The writer´s point of view

Det hade gått tre dagar sedan Vanessas sista operation och efter många om och men hade Rebecca och Harry lyckats få hem Niall. Det var först när de hade lovat att hålla koll på henne och se till att inga doktorer gick in och började koppla bort maskinen som han kunde andas ut.

Niall låg utmattad i soffan och stirrade upp i taket. Hans lägenhet var mörk och stökigare än vanligt, då han inte haft någon ork att bry sig ett dugg. Det kan man ju i och för sig förstå.

Något tråkigt teveprogram rullade på teveskärmen men Niall hade inget intresse utav att titta.

Hans mobil gav ifrån sig ett hjärtskärande läte och fångade Nialls uppmärksamhet. Utan att bry sig om att titta vem det var höjde han telefonen till örat och sa ett lågt och hest ”yes?”.

”You need to get your ass back here” utbrast Harry i en konstig ton och Niall kände hur hans hjärta tog ett extra skutt. ”SHE`S AWAKE NIALL”.

De tre få orden fick Niall att slänga på luren i Harrys öra och springa ut till busshållplatsen. När han insåg att det skulle ta 20 minuter innan bussen var hos honom lade han benen på ryggen och rusade längs med trottoaren. Hon var vaken. Hans älskade Vanessa var vaken.

Efter flera minuter av hejdlöst springande kom Niall äntligen fram till sjukhuset. Han sket fullständigt i blickarna som patienterna och sjuksköterskorna gav honom när han joggade fram bland korridorerna. När han såg numret på Vanessas rum började hans ögon fyllas av tårar. ”Niall!”. Rösten som ropade hans namn var inte Vanessas, utan Rebeccas. ”She´s awake” grät hon hejdlöst och fick strax därefter Harrys armar om hennes midja. ”She´s really weak, but she´s been asking for you”.

Niall nickade och försökte samla sig själv så gott som möjligt innan han öppnade dörren till rummet. Rummet var mörkt och endast minimalt med ljus letade sig in bakom de tjocka gardinerna som täckte fönstren. ”Ni-Niall?” viskade en hes röst.

Nialls hjärta började banka allt hårdare och för första gången i sitt liv var han tvungen att bita sig i läppen för att inte brista ut i gråt. Dock hjälpte inte det över huvudtaget.

Tårarna började strömma ner för den blonda pojkens kinder och på bara några sekunder satt han vid sidan av Vanessas säng. ”Hi baby” mumlade han så starkt han kunde och log. Vanessas ansikte var blekt och hennes normalt livfulla hår såg inte ut som vanligt. Men på något sätt såg hon fortfarande helt fantastisk ut. ”How´ve you been?” mumlade hon lågt och letade försiktigt med handen längs sängkanten. Niall kunde inte hjälpa att skratta och lirkade sedan försiktigt samman deras fingrar. ”You´re the only person I know who´s asking someone else how they´ve been after almost dying”. Orden fick Vanessa att grimasera och Niall insåg genast sitt misstag. ”I´m sorry, I didn´t mean to say that”. ”It´s okay.. I don´t remember what the doctors told me. For how many hours have I been gone?” mumlade hon tyst och slöt ögonen en aning. ”A couple of days..”. Hennes ögon öppnades sakta igen och hon tittade på Niall med en förvirrad blick. ”What?”. ”You´ve been gone for four days to be exact” erkände han och grimaserade. ”Wow.. that´s scary”. Han nickade och pustade ut, ”You have no idea”.

Timmarna passerade och kvällen drog sakta men säkert in med sitt mörker över England. ”Mr Horan you´ll have to leave for the night. Vanessa needs her sleep” sa en mörk mansröst, vilket fick Niall att släppa Vanessa med blicken. Innan han hann säga något så öppnade Vanessa munnen. ”Please Mr.. Lee, I really want him to stay”. Någonting mjuknade i Mr Lee´s blick och han nickade sakta. ”Okay, I guess we don´t really have a choice anyway”.

Niall log triumferande och började sätta sig till rätta i stolen som han spederat de tidigare nätterna i. ”You´re not planning on sleeping in that chair, are you?” frågade Vanessa med ett trött men roat leende. ”Uhm actually I am. I´ve slept in this chair the past nights so I think I´ll do just fine”.

”don´t be stupid, you can lay beside me” föreslog hon och hasade sig mörbultat åt sidan. ”No I won´t sleep in that bed with you. What if I randomly hurt you when i´m sleeping?. Nope not a chance I´ll stay in this chair” svarade Niall envist och skakade på huvudet. ”Suit yourself, I´m not the one who´s gonna hurt my back”. Vanessa lät sitt huvud läggas mot kudden igen och blundade. ”I´ve been awake for just an hour or something, and it still feels like I haven´t slept at all”.

Niall bet sig osäkert i läppen och drog en hand igenom sitt hår.

”Uhm Vanessa.. There´s something I need to tell you”. Vanessa öppnade sina ögon och tittade på honom med en sömndrucken blick. ”These past days made me realise something..

It made me realize something that actually sort of freaked me out..” fortsatte han och tog tag i hennes hand, som nästan såg minimal ut i hans händer. ”I´ve been with a lot of girls, sadly that´s the truth. But none of them made me feel the way you make me feel.

Just watching you brings a smile to my face. Your eyes are the most beautiful eyes I´ve ever seen, and your smile.. gosh, I´m honestly in love with your smile. And your hair is just amazing, and your body.. don´t even make me start on talking about your body..”, Vanessa hade vid det här laget en röd rodnad över kinderna och ett brett leende över läpparna. ”What i´m trying to say is that.. I love you.”. Orden smakade konstigt i Nialls mun, men på något sätt kändes det helt rätt att säga dom.

”Wha-what?” frågade Vanessa förvånat och lät sin mun hänga öppen. ”I love you Vanessa. Fucking hell I love you like i´ve never loved anyone before. I´m not complete without you”.

Vanessas ögon fylldes av tårar. Men varken på grund av sorg eller smärta. Det var glädjetårar.

”Oh Niall, I love you too. God I think I´ve loved you since the day you scared me” snyftade hon och sträckte hjälplöst ut armarna. Niall reste sig snabbt ifrån sin stol och kramade försiktigt om hennes ömtåliga kropp.

Deras ögon stirrade in i varandras och allt som hördes i rummet var deras andetag.

Vanessa drog Niall närmare och pressade mjukt sina läppar mot hans.

Fyrverkerier lyste upp rummet och både Niall och Vanessa kände hur något inom dom landade på rätt plats. Som om något, som länge inte riktigt vetat vart det ska, äntligen hade funnit sin väg hem. 

Mot hennes läppar mumlade han två ord, två ord som fick Vanessas hjärta att ta ett extra skutt av lycka samtidigt som rysningar for över hennes kropp.

”You´re Mine”

Sista kapitlet av You´re Mine.. 

Bestämde mig för att inte alls skriva en epilog, då jag inte riktigt vet vad den ska handla om. Hoppas i vilket fall som helst att ni tyckte om slutet och att ni har tyckt om novellen! Jag kommer skriva mer i morgon, om kommande novellen osv.

Puss och kram! xx

Hon låg livlös framför mig, med en massa slangar och andra läskiga grejer. Hoppet jag tidigare haft var nästan borta, men jag vägrade att ge upp. Jag vägrade låta dom koppla bort henne från maskinerna och bara låta henne dö.

”Dear boy, I´d say that you need to go home for a bit. Take a shower, eat some real food and get some sleep. You can come back later, or perhaps tomorrow?”.

Jag skakade på huvudet och drog en hand igenom mitt smutsiga hår. ”No, I won´t leave. I´m gonna stay here until she wakes up” envisades jag med att säga. Sjuksköterskan suckade. Hon satte sig ner på stolen bredvid mig och suckade. ”The chances that she´ll wake up are very small at the moment. We will do all we can and tomorrow´s the last operation. I can get you a blanket and some food if you want, I guess you´re gonna stay the night again?”. Jag nickade tacksamt och valde att ignorera de första ord hon sade. Ännu en natt spenderades vid sidan av sjuksängen, men jag fick ingen vidare bra sömn. Vem skulle kunna sova om personen som du älskade låg bredvid dig, knappt vid liv?

20 minuter efter att Vanessas operation var klar, satt jag utanför hennes rum, nervöst bitandes på mina naglar. Harry och Rebecca hade nyligen kommit och satt bredvid mig, minst lika nervösa. Rebecca hade inte fixat att vara här då hon inte kunde sluta gråta, och det störde tydligen folk här på sjukhuset. Men med Harrys hjälp lyckades hon hålla sig hyfsat lugn. Zayn och Louis satt mitt emot oss på varsin stol, båda två med hängande huvuden och sorgsna blickar.

Dörren till Vanessas rum öppnades och en man harklade sig för att få våran uppmärksamhet.

”She hasn´t woken up yet.. There´s still a small chance that she will wake up, but as I just said, those chances are almost too small to even count. You may go in now” ursäktade han sig och lämnade sedan rummet.

Mina ögon blev på bara några sekunder alldeles blöta, och salta tårar började strömma ner för mina kinder. Jag reste mig darrigt upp ifrån stolen och gick in i rummet. Bakom mig hördes Rebeccas snyftningar och Harrys tröstande ord.

”Vanessa baby..?” viskade jag, trots att jag visste att hon inte skulle svara.

