Rebeccas point of view

Jag låste upp dörren och sparkade av mig skorna. ”Vanessa? I´m home!”. Min blick flög över sko stället samtidigt som jag ställde upp mina skor. Hennes converse var borta.

”Vanessa? Hello?” ropade jag högre än förut och gick in i vardagsrummet. En orörd skål med popcorn stod på soffbordet och en disneyfilm var pausad på skärmen. Min puls steg och jag kände hur paniken sakta kröp upp längs min rygg. Jag tog upp min mobil ifrån fickan och slog snabbt in hennes nummer. Ton efter ton gick, innan jag hörde att hennes ringsignal ljöd ifrån soffan. ”Fuck..”.

Jag försökte att hålla mig lugn samtidigt som jag försökte att lista ut vart hon var. En snabb, galen idé for igenom mitt huvud och jag fann mig själv med Vanessas mobil i händerna. Min blick for över alla hennes sms och jag stannade snabbt upp när jag såg det okända numret. Harry. Han måste ha smsat sig själv från hennes telefon sist när vi möttes i kaféet. Jag klickade på hans nummer och satte telefonen vid örat.

En hes röst svarade och jag fick anstränga mig för att inte tappa kontrollen totalt. Bara hans röst fick mig att bli knäsvag, och jag var inte säker på om det var positivt eller negativt.

”Hello?”

Jag tog ett djupt andetag.

”Where´s Vanessa?”

”Oh hi baby. I was hoping you´d call for something else. Maybe some company in the bed a night like thi-“

“Shut the fuck up you dick, where is Vanessa?”

“You sound extremely hot when you curse. Let´s talk about where Vanessa is in fifteen minutes, baby girl”.

Innan jag hann protestera hade han lagt på luren, rakt i örat på mig.

Jag gick irriterat och rädd runt i lägenheten. Vad menade Harry? Vart var Vanessa? Tänk om hon var skadad? Harry verkade dock veta vart hon var, och med tanke på att han lät lugn så borde det ju inte vara någon fara. Fast å andra sidan så är han ju Harry..

Min uppmärksamhet drogs bakåt, mot fönstret i vardagsrummet, där någonting gång på gång slogs mot rutan. ”What on earth..?” mumlade jag lågt för mig själv samtidigt som jag gick närmare. Jag såg mitt egna skrämda ansikte i spegelbilden, men när jag ansträngde mig lite till såg jag ett annat ansikte. På utsidan av fönstret. Ett högt skrik lämnade min kropp när jag insåg att det var Harrys ansikte som jag såg. Hans läppar rörde sig och han pekade på fönstret, men inga ord kunde tränga igenom rutan. Jag öppnade försiktigt fönstret och kikade ut.

”Are you trying to get yourself killed?”. Harry skakade på huvudet med ett brett flin och knuffade upp fönstret ytterligare. ”Nope…” han hoppade smidigt in igenom fönstret, ”..I just wanted to see my girl”. 

”Your girl?” 

”Yeah?”.

 Jag fnös. ”First of all, i´m not your girl. Second of all, why didn´t you just knock on the door?”.

Harry ryckte ännu en gång på axlarna. ”I thought it was more exciting, sneaking through your window. It wasn´t much of a challenge though, the backside of your apartment is full of stairs”.

 Jag hade helt glömt av att det satt fast stegar på baksidan, så att man skulle kunna fly om det blev en eldsvåda eller liknande. Vad dom som byggde huset inte tänkte på var dock att människor som t.ex Harry Styles skulle kunna ta sig in i din lägenhet.

”So, where´s Vanessa?” frågade jag och satte mig ner i kanten av soffan. Harry satte sig ner någon ynka decimeter ifrån mig och lade armen om mina axlar.

Han visste då inte vad personliga gränser var för något.

Jag flyttade obehagligt undan hans arm och korsade armarna över bröstet.

”Niall took her out”. Jag höjde på ögonbrynen. ”What? You couldn´t have told me that over the phone? And why would he take her out on a Monday?”. 

“I guess he couldn´t wait, he wanted her so he took her. I´d do the same with you, but i´m a bit tired at the moment” skrockade han självsäkert och drog en hand igenom sina lockar. Han placerade sin arm runt min midjan och jag hoppade äcklat undan. ”You´re disgusting, get out of my apartment”. 

Harry skrattade roat och ställde sig upp han med. ”I don´t think so, I´d rather stay here,with you”. Hans långa kropp gjorde att jag kände mig patetiskt liten och för en sekund trodde jag att jag skulle falla ihop. Men envis och bestämd som jag var satte jag händerna på höfterna och himlade med ögonen. ”It´s mine and vanessas apartment so get the fuck out or i´ll call the cops” hotade jag argt och försökte att låta så bestämd och kaxig som möjligt.

