Jag vaknade hastigt till när det blev för mycket oljud och tittade mig omkring. Killen i sätet bredvid mig pekade förklarande på den lilla lampan som visade att det var dags för landning. ”Thank you” sa jag lätt och drog på mig bältet för att kunna kika ut igenom fönstret. Landningsbanan låg strax framför oss och Heathrow flygplats syntes svagt igenom den smala rutan jag kunde se igenom.

”Excited?” Jag vred huvudet åt höger och nickade uppspelt åt killen bredvid mig. Hans röst lät läskigt bekant även om jag var hundra procent säker på att jag aldrig sett honom tidigare. ”Yes! I´ve been dreaming about this day for like, three years!” skrattade jag glatt och studsade lätt i sätet.

”Woah, why?” frågade han nyfiket men jag hade knappt tid att svara förrän en allt för välbekant figur dök upp vid pojkens sida. Jag stirrade på the one and only Paul Higgins som klappade med handen på sätet. Sedan gick allt så fort. Killen som nyss suttit vid min sida hade lämnat sin plats och klivit av planet med Paul i släptåg. Lustigt, jag registrerade inte ens att vi hade landat. Jag försökte ignorera den enorma lusten att fundera vidare på vem det var som suttit bredvid mig och ställde mig upp i gången mellan alla säten. När min ryggsäck var placerad på min rygg gick jag efter folkmassan och försökte att trassla upp mina vita iphone hörlurar, något som tog sin lilla tid. En lättad och nöjd suck for ur mina läppar när jag slutligen kunde stoppa in hörlurarna i öronen. Jag klickade upp en sparad sida ifrån internett och log när jag såg låten jag spelade om och om under dagarna. Introt till Beside you med 5Sos kördes igång och Calum´s röst fick mina nerver att lunga ner sig. Jag gick längs med gången ut till entré hallen och stirrade chockat framför mig när mer än halva ytan var täckt av tjejer i alla åldrar. När de såg att människorna ifrån mitt plan kom gående blev det hysteri på hög nivå. Tacksam över att jag slapp höra deras skrik höjde jag låten lite ytterligare och försökte se över alla människor efter platsen där mina väskor skulle befinna sig. Jag trängde mig fram mellan klumpen av människor och fick slutligen syn på mina väskor. Mina ben förde mig fram till bandet och mina händer greppade bestämt tag i handtagen. Med ett högt stön tog jag i från topp till tå och lyfte upp de tunga väskorna ifrån det svarta bandet. Utan hjulen på väskorna skulle jag aldrig klara av att få med mig dom ensam. Jag drog ut handtagen på väskorna och började tveksamt gå åt hållet jag sätt de stora glasdörrarna. Allting var så nytt, trots att jag pratat engelska i hela mitt liv så var de engelska skyltarna så ovanliga. Jag tog mig ut på gatan och vinkade frenetiskt åt mig en taxi. En av de tusentals bilarna som susade förbi svängde in och parkerade strax framför mig. Taxi chauffören klev ur bilen och gick runt för att hjälpa mig in med väskorna i baksätet. ”Thank you” log jag trött när han lyfte in den sista väskan och gick till min sida för att hålla upp min dörr.

”Where are you going miss?” frågade han artigt när han tagit sin plats i framsätet och startat igång motorn igen.

”Uhm.. wait i have the address here” skrattade jag och rodnade lätt när han flinade. Jag fiskade upp lappen mamma gett mig och läste upp adressen min lägenhet låg vid. ”Okay!” sa han glatt och väntade på en lucka i trafiken så att han kunde köra ut. Han satte på radion igen och då tog jag chansen till att sätta på musiken i mina hörlurar som jag tidigare pausat. Jag lutade huvudet mot den kalla glasrutan och tittade ut på vägen som susade förbi bredvid mig. Bilresan tog inte mycket mer än tjugo minuter innan jag vinkade hejdå till taxi chauffören och tittade upp på den höga byggnaden framför mig. Mamma hade fått tag på en ”trygg lägenhet med vänliga människor” , något hon försäkrade mig om tusentals gånger. Hon påstod att hon inte kunde lämna mig ensam i ett främmande land med främmande människor utan att se till så att jag levde tryggt. Jag drog med mig väskorna till dörren och knappade in koden jag fått lära mig tidigare. Dörren gled upp med ett enkelt klick och ledde mig in i en hall med ett trapphus. Min blick flög desperat fram över väggarna och jag suckade lyckligt när jag såg hissen. Att ta med sig dom här väskorna upp för ett par trappor var något jag inte kände för att prova. Jag klev in i hissen och tryckte på den silvriga knappen med en trea inristat. Hissdörrarna öppnades med ett plingande ljud och släppte ut mig i en våning med cirka sju dörrar med brett mellanrum. Jag tog upp min dörrnyckel och skådade numret som stod skrivet på den vita lappen. 207. Jag tittade över dörrarnas nummer och fick syn på min egna dörr som låg en bit in. Nyckeln passade perfekt i nyckelhålet och dörren låstes upp med ett svagt ljud. Jag satte dörren på dörrhandtaget och sköt försiktigt upp dörren, som om jag vore rädd för något på andra sidan. Ett leende letade sig fram över mina läppar när klev in i den minimala hallen och släppte ner allt med en suck. Jag tog upp min mobil och skrev in mammas mobilnummer.