Hon låg där, så fridfull och lika vacker som vanligt. Hennes hud var blek och hennes ögon var slutna. Det pipande ljudet ifrån den stora maskinen påminde mig varje gång att hon faktiskt inte andades, utan att det var maskinen som gjorde det åt henne.

Jag satte mig ner på stolen bredvid henne och tog försiktigt tag i hennes hand. ”I remember the first time I met you..”

~Jag drack upp det sista av ölen och tittade ut över dansgolvet. Min blick for över alla dansande kroppar men stannade upp när jag fick syn på en tjej. Hennes hår svängde i luften och matchade rörelserna hon gjorde med höfterna.

Jag styrde bestämt stegen ut på dansgolvet och mötte hennes, vad jag antog var kompis blick. Utan att bry mig vidare mycket om hennes skrämda blick lade jag armarna om flickans midja. Hon drog snabbt efter andan och jag pressade samtidigt hennes rygg mot mitt bröst..

Jag visste att det jag gjorde var fel, och att jag förmodligen skrämt livet ur henne, men det var något med henne som gjorde att jag inte kunde backa undan..~

 ”I scared you, and i´m pretty sure you hated me” skrattade jag och drog en hand under ögonen för att fånga upp tårarna som rann. ”And the time I took your phone, at the cafe. Remember?”

~”Here´s the place, come on now” suckade jag och vände mig om för att blänga på Harry. Han var verkligen seg ibland. Jag öppnade dörren till cafet och hörde med ens hennes ljuvliga röst. ”Did you forget somethin- AUOCH”. Hennes kompis från kvällen innan och tjejen jag velat se stirrade på oss med oroliga ögon. ”We-we´re closed” stammade hon osäkert och gjorde någon konstig grimars. Harry skrattade bakom mig och ryckte på axlarna. ”We just want a coffe”. ”As Vanessa just said, we´re closed. You´ll have to come back in an hour”. Jag skrattade åt deras meningslösa försök till att få oss att gå. Harry lutade sig fram över kassan och tittade in i Rebeccas ögon...~

 (Lyssna medan du läser)

”You hated me, and you had every right to. Even though I was a dickhead you still chose me..” tårarna började rinna igen och jag kände hur hela min kropp började skaka. ”I love you Vanessa..”, jag lutade mig mot hennes hand och lät den fyllas av mina tårar, ”I´ve never loved someone the way I love you. I´m lost if you´re not beside me..”. Mina snyftningar ekade i rummet. "I´ll never let them stop the machine. I won´t give up on you, I´ll never give up, okay? I´ll stay here, day after day for the rest of my life. I will never leave your side.I love you Vanessa, do you hear me? I will never stop loving you, not even after I die”.

En bred hand lades på min axel och jag tittade uppgivet på Harry som stod där. Rebecca lämnade hans sida och tog gråtandes tag i Vanessas andra hand, den som jag inte höll i.

”Niall we need to go” viskade Harry så tröstande han kunde och drog lätt i min hand. ”No” sa jag bestämt. ”No, I won´t leave her”. ”Niall there´s no point in staying here, you´ll only make it harder for yourself”. ”There´s still a chance that she´ll wake up, okay? And I won´t just ignore that fact” sa jag argt och drog irriterat händerna under ögonen.

”It´s a not even a ten procent chance Niall, it´s use-” ”Don´t you dare say that! Don´t you dare say that it´s useless. Vanessa is the strongest person I´ve known and I´m gonna stay here, beside her until she wakes up. I´ve finally found the girl of my dreams, and I won´t let anything take her away from me..”.

Måste erkänna att mina ögon blev blöta, haha. Gud, bara ett kapitel kvar och en epilog.. What´s going on :O

Hoppas att du tyckte om kapitlet och att jag lyckades få dig att bli berörd ;)

Puss O kram xx

Här är länken till min höst novell på Julia tidningen: Klicka här

ZAYNS POV

Liams lägenhet var ned släckt och det enda ljus som fanns kom ifrån de små värmeljusen som stod på soffbordet. ”Are you ready?” frågade jag och ställde ner popcorn skålen framför hans näsa. ”As ready as I can be, i´ve been waiting for this movie since I saw the first one two years ago” skrattade Liam och lade filten över sina ben.

”Me too, I´ve heard that this movie is better than the first one”. Jag satte mig ner bredvid min pojkvän och sträckte mig efter fjärrkontrollen.

Efter att jag klickat på ”starta filmen” så drog introt till The Amazing Spiderman igång med en väldans fart.

”Did you know Emma and Andrew is a real couple now?” frågade jag finurligt och såg att Liam höjde ögonbrynen, vilket tydde på att han redan visste. ”Duh.. They´re like the hottest couple. Andrew is so sexy”. Jag tittade på Liam som med ett, i hans ögon oskyldigt leende satt och tittade på skärmen. ”But I´m sexier, right?”. Han tittade upp från teveskärmen och rynkade näsan.

”I don´t kno.. Ow Zayn get off me!”. Jag hade på några sekunder kastat mig mot honom och lyckats få ner honom i soffan, så att han hamnade under mig.

”Tell me that i´m sexier than Andrew, otherwise I´ll just stay here” skrockade jag och ryckte på axlarna. ”God you´re such a baby Zayn. Of course you´re sexier than Andrew. I wouldn´t date you if you weren´t”. Jag var på väg att segrande resa mig ifrån honom, men satte mig sedan ner med en hård duns igen. ”Zaaaaaaayn i´m dying down here”. Jag skakade på huvudet.

”No you were mean, I won´t get off you”. Liam tog loss sina händer från mina grepp, eftersom att han var runt tio gånger starkare.

Det tog inte ens en sekund för honom att flytta runt oss, så att jag var den som låg på rygg i stället. Jag kände det normala pirrandet i magen och log.

”Why are you smiling, big boy?” frågade Liam roat och lutade sig ner för att gnugga sin näsa mot min. ”I still get butterflies in my stomach when I´m around you. It´s crazy, that even though it´s been so long since we got together you still make me feel the way I did when we started dating” erkände jag och slöt ögonen. ”Oh Zayn”. Jag kände Liams andedräkt och sedan hur hans läppar snuddade vid mina. Våra retsamma humör hade helt och hållet försvunnit, och allt man kunde känna i luften var kärlek.

”I love you Liam, I really do love you” mumlade jag och tog loss min hand ifrån hans grepp, då han inte längre höll fast mig, för att sedan lägga den runt hans nacke. Jag drog ner hans huvud mot mitt och fångade upp hans läppar i en djup kyss.

”I love you even more Zayn, I can´t believe that you´re mine. Mine and only mine...” han pussade mig lätt på läpparna. ”Those lips.. are mine”.

Hans hand drogs ner längs min hals och stannade inte upp förrän hans fingrar sprang över mina revben. ”Mine”. Slutligen så började min puls öka och jag kände hur mina andetag blev tyngre. Han placerade sin hand mellan mina ben och klämde åt.

”Mine”.

 

Jag tittade in i skyltfönstret och suckade. ”Really Harry?”. Han ryckte oskyldigt på axlarna.

I skyltfönstret var endast dockor med underkläder, och inte vilka underkläder som helst. De mest vulgära och sexuella du kunde tänka dig.

”I think we should buy you one, you´d look hot as fuck” flinade han och började gå mot ingången till affären. ”Not a chance, grow up Harry. Stop being such a boy” skrattade jag men kunde inte hjälpa att rodna ändå.

”Then I´ll buy you one myself” mumlade han lågt och jag valde helt enkelt att låtsas som om jag inte hört något.

Harry och jag gick bredvid varandra och tittade på människor som passerade förbi. Efter att ha suttit hemma hos honom i över en timma bestämde vi oss för att det antagligen skulle bli roligare om vi gick ut. Jag sneglade gång på gång ner på våra händer som vaggade sida vid sida. Harry lade märke till detta och lirkade samman mina fingrar med hans.

”Is this okay?” frågade han och kliade sig med hjälp av andra handen i sin hårbottnen.

”This is perfect” log jag och försökte att inte visa hur lycklig jag blev.

Tiden flög förbi och det blev dags för mig och Harry att börja dra oss hemåt. Vi stod vid busshållplatsen och väntade otåligt på att den, nu tio minuter försenade bussen skulle komma.

Jag kände hur Harrys arm runt min midja hårdade och hur han tryckte mig allt närmare sig själv. ”Harry, I won´t be able to breathe if you continue. What´s going on?” frågade jag aningen oroligt och skämtsamt på samma gång.

”There´s this really fucking annoying dude who keeps looking at you. What he doesn´t get is THAT YOU`RE MY GIRLFRIEND AND HE SHOULD FUCK OFF”. Harry ropade ut den sista delen, men jag var alldeles för paralyzerad för att orka bry mig.

”Yo..your girlfriend?”.

Harry tittade förvånat på mig. ”What?”.

”you called me your girlfriend” upprepade jag och kände hur mina kinder blev en mörkare ton av röd. ”I guess I did... was that okay?” frågade han nu mera oroligt.

”Of course that´s okay! I´d love to be your girlfriend”.

Ett brett leende kröp upp över Harry´s läppar, och jag är rätt säker på att ett ännu större vilade över mina.

Han böjde sig sakta ner och förde samman våra läppar i en djup och passionerad kyss.

”You´re mine”

Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, min uppdatering har varit bedrövlig. Allt jag kan säga är att jag inte haft något skrivsug, så varje gång jag har tagit upp dokumentet för att skriva så har jag backat ur. Det har varit en pain in the ass för mig med.

