Jag satte upp mitt hår i en slarvig bulle och drog sedan min svarta sweater över huvudet. ”I´m going to Liam´s place for a while. Zayn invited us over, wanna come with me?” ropade Rebecca ifrån hallen. Jag bråkade med mig själv i en tredjedels sekund innan jag bestämde mig. ”I´m too tired, I´ll just stay home”.

Jag gick ut ur mitt rum och bort mot köket. ”Your lost, not mine.. I´ll be home around eleven or something. Have fun with disney!”.

Jag himlade med ögonen. “I will, tell Liam and Zayn I said hi!.

Jag hörde dörren stängas ifrån hallen och började genast sjunga. “Now this is a story all about how my life got flipped upside down and i´d like to take a minute just sit rigt there i´ll tell you how I became the prince of a town called belair”.

Jag skuttade in I köket samtidigt som jag sjöng så högt jag kunde och tog fram en påse mikropopcorn. Det lät förjävligt, vilket fick mig att brista ut i ett högt skratt. Dock avbröts det när mikron plingade till. Jag tog ut påsen och hällde hungrigt upp popcornen i en skål.

”Enjoy your meal Vanessa” mumlade jag åt mig själv och slog mig ner i soffan med en duns. Jag tänkte precis ta tag i fjärrkontrollen till teven när jag hörde läten ifrån hallen. I hopp om att det antingen var Rebecca eller bara en inbillning ropade jag ”Rebecca?”. Dörren stängdes igen och jag kände hur min puls steg. Någon var i vår lägenhet. Var det en rånare? En våldtäckts man? Tänk om det var en mördare?!

Jag tog tag i tallriken som stått på soffbordet och ställde mig upp från soffan. Min plan löd : smyg dig på personen, dräm tallriken i huvudet på honom eller henne och ring sedan polisen medan hon eller han är medvetslös.

Jag smög så tyst jag kunde närmare hallen och försökte samtidigt få pli på mina skakiga händer. När jag stod bakom dörrkarmen från köket, som ledde till hallen, tog jag ett djupt andetag och räknade till tre. Just som jag skulle hoppa fram lades två händer runt min midja och jag svär till gud, mitt hjärta hoppade ur min bröstkorg. Jag skrek i ren panik och skyndade mig framåt för att kunna vända mig mot personen. Mina ögon var ihopknipna samtidigt som jag kastade iväg tallriken så hårt jag kunde, i hopp om att spräcka denne personens huvud. Brutalt, jag vet.

Inget ljud kom så jag öppnade försiktigt ögonen för att se vad som hade hänt. Ännu ett skrik lämnade min mun när jag såg honom, med tallriken i sin hand. ”Oh my god oh my god oh my god” upprepade jag om och om igen. ”What o- no how did you get in here?” frågade jag oroligt och backade sakta. Han satte ner tallriken på hallbyrån och gick mot mig. ”I told you i´d pick you up at eight, so why aren´t you ready?” frågade han i stället och kom allt närmare. Jag försökte få något vett i mitt huvud, samtidigt som jag backade ytterligare. Min rygg stötte emot väggen och jag knep ännu en gång ihop ögonen. Var inte det här ett sånt där cliche moment? När tjejen står pressad mot väggen med killen framför sig?

Niall kom allt närmare och jag tittade snabbt efter en utväg. Mitt försök till att fly var dock ett uruselt försök, eftersom att Niall lätt placerade händerna på vardera sida av min kropp när jag försökte slinka åt sidan. ”When I tell you to do something, I expect you to follow my orders” viskade han hest och pressade sig själv närmare min kropp.
”Niall back off” sa jag så bestämt jag kunde, vilket endast ledde till att han började skrocka. ”You´ve got ten minutes to get ready. Then we´ll leave. Get dressed and wear something.. sexy”.

Jag tackade gud när han gick undan, och satte genast fart bort till mitt rum. Om jag var tillräckligt snabb och tyst kunde jag ringa polisen, och det var precis det jag tänkte göra. ”Oh and baby, don´t even try to call the cops. First of all, you won´t get any help since my friend is one of them, and second of all, I will be a nightmare afterwards. We don´t want tat, do we?”

Jag rös av hans röst, och inte på ett positivt sätt. Utan att skapa ytterligare med problem skyndade jag mig in på mitt rum. Efter att jag stängt dörren noga efter mig bytte jag ut mina mysbyxor mot ett par jeans. Min sweater fick lov att stanna kvar.

Jag släppte ut mitt hår och satte på ett diadem innan jag lämnade mitt rum igen. Niall stod inne i köket med ett glas vatten i sin hand. ”Wow you´re fas- I told you to wear something sexy.. Oh hell who cares, come on” suckade han irriterat och ställde sig i hallen. ”I don´t want to go with you” sa jag och korsade armarna över bröstet. Han himlade irriterat med ögonen.

”Well you don´t have a fucking choice, come on”.

Jag skakade envist på huvudet.”Nope”.

Mina steg vände riktning och jag var helt plötsligt på väg in till vardagsrummet, utan Niall. Han rörde sig bakom mig och ett lågt morrande läte lämnade hans kropp. ”Like I said, you don´t have a fucking choice”. Innan jag hann uppfatta vad som hände hängde jag slängd över hans axel.

”What are you doing?! Oh my god this is kidnapping!”. Min mage hissnade när han böjde sig ner och plockade upp mina skor.

”Please let me g-” ”Oh shut up will you?”.

Jag tystnade motvilligt då jag hörde att hans tålamod började ta slut. Han log triumferande  och skrockade. ”Good girl”.

Jag lät mitt huvud falla ner mot hans rygg och kände hur hoppet lämnade min kropp. Det såg förmodligen ut som om jag var medvetslös, men om jag hade tur så kanske någon skulle reagera. Porten öppnades och Niall klev ut i Londons sommriga kväll. Han öppnade en bildörr och sekunden senare satt jag ner i framsätet. Niall smällde igen dörren igen och joggade runt till sin sida. Han hoppade in i förarsätet och drog igång motorn. ”Put your shoes on” sa han och slängde över skorna till mig. Jag blängde surt på honom men satte ändå på mig mina converse. Trots att jag var rädd och orolig kunde jag inte hjälpa min nyfikenhet. ”Where are we going?”. ”That´s a surprise” skrockade han och gasade.

”Yo.. you won´t kill me, will you?”. När jag horde hur patetisk jag lät hade jag för första gången i hela mitt liv lust att slå mig själv i huvudet, med en hammare. ”No i´m not going to kill you, why would you think that?” flinade han och sträckte över ena handen för att klappa mig på låret.

”I don´t know.. I…-nevermind”. ”Zayn and the bous talked about how dangerous I am?” glissade han med ett leende. Jag nickade och lekte osäkert med mina naglar.

“Well? Do you believe them?” frågade han och jag ryckte på axlarna. ”No.. No I don´t”.

 ”Good, because i´m sure the truth is far more worse”.

DUN DUN DUUUUU... ;)

Vad tycker ni this far? ^_^ 

Ska vi säga... tio kommentarer till nästa kapitel? ;) xx