Jag satte mig yrvaket upp i sängen och drog en hand igenom mitt fågelbo till hår. Om jag inte sov med en bulle eller fläta så såg jag ut som Ronja rövardotter, fast tjugofyra gånger värre.

Jag drog bort täcket från min kropp och satte ner fötterna på marken, men drog upp dom lika snabbt igen. Trots att det nästan var April så gick jag runt och frös, särskilt på mornarna. Min blick flög runt över golvet i mitt rum tills jag nådde mitt mål. Min resväska.

Jag satte mig på knä i sängen, så nära kanten som möjligt, och lutade mig framåt så att mina händer vilade mot marken. Jag klättrade framåt, tills jag låg i en liggande ställning med fötterna i sängen och händerna på marken, utsträckta efter min resväska. Mina fingertoppar nuddade det fluffiga materialet som tillhörde mina tofflor och jag kände segern stråla igenom mig.

”Vane-What on earth are you doing?” frågade Rebecca med höjda ögonbryn. “I´m trying to get my slippers without touching the floor with my feet” svarade jag nonchalant, men började sedan skratta över hur dumt det faktiskt måste se ut. Med en obekväm duns landade jag på marken och lyfte upp huvudet i Rebeccas riktning.

 ”It went well before you opened that stupid door”. Jag försökte blåsa bort en slinga som fallit rakt framför ögonen för mig, men fick slutligen använda handen då slingan vägrade flytta på sig.

”Oh.. Okay, i´m not even going to question it. We´re leaving in twenty minutes, so hurry up pretty lady!” skrattade hon innan hon lämnade mig och golvet ifred. Jag satte mig upp med en sur min och drog åt mig mina tofflor. ”It´s your fault I fell. Why didn´t you move closer to my bed during the night?” frågade jag grinigt och gav båda två en lös smäll. ”You´re so weird Nessa” fnittrade Rebecca som ännu en gång passerade min dörr. ”I like being weird” svarade jag tillbaka samtidigt som jag drog på mig tofflorna och ställde mig upp. 

”And I like you being weird too, now hurry up!” ropade hon när hon kommit en bit ifrån mitt rum. Jag skakade skrattandes på huvudet och drog sedan upp min sminkväska från resväskan. På några snabba minuter hade jag kletat på mascara, dragit en linje med kajalen och borstat igenom mitt ostyriga hår någorlunda noga. När jag var nöjd med resultatet av min kortvariga tid framför min sminkspegeln drog jag fram ett par svarta korta hängselbyxor och en grå tröja från min väska. När kläderna var på så lämnade jag mitt rum, efter att ha tagit min väska, och mötte upp Rebecca i hallen. 

”Ready to go?” frågade hon glatt och lade ner sin plånbok i sin egen väska innan hon satte på sig sina palladium. Jag nickade och drog själv på mig mina converse. Rebecca låste dörren bakom oss när vi kommit ut i trapphuset och tog sedan tag i min hand. Vi gick tillsammans, som ett gift par, hand i hand ner för trapporna och ut igenom porten. London´s väder blev varmare för varje dag, men att ha valt jacka just den här dagen var ett av mina bästa beslut. ”Let´s eat breakfast at some cozy place, maybe down there?” sa jag och pekade på en skylt som syntes en bit längre fram på gångbanan vi gick på. ”Sounds good to me, it really does look cozy” skrattade Rebecca och ökade på stegen.

 Värme och doften av nybakade bullar slog emot oss samma sekund som vi öppnade dörren in till caféet. Det satt några enstaka par utspridda vid borden, men annars var det rätt tomt. Vi gick fram till kassan, som tur nog inte hade någon kö, och tittade igenom menyn medan vi väntade på någon som jobbade där. ”Hello ladies, can I help you?” frågade en manlig röst och både jag och Rebecca slet våra blickar från menyn. Framför oss stod den snyggaste levande kille jag någonsin sett med egna ögon, det var nästan så att jag blev orolig över att jag dreglade. När jag försäkrat mig om att jag inte dreglade log jag och nickade, ”Yes, we´d like to order some breakfast”.

 ”I see, have you decided what to eat yet?” frågade han artigt och log tillbaka. Rebecca kom ut ur sin trans och lät sin blick falla tillbaka till menyn. ”I want a cup of tea and a chicken sandwich..” sa hon och vände sig mot mig, ”..what do you want?”. 

”I´ll take the same, but with a coffee macchiato instead of the tea” svarade jag och tog fram min plånbok för att betala. ”Great, you can sit down and then we´ll come with your food once it´s done” skrockade han och försvann in i köket för att lämna vår beställning. 

”He looked like a fucking model” väste Rebecca så fort vi suttit oss ner och jag kunde inte göra något annat än att nicka. 

