Alexandra gick bredvid mig med Samantha och Emmie, medan Marcel gick och hummade på någon låt en bit framför oss. Matsalen var som vanligt bara halvfull då mer än halva skolan valde att äta utomhus. Jag bar min lunchpåse i handen och kände glädjen i mig när jag lade upp min kycklingsallad på bordet. Till skillnad från vissa andra var min mamma noga med att jag åt ordentligt med mat till lunch, därför hade hon inget emot att laga extramat då och då.

”Felicia, can you please get the water this time?” frågade Emmie och putade med läpparna. Jag himlade tröttsamt med ögonen, gav dom ett leende innan jag reste mig upp för att hämta vattnet. Mina fötter rörde sig vant över det rutiga golvet medan jag fokuserade på att inte ramla. Jag har aldrig varit ett fan av att stå upp inför en stor folkmassa.

Med brickan fylld av glas i famnen började jag försiktigt ballansera allting tillbaka till bordet. Det gick bra fram tills någon bestämde sig för att smyga upp vid sidan av mig. Brickan var på väg att flyga ifrån min famn men på något omänskligt sätt lyckades jag hålla den stabil.

”I didn´t mean to scare you, here let me take that”. Harry tog brickan ifrån mig och gick med sina eleganta ben bort till vårt runda bord. Mina kinder hade ännu en gång skiftat till en röd färg under tiden som jag skyndade mig ikapp Harry. Marcel tittade irriterat på Harry men log sedan osäkert mot mig när han såg att Harry bar min bricka. Jag skulle sätta mig ner på stolen när Harry snodde den ifrån mig. En aning förvånat och generat vände jag mig om för att dra till mig en ny stol, men Harry hann fånga upp min arm innan jag hann gå mycket längre.

”Sit on my lap” beodrade han och klappade på sina jeansklädda ben. Min hals blev alldeles torr, ”What?”. ”You heard me, sit on my lap” upprepade han och drog mig närmare honom. Utan att bry sig om mina protester placerade han mig enkelt i sitt knä.

”Now it´s not that bad, is it?” flinade han triumfierande och pussade mig lätt på kinden. Jag skakade generat på huvudet och försökte dölja mina illröda kinder. ”Okay, i´m sorry to disturb but is there something between the two of you?” frågade Marcel, nästan ilsket och blängde på sin bror. Jag visste inte vad jag skulle svara. Var det något mellan oss? I mina ögon var det något mellan oss, men jag visste inte hur Harry kände eller bad han tyckte om det hela. Innan jag hann grubbla vidare insåg jag att Harry nickade. Han nickade. Glädjen som spred sig i min kropp var obeskrivlig, det kändes som om leendet på mina läppar skulle kunna få mitt ansikte att spricka.

”Yeah i´d say so. I mean who can resist a gorgeous girl like her, huh?” flinade Harry och drog en hand igenom mitt hår. ”Okay this is creepy, who are you and what have you done to my brother?” muttrade Marcel och drack upp det sista av sitt vatten. Harry ignorerade sin bror och lät sina läppar lämna snabba pussar uppför min hals. Gåshuden spred sig över min kropp och jag drog mig snabbt undan så att min hals var utom räckhåll för hans läppar.

”Now that´s the Harry I know”, Marcel gjorde ingen antydan till att vara rolig men lyckades ändå få fram några fnitter ifrån oss tjejer. ”So what, you´re dating?” frågade Samantha nyfiket och knöt händerna under sin haka. Ännu en gång svarade Harry innan jag hade en chans att öppna munnen. ”Yes, in fact im taking this beautiful girl out on friday, for our first date” konstaterade han stolt och jag höjde på ögonbrynen. I stället för att ifrågasätta honom så nickade jag på huvudet. De andra gick tillbaka til sin konversation så jag passade på att vrida mig om mot Harry. ”So you´re taking me out?” frågade jag med ett flin och lade upp en arm över hans axlar för att hålla mig själv balanserad. Han gav mig ett flörtigt leende innan han lutade sig närmare mitt öra.

