Jag lät min arm falla ut från sängen för att försöka få tag på min mobil, som för tillfället vägrade att hålla tyst.

”Oh shut up will you” fräste jag grinigt och låste upp den så att larmet slutade ringa. Rebecca passerade förbi min dörr och kikade in. ”Rise and shine! It´s our first day at work”.

Jag himlade med ögonen åt hennes morgonpigga humör och reste mig ifrån sängen.

”God I wish I could sleep for ages”. Min blick drogs till klockan och samma sekund som jag insåg att den bara var halv åtta höll jag på att dö. Jag hade inte behövt gå upp så här tidigt sen jag gick i skolan. Rebecca skrattade ifrån köket när hon hörde mina klagomål. ”Oh come on grumpy pants, i´ve made breakfast for you!”.

Jag drog slarvigt på mig mysbyxorna innan jag gick ut i köket. Rebecca log brett mot mig och jag fick kämpa för att hålla tillbaka ett skratt när jag såg hennes hår. Det såg ut som om någon byggt ett fågelbo av det. ”Go ahead and  laugh at it, I´ll fix it when i´ve finished my tea” flinade hon och nickade upp mot sitt hår. Jag slet bort blicken, fortfarande med ett leende på läpparna, och tog tag i min tekopp.

”We´ll be leaving in just half an hour, so get dressed and then we´ll go!”

 

Jag knuffade upp dörren till cafeet och kände den ljuvliga doften av nybakade bullar. ”Hello?” ljöd en röst ifrån köket, en röst som jag genast kände igen. Louise.

”Hi! Are we early?” ropade Rebecca tillbaka, då hela caféet var tomt och varken Louis eller Zayn syntes till. Louise kom gåendes runt hörnet och borstade av sina mjöliga händer på sitt förkläde. ”Nope not at all, it´s just Zayn and Lou who´s a bit.. lazy”.

Just som ordet lämnade hennes mun öppnades dörren bakom oss och det plingade till. Vi vände oss om alla tre och såg på när Louis och Zayn klev in, båda två tröttare än vad jag någonsin sett förut. Louise korsade armarna över bröstet med höjda ögonbryn. ”I just told the girls here that you´re a bit lazy in the mornings, but I have to say that Í´m impressed today. You guys almost came the right time”.

I bland så funderade jag på om Louise hade någon slags mamma-roll åt killarna, eftersom att de verkade ha en väldigt familj-aktig relation. ”I feel like falling asleep on the floor” stönade Zayn trött och drog en hand igenom sitt hår. Louis fnös och himlade med ögonen. ”Do that and I´ll be a pain in the bum for the rest of your life”.

Nu var det Zayns tur att himla med ögonen. ”I need to leave for a few hours, I have some sort of meeting with the other cafée owners here in town. Guys, I trust you to help the girls. Okay?”. Louise gav Louis och Zayn varsin varnande blick innan hon vände sig om och gick sin väg. ”I´ll show you how the coffee machine works, and Zayn, you can show Reb how the baking thing works, okay?” föreslog Louis och hängde av sig sin jacka. Rebecca räckte ut tungan åt Louis innan hon följde med Zayn in i köket, fast inte förrän hon ropat ”See you later, Boobear”. Louis räckte ut tungan tillbaka och vände sig sedan mot mig. Tyvärr så var mina ögon redan fast på den skräckinjagande maskinen framför mig.

”Do you seriously think I´ll remember how to make a coffee? Look at all the buttons and stuff”. Louis klappade mig retsamt på huvudet. ”Trust me, I was afraid too at the first sight. But it´s not that hard once you learn it. Just watch what i´m doing and try to mimic my moves”. Jag tog upp en kopp, precis som Louis gjort, och såg på när han först fyllde koppen med kaffe. Mina händer var skakiga samtidigt som jag försökte memorera alla steg Louis visade mig.

Kaffet,mjölken, och sist men inte minst, det vackra mönstret som täckte toppen av kaffet.

Jag stirrade ner på min egen kopp och kunde inte låta bli att skratta. Det såg tyvärr ut som om någon hade spytt upp ett mönster, och inte lagt ner fem minuter på att göra det vackert.

 

 

”Okay guys, we´ve closed the cafée for an hour now. Since it´s lunch break we´re going to eat something at the mall. Do you want to stay and eat here or tag along?” frågade Louis när klockan äntligen slog tolv. Jag tittade på Rebecca och såg genom hennes blick att vi båda ville samma sak. ”We´ll stay here, do you think we can eat something or will Louise get mad?”. Louis skrattade och drog på sig sin jacka.

