Jag släppte ner böckerna och datorn i väskan med en suck innan jag gick ut efter Jenny och Emma.

”So where are we going more exactly?” frågade jag nyfiket och hängde väskan över ryggen. ”a shopping mall” svarade Emma glatt och öppnade dörren till framsätet på Jenny´s bil. Jenny satte sig i förarsätet och startade bilen medan jag hoppade in bland baksätena. Tjugofem minuter senare klev vi ur bilen och jag möttes av en av de vackraste synerna jag sätt. Affär efter affär radade upp sig på sidorna av en otroligt lång gång gata. Några caféer var utplacerade runt omkring och stället kryllade av folk.

”I need new shoes” utbrast Jenny uppspelt och låste bilen med ett enkelt klick. Vi begav oss in bland människorna och höll utkik efter närmaste skoaffär. ”over there!” skrattade Emma glatt och tog tag i mig och Jenny för att kunna dra oss mot en affär hon fått skymt om. Jenny tjöt till av glädje när hon såg alla skor som stod uppradade längs med väggarna. ”I want to live in a place like this” stönade hon lyckligt och rusade bort mot en hylla som innehöll vardagliga skor. Jag och Emma gick bort till skorna med klackar och gick igenom varje par. ”Oh this is so made for you” sa Emma plötsligt och vände sig mot mig med ett par extremt snygga klackar i händerna. De beigea skorna var raka motsatsen mot mina platta converse, men det kunde alltid vara kul med en förändring.

”I have to buy them” suckade jag när jag hade på mig dom och tittade i spegeln. Emma nickade instämmande och gav mig min plånbok som hon vänligt hade hållit i. Jenny kom gåendes med ett par färglada sneakers i samma stund som vi ställde oss i kassan. Jag lämnade över skorna till kassören och stoppade i kreditkortet i sin rättmätiga plats innan jag skrev in min kod. Jenny betalade sina skor efter mig och vi lämnade tillsammans affären med nya skor. I mitt och Jennys fall. Vi sprang fram och tillbaka mellan olika affärer och lyckades samla på oss allt mer och mer kläder för varje affär vi besökte. Vid tio i fem slog vi oss ned vid ett bord inne på ett café och väntade på det vi beställt. Min telefon började ringa och när jag såg vem det var kände jag hur ett leende började visas över mina läppar. ”who is it?” frågade Jenny nyfiket och föste undan sitt hår.

”Uhm, mum” ljög jag snabbt och svarade i telefonen. ”Melanie!” sa den glada irländska rösten och jag ville skrika ut att jag pratade med självaste Niall Horan, men behöll det lugna. ”Hi mum” sa jag så neutralt som möjligt och försökte att inte skratta.

”Mum? No this is Niall” Jag log. ”I know, but i´m with my friends right now” sa jag och pillade bort smuts ifrån min nagel. ”I can join you guys!” skrattade Niall och jag satte mig käpprätt upp i stolen.

”No!..” Emma gav mig en skum blick innan hon återgick till sin mobil ”..no mum don´t give them that” sa jag i ett försök att stryka över mitt konstiga beteende.

”Give who what? And why do you call me mum?” Jag stönade frustrerat till och såg servitören komma med våra beställningar. ”I have to go mum. Love you bye” sa jag snabbt och la på samtalet. ”What did she want?” frågade Jenny, fortfarande nyfiket, och tog emot sin kaffe med ett leende.

”Nothing, she just told me a few things” sa jag och ryckte på axlarna. Emma lade undan sin mobil och förde sin latte till munnen med ett brett leende. ”I´m in love with coffee” suckade hon lyckligt och blinkade överdrivet med ögonen. Jag skrattade åt hennes söta miner innan jag böjde mig ner över min mobil och smsade Niall.

”Sorry, my friends are fans and i don´t want to make a scene. Was it something important? x” innan jag hann ta bort “x” så skickade jag iväg meddelandet och bet nervöst tag i min läpp.

”Oh i understand, that´s the reason to why i suddenly was your mum? I wondered if you´d like to join us in the studio. x”

“yes mum, ;) Sounds awesome, See you in a bit then?x?” skrev jag och väntade på svar.

“ ;) Yeah here´s the address to the studio.. x”

Jag lade undan mobilen och ägnade mig åt min kaffe som rykandes väntade på bordet.

~

Jag vinkade hejdå till Jenny och Emma innan jag började gå mot studion. Min mobil´s gps visade vägen, utan den skulle jag vara helt vilsen. Min oroliga och tveksamma sida lämnade min kropp när jag såg en stor byggnad som mycket väl kunde vara studion. Jag gick över vägen och försökte att skynda mig så gott jag kunde utan att mitt hår skulle lossna ifrån den lösa bullen det satt uppe i. Jag tog tag i handtaget på den svarta dörren och försökte att öppna den, det var meningslöst då den var låst. Sekunden senare öppnades dörren och en enorm man stirrade ner på mig med bekymrad blick.

”No fans today, sorry” muttrade han grinigt innan han stängde igen dörren med en hög smäll. Jag stirrade chockat framför mig och fiskade upp min mobil ur fickan.

”Some grumpy guy won´t let me in.. x”

Några få minuter senare öppnades dörren igen men den här gången var det inte mannen som stod bakom. En lång tjej i min egen ålder log vänligt och lät mig kliva in i huset. Hennes mörka hår räckte ner till axlarna och pannluggen fick hennes utseende att bli ännu charmigare. ”Hello, i´m Lucy” sa hon glatt och sträckte ut handen för att hälsa.

”Oh I´m Melanie” hälsade jag tillbaka och följde förvirrat efter henne in i det enorma huset. Jag hade ingen aning om vem hon var, eller varför hon var här, men som om hon kunde läsa mina tankar vände hon sig om och log så att smilgroparna syntes. ”I´m Harry´s girlfriend, that´s why i´m here” skrattade hon glatt och tog tag i handtaget på en vit dörr.

”Be prepared” varnade hon med ett leende och knuffade upp dörren. Killarnas röster gick det inte att ta fel på. Vi klev in i rummet och att jag kände mig obekväm med alla blickar var en underdrift. Liams ögon var vidöppna och Nialls mun hängde på vid gavel. Jag vände mig förvånat om och tittade bakom mig och Lucy innan jag stängde dörren och gick in. Killarna, förutom Harry som var upptagen med Lucy, följde mig med blicken när jag slog mig ner bredvid Niall i den vita soffan.

”Why are you staring?! Seriously it´s creepy!” utbrast jag skrämt när Liam och Zayn började viska till varandra.

”Sorry love” sa Niall lågt vid min sida och la armen bakom min rygg. ”We´re having a short break. That´s why we´re here right now” sa han och pekade på soffan och fåtöljerna vi satt i. Jag fångade upp Lucy´s och Harry´s uppmärksamhet. ”How come i´ve never seen you before?” frågade jag nyfiket och log mot Lucy. Hennes blåa ögon lös av lycka när hon vände sig ifrån Harry. ”We´re not ready to come out public yet”

”Wow you´ve been hiding really well. I mean we directioners have no clue of who you are and stuff” sa jag snabbt men tystnade när jag såg killarnas blickar. ”We directioners?” upprepade Harry förvånat och strök handen över Lucy´s lår.

”Uhm yeah” sa jag tyst och vred generat ner blicken i marken. ”so you´re a fan?” Louis retfulla leende blev allt större. ”I guess” suckade jag och vred upp blicken mot killarna. ”That´s awesome” utbrast Liam och bröt den spända tystnaden som låg i rummet. Jag pustade diskret ut när killarna stämde in med sina höga röster och glada skratt. ”So you don´t think it´s weird then?” frågade jag försiktigt och rätade till mitt linne som mer än gärna gled för långt ner. ”Nope, Eleanor is still a directioner, so why would it be weird?” skrockade Louis och sträckte sig fram för att retsamt klappa mig på huvudet. Jag skulle precis schasa bort hans hand när dörren öppnades bakom oss och en man med långt skägg klev in i rummet. ”Boys the break is over now” sa han barskt och gick bort till killarna som satt beredda framför inspelningsbåset.

”I´ll see you in a bit” Niall gav mig en snabb kram och jag kände hur mitt inre fylldes av rosa och ljusblåa fjärilar. Harry sa något till Lucy, som sken upp i ett leende, och gick efter killarna bort till de olika inspelningsbåsen. Lucy vände sig till mig och tog upp benen i soffan. ”So i want to know who you are. what´s your fully name ?” hon log lömskt när hon såg att jag sneglade bort mot Niall. Jag förstod varför Harry hade fallit för henne, jag hade nog gjort lika dant om jag var en kille. Eller så hade jag blivit homosexuell på grund av Niall.... ”Var tyst och svara på hennes fråga, idiot” fräste en låg röst i mitt huvud och jag rycktes tillbaka till nuet. ”I´m sorry. My name is Melanie Brown, you?” sa jag och log.

”Lucy Anderson” Lucy drog händerna längs med sina vita jeans och tittade drömmande bort mot Harry. ”It sounds swedish” påstod jag och knep ihop ögonbrynen. ”That´s cause it is swedish, i´m from sweden” förklarade hon och la fram sin mobil på kaffebordet bredvid oss. ”Really? Me too” sa jag snabbt och hann inte dölja min barnsligt uppspelta röst. ”No way?” sa hon förvånat innan hon stämde in i mitt leende.

”Yep i moved here to my own flat a week ago. That´s when Niall bumped in to me” Jag skrattade till vid minnet av händelsen. ”He´s a bit clumsy so i can´t say that i´m suprised” skrattade hon och rätade din sin lugg. Hon såg ut att tänka efter ett bra tag innan hon öppnade munnen igen. ”Wait, so you´re the girl Niall bumped in to when he was skating? You´re the girl who had to wear your own coffee?” Hennes fråga lät mer som ett påstående. ”Yeah that´s me” Jag gjorde en löjlig bugning där jag satt och rätade sedan till min bulle som började lossna. ”Niall couldn´t shut up about how gorgeous you were” tillade Lucy plötsligt och blinkade retsamt med ena ögat när jag rodnade.

”who´s gorgeous?” Vi vände oss om och möttes av Niall och Harrys förvånade miner. ”Uhm.. no one” stammade jag patetiskt fram men mina planer på att komma undan det samtalet krossades när jag insåg att Lucy hängde med i Harry´s kategori. ”We talked about how you couldn´t stop talking about her” sa Lucy simpelt och ställde sig upp vid Harry´s sida. ”So when are you planning on going out public?” flinade Harry och la armen om Lucys midja. För första gången under mina år som directioners såg jag Niall rodna i verkligheten.

”We´re not together” sa jag snabbt, för snabbt, och reste mig ifrån soffan. Jag snubblade till på mina höga klackar och ett högt tjut for ur mina läppar medan jag föll bakåt med armarna fläktandes i hopp om att få tag i någonting. Ett par starka armar fångade upp min kropp innan jag hann träffa golvet och jag pustade skrämt ut. ”are you okay?” frågade Niall och stirrade in i mina ögon, in i min själ. ”Yeah” sa jag och pustade ut ännu en gång för att få ner pulsen.

”You kinda look like a couple” sa Harry och skådade Niall´s armar runt min midja, våra sammanpressade kroppar och de ynka centimeterna som skilde våra ansikten åt. Jag krånglade mig generat ut ur Niall´s famn och harklade mig. ”We´re not” sa jag bestämt och svalde ljudlöst när jag kände Niall´s brännande blick i ryggen. Jag var inte kär i honom, vi var bara vänner. Men innerst inne visste jag att det var en lögn.

