Keely´s Point of View

Zayn satt tyst hela vägen fram till sjukhuset och fokuserade surt på vägen framför honom. Han såg ut att vara lika förvirrad över sitt eget beteende som jag var. Hans blick var stel och han drog ena handen längs sin käke när vi parkerat utanför sjukhuset. Jag vände mig halvt om och tvingade på ett leende när jag mötte hans mystiskt mörka ögon.

”uhm, thank´s for the ride..” mumlade jag och knäppte loss mitt bälte. Han nickade svagt och väntade på att jag skulle öppna dörren.

”Would you mind coming over to my house later? I can pick you up at your house. I mean, if your mum´s going to stay in there for a few days” sa han med sin självsäkra ton och nickade upp emot den stora vita byggnaden. Osäker på vad jag skulle svara ryckte jag meningslöst på axlarna och tittade ner på mina skor som plötsligt blev mycket mer intressanta.

”Give me your number, and then i´ll call you later so you can decide, ey?” Hans röst lät ansträngd. Som om han aldrig frågat någon om något, utan alltid tagit allting för givet. Jag nickade tveksamt och tog emot hans mobil för att kunna skriva in mitt nummer. Jag sparade det under mitt namn som ” Keely ” och gav tillbaka mobilen innan jag försiktigt stängde dörren och började gå emot ingången. Motorn på bilen drog igång och jag hörde hur bilen gasade iväg ifrån parkeringen och förmodligen hem till Zayn och killarna igen. Ett par vita sjuksköterskor mötte mig vid receptionen och såg uttråkat på mig när jag kom fram.

”I´m going to visit Chrisa Ceverlyn” muttrade jag och såg hur hon knappade in namnet på en stenåldersdator.

”Just follow this corridor and then take left. Room 144”

Jag nickade och gick med snabbare steg ner för korridoren innan jag slutligen stannade upp utanför rummet med numret 144.

”Mum?” viskade jag försiktigt när jag öppnat dörren och kikade in i det mörkbelagda rummet.

”Keely? Oh darlin´come over here” jag log osäkert åt mammas svaga röst och gick bort till sängen som stod uppställd intill väggen. Hennes ben var gipsat och hängde i någon konstig lina till taket, hennes annars så vackra hud var täckt av blåmärken och hon såg så sliten ut. Mina ögon tårades av synen och jag satte mig med en duns ner på sängen bredvid henne och började gråta.

”Honey, i´m fine” Jag tittade irriterat upp och torkade ögonen.

”Fine? You´re not fine mum!? Your leg is broken, you have scars and bruises all over your body and god knows what!” tjöt jag och ångrade mig genast när jag såg mammas sorgsna min.

“I´m sorry. I didn´t mean to scream at you”

“it´s okay love. I´m pretty scared to” mamma sträckte ut armarna och drog skakigt och så gott som möjligt in mig i sin famn. Jag gömde ansiktet vid hennes axel och lät snyftningarna rymma ur mig en efter en.

Vem fan var så jävla korkad att de släppte lös en bil, utan förare, när man klart och tydligt ser bilarna på långt håll? Varför skulle någon vilja skada min mamma? Frågorna cirkulerade runt omkring och fick mig att skakigt dra efter andan.

”When will you get home?” mumlade jag tyst och gav henne en lös puss på kinden. Hon ryckte suckandes på axlarna men hindrade sig själv när en ogillande grimas spred sig över hennes ansikte.

”I don´t know. They told me that they wanted to keep me here for few days atleast.” Jag knep ihop ögonen och lät mina armar lämna mammas varma kropp och falla slappt vid min sida. Jag drog ena handen under ögat och suckade frustrerat när den svarta mascaran hade spridit sig ner över mina kinder.

”just call me if you want to talk. Or if you need something” uppmuntrade min mamma mig när jag drog på mig munkjackan jag hade valt som outfit. Jag nickade och la ner mobilen i fickan på jeansshortsen. Mamma kisade försiktigt upp emot mig när jag gick fram och gav henne en lätt puss i pannan.

”Get well soon mum, i miss you already” sa jag långsamt och började sakta lämna rummet. Hon tittade på mig med ett brett leende och la sig bekvämare ner i sjukhussängen när jag stängde dörren. Om man nu kan sova bekvämt i en sådan säng..

Jag log emot en sjuksköterska som jag passerade när jag gick ner igenom korridoren och tittade mig omkring. Rum efter rum, och i de flesta låg folk som var döende eller mindre sjuka. En otäck rysning gick igenom min kropp, jag har aldrig tyckt om sjukhus. Jag snabbade på stegen när jag såg glasdörrarna och drog in ett djupt andetag av den varma sommarluften som svävade runt omkring oss. Det var bara tre veckor kvar innan vi skulle gå på lov, och du kan ju ana att jag längtade. Jag tittade mig omkring och tog upp min mobil för att smsa tjejorna. Jag skulle behöva en del tjejsnack just nu. Jag låste upp mobilen och skrev in ett sms till min, Lovisas, Moalinns och Annas grupp.

”Wanna catch up? Time for some girly talk? X”

From Anna: 4:50 pm

What do you think..? Where are you and where do yah wanna catch up girl?”

From Moalinn: 4:52 pm

YAH WHAT THE HELL HAPPENED IN SCHOOL I JUST SAW YOU WALKING AWAY WITH THAT GIRL AND OH MY GOD WHERE ARE YOU

From Lovisa : 4:55 pm

Ali, you need to breath! I wanna catch up to! What about.. starbucks in half an hour? X

To Lovisa,Moalinn,Anna 5:00 pm

Sounds good to mee. See yah in a bit then.

Jag la ner mobilen igen och började styra stegen åt närmsta busshållplats. Zayn´s ord ringde fortfarande i mina öron. Would you mind coming over to my house later? I can pick you up at your house. I mean, if your mum´s going to stay in there for a few days. Trodde han på fullt alvar att jag skulle komma hem till honom frivilligt? Han var ju dödsläskig och dessutom så hade han ju praktiskt taget kidnappat mig. Och slått mig. Jag ruskade frustrerat på huvudet och drog fingret längs tidtabellen i busskuren medan jag planerade hur jag skulle ta mig till vårt alldeles egna Starbucks. 

Jag la ner mobilen I fickan och vände mig om ifrån stolen jag satt på och såg Moalinn,Lovsa och Anna kliva in I caféet. Anna fick syn på mig först och rusade fram med armarna utsträckta. Jag tog emot hennes kram och gav de två andra en snabbis också innan vi slog oss ner.

“So, What happened?” frågade Moalinn nyfiket och trummade lätt emot det tunna bordet.

“Well, My mother were on her way to pick me up. And then suddenly a big crash was heard and a few people wondered what it was. Including me. So we..” Jag berättade om den röda volvon utan förare, hur mamma blivit förd till sjukhus och hur jag fått hjälp av någon tjej som gick på skolan. Hur Zayn sedan kommit och tröstat mig, när vi körde till sjukhuset, hans plötsliga humör och sedan avslutade jag med att jag smsade tjejerna.

“Wow.. So you mean that Zayn was sorry for the thing he did to you? Like, hitting you and all?” frågade Lovisa och tittade på mig med vida ögon.

“Yah, I think so”

“That´s good” mumlade Anna och skrollade som vanligt igenom twitter på sin mobil.

“Anyway, do you girls want something?” frågade jag för att bryta den dystra stämingen och reste mig ifrån bordet. De sa sina vanliga beställningar och jag gick med glatta steg fram till disken för att beställa våra olika sorters kaffe. 

Tadum badum! Hej Jeennyyy ;-) & alla andra! =D

Foop or poop? Kommentera! x

Keely´s point of view

Jag fyllde vattenkokaren med vatten och hoppade upp på diskbänken i väntan på att vattnet skulle bli klart. Min kind värkte fortfarande men var helt klart på bättringsvägen. Några minuter senare spred sig ett välbekant plingande och jag drog ur kontakten ur väggen och sträckte mig efter en kopp. Jag hällde upp det rykande vattnet och fyllde på med de vanliga grejorna för att få ett perfekt te. Honung, mjölk och en tepåse.

Mina händer darrade fortfarande lite ifrån händelserna med Zayn medan jag styrde stegen mot vardagsrummet och slog mig ner i soffan. Jag skulle precis föra upp koppen till läpparna när en nyckel vreds om i låset och dörren öppnades. Hela min kropp spändes, men vid ljudet av Liams röst kunde jag slappna av och fortsätta med mitt.

”Hiya” visslade han glatt och slängde av sig väskan. Jag skrattade smått och höjde ögonbrynen när han gick omkring med ett fånigt stort leende på läpparna.

”Why are you smiling like a weirdo?” flinade jag och tittade på honom.

”I asked Lovisa out on a date” sa han stolt och lät det redan breda leendet sprida sig ända upp emot öronen.

”NO FUCKING WAY OH MY GOD I`M SO HAPPY FOR YOU LIYYUM OH MY LITTLE BOY IS GROWING UP” tjöt jag hysteriskt och viftade med armarna. Liam tittade på mig med vida ögon innan han dunsade ner i soffan.

”Okay.. you´re so weird. And it´s good that you´re feeling better” skrattade han nervöst och skakade lätt på huvudet.

”Well, that´s who i am”

“Yeah i´ve noticed” Jag drog förolämpat efter andan och gav honom en smäll över armen, på skoj.

Jag pratade med mamma och vi bestämde att det var bäst om jag kom hem istället. Efter mycket tjat och klagomål hade jag låtit Liam köra mig hem, endast för att han inte ville att jag skulle stöta på Zayn. Och för att vara ärlig, det ville jag inte heller. Mamma hade i stort sätt ingen aning om varför jag stannade hos Liam, vad Zayn hade gjort och varför jag var rädd för att gå utanför dörren. Men hon gick villigt med på att hämta upp mig utanför skolan samma tid som jag slutade. På så sätt skulle jag bara behöva korsa skolgården och veta att hon skulle kunna se mig hela tiden.

”Good night” sa jag och la armarna om mamma i en mamma-dotter-kram. Hon besvarade kramen och strök mig lätt över ryggen innan hon lät mig springa upp till mitt rum. Jag stängde dörren och kände den jobbiga känslan i näsan, strax innan man ska nysa.

”ahchooo!” Jag nös till och började sedan skratta åt mig själv, varför vet jag inte. Men det kändes skönt att kunna skratta. Jag klev smidigt ur mina mysbyxor och letade med den lediga handen efter en av de extra stora t-shirtar som jag brukade sova i. Tro mig, det finns inget skönare klädesplagg. Det var med en nöjd och trött suck som jag drog täcket över kroppen och lät mig själv falla in i en djup sömn där ingen kunde nå mig. Inte ens självaste Zayn Malik.

Zayn Malik´s point of view

11-06-13 Tisdag

Jag drog igen dörren bakom oss med en smäll och styrde stegen till min bil. Louis gick på min högra sida och Andrew på min vänstra, tillsammans med Ellinor. Keely hade , som jag trott, inte kommit till skolan i går. Så jag hoppades på att hon hade varit där idag. Själv så stannade jag bara över matten och engelskan..

”Everyone knows what to do, right?” frågade jag samtidigt som jag öppnade bildörren åt mig själv. Alla tre nickade innan Louis hoppade in på passagerarsidan och bad mig att köra. Jag gav Andrew en snabb nick och satte mig ner i sätet för att starta igång motorn. Ellinor körde ut ifrån gränden först med Andrew vid sin sida och tillsammans lämnade dom gatan med ett svagt brummande. Jag väntade i några minuter innan jag snabbt lämnade vårt dunkla ställe och körde emot skolan, där Keely i vilken minut som helst skulle höra skolklockorna ringa.

”Do you think she will listnen to you?” sa Louis och tog på sig sina svarta solglasögon. Jag gav honom ett snabbt och brett flin.

”I know she will”. Och med den meningen sagd så körde vi i en lugn tystnad tills vi parkerade längs trottoaren.

”good luck man”

”Same to you” Jag klev ur bilen och väntade på att Louis skulle byta sida innan jag började gå längs skogskanten som omringade skolgården. Ett gasande avslöjade att Louis hade kört iväg och i samma runda så öppnades skolans glasdörrar och elever började strömma ut. Jag följde var och en med blicken innan jag fastnade vid en tjej som tittade sig omkring gång på gång. Samtidigt som hon försökte hålla utkik emot vägen. Jag små joggade tillbaka till trottoaren och tittade ner för backen för att se den välbekanta svarta bilen komma körandes. Som planerat körde den röda Volvon mitt ut i vägen, utan förare, och sladdade hej vilt. Mina händer for upp för att skydda mina öron när jag insåg att smällen snart skulle komma, och inte mycket senare ljöd en hög smäll som ekade runt om i kvarteret.

”Oh god”

”What happened?!”

”Holy mother of god, what is happening?!”

“did that car explode?!” Liknande kommentarer spred sig snabbt i luften och fler och fler människor samlades runt platsen för att se vad som stod på.
”MUM!” Jag vände mig om när jag så Keely rusa förbi mig och ut emot vägen. Polisbilen kom körandes ifrån andra hållet i följd av en ambulans vilket hindrade Keely ifrån att springa fram till sin mamma. Hennes bara ben glänste under de korta shortsen som hon bar.Jag såg Ellinor komma gåendes ur mängden av folk och la tröstande armarna om Keely när polismännen klev ur bilen. Eftersom att Ellinor var väl gömd under glasögonen och kepsen hon bar så kunde Keely inte känna igen henne. Ambulansmännen bar försiktigt upp Keelys mamma på en bår och vidare in i ambulansen. Mer orkade jag inte se. Jag vände mig om och körde ner händerna i fickorna medan jag gick åt samma håll som Louis skulle ha parkerat bilen.

”Come on, drive” muttrade jag irriterat när han stirrade bort emot olycksplatsen.

”Did you kill her?”

”I don´t think so. And why the fuck should you care?!” fräste jag och smällde igen dörren.

”Well, at least I can feel sorry for someone. And I do feel sorry for Keely,” Jag svarade inte utan väntade bara på att han skulle köra. Efter all kalabalik så ville jag bara hem, och jag skulle behöva pigga upp mig själv innan jag ska möta Ellinor och Keely.

~ 

”I´ll be there in a minute”

“Hurry up, she´s so broken and ugh, I don’t think I will make it any longer. Just hurry up for fucks sake” avslutade Ellinor innan hon la på.

Jag stoppade ner mobilen I fickan och parkerade bilen utanför Ellinors så kallade lägenhet. Jag joggade upp för trapporna och öppnade ljudlöst den bruna dörren. Ett par snyftningar hördes ifrån vardagsrummet och sedan Ellinors stämma som i desperation försökte trösta Keely. Jag ställde mig i dörröppningen med armarna i kors och tittade på synen framför mig. Keely satt med benen uppdragna till knäna i den ljusgråa soffan medan Ellinor satt på knä och hade armarna om hennes skakande kropp. Ellinor tittade upp och mötte min blick.