”Of course you can eat something dummie, we don´t want you to starve”.  

“Fine then, well have a good time. See you in an hour” sa jag och vinkade med handen i en skynda-er-iväg-jag-är-trött gest. Louis höjde flinandes på ögonbrynen innan han och Zayn lät dörren stängas bakom dom.

”So, something to eat?” frågade jag samtidigt som jag tog av mig mitt servitris förkläde. Rebecca gjorde precis samma sak och slog sedan ihop händerna. ”Yep, i´m starving”. Just som jag började titta igenom menyn öppnades dörren till caféet igen. Jag himlade med ögonbrynen för mig själv och frågade, ”did you forget somethin- AOUCH, what was that for?”. Jag tittade upp från menyn och blängde på Rebecca, som slagit till min rygg. Hon tittade oroligt rakt fram, och nyfiken på att se vad det var som skrämde henne följde jag hennes blick. Jag kände hur allt blod lämnade min kropp och hur min syn blev suddig.

”W-we´re closed” stammade jag patetiskt fram och försökte att inte se lika skräckslagen ut som jag kände mig. Harry drog en hand igenom sina lockar och flinade. ”We just want a coffee”. Jag slängde en snabb blick på Rebecca, vilket fick henne att komma ur sin trans. ”As Vanessa just said, we´re closed. You´ll have to come back in an hour”. Jag bad till gud att killarna skulle lyssna, men å andra sidan. Varför skulle dom?

Harry lutade sig fram över disken så att hans piercningar och mörka ögon blev ännu synligare, och om möjligt ännu läskigare.  

”Listen here bitch, we want coffe, so you´ll make us coffee. Get it?”. Självsäkerheten som för en sekund hade fyllt våra kroppar sprang iväg som en skräckslagen valp. Rebecca nickade, rädd för att göra något annat i just den stunden.  ”O-okay”.

Jag tittade bakom Harry och mötte de isblåa ögonen som jagat mig i mina drömmar. Ett brett och kaxigt flin spred sig över hans läppar när han såg hur rädd och osäker jag såg ut, vilket bara fick mitt hat mot honom att växa.

Harry vände sig om mot Niall, mumlade något som vi inte kunde höra och gick sedan bort och satte sig vid ett bord. ”What are we gonna do?” frågade Rebecca panikaktigt och la en hand i sin panna. ”If we act normal and give them their coffees, then they might leave. It´s worth a try, right?” föreslog jag och tog upp två koppar från under disken. Rebecca nickade förvirrat och tog en av kopparna.

Jag försökte att komma ihåg alla moment Louis gick igenom och gick tillslut bort från disken med två koppar kaffe. Utan att göra något extra som tog uppmärksamhet ställde jag snabbt ner brickan mellan killarna och vände mig om för att gå. Ett smashande ljud hördes och på några få sekunder insåg jag att det var min mobil som hade åkt i golvet. Jag letade intensivt efter den med blicken och kände hur mitt hjärta tog ett dubbelskutt när jag såg den. I händerna på Harry. ”Give me my phone” beodrade jag så starkt jag kunde och sträckte ut handen. Fan att jag inte hade suttit på någon kod. Harry höll telefonen utom räckhåll för mig samtidigt som hans händer febrilt vandrade över skärmen. För en sekund glömde jag av vilka det var jag pratade med, det var ju trots allt mitt liv han höll i händerna. ”Take it easy babe, here you go”. Harry låste min mobil igen och gav tillbaka den. Jag lade snabbt ner den i min ficka och stampade tillbaka till disken. ”What did he do?”. Rebecca tog emot mig med oroliga ögon och drog snabbt in mig i en kram. ”I don´t know, but he did something with my phon-” ”Thank you ladies, goodbye”. Både jag och Rebecca stirrade på Harry med vidöppna ögon. Dom hade ju inte ens druckit kaffet dom beställde?

Mina förhoppningar på att alla mera behöva se dom sjönk när den blonda, känd som Niall Horan, tog för många steg mot oss.

 ”I´ll see you at eight baby, be ready”.

---

A S D F G H J K L NIALL WHAT ARE YOU UP TO ( I know what he´s up to ;)))))))))) Mawhaha)

JAg hoppas att ni tycker om kapitlet (:

10 kommentarer till nästa? ^_^ xx