”Get out of my house” muttrade jag i stället och pekade på dörren. Han höjde förvånat på ögonbrynen. ”Get the fuck out of my house, I don´t want you here” tjöt jag högre och kände hur all ilska förvandlades till gråt. Liam såg att jag var på gränsen till att brista och ställde sig upp ifrån min säng. Utan så mycket som ett till ord lämnade han mig ensam på mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom honom kastade jag mig ner på sängen och lät tårarna forsa ner i min vita kudde. 

”So care to tell us now?” frågade Alexandra otåligt så fort vi kommit ut ur fysik salen. Jag himlade med ögonen åt hennes nyfikenhet och väntade in Felicia,Emmie och Marcel. ”Why are you so mad at Liam? Has he done anything?” frågade Marcel och jag suckade högljutt. ”Okay just stop with the questions, can we sit down somewhere?”. Alexandra nickade och drog med oss in i ett av skolans många hörn där det fanns både soffor och fåtöljer, ”So, what happened?”.

”..and then my mum told me I wasn´t allowed to see him anymore, but fuck that. I´ll see him if I want to” fnös jag och korsade armarna över mitt bröst. Först nu tittade jag upp på dom andra och såg deras förvånade reaktioner. Marcel satt med ögonen uppspärrade och både Felicia och Emmie höll en hand för munnen. Alexandra´s ögon var stängda och hon masserade långsamt sin panna med sina fingrar. ”You mean to tell me.. that you almost got raped and still care more about this new thing with Zayn?” frågade hon förvirrat och tittade på mig med sina blå gröna ögon. Hon lade sitt bruna hår över ena axeln och korsade sedan, precis som jag, armarna över bröstet.

”Are you crazy Samantha? I´d be scared for life if that happened to me, and you don´t even seem to care” suckade hon frustrerat och gav mig en seriös blick. ”I do care, I had nightmares and my whole life got turned upsidedown. But still, I love Zayn more than anything else and that´s what I care most about. I don´t care if it sounds crazy, I can´t help that i´m in love” förklarade jag gnälligt och drog en hand igenom mitt trassliga hår. Min hand fastnade och jag muttrade fram en otrevlig svordom medan jag lirkade loss min hand.

”I think it´s quite cute to be honest, not that you almost got raped. But the way you feel towards Zayn” sa Felicia plötsligt och hade en svag rosa nyans på kinderna, något hon ofta hade. ”I mean, I know how you feel because I feel the same with Harry. I wouldn´t stay away from him even in my mum told me otherwise” mumlade hon sedan och lät ett sött leende vila på hennes läppar. Samma leende som hon alltid fick när Harry nämndes.

”I don´t really know what to say, I.. Nope I don´t know what to say” skrockade Marcel och ryckte på axlarna. Jag log glatt mot honom, hans charmiga personlighet fick allt han sa att låta underbart.

”We need to go, my math class starts in a few minutes and Mr Brook will kill me if I turn up late. Last lesson this year” suckade Emmie och drog med sig Felicia upp ifrån sin fåtölj. ”I´ll see you during the break yeah? Goodbye!” ropade Emmie samtidigt som hon och sin syster försvann runt hörnet. Jag skrattade åt deras ledsna miner och log av skadeglädje när jag tänkte på att jag inte hade några mer lektioner, inte förrän i januari nästa år. ”Why are you smiling? It´s creepy” skrattade Alexandra och bröt min trans och jag räckte retsamt ut tungan. ”Let´s go, I don´t wanna spend my christmas break in school” sa jag sedan och ställde mig upp. Marcel och Alexandra härmade snabbt mina rörelser och vi gick alla tre bort till våra skåp. En välbekant figur närmade sig sakta och jag låtsades som om jag inte såg att han vinkade. Med blicken nerborrad i min skolväska, som låg inne i mitt skåp, hörde jag hur hans steg kom allt närmare.

”Samantha? Please I´ve tried to explain why I did it, it was for your own be-”

”I don´t wanna hear it Liam, you don´t know what´s best for me” muttrade jag och drog på mig min fluffiga vinterjacka. Jag smällde igen skåpet med en trött suck och vände mig sedan mot Alexandra, som stod vid sitt skåp någon meter bort.

”We need to have a sleepover during next week, or else I won´t survive” skrattade jag och sträckte ut armarna samtidigt som jag gick mot både henne och Marcel. Han nickade instämmande och stängde sitt skåp innan han, precis som jag, öppnade armarna och drog in mig i sin famn. Jag ställde mig på tå och pussade hans kind, han var verkligen lång. Alexandra harklade sig bakom oss och vi drog oss sakta ur våran kram. ”I want a hug too” fnittrade hon och lade snabbt armarna om min kropp. Jag lutade hakan mot hennes axel och log när hennes hår bestämde sig för att täcka för hela mitt ansikte. ”Have an awesome break!” tjöt hon till sist innan både hon och Marcel vände sig om för att gå åt andra hållet, dit jag inte skulle. Jag tog upp mobilen ur min jackficka och klickade fram Zayn´s nummer. Konstig nog så hade vi inte smsat eller ringt så mycket.

