Tankarna snurrade i mitt huvud och det tog flera sekunder innan jag förstod att jag inte drömde. ”N..Niall? What.. how did.. why are you here?”. Allt var en enda röra, hur hade han kommit hit?

”Well, since you weren´t home I went to the cafe, and asked that old lady where you were. Zayn and Louis had quit for the day, so there was no problem for me to walk in” skrockade han och drog en hand igenom sitt hår.

”That didn´t answer my que-” ”Vanessa, vem är det?”. Jag knep ihop ögonen vid ljudet av min mammas röst och vände mig om. Innan jag hann öppna munnen för att hitta på en lögn hade Niall klivit in i hallen, och stod nu vid min sida med en arm runt min midja.”He´s... He´s.. Uhm, He´s a..”

”I´m Vanessas boyfriend”. Mammas ögon blev till två golvbollar, och jag slår vad om att mina var lika stora som jordklot. Jag vred på huvudet och tittade på Niall som om han vore en alien. Han gav mig ett brett leende mixat med ett flin och ryckte på axlarna.

”Uhm, Vanessa, kan jag få prata med dig lite? I enrum?”. Jag nickade sammanbitet och gav Niall en sista ilsken blick innan jag gick efter mamma in i köket. ”Varför har du inte sagt till oss att du har träffat en kille? Vet du hur din pappa kommer reagera när han ser alla tatueringar och piercingar? Herregud Vanessa” pustade hon förvirrat ut och satte en hand för sin panna.

Jag hade två alternativ. Antingen så ljuger jag om att Niall faktiskt är min pojkvän, och kan sedan, om mina föräldrar frågar vad som hände, säga att det inte funkade mellan oss så fort vi lämnar sverige. Eller, så berättar jag sanningen och får Niall utslängd av pappa, förmodligen slagen också, och kommer aldrig mer få se Niall. Dom skulle kanske till och med förbjuda mig att åka tillbaka till London. Det var inte värt risken.

”Uhm.. I didn´t tell you because I was.. afraid of.. how you´d.. react?”. Om jag hade kunnat ge mig själv en käftsmäll så hade jag gjort det. Min röst kunde inte låta mer lögnaktig.

Mamma tittade på mig med en skeptiskt blick och korsade armarna över bröstet.

”Vet du vad, det är ditt eget val så du får själv förklara för din far att du är tillsammans med en punkare” suckade hon. Hon skakade på huvudet för sig själv innan hon försvann ut till vardagsrummet, där resten av släkten satt. Jag skyndade mig ut till hallen och gav Niall en hård, oförväntad, knuff på axeln.

”What the fuck are you doing?” fräste jag hest och hoppades att ingen skulle höra oss. ”I want to see my girl on her birthday, what did you think?”. Niall gav mig ett retsamt leende och lade sedan armen om min midja ännu en gång, så att jag praktiskt taget var pressad mot hans sida. ”By the way, why does your mum speak.. weird? Or Swedish I assume”. Jag himlade med ögonen.

”My family lives here you stupid fuck, of course they speak Swedish”. Nialls arm hårdnade runt min midja samtidigt som ett hest och lågt skratt lämnade hans läppar. ”Now, watch that pretty mouth of yours”.

 

Mina andetag ville inte fungera som dom skulle, mitt hjärta dunkade i bröstet och min puls steg ju närmare vi kom dörren till vardagsrummet. Mamma tittade redan på oss från där hon satt, men det dröjde inte länge innan alla blickar var vända mot oss. Mina ben blev till spagetti och för första gången var jag tacksam över att Niall höll i mig.

Jag tittade på min släkt, men stannade inte förrän min blick mötte Rebeccas. Hennes mun hängde på vid gavel, hennes ögon var större än både mina och mammas och om jag inte visste bättre skulle jag gissa på att hon hade hamnat i en trans.

”Vanessa? Vem är det här?” frågade pappa osäkert och lät sina läppar forma ett blekt sträck. ”Uh, Dad.. Thi-” ännu en gång avbröt den självsäkra idioten mig.