Nämen... vad är detta? O.o Jag tror minsann att det ser ut som ett kapitel..

Jag kände att jag behövde gott göra er på något sätt och var uppe och skrev till halv sju i morse, sen deckade jag. Så nu tycker jag att jag förtjänar 18 kommentarer eftersom att jag inte lär få mycket sömn i natt heller..

18 kommentarer till nästa! xx

Jag klev ut ur badrummet och satte upp mitt hår i en lös och slarvig bulle. Det kändes så konstigt att bära Niall´s kläder. Jag menar, jag har drömt om ett ögonblick som det här under de senaste åren. Hur många tjejer skulle inte döda för att få vara mig just nu?

”I made some tea and if you´re hungr...” Niall vände sig om med två koppar i händerna och stirrade på mig när jag klev in i köket. Jag höjde på ögonbrynen och harklade mig. ”thank you, and no i´m not hungry” han kom loss ur sin någorlunda skumma trans och gick in i hans enorma vardagsrum. Nialls lägenhet var något i stil med fyra gånger större än min, och jag tyckte att min var stor för att vara en lägenhet. Jag gick efter honom och log när jag såg filtarna som var placerade på kanterna runt om soffan. Jag har alltid varit en frusen person och filtar är liksom min grej. Niall placerade te kopparna på bordet och sträckte sig efter fjärrkontrollen till teven. ”Would you like to see a movie? Or do you have to study?” frågade han och la upp fötterna på soffbordet. ”Study, but i don´t mind seeing a movie at the same time though” svarade jag och ryckte lätt på axlarna. Jag sträckte mig efter koppen som skulle bli mi och läste med höjda ögonbryn texten som stod skriver. ”Fifty shades of i don´t give a shit?” läste jag högt och vände mig mot Niall. ”Harry bought me that when we were in New york, i kinda like it” svarade han och flinade. Han fixade fram någon action film på teven innan han lutade sig tillbaka i soffan och drack sitt te. Jag sneglade upp på honom under mitt hår och tittade snabbt undan när hans blick mötte min. Mina kinder blossade upp medan jag försökte att lugna ner mig själv och fokusera på skrivuppgiften jag skulle göra.

En halvtimma passerade och jag satt fortfarande och skrev i anteckningsblocket, det enda som cirkulerade i mitt huvud var bokstäver.

”okay i can´t do this anymore, stupid headache” stönade jag och lutade mig framåt med pannan i blocket. Niall skrattade åt hur jag satt och sänkte volymen på teven. ”Aw but take a paus babe” Kallade han mig precis för babe?! Andas Keely, andas. In genom näsan, ut genom munnen. Jag skrattade nervöst och nickade.

”Yeah yeah a pause, a paus sounds great” mumlade jag yrt och samlade ihop allt material för att kunna lägga ner det i min väska. Niall ställde sig upp ifrån soffan och sträckte upp armarna ovanför sitt huvud. ”You may think i´m boring now, but i smell like a fish and i really need a shower. Take what you want from the fridge, the movies is over there..” han pekade på en hylla nedanför teven ”..and yeah, make yourself at home” Jag tittade upp på Niall och nickade med ett leende. Han försvann bort mot badrummet och dörren låstes med ett klick. Jag tog fram min väska och drog upp den vita datorn i min famn. Jag skrev in lösenordet och tog mig snabbt in på One Directions officiella twitter sida. Ett högt tjut försökte tränga sig ur min mun vilket jag fick hindra för att Niall inte skulle börja undra. Jag klickade på länken och höll andan medan sidan laddades. Min puls var uppe i öronen när videon började spelas och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Mina ögon var fastklistrade på skärmen och jag satt blixtstilla tills videon tog slut. ”oh my god” mumlade jag uppspelt och öppnade nya flikar för att kunna ladda om sidorna om och om igen. Trots att jag suttit i samma bil som killarna tidigare känns det som om killarna i videon var några andra. ”What are you doing?” Jag var så fast i videon att jag inte vände mig om, jag blev inte ens rädd.

”The video to the best song ever got released today! So we directioners are trying to break the vevo record and..” jag vände mig om och mötte Nialls förvånade blick ”.. and i have no freaking idea why i´m telling you this. Oh my god you must think i´m a freak i´m so sorry” babblade jag och stängde snabbt ner datalocket. Mitt ansikte var illrött och jag ville inget annat än att sjunka igenom marken.

”Aw you´re blushing” skrockade Niall och gick runt soffan för att kunna sätta sig ner bredvid mig. Hans mysbyxor-klädda ben snuddade mina när han diskret la armen bakom mig på soffstödet. ”So that´s what you girls are doing?” flinade han och blinkade lätt med ena ögat. Jag bet generat tag i min underläpp och vred bort blicken ifrån Niall.

”Don´t worry, i think it´s adorable actually” sa Niall och lät sin arm glida ner så att den vilade runt min rygg. ”Tell me if you think it´s weird” han nickade mot sin arm och log osäkert mot mig. ”I don´t mind” sa jag så enkelt som möjligt och försökte att låta lugn. ”Good, cause i got this feeling.. i just, i just want to cuddle you. Strange huh?” Han skrattade lätt men leendet han visade nådde inte riktigt hans ögon.

”I don´t think that´s strange..” började jag och och tittade upp på Niall. ”I think it´s adorable actually” Jag härmade hans förra mening och han räckte retsamt ut tungan. ”Come here then” Han drog min kropp emot sin och höll armarna om mig. Jag lutade försiktigt huvudet mot hans axel log trots att jag inte ville något annat än att ställa mig på äpplen och skrika rakt ut. Jag kände för att lägga mig ner och gråta, samtidigt som jag visste att om jag ställde mig upp nu skulle jag svimma.

”I´m glad that i bumped in to you on the street yah know” suckade han nöjt och vred sig om så att han kunde titta ner på mig. ”I´m glad too, i didn´t like the part where i had to wear my coffée though..” skrattade jag och petade honom lätt i sidan. ”Oh shut it you” Han log överdrivet och rufsade om mitt hår. Jag blängde retsamt upp på honom men ägnade mig åt teven när han tog upp sin mobil. Hans fingrar trummade snabbt fram över skärmen och jag fick en snabb skymt av att appen han var inne på var ingen mindre än twitter. Han låste sin mobil i samma veva som min gav ifrån sig ett plingande läte. Jag försökte att dölja skärmen när Niall´s tweet syntes, men eftersom att jag satt i hans famn var det svårt. ”Stalking me much?” skrattade han med ett brett flin och drog armarna tätare runt min kropp. ”Shut it you” Jag härmade hans röst och skakade lätt på huvudet. Niall´s tweet kom upp igen när jag skrivit in lösenordet och jag funderade på något bra att svara. Jag sneglade upp på den blonde figuren bredvid mig och såg till så att hans blick var fastklistrad på min skärm.

@UpOnNary: @Niallofficial ”Notice meeeeee”

@Niallofficial: @UpOnNarry “i just did.. ;)”

@UpOnNarry: @Niallofficial “Well.. that´s kinda awesome”

@Niallofficial: @UpOnNarry “Duh? I am awesome..”

Jag fnös till när jag läste Niall´s sista tweet och log som en dåre innan ett högt skratt for ur min mun.

“Oh my god, the fans will hate me” sa du glatt och låste din mobil. “Why would they?” frågade Niall förvånat och lade sin mobil bredvid din. “Cause I know what they´re feeling, I would´ve been so jealous. I mean, i´m even jealous now even though I´m the one you´re writing to..” Min mening var så sann att jag själv blev överrumplad.

“That sounded so strange” muttrade jag och la mitt hår över ena axeln. “Let me get this straight.. You´re jealous of your self because I tweeted you, even though you´re cuddling with the real me right now?” Han tittade ner mot mig och vaggade långsamt fram och tillbaka, nästan omärkbart. ”

I guess” sa jag och ryckte på axlarna. ”You´re weird Mel” sa Niall med ett högt skratt. ”And i ain´t even mad” tillade jag snabbt och petade snabbt på hans mjuka kind.

~~

 Vi satt tysta i varandras sällskap tills eftertexterna på ett friends-avsnitt började rulla på skärmen. Niall sträckte sig efter fjärrkontrollen och stängde av den svarta teven.

”What is it like?” frågade jag ut ifrån tomma intet och hoppade över till andra sidan av soffan så att jag kunde sitta med benen utsträckta. Niall putade med läpparna innan han drog en hand igenom sitt hår och härmade mina rörelser. ”Being famous?” Jag nickade. ”It´s been three years and I can´t consider my self as a famous person. Which is crazy cause I mean we´re the worlds biggest boy band, tough a part of me thinks this is a dream” sa han simpelt och knuffade till mina fötter. Jag sparkade retfullt tillbaka och räckte ut tungan. “That´s awesome, but don´t you feel like, creeped out sometimes? I mean we fans are pretty creepy” Han nickade instämmande och släppte fram ett skrovligt skratt.

“I love the fact that they spend all their time stalking us, so no I don´t find that creepy. A bit maybe, sometimes when people knows more about me then I do..” Han funderade över sina ord och drog handen längs med sin käke.

“I´d freak out if someone knew more about me then I do” sa jag snabbt och drog upp benen till mitt bröst. “That´s cause you´re.. you” flinade Niall och blinkade flörtigt med ena ögat. “I´ll take that as a compliment” envisades jag. Niall vickade retfullt på ögonbrynen när du tog upp din mobil. Min skärm hade ballat ur efter som att jag knappt hann läsa vad fansen tweetat mig innan det kom upp nya.

”Look at this, they´re crazy” skrattade jag och höll upp mobilen så att Niall kunde se skärmen. ”You need to turn you notifications off. You´re popular because of me” Han fläktade undan sitt osynliga hår ifrån axlarna och brast sedan ut i ett högt skratt.

”That wasn´t even funny!” utbrast jag men kunde inte hålla mig när Niall låg dubbelvikt över sina egna ben. Jag slängde en snabb blick på klockan och slutade att skratta. ”Oh fuck it´s already eleven pm and i have school tomorrow!” tjöt jag stressat och reste mig ifrån soffan. Jag tog upp mina kläder ifrån väskan och tänkte lämna vardagsrummet för att byta om när Niall stoppade mig.

”You can borrow my clothes. I can pick them up tomorrow” sa han enkelt och tog klädhögen ur famnen på mig. ”I´ll walk you home, it´s too dangerousoutside right now” hans röst gick ner i en låg stämma och fick en rysning att sprida sig över min rygg, något jag inte planerade att hålla hemligt. ”You don´t need t..” Niall avbröt min mening. ”I want to”. Jag nickade med ett leende och hängde väskan över ryggen. Vi gjorde snabbt i ordning oss innan vi lämnade hans lägenhet. Promenaden till min lägenhet tog inte så lång tid, det kändes inte så långt med tanke på att jag pratade konstant med Niall under vägen.

”I had fun tonight” sa jag glatt men samtidigt generat när vi stod inne i trapphuset. Vi ville inte riskera att några papparazzis såg oss. ”Me too, and i look forward to tomorrow” svarade Niall och drog handen över sin nacke.

