Små fjäderlätta pussar placerades ut över min hud och jag vaknade sakta till liv. ”Goodmorning beautiful” viskade Zayn hest. Hans morgonröst var det sexigaste jag någonsin hört och gåshud spred sig snabbt över min hud.

”Morning” mumlade jag sömndrucket och lade mig på mage med huvudet begravt i kudden. ”Did you sleep well?” frågade han mjukt och lade en hand på min svank. Jag rös lätt men försökte att inte visa hur påverkad jag blev, i stället nickade jag. Hans hand drog upp tyget på min t-shirt och jag gjorde mitt bästa för att inte rodna. Zayn låg på sidan bredvid mig och började rita små mönster över min hud med sina fingrar. ”You´re really beautiful when you´re sleeping” sa han och lät sitt välkända leende sprida sig på hans gudomliga läppar.

”Oh so you´re watching me while i´m sleeping? That´s not creepy at all you know..” skrattade jag och vände mig om. Han gjorde en lätt grimas innan han lutade sig ner och lät sina läppar fånga upp mina i en mjuk kyss. Jag slöt ögonen och lade försiktigt upp armarna om hans nacke. Det var dom här stunderna som jag uppskattade mest, när jag var alldeles ensam med Zayn. Han lutade sig ännu längre ner och fördjupade kyssen. Hans händer letade sig ännu en gång upp innanför min tröja och jag drog skakigt efter andan ju högre upp dom kom. ”Relax baby” viskade han mot mina läppar och smekte ödmjukt mina bröst. Jag njöt av känslan och lät ett oförberett stön lämna mina läppar. Zayn flinade i kyssen och backade försiktigt undan, innan han gnuggade sin näsa mot min och suckade. ”I´d like to stay here forever, but I think we need to go home”. Jag nickade besviket och tog tag i hans handled för att kunna dra bort hans händer. Han putade barnsligt med underläppen och jag kunde inte hjälpa att skratta åt hans söta beteende. Jag rullade bort ifrån hans kroppsvärme och satte mig upp i sängen. ”I think I can cover these with foundation” mumlade jag fundersamt och tittade på blåmärkena som färgade mina armar och ben. ”I hope so, or else your mum will kill me.” Jag vände mig om mot Zayn och himlade lätt med ögonen. ”You´re so dramatic” skrattade jag innan jag ställde mig upp och gick fram emot min skolväska. Lyckligtvis nog hade jag alltid min sminkväska i skolväskan, vilket i detta fall var det enda jag hade med mig hit. Jag tog upp foundation tuben och började skapa ett mästervärk.

Några minuter senare klev jag ut till köket, där Zayn satt, och visade upp mina armar. ”Wow, I can´t see them” sa han chockat och inspekterade mina armar. ”The magic of foundation” förklarade jag stolt och visade sedan väskan som jag packat. ”When shall we leave?” frågade jag och slog mig ner framför honom. ”I was waiting for you, so let´s go” skrockade han och ställde sig upp ifrån bordet. ”you couldn´t have said that before I sat down? Now I have to stand again” muttrade jag grinigt men samtidigt med en ton av skämt i rösten. Han räckte snabbt ut tungan och gick sedan ut i hallen. Jag följde trött efter och drog på mig vinterjackan som hängde på väggen innan jag klev ut i kylan. Zayn låste dörren bakom oss och tog sedan tag i min hand. ”What are we gonna do when we get back?” frågade han, konstigt nog med oro i rösten. ”What do you mean?” undrade jag samtidigt som vi gick bort till bilen. Zayn ryckte på axlarna och höll upp bildörren åt mig så att jag kunde sätta mig. ”I just..” mumlade han innan han smällde igen dörren och joggade runt till förarsätet. ”I just hope it will be the same as before, I mean I understand that you´re gonna tell your friends about what has happened the past days, but we´ll stay the same. Right?” frågade han och lade en hand på mitt lår. Jag log mot honom och strök försiktigt min tumme över hans slitna hand. ”Of course we´ll stay the same, I love you Zayn”. Ett lättat leende letade sig upp på hans läppar,”And I love you”.

”So what did you tell my mum? I don´t think it´ll be a good idea to tell her two different stories..” skrattade jag när vi närmade oss mitt hus. ”I told her that you stayed with me for a few days, So just tell her that I took you on a small vacation or something” sa Zayn med ett lekfullt leende och trummade lätt på ratten. ”Yeah, such a lovely vacation” skrattade jag återigen och himlade med ögonen. Zayn svarade inte på min mening, då jag antog att det dåliga samvetet hade tagit över honom.

”I´ll follow you to your door” log Zayn mjukt och klev ur bilen. Jag nickade tacksamt och tog min skolväska över axeln innan jag följde efter honom ut i snön. Vi gick hand i hand upp för stenplattorna och jag försökte att göra mig mentalt redo för att ljuga min mamma rätt upp i ansiktet.

