Bilen skumpade med jämna mellanrum, vilket gjorde att min kropp skakade mer än nödvändigt. Jag hade slutat gråta efter vad som kändes som en evighet. Mina kinder sved av de torkade tårarna och mascara kletet som täckte min hud. Plötsligt så stannade bilen upp i en hetsig rörelse och jag slog i ryggen mot bilväggen. Dörrar öppnades och stängdes innan steg ljöd på något som lät som stenplattor. Jag grimaserade när bagagedörren öppnades och solskenet lös in i det mörka utrymmet jag satt i. Som om gud och naturen ville jävlas drog stora mörka moln in över platsen vi var på.

”Get out” röt en barsk röst och jag gjorde genast som han sa. En aning vingligt tog jag mig upp på benen och tittade på den muskulöse mannen. Han var klädd i en mörk tröja, ett par mysbyxor och en mössa. Inte något som jag skulle kalla vinterkläder, men hans min säger att han inte riktigt brydde sig. Han grep tag i min arm och väntade på att figuren jag tidigare hade sett innan vi alla tre började gå upp för den långa stengången. ”Can I ask a question?” frågade jag nervöst och hoppades på att jag lät mer självsäker än vad jag var. Jag höll på att kissa ner mig av rädsla. Mannen som gick med luva låtsades inte om mig medan den andra mannen tog ett hårdare grepp runt min arm.

”Who are you and why did you take me?”, jag fortsatte mig utfrågning, eftersom att ingen svarade mig. ”Shut up already, okay?” morrade ”luvan” och ökade på stegen. Jag drog nervöst efter andan när jag såg det enorma vita huset framför oss. Varför hade jag aldrig hört talas om det här stället förut? Min ostadiga andning fick mannen med mössa att flina. ”luvan” gick fram till den stora svarta porten och skrev in något i en liten kodruta. Dörrarna öppnades med ett nästan ljudlöst klick och en doft av värme och.. rosor..? spred sig mot oss. Min haka hängde vid marken när vi klev in i det löjligt stora huset.

”Take off your jacket” beordrade en av männen och nickade mot ett tiotal krokar som hängde på väggen. Luvan försvann in i ett annat rum och lämnade mig ensam med mannen med mössa. Ett par tjejer som såg ut att vara i min ålder gick förbi med ledsna blickar. En av dom mimade ”i´m sorry” till mig och jag svalde ljudlöst. På fullaste allvar, vad var det här för ställe? Mannen med mössa drog med mig bort till ett rum och knuffade in mig innan han stängde dörren. Jag vände mig snabbt om och började banka på dörren.

”Hello? What are you doing? Open the god damn door!” skrek jag både argt och skrämt. ”Sch baby, no need to get so angry” skrockade en hes röst bakom mig och håren på min kropp reste sig, inte av en bra anledning för den delen. Jag frös fast på min plats samtidigt som personen bakom mig kom allt närmare i det dunkla rummet. En bred hand draperades över runt min midja och jag skyggade skrämt tillbaka för att sedan vända mig om. Killen kunde inte vara mycket äldre än tjugofem. Han tatuerade armar syntes tydligt tack vare hans t-shirt och hans sönderrivna jeans avslöjade en stor del av hans lår. En läpp piercing prydde hans läppar och lika så hans ögonbryn. Han hade svart hår och två smilgropar som syntes trots att han inte log.

”You´re beautiful, no wonder Zayn kept you from us” skrockade han roat och inspekterade mitt ansikte. Jag rynkade lätt på näsan av hans kommentar och tog ett steg bakåt. Hans händer tog tag i kanten på mina mysbyxor och drog mig närmare sin kropp. ”what are you doing?!” tjöt jag högt när han började dra ner mina byxor. Ett brett flin letade sig fram över hans läppar när han såg min reaktion. Jag försökte återigen komma undan från hans grepp, men det var lönlöst.

”Who are you?” frågade jag upprört samtidigt som alla sorters flyktvägar for igenom mitt huvud. ”I´m.. how should i put this.. I´m your worst nightmare babe” skrattade han och tog ännu en gång tag i kanten på mina byxor.

”Get off me you freak!” skrek jag i förhoppning på att någon skulle rusa in i rummet och rädda mig. Men vad hade jag väntat mig? Att männen som kidnappat mig skulle ändra inställning och ta mig tillbaka? Att Zayn skulle komma inrusandes? Det är hans fel att jag är här från första början. Bara tanken vid Zayn gjorde att ilskan byggdes upp inom mig. Tack vare ilskan så skog jag snabbt bort mannens händer ifrån min kropp och vände mig mot dörren.

”Who the hell do you think you are?” fräste han ilsket bakom mig och jag kände hur min puls steg. Att göra honom arg var nog inte mitt smartaste val. Jag vände mig om och såg hans mörka blick. Han tog tre fasansfullt snabba steg mot mig och innan jag hann reagera hade han tryckt upp mig mot väggen. Jag sparkade vilt med benen och lyckades träffa hans högra knä. Han svor irriterat och som om en blixt från himlen hade slagit ner tog hans knytnäve kontakt med min kind. ”Fucking bitch” spottade han argt fram och grep tag i min haka. Smärtan i min kind brände allt kraftigare och jag insåg att det var för att tårar rann ner över den röda ytan. Jag grät. Mannens grepp om min haka var så hårt att det med all säkerhet skulle lämna märken. En av hans händer tog tag i kanten av mina mysbyxor och drog ner dom längs mina ben.