”Tomorrow?” frågade jag förvirrat och fångade upp nycklarna ur min väska. ”Yep tomorrow” sa han lömskt och öppnade armarna. Jag klev, fortfarande förvirrad, in i hans famn och la armarna om hans övre rygg medan jag lutade mig mot hans axel. Niall begravde sin näsa i mitt hår och jag fnittrade förtjust när han blåste på min hud. ”i guess i have to go now” mumlade Niall dystert och backade undan ifrån våran kram. ”Yeah” suckade jag och började gå baklänges mot trapporna. ”Bye” Jag vinkade åt Niall när han lämnade lägenheten och klev ut på den mörka gatan. Med en tung och lycklig suck vände jag mig om för att kunna bege mig upp till min lägenhet, jag såg mer än enormt mycket fram emot att få dyka ner i min varma säng.

ÄNTLIGEN ÄR DET FÖRBANNADE KAPITLET UPPE. UGH. Jag ber om ursäkt, jag vet inte vad det är som gör att min skrivlust är så seg just nu. Jag vill skriva, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva bara... 

Så nu gör jag något som jag aldrig gjort tidigare, jag lägger en del av novellen i era händer. För att novellen ska kunna gå framåt.

Vad vill ni läsa om? Vad önskar ni skulle hända i nästa kapitel? Vad ska jag skriva om? Tacksam för svar, och shit ni är bäst!  Jag ska dygna för eran skull och försöka skriva så att mina fingrar blöder när jag tuppar av. Puss x

18 kommentarer till nästa! xx 

Niall´s point of view

Jag slängde av mig jackan och la ner mobilen i fickan på mina jeans. Harry kom gåendes med ett brett leende och hälsade på mig innan han slog sig ner i soffan bredvid Louis.

”Hey mate, slept well?” flinade han och rätade till sina lockar.

"Like a pig” skrattade jag och slog mig ner bredvid Zayn som satt djupt insjunken i sin mobil. Det var en kvart kvar innan vi egentligen skulle träffas så jag tog upp min mobil och gick in på twitter. Min nyfikenhet gick inte att hålla i styr när jag skrev in Melanies twitter namn och log när jag såg hennes profil. Hon var så vacker på ett alldeles unikt sätt, det var något med hennes leende som fick mig att bli helt tokig.

”Who´s that?” Jag klickade snabbt bort ifrån twitter och tittade upp på Zayn. ”uhm what are you talking about?” sa jag snabbt och kände min puls öka när Louis och Harry vände deras uppmärksamhet mot oss.

”you suck Niall, give me your phone” skrattade Zayn och tog mobilen ur handen på mig. Han gick smidigt in på twitter och tittade igenom Melanies profil. ”Who is she?” han återupprepade sin fråga och låste fast sin blick i min. ”A girl” svarade jag och försökte att släppa ämnet, men efter tre år med de här killarna visste jag innerst inne att jag inte skulle komma undan. ”Why were you looking at her profile?” Hans frågestund fortsatte och jag blev nervösare för varje sekund.

”Wait aren´t that the girl you bumbed in to?” utbrast han plötsligt och klickade på hennes profilbild. Han vred skärmen så att Harry och Louis kunde se bilden. ”That´s her” konstaterade Harry och började sedan flina. ”So that´s the reason to why you left my flat so early yesterday? I guess you were going to talk to her?” Jag harklade mig lätt och vände mig mot Harry.

”Actually, i went to her flat and stayed there for about.. yeah a lot of hours” svarade jag självsäkert och drog mina handflator längs mina jeans, i ett försök till att få bort svettet.

”Oh really? Did you get some? Her boobs, they were huge right? I mean you could see that they were huge through her shi..” ”Harry shut the fuck up!” utbrast jag och reste mig ifrån soffan. Det blev helt tyst i rummet innan Harry bröt ut i ett högt och gällt skratt. Zayn och Louis stämde snabbt in och låg dubbelvikta över min reaktion. ”I´m kidding with you Niall” flämtade Harry som numera var illröd i ansiktet och skrattade ännu mer. ”Yeah and you were so funny” muttrade jag och log smått innan jag tog upp min mobil igen. Fem minuter hade passerat och killarna skrattade fortfarande.

”Oh come on guys it wasn´t even that funny” sa jag och suckade överdrivet. Louis torkade sig runt ögonen och försökte att dämpa sitt enorma leendet. ”sorry man” skrattade Harry en aning lugnare och höll sig för magen. ”Yeah yeah what ever”.

”Oh my god what happened in here?” Vi vände blickarna till dörren där Liam stod med en chockad blick. Zayn förklarade vad som nyss hänt och ett lätt leende kröp upp på hans läppar. Innan det förvandlades till ett djävulskt flin. ”So you´ve find yourself a girl, ey?” frågade han och la armen om mina axlar.

”I don´t know. I´ve only known her for like not even two days. But i like her, i really do” ”Aw a love story” suckade Louis och la romantiskt ihop händerna över hjärtar. Harry reagerade genast och pekade hotande med fingret mot Louis. ”That reminds us all of Taylor so don´t you dare say that again big boy” sa han lågt och hotfullt innan han började flina.

”Oops sorry, didn´t mean to hurt your feelings..” skrattade Louis retsamt och reste sig ifrån soffan. ”Taylor and Harry´s sitting in a three..” Han gav Harry en retfull blink med ögat och rusade sedan ut ur rummet. Harry var hack i häl på honom och försökte få tag i den något kortare pojken som skrek ut kärlekstexter om Harry och Taylor. Jag skrattade åt deras barnslighet och sneglade upp på klockan. I samma sekund öppnades dörren in till studion och John välkomnade oss in.

~

Jag hoppade in i den svarta range rovern som stod parkerad utanför studion och tog som vanligt min plats längst in. Louis,Liam, och Zayn fyllde snabbt på medan Harry gick runt för att sätta sig där fram. Regnet öste ner när vi körde bort ifrån studion och upp längs den vanliga gatan. Min blick åkte med trottoaren men stannade upp när en välbekant figur skyndade sig fram en bit framför bilen. Jag stirrade på personen medan vi åkte förbi och skrek sedan till. ”What?” frågade vår chaufför, Joe, och saktade in.

”Pull over”. ”Wha..” ”For gods sake just pull over!” utbrast jag och tryckte näsan mot rutan. Melanies gröna ögon spärrades upp när hon fick syn på bilen och hon ökade tydligt på stegen. Jag knuffade upp dörren och försökte så gott som möjligt överrösta regnet. ”Melanie!” ropade jag och kisade med ögonen. Melanie, som numera var en suddig skugga stannade och vände sig om. Hon kom närmare bilen med händerna över huvudet, som om det skulle skydda henne ifrån regnet.

”Get in the car!” ropade jag och försökte att överrösta regnet. ”But i´m soaked!” ropade hon tillbaka och gjorde en gest med blicken över sin kropp. Hennes kläder låg klistrade mot hennes kropp och tröjan var i stort sätt genomskinlig. Hennes vita jeans blev ljusare och man kunde tydligt se hennes chockrosa trosor, ett par chockrosa trosor som jag vill slita loss med tände.. ”Niall!” Louis knuffade mig frustrerat i sidan och jag vaknade till. En djup, röd rodnad spred sig över mina kinder när jag insåg att min blick hade varit fast vid hennes mer privata del. ”Just get in” muttrade jag och hoppade närmare Louis. Melanie ryckte lätt på axlarna och hoppade in i bilen. Hon la sin dyngsura väska på golvet och stängde bildörren. Harry vände sig om i framsätet och log på sitt speciella sätt.

”how come you´re always soaked in Niall´s company love?” Melanie stelnade till vid min sida och skrattade nervöst. Man måste vara van vid Harry´s snuskiga sida för att inte bli chockad varje gång han öppnar sin mun. ”Uh..no..i mean.. like.. um” Hon rodnade djupare och djupare efter varje sekund och Harry njöt av synen framför sig. ”Just ignore him” suckade jag och vred mig halvt om halvt om mot Melanie. ”okay” skrattade hon nervöst och lade en slinga av sitt hår bakom örat.

”would you like to stay at my place for a while? You can do your homework there if you want to” sa jag och tittade in i hennes gröna ögon. ”Uhm sure” sa hon och tog upp sin telefon, förmodligen en aning obekväm med att alla fem stirrade på henne. Bilresan till min lägenhet blev tack och lov inte stel, killarna var experter på att hålla samtalen igång. Melanie satt lutad mot bilrutan under resan till våran lägenhet och tittade förvånat upp när vi stannade. ”Thanks joe, i´ll see you tomorrow” sa jag när vi klättrade ur bilen och gav honom en lätt klapp på axeln.

”No worries man, yeah see yah” mumlade han och nickade lätt. Melanie klev ur bilen sist och sträckte på sin blöta kropp. Regnet hade tagit en paus men molnen låg fortfarande och tryckte över oss. ”oh man, you should take her with you inside” sa Zayn plötsligt och ställde sig bakom Melanie. Jag snurrade förvirrat runt och möttes av en syn jag inte tyckte om. Ett smått antal killar kom gåendes och pekade uppmanande på Melanies blöta kropp. Melanie upptäckte själv killarna och tittade äcklat bort ifrån dom.

”Come on love” sa jag bestämt och gav killarna en sista blick innan vi klev in i lägenheten. Fansen förväntade sig att vi skulle besöka våra familjer, och tack vare att vi faktiskt var i London så blev det inget kaos när fansen såg oss.

Melanie´s point of view

Jag svalde gång på gång och försökte att ignorera de brinnande blickarna över min kropp. Jag och Niall gick först upp i trappan medan killarna gick strax bakom oss. Niall verkade lägga märke till mitt obehagliga humör och såg sedan killarnas blickar. ”Oh come on guys” utbrast han och suckade. Liam skrattade ursäktande och gick i vägen för killarnas brännande blickar. Precis innan vi skulle gå in igenom Niall´s dörr stannade Louis till utanför.

”Sorry ´bout that , we´re guys after all” han blinkade med ena ögat och log. ”Have a good night, and try not to be too loud” Innan han han backa undan smällde Niall igen dörren och drog en hand igenom sitt hår. ”Sorry about that, they´re a bit.. weird” Jag skrattade lätt och tog av mig skorna.

”I know Niall, i´m a fan. Remember?” flinade jag och ställde ner väskan på marken. ”Do you want to borrow some clothes?” frågade Niall och gick bort mot vad jag antog var hans rum. Min blick flackade runt i lägenheten och jag trodde knappt mig själv när jag insåg att jag faktiskt var hemma i Niall Horan´s lägenhet.

Sugit kapitel, i knnooow, men jag var tvungen att dela på kapitel sex och sju någonstans, och det blev bäst här. Soo... sorry :(

17 kommentarer till nästa!! xx

Jag gick längs med trottoaren och tittade upp på universitet jag skulle gå på. Om det var något jag var bra på så var det att skriva, så varför inte utnyttja journalistik linjen det här universitetet erbjöd?En hög suck for ur mina läppar när jag klev in igenom de svarta stål grindarna och vidare upp för trapporna. Den enorma byggnaden såg ut att vara oändlig så jag var tacksam över att min sal var nära porten. Jag hade ett hårt grepp om skrivblocket och pennan i min famn när jag läste numren på de vita dörrarna längs med korridoren.

”203..204.. 205.. where is 206?” mumlade jag för mig själv när jag såg att numret 206 saknades.

”you´re looking for something?” frågade en ljus stämma bakom mig. Jag snurrade hastigt runt och möttes av en flicka i min egen ålder. Hennes långa, nästan svarta hår, omringade hennes gröna ögon som lös av nyfikenhet medan hennes blick skannade mig från topp till tå. ”Uhm yeah, i´m supposed to be in room 206 right now. Buuut i can´t find it” suckade jag och ryckte lätt på axlarna.