”Sir, I´m Vanessas boyfriend. Niall, Niall Horan. It´s a pleasure to meet you” hälsade Niall artigt och sträckte fram handen åt min pappa. Jag stirrade på händelsen med en chockad blick och försökte att svälja ner klumpen i halsen. Pappa såg minst lika chockad ut som jag, och då ska vi inte tala om resten av min släkt. Att se en sån kille med tatueringar, piercingar och trasiga kläder hälsa så artigt var nog ingenting jag hade väntat mig. Inte för att det var äkta, det kunde både jag och Rebecca lista ut, men fasen han spelade bra.

Pappa tittade fundersamt på honom innan han, precis som Niall, sträckte fram sin hand. Efter ett manligt handslag backade Niall tillbaka och tittade ut över släkten.

”Vad sa han?” viskade min mormor lågt och lät sin blick ännu en gång glida över Niall. Mamma lutade sig över till mormor och berättade vad Niall precis hade sagt. Mormors ögon vidgades ytterligare när ordet ”pojkvän” lämnade mammas läppar.

Niall drog ut den tomma stolen och satte sig ner med en belåtet leende. Jag var på väg att gå runt bordet och sätta mig vid Rebecca, när Niall stoppade mig genom att ta tag i min hand. På några snabba sekunder hade han dragit ner mig i sitt knä, vilket gjorde att flera av mina släktingar obekväma med situationen tittade åt ett annat håll.

 ~~~~

”Jag hoppas att du kommer hem snart igen, det är så tomt i huset nu när du bor i ett annat land” suckade mormor och lade armarna om mig ännu en gång. Jag log mot henne och hjälpte henne på med jackan.

”Jag ska försökte komma hem så snart som möjligt igen mormor, du vet att du kan skriva till mig via skype, okej? Mamma har installerat det på din dator, hon kan säkert visa dig hur man gör när man ringer eller skriver”. Mormor nickade uppspelt och öppnade sedan dörren. ”Hejdå, då syns vi kanske på datorn” skrattade hon och vinkade innan hon stängde dörren. Jag tittade på mamma som stod lutad mot dörrkarmen.

 

”You´ll help her, right?” frågade jag stelt, osäker på hur hon skulle bete sig nu när alla gäster gått hem. Rebecca hade dragit med sig Niall till mitt gamla rum medan pappa dukade undan från fikat. ”Självklart gör jag det...”, jag nickade och började gå bort mot mitt rum, ”Vanessa.. Ska Niall sova här i natt?”. Jag vände mig om igen och ryckte på axlarna. ”If that´s okay with you, otherwise I can ask him to go to the airport” sa jag halvt om halvt på skoj. Mamma skakade på huvudet med ett snett leende. ”Han får sova i gäst rummet, din pappa skulle gå i taket om Niall sov i ditt rum ”. Jag nickade förstående med ett leende och tog ett skutt upp för trappan. ”Thank you mum”. På snabba och lätta fötter rörde jag mig uppåt.

”What were you thinking? You dick!” hörde jag Rebeccas röst igen dörrren. Jag drog ner handtaget och stängde snabbt dörren bakom mig igen.

”There´s my girlfriend” skrockade Niall finurligt när han väl såg att jag hade klivit in i rummet. ”Oh shut up will you” muttrade jag och drog en hand igenom mitt hår.

”Vanessa, I really don´t want to leave you alone with this jerk, but mum wants me to come home. Are you going to be okay?” frågade Rebecca oroligt och knäppte sin kofta.

”Of course I´ll be fine, he´ll be in the other room anyway. I´ll walk you to the door” svarade jag och sket fullständigt i att Niall, förhoppningsvis, kände sig utelämnad.

Utan så mycket som en blick åt hans håll gick jag med Rebecca till dörren, där jag nyligen sa hejdå till min mormor.

”I´ll call you tomorrow, okay? Just text me if there´s somethings wrong, or if he´s an ass” sa hon samtidigt som hon knöt sina skor. ” I promise, he´ll be sleeping in the guest room so he won´t be a problem. I´m so fucking pissed at him” suckade jag och sträckte ut armarna.

 

Efter ett kvickt hejdå till Rebecca gick jag upp igen, tillbaka till mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom mig reste sig Niall ifrån min säng. ”Wanna go to bed?” frågade han och lyfte ena ögonbrynet. ”Since it´s almost one am, yes” pustade jag trött ut och drog ner persiennen för mitt fönster.

”Great, i´m tired too”. Jag vände mig om för att säga till Niall att gå, när jag såg att han var på väg att klä av sig. ”Nononononono, you won´t sleep in here for christ sake, your room is next to mine” sa jag snabbt och täckte för mina ögon med min hand.

”Take it easy babe, why can´t I sleep here?”. Min mun blev torr och jag stirrade intensivt ner i marken. ”First of all, I don´t want you to. Second of all, my dad would rip your body into pieces if he found you in my room. So yeah, you´ll be sleeping in another room”. Utan att titta på honom öppnade jag dörren och gick mot gästrummet.

Niall lät en tung suck falla från hans läppar innan han motvilligt gick efter mig. ”Here´s the room” muttrade jag och knuffade upp dörren. Niall tittade in och lade sedan en hand på min svank, alldeles för långt ner om du frågar mig. ”Dont your boyfriend get a kiss?”. Han bar sitt vanliga flin och blinkade med ena ögat. ”Go and fuck yourself. Goodnight dickhead”. Jag vände mig snabbt om och stängde in mig på mitt rum. Min tillit för Niall var så låg att det inte fanns en chans att jag skulle sova med upplåst dörr i natt. Vem vet vad han kan hitta på.

Tröttheten vällde över min kropp som om jag tagit någon droger, och det tog inte mer än några minuter innan jag låg i min säng, på väg in i drömmarnas värld.

