Moalinns point of view

(för att ni inte ska bli helt förvirrade, så utspelar sig den här delen vid samma tidpunkt som Keely ´flydde´ifrån Zayn. Alltså söndag morgon)

 (BILD KOMMER)

Jag kisade försiktigt med ögonen och blundade hastigt igen när solens strålar lös upp Niall´s rum. Ett högt stön lämnade mina läppar när jag vände mig om på mage och begravde huvudet i kudden. Jag sneglade över på Niall och hörde hur dämpade snarkningar ljöd.

”You´re staring at me” Jag vände generat ner blicken i kudden igen och hörde hur Niall skrockade vid sidan av mig.

”Shut up” mumlade jag och slängde med handen åt hans håll. ”I´m gonna stay in this bed the whole day. Just for your information” flinade jag och drog täcket över mitt huvud.

”Sounds good to me, we can watch a movie and then order some pizza from the place down the street” mumlade Niall emot min axel och placerade en lätt kyss där hans läppar nyss varit. En rysning for längs min ryggrad och jag fnissade försiktigt åt mitt eget beteende.

”Whatcha doin´?” frågade jag nyfiket och lyfte upp mig själv på armbågen. Jag studsade upp när Niall´s tyngd lämnade sängen och han gick sakta fram till teven som hängde på väggen mitt emot. Han vände sig bara om med ett finurligt leende och ägnade sig sedan åt en hylla under teven. Inte långt där efter så startade introt till någon film och Niall smet ut ur rummet. Jag knep frustrerat ihop ögonbrynen och tittade ut efter Niall samtidigt som jag undrade vart han tog vägen.

”Wait there princes, i´ll be back in a minute” ropade Niall som befann sig någonstans i sitt hus. Det var bara Anna,Liam och Lovisa som hade egna lägenheter, medan jag,Niall och Keely bodde hemma hos våra föräldrar. Jag drogs ifrån mina egna tankar och stirrade på teven där Patrick Dempsey åkte omkring på sin gräsklippare. Introt till ´Can´t buy me love´ ljöd i hela rummet medan ett brett leende spred sig över mitt ansikte. Jag puffade upp kuddarna bakom oss och lutade mig emot väggen så att jag hade perfekt syn emot teven. Dörren sköts upp och Niall klev in med ett stort leende och blottade alla sina perfekta tänder. Min blick drogs ner mot brickan han hade i handen och jag drog rörd efter andan.

”Niall you didn´t have to” mumlade jag en aning generat och tog emot frukostbrickan som han räckte över till mig.

”I know, but i wanted to” flinade han och gav mig en lätt puss på kinden. Jag tog upp en av mackorna han fixat och satte hungrigt tänderna i matbiten.

”So, how did you know that i loved this movie?” sa jag strax efter att jag svalt ner en bit av smörgåsen.

”I know you babe”

“I feel so sorry for him” suckade jag och plutade med läpparna emot Niall när Cindy avslöjade Ronald.

”but his a dick!” utbrast Niall. “Just look at the way he acts. I mean, who does a thing like that?!” Han fläktade tjejigt med armarna och gick upp I en högre ton än vad hans röst klarade av. Jag frustade till och lät ett högt skratt slippa ur min mun och ett segrande leende spred sig över hans ansikte.

Vi låg och diskuterade resten av filmen och klockan hann precis slå sju när jag gick ner emot hallen med Niall efter mig.

”Wait, Moalinn i need to tell you something” sa Niall när jag tog tag i dörrhandtaget och han kliade sig nervöst i nacken. ”I.. Uhm.. I, you know we´ve been together for a while.. But I never told you that i..” han snubblade på sina egna ord och en lätt röd nyans tonade upp sig på hans annars bleka kinder.

”What?” frågade jag fundersamt och tittade på honom med höjda ögonbryn.