”Yes I am, and i´m going to take you with me even if it´s against your own will, I´ve been longing for our first date for far too long”

Alexandra´s point of view

Jag log åt den söta synen framför mig. Harry reste sig upp ifrån stolen och drog med sig Felicia i farten. ”I´ll see you guys in a few hours?” frågade hon för att försäkra sig om att det var okej att hon gick. ”Yes, and remember kids, use protection and try not to distroy the whole bathroom, okay?” skrockade Emmie med ett retligt flin. Felicia gömde sitt ansikte bakom sina händer och började protestera när Harry avbröt henne. ”We can always try”.

Samantha började övertala Marcel att Harry och Felicia var ett jätte fint par, då Marcel inte alls uppskattade tanken av hans bästa kompis och bror.

Dörrarna till matsalen flög upp och de flestas blickar drogs till de tre figurerna som klev in. Zayn,Louis och Niall. Niall´s blonda hår var perfekt stylat och den nya piercingen i hans läpp gjorde honom tusen gånger sexigare. Jag tog ett djupt andetag för att kunna behärska mig och försökte att inte göra det så uppenbart att jag stirrade. Zayn muttrade något och pekade på en av mattanterna, vilket fick Niall att bryta ut i ett högt skratt. Min kropp blev alldeles varm och jag ville slå mig själv. Jag hatade det faktum att jag hade kärat ner mig i Niall, men jag kunde inte hjälpa det. Hans skratt, hans breda charmiga leende, de blåa ögonen som kunde borra sig in i din blick. Hans piercingar, det sexiga håret som alltid stod upp i en perfekt quiff men det jag föll för var hans personlighet. Bakom den kaxiga självsäkra killen fanns något annat, det var jag säker på. När jag tittade bort mot Niall och killarna igen så var dom borta. De kunde inte ha ätit och stuckit så fort, eller? Mitt i mitt funderande smälldes en bricka ner bredvid Samantha, och två andra strax därefter. Jag tittade på platsen bredvid mig som snabbt blev upptagen av ingen mindre än Niall. Andas Alexandra, in genom näsan, ut igenom munnen, påminde jag mig själv om och hoppades på att inte göra det allt för tydligt. ”Hey babe” skrockade Zayn högt och lade upp en arm om Samanthas rodnande figur. Hatade inte dom precis varandra?

”Woah I didn´t know you guys had fans” muttrade Marcel från ingenstans och såg ut att vilja krypa ur sitt eget skinn. ”Huh? What did the fag say?” frågade Zayn retsamt och höjde på ett ögonbryn. ”Zayn!” tjöt Samantha högt. Jag drog häpet efter andan och placerade snabbt min hand på Marcel´s lår, som såg mer förvånad än sårad ut. ”I thought you were better than that!”. Zayn tittade förvånat på Samantha, som lämnade sin plats och gick runt bordet för att sätta sig bredvid Marcel och mig. Zayn muttrade något ohörbart men jag hann inte fokusera mer på honom innan en lätt knackning fick mig att vända mig om. Niall flinade brett åt mig och höll sin hand som i en ”hej-lägg-märke-till-mig” gest. Jag höjde frågandes på ögonbrynen och började fundera på om man kunde höra hur högt mitt hjärta bankade.

”You´ve been awfully quiet, care to tell me what´s bothering you babe?”. ”I´m just tired” ljög jag och log så säkert jag kunde, trots att allt jag ville var att sjunka igenom golvet. ”Didn´t sleep much last night?” frågade han med en ton som jag aldrig hört förut. Jag skakade av någon anledning på huvudet, trots att jag faktiskt somnade runt nio. ”Poor thing, are you free on Friday?”, jag chockades av hans fråga då den kom så plötsligt.

”Yeah I guess” svarade jag nervöst och skakade på axlarna, jag ville inte se för ensam och desperat ut. ”Good, i´ll pick you up at eight” skrockade han och körde in en gaffel med mat i sin mun. ”What? Are you asking me out, as on a date?” frågade jag förvånat och kände plötsligt hur min mage vände sig ut och in. Tänk om det inte alls var så han menade? Han kanske bara ville träffas som kompisar? Hade jag skämt ut mig för all framtid nu?

”Only if you want to, sugarlips”  

JAG ÄR JÄTTE TRÖTT OCH BER OM URSÄKT FÖR EVENTUELLA STAVFEL OSV. TACK FÖR ATT NI ÄR BÄST JAG ÄLSKAR ER.

KAN NI SLÅ 17 KOMMENTARER UTAN ATT KOMMENTERA TVÅ GÅNGER? ;) x