Jag begravde huvudet djupare ner i kudden när rummet lystes upp av dagsljuset. Vänta va? Vilken kudde?! Jag satte mig snabbt upp och tog automatiskt upp händerna till pannan för att vänta på att huvudvärken skulle försvinna. Vart var jag? Gårdagens minnen kom ifatt mig och jag grimaserade ogillande när jag insåg att jag låg i Zayns säng, trots att jag envisats med att ligga på golvet. Jag drog in ett djupt andetag när något, eller någon med andra ord, rörde sig bakom mig. Zayn´s arm drogs bort ifrån min midja och jag tog chansen för att kunna förflytta mig ifrån sängen. Zayn låg på mage och höga snarkningar for ur hans mun trots att de borde ha dämpats av kudden han praktiskt taget låg begravd i. Min blick drogs ner ifrån hans morgonruffs till det enda klädesplagg han hade på sig, ett par svarta calvin klein kalsonger som satt tight över hans nederdel. Jag kom på mig själv med att stirra och vände mig snabbt om för att finna min väska lutad mot väggen. Jag smög försiktigt dit och drog igen dragkedjan. 

Med en sista blick på Zayn så drog jag upp väskan över ena axeln och öppnade dörren till hans sovrum. Huset låg i en spänd tystnad och jag fick noga se vart jag satte fötterna för att det inte skulle låta när jag gick ut emot hallen. Jag stannade upp vid öppningen till köket och kikade försiktigt in och såg Louis, Andrew och en tjej sitta vid köksbordet. Louis satt åt mitt håll medan de två andra satt med ryggen emot dörröppningen. Jag bet lätt tag i min underläpp och väntade på att Louis skulle kolla bort, så att jag kunde smita förbi. Som om Louis hade hört min önskning så vände han sig om och tittade på klockan. Jag tog tre smidiga steg och andades tyst ut av lättnad när jag såg ytterdörren en halv meter ifrån mig.

”Louis! Have you seen Keely?!” Hela min kropp spände sig när jag hörde Zayn´s förbannade röst och jag glömde helt av att vara tyst. Jag rusade fram emot dörren, slängde upp den och rusade ut åt samma håll som vi kommit ifrån dagen innan. Min puls ökade för varje steg och när jag vände mig om för att se Zayn och Louis komma springandes efter mig så dämpades den inte direkt.

”Wait!” skrek Louis och ökade stegen. Jag svängde snabbt in i nästa gränd och kände tårarna byggas upp i mina ögon när jag såg tegelväggen som blockerade min flyktväg. I ren panik tittade jag snabbt omkring mig och kastade mig ner bakom första bästa container. Jag knep ihop ögonen när jag hörde stegen komma närmare och hoppades med hela mitt liv på att de skulle vända och gå tillbaka.

”fuck, she´s gone” muttrade Zayn surt och slog till till något som skramlade till.

”You´ll find her again mate. She´s probably home by now” suckade Louis trött och av ljudet att döma så började de två morgontrötta killarna gå tillbaka mot huset. Så fort stegen och killarna var utom synhåll så kröp jag fram ifrån mitt gömställe och drog upp luvan för att dölja mig själv om de mot all förmodan skulle vara kvar. Jag tog upp min mobil och slog snabbt in Liam´s mobilnummer.

”Keely! Where are you?!” tjöt han nervöst ifrån andra sidan luren. Bara tryggheten ifrån att höra hans röst fick mig att vilja brista ut i tårar.

”Liam, Can you come and pick me up? I´ll text you the address. And please, hurry up” mumlade jag och tittade mig omkring för att lista ut vart jag skulle be honom åka. Han svarade med att han redan var på väg och sedan la vi på.

Jag gick fram och tillbaka på samma ställe och försökte försäkra mig om att Liam skulle komma i vilken sekund som helst. Och för andra gången den här morgonen så verkade det som om någon hade hört min önskan. Liam´s välbekanta volvo kom körandes längs vägen och ökade farten när han såg mig stå längs trottoaren.

”Babe, what happened? Tell me everything” sa han tröstande när jag kastade mig in i bilen och bad honom köra där ifrån.

 

”So you´re saying that he came in to your house, and forced you to go with him? Frågade Liam surt och hade en söt rynka i pannan. Jag nickade trött och tog en till klunk av teet som stått rykandes på soffbordet.

”You know that he could go to jail because of that. You just have to call them” Jag skakade frenetiskt på huvudet och stirrade på Liam.

“You should have seen the way he reacted when he heard you talk about the cops” muttrade jag med en rysning och försökte att tränga undan gårdagens händelser.

”Well, i texted Anna, and she´s on her way over” tröstade han smått och la upp filten om mina axlar ännu en gång.

