när Zayn lade sig arm runt min kropp, men att döma på hans låga skratt kände han förmodligen av att jag frös till.

”So, why did you bring me out in the forest all of sudden?” frågade jag då nyfikenheten sakta tog kål på mig. Jag visste att det var farligt att fråga min fråga efter att Zayn nyss blivit arg, men jag ville så gärna veta. Det var Zayn´s tur att frysa till vid min sida.

”That´s.. Uhm that´s something i can´t tell you. I wish i could, but it´s too dangerous” suckade han tröttsamt och lutade sitt huvud mot min axel. ”Okay...”. ”You´re not mad, are you?” frågade Zayn och drog sin hand upp och ner längs min arm. ”No i´m not mad, just curious” suckade jag och drog täcket närmare runt oss.

”I wish i could tell you Samantha, I really do”. Han tog tag runt min midja och drog mig snabbt och enkelt upp i hans famn. Jag stirrade in i den brinnande brasan och försökte att inte tänka på mina rodnande kinder. Zayn lutade sig bak mot soffan och lät mig vila huvudet mot hans bröst. Hans händer låg sammanknutna över min mage och strök försiktigt tummen över den hud som visades under min kofta. Jag vet inte hur länge vi satt där, i tystnad och tittade på brasan, men det var riktigt mysigt. Trots att jag egentligen inte ville erkänna det så trivdes jag riktigt bra i Zayn´s sällskap, när han var på det humöret som han är på nu. Zayn´s kropp slappnade av bakom mig och jag märkte att hans andetag blev långsammare, de blev stadigare. Han hade somnat. Med små rörelser försökte jag klättra ur hans famn för att han skulle kunna sova på ett bättre sätt, men hans armar stoppade mig. ”No, no stay here” mumlade han halvt om halvt vaken och drog ner mig mot sin kropp igen. Hans ena hand fann sin väg till mitt hår och efter några lugnande igenom mitt hår så hade han återigen somnat. Mitt öra låg pressat mot hans starka bröstkorg och jag lyssnade på ljudet av hans stadiga hjärtslag. Sömnen tog återigen över min kropp och innan jag visste ordet av det hade jag sakta men säkert fallit in i en djup sömn.

~~~

Min kropp värkte något hysteriskt och jag försökte återigen knuffa bort föremålet som tryckte mot mitt lår. Med en hög gäsp satte jag mig upp på det hårda golvet och försökte att sträcka ut min rygg. Zayn sov djupt bakom mig med nacken i en konstig riktning, han lär ju ha ont när han vaknar. Min blick vandrade nerför hans t-shirt klädda överdel och ner mot hans gråa mysbyxor. Jag tog snabbt upp handen för att täcka för min mun när jag såg att Zayn´s kompis hade vaknat till liv. Så det var det som jag hade känt när jag vaknade? Mina kinder fylldes av en mörkröd färg och jag reste mig snabbt upp. Zayn skulle förmodligen uppskatta om jag inte var i närheten när han själv inser vad han vaknade upp med. Varför hade han fått det nu av alla tillfällen? Jag gick ut i hallen och stannade först när jag rundat hörnet.

”Zayn! It´s time to wake up!” ropade jag högt och knep igen ögonen när jag hörde hur han vred på sig ifrån rummet. Ett lågt mummel hördes innan allt blev knäpptyst. ”You gotta be kidding me” röt han lågt, men tillräckligt högt för mig att höra. Ett kvävt fniss flydde från mina läppar samtidigt som jag vände mig om för att lägga ner ett utav täckena i väskan. Zayn kom gåendes men stannade inte för att säga hej, utan fortsatte kvickt bort till badrummet.

”I uh, i just need to get rid of a problem”. Jag nickade och låtsades som om jag inte visste något, men den pirrande känslan i min kropp satt fortfarande kvar. Varför betedde jag mig såhär när jag var i närheten av honom?

Tio minuter senare satt vi båda i bilen och var på väg hemåt igen.

”So, you´re never going to tell me why you appeared out of nowhere and took me into the forest?” Frågade jag med ett skämtsamt leende, men tystnade när spänningen lade sig i bilen. Efter ett par långa tysta sekunder suckade Zayn och drog en hand igenom sitt hår, något jag insett att han gör varje gång han är frustrerad.

”I wish i could tell you, but i can´t. All you need to know is that it was for your own saftey”. Jag nickade försiktigt och bet tag i min läpp. En del av mig ville slänga sig över honom, hota med alla sorters meningar tills han berättade vad det var som han inte fick berätta, men den andra delen av mig var glad över att jag inte visste om det. Vad det än var så verkade det inte vara särskilt trevligt.

”I hope you enjoyed it slightly anyway, and tell Liam that i´m sorry for interrupting your love affair” skrockade han retsamt när jag klev ut ur bilen. Jag höjde på ett ögonbryn och korsade armarna över bröstet. ”Love affair? I couldn´t sleep because of the storm so we watched disney. That´s not exactly a ´love affair´” skrattade jag och citerade med händerna i luften. ”Aw, it better be me taking care of you next time, i look forward to it”. Jag rodnade lätt vid hans ord och tittade ner i marken. ”It was kind of nice, besides the kidnappning part.But hey, i guess ill see you in school tomorrow?”.

"If i´m not too tired, but yeah i guess" skrockade han och klappade på ratten. Jag log svagt och lade mitt hår över ena axeln. "Goodbye Zayn", hans blick brände fortfarande i min rygg när jag gick upp mot huset och jag fick koncentrera mig något extra för att inte ramla.

”Bye baby”

Förlåtförlåtförlåtförlåt

Gud ni är så underbara som kommenterar och så skiter jag i att uppdatera, blah på mig. Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, men hoppas att ni tycker om kapitlet ändå. Massor av pussar och kramar från mig till er, ni är bäst! xx