”Oh you´re in my class then, come on Mr Osmet will be there any minute!” skrattade hon uppspelt och greppade tag i min arm. Innan jag hann reagera sprang vi längs med korridorerna innan hon stannade upp och pekade mot en dörr.

”Why did they put room 206 here?” frågade jag förvirrat. ”I have no idea actually. Never thought of it before, but it´s kind of stupid” Flickan utan namn öppnade dörren och drog med mig in i den enorma salen. Längst fram var en stor whiteboard tavla och en kateder, resten av rummet var fylld av bänkar och människor i åldern mellan arton och tjugotvå.

”Jenny!” Jag vred huvudet mot eleverna igen och fastnade med blicken på en tjej som vinkade hysteriskt. ”Come on my friend is waiting” log tjejen vars namn tydligen var Jenny, och visade mig till bänkarna bredvid hennes kompis.

”Hi i´m Emma, and you are?” Emma tittade forskande på mig med sina bruna ögon och log. ”Oh i´m Melanie, Jenny here helped me finding this room” skrattade jag och förklarade varför jag helt plötsligt dök upp i deras vänskap. Emma nickade glatt och lutade sig framåt för att kunna prata med Jenny som satt på andra sidan av mig.

”My place tonight?” frågade hon högt och klapprade med naglarna mot bänken. Jag försökte göra mig så liten som möjligt i stolen eftersom att jag förmodligen satt i vägen för deras konversation. ”Yeah sure, you want to join Melanie?” Jenny knuffade mig lätt i sidan för att få min uppmärksamhet. ”I´d love to but i have to say no, i´m not done with my apartment yet and stuff” sa jag och ryckte på axlarna.

”Too bad, you can join next time then” log Emma och öppnade sitt skrivblock. Jag nickade instämmande och spanade med blicken över salen som nu fylldes av människor. En del nya och en del som redan studerat här i ett år eller två. Dörren på andra sidan av salen öppnades och en man med glasögon klev in. Han log varmt mot alla elever och gick fram för att luta sig mot katedern.

”Good day class, my name´s Mr Osmet. Today we´re going to..”

~Lektion~

Tre timmar och tjugofem minuter senare klev vi ut ur salen bland massan av elever.

”what did you think Melanie?” frågade Emma nyfiket och la ner sitt block i sin väska.

”It was fun actaully, i might look forward to tomorrow” flinade jag och la mitt hår över ena axeln. ”You guys are crazy, there´s no such thing as 'fun' when you´re in school, okay?” utbrast Jenny som tidigare gått tyst vid vår sida, men när hennes mungipor började rycka sig uppåt förstod vi att hon inte var seriös.

”You scared me mofo” skrattade jag och använde ett vanligt ord i min directioner värld, utan att tänka på att människorna omkring mig kanske tog det annorlunda.

”Did you say mofo? As in a crazy mofo?” frågade Jenny chockat och stannade upp. Jag blev plötsligt nervös och drog en hand igenom mitt hår. ”Yeah, i think so i mean i´m sorry if i..” Emma avbröt mig.

”what, so you´re a directioner?” Hon lät uppspelt, som vanligt, och studsade lätt på stället. ”Yes” svarade jag osäkert och växlade blicken mellan tjejerna framför mig.

”Awesome, we´re directioners too!” tjöt Jenny och hoppade lätt på stället. En del blickar drogs emot oss men varken Jenny eller Emma verkade bry sig, något jag försökte att ta efter. Sen mina jobbiga år i skolan har det varit svårt att inte bry sig om vad andra tycker.

”I´m a Zaynie girl, Jenny here is a huuuge Harry girl” förklarade Emma och lutade sig närmare ”She´s crazy about him”. Jenny harklade sig vid min sida och blinkade lätt med ögat. ”So who´s your crush?” frågade hon medan vi fortsatte vår väg ut ur byggnaden.

”I´m a Niall girl” svarade jag simpelt och bestämde mig för att utesluta delen där jag praktiskt taget känner en del av Niall Horan, delen om att han faktiskt har mitt mobilnummer i sin mobil och delen där han spenderade gårdagens kväll i min soffa. ”That´s amazing, he´s so cute. But hey i´ll see you tomorrow okay?” Jenny låste upp sin bil och Emma hoppade in i framsätet. ”Oh and do you want a ride?” skrattade hon och pekade mot sin bil. ”I´d like to take a walk but thanks anyway. See you!” log jag och började gå bort ifrån bilen och upp på trottoaren. Emma och Jenny vinkade snabbt innan de stängde bildörrarna och motorn startade. Jag tog upp hörlurarna ur väskan och försökte att dra upp trasslet med hastiga rörelser. Om det var något jag inte tålde så var det trassel, men det är sådant man får leva med. När jag hade en hörlur i vardera öra tog jag upp mobilen och satte på min oändliga spellista på spotify. Ointresserad men av ett behov att inte uttråkas skrollade jag igenom twitter, men stannade plötsligt upp. Killarnas nya musikvideo ska släppas i kväll, det hade jag helt glömt av. Mitt hjärta började banka hårdare efter varje steg jag tog och det kändes som om jag flög fram. Det är egentligen rätt konstigt att jag känner såhär med tanke på att jag faktiskt har kontakt med självaste Niall James Horan. Jag satte på Best Song Ever och lade ner mobilen i min ficka för att kunna gå fortare. Vädret som tidigare varit strålande ändrades kvickt och mörka moln täckte över himlen med en dyster spänning. ”Great,just great” muttrade jag och blängde upp mot himlen. En enstaka droppe landade på min näsa i följd av tusentals fler. Jag höll upp armarna över huvudet i ett försök att skydda mig ifrån regnet och joggade ner för trottoaren. I ett snabbt ryck drog jag ut hörlurarna ur öronen och stängde ner dom i fickan, det sista jag ville var att dom skulle gå sönder. Regnet öste ner över mig och Londons gator blev snabbt tomma. Jag svor högt för mig själv och ökade på stegen. Mina kläder klistrades fast mot min kropp och vinden som tidigare varit diskret kändes som ett slag med en ispåse. Medan jag skyndade mig fram längs gatan körde en svart bil förbi i hög hastighet. Den saktade in några meter framför mig och stannade vid trottoaren. Jag började andas tyngre och ökade på stegen för att komma förbi den mystiske bilen. Det enda som cirkulerade runt i mitt huvud var bilder på hur en våldtäktsman klev ur bilen och jagade mig. Jag skakade bort de ruskiga tankarna ur huvudet och hade blicken fäst på träden en bit fram när jag passerade bilen. ”Melanie!”

Jag försöker skriva längre kapitel, vilket är den största anledningen till att uppdateringen är lite seg just nu. Men det är inget vi inte kan fixa, right?  Just det ja, tack Emma för ditt fina mail, blev faktiskt riktigt rörd! Jag fixade in dig i novellen trots allt, *proud*.

16 kommentarer till nästa kapitel! x

”uhm hello?”

Jag rycktes tillbaka ur min trans och stirrade på killarna framför mig. Jag insåg hur dumt det måste ha sett ut och skakade på huvudet.

”I didn´t mean to snap at you..” sa jag försiktigt och mötte den blonda irländarens blick. Pojken som fått mitt hjärta att slå extra volter, pojken som fått mig att gråta av alla sorters anledningar, pojken som just kört in i mig med en skateboard. Han nickade och såg forskande på mig. ”Do i have something on my face?” frågade jag nervöst och placerade en lös slinga hår bakom örat. ”No, no sorry” skrockade han ljuvligt. Louis viskade något i Liam´s öra och de båda började fnissa helt hysteriskt. Allting kändes så overkligt, de var inte längre på min dator, de stod faktiskt framför mig. ”Uhm love, you should probably go home and change” sa Harry plötsligt och klev fram från platsen bakom Zayn. Hans långa,smala,sexiga kropp var ännu längre än vad jag föreställt mig och jag krympte när killarna kom närmare. Jag var inte särskilt lång om man tänker på min 1.66 centimeter korta kropp. Jag tittade oförstående upp och mötte hans blick. Hans blick svepte fram över min kropp och jag tittade nyfiket ner, något jag inte skulle ha gjort. Min tröja hade blivit totalt genomskinlig tack vare kaffet.

”Oh uh... It was nice meeting you guys” sa jag snabbt. Jag drog armarna runt min kropp och skyndade mig vidare upp för asfaltsbacken. Killarnas skratt hördes bakom mig när jag skrev in koden till min lägenhet, knuffade upp dörren med höften och rusade upp till min lägenhet. Mina kinder var fortfarande blossande röda när jag tog av mig tröjan så fort jag var inne i hallen och gick vidare in till badrummet. Jag slängde den kaffedränkta tröjan i smutsen tillsammans med resten av kläderna och klev in i duschen. Jag tvättade av min kaffeluktande kropp och gjorde sedan mina vanliga badrumssysslor, för att kunna inse att min mens var två dagar för tidig. Ett högt stön av avsmak for ur min mun när jag var tvungen att spendera ytterligare tio minuter inne i badrummet. Jag trippade in i mitt sovrum och började leta efter mina svarta favorit tights, mina höga knästrumpor och min på tok förstora musse pigg tröja. Jag greppade tag i klädesplaggen och drog upp det svarta tyget längs mina ben. Min hud knottrade sig när min turkosa favorit tröja föll ner över min kropp. När jag var fullt på klädd tittade jag mig snabbt i spegeln och letade upp min hår donut för att kunna fixa upp mitt hår i en hög och slarvig bulle. Jag vred mig om framför spegeln och satte fast det hår som inte fastnat med en hårnål. Mina ben tog mig ut till köket där jag satte på en kopp te. Te kokaren gav ifrån sig ett mysigt mullrande ljud medan jag tog fram min favorit te kopp. Jag hällde upp det kokande vattnet i min kopp och lät mint maken ifrån te påsen sprida sig runt mig. Jag tog med mig min te kopp ut till vardagsrummet och kröp upp i ena hörnet av soffan. En fruktansvärd kramp spred sig i min mage och jag skyndade mig med att ställa tillbaka koppen på bordet. Mina armar virade sig runt min ömma mage medan jag la mig på rygg och morrade frustrerat till. Det fanns inget värre än mens värk, och självklart skulle jag få den under min första vecka i London.

Jag måste ha slumrat till för jag rycktes upp ur soffan på grund av porttelefonen. Min blick fastnade på klockan och visade att den redan hunnit bli kvart i åtta, jag hade alltså sovit i nästan fyra timmar. Jag fnös irriterat till och reste mig motvilligt ur soffan, gick ut till hallen och lyfte på den svarta luren. ”Yes?” fräste jag kallt men ångrade mig sekunden senare. ”Uhm.. this may sound weird cause i don´t know your name. But is this uhm, miss brown?” Orden slog emot mig som en smäll och rösten gjorde mig knäsvag. ”Uh yes that´s me, how can i help you?” okej spela cool Melanie, ta ett djupt andetag och fokuserea. ”This is Niall, i kinda bumped in to you a few hours ago.. Can you i come in?” Hans irländska röst lät som en vacker melodi men jag drogs tillbaka till verkligheten när han harklade till. ”Oh i remember you, my leg does too.. ” skrattade jag men insåg sedan att han stod utanför och väntade. ”Oh and yes, i´ll let you in” Jag klickade på knappen bredvid telefonen och hörde hur porten låstes upp på andra sidan luren. ”great see yah in a minute then. What floor do you live in?” Hans röst lät lite annorlunda, som om han vore nervös.

