JAG HAR INGEN ANING OM VILKA BILDER JAG SKA VÄLJA SÅ JAG SKITER I BILD TILL DET HÄR KAPITLET CAUSE I`M A BADASS

Jag satte upp mitt hår i en hög tofs och log mot min spegelbild, någonting jag brukade göra för att helt enkelt må bättre. ”Why don´t you show me around here?” frågade Niall och tittade på mig ifrån min säng.

”What do you mean? Show you around where?”

”Your grandmas garden, No baby, around where you´ve always lived. Show me the part of Sweden we are in” skrattade han och himlade med ögonen.

”Okay, if that´s what you want. Are you ready to leave then?”. Jag satte händerna på höfterna och tittade på honom med ett rest ögonbryn. ”Yup, been ready for the last minutes” flinade han och ställde sig upp. Jag valde att inte bry mig om hans retsamma ton och öppnade dörren för att kunna gå ner till hallen.

”Mum, dad, Niall and I are going out for a while! I´m gonna show him some places near by” ropade jag ut till vardagsrummet när jag tog på mig mina skor. Mamma ropade ett snabbt okej tillbaka och det var allt jag behövde höra. Niall lade en arm i samma sekund som vi klev ut bilen, vilket gjorde att mitt huvud fick kortslutning för en stund. Ville jag att han höll om mig? Skulle det bli konstigt om jag plötsligt inte ville ha honom hos mig, när jag nyligen bett honom att sova i samma säng som mig. Jag lät honom därför ha kvar sin arm, utan att medge att jag tyckte om det. Jag kände mig liksom.. trygg.

Plötsligt kom Rebeccas ord tillbaka som en blixt, det hon sagt om att hon sett Niall med en annan tjej. ”Wait, i´m mad at you!” sa jag högt och stannade, så att Niall ställde sig framför mig. ”Huh?” frågade han förvånat och lade båda sina armar om mig i stället.

”Yes, i´m mad at you! You were the one who almost broke my leg , and then you just ignored me and met another girl!”. Ilskan som jag hade känt när Rebecca berättade det kom tillbaka, men i en mindre mängd.

”No no you´ve got it all wrong. I ´m really sorry for your leg, but to be honest I don´t really know what happened. You see.. after you and your friends left, Zayn got a pretty good grip on me. He told me to stay away from you and such nonsense, but since I knew you were hurt and I guessed pretty mad I didn´t want to make it worse. So I thought that i´d just try to stay away for a few days and then try to call you. I actually went to the café once, but you were having lunch break so you weren´t there, and well Zayn got sort of pissed when he saw me, so I left before you came back”.

Jag tittade skeptiskt på honom för att se om det han sa var sanning.

”A few days? You didn´t make an effort to contact me for weeks! And what about the girl?”. Niall drog en hand igenom sitt hår och pustade ut.

”I don´t have any excuse, all I can say is that i´m sorry for not calling or texting you. And that girl, she´s my cousin. You may not want to believe it, but that´s the truth. She visits me sometimes when she´s in england, she travels a lot, so I don´t get to see her often. You know what, if you don´t believe me I can ask her to call you or something, and tell you that i´m not lying” föreslog han och började ta upp sin mobil ifrån fickan.

”there´s no need for that, I believe you” suckade jag och tittade upp mot himlen. ”So you´re not mad anymore?” frågade han och bet sig i läppen. Mina ben höll på att vika sig och jag blev faktiskt chockad över vilken effekt han hade på min kropp.

”No, i´m not mad. I´m just.. a bit dissapointed, I mean I had to stay at the hospital and then jump around on crutches for almost three weeks” påpekade jag och höjde på ögonbrynen.

”I didn´t know that, all I know is that Zayn was mad as fuck”. Jag släppte min arga sida och började sakta fortsätta vår vandring framåt. ”Why does he hate you so much?” frågade jag nyfiket och lät Nialls arm lägga sig runt min midja igen.

”That´s none of your business sugar” skrockade han och lät sin hand glida längre och längre ner från min höft. ”Keep your hand on my waist or remove your arm” muttrade jag och drog upp hans arm igen. Trots min nyfikna sida valde jag att inte prata mer om varför Zayn inte tyckte om dom, det var bättre att fråga Zayn när vi var tillbaka i England.

På bara en snabb sekund släppte hans arm min midja, men inte för den anledningen jag hade väntat mig. Ett högt SMACK hördes och sedan kom en brännande smärta från högra sidan av min rumpa. ”How dare you!” tjöt jag men kunde inte låta bli att skratta när jag såg det stolta flinet på hans läppar. ”You´re a pig..”.

 ~~ERAKOMMENTARERGÖRMIGSÅJÄVLAGLADJAGÄLSKARER~~

Efter en hel dag inne bland Göteborgs gator klev vi av vid bussen vid busshållplatsen som låg en liten bit ifrån mitt hus. Två tjejer kom gående, en med en cigarett i handen och den andra med piercingar. Dom gav mig båda varsin lömsk blick, och först efter att de passerat insåg jag vilka de var. Patricia och Sandra. ”Do they have some sort of problem or what?” frågade Niall och drog mig närmare sig själv, så att våra sidor nuddade varandra.

”I guess so, they´re my old classmates and well, I guess life didn´t really turn out the way they wanted it to. Not that I care, they´ve hated me and Rebecca for too long so I´m not surprised that they´re still here” svarade jag nonchalant och hoppades nästan att dom hörde.

”There´s a lot of assholes in our world, sadly enough I think I´m one of them” flinade Niall och klämde åt sin hand vid min midja. ”I can only agree” svarade jag med ett självsäkert leende och väntade på att han skulle reagera.

”Yea-wait! That´s not nice, you´re supposed to tell me otherwise” hojtade han och grävde in fingrarna i min hud. Ett högt läte, en blandning mellan ett skratt och ett tjut, lämnade min kropp ”Nonononononononononono NIALL NO!” skrek jag och försökte bryta mig loss ifrån hans famn. Han satte även den andra handen på min midja och lät sina fingrar springa över min hud.

”Tell me that i´m not an asshole”.

”But you ar-NO PLEASE”, tårarna började tränga sig fram i mina ögon och mina andetag blev allt jobbigare.

”OKAY OKAY YOU`RE NOT AN ASSHOLE”. Kittlandet slutade men Nialls händer var fortfarande kvar vid min midja, medan min rygg var pressad mot hans bröst. ”Tell me that i´m the best boyfriend you´ve ever had”.

”Niall.. You´re not my boyfriend” suckade jag och kände hur mitt humör sjönk en aning.

”I´ll be in a while” envisades han och lutade sig ner för att pussa min kind.

”Yeah we´ll see about that”.

Jag tycker faktiskt att jag har blivit bättre på att uppdatera, mawahaha :D

As usual jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni orkar kommentera, för det gör mig såhäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär lycklig :DDDD

20 kommentarer till nästa kapitel ;) xx