”God I forgot how to breathe” skrattade jag och pustade ut. Att en människa kan göra ett sådant intryck är helt sjukt. ”I´m glad you remembered again. Otherwise we´d have to go to the hospital” fnissade Rebecca och vickade på ögonbrynen. “And we wouldn´t want that, would we?” fnittrade jag och härmade henne genom att vicka på ögonbrynen tillbaka. ”Nope, we wouldn´t be able to look at that hot guy anymo-“ Jag avbröt Rebeccas mening med en spark under bordet. Hon tittade förvånat bakom sig och vände snabbt tillbaka med en rodnad på kinderna när hon såg honom gå mot oss. 

”Here you go, I hope you´ll enjoy your meal” sa han samtidigt som han satte ner brickan med vår mat framför oss. ”I´m sure we will enjoy it very much” fnissade jag och log innan jag mötte Rebeccas blick. Hon förstod att jag syftade på honom, och inte på maten. Han skrockade en aning osäkert då han förmodligen inte förstod vad vi menade, och vände sig sedan om för att gå. ”Actually, I´m having a sort of paus in two minutes, and well, would you mind me joining you?” frågade han sedan och kliade sig i nacken.

 ”Not at all, I´m warning you though. We can get a bit.. scary” skrattade Rebecca glatt och tog upp sin kopp med te till munnen. ”Awesome, then I´ll be back in just a minute” sa den supersnygga modellen och försvann sedan för andra gången under tio minuter in i köket. Vi hann knappt få igång ett samtalsämne innan han var tillbaka med en kopp kaffe i handen. Han satte sig ner på den tomma stolen och ställde sin kopp framför sig. 

”So, I haven´t seen you here before. Are you new?” frågade han nyfiket och växlade mellan oss med blicken. ”Yeah we moved here yesterday, from Sweden” svarade jag och tog ett bett av min smörgås. ”Sweden? Wow that´s cool, I´ve never been there but I´d love to go” skrockade han och rörde runt med teskeden i sin kopp.

 ”It´s a beautiful country” instämde jag glatt. ”If you don´t mind me asking, what´s your names? It´s just a bit disturbing, yah know? Talking to someone you don´t know the name of. And if I sound like a creep, i´m so sorry. You don´t need to tell me your names if you don´t want to, I just thought.. yah know?” babblade han och harklade sig när han förstod at than vevat in allting i en oerhört lång mening.

 ”I´m Vanessa and this is my Rebecca” svarade jag glatt och sträckte fram handen över bordet. ”Your? Oh you´re together?” frågade han nyfiket och skakade om våra händer. ”What? Oh no, I just call her mine. I don´t know why really, we´ve been best friends for so long so she´s kind of mine” skrattade jag och insåg att alla inte tog “mine” på samma sätt. “Oh okay, well what are your plans for today? I have to stay inside this building for five more hours, which isn´t that funny” suckade modellen med ett leende och drog en hand igenom sitt svarta hår. 

“We need to buy food, we don´t have a single carrot at home” svarade Rebecca som nu druckit upp sitt te. Modellen nickade och drack av sitt kaffe. “Now if you don´t mind me asking, what´s your name?” frågade jag  och stoppade in det sista av min smörgås i munnen. ”Oh I´m sorry I forgot to tell you. My name´s Zen” sa han rart och satte ner sin tomma kopp på golvet. ”Zen?” frågade jag ännu en gång för att se så att jag hade hört rätt.

 ”It´s my accent that makes is sound like Zen, Most people pronuce it like Zayn” svarade han extra noga och uttalade namnet på ett helt annat sätt. ”That´s a lovely name” sa jag rakt ut och tog emot hans tacksamma blick. ”Thank you, I like the both of yours too”.

”Well Zayn, as wonderful this chat has been we really need to get going. I want to fill our kitchen with food. We´ll also go around hoping to find a job” skrattade Rebecca och ställde upp sin tallrik och kopp på brickan igen. 

”You´re searching for a job?” frågade Zayn förvånat samtidigt som jag  ställde mig upp från stolen för att dra på mig vårjackan. ”Yes, why do you sound so surprised?”. ”We lost our two waitresses a few weeks ago, so me and the boys have to do it all on our own. I could talk to my chef and see if you can work here?” föreslog han och jag kände hur hela min kropp fylldes av glädje. ”That´d be absolutely fantastic, do you think we can come back in.. three hours or something? And maybe you´ll have an answer when we´re back” sa Rebecca överlyckligt och kramade om Zayn. Han såg aningens chockad ut, men kom snabbt över sin förvåning och kramade om henne tillbaka. 

”I can always try, I´ll see you in a few hours then!” skrockade han och kramade om mig innan han klappade ihop händerna. ”Yep, goodbye Zayn” log Rebecca och tog tag i min hand för att sedan dra ut mig ur caféet. 

___________________________________

Wiho Zayn ;-)))

I hope you liked it! Glad påsk allihopa :D xx