”Just take the stairs to the second floor and you´ll see my name on my door” förklarade jag och la sedan på luren. Var det här verkligen sant? Jag kom och tänka på hur jag såg ut och tänkte i ren panik fly till mitt sovrum när det ringde på dörren. Jag skakade bort tankarna ur huvudet och samlade mig för att för tredje gången möta killen som räddat mitt liv. Jag tog tag i dörrhandtaget och tryckte upp dörren för att mötas av ett bländade leende och ett par fantastiskt blåa ögon.

”Uhm Hi” sa jag nervöst och placerade en av slingorna som hängde ner ifrån min bulle bakom mitt öra. ”Excuse my look but i´m tired and i thought i were going to spend the night alone” förklarade jag och bet försiktigt tag i min läpp. ”I think you look kinda cute, so don´t worry” flinade han och blinkade med ena ögat. Jag rodnade och vände mig om för att hämta min te kopp ifrån vardagsrummet. ”Uhm, do you want some?” frågade jag och nickade menande mot mitt te som nu hade kallnat. ”Yes please” Hans blick flög runt inne i köket medan jag gjorde i ordning en kopp med te åt honom och en ny åt mig själv. ”come on, i don´t wanna sit in the kitchen” skrattade jag när han ställde ner sin kopp på det lilla köksbordet. Jag gick i förväg runt väggen och slog mig ner på samma plats i soffan som jag suttit på förut.

”So.. what brings you here, Niall?” frågade jag nyfiket och tittade på honom när han slog sig ner. Han satte sig med ryggen mot ryggstödet mitt i mot mig, så att vi satt mot varandra. Jag hade mina ben i kors medan han sträckte ut sina enormt långa ben, som för den delen nästan nuddade mig.

”I wanted to see that you were fine, i couldn´t stop thinking about you, you know” Hans irländska accent fyllde mina öron och jag rodnade smått åt hans mening. ”Well that´s nice of you, my legs hurts a little but otherwise it´s fine” Han nickade och drack lite av sitt te. ”Tell me about you, like, your name?” han skrockade åt det sista och blinkade ännu en gång med ögat. ”Oh shit sorry i forgot to tell you that, i´m Melanie” sa jag ursäktande och log mot honom. ”No worries, i like your name by the way. Beautiful name for a beautiful girl” Om jag trodde att mitt ansikte inte kunde bli rödare förut så var det här definitivt rekord. Jag såg i princip ut som en tomat, en övermogen tomat, en sån där som exploderar om du petar på den. Precis som min mage kommer att explodera om min mens värk kommer och jag tror inte att Niall skulle uppskatta de.. ”Melanie?” Jag tittade chockat upp ifrån mitt knä och stönade oförberett till när ännu en våg av kramper slog till mig. ”Are you okay?” frågade Niall oroligt och ställde sin kopp te på bordet, precis det jag gjort sekunden tidigare. Jag ville fräsa åt honom, be honom att hålla käften och att lämna min lägenhet, trots att jag det var det sista jag ville. I stället tog jag ett djupt andetag och log falskt.

”I´m fine”

”Don´t believe you” konstaterade han snabbt och vred på sitt huvud. Hans ögon stirrade forskande in i mina som om han sökte efter ett svar innan han drog en hand igenom sitt ljusa hår.

”Just mother nature who fucks with me” Jag kunde inte sitta och stöna helt oförberett utan att han fick veta anledningen, han skulle tro att jag var mentalt galen och kåt i allt jag tänkte på annars. Gud vet vad som skulle åka omkring i hans tankar.

”Oh i see, it must hurt like hell. I know Eleanor, my friend Louis girlfriend, use to say a lot of horrible things when she´s on her week of the month and stuff” skrockade han och drog sin munkjacka närmare kring sig. ”Okay well i feel her, it sucks” suckade jag och flinade lätt. ”Do you want anything?” frågade han sedan mer seriöst och jag skakade på huvudet. ”Nope i´m fine”.

”okay, but tell me Melanie, why did you move from sweden, it´s a nice land and stuff” Jag ryckte lätt på axlarna. ”I´ve always wanted to live in london, so when i had the chance i took it” Han nickade förstående och förde sin kopp te till läpparna.

När te kopparna stod tomma på bordet och klockan slagit strax över tio bestämde sig Niall för att gå hem, och jag behövde sova.

”Can i have your number? And do you have twitter?” frågade han snabbt när han fått på sig sina skor. ”Sure give me your phone” mumlade jag och tog emot hans mobil. Jag skrev in mitt nummer och gav sedan tillbaka till mobilen till Niall. Han skrev in mitt namn och tittade upp på mig. ”And what about twitter?”

”i don´t have twitter” svarade jag snabbt, för snabbt.

”I don´t believe you, what´s your twitter name?” Jag suckade och bestämde mig för att låta honom veta sanningen, så länge jag höll mitt tumblr konto utanför för honom.

”Uhm don´t judge me okay? UpOnNarry´s my twitter name” sa jag generat och såg hur hans ögonbryn höjdes. ”Wait so you´re a directioner?” frågade han chockat men hans mungipor sakta drogs sig uppåt.

”I thought that was obvious this morning” log jag och ryckte lätt på axlarna. Han skrev in mitt twitternamn och följde mig. Trots att han stod framför mig satte jag andan I halsen när jag såg “Niall Horan is now following you” komma upp på min skärm.

“So you ship me and my bandmate Harry?” skrockade han och jag ville just I denna sekund sjunka igenom marken.

“Maybe, but no need to discuss that now. Bye” skrattade jag och knuffade honom mot dörren. ”i´ll see you soon i hope, but can i at least have a hug before i go?” frågade han tveksamt och sträckte ut armarna. ”I look forward to it, and of course” log jag och kände fjärilarna bli helt vilda i magen. Jag klev in i hans famn och njöt av varenda sekund när hans armar lirkade sig runt min midja. Wow, ryktena om hans berömda kramar var verkligen sanna. Jag lutade mitt huvud mot hans axel och kände mig lite besviken när kramen tog slut alldeles för fort.

”Bye Melanie”

”Bye Niall”

Aw vad gulligt! LÄGG MÄRKE TILL MIN AWESOMEA MUSSE PIGG TSHIRT PÅ BILDEN!

Vad tycker ni än så länge? Verkar det kunna leda till något bra? Har funderat lite, kan inte bestämma mig om "Miall" eller "Nelanie" är det bästa ship-namnet, vad tycker ni? (Jag hade feber och världens kraftigaste mensvärk igår, anledningen till att jag inte kunde uppdatera! :/) 15 kommentarer till kapitel 5! (Tänk på att destu mer kommentarer jag får, desto roligare blir det för mig att skriva, desto fortare får ni nya kapitel)  

Love you! x

Solen lös in igenom fönsterrutan och fick mig att återfå medvetandet. Ett slugt leende smög sig upp på mina läppar när jag sträckte ut min kropp och tänkte på att jag inte var i Sverige längre. Jag vände mig om, grävde ner huvudet i kudden och drog in ett djupt andetag. Här var jag, ensam i min egna lägenhet i världens mest fantastiska land. Jag satte mig upp i sängen och grimaserade när mitt hår föll ner över mitt ansikte. ”Shoo you” muttrade jag och fångade upp hårbandet som lossnat under natten. När jag fått upp mitt hår i en rufsig bulle tog jag upp min mobil och gick in på tumblr. Mina notifications var som vanligt extremt läskigt många men jag kunde inte låta bli att le. Vem vill inte ha ett känt tumblr konto? Jag drog med tummen längs skärmen och såg gifar och bilder på killarna som slukat mina ögon. Bokstavligen. Nope jag skämtar bara, men de stal mitt hjärta vid första ögonkastet. Jag fokuserade ögonen och läste texten under en av bilderna innan min haka föll till marken. Killarna hade varit i Sverige igår för att spela in delar till deras nya album, vilket betydde att det mycket väl kunde ha varit en av dom som suttit bredvid mig på flygplanet. Hur kunde jag vara så korkad, varför skulle Paul annars varit där? Jag slöt ögonen och slängde mig bakåt i sängen med ett stön. Klockan var inte mer än tio och jobbintervjun mamma fixat till mig var vid ett så varför inte göra sig i ordning lite tidigare. Jag släpade mig upp ur sängen och drog upp min favorit skjorta ur min väska. Det röd rutiga tyget låg lätt mot min kropp och räckte en bit ner över rumpan. Jag gäspade och sträckte ut armarna innan jag gick ner till köket. Min blick drogs till vattenkokaren som stod och väntade på mig. Jag skyndade mig med att fylla på vatten och att sedan ta fram en te påse som jag la i koppen. När mitt te var klart gick jag tillbaka till mitt rum. Jag kröp upp i sängen, utan att spilla någonting, och lutade mig bakåt mot min mjuka kudde. Mamma hade fixat en jobbintervju åt mig på ett cafée hon besökte när hon var här för att köpa grejer till min lägenhet. Om jag fick jobbet skulle jag enkelt klara mig på lönen de gav ut och det skulle inte heller vara långa arbetspass. Perfekt med andra ord. Mitt te tog till min besvikelse slut fort och jag släpade mig bort till badrummet för att fräscha upp mig. Jag grimaserade lätt när kylan slog emot min nakna kropp då jag klev in i duschen. Mina fingrar greppade tag om dusch-munstycket medan min andra hand vred på vattnet. Jag höjde värmen på vattnet och lät det värma upp över mina fötter. När vattnet var tillräckligt varmt höjde jag handen och lät vattnet rinna ner över min frusna kropp. Mitt hår klistrades fast mot min rygg och jag andades tungt. En timma och trettiotvå minuter senare låste jag dörren till min lägenhet. Jag joggade ner för trapporna och knuffade upp den svarta porten. Londons varma sommarluft fick min kropp att svettas vid första andetaget och jag bad till gud att jag inte skulle lukta svett under anställningsintervjun. Det hade ju varit ett lagom bra intryck att vara svettig inne på ett café. Jag drog armen längs pannan, pustade ut och började gå ner för gatan i riktning mot den mer centrala och livfyllda delen av London. Min blick flög omkring och sög in allt jag kunde se. Alla skyltar, alla bilar, alla människor, allt med andra ord. Jag såg cafét´s skyltfönster och ökade på stegen en aning. Jag klev in i cafét och fick en ljuvlig doft av bakelser mot mig.

”Ah miss brown, i guess?” Jag vred på huvudet och stod öga mot öga med en knubbig tant i ett förkläde.

”Yes, that´s me” skrattade jag och den lilla nervösa känsla jag haft tidigare var som bortblåst. ”I´m Susan, come with me” sa hon och vinkade till sig mig innan hon vände på sin kompakta kropp och gick in bakom kassan. Jag gick efter henne och skådade bakvärken som låg framme i glasskåpen och svalde lätt. Ingen chans på miljonen att jag skulle kunna baka sådana komplicerade saker.

”Don´t look so nervous dear, it´s easier than it looks” skrockade Susan tröstande och ledde mig in i, vad jag antog var, rummet de bakade i. Skåpen stod fulla med ingredienser och en hel vägg var fylld av spisar och kylskåp. I mitten av rummet fanns ett enormt bord som var halvt om halv täckt i mjöl. Det fanns två stora kaffe maskiner och en hel del andra maskiner som jag ännu var okunnig om. ”This will be yours”. Jag rycktes tillbaka och såg Susan räcka fram ett gräddvitt förkläde med fjärilar och blommor på. Susan hängde tillbaka mitt förkläde och gick ut till kassan igen. Hon gick igenom apparat för apparat, maskin för maskin, bakelse för bakelse, recept för recept och trots all denna repetition var jag säker på att jag skulle ha glömt av allting när jag kom hem.