To Zaynie: Can I stay at yours for a while? Do you have time to pick me up? X

Jag bet lätt tag i min läpp när meddelandet hade skickats och ignorerade Liam´s närvaro när jag gick förbi honom. ”Come on, I don´t want you to be mad at me” gnällde han tjurigt och följde tätt mina steg. ”You should have thought of that before you told my mum everything about me and Zayn” suckade jag irriterat och hoppades på att Zayn skulle svara så snabbt som möjligt, då jag inte hade någon större lust att stå här och bråka med Liam.

Det hade nästan gått en timma sedan mitt första sms, och jag började tappa tålamodet. Jag hade helt och hållet glömt av att tänka på egen skjuts hem, att gå var inte ett alternativ längre då himlen hade öppnat sig och snön öste ner. Det var inte så att jag inte tyckte om snön, men det var praktiskt taget omöjligt att se någonting och vinden var inte direkt varm.

Mitt sms hade fått sällskap av sju till men jag hade fortfarande inte fått något svar. Överreagerade jag? Var det bara mina fix idéer som tvistade till det i mitt huvud?

”Why isn´t he answering?” muttrade jag mer eller mindre för mig själv, men Liam är Liam och självklart så hörde han vad jag hade sagt. ”Who?” frågade han skeptiskt och jag himlade med ögonen, ”Zayn”. Han fnös ogillande och kliade på sin skäggstubb. ”I can drive you home you know” suckade han plötsligt och reste sig upp ifrån stolen han tidigare suttit på. ”I guess I don´t have a choice” mumlade jag och hasade upp väskan över min axel igen. Vi gick tillsammans i en obehaglig tystnad ut till den sista dörren innan vi klev ut i ovädret.

När vi väl satt i bilen så bestämde jag mig för att något inte stämde. Zayn gick aldrig så länge utan att titta på sin telefon, något måste vara på tok. ”Can you drop me off at this adress?” frågade jag och visade upp adressen på min mobil. ”Why? I thought you wanted to go home..” sa Liam fundersamt och gav mig en mistänkt blick.

”Can you or can you not?” frågade jag igen, mer irriterad än tidigare. Liam ryckte hopplöst på axlarna och nickade sedan.

”Okay”.

”Wait, I know this place... Samantha you´re not allowed to see Zayn!” sa Liam upprört när han kört in i det något mer dystra området. ”I don´t care” fräste jag argt och knäppte min jacka, redo för att gå ut i kylan. ”Nope I won´t, I´ll drive you back home again” suckade han grinigt och var på väg att vända bilen. ”Drive me to his apartment or i´ll walk” hotade jag och tog tag i dörrhandtaget på bilen. ”Okay Okay, you can´t walk so i´ll drive you. But god Samantha I don´t like it..”. Jag log triumfierande och kunde inte hjälpa ett litet skratt som lämnade mina läppar. ”what are you laughing at?” frågade Liam förvånat men trummade lätt på ratten med sina fingrar. ”You´re quite funny. I mean you act all tough and then you change your mind because you don´t want me getting..cold?” flinade jag och höjde på ögonbrynen. ”What can I say? I care about you and I don´t want you to get sick because of me” erkände han och vände på huvudet för att ge mig ett smalt leende. Det kändes bra att inte vara ovänner, trots att jag fortfarande var extremt sur över det han gjort mot både mig och Zayn. ”You know Samantha, I´m sorry about last time” sa han plötsligt och drog en hand igenom sitt hår.

”I know you´re sorry, wait here it is drop me off here”. Liam stannade bilen vid trottoaren och lät motorn vila. ”Call me if you need a ride home, okay? And please Samantha be careful” uppmanade han och gav mig en sista vinkning innan han körde iväg. Jag drog upp luvan på min jacka och skyndade mig sedan bort till lägenheterna. Porten som egentligen brukade vara låst stod öppen och jag klev förvånat in i byggnaden. En konstig och avsmakande lukt spred sig runt mig och jag rynkade äcklat på näsan. Med snabba och förväntansfulla steg tog jag mig upp för den första trappan och gick bort till Zayn och Niall´s lägenhet. Jag var på väg att knacka när jag insåg att dörren inte var helt stängd. Min fot knuffade lätt till dörren och jag klev in i den smala hallen.

”Hello?” ropade jag osäkert och hängde av mig min jacka. Lägenheten låg i ett dystert mörker och jag kände hur min puls steg allt mer och mer. När jag tittade in i vardagsrummet så var jag tvungen att anstränga ögonen för att kunna se något över huvudtaget. En ihopsjunken figur satt i soffan med huvudet vilandes i sina händer. Cigaretter och ölburkar låg slängda bredvid honom och jag tog försiktigt ett steg närmare. ”Zayn?”. Han tittade upp på mig med sorgsna ögon och flera sår i ansiktet.

”Oh Samantha” 

Förlåt för den sega uppdateringen, men som jag tidigare sagt har jag haft en jobbig vecka. Har varit sjuk och haft fullt upp med redovisningar och prov. Buuuuut i´m back ^^

I nästa kapitel får ni vara beredda på dirt och en helt förskräckt Emilia... O.o

25 kommentarer till nästa ;) x