”I love you, Moalinn” han tog ett djupt andetag och öppnade ena ögat för att se min reaktion. Jag stod still i några sekunder och tog in det han hade sagt innan jag slängde mig om halsen på honom och placerade ut snabba kyssar över hans ansikte.

”I love you too” mumlade jag emot hans hals och lät mina händer hänga runt hans hals. Han bröstkorg vibrerade emot min kropp när han skrattade åt min reaktion och strök mig sakta över håret.

”Well, i better get going” suckade jag tröttsamt och backade undan ifrån min pojkvän. Min alldeles egna pojkvän. Men mina planer ändrades när han tog tag runt min midja och drog mig emot hans kropp. Jag ställde mig försiktigt på tå och minskade utrymmet emellan våra läppar. De varsamma kyssarna gick över till vilt hångel när Niall smekte min underläpp med sin tunga. Jag särade sakta på läpparna och lät hans tunga utforska min mun medan han backade upp oss emot väggen bakom oss. Jag spärrade chockat upp ögonen när jag kände hur han desperat pressade sina höfter emot mina, upprepade gånger med stängda ögon. När han insett att jag hamnat i något chocktillstånd backade han generat undan och drog ena handen igenom håret.

”I´m sorry, i didn´t mean to..” jag avbröt honom med att snudda vid hans läppar och öppnade sedan ytterdörren.

”See you tomorrow love” sa jag snabbt och stängde dörren bakom mig och började gå hemåt med brett leende som prydde mitt ansikte.

Keely´s perspective

Morgondagen därpå..

”Yes Liam, i´m going to be okay.” Sa jag för sjuttonde gången och knuffade Liam emot ytterdörren. Han tittade skeptiskt på mig och sken sedan upp i ett smalt leende.

”Just call me if you need anything and i´ll be home in a minute. And don´t open the door for ANYONE” han uttalade de sista orden med en stark betoning och drog in mig i en typisk Liam-kram. Jag släppte ut ett fnittrigt skratt och tryckte honom ut ur lägenheten.

”Oi Liam!” hojtade jag när han var på väg mot trapphuset. Han vände sig om. ”When are you going to ask Lovisa out on a date?” flinade jag och blinkade med ena ögat. Jag trodde att han skulle ge mig en sur blick och skita i att svara. Men istället drog han handen igenom sitt korta hår och bet sig lätt i läppen.

”One day..” var det sista han sa innan han rusade ner för trappsteget och sekunden senare hörde jag glasdörren slå igen med en smäll. Jag drog igen dörren och vred om låset. Teven var på inne i vardagsrummet och jag gick med trötta steg och slängde mig ner i soffan. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen för att kunna zappa emellan kanalerna. När min ögonlock blev tyngre och ögonen kändes förfärligt tunga att hålla öppna så stängde jag av teven och gosade ner mig själv under en av de tusentals filtar som omringade Liams soffa.

Lägenheten låg i en ödslig tystnad och det sista jag hörde var mina egna gäspningar som återupprepades igen och igen.. Jag tittade mig yrvaket omkring och sträckte mig efter min mobil för att kunna se vad klockan var. 2:14 Pm Vad var det som hade fått mig att vakna? Som på beställning fick jag svaret några få sekunder senare. Någon stod utanför dörren och knackade. Jag tassade bort till hallen och drog på mig en av Liam´s tjockare tröjor eftersom jag inte hade någon vidare stor lust att visa mig i ett tunt linne för en främling. Jag stannade upp framför dörren och kikade ut igenom kikhålet för att se vem det var. Min kropp blev med ens spänd och det kändes som om alla mina muskler hade låst sig. Jag bråkade med mina egna tankar en stund innan jag backade ett steg och vände mig om för att ta tag i telefonen.

”Keely, i know that you´re here. Just open the door so we can talk” Jag höll fortfarande telefonen bakom ryggen och vred om låset. Dörren öppnades sekunden senare och Louis klev in i lägenheten, tillsammans med tjejen jag sätt tidigare och en av killarna. Om jag inte minns helt fel så var det han som var Andrew. Tjejen, vem hon nu var, stängde dörren bakom oss och gav mig ett svagt leende.

