Niall´s point of view 

Jag sneglade smått på Moalinn och kände hur ett leende började växa sig fram på mina läppar när jag såg henne tungt sovande emot Keely´s axel. Hon i sin tur låg med sitt huvud i Annas knä som med en hög gäsp sträckte ut armarna i luften. Lovisa sträckte sig emot Annas armar och reste sig med hennes hjälp ifrån golvet.

”We´re going to sleep in my room. Byeee” fnissade Anna övertrött och drog med sig Lovisa djupare in i lägenheten. Jag tittade ner emot Liam och nickade bort emot soffan som stod snett bredvid den jag satt i just nu.

”Share?” mumlade han trött och det räckte med en nickning ifrån mig så reste han sig ifrån sin plats och dunsade ner i den bekväma soffan med ett högt stön. Jag skakade lätt på huvudet för att få tillbaka en del energi och kikade snabbt på klockan ifrån köket. 6:35. Fint, vi lär ju sova bort hela morgondagen. Men vem orkade bry sig egentligen? Jag la mig ner bredvid Liam och drog den ena filten över min kropp innan jag lät mig själv falla in i en djup och lång sömn..

 

~

 

”wakie wakie” pep en ljus röst strax ovanför mig och jag öppnade trött och långsamt ögonen. Moalinn stod lutandes över mig med ett snett leende på läpparna, och på det en otroligt charmig morgonruffs.

”Good morning cutie” flinade jag och log ännu större inombords när en lätt rodnad började spridas över hennes kinder. Hon lutade sig ner och gav mig en snabb kyss.

”Uhm, the.. we´re going to eat breakfast” skrattade hon innan hon kvickt lämnade vardagsrummet och gick in i köket. Jag skrockade lågt åt hennes blyghet och drog på mig den svarta tröjan jag haft på mig dagen innan. Tjejerna satt vid ena sidan av matbordet när jag klev in i köket och började göra iordning frukost åt mig själv.

”Where´s Liam?” Anna tittade upp ifrån sin tallrik med flingor och ryckte lätt på axlarna.

”I´m here!” tjöt en välbekant röst bakom mig och några sekunder senare hade Liam kastat sig upp på min rygg och tjoade för fullt.

”Oh shut up you to” skrattade Lovisa tröttsamt och höll sig lätt för pannan.

”No, Because you love me” sa Liam glatt och gjorde någon segergest med handen. Jag växlade blicken emellan de två och såg en liten rodnad sprida sig över Lovisas ansikte, något som Liam inte märkte.

 ”Well guys, i better get going” suckade Keely efter en stunds tystnad och reste sig ifrån köksbordet med sin tallrik.

”Aw, poop on you” muttrade Anna tröttsamt och följde Keely´s exempel för att kunna ge henne en ´farväl kram´. Jag skakade skrattandes på huvudet åt Annas språk och sträckte ut armarna för att få en snabb och enkel kram av Keely. Nät hon kramat om alla runt omkring bordet gav hon oss en slängkyss och försvann ut i hallen.

”I´ll see you tomorrow” skrattade hon högt innan dörren smälldes igen och lägenheten lämnades tyst.

”So.. who´s up for some fifa?” föreslog Lovisa och gav mig och Liam varsin utmanande blick.

”Prepare your self Love, cause you´re gonna lose” skrattade jag elakt och skyndande mig in till vardagsrummet för att få bästa platsen att spela på..

”suck on that one, bitch!” skrek Lovisa överlyckligt och slängde ifrån sig kontrollen när hon för tredje gången slagit både mig och Liam i tre matcher.  Jag räckte retsamt ut tungan åt hennes håll innan jag gav kontrollen till Moalinn och la mig till rätta i soffan med benen i hennes knä.

 

                                                           Keely´s point of view  

 

Jag slängde upp håret i en slarvig knut och knuffade till Anna´s dörr med höften innan jag begav mig bort emot trapporna.  Mina händer försökte frustrerat få upp trasslet som bildats av mina hörlurar när jag tog de sista trappstegen ner till bottenvåningen. En lättad suck for ur mina läppar när jag stoppade in hörlurarna i öronen och satte på ”Oh darling” på hög volym.  Mina ögon drogs ifrån mobilskärmen till ett par märken i fönstret strax utanför dörren. Jag tänkte tillbaka på gårdagen och hur arg Zayn verkade vara när vi sprang ifrån honom, tänk om det var han som hade försökt slå sönder fönstret? Eller åtminstone blivit så arg att han slog näven i det? En otäck rysning for genom min kropp när jag knuffade upp dörren och klev ut i vårvädret. Solen hade lyckats ta sig upp på himlen och lät en svag värme hänga i luften. Jag mimade sakta till texten i låten och ökade på stegen en aning, mamma ville oftast ha hem mig så fort som möjligt efter att jag varit borta under natten. Förmodligen för att jag inte ska vara bakfull eller liknande. Mitt i allt tänkande körde en svart bil upp på trottoaren framför mig och föraren var allt för lik en av personerna som Zayn stått och rökt med igår. Jag började skrämt backa undan och tog ett djupt andetag när personen öppnade bildörren med en telefon i handen. Jag pausade försiktigt musiken, drog ut hörlurarna ur öronen samtidigt som den främmande killen närmade sig allt mer och mer. Jag kikade snabbt över axeln för att se gatan stå helt tom, jag väntade inte en sekund längre utan vände på klacken och började springa ner för gatan och vidare in på nästa väg. Om jag inte minns helt fel så ska man kunna ta sig till mig igenom den här vägen också, dock är den lite längre. Men jag hade ju inte direkt ett val? Jag raskade på mina steg och kände hur pulsen ökade när det välbekanta ljudet av en bil kom farandes efter mig. Andfådd och trött som jag var orkade jag inte skynda mig mycket mer utan stannade istället upp och drog in luft i lungorna. Varför flydde jag? Killarna var inte mycket äldre än mig själv, och vilka fan trodde dom att dom var? Bilen stannade till bredvid mig och fönsterrutan vevades ner.