”Keely, i´m just going to the toilet. I´ll be back soon” viskade hon snabbt innan hon försvann in i ett av rummen som låg längre in.

Jag gick sakta fram till soffan och satte mig bredvid henne. Till min förvåning så lutade hon sig emot mig och la ena armen om min rygg. Förmodligen så trodde hon att det var Ellinor som hade kommit tillbaka. Keely tittade försiktigt upp och mötte min blick och kastade sig skrämt bakåt. Det såg ut som hon samlade sig själv för att kunna fräsa åt mig, men sekunden senare så bröt hon ihop mitt framför mig. Jag kände mitt nackhår resa sig när hennes snyftningar blev högre och tårarna strömmade ner för hennes kinder. Trots att jag har varit med om det mesta, så finns det inget värre än när tjejer gråter. Inte ens för en tuffhudad hårding som mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, för första gången på så länge så hade jag ingen aning. Situationen var helt oplanerad och jag satt där som ett fån. Medan tjejen jag ville skulle bli min satt framför mig och bröt ihop, på grund av mig.

”Keely..” mumlade jag försiktigt och la osäkert en hand på hennes rygg. Hon tittade förstört upp emot mig och jag kände hur mitt hjärta började värka vid synen. Hennes kindben var fortfarande lite svullet och man såg tydligt den ljusblåa färgen under sminket. Det var ju inte såhär jag ville ha det, visserligen så får jag skylla mig själv. Men det var det enda alternativet som kom upp i mitt huvud när jag skulle få henne att prata med mig.

”uhm..” Jag visste inte vad jag skulle säga. Istället la jag armarna om henne och väntade mig en avvisning. Men till min förvåning la hon armarna om mig och kröp in i min famn. Jag var helt stum, ännu en gång, stunden var helt oplanerad. Jag kände en värme sprida sig i min mage och hur ett svagt leende ville krypa upp på mina läppar. Men jag kunde inte, Zayn Malik, den mest otäcka killen i trakten, inte fan kan han le. Ellinor kom gåendes och tittade på oss med vida ögon och jag vinkade lätt åt henne och gav henne en ´du-kan-gå´ blick. Hon uppfattade hinten och lämnade lägenheten med ett tyst läte ifrån dörren när den gled igen.

Mitt i allt så ringde Keely´s mobiltelefon. Hon kastade sig upp ur min famn och rusade ut till hallen för att finna sin mobil.

”Hello?!” hennes röst var så desperat, så.. sårbar. Vad håller jag på med? Sen när började jag bry mig om vad andra hade för känslor?! Jag skakade av mig medlidandet men kände hur det sakta sjönk tillbaka in i mig när tårarna började spruta och hon började nicka hysteriskt.

” yeah i´m coming” Hon la ner telefonen i fickan och drog på sig den tunna jeansjackan hon bar. Men ett par snabba svep så hade hon knutit på sig sina converse och vände sig emot mig.

”Uhm, they told me to come to the hospital. Thanks for.. the help” sa hon försiktigt och började backa emot dörren.

”wait, i´ll drive you!”

“What?” Va? Jag kör dig? Skärp dig Zayn!

”Uh yeah. I´m going in those directions anyway..” muttrade jag fram och gick förbi henne med en blick som var iskall. Flickan måste ju bli förvirrad till döds. Men som sagt.. Varför skulle jag helt plötsligt bry mig?

Som ni kanske inte vet, så bor jag på ett vandrarhem just nu.. Anyways, vårt internett är slut och vi får nytt först på söndag >.< Så vänta er inget kapitel i morgon! Anledningen till att det inte blev någon bild idag heller..

Vad tycker ni? Floop or poop? 

8 kommentarer till nästa! x

2013-06-10

Liams point of view

”Liiyyum come on. What´s the worst thing that could possibly go wrong?” Suckade Niall när läraren lämnat klassrummet.

“What if she says no? What if she just walk away and what if I ruin our friendship?” sa jag oroligt och svarade på ännu en uppgift i matteboken. Niall fnös irriterat till vid min sida och gav mig en lätt knuff över axeln. ”Just ask her out on a date for gods sake. You´re both in love with eachother!” Niall tystnade strax efter att meningen lämnat hans mun och stirrade ut i luften med vidöppna ögon.

”What?” frågade jag förvånat och tittade på honom.

”Erhm, you should ask her out on a date..?” han grimaserade försiktigt med ansiktet.

”What did you mean with ´you´re both in love´?” Jag kände min puls öka och en del av mig ville hoppa omkring av lycka. Men jag ville inte ta ut något i förskott.

”Uhm, well.. no i´m not the right person to tell you that. You have to ask Lovisa” Det sista sa han med en blinkning och drog snett på mungipan. Jag drämde på skoj ner huvudet i bänken och gav ifrån mig ett högt stön som fick de flesta i klassrummet att rikta sina blickar emot oss. Tre tjejer i bakre raden, vid namn Liza,Christina och Zara, började fnissa hysteriskt när jag slog upp blicken och log emot klassen. Jag spelade med och vinkade hysteriskt åt dom och låtsades fnissa vilket fick dom att bli helt till sig. Wow, hade jag en sådan effekt?

”watch out, they think you´re flirting with them” skrattade Niall vid min sida och skakade lätt på huvudet. Jag vände mig tillbaka till min bänk och knep igen när läraren klev in igenom dörren.

”So class, you´re free to go” muttrade Claes, vår lärare surt och läste vidare i ett av sina många papper. Helt ointresserad av att hans klass satt framför honom och sket i att arbeta. Ljudet av skrapande stolar studsade fram och tillbaka i klassrummet tillsammans med sorlet av elevers röster. Niall himlade med ögonen och följde med strömmen ut mot korridoren. Jag var ingen person som tyckte om att stressa, så jag stod lugnt kvar och samlade ihop allt material tills det låg i en prydlig hög. Det var först då som jag lyfte upp mina saker och lämnade klassrummet.

~Lunch time~

Jag smällde igen skåpet och hängde tillbaka hänglåset. Niall hade tidigare smsat och sagt att han och tjejerna redan gått till lunch men att de väntade på mig utanför matsalen. Jag hade berättat för dom om händelsen ifrån igår. Då de undrade vart jag hade gjort av Keely i morse. Med snabba steg småsprang jag igenom korridor efter korridor och tog slutligen till höger för att se gänget stå en bit fram. Den enda som saknades var Keely. När Niall såg mig tog han tag i Anna och drog med henne till matkön, med Moalinn hack i häl. Lovisa drog nervöst handen längs armen och tittade snabbt upp mot mig innan hon vände bort blicken igen. Jag gav henne ett svagt leende och tänkte gå in i matsalen när jag fick nog. Varför skulle jag alltid vara så jävla feg? Niall har rätt, vad är det värsta som kan hända, egentligen? Jag stannade upp och vände mig emot Lovisa. Hon i sin tur var inte beredd på mina handlingar och innan vi hann reagera så hade vi gått in i varandra. Hon stapplade bakåt några steg och höll sig för pannan, om slagit I mitt bröst, medan hennes blick flög runt omkring mig. Jag tog ett djupt andetag och svalde när jag fångade hennes blick, jag blev som förtrollad. Varför har jag aldrig lagt märke till hennes vackra ögon tidigare?

Lovisas point of view

Jag stirrade upp i hans vänliga ögon och kände hur min puls ökade för varje sekund som passerade. Och då menar jag verkligen upp. Mitt huvud nådde inte högre än hans bröstkorg, så det var en bit att sträcka på huvudet.

”I wonder.. Uhm you know” började han stamma och små svettpärlor bildades i hans panna, något jag fann ur gulligt.

”What?”

”I was wondering if you wanted to go out with me” Han stapplade på sina egna ord och tog flera djupa andetag.

”You mean as a date..?” frågade jag nyfiket och kände hoppet sprida sig inom mig.

”Uh yeah. But only if you want to!” han la till det sista i panik och gjorde någon virrig gest med händerna. Jag nickade allt snabbare och snabbare innan jag brast ut i ett stort leende och sa ”Yeah i´d love to”. Han höjde förvånat på ögonbrynen innan ett lika stort leende bildades på hans läppar. Utan några vidare tankar slog jag armarna om honom och drog in honom i en kram. Och inte mycket senare så slöt sig hans muskulösa armar om min kropp. En rysning spred sig längs min ryggrad och jag backade undan med det största leendet mina läppar någonsin burit.

”What do you say ´bout Friday?”

Liam la ena armen om mina axlar och ledde mig in i matsalen där Niall,Anna och Moalinn väntade på oss.

”What´s up with the happy face?” skrockade Niall och växlade blicken emellan mig och Liam. Jag ryckte lätt på axlarna och rusade fram till Moalinn och Anna.

”He asked me out on a date!” tjöt jag tyst och drog med mig dom bort till matkön. Jag tog tag i en tallrik och började lägga upp mat tillsammans med resten av gängen, lyckligtvis var Liam längs bort. Han skulle ångra sig och ta mig som en creepy skolflicka.

”NO WAY?!” utbrast Anna högljutt och fick flera personer att blänga mot vårt håll. Typiskt Anna att vara högljudd vid helt fel tillfälle.

”shut up mofo” skrattade jag och kände ett glatt rus sprida sig i alla möjliga vinklar som fanns i min kropp.

”That´s awesome! When?”

”Oh just a few minutes ago”

“No I mean, when are you two going out?” flinade Moalinn och hällde upp vatten I sitt glas.

“Friday” svarade jag drömmande och gick bort emot vårt bord, jag kunde inte ha varit mer lycklig just nu.

~

”What do you think about this one?” frågade Anna och höll upp en ljusrosa klänning med dekorationer. Jag grimaserade lätt och skakade sedan på huvudet.

”Nah it´s too ”I´m so awesome look at me”” sa jag och la på en divig ton när jag immiterade Bella, skolans största bimbo.

Moalinn började skratta och gick vidare längre in i affären för att försöka hitta en bättre klänning till min date med Liam. Bara tanken fick fjärilarna att bli vilda i magen.

”Lovisa! I´ve found it!” Jag lämnade platsen jag stod på och rusade åt samma håll som Moalinn försvunnit åt. Mina ögon vidgades och jag tog försiktigt tag i de gräddvita plaggen hon höll upp.

”It´s so.. beautiful” mumlade jag stumt och vände på dom fram och tillbaka. En svart kort kjol och en vit blus med spets tyg.

”Oh god you have to buy it!” tjöt Anna som kommit upp bakom oss inspekterade kläderna.

”I can always try it on” flinade jag och gick bort till omklädningsrummen. Jag klev kvickt ur mina egna kläder innan jag drog blusen över huvudet och tittade i spegelbilden. Anna drog oförsiktigt upp draperiet och tittade på mig med stora ögon, lika så gjorde Moalinn som kikade in sekunden senare.

”Wow”

”Liam will be totally crazy”

“Yeah”

“There´s only one problem…” Jag avbröt tjejernas spökliga mumlanden och la håret över ena axeln. De tittade förvånat på mig.

”I need to change, so leave” fnös jag på skoj och drog för draperiet mitt framför näsan på dom.

”A diva, Ain´t nobody got time for that” muttrade Anna och både jag och Moalinn brast ut i skratt.

”You go girl” Trots att det var ett draperi emellan oss så kunde jag höra det breda flinet i Moalinns röst.

När jag hade betalat för kläderna ,och ett par svarta skor som Anna hittat,sprang vi snabbt ut ur köpcentret och vidare ner till bussterminalen. Vår buss kom körandes och vi alla tre fick öka på stegen för att hinna med. Jag hoppade upp för trappstegen i bussen och la på mitt busskort innan jag skrattandes vinglade igenom bussen och slog mig ned längst bak.

”The bus driver asked me if you guys were drunk..” suckade Moalinn när hon kom upp efter mig och Anna. Vilket fick oss alla tre att brista ut i skratt ännu en gång.

”Maybe i am” flinade jag och vickade på ögonbrynen.

”Yeah maybe we are” stämde Anna in och började klappa händerna, av någon anledning. När jag senare gick av bussen så gav jag båda tjejerna varsin kram och började gå ner för gatan till min lägenhet. Jag slog in koden till porten och studsade upp för trapporna med det ny köpta varsamt nerstoppad i en påse.

Jag var redo för den bästa dejten i mitt liv.

Poop? Woop?  Jag ska strax bege mig till skolan, och hej på dej Jenny när du ser det här! Jag sitter bredvid dig ;)) Det här med datumen behöver ni egentligen inte bry er om, det är mest för att jag själv ska ha koll på när saker och ting händer ^__^

Kommentera! x 

Zayn´s point of view

När jag insåg vad jag hade gjort stannade jag chockat upp I mina egna rörelser och såg förvånat på hur hon skakigt drog handen över sitt skadade område och fångade upp en stor del av mascaran som hade spritt sig över hennes kinder. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Mitt inre hade tagit över, och det var inte första gången. Jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår och tog ett steg fram emot hennes taniga kropp. Hon gjorde sig så liten som möjligt medan hon sjönk ner på asfalten med benen uppdragna till brösten. Jag kände mig med ens dålig till mods, något jag alldrig hade upplevt förut. Hon kan ju knappast gå hem såhär. Jag ignorerade hennes kvidande protester när jag tog henne I mina armar och bar in henne I bilen igen. Hon spärrade skrämt upp ögon och kurade ihop sig längre in I sätet, om det ens var möjligt, medan jag satte mig tillrätta och försökte väcka liv I mig själv. Har vi tur så är det inga poliser ute just nu.. Jag smällde igen dörren och körde snabbt bort ifrån Keelys hus, I riktning mot lägenheten som jag visste att Liam ägde. Det tog inte särskilt lång tid innan jag stannade vid trottoaren och gick runt för att ringa på porten. Jag letade reda på Liam I raden med namn på sidan och höll in knappen så att signalerna gick.

“Liam Payne”

“I need your help. Come down” Jag släppte knappen och samtalet bröts. Fotsteg ekade inne I trapphuset och sekunden senare stod en trött Liam I dörröppningen. Det såg ut som om han samlade mod till sig innan han öppnade dörren och stirrade på mig.

“What do you want,Zayn?” Hans röst var stark och irriterad medan han kikade runt omkring sig.

“Not me, Keely”. Han reagerade på hennes namn och jag såg klart och tydligt oron I hans ögon. Min kropp spände sig lite med tanke på att jag skulle lämna henne till honom, så sårbar och oskyldig. Vad fan pratar jag om. Jag vill inte ha med tjejen att göra. Inte för stunden I alla fall. Jag fortsatte att intala mig själv det medan jag vände mig om och öppnade bildörren. Keely tittade skrämt upp emot mig och snyftade ljudligt till när hon insåg vart vi var. Liam rusade förbi mig när han fick syn på Keely och kastade beskyddande armarna runt hennes skakiga kropp.

