”Bye” viskade jag och gav honom en lätt kyss på läpparna innan jag vände mig om. Jag gick igenom allt som hänt under dagen och mitt leende blev om möjligt större. Efter att jag rusat ner till Louis bil så bad han mig att hoppa in, vilket jag givetvis gjorde. Vi kramades snabbt och nyfiken som jag var frågade jag vart vi skulle. Han log och sa att han planerade på att kidnappa mig, att han skulle ta med mig hem. Andrew och Zayn såg båda två lika förvånade ut när vi klev in genom dörren, men Louis gav dom enkelt en blick och de förblev tysta. Förutom Zayn som var tvungen att se till så att Keely kommit hem. Louis hade gett mig än ordentlig rundtur i deras hus innan han dragit in mig på sitt rum och stängt dörren. Vi satt tillsammans uppe och tittade på film tills klockan slog elva och det var dags för mig att åka hem. Louis hade under bilresan varit mystiskt tyst och såg nästan nervös ut. Innan jag klev ur bilen bad han mig att säga vad jag verkligen tyckte om honom. Så det var precis vad jag gjorde samtidigt som en rodnad letade sig upp över mina kinder. Louis leende blev enormt när jag tackade ja till att bli hans flickvän, det var knappt så att jag själv förstod det. Så länge som jag varit kär i honom, och nu är han äntligen min.

Jag vände mig om en sista gång och såg honom veva upp bilrutan på sin bil. Jag skrev in koden till min lägenhets port och gav honom en slängkyss innan jag gick in i trapphuset. Djupt förälskad i min pojkvän, Louis Tomlinson. 

(Keely´s POINT OF VIEW)

Jag slog upp ögonen och bländades av det starka ljuset. Jag hade inget minne av hur jag kom upp till mitt rum , då jag somnat i soffan. Mamma bar förmodligen upp mig när filmen var slut. Jag sträckte ut kroppen i min säng och vände mig om för att andas ut i kudden. Jag älskade att kunna dra mig på morgonen, att vara hur lat som helst och inte ha några planer för dagen. Men man kan inte njuta allt för länge, right? När klockan slagit tolv drog jag mig upp ur sängen och sträckte mig hjälplöst efter mina jeans som hängde över stolen. Jag fiskade upp en vit blus ifrån garderoben och satte upp mitt hår i en lös bulle. Mamma satt nere i köket när jag kom ner och log slött mot mig. ”Going to Zayn?” frågade hon finurligt och rörde runt med skeden i sitt kaffe.

”I think so” sa jag och satte på mig skorna som prydligt låg slängda över dörrmattan. ”Be careful and call me later, yeah?” ropade hon efter mig när jag klev ut på verandan. ”I shall” ropade jag tillbaka och stängde sedan dörren efter mig. Jag bestämde mig för att överraska Zayn, det blev trots allt ett rätt hektiskt hejdå i går. Promenaden till killarna´s hus tog mig lite mer än tjugo minuter, men jag möttes inte av samma munterhet som jag brukade mötas av. Andrew satt ner i en solstol med en sur min, men det som oroade mig mest var Louis. Han gick fram och tillbaka längs med altanen och drog sig gång på gång i håret. Han fortsatte att mumla saker för sig själv och sparkade då och då till altanräcket. Jag klev förvånat upp på altanen och fick genast all uppmärksamhet, Louis såg ut som om han hade sätt ett spöke. Min puls steg. Hade det hänt något?

”What? What happened?” frågade jag skrämt och växlade blicken mellan de två figurerna. ”I.. Uhm.. Zayn..” mer än så behövde jag inte höra. Jag var på väg att sträcka mig efter handtaget när Louis ställde sig i vägen.