”So, you realized that there´s no meaning with running away?” flinade han smått och öppnade bildörren.

“What do you want?” flämtade jag utmattat och tittade upp på honom, han var minst två huvuden längre än mig. ”Who are you?”

”I´m Louis Tomlinson, nice to meet you Keely” skrockade han och sträckte fram sin smutsiga hand. Äcklat tittade jag på den i några sekunder innan jag började gå ifrån denna Louis och upp för samma backe som jag just kom springandes ner för.

”You know, you can´t run away from him anyway” suckade Louis irriterat och joggade upp vid min sida.

“Why should I run away? I don´t know you, or this fucking prick called Zayn. So please, leave me alone” fräste jag och blev mer och mer förbannad för varje sekund. Min rädsla var boven bakom min attityd och därför hördes det inte hur skrämd jag egentligen var. Jag tog några diskreta andetag in igenom näsan och försökte tänka på vart jag satte fötterna. Till min förvåning stannade Louis upp och började gå tillbaka till bilen. Jag tittade snett bak och såg honom starta igång motorn men jag försökte att inte tänka på honom mer utan gick raskt upp för backen och fortsatte på vägen hem. När jag hade gått en rätt lång bit och närmade mig vårt hus så vände jag mig om helt för att se Louis köra sin bil strax bakom mig. Vad ville han mig!? Jag stannade upp och korsade frustrerat armarna över bröstet i väntan på att han skulle parkera bilen och kliva ut. Han drog fram en cigarett och en tändare ur fickan medan han lutade sig tillbaka mot sin bil och tittade på mig.

”So?”

”What?” frågade han dumt och drog in ett djup bloss.

”Why are you following me?!” utbrast jag surt och flängde ut med armarna åt sidorna.

”Zayn want me to, oh there he is!” Louis avbröt sig själv med att fimpa cigaretten och lyfta upp handen i luften. Jag snurrade runt på min plats och såg en mörk gestalt komma gåendes med en huva som täckte största delen av hans ansikte.  En gnutta oro spred sig i min mage när han kom närmare och gjorde något konstigt handslag mot Louis innan han vände sig till mig. Han stirrade in i mina ögon ett tag och för några sekunder kändes det som om han kunde se rakt in i min själ. 

 ”you know what, the thing you did yesterday. Running away with those fags, was not okay” fräste han mellan sammanbitna tänder och tog ett hotande steg emot mig.  Jag backade ett steg och nickade oförstående på huvudet.

”I´ll pick u up at six o´clock. Be ready and pack your stuff. Tell your mum that you´re gonna spend some time at your friends house a few nights”  muttrade han slutligen och vände sig om för att börja snacka med Louis. Ilskan spred sig i min kropp och frustrerat tog jag ett steg fram.

”excuse me?”

Zayn snurrade runt med en road glimt i ögonen och gav mig ett elakt flin.

”Just do as i told you, and nobody  will get hurt” skrockade han lätt och drog sin hand längs min kind.

”And what if i don´t? What If I´ll call the police?” Det hela blev mycket roligare av någon anledning och min rädsla var som bortblåst, och istället utbytt emot envishet.

Zayns nävar som tidigare hade hängt slappt vid hans sida knöt sig och hela hans kropp spändes i ett fast grepp. 

”Just.Do.as.i.told.you. Okay?” fräste han ännu en gång och tog ett djupt andetag.

”What, you´re afraid of them?” flinade jag och korsade armarna över bröstet. På några snabba sekunder hade han vänt sig om och tryckt upp mig mot tegelväggen bakom oss. Hans kropp stod hårt pressad emot min och hans ena hand låg tryggt runt min hals.

”Let go off me” mumlade jag skrämt och försökte krångla mig ur hans grepp.

”Don´t fuck with me Keely! I´ll pick you up at six o´clock. And nobody will get hurt. Okay?” han återupprepade samma mening igen och lät mig sakta återfå min normala andning. Jag skyndade mig förbi Zayn och Louis och sprang snabbt ner för gatan och stannade inte en enda gång förrän jag låst dörren bakom mig.

What the hell is going on..?

---

Badum tadum!  Vat do ya tink? Kooommmeeeennntteeeeerraaaaaa guuuyssss ;D Om ni är flitiga med kommentarerna så får ni ännu ett kapitel i morgon ;) xox