Lägg märke till mina mystiska "You´re Mine" fraser, hahahaha.

Hur som helst, bara 3 kapitel kvar och en epilog... :O

kommentera! xx

Jag tittade på Niall genom fönsterrutan som en riktig stalker, och kunde inte låta bli att le när jag såg hans rygg gunga med varje steg.

”Hpmf”. Min blick slets ifrån fönstret och i stället vändes den mot tre personer som stod och stirrade på mig. ”Explain yourself, please?” flinade Rebecca och höjde på ögonbrynen. Jag kände rodnaden krypa upp över mina kinder och ryckte på axlarna.

”He came here and dragged me outside. I was beyond mad at him, but I let him explain what had happen and turns out that I was wrong. He didn´t kiss her, she kissed him”. ”Oh and you believe that? That´s like.. the most used lie whenever someone kisses another person. He kissed me, or ,she kissed me”. Jag skakade på huvudet. ”I believe him, Alice, the girl I saw, is an old ex of his. She came the second he was about to leave and then she kissed him, not knowing that he was going on a date with me, who watched them”.

Zayn skakade på huvudet. ”the only thing that makes me believe you and him, is that he actually sort of apologzied to me and Louis. Otherwise i´d kick his butt so hard that it would fall off.”

”Bum” rättade jag honom.

”What?”

”I don´t like the word butt, I prefer bum” skrattade jag och vickade på ögonbrynen. ”You´re weird”. Jag ryckte på axlarna ännu en gång. ”I know”.

”But wait, so you´re back to girlfriend and boyfriend again?” frågade Rebecca och lät ett leende krypa upp på hennes läppar. ”No, we´ve never been girlfriend or boyfriend, I don´t actually know what we are, but I know that we´re going to have some sort of movie night date tonight”.

Jag stoppade in den sista biten av pannkakan jag åt, som för den delen är det vi oftast äter ni vi inte orkar laga riktig mat. ”Are you sleeping at his place then?” frågade Rebecca och ställde drack utav sitt vatten. Jag ställde ner tallriken på diskbänken och nickade, ”yeah, at least that´s what he told me”.

”He told you? Do you want to at all?”. Jag drog en hand igenom mitt hår.

”Yes, but I´ll call you if something happens and you know that”. Rebecca reste sig ifrån bordet och gick fram för att krama om mig. ”I just don´t want you to get hurt again.”. Jag tänkte precis svara när dörrklockan ringde. Ett smått leende letade sig upp på mina läppar. ”Don´t worry, I won´t”.

Jag gick bort till dörren slängde en snabb blick i spegeln. Jag såg väl hyfsat okej ut.

Min hand drog ner dörrhandtaget och sekunden senare stod jag och stirrade in i ett par havsblåa ögon. ”Hello sweetness” skrockade han och klev in i hallen. Han lade sina armar om mig och pressade sina läppar mot min kind. Jag försökte att inte rodna allt för mycket samtidigt som jag sträckte mig efter väskan som stod lutad mot väggen. ”We´re leaving Rebecca!” ropade jag och hängde väskan över axeln. Rebecca tittade ut ifrån köket och suckade överdramatiskt. ”please use protection tonight kids, okay?”. Mina kinder, som jag tidigare försökt hålla ifrån den röda färgen, blev lika röda som en övermogen tomat. Niall å andra sidan tyckte att det var jätte kul och pussade mig ännu en gång på kinden. ”I´ll take care of her”.

Jag gav Rebecca en menande blick innan jag brast ut i ett litet leende och vände mig om för att gå. ”See you tomorrow!”.

”So, what do you say about a movie? I have a few in the livingroom, why don´t you go and pick one?” föreslog Niall och började gå in i köket. ”Okay”. Det var inte stelt eller så, det var helt enkelt bara extremt nervöst. Tanken på att Niall´s ex var här inne för bara några dagar sedan fik min mage att vända sig. Jag skakade bort tankarna och började kolla igenom filmerna som låg framme. En av de åtta filmerna fångade min uppmärksamhet, och det var den jag stoppade i dvd spelaren.

”So, have you picked a movie?”.

Jag nickade och pekade mot teven, där början till filmen stod pausat. ”Ah, I didn´t see that” flinade han och satte sig ner bredvid mig. Han placerade brickan han burit med sig på bordet och sträckte sig efter fjärrkontrollen. Brickan innehöll en skål med chips, en mindre skål med popcorn och en påse godis. ”Yummy” skrattade jag och sträckte mig efter godispåsen.

”Divergent? Is that even a good movie?” frågade Niall med och lutade sig tillbaka i soffan. ”I don´t know, I haven´t seen it. All I know is that a lot of people like it”. Jag, precis som Niall, lutade mig också bakåt i soffan och såg på när flickan i filmen började prata.

”We´re lucky to be in this city.. They say the war was terrible, that the rest of the world was destroyed..”

”You know this sounds like a....” ”Oh shut it, don´t be so negative” stönade jag och klappade till honom på axeln. ”okay okay, I´ll stop”. Niall flinade stolt medan han lade en arm runt mig och drog mig intill sig, så att jag praktist taget satt i hans knä. ”Let´s lay down, yeah?” flinade han och lade sig till rätta mot armstödet på soffan. ”Come here” uppmanade han och tog tag i min arm. Jag lade mig, halvt om halv ovilligt, framför honom på soffan och vände blicken till teven. Hans arm lade sig över min midja och drog mig ännu närmare (som om vi inte låg tillräckligt nära) så att min rygg var pressad mot hans bröst. Och för att bara helt ärlig, jag stormtrivdes.

Förlåt för det sena och halva kapitlet, men jag är stressad och hinner inte skriva klart det. Ska iväg på dansläger och har varit tvungen att packa allt som ska med -.-

Så basically, jag kommer hem på lördag igen och tror knappast att jag kommer ha tid att skriva, så nästa kapitel lär dröja längre än vanligt :/

Tack för att ni orkar läsa och vänta! xx

Mitt huvud vart tomt. Eller snarare fullt. Fullt med alla möjliga tankar, flyktvägar och meningar.

”What are you doing here?” frågade min mun, utan att ha pratat med mig först. Niall höjde på ögonbrynen och sträckte ut sin hand. ”come with me, we need to talk”. Jag skakade förtvivlat på huvudet och vred bak huvudet för att se om Rebecca hade kommit tillbaka, vilket hon inte hade gjort. Just som jag tänkte ropa på henne för att få lite hjälp placerades en hand över min mun. Jag spärrade chockat upp ögonen och grep tag i Niall´s arm, men han var starkare än vad jag var. Utan så mycket som små tysta läten lät i cafét medan Niall sakta men säkert gick ut med mig framför sig. Väl ute släppte han min mun, men höll fortfarande ett hårt tag runt min arm. 

”What the fuck Niall?!” fräste jag och försökte rycka loss min arm, vilket jag faktiskt lyckades med.

 ”Can you please just stop running and sit the fuck down? We need to talk!” röt han irriterat och pekade på en av stolarna som fanns på utsidan av cafét. Jag tystnade nervöst under hans hårda blick och satte ihop händerna i mitt knä. ”This wasn´t how I planned it, but I don´t care”. Han drog ut en stol från ett annat bord och satte sig ner framför mig. Jag vägrade fortfarande att möta hans blick och stirrade envist ner i mitt knä.

”I know that you´re mad, pissed really, but you´ve got to understand that you can´t just run away as soon as things happen..” började han och drog frustrerat en hand igenom sitt hår. 

”I-”

 ”Shut up, I´m not finished. When I saw you that night I actually felt like a real dick, a real asshole and believe me, I´ve never felt like that before. When got in that cab I was afraid that I´d loose you, but once I talked to Harry I realized what I had to do. I had to chase you until you´d stop running..”. Jag tittade upp från mitt knä och såg hur hans blick hade mjuknat. ”I´m so sorry for what happened, but you´ve got to believe me. It wasn´t my fau-”

 ”Yeah cause that´s something i´ve never heard before” muttrade jag och var på väg att ställa mig upp, trött på att få höra ursäkter som var lögner. 

”No sit down, i´m not finished” sa han lugnt och tog tag i min hand för att dra ner mig igen. ”As I said, it wasn´t my fault. I was ready to leave for our date when Alice knocked on my door.” 

”Alice?”. 

”She´s an old girlfriend. We weren´t anything serious, we just wanted to have some fun” förklarade han och slickade sig om läpparna. ”I tried to make her leave, but she refused to listen. She acted like we were still together. So I thougt that if I got out of the apartment she´d leave to. But as she came towards me she kissed me instead of leaving. And that´s when you walked up the stairs, the moment when she walked to me and kissed me. Did you not see the flowers I had in my hands? They were all for you”.

Hans röst hade gått från bestämd och arg, till lugn och nästan.. ledsen?

Jag tänkte över det han hade sagt och insåg faktiskt att vad han sa kunde vara sant.

”How come you´ve never mentioned her before?” frågade jag i brist på någonting att säga. ”Why would I mention her? We haven´t really talked about our boyfriends and girlfriends, have we?”. Jag tittade generat ner i mitt knä igen, han hade ju rätt. Varför skulle han nämna en av hans gamla flickvänner?

”Okay.. Well, I guess I believe you..” mumlade jag och bet osäkert tag i min läpp. ”Thank god, can I hug you?” frågade han spontant och chockade oss båda. Jag höjde roat på ögonbrynen medan han knep ihop ögonen. ”You know what, fuck it” skrockade han och ställde sig upp. Hans händer tog tag i mina och drog upp mig ifrån stolen, innan dom sakta vandrade neråt mot min midja. Han drog mig mot sin kropp och stirrade mig djupt in i ögonen. ”I miss you” viskade han och innan jag fick en chans till att svara hade han pressat sina läppar mot mina.