Jag gick ut ur cafét med ett leende på läpparna och med en kaffe i handen. Susan hade varit urgullig och förklarat att jag kunde börja jobba redan nästa helg. Det var fortfarande varmt ute när jag gick längs med trottoaren men trots detta var det knappt någon utomhus. Jag svängde runt det välbekanta hörnet för att gå den sista biten upp till min lägenhet när en pojke kom farandes mot mig. Mina fötter låste sig fast i marken och jag stirrade chockat på kroppen som närmade sig farligt fort. Innan jag hann registrera vad som hade hänt öppnade jag ögonen och fann mig själv liggandes på trottoaren. Min kropp gav ifrån sig låga värkar och mitt ben kändes redan börja svullna. Jag reste mig så gott jag kunde ifrån marken och stirrade ner på min tröja som nu var dränkt i kaffet jag hållt i handen.

”Watch where you´re going you jerk!” fräste jag mot pojken som rest sig upp en bit ifrån mig medan jag försökte hålla min brännheta tröja ifrån min mage.

”look i´m sorry” ursäktade han sig och min kropp frös till. Jag vände mig om och möttes av tolv intensiva ögon som stirrade på mig. Holy fucking god.

Jag vaknade hastigt till när det blev för mycket oljud och tittade mig omkring. Killen i sätet bredvid mig pekade förklarande på den lilla lampan som visade att det var dags för landning. ”Thank you” sa jag lätt och drog på mig bältet för att kunna kika ut igenom fönstret. Landningsbanan låg strax framför oss och Heathrow flygplats syntes svagt igenom den smala rutan jag kunde se igenom.

”Excited?” Jag vred huvudet åt höger och nickade uppspelt åt killen bredvid mig. Hans röst lät läskigt bekant även om jag var hundra procent säker på att jag aldrig sett honom tidigare. ”Yes! I´ve been dreaming about this day for like, three years!” skrattade jag glatt och studsade lätt i sätet.

”Woah, why?” frågade han nyfiket men jag hade knappt tid att svara förrän en allt för välbekant figur dök upp vid pojkens sida. Jag stirrade på the one and only Paul Higgins som klappade med handen på sätet. Sedan gick allt så fort. Killen som nyss suttit vid min sida hade lämnat sin plats och klivit av planet med Paul i släptåg. Lustigt, jag registrerade inte ens att vi hade landat. Jag försökte ignorera den enorma lusten att fundera vidare på vem det var som suttit bredvid mig och ställde mig upp i gången mellan alla säten. När min ryggsäck var placerad på min rygg gick jag efter folkmassan och försökte att trassla upp mina vita iphone hörlurar, något som tog sin lilla tid. En lättad och nöjd suck for ur mina läppar när jag slutligen kunde stoppa in hörlurarna i öronen. Jag klickade upp en sparad sida ifrån internett och log när jag såg låten jag spelade om och om under dagarna. Introt till Beside you med 5Sos kördes igång och Calum´s röst fick mina nerver att lunga ner sig. Jag gick längs med gången ut till entré hallen och stirrade chockat framför mig när mer än halva ytan var täckt av tjejer i alla åldrar. När de såg att människorna ifrån mitt plan kom gående blev det hysteri på hög nivå. Tacksam över att jag slapp höra deras skrik höjde jag låten lite ytterligare och försökte se över alla människor efter platsen där mina väskor skulle befinna sig. Jag trängde mig fram mellan klumpen av människor och fick slutligen syn på mina väskor. Mina ben förde mig fram till bandet och mina händer greppade bestämt tag i handtagen. Med ett högt stön tog jag i från topp till tå och lyfte upp de tunga väskorna ifrån det svarta bandet. Utan hjulen på väskorna skulle jag aldrig klara av att få med mig dom ensam. Jag drog ut handtagen på väskorna och började tveksamt gå åt hållet jag sätt de stora glasdörrarna. Allting var så nytt, trots att jag pratat engelska i hela mitt liv så var de engelska skyltarna så ovanliga. Jag tog mig ut på gatan och vinkade frenetiskt åt mig en taxi. En av de tusentals bilarna som susade förbi svängde in och parkerade strax framför mig. Taxi chauffören klev ur bilen och gick runt för att hjälpa mig in med väskorna i baksätet. ”Thank you” log jag trött när han lyfte in den sista väskan och gick till min sida för att hålla upp min dörr.

”Where are you going miss?” frågade han artigt när han tagit sin plats i framsätet och startat igång motorn igen.

”Uhm.. wait i have the address here” skrattade jag och rodnade lätt när han flinade. Jag fiskade upp lappen mamma gett mig och läste upp adressen min lägenhet låg vid. ”Okay!” sa han glatt och väntade på en lucka i trafiken så att han kunde köra ut. Han satte på radion igen och då tog jag chansen till att sätta på musiken i mina hörlurar som jag tidigare pausat. Jag lutade huvudet mot den kalla glasrutan och tittade ut på vägen som susade förbi bredvid mig. Bilresan tog inte mycket mer än tjugo minuter innan jag vinkade hejdå till taxi chauffören och tittade upp på den höga byggnaden framför mig. Mamma hade fått tag på en ”trygg lägenhet med vänliga människor” , något hon försäkrade mig om tusentals gånger. Hon påstod att hon inte kunde lämna mig ensam i ett främmande land med främmande människor utan att se till så att jag levde tryggt. Jag drog med mig väskorna till dörren och knappade in koden jag fått lära mig tidigare. Dörren gled upp med ett enkelt klick och ledde mig in i en hall med ett trapphus. Min blick flög desperat fram över väggarna och jag suckade lyckligt när jag såg hissen. Att ta med sig dom här väskorna upp för ett par trappor var något jag inte kände för att prova. Jag klev in i hissen och tryckte på den silvriga knappen med en trea inristat. Hissdörrarna öppnades med ett plingande ljud och släppte ut mig i en våning med cirka sju dörrar med brett mellanrum. Jag tog upp min dörrnyckel och skådade numret som stod skrivet på den vita lappen. 207. Jag tittade över dörrarnas nummer och fick syn på min egna dörr som låg en bit in. Nyckeln passade perfekt i nyckelhålet och dörren låstes upp med ett svagt ljud. Jag satte dörren på dörrhandtaget och sköt försiktigt upp dörren, som om jag vore rädd för något på andra sidan. Ett leende letade sig fram över mina läppar när klev in i den minimala hallen och släppte ner allt med en suck. Jag tog upp min mobil och skrev in mammas mobilnummer.

”Melanie!” sa hon glatt och lättat.

”Hi mum” skrattade jag och krånglade av mig skorna utan att använda händerna.

”I´m at my apartment now, and i looove london” fnissade jag och kunde inte dölja den starka lyckan som simmade omkring i min kropp.

”oh i´m glad to hear that. I knew you would like it. So the flight went well?”

”No i died twice” sa jag ironiskt och himlade med ögonen.

”Ha ha, always so charming” suckade hon och skrattade sedan.

“Well, I need to buy some food and stuff, i´ll call you before I go to bed. Goodbye” mumlade jag, fullt fokuserad på att öppna alla tomma skåp.

”Yes yes, good. Bye love” Jag la på samtalet och släppte ner mobilen i min jeansficka. Min mage kurrade till av hunger och jag gick tillbaka till min väska som låg på golvet. Utan att bry mig vidare mycket om att de fortfarande låg där drog jag upp plånboken ur väskan och höll bestämt nyckeln i ena handen. Jag tog på mig skorna igen och låste noga dörren efter mig innan jag gick ut i trapphuset. Det gråa golvet klappade lätt under mina fötter och lägenheten luktade en svag doft av rosor. Ingenting jag tänkte klaga på direkt. Jag drog in ett djupt andetag när jag klev ut på gatan och la först nu märke till det vackra vädret som låg över London. Solen lös trots att klockan var strax över tio. Det var inte ens säkert att affärerna var öppna vid den här tiden, men någon liten mataffär borde vara välkomnande. Jag trummade lätt med fingrarna över skärmen på min mobil och nynnade tyst på ”Beside You”. Det låg olika små fik runt omkring längs med gatorna, de flesta var dock stängda. Min blick drogs till en upplyst affär en bit bort som jag slog vad om skulle innehålla mat.

~

En halvtimma senare sträckte jag mig efter skålen med godis, drog upp täcket till midjan och startade Lejon Kungen på min dator. Ja, jag var ett stort och äkta Disney fan. Jag skulle aldrig kunna bli för gammal för de här filmerna. Disney var en stor del av mitt liv och så skulle det förbli. Mina ögon blev allt tyngre att hålla uppe och jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag gäspat de senaste minuterna. Jag tog tag i godisskålen igen och placerade den på mitt sängbord innan jag tog tag i min dator. Jag placerade den vita macen på golvet och gick in i badrummet. Min necessär var fortfarande ouppackad så jag sträckte ner handen i den vita väskan och rotade fram min tandborste och tandkrämen. Min blick var fastklistrad på mina tänder när jag drog tandborsten över den silverfärgade tandställningen som satt fast i min överkäke. Jag pustade ut och ställde tillbaka tandborsten i badrumsskåpet. Sängen log välkomnande mot mig när jag drog undan täcket och kröp ner mellan de mjuka tygerna. Jag tog upp min mobil och skrev ett snabbt sms till mina föräldrar innan jag bestämde mig för att sluta ögonen och sova. I min egna lägenhet i London. 

Förlåt, förlåt,förlåt för den dåååliga uppdateringen, jag försöker verkligen att bättra den! Men det är inte lätt då jag har ett liv utanför novellen, trots att jag hellre skulle vilja hoppa in i berättelsen själv och lämna denna värld för en minut.. Hah. Anyway, planerar på att sitta uppe ett bra tag till och skriva så förhoppningsvis lär jag ha några kapitel på lager.. 

10 kommentarer till chapter 3! x

Jag såg till så att den sista bilden var uppladdad på tumblr innan jag stängde ner min vita macbook.

”Melanie, we´ll be late!” Mammas ljusa röst hördes ifrån nedervåningen.

”I´m coming!” skrek jag tillbaka och släppte ner datorn i min färgsprakande ryggsäck som jag sedan hängde över axlarna. Jag log mot min tomma säng och gick ut ur mitt rum för att kunna bege mig ner mot hallen. Idag var dagen jag skulle lämna Sverige. Idag var dagen jag sätt fram emot i fyra år. Idag var dagen jag skulle bosätta mig i Storbritannien, London. Golvet ekade under mina fötter när jag studsade ner för trappan och såg mamma stå och skrolla igenom sin mobil. Hennes ögon var fortfarande puffiga ifrån tårarna som runnit under morgonen och hennes smink var som bortspolat. Hon kunde inte förstå att hennes lilla flicka, i detta fallet mig, skulle resa bort. Mitt plan skulle avgå fem över nio och klockan var strax sju. Jag drog på mig mina slita converse och satte upp mitt ljusa hår i en slarvig bulle. Mamma öppnade ytterdörren och tog med sig min resväska till bilen medan jag tog upp den sista väskan. Jag vände mig om och log in mot huset med alla minnen. Pappa kom gåendes ifrån köket med en kopp kaffe i högra handen, och med nycklarna i andra.

