Jag släppte ner böckerna och datorn i väskan med en suck innan jag gick ut efter Jenny och Emma.

”So where are we going more exactly?” frågade jag nyfiket och hängde väskan över ryggen. ”a shopping mall” svarade Emma glatt och öppnade dörren till framsätet på Jenny´s bil. Jenny satte sig i förarsätet och startade bilen medan jag hoppade in bland baksätena. Tjugofem minuter senare klev vi ur bilen och jag möttes av en av de vackraste synerna jag sätt. Affär efter affär radade upp sig på sidorna av en otroligt lång gång gata. Några caféer var utplacerade runt omkring och stället kryllade av folk.

”I need new shoes” utbrast Jenny uppspelt och låste bilen med ett enkelt klick. Vi begav oss in bland människorna och höll utkik efter närmaste skoaffär. ”over there!” skrattade Emma glatt och tog tag i mig och Jenny för att kunna dra oss mot en affär hon fått skymt om. Jenny tjöt till av glädje när hon såg alla skor som stod uppradade längs med väggarna. ”I want to live in a place like this” stönade hon lyckligt och rusade bort mot en hylla som innehöll vardagliga skor. Jag och Emma gick bort till skorna med klackar och gick igenom varje par. ”Oh this is so made for you” sa Emma plötsligt och vände sig mot mig med ett par extremt snygga klackar i händerna. De beigea skorna var raka motsatsen mot mina platta converse, men det kunde alltid vara kul med en förändring.

”I have to buy them” suckade jag när jag hade på mig dom och tittade i spegeln. Emma nickade instämmande och gav mig min plånbok som hon vänligt hade hållit i. Jenny kom gåendes med ett par färglada sneakers i samma stund som vi ställde oss i kassan. Jag lämnade över skorna till kassören och stoppade i kreditkortet i sin rättmätiga plats innan jag skrev in min kod. Jenny betalade sina skor efter mig och vi lämnade tillsammans affären med nya skor. I mitt och Jennys fall. Vi sprang fram och tillbaka mellan olika affärer och lyckades samla på oss allt mer och mer kläder för varje affär vi besökte. Vid tio i fem slog vi oss ned vid ett bord inne på ett café och väntade på det vi beställt. Min telefon började ringa och när jag såg vem det var kände jag hur ett leende började visas över mina läppar. ”who is it?” frågade Jenny nyfiket och föste undan sitt hår.

”Uhm, mum” ljög jag snabbt och svarade i telefonen. ”Melanie!” sa den glada irländska rösten och jag ville skrika ut att jag pratade med självaste Niall Horan, men behöll det lugna. ”Hi mum” sa jag så neutralt som möjligt och försökte att inte skratta.

”Mum? No this is Niall” Jag log. ”I know, but i´m with my friends right now” sa jag och pillade bort smuts ifrån min nagel. ”I can join you guys!” skrattade Niall och jag satte mig käpprätt upp i stolen.

”No!..” Emma gav mig en skum blick innan hon återgick till sin mobil ”..no mum don´t give them that” sa jag i ett försök att stryka över mitt konstiga beteende.

”Give who what? And why do you call me mum?” Jag stönade frustrerat till och såg servitören komma med våra beställningar. ”I have to go mum. Love you bye” sa jag snabbt och la på samtalet. ”What did she want?” frågade Jenny, fortfarande nyfiket, och tog emot sin kaffe med ett leende.

”Nothing, she just told me a few things” sa jag och ryckte på axlarna. Emma lade undan sin mobil och förde sin latte till munnen med ett brett leende. ”I´m in love with coffee” suckade hon lyckligt och blinkade överdrivet med ögonen. Jag skrattade åt hennes söta miner innan jag böjde mig ner över min mobil och smsade Niall.

”Sorry, my friends are fans and i don´t want to make a scene. Was it something important? x” innan jag hann ta bort “x” så skickade jag iväg meddelandet och bet nervöst tag i min läpp.

”Oh i understand, that´s the reason to why i suddenly was your mum? I wondered if you´d like to join us in the studio. x”

“yes mum, ;) Sounds awesome, See you in a bit then?x?” skrev jag och väntade på svar.

