Rebeccas point of view

(En hel vecka senare)

Jag hängde upp väskan över axeln och lät dörrarna bakom mig stänga igen. Det var min tur att handla mat idag, och en extra promenad skadade ju inte direkt. Speciellt inte idag då solen stod högt på himlen och lät London fyllas med värme.

Någonting på andra sidan av vägen fångade min uppmärksamhet, och när jag väl ansträngde blicken kunde jag tydligt urskilja vem personen var. Hans blonda hår, unika skratt och grova tatueringar avslöjade honom lite för enkelt. Jag ökade på stegen, då jag inte hade lust att träffa varken honom eller Harry. Du förstår, dom var aldrig särskilt långt bort ifrån varandra. Så där Niall var, fanns ofta Harry och tvärt om. På tal om Harry, han hade smsat mig konstant hela veckan, vilket jag fann både jobbigt och oerhört gulligt.

Jag fokuserade ytterligare med blicken på personerna och såg till min fasa att Niall just lagt armarna om en blond, lite kortare tjej. Han viskade något i hennes öra och hon började genast fnissa samtidigt som hon satte en hand för munnen. Ilska fyllde min kropp och jag visste inte  vart jag skulle ta vägen. Vanessa hade varit nere sen olyckan med hennes ben, men inte för att hon har ont, utan för att Niall inte hade hört av sig en enda gång. Han bröt praktiskt taget hennes ben, skiter i att höra av sig, och träffar en ny tjej? Det var just snyggt gjort.

Jag ökade på farten och styrde argt stegen bort mot våran lägenhet.

”Vanessa honey? I´m back!” ropade jag in i lägenheten samtidigt som jag sparkade av mig skorna. Teven pausades ute i vardagsrummet och sekunden senare kom Vanessa hoppandes på två kryckor.

”Hi, how did it go?” frågade hon nyfiket och slängde en blick mot påsarna.

”By ´how did it go´ I guess you´re meaning ´did you buy me ben & jerry?´ and yes, I did buy you ben & Jerry” skrockade jag och bar med mig påsen in till köket. Vanessa skuttade efter mig med ett litet leende på läpparna. Jag började plocka upp varorna och försökte gång på gång få ut bilden av Niall och den där tjejen i huvudet.

”Something´s bothering you, what is it?”.

Jag tittade upp på Vanessa och log så övertygande jag kunde, ”Nothing´s bothering me, i´m just tired”.

Vanessa höjde på ögonbrynen och skakade lätt på huvudet. ”I can see there´s something wrong, so stop with the bullshit and talk to me”. Jag suckade och lutade mig tillbaka mot köksbänken.

”You see..I sort of saw.. Niall.. when I walked home from the store”. Vanessas blick vaknade till liv och jag kunde se hur tankarna gick igång inne i huvudet.

”I saw him.. with another girl”.

Samma ljus som lyst upp slocknade på bara någon enstaka sekund. Hennes axlar sjönk ihop och den pigga och glada Vanessa som tidigare existerat var som borta. Jag sträckte ut armarna och drog, så gott det gick, in henne i min famn för att krama om henne.

”He´s an ass, he doesn´t deserve you Vanessa, you know that right?” påpekade jag och strök henne över håret. Hon nickade mot min axel och tog ett djupt andetag. Det lilla leendet hade funnit sin väg tillbaka på hennes läppar, men det fanns ingen äkta lycka bakom längre.

”I should´ve listened to Zayn,Louis and Liam. They were right about him. He saw me as another girl, and now that i´m hurt he got bored. You know what, I´m going to.. Uhm i´m going to my room for a little while” ursäktade hon sig och vände sig om för att skutta bort. Jag tittade sorgset efter hennes rygg och såg framför mig, i mina tankar, hur ett stort rött kryss täckte Niall´s figur.

Vanessas point of view

Mitt hjärta bankade hårt i mitt bröst och tårarna var på väg att svämma över i mina ögon. Att Niall umgåtts med en tjej betyder ingenting. Men att han inte har hört av sig en enda gång, och umgåtts med en annan tjej i stället är vad som gör ont. Jag satte mig ner på min säng med en tung suck och drog händerna under ögonen. Det var dumt att gråta över en kille, och speciellt över en kille som Niall.

Jag fokuserade på mina andetag och fick tillslut min kropp att finna lugnet igen. Han ska inte få förstöra för mig. Just som jag tänkte ställa mig upp för att gå tillbaka ut till Rebecca ringde min mobil.

”Birthgiver is calling” täckte min skärm, men försvann när jag dragit tummen över svarslinjen.

”Hi mum” sa jag och lade mig ner i sängen igen.

”Hi love, how are you?”

”I´m great, my leg feels a lot better”

”That´s wonderful news. Uhm right, as you hopefully knows your birthday is in a few days. So I thought that you could fly home and celebrate it here with us? I know that your grandma and aunt is dying to see you” föreslog hon hoppfullt och jag kunde inte göra något annat än att le. Tanken på familjen och Sverige gjorde att min mage fylldes med värme. ”That sounds great, I´ll book two tickets home right away”

”Lovely! Then I´ll see you in a few days honey! Take care now, I love you”.

”I love you too”.

Jag lade på luren och hoppade sedan ut ur mitt rum. ”Rebecca?”.

”Yes hun?”. Rebecca kom gåendes ifrån köket med två Ben & Jerrys och nickade mot vardagsrummet. Jag satte mig ner i soffan med en duns och lät mina kryckor falla till marken. ”Mum called me, and since my birthday is in a few days she asked if we could fly home. So I thought it´d be nice to take a small pause and just visit our families. Or what do you say?” frågade jag och tog emot den ena glassen.

Rebecca nickade intensivt samtidigt som hon grävde upp glass med sin sked.

“Sounds like a great idea, I can book two tickets tonight, after the Ice cream”.

“Great, so what movie are we watching?”. Jag vred blicken mot teve skärmen och log när jag hörde Amanda´s röst, som huvudrollen i Epic.

”You´re truly amazing” suckade jag lyckligt och lutade huvudet mot Rebeccas axel. Hon lade armen hon inte åt med runt min midja och pussade mig uppe på huvudet. Hon var det bästa jag hade.

Förlåt för den bajssena uppdateringen, men min ork har varit som bort blåst. 

Kapitel 16 är redan på gång dock, så förhoppningsvis kan mitt skrivsug komma tillbaka som en storm!  Ni är bäst och jag älskar er xx