”Redo?” frågade han spänt och klev ut på altanen. ”I hope so” skrattade jag och gick bort till bilen för att sätta mig i baksätet. Fem minuter senare körde pappa ut ifrån uppfarten och vidare med riktning mot flygplatsen. Nu kanske ni undrar varför min pappa pratade svenska med mig, men svårare än så här är det inte. Han är svensk, vi bor i sverige, så varför inte prata svenska. Mamma håller sig kvar vid det engelska språket och tack vare detta pratade jag flytande engelska när jag fyllde åtta utan några problem. Min pappa träffade mamma när han var på semester i Kalifornien och de föll pladask för varandra. De åkte och hälsade på varandra och 1994 gifte de sig i en svensk kyrka här i Sverige. Redan ett år efter det åkte mina föräldrar akut in till sjukhuset, det var dags för ett nytt liv att ta sitt första andetag. Och nu står jag här, arton år senare, redo för kliva in i flygplatsen.

Mamma gick som vanligt först och skulle hjälpa mig med allting när det kom till att visa upp mitt pass och leta fram en bra plats att vänta på. Vi slog oss ner på en bänk och pustade ut, alla tre. Min mobil vibrerade till i min ficka och jag tog upp den för att klicka mig fram på tumblr. ”Vad är det är för något?” frågade pappa vid min sida och kikade ner på min skärm.

”Uhm a website called tumblr” svarade jag enkelt och gick in på mina meddelanden, som redan tio minuter efter att jag uppdaterade höll på att svämma över. Jag svarade på så många som möjligt och rebloggade ett par bilder innan jag skrev en egen liten text.

”I´M IN THE AIRPORT AND I THINK I WILL DIE CAUSE I´M SO HAPPY BUT STILL SO NERVOUS AND ASDFGHJKL” Jag postade min text och log när jag minuten senare redan hade en del som gillat och rebloggat, samt svarat på min text. Nämnde jag att min tumblr blogg är stor? Det är den nionde största bloggen på tumblr och att säga att jag var stolt skulle vara en underdrift.

”I can´t believe that you´re going to leave us” mumlade mamma och la armarna om mig för att kunna dra upp mig i sin famn. ”Oh come on, i´ll visit you and you can visit me. I´m eighteen after all, you should be happy that i´m moving out” skrattade jag och pussade henne på kinden.

”Yeah you´re right. But you´re still my little princes” flinade hon och klappade mig lätt på huvudet. Jag såg fram emot stunden då jag skulle kliva in i min egna lägenhet.

Cirka en och en halv timma senare ropade de ut i högtalarna och berättade att mitt flyg strax skulle avgå. Mamma reste sig snabbt upp vid min sida och hennes ögon började tåras för, tja femtioelfte gången den här morgonen. Pappa drog in ett djupt andetag och la sedan armarna om mig i en varm kram.

”My baby, call us when you get there, kay? And send me a picture of the apartment later” skrattade han varmt och strök mig lätt över ryggen. Jag nickade och gav honom en lös puss på kinden innan jag vände mig om mot mamma. Hennes ögon var på väg att svämma över och hon snyftade lätt. ”Mum you´re making me cry” skrattade jag hest och avslutade i en snyftning. Jag drog händerna under ögonen och burrade ner huvudet vid hennes axel när hon drog in mig i en kram.

”I´ll visit you soon” viskade hon och knöt armarna hårdare runt mig. ”Can´t. Breathe.” flämtade jag med ett skratt och pussade hennes panna. ”Bye mum. Bye dad” sa jag tyst och började gå bort mot platsen mitt flygplan stod och väntade. Jag behöll min ryggväska hos mig eftersom att jag förmodligen skulle bli uttråkad under resan och då var det bra att ha olika grejer med sig. Som sin mobil, hörlurar, målarblock, pennor, öronproppar och en hel del godis. Är man nervös så är man.

Jag följde strömmen med människor och kom slutligen in i planet jag skulle åka med. Turen var på min sida när jag insåg att jag skulle sitta bredvid en ung kille, ungefär i min ålder, och inte en snarkande femtio åring. Pojken tittade upp på mig när jag stannade upp framför sätet och log smått. Han aktade på benen så att jag kunde komma förbi och ägnade sig sedan åt sin mobil och hörlurarna han hade i öronen. Hans ögon var gömda bakom ett par solglasögon och hans hår var svårt att se under kepsen och luvan han bar. Jag skakade lätt på huvudet och ställde ner väskan mellan mina ben innan jag knäppte på mig bältet. Flygplanet började sedan rulla och jag stoppade in hörlurarna i öronen och blundade. Den kalla rutan fick min nervösa hjärna att lugna ner sig när jag lutade pannan mot den och log. Marken åkte allt snabbare förbi, flygplanet skakade och jag trycktes bak i sätet. Sekunden senare blev allt stilla igen och flygplanet lämnade sakta marken för att stiga upp i skyn. Jag var äntligen på väg till Storbritannien.

Okay så det där sög och jag är inte alls nöjd med första kapitlet haha. Men nu är det här i alla fall, och mitt skrivintresse är tillbaka nu när jag väl suttit igång. Sååå det ska inte dröja länge innan kapitel 2 kommer upp och då är det dunder bra (låtsas vi som). Det är sent och mitt huvud fungerar inte riktigt så don´t judge me om ni hittar något stavfel / felbildade meningar.. ;)

Lots of Love! x

Melanie har blont rufsigt hår som hänger i långa lockar längs med hennes rygg. Hennes ögon är i en mintgrön nyans och omringas av en rad svarta, markerande ögonfransar. Hennes ögonbryn är minst lika markerande och ser nästan målade ut. Hon är i stort sätt en blyg tjej och håller sig gärna för sig själv då hon inte lärt känna någon så bra under året hon bott i London. Dock blir hon raka motsatsen när hon sitter bakom sitt enorma tumblr konto.. Melanie är sjutton år gammal och har rätt fylliga läppar i en rosa ton. 

Lucy har axellångt hår i en mörkbrun färg. Hon har två smilegropar, något Harry finner oemotståndligt. Hennes ögon skiftar färg och gör hennes utseende ännu mer speciellt. Hon är en pigg,ivrig och rent av extremt spontan tjej. Lucy är arton år gammal.

 Alva är Melanies yngre kusin. Hon har ljusbrunt vågigt hår som räcker ner över halva ryggen. Hon och Melanie är rätt lika när det kommer till att vara kring främlingar, då de båda är blyga. Men inte långt där efter tittar den riktiga Alva fram. Alva är sexton år gammal och har smått med fräknar över näsan. 

Min pojkvän stannade kvar längre så jag har inte haft tid att skriva, lovar att jag ska fixa prologen i morgon! Natti x

Författarens perspektiv 

Ångesten vällde upp inom Zayn och det dröjde inte länge innan han skulle explodera. Kvinnan som tidigare kastat sig i hans famn var ingen mindre än Lindsay. Kvinnan som låtit hans liv stupa neråt, kvinnan som varit tillgången till knarket. Zayn blev minst sagt chockad när han såg vem som stod på trappen samma morgon. Louis och Andrew ogillade Lindsay mer än någon annan och var inte allt för glada över att hon var inne i deras hus. Louis hade varnat Zayn, om han ändå hade lyssnat..

Blicken som Keely hade gett honom brände sönder hans kropp, besvikelsen som skrek om hennes rörelser och tårarna som rann. Allt var bara en mardröm, det var var Zayn hade intalat sig den senaste halvtimmen. Kyssen som uppstod mellan Lindsay och Zayn var allt annat än perfekt. Zayn var på väg att knuffa bort henne när dörren flugit upp och blottat Keely.

”So what are you gonna do about it?!” fräste Louis irriterat och väckte Zayn ur sina återblickar på förmiddagen. ”You can´t just sit here, go after her for fucks sake!” fortsatte han ursinnigt och klev upp på altanen. Zayn tog sig samman och bestämde sig för att göra det, han skulle åka efter Keely och be om ursäkt. Han skyndade sig in i huset och satte på sig skorna för att kunna rusa ner till bilen. Andrew nickade stelt mot honom när han smällde igen bil dörren och gasade ut från parkeringen. Han brydde sig inte om hastighets gränser, om det var någon gång han körde som en galning så var det nu. Känslan som fanns inom honom var något han aldrig känt förut, det bubblade och sprakade. Som om han hade en vulkan inom sig som var på väg att få ett utbrott. Han tryckte ner pedalen ännu djupare och svängde hastigt in på vägen till Keely´s hus. Han stannade en liten bit bort och hoppade kvickt ur bilen. Hans blick var fastklistrad på huset medan han joggade tvärs över gatan och upp på deras trädgård. Han lät sin hand falla mot dörren tre gånger och lugnande sig en aning när han hörde steg ifrån andra sidan. I hopp om att det skulle vara Keely som öppnade dörren gjorde han sig beredd på att dra ut henne, men fick stanna upp sina rörelser när Keely´s mamma tittade ut. Hennes blick var inte nöjd, nästan äcklad när hon insåg vem det var som stod framför henne.

”Uhm can i talk to Keely?” frågade han nervöst och drog handflatorna längs sina jeans. ”She´s not here Zayn, didn´t she tell you? She´s probably at the trainstation right now” sa hon förvånat, förmodligen eftersom att Zayn inte visste om det.

”Oh.. Right she told me that yesterday..” ljög han och backade lätt ner för altanen. ”Well, bye” sa han snabbt och vände sig om för att raskt gå tillbaka till bilen. Han puls satt uppe i öronen på grund av allt flängande när han kastade sig in i bilen och tryckte ner gasen. Hastighetsmätaren slog runt när han körde upp på motorvägen för att ta sig till tågstationen. Vart skulle hon? Varför var hon på tågstationen? Liknande tankar kretsade runt i Zayns huvud medan han försökte få fram något bra att säga så att hon stannade. En lättnad sjönk in över honom när han parkerade bilen och rusade bort mot alla tåg som stod uppradade, redo för att avgå. Hennes mörkbruna hår flög vilt i vinden och avslöjade tydligt vart hans Keely stod. Hans Keely, och det är så det ska förbli. Han började springa och brydde sig inte om vad människorna runt omkring sig tyckte.

”Keely!” skrek han för att överrösta allt ljud och vinkade hej vilt för att få hennes uppmärksamhet. Hon vände sig tveksamt om och ännu en sten placerades i Zayn´s bröst när han såg hennes tårade ögon. ”Zayn, what are you doing here?” frågade hon tyst och var på väg att brista ut i ännu mer tårar. Hans svarta hår stod på sniskan, det var knappt stylat och han såg ut att vara helt förstörd. ”Keely, i´m so sorry. Lindsay kissed me and i.. i didn´t mean for this to happen.. please..” bad han och kände hur hans egna ögon började tåras.

”It doesn´t matter Zayn” skrattade Keely utan någon humor i rösten. Hon snyftade till lätt och drog ena handen under ögat. ”I´m just another girl in your eyes Zayn, both you and me know that. And the fact that i gave myself to you..” Hon avbröt sig själv med ännu ett ljud. En blandning av en snyftning och ett skratt.