“Oh babe, let´s take you upstairs” Hon nickade gråtande och reste sig upp på sina enorma klackar och stapplade in I lägenheten med Liams hjälp. Utan att ge mig en enda blick, fast, varför skulle hon?

Jag tog upp ett cigarettpaket ur fickan och tände snabbt på en cigarett innan jag förde den emot läpparna. Lugnet spred sig inom mig och jag drog in ett bar djupa bloss innan jag slängde iväg den.

“What did you do to her?!” fräste Liam när portdörren stängts bakom oss.

“I kissed her” sa jag och ryckte lätt på axlarna.

“Yeah and i´m God. I don´t think she would be that broken because of a kiss”

“She wanted me to stop and then I slapped her, twice” flinade jag och sparkade undan cigaretten som fortfarande låg och glödde.

“YOU WHAT?!” utbrast Liam och tog ett hotande kliv emot mig.

“I think you heard me” fräste jag surt och stirrade på honom. Han ryggade lätt tillbaka av min blick och redan då visste vi båda att jag var överlägsen.

“If you come near Keely again, I swear to God that I wi..” Jag avbröt honom.

“Try to stop me Liyum” Jag uttalade hans namn med ett löjligt gullande och hoppade in I bilen innan jag smällde igen dörren. Liam stod målöst kvar på trottoaren. Jag kikade I backspegeln medan jag körde där ifrån och såg hur han snabbt skyndade sig in I lägenheten igen. Jag antar att jag får ta kontakt med Keely igen på tisdag efter skolan. Jag antar att hon inte kommer I morgon..

Liam´s point of view

Jag hatar honom.

Jag hatar honom.

Jag hatar honom.

Jag hatar honom.

Jag hatar honom.

Jag rusade upp för trapporna och skyndade mig in I vardagsrummet där Keely satt ihop krupen I min soffa, skakandes. Hennes ömtåliga kropp skakade vid min beröring och jag kurade snabbt ner mig bredvid henne I soffan.

“My dear Keely. I will fucking kick his ass next time. I´m so sorry, this shouldn´t be happening” viskade jag tröstande och drog gång på gång handen över hennes rygg. Hon snyftade ljudligt till och höll handen för hennes kindben.

“Come on babe, let´s fix your face” mumlade jag och tog försiktigt tag I henne. Med ena armen under hennes knäveck och med den andra vilandes vid hennes rygg så lyfte jag upp henne och bar bort henne emot badrummet.Hon tog ett par djupa andetag och försökte få bort mascaran när jag letade efter min första-hjälpen låda. Jag ska tacka mamma senare för att hon tvingade mig att ta med mig ett par sådana. Jag tog fram ett par våtservetter och satte mig på huk framför Keely. Så att vi hamnade I samma höjd.

“This may hurt a bit” varnade jag snabbt innan jag duttade servetten emot hennes kind. Hon kved till och bet tag I sin läpp för att inte rycka till. Ett lila/rött märke började träda fram under hennes öga och jag kände ilskan sprida sig inom mig som om den brann. Zayn har ju helt klart problem. Man slår inte en tjej, särskilt inte en oskyldig tjej som Keely.

“Thank you Liam” viskade Keely när hon senare samma kväll låg nerstoppad I min soffa. Jag hade hämtat ett duntäcke ifrån garderoben och lagt det över henne, tillsammans med massvis av filtar.

“You okay now? And you know where my bedroom is, so just scream or something and I will come” Keely började fnittra försiktigt och när jag insåg hur meningen lät så spred sig en lätt rodnan över mina kinder.

“Oh shut it you” skrattade jag och gav henne en menande blick.

“That´s something you´re gonna o say to Lovisa. Not to me” Jag vände mig chockat om och kände hur min puls ökade till max. Jag stirrade på henne ett tag innan jag började skratta, en aning nervöst.

“What?” flinade hon segrande och tittade på mig med höjda ögonbryn.

“Who knows, maybe I will” Och med dom orden sagda så vände jag mig om med ett flin och gick bort emot mitt sovrum. Jag ska försöka ta tag I mina egna känslor och fråga ut Lovisa på en dejt, jag behöver bara samla tillräckligt mycket mod först. Vad händer om hon ber mig att dunsta? Hon kanske inte alls känner på samma sätt, jag kanske förstör vår vänskap helt. Och då går förmodligen tjejerna över på Lovisas sida. Och Niall skulle förmodligen hänga med Moalinn. Tänk om jag blir helt ensam?! Jag kanske inte ska fråga ut henne ändå. Okey Liam lugna dig..

Jag vände mig om på mage och grävde ner huvudet I kudden. Men fick snabbt ta upp det igen när det blev jobbigt att andas.

( tre dagar senare, 2013-06-10. Måndag)

Jag vaknade upp I ren panik och drog nervöst händerna längs min stubbiga käke. Det var bara en dröm Liam, bara en dröm. Intalade mitt inre mig. Jag knuffade bort täcket som blivit alldeles för varmt och klev upp ur sängen. Klockan var nästan halv sju så det var lagom för mig att gå upp ändå. Jag passerade vardagsrummet och såg Keely ligga utslagen på soffan. Stackarn måste ju vara slutkörd. Mitt muntra morgonhumör brukade förvåna de flesta, även mig ibland. Då jag inte hade några problem med att gå upp tidigt. Jag fyllde vattenkokaren med vatten och lät den värmas medan jag, hummandes på Let her go, tog fram två brödskivor och pålägg. När frukosten var uppäten, mina kläder var på och mitt hår var fixar så gick jag bort till Keely och knuffade försiktigt på hennes axel. Det lila röda märket hade blivit ilsknare och spritt sig över en större del.

“I´m going now, I just want you to lock the door when i´ve left” mumlade jag lågt och strök henne försiktigt över kinden. Det var konstigt att jag kunde känna en sådan syster-relation till Keely efter en sådan kort tid. Hon föjde mig sömning till dörren och låste den efter mig när jag stod ute I trapphuset. Med ett svagt leende så vände jag på klacken och begav mig till skolan.

Lite händelserikt utfyllnadskapitel! Vad tycker ni? Vänta er en hel del drama nu framöver ;) Våran egna Harry Styles kommer snart in i bilden, och han ställer till en hel del problem må ni tro..

Som svar på din fråga Ellinor, Japp, jag har läst Dark. (:  

8 Kommentarer till nästa! x

2013-06-07

Jag satte upp mitt våta hår i en bulle och virade handduken tätare kring min kropp. Det var fredag eftermiddag och dags för min och Zayns första dejt. Något jag absolut inte såg fram emot. Jag öppnade dörren till mitt rum och stängde den smidigt efter mig när mina fötter tassade fram på det kalla golvet. Jag höll tag i handduken med ena handen samtidigt som jag öppnade min garderobsdörr med den andra. Mina ögon skannade igenom klädesplaggen innan jag tog tag i ett par svarta stuprörsjeans, en vit tunika och en blå/grön skjorta och la kläderna på sängen. Jag vände mig snabbt om igen och klev i ett par matchande underkläder med svart spets. Sekunden senare ryckte jag åt mig mina slitna mysbyxor och lät handduken slängas på stolen bredvid. Jag tog tag i min iphone och kopplade in de vita hörlurarna i vardera öra. Med ett par snabba tryck emot skärmen så började musik strömma in i mina öron och jag tog hummandes på texten tag i min sminkväska. Jag slog mig ner framför sminkbordet och tog fram mascaran för att fylla ut mina svarta ögonfransar. Klockan tickade vidare och en halvtimma senare stod jag framför min helkroppsspegel och krånglade på mig kläderna. Slutligen drog jag den turkos liknande skjortan över tunikan jag bar och släppte ut håret ifrån bullen. Mitt mörka hår föll i långa vågor över min rygg och jag gav mig själv en sista blick i spegeln innan jag lämnade rummet med mobilen i handen. Mamma satt djupt försjunken i sina egna tankar och smuttade på sitt te när jag klev in i köket.

“You look beautiful honey” Hon ställde ner te koppen på köksbordet och reste sig upp för att dra in mig I sin famn.

“Even though you look like a hot model, you will always be my little princess” viskade hon I mitt öra och gav mig ett snett leende.

“Have fun tonight love” Jag nickade åt hennes mening och gav henne en kindpuss innan jag gick ut till hallen. Zayn skulle vara här om några ynka minuter. Mitt hjärta gjorde något konstigt lycko-skutt innan det sakta sjönk till botten av min mage. Jag tog ner ett par svarta skor ifrån skohyllan. Jag drog lätt på mig skorna och reste mig ifrån min hukade position. Jag tittade mig själv I spegeln och puffade upp håret en aning när jag hörde en lätt knackning på ytterdörren. Mamma stod lutad emot köksdörren och tittade på mig med höjda ögonbryn när jag med en lätt skakig hand tryckte ner handtaget och sköt upp dörren. Jag lät min blick ta in hans skönhet I smyg innan jag vände mig om till mamma.

“bye” Jag gick ut på terassen och stängde dörren bakom mig när Zayn placerade sin arm runt om min midja.

“You look incredible sexy by the way” väste han odiskret och jag kände mig en aning obekväm vid hans sida.

“Thanks, I guess” muttrade jag och fokuserade på att inte ramla med mina höga klackar. Trots längden på klackarna så var jag inte längre än till hakan på Zayn och hans sexiga skäggstubb. Radera det där sista jag sa, hans skäggstubb är inte det minsta sexig.

“So, where are we going?” frågade jag för att försöka få bort den spända stämningen I luften, även om det bara var jag som kände av den.

“It´s a secret babe” flinade Zayn och ledde mig till sidan av hans svarta bil. Hade det inte varit för Zayn så hade kvällen varit en av de få kvällar man fantiserar om. Personen du är hemligt kär I hämtar upp dig I sin svin dyra bil, och kör dig till en plats där du inte har den blekaste aning om vart den är. Men vid Zayn´s sida så kunde jag helt enkelt inte känna mig trygg. Mamma stod förmodligen I köket just nu och trodde att hennes dotter var överlycklig och ute på dejt med en super kille. Ack så fel hon hade. Zayns hade ett fast grepp kring ratten när han saktade in vid ett trafikljus. Hans mungipar rycktes lätt uppåt när han kände av att jag stirrade på honom. Jag vek en aning generat undan blicken och riktade den utåt där skymningen började lägga sig över Bradford. Gatorna var lagom tomma och ett par enstaka människor vandrade omkring.

Efter att vi hade åkt ett rätt bra tag så saktade Zayn in bilen och svängde in på en infart som ledde till en liten parkering. Zayn vred om bilnyckeln och bilen stängdes av med ett svagt läte. Jag tog tag i handtaget för att öppna dörren men släppte den sekunden senare när jag insåg att dörren av låst. Zayn gav mig ett brett flin och klev ur bilen innan han joggade runt fordonet och öppnade min dörr.

”Thank you” Zayn gav mig en kort nick och la armen runt min midja för att leda mig bort emot en liten restaurang.

”It may not be the best restaurant in town. But it´s the first one i´ve ever been to” Jag tittade med höjda ögonbryn på Zayn och förvånades över hans seriösa ton.

”Oh okay” var allt jag svarade. Jag gick tyst vid hans sida fram till ingången av restaurangen och väntade på att han skulle öppna dörren. Jag gav honom ett lätt leende när han höll upp dörren och bad mig att gå in. Värmen slog emot mig med en pust och en servitris gjorde sin väg fram till oss.

”Welcome to reastaurant Stroom. How many?” Han log ett vänligt leende som avslöjade hans vita tänder, men det försvann lika snabbt som han såg Zayn stå bakom mig. Jag vände mig frågandes om och förstod med ens varför hans leende försvann. Zayn´s blick var inte något man lekte med. Jag gav honom en menande knuff i sidan och vred tillbaka blicken till servitrisen.

”Yeah, a table for two” muttrade Zayn och la beskyddande en arm över mina axlar. Jag himlade lätt med ögonen och gick efter servitrisen bort till vårt bord. Han lämnade oss ensamma och gick tillbaka till köket.

”Son of a bitch” Jag vände ilsket upp blicken emot Zayn och korsade armarna över bröstet.

”He didn´t do anything Zayn. He just talked to us. So stop being a dick” fräste jag irriterat.

För första gången på evigheter så svarade inte Zayn. Han lät istället sin blick svepa över menyn han höll upp och ignorerade min replik. Några minuter senare så kom samma servitris tillbaka med ett mer osäkert leende samtidigt som han vek upp sitt anteckningsblock.

”Something to drink?”

”A beer” Jag gav Zayn en irriterad blick på grund av hans attityd innan jag själv tog ton.

“I would like a glass of water, please” Han log emot mig och skrev upp våra beställningar.

“And something to eat?”

Jag kikade igenom menyn ännu en gång och bestämde mig för varmrökt lax, kokt potatis och sallad.

“Uhm, number three please” bad jag och pekade emot beställningen jag ville ha och lyssnade knappt på vad Zayn skulle ha.

“So Keely. I would like to talk with you about last Sunday”

Jag frös till av hans mening och kände hur min puls steg för varje sekund.

“Care to tell me why you run away?”

“Really? You don´t know why?” fnös jag, fortfarande en aning skrämd, och skrapade på min ena nagel som blivit så mycket mer intressant den senaste minuten.

“No I don´t know why. And as I said, care to tell me?”

“You came in to my house. Scared the heck out of me and forced me to go with you. Then you expected me to sleep in the same bed as you, but I ended up at the floor. I didn´t want to go with you, I didn´t like the idea of sleeping in the same bed as you, all I wanted to do was to go home. And that´s what I did” Han tittade på mig med höjda ögonbryn drog ena handen längs sin käke. Ett lätt leende lekte över hans läppar samtidigt som han släppte ut ett lätt skratt. Nu var det min tur att höja mina ögonbryn.

“You could have said no”

“And you would let me?”

“Nope” Han uttalade det sista med ett ploppande läte över ´p:et´och flinade mot mig. Jag kunde inte låta bli att släppa ut ett litet skratt, även om min hjärna bad mig att hålla tyst.

Middagen gick fort och jag och Zayn lämnade restaurangen med mätta magar. Jag var en aning orolig för Zayn då han hade druckit ett par öl och var lite extra flummig. Han skulle precis öppna dörren åt sig själv för att hoppa in när jag stoppade honom.

“Zayn, you´ve been drinking. I´ll drive” Suckade jag tröttsamt och tog tag I hans axel. Han vände sig bryskt om och stirrade på mig, ryckte på axlarna och gick hopplöst över till andra sidan. Jag klev nervöst in I bilen och satte mig tillrätta I det enorma svarta sätet. Zayn hjälpte mig att justera sätet så att jag nådde pedalerna innan han lutade sig tillbaka I sitt säte och tittade på mig.

“What? Are you just gonna sit there like a mofo, or help me with this.. thing?”

“Thing? Love, this is a car” flinade Zayn roat och sträckte sig över för att stoppa in bilnyckeln.