”No! You´re fucking sick!” tjöt jag och höll samtidigt på att drunka av mina egna tårar. ”Watch your mouth” flinade mannen och ryckte i mig så att jag föll till marken. Jag grimaserade av smärtan när mina bara ben skrapades mot det stenhårda golvet. Tack vare den långa t-shirten jag lånat från Zayn så hade jag åtminstone ett skydd över min överkropp och ner till mina lår. ”Such a pretty body, too bad I have to ruin it” suckade mannen nedstämt, precis som om han skulle bry sig. ”Actually.. I look forward to it”. Där var den sjuka jäveln framme igen. Tårarna hade torkat och mina röda ögon sved av trötthet. Han satte sig på huk och la en hand på mitt lår. Rädslan hade förlamat min kropp och något glimtade till i mannens ögon.

”Not that´s a good girl”.

Jag satte mig yrt upp och svor åt smärtan i min högra axeln. Min hand tog tag i min mobil och på några korta sekunder väntade jag på att Niall skulle svara i sin mobil. ”Hey Zayn! What´s up?” frågade hans irländska stämma glatt, men jag var alldeles för irriterat för att upskatta det.

”They took her, they fucking took her Niall. I need your help, bring Louis and hurry up” sa jag grinigt och avslutade vårt korta samtal.

En svart bil sladdade tjugo minuter senare in på grusplanen och tvär stannade några meter ifrån mig. ”Zayn?” ropade Niall högt när han klev ur bilen. Jag gjorde en snabb rörelse med min oskadade arm och skyndade mig över till dom. ”Oh my god Zayn you´re hurt!” ropade en ljusare stämma och snart syntes Louis bakom Niall. ”Yeah but it´s just a scratch” muttrade jag och tog tag i bildörren. ”Let me at least take a look at it” bad Louis strängt och tog tag i min friska arm. Jag himlade med ögonen åt hans försiktighet men gick ändå med på det. Han hämtade en första bands låda från bagaget i bilen. Niall hoppade in i förarsätet igen och drog igång motorn. Jag försökte att inte tänka för mycket på hur Samantha hade det just nu, jag kände mig så misslyckad. Hon litade på mig, jag hade lovat henne att hon var trygg med mig, skulle hon någonsin lita på mig igen?

”It´s not so deep” mumlade Louis lättat när han stod bredvid mig igen. ”good, can we leave now?” frågade jag drog på mig jackan som Niall höll ut åt mig.

”Yeah” muttrade Louis och sa något om att jag var galen. Jag skyndade mig runt bilen och hoppade in i framsätet medan Louis hoppade in där bak. ”We need to pick up Harry and Liam on the way, we need them” konstaterade jag och tog upp min mobil. ”Okay”. Niall backade ut från grusplanen och snart var vi på väg nerför vägen som jag och Samantha tidigare kommit ifrån.

Jag hoppade ur bilen och skyndade mig upp till Liams ytterdörr. Klockan var redan runt två så chansen att han var hemma kunde vara lika stor som liten. Dörren öppnades och till min lycka stod Liam där. Han gav mig en förvånad blick och höjde sedan på ögonbrynen. ”You need to come with me” sa jag strängt och slängde en snabb blick på bilen. ”No thank you, I´d prefer to stay as far away as I can from you” muttrade han men lös plötsligt upp. ”Where´s Samantha? What did you do? What happened?!” Hans röst höjdes efter varje ord och han drog frustrerat handen igenom sitt hår.

”A...friend of mine took her, I need your help to bring her back” förklarade jag och önskade att idioten framför mig kunde sluta ställa så många frågor och bara hänga med. ”You´re fucking crazy, lying to her like that. It´s your fault they took her!” röt han förbannat och det var en helt ny sida av Liam som kom fram. Han ryckte åt sig en skinnjacka som hängde på väggen och gick sedan före mig bort till bilen. Jag stängde förvånat dörren efter honom och joggade bort till bilen. ”Drive” sa jag snabbt när jag vi alla var inne i bilen och utan så mycket som ett ord från någon av oss tryckte Niall ner gaspedalen. 

Tio minuter senare satt även Harry i baksätet och diskuterade med Louis om vad som hade hänt. Min blick var fastklistrad på vägen och mina kropp kokade av ilska.

Jag kommer Samantha.

OMG WHAT IS HAPPENING ASFDGDFHDF

Min laddare har bestämt sig för att sluta fungera, tack vare min bästa vän Jenny så kan jag låna hennes laddare då och då, tills jag köpt en ny. Jag ska försöka att hålla uppdateringen normal ändå ;) Ska verkligen försöka få upp ett kapitel varannan dag igen..  

I love you guuuys! 20 kommentarer till nästa kapitel, kan ni klara av det utan att kommentera två gånger var? ;) xx