”You know… Niall´s friend is one of the cops around here. He´ll make sure that we won´t get arrested, so go ahead and call them. They will do you no good”.  Harry tog två snabba kliv mot mig och innan jag visste ordet av det stod han med båda sina armar runt mig. ”Let´s calm down and watch a movie. Niall and Vanessa won´t be home anytime soon,so we might as well get comfortable while we wait”. Jag bände loss hans armar från mig och stampade tillbaka till soffan. ”Good girl, now what movie do you want to watch?” frågade Harry och tog upp fodralet vi hade, som innehöll alla filmer du kunde tänka dig. Jag ryckte på axlarna och lade allt mitt hår över ena axeln. ”I don´t know, pick one”.

När skivan var instoppad och filmen hade startat vände sig Harry om och gick tillbaka mot mig. Han tänkte sätta sig ner bredvid mig, men jag stoppade honom innan han hann böja på knäna. ”I like my own space, so please don´t sit so close” bad jag och hoppades på att han skulle köpa min lögn. ”Nah I can see that you´re lying, besides, I like being close to you” skrattade han och blinkade med ena ögat. Jag skakade frustrerat på huvudet och drog mig närmare mot soff-armen.

”No, don´t be like that baby. You know I just want to have a bit of fun. Nothing wrong with cuddling, right?”.

Harry satte sig ner och lämnade någon enstaka centimeter mellan oss, hela tiden med ett flin på läpparna. ”You´re quite annoying” påpekade jag ut ur tomma intet och höjde på ögonbrynen. ”And you´re quite sexy”. Jag vred huvudet åt sidan så att jag kunde se Harry, men ångrade mig när jag insåg hur nära våra ansikten var. Harry drog en hand längs min kind innan han lade sin arm runt min kropp.”I didn´t know you wanted to kiss me so badly”. Jag fnös åt hans ord och himlade med ögonen. ”I don´t want to kiss you, and besides it´s your fault we´re sitting so close” protesterade jag och petade på hans axel. 

” Don´t act like you don´t love it” skrockade han självsäkert och gjorde ett smackande kyss-läte med läpparna. ”I don´t like i-NO!”. Jag försökte desperat att fly undan från hans händer, men på något magiskt sätt lyckades han dra ner mig så att jag hamnade raklång under honom i soffan. ”Tell me that you love it” hotade han skämtsamt och rörde lätt fingertopparna vid mina sidor. Jag grep tag i hans handleder och skakade bort håret som fallit i mitt ansikte. 

”I told you, I do- OH MY GOD NO PLEASE STOP” tjöt jag skrattandes och sparkade hej villt med benen. Känslorna rusade i min kropp och jag kunde knappt andas. ”Tell me that you love being close to me”. 

”Not in a million years”

 ”Come on, tell me”. Han grävde fingrarna djupare in i min hund och om jag hade kämpat för mitt liv så skulle jag märka att han lutade sig längre och längre ner. ”Okay okay oka-stop it! I love being close to you!” skrek jag skippandes efter luft och blundade tacksamt när hans händer slutade röra sig. Jag skulle precis sätta mig upp när jag kände att mer än halva hans kropp praktiskt taget låg på mig. ”Harry what are you doing?” frågade jag förvirrat och försökte att knuffa bort honom ifrån mig.

”Just relax”. Jag såg på när han lutade sig längre ner, och när hans andedräkt fläktade mot min hud visste jag vad som skulle komma. Frågan var varför jag inte hindrade honom, men det var för mycket i min kropp som ville hur det skulle kännas.

Hans läppar tog kontakt med huden strax under min käke och i samma sekund for ett flertal rysningar igenom min kropp. Harry hade händerna på vardera sida av min överkropp samtidigt som han arbetade sin väg nerför halsen.

Hans läppar stannade kvar över mitt nyckelben och utan att vara medveten om det krökte jag på ryggen. Mina ögon vidgades och jag kunde praktiskt taget höra Harry´s flin mot min hud.

Det var först då jag insåg vad vi faktiskt höll på med. Med all min kraft lyckades jag knuffa bort honom och ställde mig upp ifrån soffan.

Han öppnade munnen för att protestera, men blev avbruten utav rösterna ifrån trapphuset.

”Oh I should probably leave, it was nice seeing you again baby girl. Can´t wait until next time”. 

Med dom orden sagda började han gå ut till hallen, och innan jag visste ordet av det var han borta. I stället klev en annan figur in i vardagsrummet. Jag rusade fram mot henne och drog in henne i en desperat kram.

”WHERE HAVE YOU BEEN?”

___________________________________

Tada :D

Nästa helg så är alla mina jobbiga nationella prov över, så då kommer fr chansen att skriva mycket oftare :D 

jag hoppas att ni tycker om kapitlet i alla fall :D

Kommentera vilken del du gillade mest i det här kapitlet :D

12 kommentarer till nästa! Xxx