Det var ännu en fredagskväll och Zayn hade bjudit med mig och Rebecca till en mindre fest, som en av hans kompisar hade anordnat.

”Vanessa you lazy bum, are you done yet?” ropade Rebecca och stampade med foten i marken. Jag rusade in i hallen och slängde på mig den svarta koftan, ”I´m sorry, my hair hates me”. Som för att visa att det var sant ramlade en slinga av mitt hår ner och lade sig snett över mitt ansikte.

”See? It really does hate me” pustade jag tröttsamt ut och putade med underläppen. Rebeccca himlade med ögonen. ”Yeah yeah, hurry up, Zayn´s waiting for us” stönade hon med ett retsamt flin och klappade mig på huvudet. Jag tittade upp på henne och räckte ut tungan innan jag återgick till att knyta mina skor.

 

Den svarta välbekanta bilen som tillhörde Zayn stod parkerad längs med trottoaren. Vi joggade båda två flåsigt över och öppnade bildörren med ett ryck.

”Wey hey look who finally came” skrockade Liam ifrån framsätet och vred smått på huvudet. Jag hoppade in före Rebecca och klappade skämtsamt till honom på axeln.

”IT´s actually my fault though, my hair hated me and refused to stay as I wanted it to stay. So we sort of had a fight”. Liam tittade på mig med höjda ögonbryn, nickade skeptiskt och vände sig sedan framåt igen.

”Whatever, you girls look lovely by the way. Louis and Amelia is already there, they walked since it´s not far from Louis place” sa Zayn och körde ut på vägen.. ”Okay, I look forward to meet her again. Oh and thank you Zayn. You look quite handsome yourself. And so do you Liam” flinade jag och puffade upp mitt hår.

Det tog inte mer än tio minuter innan Zayn var tvungen att parkera bilen igen. Jag och Liam var snabbast ur bilen och gick därför tillsammans bort mot det dunkade huset, med Zayn och Rebecca strax bakom oss. Jag kunde höra Zayns lågmälda röst.

”Rebecca, I know I apologized yesterday and I know you forgave me, but I still feel like a bum for saying what I did at the park. You know that I´m really sorr-” ”God Zayn it´s fine, I told you that yesterday. I kind of overreacted to, so let´s drop that subject now. Everything´s good” viskade Rebecca tillbaka, förmodligen omedveten om att både jag och Liam kunde höra deras diskussion.

 

Musiken dunkade allt högre ju närmare vi kom huset, och när vi väl öppnade dörren slog den vanliga fest doften emot oss. Svett, parfym och alkohol. Jag grimaserade omedvetet och sa ett smärtsamt hejdå till den friska luften innan dörren stängdes bakom oss igen. ”I´m gonna find Louis, i´ll see you in a bit!” ropade Zayn för att överrösta musiken och drog med sig Liam bort ifrån oss. Jag vände mig mot Rebecca och lade min arm runt hennes midja. ”A drink for the lady?”. Hon nickade fnittrigt, ”Yes please, thank you very much”.

Vi gick tillsammans in där dryckerna fanns, vilket jag antog var ett kök, och höll ögonen öppna för någon form av alkohol. Jag fastnade på ett bord längre in i rummet och tog smidigt upp två ljusblåa cocktails, en till mig och en till Rebecca. ”I can see Amelia, wait here! I´ll bring her over” hojtade hon och gick bort till andra sidan av rummet. Jag smuttade lätt på min drink och spejade ut över dansgolvet. En del stod och dansade som om det var sista natten i sina liv, en del försökte att äta upp varandras ansikten, och en del stod bara ensamt bredvid och stirrade på alla, som jag gjorde.

En okänd röst bröt sig in i mina tankar och gjorde att jag drogs tillbaka till verkligheten. Jag tittade upp på den långa killen och log osäkert. Hade han sagt något till mig, eller hörde jag fel?

”You didn´t hear what I said, did you?” skrockade han och drog en hand igenom sitt blonda hår. En silvrig läpp piercing lös ifrån hans underläpp,men trots den punkiga sidan såg han extremt snäll ut. ”No, sorry” skrattade jag nervöst och drack mer utav min dryck. Allting blev lite lättare när man hade alkohol i kroppen.

”I said, you look sort of lonely. And then I said, I havent seen you around here, are you new?” flinade främlingen och lutade sig mot väggen bakom oss, så att han tack och lov blev aningen kortare.

”Oh, i´m waiting for my friends so at the moment, yes i´m sort of lonely. And I recently moved here with my best friend, so no wonder you haven´t seen me before” svarade jag och ryckte på axlarna. ”I see, so did you know about my party?”. Så det var den här människan som var Zayns kompis. ”I´m a really good friend with Zayn,Louis and Liam” förklarade jag och funderade på om jag skulle nämna Niall och Harry, men beslöt mig för att inte säga något om dom. ”Oh then you must be Vanessa! Zayn talked about you and your friend, Re.. René or something”.

”Rebecca” rättade jag honom och lät mitt leende växa sig större än vad det var förut. ”Right, sorry I´m useless when it come to names. But anyway, do you like it here? In London I mean” frågade han nyfiket och kliade sig i nacken. Hans tröja hasade upp och jag kunde inte hjälpa att stirra på den lilla biten man såg av hans hud.