Dörren öppnades med en hög smäll och både min och Zayn´s blick drogs mot min mamma. Hon var illröd i ansiktet och det var nästan så att jag såg rök stiga ifrån hennes huvud. ”Mum? Are you okay?” frågade jag skrämt när hon kom allt närmare. ”No i´m not fucking okay” röt hon förbannat och jag höjde förvånat på ögonbrynen. Hon svor aldrig. Innan någon av oss hann reagera hade hon gripit tag i min arm och dragit mig ifrån Zayn. Jag grimaserade lätt av smärtan som uppstod när hon pressade sina fingrar mot mina ömma blåmärken. ”Don´t you dare come near my daughter again, you fucking asshole!” fräste min mamma argt mot Zayn, som förvånat tog ett steg bakåt av hennes utfall. ”Mum, what´s wrong with you?” frågade jag oroligt och försökte att få henne att släppa min arm. Hon ryckte tag i mig igen och jag kunde inte hindra snyftningen som lämnade min kropp när smärtan blev för stark. Hon var på väg att prata igen när hon insåg att jag hade ont. I både skräck och ilska släppte hon min arm och lyckades samtidigt dra med sig en del av sminket jag kletat ut över min arm. ”What the..?” viskade hon hest och drog försiktigt tummen över en större del av min hud. De blå-lila-gröna-gula märkena syntes allt tydligare och hon svalde med en ilsken blick. ”If I see you near Samantha again, I will personally seperate your head from your body!” skrek hon och gestikulerade vilt med armarna. ”Mum calm down, what are you talking about?” frågade jag och försökte att behålla mitt lugna humör, men tro mig när jag säger att det inte var lätt då jag hade en galen kvinna vid sidan av mig. ”Liam told me, Liam told me everything Samantha. You almost got raped and still you stay with this..this monster! He could have caused your death for christ sake!” Liam? Min Liam? Jag såg Zayn knyta sina händer till knytnävar vid sina sidor. Han gav mig en lätt nickning innan han vände sig om och gick, lämnade mig i min galna mammas famn. Så fort hans bil lämnat vår gata kastade sig mamma om halsen på mig och tårar började genast rinna ifrån hennes ögon. ”I´m so glad he told me, how could you keep this from me Sam” tjöt hon hysteriskt och för en kort sekund kändes det som om hon var ute efter att kväva mig. ”Mum calm down, I didn´t get raped. Okay?” suckade jag och försökte att ta mig ur hennes famn. ”I promise you Samantha, if I see you with him again you´ll get grounded for four months and I´m serious” sa hon hest medan vi gjorde vår väg in mot huset. Hon hade verkligen problem med sitt humör. Egentligen ville jag skrika på henne, ringa upp Zayn och be honom hämta mig. Men jag visste innerst inne att det inte skulle göra saken bättre.

Ytterdörren gled upp ännu en gång och Liam syntes i dörröppningen. Mitt inre kokade, varför var han tvungen att säga till min mamma? Mamma släppte min kropp när vi kom in i hallen och stängde dörren efter oss. ”Go upstairs with Liam, I´ll cook us some lunch” suckade hon sedan, precis som om det som hade hänt inte existerade längre. Jag stampade ilsket upp på mitt rum och försökte att behärska mig själv när jag kände Liam´s närvaro bakom mig. I samma sekund som vi klev in i mitt rum stängde han dörren bakom oss och vände sig sedan mot mig. ”I had no choice Samantha, your mum asked if I knew where you were and I told her.. well I told her the truth” suckade han och satte sig ner på kanten av min säng. Jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår och stirrade tyst ut igenom mitt fönster. ”Samy?” frågade Liam oroligt och jag kände hans brinnande blick i min rygg. Jag hade ingen lust att prata med honom, det fanns ingenting som gjorde att jag ville prata med honom. Om min mamma skulle få reda på sanningen så var det från mig, och inte ifrån en av mina vänner. ”So you´re going to ignore me?” fnös Liam bittert och kliade sig på sin nästan osynliga skäggstubb.

"Come on Samantha, I did the right thing and you know it. Who knew what Zayn were doing back in that lake house. He´s not good for you, he´s dangero-” Jag avbröt honom och vände mig snabbt om. ”No Liam! That´s where you´re fucking wrong! He may be a bit dangerous, but not for me. And how would you know if he´s bad for me or not!..” Liam öppnade munnen för att börja prata men jag skakade argt på huvudet. ”I don´t wanna hear it, Liam you did the wrong thing. If someone should´ve told my mum the truth than that would be me, not you. I love him Liam, okay? I love him so fucking much and thanks to you I´m not allowed to see him. But believe me when I say that I will keep seeing him. Even if that means I have to leave my mum, so thanks a fucking lot!” röt jag och försökte att få ner min puls igen.

”Sama-”

”Get out of my house” muttrade jag i stället och pekade på dörren. Han höjde förvånat på ögonbrynen. ”Get the fuck out of my house, I don´t want you here” tjöt jag högre och kände hur all ilska förvandlades till gråt. Liam såg att jag var på gränsen till att brista och ställde sig upp ifrån min säng. Utan så mycket som ett till ord lämnade han mig ensam på mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom honom kastade jag mig ner på sängen och lät tårarna forsa ner i min vita kudde. 

Oh my god... Jag är lite sur på Liam.. Trots att jag vet att han gjorde det för att vara snäll, men ändå.. 

Vad tycker ni? x

Kan ni få ihop 25 kommentarer igen? ;) xx

(Ps, den här veckan blir den jobbigaste veckan på länge, då jag har flera redovisningar,prov och annat bajs. Det kommer antagligen inte komma upp ett kapitel förrän på Torsdag/Fredag kväll, och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det men jag har inte tid. Det finns så mycket jag måste hinna med, och sorligt nog hamnar novellen i efterkälke. Meeeen, under sportlovet så hoppas jag på att kunna skriva klart novellen, och då kommer uppdateringen återgå till sitt vanliga jag)