”That´s probably not a good idea.. I can leave a message to Zayn?” försökte han osäkert och kliade sig på ena armen. Utan att svara på hans mening, utan att bry mig om hans konsistens knuffade jag bort honom. Jag öppnade dörren till killarnas hus och klev in i hallen, nervös över vad som väntade mig. Jag behöll skorna på och gick bestämt upp för trappan, men samtidigt tyst då jag ville se vad som var på gång. Min puls steg allt högre ju närmare jag kom hans dörr. Jag la handen på handtaget, tog ett djupt andetag, räknade till tre och knuffade upp dörren med all kraft. Dörren sköts upp och min haka föll genast till marken. Min kropp började skaka, tårar byggdes automatiskt upp i ögonen när jag sakta backade ifrån rummet. Zayn stod lutad mot sitt skrivbord, men han var inte ensam. En ung kvinna, inte äldre än tjugofem, med sina läppar pressade mot hans. Hon höll ett hårt grepp om en påse som inte kunde innehålla något annat än knark, och Zayn såg inte direkt ut att vara obekväm när de sakta men säkert sög av ansikterna på varandra. När Zayn insett att dörren inte längre var stängd vände han sin blick åt mitt håll och stannade upp. Hans ögon vidgades, hans blick växlade hysteriskt mellan mig, påsen med knark och kvinnan som inte brydde sig om min existens. ”Wow..” lyckades jag få fram innan min röst svek mig. Jag vände mig snabbt om och rusade mot trappan, allt jag ville var att komma där ifrån.

”Keely!” Zayn´s röst lät sårad, men jag kunde inte bry mig mycket mindre än vad jag redan gjorde. Louis tittade hastigt upp ifrån marken när jag kom utrusandes, tårar forsande längs mina kinder.

”I´ll drive you” sa han snabbt och la armen om mig för att dra med mig till sin silvriga volvo. ”Louis stop her!” ropade Zayn barskt när han såg att jag var på väg bort, men till sin förvåning ignorerade Louis honom. Louis lät mig hoppa in i bilen och gick runt till sin sida. ”Sorry Mate, but you don´t deserve a girl like Keely. Look at yourself, look at what you´re doing” sa han hårt innan han satte sig till rätta i sätet och smällde igen dörren. Zayn var på väg fram mot bilen men Louis var snabb med att backa ut ifrån parkeringen och köra mig hemåt. ”I guess you´re going home, right?” sa han lugnt när han svängde in på min väg några minuter senare. ”Yeah” pustade jag ut och blinkade ett par extra gånger för att dölja att jag gråtit.

”So, what are you going to do?” frågade han oroligt när jag samlade mig själv för ett falskt möte med min mamma. ”I think i´ll leave town for a couple of days. I don´t want to be near him..” suckade jag och sträckte mig över för att omfamna Louis. ”Thank you” viskade jag mot hans axel och placerade en lätt puss på hans kind. ”No worries, good luck”.

Jag klev upp på altanen och vinkade åt Louis när åkte iväg. Mamma tittade på mig med höjda ögonbryn när jag klev innanför dörren. ”That went fast, did something happen?” frågade hon oroligt och ställde ner sin kaffe kopp.

”Nope, but i called aunt Mary today, and i think i´ll stay at her place for a week or two, is that okay with you?” frågade jag och hoppades på att hon, envis som hon var, inte skulle gå och ringa till Mary för att se så att jag ljög. ”Yeah.. sure darling” sa hon skeptikt men log sedan och gav mig en puss i panna.

”I´ll just go upstairs and pack” förklarade jag och gick upp samtidigt som jag drog upp min mobil ur fickan. Det första jag gjorde var att ringa Anna. Jag förklarade hur allt låg till, och tro mig, hon blev rasande. Hon skulle i vilket fall ringa resten av gänget och berätta, medan jag ringde till min moster. Hon hade inget emot att jag skulle komma över och fixade genast tidtabeller till alla tåg som gick då och då, hon bodde en bit här ifrån. Efter allt, jag var bara ännu en tjej i hans ögon. Bara tanken på att jag trodde att han hade förändrats gjorde mig illamående. Men något som skrämde mig ännu mer var att jag lät honom ta min oskuld, jag lät honom använda mig som vilken tjej som helst. Jag var precis som en leksak, något han använde och slängde iväg när jag var färdig. Fan ta dig Zayn Malik. 

Woah.. 45 kapitel och nu är allt slut.. Lite komiskt att jag avlsutar novellen med "Fan Ta Dig Zayn Malik"... Men deppa inte kära vänner, den slutar inte så här ;) Ni får helt enkelt ha tålamod tills epologen kommer.. Det ska inte dröja så länge. Nu hoppas jag att ni har njutit av det sita riktiga kapitlet av Fallen Angel, och att ni kommenterar helt super bra. Jag vill ha minst 12 kommentarer, annars kan ni glömma en epilog, och ni vill väl inte att det slutar så här? ;) xxooxx