”If you don´t mind me asking, what´s your name? Feels sort of weird to talk to someone without a name” flinade jag och lade mitt hår över ena axeln. ”I´m gonna blame it on the alcohol, and also i´m sorry for not introducing myself. I´m Luke. Luke Hemmings”.

 

Luke var helt klart en av dom trevligaste killarna jag träffat i mitt liv, och det var förmodligen därför det var så lätt att prata med honom. Jag skrattade åt det som Luke just sagt och började smutta på min tredje drink för kvällen. Min blick for runt omkring i huset och jag sken upp i ett brett leende när jag såg Rebecca komma gåendes, med Amelia bakom sig.

”Hi stranger.. and Vanessa” skrattade hon glatt och kramade om mig. ”Yeah, who are you?” frågade Rebecca nyfiket och lade en arm runt min midja. Jag tittade upp på Lukes långa figur och vände sedan tillbaka blicken till Rebecca och Amelia. ”This is Luke, I met him a few minutes ago. He´s the friend Louis,Zayn and Liam talked about, it´s his party” förklarade jag och klappade Luke på axeln.

”Oh hi Luke, I´m Rebecca and this is Amelia” sa Rebecca och sträckte ut handen mot Luke. Han skakade vänligt om den och gjorde sedan samma sak mot Amelia.

”You´re Louis girlfriend, right? I remember he mentioned someone with the name Amelia”. Amelia nickade med en svag rodnad på kinderna,förmodligen för att hon precis fick bekräftat att Louis pratat om henne med sina kompisar. ”and you´re.. like, lesbians?” frågade Luke osäkert och drog ännu en gång en hand igenom sitt blonda hår. ”What? No, we´re not lesbians. We might look like we´re a couple, but we aren´t” skrattade jag och ryckte på axlarna. Det var inte direkt en nyhet att folk trodde att vi var lesbiska, det var inte precis första gången vi hade hört det.

 

Rebecca och Amelia gick iväg för att hitta Zayn,Louis och Liam, eftersom att det började bli sent och vi blev trötta.

”So you´re single? Or do you have a boyfriend?” frågade Luke och ställde bort sin numera tomma ölflaska.

”I do not have a boyfriend, so i´m single as a fly. Kind of like it that way though, but what about you?”.

”I don´t have a girlfriend, but i´m dating someone. She´s really lovely and I hope that something will happen between us” svarade han ärligt och för första gången fylldes hans bleka kinder med en röd ton. ”Aw, good luck. I´m sure she feels the same way. Anyone would be lucky to have a boyfriend like you..” när jag insåg hur det lät vidgades mina ögon och ett osäkert läte lämnade min mun.

”I mean.. Like, you´re.. tall? You know what I don´t really know what I meant, but take it as some sort of a compliment.” Luke tittade på mig med ett flin och lade sedan en arm om min axel. ”Don´t worry, anyone would be lucky to have you as a girlf- What the fuck”.

På tre snabba sekunder, och jag menar verkligen snabba, så hade Lukes arm försvunnit ifrån min kropp och han föll handlöst ner mot golvet. ”Fucking pig” spottade personen som knuffat honom, och det var först när hans röst nådde mina öron som jag förstod vem det var.

”Oh my god Niall what are you doing?!” ropade jag förskräckt och ställde iväg mitt glas för att hjälpa Luke upp. ”Leave him and come with me” beodrade han strängt, vilket endast ledde till att min ilska växte. ”Oh shut up will you, you can´t just randomly punch people you idiot” fräste jag tillbaka och tog tag i Lukes arm. Han gav mig en förvirrad blick innan den blev mörkare och vändes mot Niall.

”If I see you around my girlfriend one more time, I swear i´ll break that pretty face of yours” hotade Niall, vars irländska blev mycket starkare när han var arg. ”I am not your girlfriend. Fuck off Niall, i´m pretty sure you´re not invited anyway”, ljöd en annan röst, som nu kom bakom oss. Människorna som stod i närheten hade stannat upp för att se vad som pågick, något jag inte direkt uppskattade.

Rösten som tidigare pratat tillhörde Zayn, och jag kunde inte hjälpa att få lite panik när jag såg att Liam inte var med. Men, som om gud hade hört mig klev Liam ut ur samma folkmassa, bara några sekunder senare. Niall hade nu förflyttat sig och innan jag hann reagera hade han dragit mig intill sig. ”Niall, come on” stönade jag tröttsamt och försökte dölja att jag faktiskt blev rädd.

”If I were you i´d let go of her, now” sa Zayn barskt och tognågra ytterligare kliv mot oss, innan han blev stoppad av Liam. Rebecca och Amelia hade också kommit för att se på vad som hände, men när dom såg mig bakom Niall´s armar vidgades bådas ögon. Jag blängde upp på Niall, som höll ett dödshårt grepp runt min midja och stirrade på Zayn,Liam,Louis,Rebecca och Amelia. Jag kände min puls stiga samtidigt som jag försökte planera en någorlunda fungerande strategi i mitt huvud.

”Come on baby, let´s get home” mumlade Niall i mitt öra, vilket gjorde att jag kunde känna alkoholen i hans andedräkt. Zayn stod och knöt sina nävar, Rebecca höll en hand för sin mun och jag stod fast i den alldeles för onyktra pojkens famn.

 

Oh boy.

---

Oh Boy, stackars Vanessa... ElleR? ;)

15 kommentarer till nästa! xx