“ ;) Yeah here´s the address to the studio.. x”

Jag lade undan mobilen och ägnade mig åt min kaffe som rykandes väntade på bordet.

~

Jag vinkade hejdå till Jenny och Emma innan jag började gå mot studion. Min mobil´s gps visade vägen, utan den skulle jag vara helt vilsen. Min oroliga och tveksamma sida lämnade min kropp när jag såg en stor byggnad som mycket väl kunde vara studion. Jag gick över vägen och försökte att skynda mig så gott jag kunde utan att mitt hår skulle lossna ifrån den lösa bullen det satt uppe i. Jag tog tag i handtaget på den svarta dörren och försökte att öppna den, det var meningslöst då den var låst. Sekunden senare öppnades dörren och en enorm man stirrade ner på mig med bekymrad blick.

”No fans today, sorry” muttrade han grinigt innan han stängde igen dörren med en hög smäll. Jag stirrade chockat framför mig och fiskade upp min mobil ur fickan.

”Some grumpy guy won´t let me in.. x”

Några få minuter senare öppnades dörren igen men den här gången var det inte mannen som stod bakom. En lång tjej i min egen ålder log vänligt och lät mig kliva in i huset. Hennes mörka hår räckte ner till axlarna och pannluggen fick hennes utseende att bli ännu charmigare. ”Hello, i´m Lucy” sa hon glatt och sträckte ut handen för att hälsa.

”Oh I´m Melanie” hälsade jag tillbaka och följde förvirrat efter henne in i det enorma huset. Jag hade ingen aning om vem hon var, eller varför hon var här, men som om hon kunde läsa mina tankar vände hon sig om och log så att smilgroparna syntes. ”I´m Harry´s girlfriend, that´s why i´m here” skrattade hon glatt och tog tag i handtaget på en vit dörr.

”Be prepared” varnade hon med ett leende och knuffade upp dörren. Killarnas röster gick det inte att ta fel på. Vi klev in i rummet och att jag kände mig obekväm med alla blickar var en underdrift. Liams ögon var vidöppna och Nialls mun hängde på vid gavel. Jag vände mig förvånat om och tittade bakom mig och Lucy innan jag stängde dörren och gick in. Killarna, förutom Harry som var upptagen med Lucy, följde mig med blicken när jag slog mig ner bredvid Niall i den vita soffan.

”Why are you staring?! Seriously it´s creepy!” utbrast jag skrämt när Liam och Zayn började viska till varandra.

”Sorry love” sa Niall lågt vid min sida och la armen bakom min rygg. ”We´re having a short break. That´s why we´re here right now” sa han och pekade på soffan och fåtöljerna vi satt i. Jag fångade upp Lucy´s och Harry´s uppmärksamhet. ”How come i´ve never seen you before?” frågade jag nyfiket och log mot Lucy. Hennes blåa ögon lös av lycka när hon vände sig ifrån Harry. ”We´re not ready to come out public yet”

”Wow you´ve been hiding really well. I mean we directioners have no clue of who you are and stuff” sa jag snabbt men tystnade när jag såg killarnas blickar. ”We directioners?” upprepade Harry förvånat och strök handen över Lucy´s lår.

”Uhm yeah” sa jag tyst och vred generat ner blicken i marken. ”so you´re a fan?” Louis retfulla leende blev allt större. ”I guess” suckade jag och vred upp blicken mot killarna. ”That´s awesome” utbrast Liam och bröt den spända tystnaden som låg i rummet. Jag pustade diskret ut när killarna stämde in med sina höga röster och glada skratt. ”So you don´t think it´s weird then?” frågade jag försiktigt och rätade till mitt linne som mer än gärna gled för långt ner. ”Nope, Eleanor is still a directioner, so why would it be weird?” skrockade Louis och sträckte sig fram för att retsamt klappa mig på huvudet. Jag skulle precis schasa bort hans hand när dörren öppnades bakom oss och en man med långt skägg klev in i rummet. ”Boys the break is over now” sa han barskt och gick bort till killarna som satt beredda framför inspelningsbåset.