 

Annas perspektiv

 

Jag la ner mobilen i fickan på min jeansjacka och gick in i affären som inte låg vidare långt ifrån Liam´s lägenhet. En svart välbekant stod parkerad utanför affären och det blev inte mycket bättre när sex ännu mer bekanta killar stod lutade emot den. Jag ökade på stegen och fokuserade istället blicken på glasdörrarna som öppnades när jag klev in i butiken och gick genast bort emot godisavdelningen. Japp, jag är en enorm godisgris. Finns det godis, så äter jag. Går jag förbi en affär, så måste jag helt enkelt köpa godis. Jag styrde stegen fram och tillbaka längs godisavdelningen tills jag valde ut tre påsar och gick bort mot kassan. Kvinnan som satt bakom disken log vänligt emot mig och skannade in varorna i väntan på att jag skulle betala. Så fort jag klev ut ur dörrarna hörde jag någon strax bredvid mig och sekunden senare hade något tagit ett fast tag runt min arm och börjat dra mig bort emot bilen. Jag gjorde inget motstånd eftersom jag förmodligen bara skulle hamna i mer trubbel om jag kämpade emot. Som jag hade väntat mig så var det en av Zayn´s kompisar som hade hämtat mig och dragit mig bort emot Zayn och de andra. Louis lät sin blick svepa över mig när jag kom gåendes och jag kunde inte låta bli att rodna av tanken.

”So, you´re Keely´s friend. Right?” Jag nickade stumt och tittade runt omkring på killarna som stod runt omkring mig.

”yeah, why?” Ett brett flin spred sig på Zayn´s läppar när han fick svaret han ville ha och tog ett steg närmare mig.

”Do you know where she is?” Det var något med hela situationen som gjorde att jag inte var rädd, inte det minsta faktiskt. Jag gav ifrån mig ett sarkastiskt skratt och tittade upp på honom med höjda ögonbryn.

”Yeah, why?” svarade jag ännu en gång.

”She is.. oh wait, why should i tell you?” flinade jag elakt och backade undan. Hans blick utbyttes emot något mörkt samtidigt som han tog ett hotande kliv emot mig.

”I won´t hesitate to call the police and you know that” flinade jag ännu en gång och backade undan ifrån hans gäng. Märkligt nog tog han ett steg tillbaka och tittade på mig ifrån topp till tå. Jag tittade på killarna med höjda ögonbryn i väntan på att de skulle säga något mer, och när de för första gången stod tysta så vände jag mig om och gick där ifrån. Utan en vidare tanke på att de kunde följa efter mig så svängde jag upp vid Liam´s port och slog in koden till trapphuset. Dörren öppnades i samma sekund som jag knackade på och Keely stod rödögd i dörröppningen.

”What happened?” frågade jag chockat och klev in lägenheten.

 En halvtimma senare sitter jag i Liam´s soffa med ena armen om Keely och blicken fastklistrad på teverutan. Fast mina tankar var långt borta ifrån teverutan och cirkulerade för det mesta kring Louis,Zayn och resterna av deras gäng.

”Liam, can i stay at your house for a few days? I don´t wanna face Zayn in school, if he´ll be there”

“Of course babe, you sure ´bout this?” frågade han oroligt och fortsatte att zappa kanaler.

”WAIT STOP!” tjöt jag när jag såg introt till ”friends”. Liam och Keely tittade chockat på mig när jag plötsligt skrek till av lycka och jag vände förvånat blicken åt deras håll.

”What? It´s ´Friends´?” flinade jag och ryckte skrattandes på axlarna.

”You´re sick mate..” muttrade Keely och slängde upp benen i mitt knä.

”Nah, you´re the sick one”

“Oh just shut up you two” stönade Liam tröttsamt och reste sig ifrån soffan med ett svagt leende. ”I don´t know about you guys, but i´m hungry” sa han och strök sig lätt över sin vältränade mage.

”Yeah, why don´t you call Lovisa and ask her out for dinner then?” flinade jag. Han gav mig ett ont öga och gick sedan ut i köket och lämnade mig och Keely i vardagsrummet.

”So what are you going to do about Zayn?” frågade jag så fort Liam var utom synhåll.

“I don´t know. I will try to stay away from him” mumlade hon dystert och sträckte sig efter godisskålen. Jag nickade fundersamt men bestämde mig för att inte grubbla mer över det nu, för stunden i alla fall.. 

---

Tadim ladum! Kapitel sex är uppe av FA. Ska försöka att skriva så många kapitel som möjligt under helgen, och sedan kanske jag lyckas skriva klart novellen under påsklovet. Vad tycker ni? 

Har redan grymma planer på nästa novell, mahwah ;D

Minst sex kommentarer till nästa kapitel!