Det kändes som om musiken hade tystnat, trots att basen fortfarande fick hela huset att vibrera. Fler blickar hade vänts mot oss, och Zayns blick hade bara hårdnat.

”Let´s take this on the outside” sa Liam barskt och blängde på människorna som stirrade. Niall verkade tänka över beslutet innan han nickade. Jag pustade tacksamt ut när hans arm släppte sitt hårda grepp runt min midja, men himlade med ögonen när han drog mig närmare sig själv. Liam hade gått i förväg och stod med dörren på vid gavel åt oss. Niall klev ut i den nu kyliga luften, samtidigt som Zayn,Rebecca,Louis och Amelia gick någon ynka meter bakom oss.

Jag väntade på att Niall skulle vända sig om mot resten av gruppen, men i stället fortsatte han bara att gå. ”Niall, stop” sa jag skrämt och grep tag i hans arm, för att få bort den ifrån mig. Han muttrade något ohörbart och på några få snabba sekunder hade han kastat upp mig över axeln.

”Seriously Niall, I´m wearing a dress and you´re being a dick. Put me do-” , ett högt skri föll från mina läppar samtidigt som något knuffade Niall åt sidan. Eller ska jag säga någon..

Min kropp föll i marken samtidigt som Niall och ett högt, obehagligt stön lämnade min mun.

”I told you to leave her alone. Same goes with Rebecca. What´s your fucking problem!?” fräste Zayn och grep tag i kragen på Nialls t-shirt. Niall,som fortfarande var yr efter fallet, tittade förvirrat på Zayn, som om han försökte förstå vad som hände.

När jag såg ilskan i Zayns ögon kände jag hur mitt hjärta tog ett extra skutt, det här kunde inte sluta bra.

Zayn ryckte upp Niall ifrån marken och väntade i några sekunder så att fick tillbaka stabiliteten i benen. ”Ey the fuck man” spottade Niall fram när han kvicknat till i huvudet, och innan någon av oss hann reagera hade hans knytnäve kolliderat mot Zayns käke. Någonting inom honom exploderade och snart pågick en hektiskt fight mellan Zayn och Niall. Knytnävar som drämde in i den andra personens kropp, blixtrande ögon och sammanbitna käkar.

”Niall, Zayn, stop it!” sa jag oroligt och försökte att ställa mig upp ifrån marken. Smärtan sköt som ett pistolskott igenom mig och jag kunde inte göra något annat än att skrika. Rebecca lämnade Amelia och rusade över till mig.

”oh my god oh my god, you´re hurt. Wait, Louis!” ropade Rebecca, vilket fick både Louis och Amelia att jogga över till oss. Jag kunde inte fokusera på vad som på gick mellan Zayn och Niall, då mitt ben gjorde alldeles för ont. Liam syntes i ögonvrån då han sprang över för att försökte separera Zayn och Niall ifrån varandra, men mer än så hann jag inte se innan det svartnade framför mina ögon.

 

 

Jag grimaserade när det starka, vita ljuset trängde sig in innanför min ögonlock. Varför var det så vitt?Hade jag dött? Jag kan inte minnas att jag dog.. Vad var det som hände?

Frågorna snurrade inne i mitt huvud och huvudvärken låg som ett tjockt täcke runt omkring mig. Jag kisade försiktigt och såg till min stora, tror jag, förvåning att jag låg på ett sjukhus. ”Hello?” frågade jag osäkert och höll en hand för min panna.

”Hello dear, i´m glad to see that you´re awake”. En kort knubbig kvinna klev in i rummet med en bunt papper och en penna. Hennes namnskyllt avslöjade att hon hette ”Lyncia”.

”Uhm.. Lyncia? I´m not really sure why i´m here, or how I got here. Did you know what happened?”. Lyncia log varmt och nickade, innan han vände sig om och gick ut ur rummet. Jag hörde henne prata med någon utanför rummet och försökte få henne att komma tillbaka.

”Wait where are you going? I don- Rebecca!” tjöt jag när jag såg henne, men grimaserade samtidigt då det kändes som om någon slog mig med en hammare i huvudet.

”Baby, how are you feeling?” frågade Rebecca oroligt och kastade sig om halsen på mig. ”I´m good.. I think. Why am I at the hospital?”. Rebecca släppte mig igen och satte sig på sängkanten. Hon tog försiktigt tag i det ljusblåa täcket som låg över mina ben, och visade gipset som sträckte sig från min fot och upp en bit över vaden.

”What? How did... did I break it?” frågade jag förvirrat och stirrade på det vita skyddet. ”No, but you got a fracture in your foot. They said that you didn´t break it, but if you would have fallen a bit worse than you did you would´ve broken it, no doubt. So you´ll be on crutches for the next three weeks or so” förklarade hon och strök min kind. Jag skakade på huvudet och lutade mig tillbaka i den obehagliga sängen jag blivit placerad i.

”But what happened with Zayn and Niall? Or Liam? And what about Louis and Amelia?”. Frågorna hade inte lugnat ner sig det minsta, utan i stället ökat.

”take it easy. Liam took Zayn with him back home, since he needed to calm down. I.. I actually texted Harry and told him to call Niall, he didn´t look capable of taking a cab home by himself. As for me,Louis and Amelia.. Well we bought you here. You passed out because of the pain,so Amelia called an ambulance and they drove you here. Amelia and Louis left just an hour ago”.

”An hour ago? What time is it?”.

”It´s five in the morning. You woke up when the ambulance came, but then they gave you medicine so you fell asleep” flinade hon och började fläta en bit av mitt hår, förmodligen på grund av att hon var uttråkad.

”They thought it was the best to put the plaster on your foot when you were sedated”. Jag nickade förstående och tittade mig omkring i det vita, kala rummet.

”Do you know when we can get home?”. ”Yeah they wanted you to wake up and make sure that you felt okay, then they said we could go”.

Samma sekund som Rebecca tänkte gå och be om en läkare kom Lyncia in i rummet igen. ”I´m just going to do a small check up, then you´re allowed to head back home”.

Jag grimaserade åt värken i mina händer som kryckorna hade skapat. Det var verkligen inte kul att hoppa omkring på ett ben.

Rebecca hade gått ut i förväg för att fixa en taxi, så när jag väl kom ut ur skjuthuset dröjde det inte länge innan vi satt i en bil. Jag höll kryckorna i famnen och tittade ut på staden som sakta började vakna till liv igen.

Allt jag ville just nu var att lägga mig och sova, i min egna mjuka säng.

 

---

I`M SORRY FÖR SEN UPPDATERING MEN JAG VAR TVUNGEN ATT FOKUSERA PÅ SKOLAN I HELGEN OH GOD I`M SO SORRY 

 

Jag hoppas att ni inte blir allt för arga, och att ni tycker om det halvt om halvt onödiga kapitlet ^^ xx