”I´m Ellinor” hon sträckte fram sin hand i väntan på att jag skulle skaka den, och med nervösa händer sträckte jag fram min andra hand och log. ”Keely”. Andrew och Louis stod lutade emot köksbänken medan Ellinor satte sig ner vid köksbordet.

”Soo..?” började jag för att få dom att prata.

”Well, Zayn isn´t mad at you. You know” förklarade Louis med en suck och tittade åt mitt håll. ”Why would he be mad at me?” muttrade jag surt och korsade armarna över bröstet. Louis harklade sig lätt och tittade bort mot Andrew, som i sin tur tog ton för första gången.

”You run away from him, twice” Han pratade som om det var jag som hade gjort fel. Mitt blod rusade i kroppen och jag kände ilskan stiga mig till upp över öronen. ”Yeah and i wonder why” skrattade jag ironiskt och tog upp min iphone. Bara för att den sekunden senare rycktes ur händerna på mig. ”You need to listen carefully, bitch” morrade Louis och backade upp mig mot väggen. Mina händer darrade av den plötsliga händelsen och jag var rädd för den sida av Louis som jag precis lockat fram.

”Zayn´s a good guy, You just need to find the real him” Han fick en stöttande hand på axeln av Andrew och backade undan. ”He kidnapped me and you´re saying that he´s a good guy?” ilska blev till frustration, och frustration blev till tårar. Jag torkade irriterat bort en tår som gled ner för min kind och stirrade på Louis. Han i sin tur verkade mjukna av min reaktion och drog suckandes en hand igenom sitt hår. ”Just give him a chance” och med det lämnade dom alla tre lägenheten. Jag sjönk ner längs väggen i samma sekund som ytterdörren stängdes och kände tårarna svämma över i mina torra ögon. Dörren öppnades igen några minuter senare stängdes med en smäll. Liam hade antagligen slutat tidigare och begett sig hem för att kolla till mig. Jag drog gång på gång händerna under ögonen och hoppades på att han inte skulle fråga allt för mycket. Stegen gick runt omkring i lägenheten och personens tunga steg lät inte alls som Liams. Personen kom närmare och närmare och slutligen visade han sig i dörröppningen. Hans blick fastnade vid min och jag kände tårarna komma en gång till. Jag kurade ihop mig till en boll och drog skyddande armarna runt huvudet samtidigt som jag snyftade hopplöst. Han gick fram emot mig men istället för att rycka tag i mig, som jag hade förväntat mig, så satte han sig med ryggen mot väggen bredvid mig. Jag satt på helspänn, rädd för att han skulle tappa humöret och bli sur. Men han satt bara där, utan att göra det minsta lilla.

”I´m sorry” Jag tittade chockat upp ifrån mina knän och stirrade på honom med vidöppna ögon. Bad han om ursäkt? Han, som inte bryr sig om minsta fluga? Han mötte min blick innan han vände bort den igen, och såg skamset ner i golvet. Visst, det han hade gjort var allt annat än okej, men vad hade flugit i honom?

”Wha.. What?” stammade jag patetiskt fram och satte mig i en bekvämare sits. Han ryckte lätt på axlarna och stirrade ut i tomma intet. ”I´m sorry, i´ve been such a dick” Jag fick inte fram några ord.

”Can i ask you out on a date?” frågade han snabbt och stirrade på mig. Jag knep ihop ögonen och skakade långsamt på huvudet.

”I don´t think that´s a good idea..” började jag men blev snabbt avbruten av att han reste sig upp.

”Good, i´ll pick you up nine o´clock at Friday” och med den meningen styrde han stegen ut till hallen och lämnade lägenheten. Jag gick förvirrat bort till vardagsrummet och sjönk ner i soffan med huvudet bultandes av alla tankar. Vad var det som just hände..?

Vad tycker ni? x