Mina armar fann sin väg upp till hans nacke och innan jag visste ordet av det stod vi och praktiskt taget åt upp varandra. Våra läppar ville inte skiljas åt och det kändes som om jag inte rört honom på flera år.

”Vanessa....?”. Jag och Niall avbröt vår djupa kyss för att se vem det var som hade pratat. Mitt hjärta höll på att hoppa upp i min hals när jag såg Louis och Zayn, båda två med arga ansiktsuttryck. ”I..” började jag men blev avbruten av Niall. Jag knep ihop ögonen, beredd på att få höra en rad fula svordomar och början på ett bråk, men i stället tog han ett djupt andetag. ”I know that we´ve never really.. understood each other. And I also know for a fact that you two hate me more than ever at the moment. But, I just want to say that I´ve apologized to Vanessa, and I also told her the truth”. Både min,Louis och Zayns haka hängde ner till marken.

“Oka-wow. Well that´s good..” sa Louis förvirrat och kliade sig i nacken. ”Yeah, not exactly what I expected but that´s great, honestly".

Killarna gav mig varsin osäker blick och jag nickade. "I'll come in a minute". Louis drog upp dörren till caféet och hoppade in med Zayn hack i häl. Jag tittade på Niall och log. "Stay at my place tonight? Please" bad han och pussade mig på kinden. "I don't know Niall, it is really a good idea?", jag lade mitt hår till rätta och pustade ut. "Of course it's a good idea, I get to spend the night with the girl who drives me crazy" flinade han nöjt. Jag himlade med ögonen.

"I gotta talk to the others first" mumlade jag och tittade in mot caféet. "If you won't come I'll have no choice but to kidnap you". Hans breda flin och skrockande läte avslöjade att han fann sig själv enormt rolig. 

"I'll call-no text, or I don't know. I'll contact you later" skrattade jag och började backa ifrån honom. Niall skakade på huvudet, "you forgot something". Jag tittade oförstående på honom och höjde på ögonbrynen. Han vickade med pekfingret i en kom-närmare-gest. Jag gick mot honom igen, men innan jag hann fråga vad han ville hade han tagit tag i min midja och drog in mig för en kyss.

"I can't wait until tonight"

___________________________________

Gud den här värmen tar kål på mig -.-

Hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni har lite ork kvar att kommentera. ^^ 

10 kommentarer till nästa kapitlet!

(Kan avslöja att en del kärlek mellan Vanessa och Niall kommer att ske)  

 VAD TYCKER NI OM DEN NYA DESIGNEN? :D

”Vanessa? We need to leave in half an hour” viskade en lugn röst strax ovanför mig. Jag kom sakta till liv igen och gnuggade bort sömnen ur ögonen.

”What did you say?” mumlade jag och satte mig upp. Jag såg förmodligen ut som ett troll, mitt hår kändes som ett fågelbo och jag kunde praktiskt taget se hur mina ögon såg livlösa och mörka ut.

”I put a t-shirt and a pair of leggins, from my sister, on my bed. You can put those on and then eat some breakfast”. Jag nickade tacksamt och log så livligt jag kunde åt Liam, som nu började gå tillbaka till köket. Blodet rusade i kroppen tack vare att jag ställde mig upp för fort. Jag tog skakigt tag i soffan och lät den fruktansvärda huvudvärken sakta tona bort. När jag kände mig tillräckligt stabil och inte lika yr gick jag bort till Liam´s rum. Precis som han sagt låg det kläder på hans säng, och bredvid det en hårborste. Jag log åt hans omtänksamhet och tog med mig allting in till badrummet.

Gay eller inte, jag hade ingen lust att byta om i ett rum där killarna kan komma in hur enkelt som helst.

När kläderna satt på min kropp och mitt hår var någorlunda borstat gick jag ut till köket. Zayn tittade upp ifrån sin kaffekopp och log. ”I gotta say that you look really cute without make up” flinade han och vickade på ögonbrynen. Jag rodnade lätt och räckte ut tungan. ”Shut up”.

Liam kom gående ifrån toaletten och klappade ihop händerna.

”Are you ready to go? Have you eaten yet?”. Jag skakade på huvudet och tittade mig omkring i köket.

”Here, take an apple. You can eat something more at the cafe” sa han och slängde ett äpple till mig. Jag fångade det i sista sekunden och pustade lättat ut. ”So, I´ll drive you and Zayn to work. I need to buy some stuff at the mall anyway” förklarade han och lekte med bilnyckeln i sin hand.

”Thank you babe, i´m ready to leave” skrockade Zayn och ställde sig upp. Liam drog sin pojkvän intill sig och gav honom en tung kyss. Jag tittade förvånat på dom och gjorde sedan mitt bästa för att dom inte skulle se att jag hade stirrat.

”Still not used to see us kiss?” flinade Liam när vi var på väg ner till bilen. Jag skrattade generat och låste min mobil. ”It´s not that i´m not used to see two guys kissing, it´s just.. I don´t know why i´m staring”. Liam lade en arm runt mina axlar och låste upp bilen.

”You know what, I can see that you´re still thinking about Niall. Try to focus on positive things, like... cake. Zayn,Louis and Rebecca will be by your side all the time, but text me if you want to, okay?”.

Jag hade försökt att stänga ute Niall helt och hållet, men han hade gång på gång tagit sig in i mitt huvud. ”Thank you Liam”. Zayn stod lutad mot bilen och suckade tacksamt när han såg oss.

”You two might be the slowest people on earth, you know that, right?”. Liam skakade skrattandes på huvudet innan han öppnade bildörren och satte sig i förarsätet. Jag hoppade in i baksätet medan Zayn gick runt och satte sig bredvid Liam.

”What do you work with Liam?” frågade jag nyfiket och satte fast säkerhetsbältet.

”uhm, nothing at the moment. I used to work at the cafe you´re working at, but I got an job offer at some office down town, so I´m gonna start working there after christmas. So at the moment I don´t work at all.”

”Oh, but how do you afford the apartment?.”

”Well, my aunt is quite rich, so she bought it to me as a birthday present. Basically she pays for it instead of giving me presents, and i´m totally okay with that” skrockade han och kramade om ratten.

”Bye Vanessa, have a great day!” ropade Liam bakom mig medan jag gick in i cafét. Jag vinkade snabbt åt honom och såg att Zayn stod kvar innan dörren stängdes bakom mig. Det bekanta plingande lätet ifrån dörren avslöjade att någon hade kommit, vilket gjorde att Rebeccas huvud tittade fram ifrån bakrummet.

”Vanessa! Baby, how are you?” frågade hon snabbt och klappade ihop händerna för att få bort allt mjöl. Jag ryckte på axlarna. ”I´m good I think, i´m trying to not think about him, but it´s not that easy” skrattade jag utan humor i rösten och gick bort till henne. ”Is that.. Liams clothes?” frågade hon förvånat och drog lätt i t-shirten jag bar.

”Yup, I had my dress on once I got there, and I don´t really want to wear that to work. I don´t want to wear it at all actually, it´ll forever remind me of yesterday”.

”I see, come on put on an apron and then you can tell me everything while we´re baking”.

Jag drog det vita förklädet över huvudet och satte upp mitt hår i en tofs. ”I went to the place where we decided to meet, but he wasn´t there. So I kept walking until I was standing just a few meters from his apartment. I was about to surprise him and then ask why he was late, but before I had the chance to even say a word a girl stepped forward and they kissed” sa jag och försökte att inte låta känslorna välla in över mig.

”What? Are you serious? When you texted me I thought that you two had had some sort of fight, not that he kissed another girl. What is wrong with him?” frågade Rebecca argt och knådade degen hårdare än förut. ”I´d like to know that too, I should´ve listened to Zayn and Liam once they warned me about him... But I don´t want to think about him any more. What happened with you and Harry? I couldn´t ask you since he was there, but how did he end up in our sofa?”.

Rebecca tittade ner på sina mjöliga händer och rodnade lätt.

”He.. well when you left there was someone knocking on the door. I thought it was you and that you had forgotten something, but it was Harry who knocked. He asked if he could come in, and I said yes. We talked about what had happened and he told me that he actually got sad when he noticed that I wasn´t there. We watched movies and cuddled for the rest of the night. And well suddenly Niall came and my god was he angry. Harry had to calm him down before he left again, and I assume he ran after you”. Jag nickade och tog in allt hon hade sagt. Vad hade jag förväntat mig ifrån honom egentligen? Han var ett svin första gången jag träffade honom, och om inte det var ett tydligt tecken på att vi inte passade ihop så vet jag inte vad.

Klockan hade nyligen slagit tolv och cafét var hyfsat fullt, så det fanns en del att göra. Rebecca och Louis sprang omkring och delade ut beställningarna som Zayn fixade ihop, medan jag tog emot dom i kassan.

Mindre och mindre kunder kom in, medan fler och fler var klara och lämnade. Lugnet lade sig över caféet medan vi alla fyra, Jag,Louis,Zayn och Rebeca, stod lutade mot disken och pustade ut. ”That might have been one of the most stressfull hours i´ve ever witnessed” skrattade jag och drog en arm över min panna. ”I can only agree, thank god it´s lunchbreak soon”.