 ~~~~~ILOVEYOUGUYSYOU`RESOAMAZING~~~~

Skuggor blockerade min syn, elaka skratt hördes i bakgrunden och hela världen gungande. Jag satte mig upp med ett ryck och kände hur min kropp darrade. Luften höll på att kväva mig och det kändes som om värmen slet bort huden ifrån min kropp. Ett skrik skar igenom luften, vilket fick mig att sätta mig upp som på ett pistolskott. Innan skriket dog ut insåg jag att det kom ifrån mig, men egna hals.

Jag ställde mig upp ifrån sängen och andades chockat in när jag kände hur allting rasade. Det var förmodligen all förvirring och rädsla under dagen som tillförde oron som vilade i min kropp. Innan jag visste ordet av det svämmade mina ögon över med tårar. Paniken ifrån mardrömmen jag haft satt kvar inom mig, trots att jag inte kunde minnas vad jag drömt. Mitt minne var ett enda stort moln, allting var suddigt.

Jag drog en hand igenom mitt hår och försökte att få ner min puls, men blev avbruten när en knackning hördes ifrån min dörr. Det enda som hördes var mina skakiga andetag samtidigt som jag låste upp dörren . Jag hade förväntat mig mamma eller pappas oroliga miner, men i stället stod den blonda killen som fick mig hjärta att rusa av alla möjliga anledningar där.

Niall tittade på mig med förvånade ögon och tog in synen framför sig. För första gången någonsin så kände jag en längtan efter att få vara i hans famn.

”What happened?” frågade han förvirrat och klev in i rummet. Han stängde tyst dörren efter sig och kliade sig sedan på hakan. Jag skakade på huvudet, oförmögen att bilda ord och sträckte hjälplöst ut armarna. Det må se patetiskt ut, men allt jag ville var att känna mig trygg. En varm känsla fyllde mig när jag kände Nialls breda armar runt min kropp. Effekterna den här killen hade på mig var sjuka.

Jag lutade huvudet mot hans bröst och tog flera djupa andetag, vilket lyckligtvis gjorde att min puls sänktes. ”What happened?” viskade Niall oroligt och strök en hand över mitt hår.

”Ni-nightmare” sa jag hest och lät mina händer gripa tag i T-shirten Niall bar.

”You.. would.. Do yo want me to sleep in here, with you?” frågade han sedan och började sakta gå bak mot sängen.

Jag var för trött för att tänka, för trött för att fatta ett klokt beslut.

”Yes please, don´t leave me”

 

---

Okej så posetivt är att det är ett extra långt kapitel, negativt är att jag inte orkar läsa igenom det...

 

Jag hoppas att ni tycker om det i alla fall, och att ni vet hur mycket jag älskar er. 

15 kommentarer till nästa ;) xx