“It´s not that hard. Just try and you´ll be fine” Jag drog in ett andetag I mellan sammanbitna tänder och kikade försiktigt I backspegeln medan jag backade ut ifrån vår parkering.

“Breath. Jesus” skrattade Zayn när vi äntligen kommit ut på vägen. Jag gasade på och kände hur ett smått segrande leende spred sig över mina läppar. Zayn hjälpte mig att styra så att vi skulle hitta hem, och när jag äntligen kände igen vägen vi åkte på så släppte en stor klump I mitt bröst. Bokstavligt.

Jag stannade bilen och knäppte loss mitt bälte för att gå ur bilen, men Zayn hade andra planer. Han klev ur bilen och kom över till min sida innan jag ens hann kliva ur bilen ordentligt. Jag skulle precis stänga den bakom mig när han tryckte upp mig emot dörren så att den smälldes igen av min rumpa. Ett chockat läte for ur mina läppar när Zayns händer drogs upp längs mina lår.

“Zayn, stop it” väste jag nervöst och försökte knuffa bort hans enorma kropp.

“Relax” Jag kände paniken välla över mig när hans händer gick upp mot mina höfter och följde min kropp tills de stannade vid min hals. Innan jag hann reagera så var hans läppar hårt pressade emot mina och hans andetag hade blivit tungre. Jag kved ynkligt till när han bet tag I min underläpp och försökte ännu en gång knuffa honom ifrån mig. Han grep tag I min handled och tryckte fast den emot bilrutan samtdigt som han gned sitt kön I ren desperation mot mig.

“Zayn. Stop it. Now” fräste jag och försökte blinka bort tårarna som byggdes upp I mina ögon.

“Shut up bitch” Mina ögon vidgades till dubbel storlek när hans händer slank in under min vita tunika och drogs längs min blottade mage. Jag ryckte snabbt bort hans händer och tog all min kraft för att knuffa honom I bröstet. En smäll ljöd I närheten och det var först när smärtan kom som jag insåg att han faktiskt hade slagit till mig. Min hand for upp för att skydda det ömma stället över min kind samtidigt som ett par tårar trängde sig ur mina ögon.

“Zayn please” bad jag. Hans läppar hade vandrat ner ifrån mina läppar och var upptagna med att lämna sliskiga kyssar längs min käke. När jag insåg att han inte hade några planer på att sluta så brast jag totalt. Jag knöt mina nävar och bankade honom hårt I bröstkorgen så att han förvånat stapplade ett steg bakåt. Sekunden senare så kände jag något hårt träffa benet precis under ögat. Han hade slagit mig. Zayn Malik hade slagit mig.

Moalinns point of view

(för att ni inte ska bli helt förvirrade, så utspelar sig den här delen vid samma tidpunkt som Keely ´flydde´ifrån Zayn. Alltså söndag morgon)

 (BILD KOMMER)

Jag kisade försiktigt med ögonen och blundade hastigt igen när solens strålar lös upp Niall´s rum. Ett högt stön lämnade mina läppar när jag vände mig om på mage och begravde huvudet i kudden. Jag sneglade över på Niall och hörde hur dämpade snarkningar ljöd.

”You´re staring at me” Jag vände generat ner blicken i kudden igen och hörde hur Niall skrockade vid sidan av mig.

”Shut up” mumlade jag och slängde med handen åt hans håll. ”I´m gonna stay in this bed the whole day. Just for your information” flinade jag och drog täcket över mitt huvud.

”Sounds good to me, we can watch a movie and then order some pizza from the place down the street” mumlade Niall emot min axel och placerade en lätt kyss där hans läppar nyss varit. En rysning for längs min ryggrad och jag fnissade försiktigt åt mitt eget beteende.

”Whatcha doin´?” frågade jag nyfiket och lyfte upp mig själv på armbågen. Jag studsade upp när Niall´s tyngd lämnade sängen och han gick sakta fram till teven som hängde på väggen mitt emot. Han vände sig bara om med ett finurligt leende och ägnade sig sedan åt en hylla under teven. Inte långt där efter så startade introt till någon film och Niall smet ut ur rummet. Jag knep frustrerat ihop ögonbrynen och tittade ut efter Niall samtidigt som jag undrade vart han tog vägen.

”Wait there princes, i´ll be back in a minute” ropade Niall som befann sig någonstans i sitt hus. Det var bara Anna,Liam och Lovisa som hade egna lägenheter, medan jag,Niall och Keely bodde hemma hos våra föräldrar. Jag drogs ifrån mina egna tankar och stirrade på teven där Patrick Dempsey åkte omkring på sin gräsklippare. Introt till ´Can´t buy me love´ ljöd i hela rummet medan ett brett leende spred sig över mitt ansikte. Jag puffade upp kuddarna bakom oss och lutade mig emot väggen så att jag hade perfekt syn emot teven. Dörren sköts upp och Niall klev in med ett stort leende och blottade alla sina perfekta tänder. Min blick drogs ner mot brickan han hade i handen och jag drog rörd efter andan.

”Niall you didn´t have to” mumlade jag en aning generat och tog emot frukostbrickan som han räckte över till mig.

”I know, but i wanted to” flinade han och gav mig en lätt puss på kinden. Jag tog upp en av mackorna han fixat och satte hungrigt tänderna i matbiten.

”So, how did you know that i loved this movie?” sa jag strax efter att jag svalt ner en bit av smörgåsen.

”I know you babe”

“I feel so sorry for him” suckade jag och plutade med läpparna emot Niall när Cindy avslöjade Ronald.

”but his a dick!” utbrast Niall. “Just look at the way he acts. I mean, who does a thing like that?!” Han fläktade tjejigt med armarna och gick upp I en högre ton än vad hans röst klarade av. Jag frustade till och lät ett högt skratt slippa ur min mun och ett segrande leende spred sig över hans ansikte.

Vi låg och diskuterade resten av filmen och klockan hann precis slå sju när jag gick ner emot hallen med Niall efter mig.

”Wait, Moalinn i need to tell you something” sa Niall när jag tog tag i dörrhandtaget och han kliade sig nervöst i nacken. ”I.. Uhm.. I, you know we´ve been together for a while.. But I never told you that i..” han snubblade på sina egna ord och en lätt röd nyans tonade upp sig på hans annars bleka kinder.

”What?” frågade jag fundersamt och tittade på honom med höjda ögonbryn.

”I love you, Moalinn” han tog ett djupt andetag och öppnade ena ögat för att se min reaktion. Jag stod still i några sekunder och tog in det han hade sagt innan jag slängde mig om halsen på honom och placerade ut snabba kyssar över hans ansikte.

”I love you too” mumlade jag emot hans hals och lät mina händer hänga runt hans hals. Han bröstkorg vibrerade emot min kropp när han skrattade åt min reaktion och strök mig sakta över håret.

”Well, i better get going” suckade jag tröttsamt och backade undan ifrån min pojkvän. Min alldeles egna pojkvän. Men mina planer ändrades när han tog tag runt min midja och drog mig emot hans kropp. Jag ställde mig försiktigt på tå och minskade utrymmet emellan våra läppar. De varsamma kyssarna gick över till vilt hångel när Niall smekte min underläpp med sin tunga. Jag särade sakta på läpparna och lät hans tunga utforska min mun medan han backade upp oss emot väggen bakom oss. Jag spärrade chockat upp ögonen när jag kände hur han desperat pressade sina höfter emot mina, upprepade gånger med stängda ögon. När han insett att jag hamnat i något chocktillstånd backade han generat undan och drog ena handen igenom håret.

”I´m sorry, i didn´t mean to..” jag avbröt honom med att snudda vid hans läppar och öppnade sedan ytterdörren.

”See you tomorrow love” sa jag snabbt och stängde dörren bakom mig och började gå hemåt med brett leende som prydde mitt ansikte.

Keely´s perspective

Morgondagen därpå..

”Yes Liam, i´m going to be okay.” Sa jag för sjuttonde gången och knuffade Liam emot ytterdörren. Han tittade skeptiskt på mig och sken sedan upp i ett smalt leende.

”Just call me if you need anything and i´ll be home in a minute. And don´t open the door for ANYONE” han uttalade de sista orden med en stark betoning och drog in mig i en typisk Liam-kram. Jag släppte ut ett fnittrigt skratt och tryckte honom ut ur lägenheten.

”Oi Liam!” hojtade jag när han var på väg mot trapphuset. Han vände sig om. ”When are you going to ask Lovisa out on a date?” flinade jag och blinkade med ena ögat. Jag trodde att han skulle ge mig en sur blick och skita i att svara. Men istället drog han handen igenom sitt korta hår och bet sig lätt i läppen.

”One day..” var det sista han sa innan han rusade ner för trappsteget och sekunden senare hörde jag glasdörren slå igen med en smäll. Jag drog igen dörren och vred om låset. Teven var på inne i vardagsrummet och jag gick med trötta steg och slängde mig ner i soffan. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen för att kunna zappa emellan kanalerna. När min ögonlock blev tyngre och ögonen kändes förfärligt tunga att hålla öppna så stängde jag av teven och gosade ner mig själv under en av de tusentals filtar som omringade Liams soffa.

Lägenheten låg i en ödslig tystnad och det sista jag hörde var mina egna gäspningar som återupprepades igen och igen.. Jag tittade mig yrvaket omkring och sträckte mig efter min mobil för att kunna se vad klockan var. 2:14 Pm Vad var det som hade fått mig att vakna? Som på beställning fick jag svaret några få sekunder senare. Någon stod utanför dörren och knackade. Jag tassade bort till hallen och drog på mig en av Liam´s tjockare tröjor eftersom jag inte hade någon vidare stor lust att visa mig i ett tunt linne för en främling. Jag stannade upp framför dörren och kikade ut igenom kikhålet för att se vem det var. Min kropp blev med ens spänd och det kändes som om alla mina muskler hade låst sig. Jag bråkade med mina egna tankar en stund innan jag backade ett steg och vände mig om för att ta tag i telefonen.

”Keely, i know that you´re here. Just open the door so we can talk” Jag höll fortfarande telefonen bakom ryggen och vred om låset. Dörren öppnades sekunden senare och Louis klev in i lägenheten, tillsammans med tjejen jag sätt tidigare och en av killarna. Om jag inte minns helt fel så var det han som var Andrew. Tjejen, vem hon nu var, stängde dörren bakom oss och gav mig ett svagt leende.

”I´m Ellinor” hon sträckte fram sin hand i väntan på att jag skulle skaka den, och med nervösa händer sträckte jag fram min andra hand och log. ”Keely”. Andrew och Louis stod lutade emot köksbänken medan Ellinor satte sig ner vid köksbordet.

”Soo..?” började jag för att få dom att prata.

”Well, Zayn isn´t mad at you. You know” förklarade Louis med en suck och tittade åt mitt håll. ”Why would he be mad at me?” muttrade jag surt och korsade armarna över bröstet. Louis harklade sig lätt och tittade bort mot Andrew, som i sin tur tog ton för första gången.

”You run away from him, twice” Han pratade som om det var jag som hade gjort fel. Mitt blod rusade i kroppen och jag kände ilskan stiga mig till upp över öronen. ”Yeah and i wonder why” skrattade jag ironiskt och tog upp min iphone. Bara för att den sekunden senare rycktes ur händerna på mig. ”You need to listen carefully, bitch” morrade Louis och backade upp mig mot väggen. Mina händer darrade av den plötsliga händelsen och jag var rädd för den sida av Louis som jag precis lockat fram.

”Zayn´s a good guy, You just need to find the real him” Han fick en stöttande hand på axeln av Andrew och backade undan. ”He kidnapped me and you´re saying that he´s a good guy?” ilska blev till frustration, och frustration blev till tårar. Jag torkade irriterat bort en tår som gled ner för min kind och stirrade på Louis. Han i sin tur verkade mjukna av min reaktion och drog suckandes en hand igenom sitt hår. ”Just give him a chance” och med det lämnade dom alla tre lägenheten. Jag sjönk ner längs väggen i samma sekund som ytterdörren stängdes och kände tårarna svämma över i mina torra ögon. Dörren öppnades igen några minuter senare stängdes med en smäll. Liam hade antagligen slutat tidigare och begett sig hem för att kolla till mig. Jag drog gång på gång händerna under ögonen och hoppades på att han inte skulle fråga allt för mycket. Stegen gick runt omkring i lägenheten och personens tunga steg lät inte alls som Liams. Personen kom närmare och närmare och slutligen visade han sig i dörröppningen. Hans blick fastnade vid min och jag kände tårarna komma en gång till. Jag kurade ihop mig till en boll och drog skyddande armarna runt huvudet samtidigt som jag snyftade hopplöst. Han gick fram emot mig men istället för att rycka tag i mig, som jag hade förväntat mig, så satte han sig med ryggen mot väggen bredvid mig. Jag satt på helspänn, rädd för att han skulle tappa humöret och bli sur. Men han satt bara där, utan att göra det minsta lilla.

”I´m sorry” Jag tittade chockat upp ifrån mina knän och stirrade på honom med vidöppna ögon. Bad han om ursäkt? Han, som inte bryr sig om minsta fluga? Han mötte min blick innan han vände bort den igen, och såg skamset ner i golvet. Visst, det han hade gjort var allt annat än okej, men vad hade flugit i honom?

”Wha.. What?” stammade jag patetiskt fram och satte mig i en bekvämare sits. Han ryckte lätt på axlarna och stirrade ut i tomma intet. ”I´m sorry, i´ve been such a dick” Jag fick inte fram några ord.

”Can i ask you out on a date?” frågade han snabbt och stirrade på mig. Jag knep ihop ögonen och skakade långsamt på huvudet.

”I don´t think that´s a good idea..” började jag men blev snabbt avbruten av att han reste sig upp.

”Good, i´ll pick you up nine o´clock at Friday” och med den meningen styrde han stegen ut till hallen och lämnade lägenheten. Jag gick förvirrat bort till vardagsrummet och sjönk ner i soffan med huvudet bultandes av alla tankar. Vad var det som just hände..?

Vad tycker ni? x

Fick en fråga om hur många kapitel novellen kommer att innehålla. Det är rätt svårt att svara på, men jag skulle gissa på att den kommer avslutas runt 50 kapitel. Kanske mer, Kanske mindre.

Ha en bra dag finisar! (: x

Jag begravde huvudet djupare ner i kudden när rummet lystes upp av dagsljuset. Vänta va? Vilken kudde?! Jag satte mig snabbt upp och tog automatiskt upp händerna till pannan för att vänta på att huvudvärken skulle försvinna. Vart var jag? Gårdagens minnen kom ifatt mig och jag grimaserade ogillande när jag insåg att jag låg i Zayns säng, trots att jag envisats med att ligga på golvet. Jag drog in ett djupt andetag när något, eller någon med andra ord, rörde sig bakom mig. Zayn´s arm drogs bort ifrån min midja och jag tog chansen för att kunna förflytta mig ifrån sängen. Zayn låg på mage och höga snarkningar for ur hans mun trots att de borde ha dämpats av kudden han praktiskt taget låg begravd i. Min blick drogs ner ifrån hans morgonruffs till det enda klädesplagg han hade på sig, ett par svarta calvin klein kalsonger som satt tight över hans nederdel. Jag kom på mig själv med att stirra och vände mig snabbt om för att finna min väska lutad mot väggen. Jag smög försiktigt dit och drog igen dragkedjan. 