Just som meningen lämnat Rebeccas läppar kom Louise gående med mjöl över precis hela sig.

”Take a break guys, I´ll close the shop for now. The guests who´re still here can finish their meals, but we don´t let anyone come in until I say so, okay? I´ll open it again at two or something”.

”Great, we´re going to subway for lunch. It´s just around the corner, you wanna come with us?” frågade Louis och hängde av sig sitt förkläde. Rebecca tittade på mig, men jag skakade på huvudet. Jag var osminkad och vem vet vilka man kunde möta utomhus?

”nah i´ll stay here, but you guys can go” log jag och släppte ut mitt hår.

”You sure? Rebecca you´re coming with us then?”.

”No, I´ll stay here with Vanessa, but buy one of those cookies to me” flinade hon och klappade Zayn på ryggen.

”Yeah yeah whatever, bye ladies”.

Dörren stängdes bakom dom och tystnaden lade sig över cafét. ”So what do you wanna eat? A sandwi-”, Rebeccas röst fortsatte inne i köket, men jag fokuserade i stället på det plingande läte som kom ifrån dörren.

Jag vände mig sakta om och stod plötsligt öga mot öga med personen som jag inte ville ha någonting att göra med. 

Jag tänker vara så fräck att jag inte ber om ursäkt. Sanningen är den att jag inte har haft någon motivation över huvudtaget. Jag har suttit mig ner,tagit upp "you´re mine" dokumentet och börjat skriva, men orden har liksom fasnat. I stället för att sitta och skriva ett skit kapitel, så bestämde jag mig för att vänta tills det kändes bra och lätt att skriva.

Jag hade ingen aning om vad de kommande kapitlen skulle handla om, men nu har min fantasi sparkats igång och jag vet vad jag ska skriva.

Hoppas ni förstår och att ni inte är allt för arga :) Skulle gissa på att den här novellen blir cirka 40 kapitel lång (:

10 kommentarer till nästa! (Som inte kommer komma upp om typ två veckor, utan om typ tre dagar)

Jag tittade på rosorna som vilade i sin bukett. Det kanske var cheesy, speciellt för en kille som mig, att ta med sig rosor. Men vem fan bryr sig? Jag skulle kunna plocka ett tusentals rosor för Vanessa.

Mina trasiga jeans matchade väl inte sådär super bra med skjortan jag bar, men det fanns inte en chans i världen att jag skulle ta på mig fin byxor. Just som jag skulle skicka iväg ett sms till Vanessa och skriva att jag såg fram emot att se henne knackade det på dörren. Hon kanske bara var extra tidig?

Jag öppnade dörren med ett leende, men lät det förvånat falla från mina läppar när jag såg vem det var. Det var inte Vanessa, det var en kort tjej, med blont slitet hår, en piercing i läppen och en stor tatuering på ena axeln.

”Alice?”

”Niall! It´s been so long! How are you?” frågade hon glatt och kastade sig om halsen på mig. Jag kramade obekvämt om henne innan jag backade undan och rätade till mitt hår. 

”Eh, yeah. Why are you here?”. Hon putade lätt med underläppen och gick sedan förbi mig, som om hon var den som bodde här.

”We haven´t seen each other for a long time, and the first thing you say is ´why are you here?´”. Jag tittade på henne med höjda ögonbryn och skakade på huvudet. ”We broke up Alice, and I´m going out in just a few minutes so I really need you to leave” förklarade jag och nickade mot dörren. 

”Oh baby don´t be so boring, we broke up but who cares? It´s not like you have a girlfriend or anything” flinade hon och blinkade med ena ögat. Jag fångade upp rosorna i ena handen och ställde mig utanför dörren i trapphuset. 

”Come on, get out. I really need to go” sa jag lite mer argt den här gången och viftade med nycklarna i handen.

Till min lättnad började hon gå ut mot mig. Jag tittade snabbt ner på min mobil för att se att klockan redan hade blivit 08.04.

När jag tittade upp igen så var Alice närmare än vad jag hade väntat mig, och på bara några sekunder hade hon gått den sista centimetern fram och pressat sina äckliga läppar mot mina.

Jag knuffade snabbt bort hennes kropp och tittade chockat mot trappan när jag hörde snabba fotsteg. Allt jag såg var en rygg och massor av hår, men det var tillräckligt för att känna igen henne. Tillräckligt för att känna igen min Vanessa.

Jag gav Alice en sista ilsken blick, låste snabbt dörren och rusade efter Vanessa. Hennes snyftningar ekade igenom byggnaden och mitt dåliga samvete höll på att strypa mig. Den där jävla subban. Alice alltså, inte Vanessa.

”Oh fuck” muttrade jag högt när jag hörde att den stora dörren stängdes. Mina ben värkte men det fanns ingenting som skulle få mig att stanna. Jag knuffade upp dörren och rusade ut på gatan. 

”Vanessa! Baby wait!” ropade jag och såg hur hennes blåa klänning fladdrade runt hennes ben medan hon sprang. Jag ökade farten men andades ut när hon faktiskt stannade. Hennes hand for ut i vädret och först då insåg jag varför hon hade stannat. Hon skulle ta en taxi.

 ”No you fucking won´t” fräste jag mer eller mindre för mig själv och tog ut alla mina krafter för att hinna fram till taxin. Hon fick inte åka, hon fick inte lämna mig nu.

Mina ben bar mig fortare än vad jag trodde var möjligt och mina andetag blev allt tyngre. Det fanns inte en chans att jag skulle orka springa hela vägen hem, så jag gjorde det som var bäst. Jag stannade.

Men inte för att Niall skulle hinna ikapp och be om ursäkt, utan för att få tag i en taxi.

"Vanessa for gods sake,wait!" Hörde jag Niall ropa, men jag var alldeles för upptagen med att försöka få kontakt med en chaufför.

Jag vräkte praktiskt taget upp bildörren till taxin och kastade mig in i sätet. "Don't you dare drive!" Skrek Niall, vilket gjorde att chauffören gav mig en orolig blick genom backspegeln, som för att fråga om han skulle lyssna på den springande pojken.

"Drive, just drive" beordrade jag och höll på att stänga dörren när en annan hand kom inväger. "Please Vanessa, you´ve got to let me explain! Get out of the car" flåsade Niall andfått och tittade på mig med sina blåa ögon. 

"Why would I? You know what, fuck you, Niall Horan. Fuck you".

Jag drog extra hårt i dörren, så att Niall tappade greppet och gav sedan chauffören ett snabbt "go." . Bilen drog igång med ett brummande och Niall blev mindre och mindre ju längre bort vi åkte.

Efter att jag betalat chauffören, som för den delen såg ut att vilja krama om mig, så rusade jag raka vägen upp till vår lägenhet. Just som jag skulle dra upp handtaget så insåg jag en rätt viktigt sak.

Niall skulle komma hit och leta det första han gjorde, och med tanke på att Harry var här så hade saker och ting inte blivit så bra.

Tårarna hade lugnat ner sig och mina ögon gjorde inte lika ont, men jag var rätt säker på att mitt smink låg utsmetad under mina, antagligen, röda ögon. Jag tog upp min mobil och slog in Zayns nummer samtidigt som jag gick ner för trappan igen.

"Yeah?" Svarade en hes röst.

"Zayn? I'm sorry for disturbing you and I know that both of us has work tomorrow, but.. Can I come over?" Frågade jag och försökte att inte låta allt för ledsen.

"Are you crying babe? I´m at Liam´s place but I can pick you up in five minutes, okay?".

Jag nickade hjälplöst innan jag insåg att han inte kunde se mig.

"Yes that'd be great".

Jag knuffade upp dörren och ställde mig en bit bort, närmare trottoaren.

En blond siluett kom gåendes mot vår lägenhet och i en ren reflex backade jag in i mörkret och såg på när han kom närmare. Niall.

Han tittade på skylten med namn på, och ringde sedan på dörren.

Jag kunde sagt urskilja Rebeccas röst, som sedan övergick till Harrys innan dörren låstes upp.

Niall försvann in i lägenheten och lämnade mig med svag panik. Rebecca skulle bli jätte orolig.

Jag skrev ett snabbt sms till henne, där jag förklarade vad som hade hänt och att jag skulle stanna hos Zayn i natt. Vi skulle ju ändå träffas på jobbet i morgon, och då kunde jag förklara allting mer noggrant.

Som om Zayn hade någon form av superkraft körde han upp framför mig samma sekund som Niall kom ut ur lägenheten igen. Våra blickar möttes i en halv sekund innan jag vände mig om, öppnade bildörren och hoppade in.

Zayn stirrade på Niall igenom bilrutan, drog igång motorn och körde iväg med ett brummande läte. "Was it him? That made you cry?" Frågade han grinigt och knöt händerna hårdare runt ratten. Jag sjönk tillbaka i sätet och slöt ögonen.

Min tystnad räckte som ett svar.

"What the fuck did he do?" "Can't we talk about this once we're at your place? I just.. Yeah" förklarade jag och lade mitt hår över ena axeln.

"Vanessa? What happened?" frågade en orolig Liam när vi klev in i deras lägenhet.

”Niall happened” muttrade Zayn och lade en arm om mina axlar. Jag nickade instämmande och drog en hand under ena ögat, som genast blev svart. ”I probably look like a monster, sorry” skrattade jag utan någon form av humor och lutade huvudet mot Zayns sida. Vi gick alla tre in i Liams lägenhet. Zayn försvann in i köket för att fixa te medan Liam hjälpte mig att bädda i ordning i soffan.