”Melanie!” sa hon glatt och lättat.

”Hi mum” skrattade jag och krånglade av mig skorna utan att använda händerna.

”I´m at my apartment now, and i looove london” fnissade jag och kunde inte dölja den starka lyckan som simmade omkring i min kropp.

”oh i´m glad to hear that. I knew you would like it. So the flight went well?”

”No i died twice” sa jag ironiskt och himlade med ögonen.

”Ha ha, always so charming” suckade hon och skrattade sedan.

“Well, I need to buy some food and stuff, i´ll call you before I go to bed. Goodbye” mumlade jag, fullt fokuserad på att öppna alla tomma skåp.

”Yes yes, good. Bye love” Jag la på samtalet och släppte ner mobilen i min jeansficka. Min mage kurrade till av hunger och jag gick tillbaka till min väska som låg på golvet. Utan att bry mig vidare mycket om att de fortfarande låg där drog jag upp plånboken ur väskan och höll bestämt nyckeln i ena handen. Jag tog på mig skorna igen och låste noga dörren efter mig innan jag gick ut i trapphuset. Det gråa golvet klappade lätt under mina fötter och lägenheten luktade en svag doft av rosor. Ingenting jag tänkte klaga på direkt. Jag drog in ett djupt andetag när jag klev ut på gatan och la först nu märke till det vackra vädret som låg över London. Solen lös trots att klockan var strax över tio. Det var inte ens säkert att affärerna var öppna vid den här tiden, men någon liten mataffär borde vara välkomnande. Jag trummade lätt med fingrarna över skärmen på min mobil och nynnade tyst på ”Beside You”. Det låg olika små fik runt omkring längs med gatorna, de flesta var dock stängda. Min blick drogs till en upplyst affär en bit bort som jag slog vad om skulle innehålla mat.

~

En halvtimma senare sträckte jag mig efter skålen med godis, drog upp täcket till midjan och startade Lejon Kungen på min dator. Ja, jag var ett stort och äkta Disney fan. Jag skulle aldrig kunna bli för gammal för de här filmerna. Disney var en stor del av mitt liv och så skulle det förbli. Mina ögon blev allt tyngre att hålla uppe och jag hade tappat räkningen på hur många gånger jag gäspat de senaste minuterna. Jag tog tag i godisskålen igen och placerade den på mitt sängbord innan jag tog tag i min dator. Jag placerade den vita macen på golvet och gick in i badrummet. Min necessär var fortfarande ouppackad så jag sträckte ner handen i den vita väskan och rotade fram min tandborste och tandkrämen. Min blick var fastklistrad på mina tänder när jag drog tandborsten över den silverfärgade tandställningen som satt fast i min överkäke. Jag pustade ut och ställde tillbaka tandborsten i badrumsskåpet. Sängen log välkomnande mot mig när jag drog undan täcket och kröp ner mellan de mjuka tygerna. Jag tog upp min mobil och skrev ett snabbt sms till mina föräldrar innan jag bestämde mig för att sluta ögonen och sova. I min egna lägenhet i London. 

Förlåt, förlåt,förlåt för den dåååliga uppdateringen, jag försöker verkligen att bättra den! Men det är inte lätt då jag har ett liv utanför novellen, trots att jag hellre skulle vilja hoppa in i berättelsen själv och lämna denna värld för en minut.. Hah. Anyway, planerar på att sitta uppe ett bra tag till och skriva så förhoppningsvis lär jag ha några kapitel på lager.. 

10 kommentarer till chapter 3! x