Med en sista blick på Zayn så drog jag upp väskan över ena axeln och öppnade dörren till hans sovrum. Huset låg i en spänd tystnad och jag fick noga se vart jag satte fötterna för att det inte skulle låta när jag gick ut emot hallen. Jag stannade upp vid öppningen till köket och kikade försiktigt in och såg Louis, Andrew och en tjej sitta vid köksbordet. Louis satt åt mitt håll medan de två andra satt med ryggen emot dörröppningen. Jag bet lätt tag i min underläpp och väntade på att Louis skulle kolla bort, så att jag kunde smita förbi. Som om Louis hade hört min önskning så vände han sig om och tittade på klockan. Jag tog tre smidiga steg och andades tyst ut av lättnad när jag såg ytterdörren en halv meter ifrån mig.

”Louis! Have you seen Keely?!” Hela min kropp spände sig när jag hörde Zayn´s förbannade röst och jag glömde helt av att vara tyst. Jag rusade fram emot dörren, slängde upp den och rusade ut åt samma håll som vi kommit ifrån dagen innan. Min puls ökade för varje steg och när jag vände mig om för att se Zayn och Louis komma springandes efter mig så dämpades den inte direkt.

”Wait!” skrek Louis och ökade stegen. Jag svängde snabbt in i nästa gränd och kände tårarna byggas upp i mina ögon när jag såg tegelväggen som blockerade min flyktväg. I ren panik tittade jag snabbt omkring mig och kastade mig ner bakom första bästa container. Jag knep ihop ögonen när jag hörde stegen komma närmare och hoppades med hela mitt liv på att de skulle vända och gå tillbaka.

”fuck, she´s gone” muttrade Zayn surt och slog till till något som skramlade till.

”You´ll find her again mate. She´s probably home by now” suckade Louis trött och av ljudet att döma så började de två morgontrötta killarna gå tillbaka mot huset. Så fort stegen och killarna var utom synhåll så kröp jag fram ifrån mitt gömställe och drog upp luvan för att dölja mig själv om de mot all förmodan skulle vara kvar. Jag tog upp min mobil och slog snabbt in Liam´s mobilnummer.

”Keely! Where are you?!” tjöt han nervöst ifrån andra sidan luren. Bara tryggheten ifrån att höra hans röst fick mig att vilja brista ut i tårar.

”Liam, Can you come and pick me up? I´ll text you the address. And please, hurry up” mumlade jag och tittade mig omkring för att lista ut vart jag skulle be honom åka. Han svarade med att han redan var på väg och sedan la vi på.

Jag gick fram och tillbaka på samma ställe och försökte försäkra mig om att Liam skulle komma i vilken sekund som helst. Och för andra gången den här morgonen så verkade det som om någon hade hört min önskan. Liam´s välbekanta volvo kom körandes längs vägen och ökade farten när han såg mig stå längs trottoaren.

”Babe, what happened? Tell me everything” sa han tröstande när jag kastade mig in i bilen och bad honom köra där ifrån.

”So you´re saying that he came in to your house, and forced you to go with him? Frågade Liam surt och hade en söt rynka i pannan. Jag nickade trött och tog en till klunk av teet som stått rykandes på soffbordet.

”You know that he could go to jail because of that. You just have to call them” Jag skakade frenetiskt på huvudet och stirrade på Liam.

“You should have seen the way he reacted when he heard you talk about the cops” muttrade jag med en rysning och försökte att tränga undan gårdagens händelser.

”Well, i texted Anna, and she´s on her way over” tröstade han smått och la upp filten om mina axlar ännu en gång.

Annas perspektiv

Jag la ner mobilen i fickan på min jeansjacka och gick in i affären som inte låg vidare långt ifrån Liam´s lägenhet. En svart välbekant stod parkerad utanför affären och det blev inte mycket bättre när sex ännu mer bekanta killar stod lutade emot den. Jag ökade på stegen och fokuserade istället blicken på glasdörrarna som öppnades när jag klev in i butiken och gick genast bort emot godisavdelningen. Japp, jag är en enorm godisgris. Finns det godis, så äter jag. Går jag förbi en affär, så måste jag helt enkelt köpa godis. Jag styrde stegen fram och tillbaka längs godisavdelningen tills jag valde ut tre påsar och gick bort mot kassan. Kvinnan som satt bakom disken log vänligt emot mig och skannade in varorna i väntan på att jag skulle betala. Så fort jag klev ut ur dörrarna hörde jag någon strax bredvid mig och sekunden senare hade något tagit ett fast tag runt min arm och börjat dra mig bort emot bilen. Jag gjorde inget motstånd eftersom jag förmodligen bara skulle hamna i mer trubbel om jag kämpade emot. Som jag hade väntat mig så var det en av Zayn´s kompisar som hade hämtat mig och dragit mig bort emot Zayn och de andra. Louis lät sin blick svepa över mig när jag kom gåendes och jag kunde inte låta bli att rodna av tanken.

”So, you´re Keely´s friend. Right?” Jag nickade stumt och tittade runt omkring på killarna som stod runt omkring mig.

”yeah, why?” Ett brett flin spred sig på Zayn´s läppar när han fick svaret han ville ha och tog ett steg närmare mig.

”Do you know where she is?” Det var något med hela situationen som gjorde att jag inte var rädd, inte det minsta faktiskt. Jag gav ifrån mig ett sarkastiskt skratt och tittade upp på honom med höjda ögonbryn.

”Yeah, why?” svarade jag ännu en gång.

”She is.. oh wait, why should i tell you?” flinade jag elakt och backade undan. Hans blick utbyttes emot något mörkt samtidigt som han tog ett hotande kliv emot mig.

”I won´t hesitate to call the police and you know that” flinade jag ännu en gång och backade undan ifrån hans gäng. Märkligt nog tog han ett steg tillbaka och tittade på mig ifrån topp till tå. Jag tittade på killarna med höjda ögonbryn i väntan på att de skulle säga något mer, och när de för första gången stod tysta så vände jag mig om och gick där ifrån. Utan en vidare tanke på att de kunde följa efter mig så svängde jag upp vid Liam´s port och slog in koden till trapphuset. Dörren öppnades i samma sekund som jag knackade på och Keely stod rödögd i dörröppningen.

”What happened?” frågade jag chockat och klev in lägenheten.

 En halvtimma senare sitter jag i Liam´s soffa med ena armen om Keely och blicken fastklistrad på teverutan. Fast mina tankar var långt borta ifrån teverutan och cirkulerade för det mesta kring Louis,Zayn och resterna av deras gäng.

”Liam, can i stay at your house for a few days? I don´t wanna face Zayn in school, if he´ll be there”

“Of course babe, you sure ´bout this?” frågade han oroligt och fortsatte att zappa kanaler.

”WAIT STOP!” tjöt jag när jag såg introt till ”friends”. Liam och Keely tittade chockat på mig när jag plötsligt skrek till av lycka och jag vände förvånat blicken åt deras håll.

”What? It´s ´Friends´?” flinade jag och ryckte skrattandes på axlarna.

”You´re sick mate..” muttrade Keely och slängde upp benen i mitt knä.

”Nah, you´re the sick one”

“Oh just shut up you two” stönade Liam tröttsamt och reste sig ifrån soffan med ett svagt leende. ”I don´t know about you guys, but i´m hungry” sa han och strök sig lätt över sin vältränade mage.

”Yeah, why don´t you call Lovisa and ask her out for dinner then?” flinade jag. Han gav mig ett ont öga och gick sedan ut i köket och lämnade mig och Keely i vardagsrummet.

”So what are you going to do about Zayn?” frågade jag så fort Liam var utom synhåll.

“I don´t know. I will try to stay away from him” mumlade hon dystert och sträckte sig efter godisskålen. Jag nickade fundersamt men bestämde mig för att inte grubbla mer över det nu, för stunden i alla fall.. 

Tadim ladum! Kapitel sex är uppe av FA. Ska försöka att skriva så många kapitel som möjligt under helgen, och sedan kanske jag lyckas skriva klart novellen under påsklovet. Vad tycker ni? 

Har redan grymma planer på nästa novell, mahwah ;D

Minst sex kommentarer till nästa kapitel! 

Klockan var sex när en hög knackning ekade ifrån ytterdörren och en lång skugga visades utanför hallfönstret. Jag tog skrämt upp närmaste föremål för att skydda mig själv, och i det här fallet så blev det en stekspade. Knackningarna på dörren ökade och blev allt kraftigare och kraftigare när jag inte rörde mig ur fläcken.

”Keely, open the fucking door!” röt Zayn utifrån, och trots att det var en hel dörr emellan så hörde man att han inte tog det här på skoj. När dörren såg ut att börja ge vika och eftersom att Zayn inte verkade ha några planer på att ge sig rusade jag fram till dörren och drog skakigt i låset. Zayn vräkte upp dörren så fort att jag chockat stapplade ett par steg bakåt och tog stöd emot köksbänken för att inte tappa balansen helt.

”Do you think this is fun, or what?!” fräste han helt klart irriterat och knöt nävarna som tidigare hade hängt slappt vid hans sidor.  Hans blick mjuknade en aning när han såg att jag skrämt höll stekspaden i ett fast tag, redo för att skydda mig själv. Ett leende började sakta tränga sig upp på hans läppar och sekunden senare började han att skratta lite smått medan han skakade på huvudet.

”Really? You tried to protect yourself with that..thing?” flinade han och inspekterade stekspaden med höjda ögonbryn.

”Did you pack your stuff? And did you tell your mother that you´re gonna stay at your friends house?” frågade han nonchalant och gick vidare in mot vardagsrummet.  Jag svarade inte utan svalde bara lätt medan jag försiktigt tog fram min iphone och började slå in numret till polisstationen.

”I would not do that if i were you”

Jag hoppade skrämt till och vände mig irriterat om emot Zayn som smugit sig upp bakom mig.

”Just do as I told you” suckade han tillslut och nickade emot min mobiltelefon. Frustrerat och en aning rädd skrev jag motvilligt in ett sms till mamma där jag skrev att jag skulle sova hos Liam i ett par dagar. Jag drog in ett djupt andetag när meddelandet hade skickats iväg och låste mobilen för att kunna lägga ner den i fickan på mina mysbyxor.

”Good girl, i´ll wait for you over there” sa Zayn och pekade bort emot hallen. Jag nickade åt honom och skyndade mig upp för trappan till mitt rum. Jag kanske kunde smita ut igenom fönstret?

Under tiden som jag hafsigt slängde ner underkläder,jeans och ett par tröjor så gick jag gång på gång igenom olika flyktvägar i huvudet.  Jag drog ihop dragkedjan på väskan jag använt och gick fram till fönstret. Jag skulle förmodligen stuka ett ben eller två om jag hoppade, men det var det värt. Jag knuffade upp fönsterrutan och svalde ljudlöst när jag tittade ner på den gröna gräsmattan. Det var rätt högt..   Nåväl, here goes nothing. Jag tog sats och svingade ena benet över räcket samtidigt som jag höll fast i kanterna så att jag inte skulle falla. När jag satt med båda benen dinglandes utanför fönstret tog jag ett djupt andetag och tänkte precis släppa när en stark arm lades runt min midja och drog mig inåt igen.  Jag sparkade frustrerat med benen och försökte komma loss ifrån Zayns grepp, men istället hårdnade det och på något mirakulöst sätt lyckades han hålla mig i luften med en arm. Jag gav ifrån mig ett lågt stön när han oförsiktigt kastade upp mig över sin axel och greppade tag i min väska för att lämna huset.

”Put.me.down” morrade jag surt när han sparkade igen ytterdörren och började gå emot sin bil som stod parkerad en bit bort.

”So you can run away, again? Don´t think so , bitch”

Jag gav upp efter ett par slag I hans rygg och lät min kropp lealöst hänga över hans ena axel. Mitt huvud dunsade lätt emot hans rygg och han hade förmodligen min rumpa vid sitt ansikte, men något sa mig att han inte var så missnöjd.. Han drog upp bagageluckan på sin bil och slängde in min väska i baksätet och släppte ner mig på marken, fortfarande med ett hårt grepp runt min midja.

”Jump in” uppmanade han och öppnade dörren till framsätet. Lydigt tog jag ett stort kliv in i bilen och kröp ihop så gott jag kunde i sätet. Han joggade runt bilen och hoppade smidigt in i förarsätet, han satte in bilnyckeln i bilen och startade igång fordonet med ett svagt läte.

”So.. I´m going to stay at your house..?” frågade jag försiktigt, men till min stora förvåning så fick jag inget svar.

”You know, it would be easier to like you if you didn´t ignore people when they´re trying to be nice” muttrade jag surt och stirrade ut igenom fönsterrutan. Jag sträckte ner handen I fickan på mina mysbyxor och fiskade snabbt upp min iphone för att smsa Liam.

”What are you doing?” Zayn tittade på mina händer i ögonvrån och växlade blicken emellan mig och vägen. Om han bestämde sig för att ignorera mina frågor, så kan jag lika gärna ignorera hans.

”Fucking answer me!” morrade han igenom sammanbitna tänder och slog ena handen i ratten.

”I.. I´m going to text Li..Liam” stammade jag patetiskt och börjde skriva ett sms. Bilen tvärstannade och jag fick hålla hårt i min mobil för att inte tappa kontrollen om den.

”Call him, and put the speaker on” Jag nickade sammanbitet och slog in Liams nummer innan jag klickade på “högtalare” och hörde signalerna gå.

”Hi babe” skrattade Liam trött när han svarade och reaktionen hos Zayn var som väntad, han spände alla sina muskler och stirrade surt ner på min mobil.

”Hey Liam, could you do me a favour?” frågade jag snabbt och hoppades innerligt på att han inte skulle fråga allt för mycket.

”Yeah sure, what do you want me to do?”

“Uhm.. I told my mother that I was going to stay at your apartment for a few nights..  So if she wonder where I am, i´m with you. Okay?” Orden rullade ut ifrån min mun som på ett rullande band, och Zayn nickade lätt vid min sida.

”Okay… can I ask why?” Jag skulle precis svara när Zayn hann först.

”None of your buisniess” muttrade han surt och vred igång motorn. Jag knep ihop ögonen när Liam drog efter andan och fortsatte sedan.

”You´re with Zayn?!” Jag mumlade tyst och generat ut ett ”mhm” och fick ta emot en kall blick av Zayn.