”So he.. he just kissed her?” frågade Liam argt och ställde ner sin kopp med te. ”Yup, well she kissed him, but they still kissed”. Zayn drog en hand igenom sitt hår och pustade ut.

”I´m sorry guys, I should´ve listened to you from the beginning. I guess I was too blind to see the truth” mumlade jag och drog upp filten till hakan. ”You know what, none of this is your fault. He´s a dick so just try to.. I don´t know, forget about him or something?” tröstade Liam och strök mig sakta över ryggen. ”We´ll let you sleep now, Zayn will wake you up before work”. ”Thanks guys, and goodnight”.

Jag hade fått låna en t-shirt av Liam och slapp tack och lov att sova i min klänning. Bara tanken på klänningen fick mig att må illa. Jag hade köpt den på grund av den här dejten, som nu hade gått åt skogen. Tack vare Niall.

Det knackade på dörren till Liam´s lägenhet och jag spände genast öronen så gott jag kunde. Zayns mörka röst sa ord efter ord, men jag kunde inte urskilja just vad det var han sa.

”You´re not allowed in here, you´ve done enough so just get lost”. Jag antar att personen svarade, eftersom att Zayn tystnade och jag inget kunde höra. 

”Yeah? Well fuck you man, you´re a real dick. Wha- Get the fuck out! You´re asking for it, i´m telling yo-”, jag reste mig snabbt ifrån soffan och rusade ut i hallen.

Som jag hade väntat mig stod Niall där, med ögon som såg ut att kunna explodera och knytna nävar.

 ”Vanessa thank god, come with me baby. You can ´t stay with these jer-”.

 ”No Niall, they were right about you. You´re an asshole and I don´t want to see you ever again. Now do as Zayn said, get lost.”

___________________________________

Kapitel 26 everyone! Jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni vill kommentera ^_^ 

Puss och kram mosad... Banan? 

 

Jag tittade osäkert på Harry, inte riktigt säker på vad jag skulle säga. Harry flinade halvt om halvt och kikade in bakom mig.

”Can I come in?”. Jag nickade stumt och gick åt sidan, så att Harry kunde gå in i vår lägenhet.

”Do you want something? Coffe, tea?” frågade jag och lekte nervöst med fingrarna.

”We´re not strangers who meet for the first time Becca, I don´t want anything to drink. I just want to talk to the girl, who wasn´t laying in bed beside me after the night we had. You know, it´s often the guy who runs away, not the girl. I can´t believe that i´m saying this, but I actually got pretty sad when I woke up”. Förklarade han och satte sig ner i soffan. Jag bet tag i min underläpp och satte mig ner bredvid honom. Det kändes som om jag inte kände honom, som om det inte var honom jag hade haft.. sex, med..

”So? Care to explain why you left?”. Harrys gröna ögon borrade sig in i mina, vilket gjorde att jag automatiskt tog ett djupt andetag.

”I.. I panicked” erkände jag och ryckte på axlarna.

”Panicked? Why?” frågade Harry korkat och drog en hand igenom sina chokladbruna lockar.

”I don´t know how to say this without sounding mean.. but like, you´re Harry Styles. People know you as the guy who sleeps with tons of girls and stuff. And well, I guess.. I just felt.. stupid when I woke up in your bed. I panicked, and had to get away. A part of me believes that i´m just another girl in your eyes, but I don´t want to be that. So instead I ra-” jag blev avbruten utav två mjuka, puffiga läppar och glömde av varför jag lämnade Harrys lägenhet från första början.

Jag öppnade försiktigt ögonen, som jag inte minns att jag stängt, när Harrys läppar lämnade mina. ”Rebecca, I know that i´m not.. the perfect guy for you. You deserve so much more, but I... I really like you, okay? So... what about I take you out on a real date?” föreslog han och lade armarna om mig så att han kunde dra mig närmare. Jag nickade med ett leende på läpparna och lutade huvudet mot hans axel. ”It´s quite weird though, I mean we kissed, we had.. you know and now you´re asking me out on a date..” fnittrade jag och tittade upp på Harry. Han log sitt alldeles speciella leende och ryckte på axlarna.

”What can I say.. I´m a complicated man”.

Jag gick längs gatan upp till vår lägenhet och viftade lätt med påsen, som innehöll två värdefulla Ben & Jerry´s.

Mina tankar vandrade tillbaka till kvällen jag spenderade hos Niall. Jag hade somnat med både kläder och smink på, vilket i sin tur var tur. Att vakna upp med ett nyvaket, osminkat, ansikte hade inte direkt varit något jag ville visa Niall första natten som jag sover hos honom.

Egentligen, är det inte ovanligt att man sover över och kysser varandra utan att ens ha dejtat? Nåväl, Niall hade lovat mig en dejt i kväll, så saker och ting skulle förmodligen lösa sig ändå.

Jag öppnade dörren till vår lägenhet och gick raka vägen in till köket. Efter att ha dumpat påsarna på bordet gick jag till vardagsrummet, där Vanessa satt i Harry´s knä. Deras läppar var sammankopplade och dom såg ut att vara i sin egna värld. Jag harklade mig så diskret jag kunde och tittade på dom med höjda ögonbryn. Rebeccas kinder ändrade färg till en djup röd ton samtidigt som Harry´s läppar sken upp i ett brett flin. Man kunde se olikheterna med blotta ögat, men det var kanske det som gjorde dom perfekta för varandra?

”Am I disturbing something?” frågade jag och korsade armarna över bröstet. Rebecca bet nervöst tag i sin underläpp och gav mig en av hennes ´please-go-you´re-disturbing-blickar, som i princip bad mig att hålla tyst och gå där ifrån. ”Okay so i´ll go to my room and get ready for tonight, have fun and please stop doing.. whatever you´re doing, when i´m on my way out. Okay?” skrattade jag och skuttade tillbaka in i köket innan Rebecca hann strypa mig med sin blick. Jag ställde in glassarna i frysen och tassade sedan bort till mitt rum, för att smälla igen min dörr så högt som möjligt i en NI KAN FORTSÄTTA ÄTA UPP VARANDRA gest.

Min blåa klänning kändes alldeles för tight och mitt hår vägrade komma överens med mig. Det enda som kändes någorlunda bra var mitt smink. Med en aning darriga ben klev jag ut ur lägenheten och styrde stegen ner mot gatan. I vanliga fall så brukar mannen hämta upp kvinnan, men Niall och jag hade bestämt oss för att mötas en bit ifrån hans lägenhet. Jag hade ingen aning om vart vi skulle, men Niall hade avslöjat att det låg i närheten av där han bodde. Därför ansåg jag att det vore onödigt för honom att gå hela vägen till mig, för att sedan gå tillbaka hit.

Vi skulle mötas vid åtta, och klockan var nu fem i. Platsen vi skulle mötas vid låg bara några meter framför mig, men ingen Niall syntes. Med en bekymrad rynka i pannan ökade jag stegen och tittade upp mot lägenheten han bodde i.

Jag gick över gatan och såg till min lättnad att en medelålders man höll på att gå ut. Han såg min hastiga gång och höll med ett leende upp dörren tills jag nådde fram till honom. ”Thank you sir” sa jag tacksamt och slank in i lägenheten. Hade jag haft klackskor nu så hade det ekat något förfärligt, men tack vare att jag valde att bära converse lät jag ingenting.

Jag gick upp för trappan och tittade på min mobil.

08.04. Han hade ju inte ens lämnat sin lägenhet?

Min mobil gled ner i fickan igen och jag tittade nyfiket runt hörnet på trappan för att se Nialls dörr. Där stod han, med sitt perfekta blond-bruna hår, ett par trasiga jeans, en uppknäppt skjorta och piercingar i ansiktet. Han såg med andra ord perfekt ut.

Jag tänkte precis öppna munnen och överraska honom med ett högt ”Hi!”, men i stället var jag den som blev överraskad.

En tjej, runt tjugo år, klev ut ur hans lägenhet. Hon gick raka vägen fram till honom, ställde sig på tå och lät sina läppar ta kontakt med hans. Som om någon hade stuckit mig med en nål började mina ögon vattnas och min syn försämrades direkt. Ett konstigt, omänskligt läte föll från mina läppar innan jag vände mig om och sprang ner för trappan. Jag kunde höra upprörda röster innan andra steg ekade i trappan. Mina ben bar mig fortare än vad jag trodde var möjligt, och när jag väl var ute i den friska luften tog jag och samlade så mycket kraft i min kropp som möjligt. Jag korsade gatan utan att se mig för och hann som tur var över till trottoarkanten utan att krocka med en bil.

Hans röst spred sig runt omkring mig och studsade bland väggarna från alla lägenheter.

Hans röst, som jag en gång fann trygghet i.

Hans röst, som just nu skrek mitt namn.

Aaaaaaah THE DRAMA IS BACK OR SOMETHING JESUS IT`S LIKE 00:04  AM AND I SHOULD GO TO BED SO GOODNIGHT AND DON`T FORGET TO COMMENT AND ALSO I LOVE YOU LIKE A LOT LOT XXX

Jag öppnade sakta ögonen och lät dom vänja sig vid mörkret. Tack vare den enormt breda och tjocka gardinen så kunde knappt något solljus ta sig in i rummet, vilket ledde till att mörkret fortfarande fanns kvar. Min kudde kändes annorlunda, och rummet var helt klart inte mitt. Gårdagens minnen flödade tillbaka inuti mitt huvud och en djup rodnad spred sig över mina kinder. Jag och Harry..