”I´ll see you in a bit” Niall gav mig en snabb kram och jag kände hur mitt inre fylldes av rosa och ljusblåa fjärilar. Harry sa något till Lucy, som sken upp i ett leende, och gick efter killarna bort till de olika inspelningsbåsen. Lucy vände sig till mig och tog upp benen i soffan. ”So i want to know who you are. what´s your fully name ?” hon log lömskt när hon såg att jag sneglade bort mot Niall. Jag förstod varför Harry hade fallit för henne, jag hade nog gjort lika dant om jag var en kille. Eller så hade jag blivit homosexuell på grund av Niall.... ”Var tyst och svara på hennes fråga, idiot” fräste en låg röst i mitt huvud och jag rycktes tillbaka till nuet. ”I´m sorry. My name is Melanie Brown, you?” sa jag och log.

”Lucy Anderson” Lucy drog händerna längs med sina vita jeans och tittade drömmande bort mot Harry. ”It sounds swedish” påstod jag och knep ihop ögonbrynen. ”That´s cause it is swedish, i´m from sweden” förklarade hon och la fram sin mobil på kaffebordet bredvid oss. ”Really? Me too” sa jag snabbt och hann inte dölja min barnsligt uppspelta röst. ”No way?” sa hon förvånat innan hon stämde in i mitt leende.

”Yep i moved here to my own flat a week ago. That´s when Niall bumped in to me” Jag skrattade till vid minnet av händelsen. ”He´s a bit clumsy so i can´t say that i´m suprised” skrattade hon och rätade din sin lugg. Hon såg ut att tänka efter ett bra tag innan hon öppnade munnen igen. ”Wait, so you´re the girl Niall bumped in to when he was skating? You´re the girl who had to wear your own coffee?” Hennes fråga lät mer som ett påstående. ”Yeah that´s me” Jag gjorde en löjlig bugning där jag satt och rätade sedan till min bulle som började lossna. ”Niall couldn´t shut up about how gorgeous you were” tillade Lucy plötsligt och blinkade retsamt med ena ögat när jag rodnade.

”who´s gorgeous?” Vi vände oss om och möttes av Niall och Harrys förvånade miner. ”Uhm.. no one” stammade jag patetiskt fram men mina planer på att komma undan det samtalet krossades när jag insåg att Lucy hängde med i Harry´s kategori. ”We talked about how you couldn´t stop talking about her” sa Lucy simpelt och ställde sig upp vid Harry´s sida. ”So when are you planning on going out public?” flinade Harry och la armen om Lucys midja. För första gången under mina år som directioners såg jag Niall rodna i verkligheten.

”We´re not together” sa jag snabbt, för snabbt, och reste mig ifrån soffan. Jag snubblade till på mina höga klackar och ett högt tjut for ur mina läppar medan jag föll bakåt med armarna fläktandes i hopp om att få tag i någonting. Ett par starka armar fångade upp min kropp innan jag hann träffa golvet och jag pustade skrämt ut. ”are you okay?” frågade Niall och stirrade in i mina ögon, in i min själ. ”Yeah” sa jag och pustade ut ännu en gång för att få ner pulsen.

”You kinda look like a couple” sa Harry och skådade Niall´s armar runt min midja, våra sammanpressade kroppar och de ynka centimeterna som skilde våra ansikten åt. Jag krånglade mig generat ut ur Niall´s famn och harklade mig. ”We´re not” sa jag bestämt och svalde ljudlöst när jag kände Niall´s brännande blick i ryggen. Jag var inte kär i honom, vi var bara vänner. Men innerst inne visste jag att det var en lögn.

Nämen... vad är detta? O.o Jag tror minsann att det ser ut som ett kapitel..

Jag kände att jag behövde gott göra er på något sätt och var uppe och skrev till halv sju i morse, sen deckade jag. Så nu tycker jag att jag förtjänar 18 kommentarer eftersom att jag inte lär få mycket sömn i natt heller..

18 kommentarer till nästa! xx