”Are you okay? Did he hurt you? Should I call the co..”  Jag avbröt honom snabbt och hoppades på att Zayn inte skulle ha lyssnat på det han sa. ”No Liam, i´m fine.. i think. I´ll see you in a few days.  Bye” mumlade jag snabbt och la på innan Liam hann svara eller oroa sig mer.

”That´s my girl” skrockade Zayn ifrån förarsätet och gav mig en lätt klapp på benet. Jag tittade äcklat upp på honom och vände mig sedan emot fönsterrutan för att försöka få en lugn stund i min egen kropp.

”We´re here” sa Zayn efter ett tag och svängde in i något som jag skulle kalla för en gränd. Han parkerade bilen in till kanten av den smutsiga trottoaren och klev ur bilen strax innan mig.

Jag tog emot min väska ifrån zayn och följde tyst efter honom när han började gå längre in i den mörka gränden. Jag stannade tveksamt upp och kikade in i mörkret med en gnutta oro i magen. Jag har aldrig varit ett särskilt stort fan av mörker och läskiga platser. Zayn insåg att jag inte följde efter honom och vände sig om med ett förvånat ansiktsuttryck. Förmodligen för att han trodde att jag skulle springa iväg, men jag stod kvar och vägde lätt på fötterna. Utan att bry mig vidare mycket om att Zayn inspekterade mig tog jag försiktigt ett steg bort ifrån bilen och tittade mig hela tiden runt omkring. Man vet aldrig vad som kan komma krypandes ifrån en soptunna. Jag tog tre små steg till och skrek till när jag råkade snudda vid en tom ölburk. Zayn tittade på mig med höjda ögonbryn och gick sakta fram emot mig med en road glimt i ögonen. Jag stannade upp och tittade nervöst på honom när han la sin breda arm runt min midja och gick med mig längre in i gränden.

”Scared?” flinade han efter ett par meter när jag hela tiden var tvungen att vända mig om så att ingen förföljde mig.

”Well,  i´ve never been a big fan of the dark” flinade jag och kom strax där efter på mig själv med att känna mig trygg med Zayn vid min sida. Jag ruskade snabbt bort tankarna och försökte att inte titta åt sidorna där skuggorna kunde gömma vad som helst vid det här laget.

Mörkret skingrade sig och månens ljus fick det trä-målade huset att lysa vackert i natten.

”Wait, you live here?” frågade jag förvånat när han klev innanför grinden och började gå upp emot dörren.

”Uhm, yeah?” . Det var inte direkt någon plats man förväntade sig att en kille som Zayn skulle spendera sin tid på. Jag hängde väskan över axeln och skyndade mig efter Zayn som redan öppnat dörren. Ett par röster spred sig ut i mörkret och avslöjade att Zayn inte alls levde själv.

Jag sparkade av mig skorna i hallen och följde efter Zayn som svängde in i köket. Fem killar stod runt omkring i köket och hälsade med handslag på Zayn innan de vände blickarna åt mitt håll.  Jag log svagt emot Louis när han skickade iväg ett brett flin och gick fram emot mig. Efter vårt senaste möte så trodde jag att Louis var en rätt schyst kille, men man kan ju som sagt inte döma folk i förväg. Han ställde sig bredvid mig och placerade sin hand vid min svank medan han presenterade mig för de andra killarna. Hans hand gled längre och längre ner för varje sekund innan den fann sin plats vid min rumpa. Jag drog obehagligt in luft igenom lungorna och försökte vara så lugn som möjligt, jag hade ingen vidare stor lust att skapa problem nu. Zayn kom gåendes in i köket igen och hans ögon blixtrade till av ilska när han såg var Louis hand låg, och med det gick han fram och knuffade till Louis i bröstet så att han stapplade ett par steg tillbaka. Louis muttrade något om ´överreaktion´ och gick bort till kylen för att ta sig en till öl.

Jag sträckte osäkert fram handen till den första killen, och sa mitt namn i väntan på att han skulle presentera sig själv.

”I´m Andrew, and this is Chad,Mike and Blake” flinade han och nickade emot killarna som nonchalant nickade emot mig.

”We´re going to bed. I´ll see yah tomorrow guys” mumlade Zayn efter att killarna snackat en stund och de alla nickade emot oss med breda flin. Jag tittade förvånat och oroligt på dom innan jag vände mig om och följde med Zayn längre in i huset. Min väska stod redan placerad på hans golv så det enda jag behövde göra var att ta min pyjamas och leta reda på badrummet.

”Where´s the bathroom?” Zayn tittade upp ifrån sin mobil och slängde sig ner på sängen med en duns.

”You´ll change in here love” flinade han brett och la sig till rätta med händerna bakom huvudet.

”No, seriously where´s the bathroom?” frågade jag ännu en gång fast mer irriterat.

”Next door to the left” Jag nickade åt hans mening och skyndade mig bort till badrummet och hoppade snabbt i min t-shirt, men behöll mina mysbyxor på. Zayn låg nerbäddad under sitt täcke när jag kom tillbaka till rummet och verkade vara djupt inne i sina egna tankar.

”Um,Zayn?” Han vände sig om i sängen och stirrade på mig. Jag skyggade lätt tillbaka av hans mörka blick och harklade mig.

”Where am i gonna sleep?” jag hackade lätt på orden och gav mig själv en mental spark för att jag lät så ängslig.  Han lyfte upp en bit av sitt täcke och klappade lätt på platsen bredvid honom. Mina ögon vidgades samtidigt som min puls ökade. Aldrig i hela mitt liv att jag skulle dela säng med en främling, som dessutom verkar vara sinnessjuk och farlig. Jag skakade frustrerat på huvudet och satte mig ner på mattan nedanför hans säng. Jag kröp ihop till en liten boll och försökte göra mig så liten som möjligt i ena hörnet medan jag slöt ögonen och hoppades på att kunna sova ändå.

Woop or loop or poop or... foop? Blir så jäkla glad av alla fina kommentarer :') XoXo

Niall´s point of view 

Jag sneglade smått på Moalinn och kände hur ett leende började växa sig fram på mina läppar när jag såg henne tungt sovande emot Keely´s axel. Hon i sin tur låg med sitt huvud i Annas knä som med en hög gäsp sträckte ut armarna i luften. Lovisa sträckte sig emot Annas armar och reste sig med hennes hjälp ifrån golvet.

”We´re going to sleep in my room. Byeee” fnissade Anna övertrött och drog med sig Lovisa djupare in i lägenheten. Jag tittade ner emot Liam och nickade bort emot soffan som stod snett bredvid den jag satt i just nu.

”Share?” mumlade han trött och det räckte med en nickning ifrån mig så reste han sig ifrån sin plats och dunsade ner i den bekväma soffan med ett högt stön. Jag skakade lätt på huvudet för att få tillbaka en del energi och kikade snabbt på klockan ifrån köket. 6:35. Fint, vi lär ju sova bort hela morgondagen. Men vem orkade bry sig egentligen? Jag la mig ner bredvid Liam och drog den ena filten över min kropp innan jag lät mig själv falla in i en djup och lång sömn..

~

”wakie wakie” pep en ljus röst strax ovanför mig och jag öppnade trött och långsamt ögonen. Moalinn stod lutandes över mig med ett snett leende på läpparna, och på det en otroligt charmig morgonruffs.

”Good morning cutie” flinade jag och log ännu större inombords när en lätt rodnad började spridas över hennes kinder. Hon lutade sig ner och gav mig en snabb kyss.

”Uhm, the.. we´re going to eat breakfast” skrattade hon innan hon kvickt lämnade vardagsrummet och gick in i köket. Jag skrockade lågt åt hennes blyghet och drog på mig den svarta tröjan jag haft på mig dagen innan. Tjejerna satt vid ena sidan av matbordet när jag klev in i köket och började göra iordning frukost åt mig själv.

”Where´s Liam?” Anna tittade upp ifrån sin tallrik med flingor och ryckte lätt på axlarna.

”I´m here!” tjöt en välbekant röst bakom mig och några sekunder senare hade Liam kastat sig upp på min rygg och tjoade för fullt.

”Oh shut up you to” skrattade Lovisa tröttsamt och höll sig lätt för pannan.

”No, Because you love me” sa Liam glatt och gjorde någon segergest med handen. Jag växlade blicken emellan de två och såg en liten rodnad sprida sig över Lovisas ansikte, något som Liam inte märkte.

 ”Well guys, i better get going” suckade Keely efter en stunds tystnad och reste sig ifrån köksbordet med sin tallrik.

”Aw, poop on you” muttrade Anna tröttsamt och följde Keely´s exempel för att kunna ge henne en ´farväl kram´. Jag skakade skrattandes på huvudet åt Annas språk och sträckte ut armarna för att få en snabb och enkel kram av Keely. Nät hon kramat om alla runt omkring bordet gav hon oss en slängkyss och försvann ut i hallen.

”I´ll see you tomorrow” skrattade hon högt innan dörren smälldes igen och lägenheten lämnades tyst.

”So.. who´s up for some fifa?” föreslog Lovisa och gav mig och Liam varsin utmanande blick.

”Prepare your self Love, cause you´re gonna lose” skrattade jag elakt och skyndande mig in till vardagsrummet för att få bästa platsen att spela på..

”suck on that one, bitch!” skrek Lovisa överlyckligt och slängde ifrån sig kontrollen när hon för tredje gången slagit både mig och Liam i tre matcher.  Jag räckte retsamt ut tungan åt hennes håll innan jag gav kontrollen till Moalinn och la mig till rätta i soffan med benen i hennes knä.

                                                           Keely´s point of view  

Jag slängde upp håret i en slarvig knut och knuffade till Anna´s dörr med höften innan jag begav mig bort emot trapporna.  Mina händer försökte frustrerat få upp trasslet som bildats av mina hörlurar när jag tog de sista trappstegen ner till bottenvåningen. En lättad suck for ur mina läppar när jag stoppade in hörlurarna i öronen och satte på ”Oh darling” på hög volym.  Mina ögon drogs ifrån mobilskärmen till ett par märken i fönstret strax utanför dörren. Jag tänkte tillbaka på gårdagen och hur arg Zayn verkade vara när vi sprang ifrån honom, tänk om det var han som hade försökt slå sönder fönstret? Eller åtminstone blivit så arg att han slog näven i det? En otäck rysning for genom min kropp när jag knuffade upp dörren och klev ut i vårvädret. Solen hade lyckats ta sig upp på himlen och lät en svag värme hänga i luften. Jag mimade sakta till texten i låten och ökade på stegen en aning, mamma ville oftast ha hem mig så fort som möjligt efter att jag varit borta under natten. Förmodligen för att jag inte ska vara bakfull eller liknande. Mitt i allt tänkande körde en svart bil upp på trottoaren framför mig och föraren var allt för lik en av personerna som Zayn stått och rökt med igår. Jag började skrämt backa undan och tog ett djupt andetag när personen öppnade bildörren med en telefon i handen. Jag pausade försiktigt musiken, drog ut hörlurarna ur öronen samtidigt som den främmande killen närmade sig allt mer och mer. Jag kikade snabbt över axeln för att se gatan stå helt tom, jag väntade inte en sekund längre utan vände på klacken och började springa ner för gatan och vidare in på nästa väg. Om jag inte minns helt fel så ska man kunna ta sig till mig igenom den här vägen också, dock är den lite längre. Men jag hade ju inte direkt ett val? Jag raskade på mina steg och kände hur pulsen ökade när det välbekanta ljudet av en bil kom farandes efter mig. Andfådd och trött som jag var orkade jag inte skynda mig mycket mer utan stannade istället upp och drog in luft i lungorna. Varför flydde jag? Killarna var inte mycket äldre än mig själv, och vilka fan trodde dom att dom var? Bilen stannade till bredvid mig och fönsterrutan vevades ner.

”So, you realized that there´s no meaning with running away?” flinade han smått och öppnade bildörren.

“What do you want?” flämtade jag utmattat och tittade upp på honom, han var minst två huvuden längre än mig. ”Who are you?”

”I´m Louis Tomlinson, nice to meet you Keely” skrockade han och sträckte fram sin smutsiga hand. Äcklat tittade jag på den i några sekunder innan jag började gå ifrån denna Louis och upp för samma backe som jag just kom springandes ner för.

”You know, you can´t run away from him anyway” suckade Louis irriterat och joggade upp vid min sida.

“Why should I run away? I don´t know you, or this fucking prick called Zayn. So please, leave me alone” fräste jag och blev mer och mer förbannad för varje sekund. Min rädsla var boven bakom min attityd och därför hördes det inte hur skrämd jag egentligen var. Jag tog några diskreta andetag in igenom näsan och försökte tänka på vart jag satte fötterna. Till min förvåning stannade Louis upp och började gå tillbaka till bilen. Jag tittade snett bak och såg honom starta igång motorn men jag försökte att inte tänka på honom mer utan gick raskt upp för backen och fortsatte på vägen hem. När jag hade gått en rätt lång bit och närmade mig vårt hus så vände jag mig om helt för att se Louis köra sin bil strax bakom mig. Vad ville han mig!? Jag stannade upp och korsade frustrerat armarna över bröstet i väntan på att han skulle parkera bilen och kliva ut. Han drog fram en cigarett och en tändare ur fickan medan han lutade sig tillbaka mot sin bil och tittade på mig.

”So?”

”What?” frågade han dumt och drog in ett djup bloss.

”Why are you following me?!” utbrast jag surt och flängde ut med armarna åt sidorna.

”Zayn want me to, oh there he is!” Louis avbröt sig själv med att fimpa cigaretten och lyfta upp handen i luften. Jag snurrade runt på min plats och såg en mörk gestalt komma gåendes med en huva som täckte största delen av hans ansikte.  En gnutta oro spred sig i min mage när han kom närmare och gjorde något konstigt handslag mot Louis innan han vände sig till mig. Han stirrade in i mina ögon ett tag och för några sekunder kändes det som om han kunde se rakt in i min själ. 

 ”you know what, the thing you did yesterday. Running away with those fags, was not okay” fräste han mellan sammanbitna tänder och tog ett hotande steg emot mig.  Jag backade ett steg och nickade oförstående på huvudet.

”I´ll pick u up at six o´clock. Be ready and pack your stuff. Tell your mum that you´re gonna spend some time at your friends house a few nights”  muttrade han slutligen och vände sig om för att börja snacka med Louis. Ilskan spred sig i min kropp och frustrerat tog jag ett steg fram.

”excuse me?”

Zayn snurrade runt med en road glimt i ögonen och gav mig ett elakt flin.

”Just do as i told you, and nobody  will get hurt” skrockade han lätt och drog sin hand längs min kind.

”And what if i don´t? What If I´ll call the police?” Det hela blev mycket roligare av någon anledning och min rädsla var som bortblåst, och istället utbytt emot envishet.

Zayns nävar som tidigare hade hängt slappt vid hans sida knöt sig och hela hans kropp spändes i ett fast grepp. 

”Just.Do.as.i.told.you. Okay?” fräste han ännu en gång och tog ett djupt andetag.