“It´s over Zayn, let´s face it. We weren´t meant to be” Hon ryckte lätt på axlarna och lät fler tårar rinna ner för hennes kinder. Vid det här laget rann tårarna ifrån Zayn´s ögon hej villt. Han ville inte höra dom orden. Vad som helst men inte dom orden. Dom orden som betydde så enormt mycket, men som var så enkla att säga. “No, no it´s not over” sa han bestämt och torkade sina fuktiga kinder. Keely nickade lätt och började backa ifrån Zayn mot tåget hon skulle på. “Keely stop” sa han försiktigt och sträckte ut armen för att ta tag i hennes axel, men det var meningslöst. ”Bye Zayn” sa hon tyst och skyndade sig upp på tåget och vidare in bland alla säten. Zayn stod stum kvar och stirrade efter sin kärlek när hon sakta gled mellan fingrarna på honom. Ett högt tjut ljöd ifrån tåget och väckte Zayn ifrån sin trans. Hans kropp skakade, han var förvirrad,sårad..besviken. Han samlade sig och drog händerna under sina ögon för att dölja alla bevis på att tårarna nyss runnit där. ”You´re her entire world kid” Zayn vände sig förvånat om och tittade på den gamla mannen som stod lutad mot väggen med en kepp tryggd placerad vid sin sida. “How?” frågade han sårat och snyftade lätt. Japp, Zayn Malik snyftade.

“My wife used to look at me like that once.. Don´t let her go. She loves you and that kind of love is not something you just forget” sa han och vred sedan blicken upp mot himlen och log. “Thank you sir, thank you” sa Zayn snabbt och rusade sedan bort mot sin bil. Han vred om nyckeln, trampade ner på gaspedalen och skyndade sig ut på vägen igen. Tystnaden låg som ett spänt täcke i bilen och det ända som hördes var motorn som brummade högljutt. Han saktade in när rätt avfart kom och svängde snabbt in på den främmande tågstationen. Hans blick for överallt och växlade mellan alla människor som klev av tåget i jakt på sin flickvän. När han såg hennes mörka hår, hennes tårade ögon och hennes matta ansiktsuttryck rusade adrenalinet inom honom. Han trängde sig fram mellan människor och hade hela tiden blicken fäst på sin älskade. ”Keely!” skrek han högt när han såg att hon började gå och kastade sig fram till henne.

”I love you Keely, You can´t leave, i need you in my life even though i´m an ass sometimes, i love you” han rabblade fram ord och stakade sig då och då när han inte fick någon luft. Keely stod fastfrusen i hans armar och stirrade upp på den vackra varelsen framför sig.

”I.. i love you too Zayn” mumlade hon lättat och lät tårarna svämma över i hennes ögon. Zayn´s mun bredde ut sig i ett brett leende och hans blick blev genast suddig av tårar när han drog in Keely i sin famn. Där stod de, hur länge vet ingen. Zayn armar var tryggt placerade runt sin flickväns midja, hennes händer hade ett hårt grepp om hans tröja, hans haka vilade uppe på hennes huvud och tårarna rann tyst ifrån bådas ögon. Det enda som spelade roll var att de var tillsammans, att hon stod i hans famn. Det var så det skulle förbli, för all framtid. Zayn Malik och Keely Ceverlyn.

Oh... Nu är det slut.. *tears stream down my face* 

Jag känner mig helt tom... 

”Bye” viskade jag och gav honom en lätt kyss på läpparna innan jag vände mig om. Jag gick igenom allt som hänt under dagen och mitt leende blev om möjligt större. Efter att jag rusat ner till Louis bil så bad han mig att hoppa in, vilket jag givetvis gjorde. Vi kramades snabbt och nyfiken som jag var frågade jag vart vi skulle. Han log och sa att han planerade på att kidnappa mig, att han skulle ta med mig hem. Andrew och Zayn såg båda två lika förvånade ut när vi klev in genom dörren, men Louis gav dom enkelt en blick och de förblev tysta. Förutom Zayn som var tvungen att se till så att Keely kommit hem. Louis hade gett mig än ordentlig rundtur i deras hus innan han dragit in mig på sitt rum och stängt dörren. Vi satt tillsammans uppe och tittade på film tills klockan slog elva och det var dags för mig att åka hem. Louis hade under bilresan varit mystiskt tyst och såg nästan nervös ut. Innan jag klev ur bilen bad han mig att säga vad jag verkligen tyckte om honom. Så det var precis vad jag gjorde samtidigt som en rodnad letade sig upp över mina kinder. Louis leende blev enormt när jag tackade ja till att bli hans flickvän, det var knappt så att jag själv förstod det. Så länge som jag varit kär i honom, och nu är han äntligen min.

Jag vände mig om en sista gång och såg honom veva upp bilrutan på sin bil. Jag skrev in koden till min lägenhets port och gav honom en slängkyss innan jag gick in i trapphuset. Djupt förälskad i min pojkvän, Louis Tomlinson. 

(Keely´s POINT OF VIEW)

Jag slog upp ögonen och bländades av det starka ljuset. Jag hade inget minne av hur jag kom upp till mitt rum , då jag somnat i soffan. Mamma bar förmodligen upp mig när filmen var slut. Jag sträckte ut kroppen i min säng och vände mig om för att andas ut i kudden. Jag älskade att kunna dra mig på morgonen, att vara hur lat som helst och inte ha några planer för dagen. Men man kan inte njuta allt för länge, right? När klockan slagit tolv drog jag mig upp ur sängen och sträckte mig hjälplöst efter mina jeans som hängde över stolen. Jag fiskade upp en vit blus ifrån garderoben och satte upp mitt hår i en lös bulle. Mamma satt nere i köket när jag kom ner och log slött mot mig. ”Going to Zayn?” frågade hon finurligt och rörde runt med skeden i sitt kaffe.

”I think so” sa jag och satte på mig skorna som prydligt låg slängda över dörrmattan. ”Be careful and call me later, yeah?” ropade hon efter mig när jag klev ut på verandan. ”I shall” ropade jag tillbaka och stängde sedan dörren efter mig. Jag bestämde mig för att överraska Zayn, det blev trots allt ett rätt hektiskt hejdå i går. Promenaden till killarna´s hus tog mig lite mer än tjugo minuter, men jag möttes inte av samma munterhet som jag brukade mötas av. Andrew satt ner i en solstol med en sur min, men det som oroade mig mest var Louis. Han gick fram och tillbaka längs med altanen och drog sig gång på gång i håret. Han fortsatte att mumla saker för sig själv och sparkade då och då till altanräcket. Jag klev förvånat upp på altanen och fick genast all uppmärksamhet, Louis såg ut som om han hade sätt ett spöke. Min puls steg. Hade det hänt något?

”What? What happened?” frågade jag skrämt och växlade blicken mellan de två figurerna. ”I.. Uhm.. Zayn..” mer än så behövde jag inte höra. Jag var på väg att sträcka mig efter handtaget när Louis ställde sig i vägen.

”That´s probably not a good idea.. I can leave a message to Zayn?” försökte han osäkert och kliade sig på ena armen. Utan att svara på hans mening, utan att bry mig om hans konsistens knuffade jag bort honom. Jag öppnade dörren till killarnas hus och klev in i hallen, nervös över vad som väntade mig. Jag behöll skorna på och gick bestämt upp för trappan, men samtidigt tyst då jag ville se vad som var på gång. Min puls steg allt högre ju närmare jag kom hans dörr. Jag la handen på handtaget, tog ett djupt andetag, räknade till tre och knuffade upp dörren med all kraft. Dörren sköts upp och min haka föll genast till marken. Min kropp började skaka, tårar byggdes automatiskt upp i ögonen när jag sakta backade ifrån rummet. Zayn stod lutad mot sitt skrivbord, men han var inte ensam. En ung kvinna, inte äldre än tjugofem, med sina läppar pressade mot hans. Hon höll ett hårt grepp om en påse som inte kunde innehålla något annat än knark, och Zayn såg inte direkt ut att vara obekväm när de sakta men säkert sög av ansikterna på varandra. När Zayn insett att dörren inte längre var stängd vände han sin blick åt mitt håll och stannade upp. Hans ögon vidgades, hans blick växlade hysteriskt mellan mig, påsen med knark och kvinnan som inte brydde sig om min existens. ”Wow..” lyckades jag få fram innan min röst svek mig. Jag vände mig snabbt om och rusade mot trappan, allt jag ville var att komma där ifrån.

”Keely!” Zayn´s röst lät sårad, men jag kunde inte bry mig mycket mindre än vad jag redan gjorde. Louis tittade hastigt upp ifrån marken när jag kom utrusandes, tårar forsande längs mina kinder.

”I´ll drive you” sa han snabbt och la armen om mig för att dra med mig till sin silvriga volvo. ”Louis stop her!” ropade Zayn barskt när han såg att jag var på väg bort, men till sin förvåning ignorerade Louis honom. Louis lät mig hoppa in i bilen och gick runt till sin sida. ”Sorry Mate, but you don´t deserve a girl like Keely. Look at yourself, look at what you´re doing” sa han hårt innan han satte sig till rätta i sätet och smällde igen dörren. Zayn var på väg fram mot bilen men Louis var snabb med att backa ut ifrån parkeringen och köra mig hemåt. ”I guess you´re going home, right?” sa han lugnt när han svängde in på min väg några minuter senare. ”Yeah” pustade jag ut och blinkade ett par extra gånger för att dölja att jag gråtit.

”So, what are you going to do?” frågade han oroligt när jag samlade mig själv för ett falskt möte med min mamma. ”I think i´ll leave town for a couple of days. I don´t want to be near him..” suckade jag och sträckte mig över för att omfamna Louis. ”Thank you” viskade jag mot hans axel och placerade en lätt puss på hans kind. ”No worries, good luck”.

Jag klev upp på altanen och vinkade åt Louis när åkte iväg. Mamma tittade på mig med höjda ögonbryn när jag klev innanför dörren. ”That went fast, did something happen?” frågade hon oroligt och ställde ner sin kaffe kopp.

”Nope, but i called aunt Mary today, and i think i´ll stay at her place for a week or two, is that okay with you?” frågade jag och hoppades på att hon, envis som hon var, inte skulle gå och ringa till Mary för att se så att jag ljög. ”Yeah.. sure darling” sa hon skeptikt men log sedan och gav mig en puss i panna.

”I´ll just go upstairs and pack” förklarade jag och gick upp samtidigt som jag drog upp min mobil ur fickan. Det första jag gjorde var att ringa Anna. Jag förklarade hur allt låg till, och tro mig, hon blev rasande. Hon skulle i vilket fall ringa resten av gänget och berätta, medan jag ringde till min moster. Hon hade inget emot att jag skulle komma över och fixade genast tidtabeller till alla tåg som gick då och då, hon bodde en bit här ifrån. Efter allt, jag var bara ännu en tjej i hans ögon. Bara tanken på att jag trodde att han hade förändrats gjorde mig illamående. Men något som skrämde mig ännu mer var att jag lät honom ta min oskuld, jag lät honom använda mig som vilken tjej som helst. Jag var precis som en leksak, något han använde och slängde iväg när jag var färdig. Fan ta dig Zayn Malik. 

Woah.. 45 kapitel och nu är allt slut.. Lite komiskt att jag avlsutar novellen med "Fan Ta Dig Zayn Malik"... Men deppa inte kära vänner, den slutar inte så här ;) Ni får helt enkelt ha tålamod tills epologen kommer.. Det ska inte dröja så länge. Nu hoppas jag att ni har njutit av det sita riktiga kapitlet av Fallen Angel, och att ni kommenterar helt super bra. Jag vill ha minst 12 kommentarer, annars kan ni glömma en epilog, och ni vill väl inte att det slutar så här? ;) xxooxx