Jag tittade ner på min kudde, och såg till ingen vidare stor förvåning, att min kudde bestod av Harry. Hans djupa snarkningar föll från hans läppar samtidigt som hans bröstkorg sakta reste och sänkte sig.

Allting var så stilla, så tyst och vilsamt att min panik började byggas upp.

Vad skulle folk tro om mig? Med ryktet om Harry´s alla tjejer så måste ju folk tro att jag är billig, och att jag är rent av korkad.

Vad skulle Vanessa, och killarna tycka om mig?

Skulle de bli sura?

Aldrig mer vilja prata med mig?

Men värst av allt, tänk om Harry bara tycker att jag är ännu en tjej som han kan ha kul med?

Jag skakade obehagligt på huvudet och lyfte försiktigt bort Harry´s arm, som för den delen legat slängd över min midja. Ett lågt grymtande föll från hans läppar, men han vaknade inte upp. Med en lättad pust reste jag mig tyst ifrån sängen, samlade ihop mina kläder och trippade ut till hallen. Med jeansen halvt uppdragna och tröjan över huvudet böjde jag mig ner för att slarvigt knyta på mig mina skor. Jag var tvungen att komma härifrån.

Mina händer fumlade med låset till dörren, och ännu en lättad känsla fyllde min kropp när jag stängde dörren bakom mig. Jag skyndade mig med att knäppa mina byxor och drog strax efter det ner min tröja.

Nu ville jag bara hem.

Jag vet inte hur länge jag gick, men när jag väl såg vår lägenhet var min kropp lika frusen som is. Det må vara sommar, men morgnarna var inte roliga om det inte var en svin varm dag. Min mobil var död sedan kvällen innan, så jag visste varken vad klockan var eller om Vanessa hade försökt hitta mig.

Med tunga och trötta steg klev jag upp för trappan och ramlade nästan ihop framför vår dörr. Jag sträckte upp handen och lät mina knogar slås mot träet tre gånger.

Knock

Knock

Knock

Dörren öppnades snabbare än vad jag trodde var möjligt, och framför mig stod något som kunde vara min Vanessa. De mörka ringarna under hennes ögon var det ända som inte passade in.

”Oh my god Rebecca!” tjöt hon när hon såg att det var jag, och på bara någon sekund kastade hon sig om min hals.

”Do you know how worried I was? You went out for a coffee with Zayn and never came back. I texted Zayn and asked if you were with him, and he said no so I got scared. But then he told me that you went with Harry, so I didn´t really know wha- Rebecca? Why are you crying?”. Jag kunde inte hindra tårarna som föll från mina kinder. Bara tanken på Harry fick mig att vilja bryta ihop.

”Rebecca? Honey come on, let´s go to the couch” uppmanade Vanessa och hjälpte mig av med skorna. Jag gick ledsamt in i vardagsrummet med henne bakom mig och sjönk ner i soffan. ”Tell me what happened, and why you came home at eight am all freezing cold”. Vanessa drog en filt över oss och lade sedan armarna runt mig.

”I.. I had sex.. with H-Harry” stammade jag patetiskt fram och knep ihop ögonen. Tystnaden som följde var fruktansvärt, i alla fall i mina öron.

”You.. you what?” frågade Vanessa förvånat, men hade fortfarande armarna runt mig.

”Don´t make me say it again” stönade jag och drog en hand under mitt öga, som aldrig ville sluta rinna. ”But.. I don´t get it. Why are you crying?” frågade hon förvirrat och det var nästan så att jag ville skratta. ”Because he´s... he´s Harry! He probably sleeps with a thousands of girls, and I swore to myself that I wouldn´t become another girl on his list. But here I am, and I feel so bad. I´m sorry” snyftade jag och lutade mitt huvud mot hennes axel.

”Oh honey.. I don´t really know what to say. But why on earth are you apologizing to me?”. Jag ryckte på axlarna. ”I thought you´d be mad. You know Zayn will kill me, literally. He warned us about them, and still there I was, having sex with Harry” mumlade jag lite lugnare den här gången och suckade tacksamt när mina ögon torkat. ”Of course I´m not mad, and Zayn won´t be mad either. He might get.. a bit.. Zayn..?” försökte hon förklara och gestikulerade med armarna. ”Yeah, that´s why I´m scared” konstaterade jag och höjde lätt på ögonbrynen.

”Oh come on, he won´t do anything and you know it. Now, what do you say about some ice cream? You can pop in a good movie and I´ll run to the store to buy some Ben & Jerry, yeah?” föreslog hon och klappade ihop händerna. Jag nickade och drog upp knäna under hakan. ”I´ll be back in just a few minutes then, don´t think about Harry. Okay?”.

Dörren stängdes efter att Vanessa hade lämnat och lägenheten drunknade i en tung tystnad. Med en djup suck reste jag mig ifrån soffan och gick fram emot lådan med filmer.

Efter att jag startat filmen var jag på väg att sätta mig ner igen, men blev avbruten av en knackning.

Vanessa kanske glömde något..?

Varför skulle hon knacka?

Hon kanske låste och glömde att ta med sig nyckeln...

Åh håll tyst, hon kan ju inte låsa från insidan och sedan gå ut.

Jag gick sakta ut till hallen och låste upp dörren, som ljudlöst gled upp och blottade personen som nu stod framför mig.

”You really thought I´d let you run away?”

Hmmm vem kan det vara som står bakom dörren? ;) xx

10 kommentarer till nästa!

VANESSAS POV

Niall stod strax bakom mig och jag kunde enkelt höra att hans andetag blivit tyngre under de senaste minuterna.

”Just say something, you´ve ignored me for the past... 60 minutes and it´s freaking me out”. Jag kunde inte låta bli att känna en liten lättnad i mitt bröst när jag hörde, vad som kunde vara början på en ursäkt.

”Just.. don´t be like that again. Okay? You have no right to do what you did, I mean we´re not even dati-”, min mening bröts mitt i tu och innan jag hann förstå vad som hände var Nialls armar runt min midja, och våra läppar var pressade mot varandra. Min första instinkt var att backa iväg, slå till honom och skrika, men min hjärna stängdes av helt. Jag smälte in i kyssen och lät mina ögon stängas av ren njutning. Man har hört så mycket om att det ska kännas som fyrverkerier när man kysser den rätta, men jag har aldrig trott på det, förrän nu. Om någon skulle fråga mig hur jag kände, så skulle jag enkelt svara fyrverkerier. Massor av fyrverkerier.

Det kändes som om jag vaknade upp ur en dröm, och först när jag öppnade ögonen och såg Nialls lugna ansikte fick jag panik. Han var inte beredd på mitt ändrade beteende och hann inte heller därför reagera när jag backade ifrån honom. Hans ögon öppnades och hans vanligtvis havs blåa ögon mörknade av förvirring, och något som såg ut som lust.

”What are we doing?” frågade jag skrämt och satte upp en hand i pannan. Niall log snett och skakade på huvudet. ”We we´re kissing” svarade han skämtsamt och gick närmare mig igen, så att han ännu en gång lyckades lägga armarna om min midja. Jag höjde på ögonbrynen och lät samtidigt min hand åka upp för att röra mina läppar. Jag kunde fortfarande känna hans mot mina.

”I´m not stupid Niall, what I meant is.. what are we doing? You´re probably with a thousands girls and I don´t want to think we´re something if we´re not an-”

”Just shut up, will you?”. Niall bar ett brett flin, vilket gjorde mig osäker på om han sket fullständigt i det jag sagt, eller om han helt enkelt höll med om att jag bara är ännu en tjej.

Jag tänkte öppna munnen igen och prata emot, men Niall tog saken i egna händer och tryckte omsorgsfullt ihop mina läppar med sina fingrar, så att jag i stort sätt såg ut som en anka.

”Come with me to my place” sa han simpelt och tog bort sina fingrar för att snabbt ge mig en lätt kyss på läpparna. Allting i min hjärna var kaos, ingenting stämde och plötsligt fann jag mig själv nickande på huvudet. ”Great, call me later when you´re on your way, okay?” ” Jag nickade ännu en gång och började styra stegen upp mot lägenheten.