”What, you´re afraid of them?” flinade jag och korsade armarna över bröstet. På några snabba sekunder hade han vänt sig om och tryckt upp mig mot tegelväggen bakom oss. Hans kropp stod hårt pressad emot min och hans ena hand låg tryggt runt min hals.

”Let go off me” mumlade jag skrämt och försökte krångla mig ur hans grepp.

”Don´t fuck with me Keely! I´ll pick you up at six o´clock. And nobody will get hurt. Okay?” han återupprepade samma mening igen och lät mig sakta återfå min normala andning. Jag skyndade mig förbi Zayn och Louis och sprang snabbt ner för gatan och stannade inte en enda gång förrän jag låst dörren bakom mig.

What the hell is going on..?

Badum tadum!  Vat do ya tink? Kooommmeeeennntteeeeerraaaaaa guuuyssss ;D Om ni är flitiga med kommentarerna så får ni ännu ett kapitel i morgon ;) xox

Jag trängde mig in mellan Niall och Anna för att se på vad det var som hade tagit deras uppmärksamhet. När Moalinn hörde oss så vände hon sig tyst om och satte ena fingret över läpparna, ett tecken på att vi skulle vara tysta. Mina ögon vidgades till dubbel storlek när jag såg den svarta skinnjackan som tight sträckte sig över hans vältränade överkropp. Samma skor som han hade förra gången vi träffades, och hans allt för välbekanta frisyr. Efter ett tags stirrande så skakade jag frustrerat på huvudet och backade undan ifrån vårat gömställe. Niall grep tag i min arm och drog mig tillbaka med en allvarlig blick, men envis som jag var bände jag loss hans hand och gick fram till godishyllan. Jag tog ett par nervösa steg fram för att börja plocka ner de godisbitarna som låg varmast om våra hjärtan, alltså det mesta. Med ett halvt öra lyssnade jag smått på vad Zayn och hans kompis pratade om och svalde nervöst när deras röster dog ut. Om det hade varit fysiskt möjligt så hade mitt hjärta hoppat ur bröstet på mig, för så kändes det när jag hörde ett par steg närma sig ifrån sidan. Jag drog hastigt efter andan när ett par armar lades runt min midja och en fruktansvärt god parfym spred sig runt om mig och personen som stod bakom.                                                                                                                                                

”Hi babe” Jag rös ovilligt till när hans läppar snuddade vid min hals men kämpade emot och krånglade mig ur hans armar.

”Don´t you ´hi babe me´ fräste jag surt och fortsatte att lägga ner olika godissorter. Dock hade jag för länge sedan glömt vad jag egentligen höll på med. Zayn skrockade lågt i bakgrunden men väntade snällt tills jag vägt godiset och gått tillbaka för att möta mina vänner.

”It´s okay that you´re staying with your friends, for now…  But I want you to be alone tomorrow night. Okay?” muttrade han surt när jag passerade honom utan ett ord. Jag skulle precis svänga runt nästa hylla när han på något sätt lyckades ställa sig framför mig med ett smalt streck över läpparna. Alltså tyckte han inte att det var allt för kul när jag ignorerade honom. Luften for ur mig i samma sekund som han pressade upp min rygg emot kyldiskarna som stod uppradade längs väggen.

”Did you hear me? You´ll be alone tomorrow night. Got it?” fräste han irriterat och höll med ett hårt grepp sina händer runt mina handleder. Jag nickade skrämt åt hans plötsliga beteende och undvek hans mörka blick så gott som möjligt.

”That´s my girl” flinade han efter ett par sekunders intensiv kroppskontakt och släppte greppet om mig. Han vände sig leendes om, körde ner händerna i fickorna på sina jeans och gick bort till kassan utan några vidare bekymmer.

”Keely!” flämtade Moalinn och drog snabbt in mig i en kram och strax efter henne kom resten lunkandes.

”What the fuck did just happened?” Niall drog frustrerat ena handen igenom sitt blonda rufs till hår och tittade på mig. Jag skakade chockat på huvudet och gick igenom händelsen som precis utspelat sig. Vad i hela fridens namn är det som händer? Och vad är det som gör att Zayn är ute efter just mig?

Annas perspective 

Jag stod som förstenat vid Lovisas sida och såg när Moalinn,Niall och Liam rusade fram för att se hur det stod till med Keely. När verkligheten slog emot mig lämnade jag snabbt platsen jag stod på och skyndade mig bort till Keely för att se till att hon mådde bra. Lovisa hängde snabbt på och la nervöst ena armen om min midja när vi pratade med Keely.

”What´s wrong with that guy?!” utbrast Keely och räckte över godispåsen till Liam. Jag skakade hopplöst på huvudet och strök henne försiktigt över ryggen medan vi började gå bort emot kassan.

”Wait, i think it´s him and his gang” muttrade Lovisa när jag ställde mig i kön och började lägga upp varorna på bandet. Som sagt, Zayn stod en bit bort med resten av killarna som ingick i hans gäng och rökte. Jag drog äcklat på näsan när jag såg den gråa röken lämna läpparna på Zayn och en av killarna. Hoppas att de alla dör av lungcancer.  Keely stod med Liams armar tryggt draperade runt hennes midja och med sin haka lutandes mot hennes huvud. Smidigt och diskret vände jag blicken emot Lovisa och såg henne titta på figurerna ,som i detta fall föreställde Keely och Liam, med en svag sting av avundsjuka i hennes ögon. Med ett lätt skratt la jag upp varorna på bandet och gav en svag nick till kassörskan medan jag försökte få fram mitt kreditkort.

”I´ll pay you later” flinade Niall tröstande när jag för hundrade gången drog tillbaka mitt kort, ännu fattigare än vad jag var förut.

”Yeah and you want me to believe in that?” fnös jag på skoj och stoppade ner plånboken I jackfickan.

“I think so. For now at least” skrockade han tröstande och la ena armen om min midja innan han visslade till sig resten av folket. Niall´s grepp hårdnade runt min midja när vi närmade oss Zayn och han gav en snabb blick till Liam som om han sa ”Håll koll på Keely” eller något liknande. Jag tittade så diskret som möjligt framför Niall och såg hur en av Zayn´s kompisar nickade åt vårt håll och muttrade något ohörbart. Även om jag stod på långt håll så kunde jag se hur Zayn spände sig och sedan hur han sakta vred huvudet åt vårt håll. Jag drog häftigt efter andan när jag såg vem det var som gömde sig bakom Zayn. Hans perfekta leende, hans pigga ögon, hans bruna rufsiga hår som aldrig ville lägga sig till rätta, och för att inte tala om hela honom..  Niall reagerade på mitt beteende och gav mig en förvånad blick medan vi passerade killarna och klev ut i vårvärmen.  Det var inte långt kvar till sommarlovet, runt sex veckor om jag inte hade helt fel.. När vi kommit ut ur byggnaden så andades alla ut och tittade sig omkring för att se så att ingen var skakad eller saknad.

”Let´s go then” Jag nickade instämmande till Lovisas ord och drog med mig Niall mot min lägenhet när en mörk stämma skar sig igenom luften.

”Ey babe, get your sexy ass over here” hojtade Zayn medan steg började närma sig bakifrån.

”Just keep walking” uppmanade Liam stressat och längde på stegen en aning, så att alla automatiskt ökade takten. Jag vet inte vart det kom ifrån, men allt adrenalin rusade runt i min kropp ifrån händelserna under dagen och utan en vidare tanke tog jag tag i Niall´s hand och började springa. Liam tittade förvånat på oss båda när vi rusade förbi honom innan han hängde på och fick Lovisa och tjejerna att börja springa de med.

”What tha fuck” fräste Zayn och avslöjade att han var närmare än vad jag trodde och hoppades på.

”run!” tjöt jag glatt och kunde inte dämpa mitt vilda leende som trädde sig över mina läppar. Niall gav ifrån sig något omänskligt indiantjut och sprang ännu fortare ner för nästa gata som ledde mot min lägenhet. Andfådda stannade vi upp utanför porten till min lägenhet och jag fick kämpa för att inte trycka på fel knappar en tredje gång. Det välbekanta ”klickandet” ljöd lätt när jag skrivit in rätt kod och Moalinn tog tag i dörren för att hålla den uppe åt oss alla.

”Don´t you dare go in there Keely!” Zayn´s röst ekade nerför gatan och studsade hemskt emellan lägenheternas stenväggar. Keely gav mig ett snett flin innan hon lät mig gå in i lägenheten med henne strax efter mig. Just som dörren gled igen och låstes började ett förfärligt bankande eka i trapphuset, och skrämda skyndade vi oss upp emot min dörr.

”Just open the damn door Anna!” flämtade Niall stressat och stirrade på min nyckelknippa som hängde ifrån min hand. Jag nickade tröttsamt och vred om låset så att ungdomarna kunde göra sig bekväma för en lång,konstig och helt random natt.

Alltså en vanlig filmkväll för oss med andra ord..

~

Jag låg med fötterna utslängda över Moalinn och Keely´s ben och lutade mig emot armstödet på soffan medan Liam och Lovisa skojbråkade med varandra om vilken film vi skulle titta på först. Niall kom in ifrån köket med två enorma skålar i varsin hand.

”You know, i could need some help” muttrade han när han för tredje gången fick gå en vända in till köket för att hämta saker som skulle behövas.

”You know, i don´t really care, mofo” skrattade jag och gnuggade ena handen under ögat. Han kikade ut ifrån köksdörren och räckte retsamt ut tungan innan hans blonda rufs försvann bort emot kylskåpet igen. Inte långt efter att Lovisa och Liam kommit överens om en film så satt Lovisa i mellan Liam´s ben framför soffan, jag undrar förresten hur lång tid det tar innan de blir ett par, och Niall bredvid Moalinn, alltså så långt bort ifrån mig som möjligt. ”Aw i love you to” gnällde jag i en jobbig ton och plutade med läpparna åt den blonda irländaren som högt förklarat att han var rädd för att jag skulle skada honom under filmen. Något som förmodligen skulle varit rätt troligt…  Jag la mig till rätta i soffan och vände blicken emot teven där Taken 2 just skulle börja..

Tadum tada!  Jag är tillbaka i Sverige efter att ha spenderat en vecka i Norge med mina kusiner! Skönt med lite break, dock har jag skrivit som satan.. Uppdateringen kommer skötas bättre nu när jag har tillgång till internett oftare ;)

Är sättet som kapitlerna publiceras på okej? Är det krånligt att läsa? vad tycker ni än så länge? Kommentera!! XOXO

Tre hela månader hade passerat och jag var inte längre ”nykomlingen” i skolan. De flesta lärarna kunde mitt namn och visste vem jag var, lika så var det med de andra eleverna. Jag hade blivit en i ”gänget” hos Liam,Niall och tjejerna. Något jag var tacksam över.

Jag klev in i klassrummet och slog mig ner vid en av bänkarna som stod närmast katedern. Moalinn och Lovisa hade svenska som sista lektion, vad Liam och Anna hade har jag ingen aning om. Medan jag och Niall hade kemi, dock lyckades han alltid bli sen. Som sagt, tio minuter in på lektionen flög klassrumsdörren upp och blottade en charmig Niall med sitt breda leende. Vår lärare, Christofer, gav ifrån sig en hög suck och pekade menande på klockan som satt runt hans handled.  Niall sa ett snabbt ”sorry” och skyndade sig bort till sin plats bredvid mig. ”What is it with this lesson and you?” skrattade jag tröttsamt när jag ännu en gång fick be honom lägga ifrån sig sin iphone. ”Well, i just don´t like it” flinade han tillbaka och petade mig lätt i sidan. Han var upptagen med att smsa med Ali med andra ord.. Ett högt tjut lämnade mina läppar och i samma sekund vände sig Christofer mot mig och gav mig en sur blick. Jag vände mig snabbt mot Niall och gav honom en varnande blick innan jag vände min uppmärksamhet till kemiboken som orörd låg framför oss.

Vi gick bredvid varandra till våra skåp, båda två djupt uppslukade av våra mobiler. Det var först när jag höll på att gå in i någon som jag släppte min mobil med blicken och tittade upp. En främmande kille, kanske runt 20 år, stod framför mig med ett brett flin på läpparna. ”Hey sexy” sa han högt och fick flera elever att titta på vad som hände. Han lutade sig fram emot mig ,drog bort en hårslinga som fallit framför ansiktet och gav mig en öm kyss på kinden. Förvånat backade jag ett par steg och såg honom passera som om ingenting precis hade hänt. Eleverna runt omkring oss stirrade på mig med vidöppna ögon innan de, av någon anledning, nervöst började prata med varandra i ett helt annat samtalsämne. Niall grep tag i min arm och drog snabbt iväg oss mot skåpen där vi alla skulle mötas, och utan att förklara för mig vad som faktiskt hände började han irriterat prata med Liam,Moalinn,Lovisa och Anna om händelsen. ”This is not good” suckade Moalinn bekymrat och tittade på mig med sorgsna ögon. ”Can someone please explain to me what just happened a few minutes ago?” frågade jag en aning irriterat och tittade på mina vänner. ”Zayn Malik, the guy who kissed you, is the worst guy you´ll ever know. He´s nothing but trouble and pain..”. “So?” frågade jag, fortfarande med en irriterad ton I rösten. "By kissing you on the cheek he has basically said that he owns you"  hon mumlade tyst ut det sista och tittade nervöst på Liam för hjälp. ”Owns me?” upprepade jag skrattretande och öppnade mitt skåp. Vadå ägde mig? Men när jag såg deras oroliga blickar förstod jag att det hela inte var något påhittat skämt. Jag svalde ljudlöst och växlade blicken emellan alla fem. ”Should i be worried?” Liam ryckte lätt på axlarna och gav ifrån sig en djup suck. ”I don´t know really. I mean, he´s done that before and yeah..”. “And..?” fortsatte jag nyfiket och la in kemiboken tillsammans med resten av materialet. "There was once a guy who started to flirt with the girl Zayn had choosen. And that poor guy.. well, let´s say he can´t walk for the rest of his life”. Jag tittade chockat på honom med med höjda ögonbryn medan en orolig klump började bildas I min bröstkorg. ”Okey enough. It´s Friday, what about a movie night at my house?!” utbrast Anna uppspelt och försökte liva upp stämningen. Jag nickade leendes mot henne medan jag tog ut min väska ur skåpet och drog på mig min jeansjacka. Vi skiljdes åt för någon timma eller två för att senare mötas upp utanför ett stort shoppingcenter som närmast ingången innehöll en mataffär. Zayn cirkulerade runt i mina tankar gång på gång. 

 Jag kastade in min packning i Annas bil och smällde igen bil luckan innan jag började jogga efter resten av gänget. Liam såg mig komma springandes och böjde lätt på knäna för att ta emot mig. Jag tog sats och kastade mig upp på hans rygg medan ett högt stön for ur Liam´s mun när han stapplade omkring. När han väl återfått balansen gick han skrattandes efter de andra och svängde lite onödigt mycket på sig. ”If you don´t want me to throw up my lunch in your hair, you better stop” flinade jag och rufsade till hans hår som började synas allt mer och mer. Han gav ifrån sig ett divigt ”eeww” och tittade upp mot mig med ett busigt leende. Han tog fart och började springa åt samma riktning som mataffären låg åt medan han gav ifrån sig små tjut då och då. Vettskrämt klamrade jag mig fast på hans rygg och skrattade högt av folks sura miner när vi rusade förbi dom. Han släppte ner mig med en lätt pust och kliade sig i pannan när vi väntade på dom andra. ”You´re my good horse” sa jag med en fånig röst och tog lätt tag i hans kinder för att gnugga dom mot mina händer. Resten av gänget slöt upp vid vår sida och tillsammans klev vi skrattandes in i affären alla sex. Om det var någon som jag hade lärt mig att älska hos de här ungdomarna så var det hur lite de brydde sig om vad andra tyckte. ”I´ll go and find some candy with Anna and Niall!” sa Moalinn och drog med sig Anna och Niall emot godis avdelningen. Liam krokade fast sin arm i min och såg med ett leende på när Lovisa kastade sig upp på min rygg. Jag lät min andra arm greppa tag om Lovisas ben och svängde bort emot platsen där all dricka fanns. Liam tog tag i ett lock öl och bar det varsamt bort mot dom andra medan jag släpade med mig Lovisa. Konstigt nog fann vi inte Moallin,Anna och Niall framför godis hyllan, de stod istället bakom en hylla två rader bak och verkade lyssna på något, eller rättare sagt, någon.

Who can it be..? Mahaha..

Woop or poop? Kommentera!

Till Anna,Lovisa,Moalinn och Ellinor, om ni är där ute!  Rollerna som ni har kanske blev helt olika eran personlighet i verkligheten. Men så kan det gå ibland ;) Och till dig Ellinor, så kommer du komma in i novellen lite senare, så håll ut! 

Jag drog handen igenom mitt bruna hår och letade febrilt efter ett hårband i hansfacket. När mamma upptäckte mitt desperata letande räckte hon smidigt över ett hårband som jag tog emot. Med skickliga fingrar gjorde jag snabbt en fläta och lät den hänga över ena axeln.

”Ready for your first day honey?” frågade mamma snällt när vi stannat upp utanför skolans område. Jag svalde ljudlöst och skakade trött på huvudet, nej jag var inte redo. Jag hade helst stannat hemma och tittat igenom alla mina ”friends” avsnitt. Med ett högt stön såg jag hur eleverna började strömma in igenom portarna och ryckte snabbt åt mig min väska för att följa med i strömmen. Jag tog ett skutt-steg upp för de två sista trappstegen innan jag tittade mig runt omkring i den enorma byggnaden. En stor skylt med texten ”Principal” skrivet i en krokig stil visade mig vart jag skulle gå för att finna rektorns kontor. Jag följde den långa korridoren innan jag stannade upp och lät handen slå emot  trädörren. Dörren gled upp sekunden senare med en kort och knubbig man bakom sig.

”Oh, Keelay Caverlyn?” frågade han sömndrucket och slog sig ner på sin sida av katedern.  Ett tyst fniss for ur min mun när han uttalade mitt namn på helt fel sätt och satte mig försiktigt på stolen mitt emot honom. ”No, it´s Keely Ceverlyn” flinade jag. Han tittade skeptiskt upp ifrån sina papper, gav mig ett svagt leende och fortsatte med det han höll på med.Ca 25 minuter senare lämnade jag rektorn, vid namn Mr.Henry, med famnen full av informationspapper,schema och andra liknande saker. Med en tung suck stannade jag upp för att ta en titt på kartan över skolans area. Mitt skåp låg på andra våningen i någon korridor åt höger. Jag ökade på stegen en aning och skyndade mig förbi elever i alla klasser som stod vid sina egna skåp för att göra sig iordning för en ny skoldag.  Det dröjde inte länge innan alla korridorerna stod tomma och jag stod ensam kvar, förvirrad och irriterad.”Fuck this shit” stönade jag tröttsamt när jag passerat samma klassrum tre gången utan att hitta till trapporna.  ”Uhm, do you need any help?” frågade plötsligt en ljus stämma ifrån andra sidan korridoren. Jag tittade bort emot flickan som kom gåendes emot mig och gav henne en nickning. ”I´m supposed to have Math right now, but i can´t find the stairs to my locker and stuff..” suckade jag. Hon gav mig ett sött leende och började gå bredvid mig till hållet där trapporna skulle befinna sig. ”I´m Moalinn, but my friends call me Ali. Oh, we´re here!” avbröt hon sig själv med och nickade emot en hel länga med mörkgröna skåp. Jag märkte inte ens att vi gick upp för en trappa..                                                                                                                                                                         

Moalinn vred upp mitt olåsta skåp och visade mig den vita kalla ytan som fanns inuti. Jag la snabbt in schemat och alla papper jag hade innan jag började rota i min svarta väska efter låset mamma köpt. När jag hittade det låste jag snabbt skåpet innan jag skyndade mig efter Moalinn , som lustigt nog också skulle ha matte.

~

”holy poop, did you see Mr.Stone´s face when we walked in?” utbrast Moalinn när vi var på väg till matsalen senare den dagen. Jag nickade samtidigt som ett högt skratt for ur mina läppar när hans min kom upp framför mig.”time to meet my friends. But I warn you, they can be a bit.. weird” flinade hon plötsligt och drog mig förbi matkön och bort mot ett bord längre bort. En av tjejerna tittade nyfiket upp på mig med sina blåa ögon och drog bort en ljusbrun slinga som hittade sin plats bakom örat igen. ”Who´s this Ali?” frågade hon snällt och tittade på Moalinn och sedan på mig igen. ”This is Keely. She´s new and very very nice” skrattade Moalinn och satte sig vid en tom stol bredvid en blond kille. ”I´m Niall” log han sött och förvånade mig med sin irländska stämma. Han fortsatte med att presentera personerna runt omkring bordet. ”This is Liam, Anna,Lovisa and yeah, Ali” skrattade han och nickade emot personerna som satt runt bordet. Lovisa tittade glatt mot mig innan hon mumlade något till Anna som nickade instämmande. ”Did i miss something?” flinade jag nervöst och smattrade med fingrarna emot bordet. ”Sorry, we just said that you were cute” flinade Anna och log emot mig. Jag vände generad bort blicken och kände den lilla djävulska rodnaden krypa fram över mina bleka kinder. ”Aw She´s blushing. I like her even more now” skrockade killen som jag minns hette Liam och tittade på mig. Jag fnös till och satte händerna för mina kinder medan ett stort leende spred sig över mina läppar. Lovisa tittade med drömmande ögon på Liam innan Anna avbröt henne med att peta henne i sidan.

”I´m sorry gurlieees, but we need to go” sa Niall och drog ut på ”e:et”. Jag nickade och såg på när de två killarna tog sina matbrickor och ställde sig upp. Niall lutade sig ner emot Moalinn och gav henne en snabb puss innan de gick. Jag ursäktade mig ifrån bordet och gick bort till maten för att äcklat grimasera åt den vidriga korven som flöt omkring i något som skulle föreställa spad. ”Why? It´s tasty” Jag hoppade skrämt till när Anna hade smugit sig upp vid min sida och förmodligen lagt märke till min äcklade min. ”I´m not a big fan of meat” flinade jag och gick tillbaka till bordet igen. Lovisa log brett emot mig och fortsatte sedan sin diskussion om något som verkade intressant med Moalinn.

”Bye guys!” hojtade jag trött när jag stängde skåpet och vinkade lätt till Moalinn,Lovisa och Anna som stod en bit bort och pratade. De vinkade tillbaka och jag vände mig om för att gå ner mot skolportarna. Vårvädret och värmen slog emot mig när jag klev ut på skolgården och fick mig att knäppa upp min vår jacka. Med ett litet leende skymtade jag mammas svarta Range Rover vid trottoarkanten och små sprang fram bildörren. Mamma tittade chockat upp ifrån sin iphone och log emot mig när hon insåg att det var jag. ”How was your first day?” flinade hon lömskt och backade ut på den större vägen.”Good, i met a cute girl named Moalinn, and her friends. Liam,Lovisa,Anna and.. Ni,uhm.. Niall” skrattade jag och lutade mig tillbaka i sätet. Ännu en dag avklarad, bara ett helt liv kvar..                                                                                                                                                                     

What do you say? 

Om det är stavfel, fel formulerade meningar osv så ber jag om ursäkt. Jag är ung och lär mig fortfarande, mawhaha, så skriv mer än gärna om det är något som har blivit fel. Eftersom att det är lättare för mig att bli bättre! 

Kom igen, ös på med kommentarer nudåå ;) x

Jag drog den svarta skinnväskan över axeln, lyfte upp den sista kartongen och knuffade upp dörren med hjälp av mitt knä. Mitt rum stod tomt och ekade efter varje steg jag tog, ett rum som var så mycket mer än ett rum. Jag hade spenderat 15 år i det här rummet så det är inte det enklaste valet jag gjort.

Att flytta alltså.

Mamma stod nere i hallen och log tröstande emot mig när jag med en djup suck klev ner för det sista trappsteget och tittade mig runt om i huset. Efter två år av ständigt bråkande hade pappa lämnat oss för någon uppblåst modell i U.S.A och varken jag eller mamma hade pengar nog att bo kvar.  Vi hade letat efter ett passande hus i månader när mammas syster, Cathrine, ringde och berättade om ett hus borta i Bradford. Lyckligtvis nog var det inte så långt bort ifrån där vi bodde men jag var ändå tvungen att byta skola och med det, umgänge och vanor. Jag gick efter mamma ut ur huset och bort mot flyttbilen som otåligt stod med motorn igång och väntade på de sista kartongerna. Vi hjälptes åt att fösa in kartongen jag bar på innan vi gick bort mot mammas egna Range Rover, en bil hon var enormt stolt över. Jag tittade upp emot det vita huset som stod tomt framför oss. Jag kände ångesten komma krypandes när mamma smällde igen bildörren och drog skakigt efter andan medan jag vände mig om för att små springa till rätt sida av bilen. Flyttbilen lämnade vår trygga gata och körde ut på motorvägen innan den var ur vår syn. ” Are you ready?” frågade mamma trevande och la vänligt en hand på mitt ben när jag satte fast bältet. Jag nickade sammanbitet med en sista blick mot huset innan vi körde ut från infarten och åkte åt samma riktning som flyttbilen..                                                                                                                                                 

”Honey, we´re here” mumlade mamma glatt och kikade över på min sovande figur, åtminstone sov jag för några sekunder sen. Jag gäspade sömndrucket och sträckte på benen innan jag knäppte upp bilbältet och klev ur bilen. Mamma var redan på väg upp mot huset för att låsa upp dörren till flyttgubbarna och för att själv kunna gå in och se till så att allt stod till rätta. Jag gick bort emot flyttbilen och fick ta emot en lättare kartong av Thomas, som också var mammas kompis. På så sätt hade vi fått priset att bli billigare än vad det hade varit i vanliga fall. ”here you go, love” skrattade han lätt och klappade mig retsamt på huvudet innan han försvann in i lastbilen igen. Jag flinade mot baksidan av hans arbetardräkt och vände mig om för att gå bort mot huset. Resten gick så fort, det tog inte mer än en halvtimma innan alla kartonger stod runt omkring i huset och den stora flyttbilen hade åkt sin väg. Jag gav mamma ett trött leende, satte in mina hörlurar med ”Fix you” rullandes i, och tog upp en kartong för att bära den i riktningen som mitt rum skulle ligga i.  Mitt nya rum var nästan lika stort som mitt förra, med speglar längs de tre garderoberna och ett nytt skrivbord som kommit hit förra veckan. Jag släppte ner kartongen med en duns och tittade in i spegeln. Mitt mörka hår satt uppe i en slarvig knut på huvudet och mina mysbyxor hängde långt ner på mina höfter. Något som mamma inte alls var särskilt förtjust i. Min gråa hoodie fick åka på i morse eftersom det skulle vara kallt under dagen och vi skulle spendera en hel dag med att lyfta kartonger. Jag stängde smidigt dörren bakom mig när de fyra viktigaste kartongerna var placerade på mitt golv och gick över till min säng för att bädda i ordning. Jag föste undan sängkläderna när allt var klart och kröp ner under det vita duntäcket som slöt sig svalt över min varma kropp.  Jag tog upp min iphone och kisade lätt emot det starka ljuset innan jag hittade rätt och lyckades sänka ljusstyrkan. En påminnelse dök upp på skärmen och fick en orolig klump att bilda sig i magen..  I morgon var det första dagen på den nya skolan, och jag var allt annat än lugn över det..

Tada! *bugar och niger*

Jag åker till Norge nu under veckan, och förhoppningsvis kommer jag kunna fixa så att ett par kapitel blir tidsinställda..

Men tills dess, kommentera på!!

Woop or poop ? ;-) 

Jag har ingen jäkla aning om hur jag ska börja det här inlägget.. haha.  Hur som helst, som ni kanske förstod så tog jag en paus ifrån novellen under vintern, då mitt intresse försvann helt och hållet och jag behövde sysselsätta mig med annat. Så under en månads /några veckors tid (?) tog jag en paus och besökte inte bloggen över huvud taget.

Jag ska egentligen inte klaga, för ni som läste och kommenterade förgyllde mina dagar, och det är nog ingen som förstår själva känslan när man ser att statistiken har sitigt eller att ett par kommentarer har anlänt. Om du inte skriver själv förstås. Grejen är den att min statistik sjönk något hemskt i slutet och mina kommentarer blev färre, sorligt nog var det den största anledningen till att min skrivlust försvann. Det kändes som om min novell inte räckte till, att det bara var ett par ynka personer som läste.

Ni vet kanske själva hur gärna man vill ha kritik för det man har gjort, om det så handlar om en bakelse eller en hel show. Man vill ju veta vad folk tyckte om det man har gjort. Var det bra? räckte det till? ska jag förbättra något? Jag vill ju utvecklas, bli en bättre "författare" och få fler att vilja läsa det jag har skrivit. Men det känns hopplöst när det knappast är några som skriver vad de tycker.

Hur som helst, tillbaka på banan igen.. haha.  Min skrivlust kom tillbaka i slutet av Januari och redan då började jag skriva lite smått. Dock inget jag blev nöjd med, så nu efter ca en månads tid har jag dragit igång nästa novell och skrivit ett par kapitel i förväg. Klockan är snart 3:00, söndag morgon och jag är vaken för er skull.. Mawhaha. Ni kommer få ett smakprov på nästa novell i morgon, och sedan ska det inte dröja så länge innan novellen drar igång! Ni får ha det grymt bra tills dess och jag hoppas verkligen att ni kommer vilja ta del av min nya novell "Fallen Angel".

Puss & Kram xox