”Oh and bab-Vanessa, I look forward to seeing you later?”.

 ~~~~~~

”You´re what?!” ropade Rebecca förskräckt efter att jag berättat för henne att jag inte skulle sova hemma.

”I´ll stay at his place, he kissed me and I think we need to sort things out” förklarade jag och lade ner min tandborste i väskan, bredvid necessären som innehöll alla möjliga kvinnliga saker jag kunde behöva. Vem vet vad som kan ske när man minst anar det.

”Wait a minute, wait wait wat. He.KISSED.YOU?!”. ”Oh my god stop shouting! The neighbours will kill you” skrattade jag nervöst och ställde väskan vid dörren, ”And yes, he kissed me. Or well, we kissed. I don´t really know what´s going on but I told Zayn that we´ll come to his movie night thing tonight, so can you please explain that I can´t come? And please, don´t tell him about me and Niall, okay?”. Rebecca tittade fortfarande på mig med vidöppna ögon och skakade sedan på huvudet, medan hon tog ett djupt andetag. ”Okay.. Just.. promise me one thing, okay?”. Jag tittade upp på henne

”Don´t do anything you don´t want to, and if you guys... you know, stay safe for gods sake. You don´t want to end up with a kid an-” ”Okay okay okay stop it, we´re not gonna have sex” protesterade jag och viftade med handen. Tanken var lockande, 'jag menar har du sett hans kropp?

Du har inte sett hans kropp, idiot.

Bara håll tyst Vanessa.

Vi behöver inte dina blåsta åsikter.

Jag drog en hand igenom mitt hår, bet tag i min läpp. Niall hade erbjudit sig att skicka en taxi efter mig, men jag hade själv valt att gå. Så här stod jag, utanför lägenheten Niall´s adress lett mig till, och funderade på om jag skulle ringa eller gå hem igen. Det var kanske bara ett dumt misstag att gå hit? Han är ju trots allt Nial- ”Vanessa? What are you doing down there? Wait don´t even answer, I´ll come donwn”. Jag tittade förvånat upp när jag hörde rösten och såg Niall´s blonda hår i fönsterrutan. Fönstret stängdes igen, en dörr smällde igen inne i lägenheten och sekunden senare stod Niall och höll upp dörren.

”Why do you look so scared?” frågade han med ett brett flin och tog min väska innan jag hann protestera.

”I.. I don´t..know?”. Mitt svar lät mer som en fråga. Niall märkte mitt osäkra beteende och lade en arm om min midja, som för att säga ´du behöver inte vara nervös´, vilket i själva fallet gjorde mig mer nervös. ”Is this even a good idea?”. Jag knep ihop ögonen sekunden orden lämnat min mun, men jag kunde inte låta bli att fråga. Ångesten vällde över mig inombords och jag behövde höra att jag inte gjort fel val, även om det var Niall som bekräftade det.

”Oh come on, stop looking being so serious. Let´s just enjoy this, eh?”. Det var just dom orden jag inte ville höra. Vi hade kommit fram till dörren in till hans lägenhet när jag började bli osäker på om jag faktiskt fixade det här.

”That´s what I mean, I don´t think we feel the same about this” svarade jag oroligt men lät ändå mig själv kliva in i hans lägenhet. ”I think we should just enjoy what we´re getting ourselves into. But I can assure you that I´m not doing something with another girl. I may be an asshole sometimes, but I´d never sink that low you know”. Niall stängde dörren bakom oss och tog min väska ifrån mig.

"Go sit in the sofa, I'll be back soon".

Jag satte mig ner i Nialls soffa med en suck, orolig för vad som skulle komma härnäst. Niall hade burit iväg min väska, men verkade redan ha lämnat den då han kom gåendes in mot mig med en skål popcorn i handen.

"You want some wine? A bear?" Frågade han och ställde ner det han tagit med sig på bordet. "I'd love a glass of water actually" svarade jag och låtsades som om jag inte såg att han himlade med ögonen. Han gick muttrandes ut till köket igen, vilket gav mig några extra minuter att tänka över allt ihop. Halva min kropp sa åt mig att jag var dum i huvudet, att jag skulle ta första bästa chans och springa här ifrån. Men mitt hjärta sa annorlunda, jag ville vara här, hos Niall, men jag kunde ju ana vad folk skulle tro om mig efteråt.

Frågan är ju dock, ska jag lyssna på mitt sunda förnuft eller mitt hjärta?

"Why so serious?". Jag tittade upp ifrån mitt knä och log mot Niall. "I was just thinking" sa jag i hopp om att han inte skulle fråga vidare, men han var ju trots allt Niall Horan, så därför blev jag inte förvånad när hans nästa fråga kom. "About..? You know what if you're so afraid of being here then why don't you just take your stuff and leave again? Huh? I asked you over because I want us to... Go forward, with things sort of. And if you're only here to be boring then you might as well leave again". Hans ord fick min hjärna att snurra åt ett annat håll, och det var först då jag insåg hur dumt jag betedde mig.

"You're right, I'm sorry. I was just a bit afraid I guess, but I'll be funny now. I promise". Ett segrande flin spred sig över hans läppar och han nickade nöjt. "So, wanna watch something? A movie?"

Frågande han sedan och böjde sig ner, så att han kunde stoppa in armen under soffan. En röd låda följde med honom ut, och när jag väl såg innehållet höll mina ögon på att ploppa ur. 

Porrfilm efter porrfilm var slängda på varandra, var och en med värre titel än den andra.

"Oops, wrong box" skrattade Niall och sköt in lådan igen, för att sedan dra ut den andra, "bättre" lådan. När han såg min min hördes ett grovt skratt ifrån hans bröst.

"What, you've never watched porn before?". Jag kände verkligen inte att ha den här diskussionen med honom, och tog därför snabbt upp mitt vatten för att dricka bort alla ord. "Are you serious? You've never watched porn?". Nialls ton övergick från skämtsam till något som nästan lät som chockad. Jag ställde ner glaset på bordet och korsade armarna över bröstet.

"What? You think I watch porn all day long?" Frågade jag och försökte låta kaxig, vilket jag antagligen misslyckades med. "Yup, all day long. From the second you wake up to the second you fall asleep". "Perverted potatoe pig" suckade jag och sträckte mig fram för att se om någon hade försökt att nå mig på min mobil, som för tillfället låg på soffbordet. Just som jag klickat på knappen flög min kropp tillbaka ner i soffan, men den här gången med en Niall över mig. "What did you call me?" Frågade han och höjde på ögonbrynen. Jag skakade på huvudet och försökte att hålla mig själv lugn, trots att Niall hade sina ben på vardera sida av min midja. Hans händer fann sin väg till min midja, och först då insåg jag vad han skulle göra. Jag grep i ren panik tag i hans armar och försökte få bort dom ifrån min kropp.

"What did you call me?" Frågade han ännu en gång, mycket tydligare. "I didn't say anythING NO NIALL" tjöt jag och började sparka med benen. Niall fortsatte att gräva in sina fingrar i min hud och lät dom springa upp och ner längs min midja. Det var knappt så att jag kunde få ner någon luft i lungorna och jag kände hur mitt huvud började få kortslutning. "ST-STOP IT NI-NIALL" skrek jag och försökte att åla mig ur hans grepp, men det var lönlöst.

"I´ll stop if you tell me what you said" hotade han med ett finurligt leende och blinkade med ena ögat.

Har jag någonsin nämt för er att jag hatar den här killen?

När hans händer började röra sig igen fick jag nog. "OKAY OKAY! I´ll tell you just stop!". Niall pausade i några sekunder och höjde på ögonbrynen. "I called you a perverted potatoe pig" svarade jag nonchalant och ryckte på axlarna. "A what? What the fuck is a potatoe pig?" frågade han förvirrat men lät ändå sitt leende sitta kvar. "I don´t know, it sounded good when I said it. Now, can you please get off me?" bad jag så snällt jag kunde och försökte ännu en gång dra bort hans händer ifrån mig. Han gjorde någon konstigt rörelse, vilket ledde till att mina handleder nu var fångade i hans händer. Jag svalde nervöst ner medan hans ansikte kom närmare, och försökte att inte tänka på att han lade ner mina händer ovanför mitt huvud, så att jag i princip satt fast. "Niall, what are you doing?" viskade jag hest och försökte att få någon slags kontroll över min röst. 

Hans ansikte kom närmare, och närmare, tills jag tillslut kunde känna hans andetag mot mina läppar.

"I´ve missed your lips" mumlade jag och släppte en av mina armar för att flytta ner sin hand mot min mun. I samma sekund som han fångade upp min andra arm med den handen som fanns kvar, lät han tummen på sin lediga hand dras över min underläpp. 

Innan jag hann svara eller protestera lät han sina läppar krascha mot mina, och jag slöt i ren reflex ögonen. Hans läppar masserade mina i långsamma rörelser och jag fann mig själv sakta slappna av allt mer och mer under hans kropp. Jag var så djupt förtrollad i kyssen att jag inte kände av Niall´s hand, inte förrän den började leta sig under min tröja. Jag öppnade chockat ögonen och avbröt kyssen.

"I don´t really want to..." började jag förvirrat och mötte hans blåa ögon. Dom mjuknade en aning och Niall böjde sig ner för att ge mig en snabb kyss på läpparna. "You know that I´d never do anything against your will, right? I mean I want to do a whole lot of stuff, god you don´t even want to know what I want to d-"

"Okay Niall that´s enough, thank you" avbröt jag honom och skakade på huvudet. Han ryckte på axlarna och knuffade lite på min kropp, så att jag låg så långt ut i soffan jag kunde komma. På bara några få sekunder lade han sig till rätta bakom mig, och drog min kropp instill sig själv. 

Alltihop kändes så fel, men samtidigt så rätt.. 

Varför var kärlek så fruktansvärt jobbigt?

GLAD MIDSOMMAR MINA HÄRLIGA SOLSTRÅLAR!

Över en vecka sedan jag lade upp kapitel 20, och 6 dagar sedan jag lade upp One-shoten som var skriven av Emma. Jag ber som vanligt om ursäkt för den sena uppdateringen, men jag har helt enkelt inte hunnit.

Nu tänker säker ni, "Vad pratar hon om? Det är ju sommarlov?". Saken är den att jag jobbar i två veckor till, och jag har andra saker jag vill göra på dagarna också. Så novellen hamnar i andra hand, och så kommer det förmodligen att föbli. Jag menar givetvis inte att jag kommer börja uppdatera en gång i veckan, men det är inte ofta det kommer bli varannan dag..

Hur som helst, jag hoppas att ni tyckte om kapitlet och att ni fortfarande känner för att kommentera! xxxx