Jag såg till så att den sista bilden var uppladdad på tumblr innan jag stängde ner min vita macbook.

”Melanie, we´ll be late!” Mammas ljusa röst hördes ifrån nedervåningen.

”I´m coming!” skrek jag tillbaka och släppte ner datorn i min färgsprakande ryggsäck som jag sedan hängde över axlarna. Jag log mot min tomma säng och gick ut ur mitt rum för att kunna bege mig ner mot hallen. Idag var dagen jag skulle lämna Sverige. Idag var dagen jag sätt fram emot i fyra år. Idag var dagen jag skulle bosätta mig i Storbritannien, London. Golvet ekade under mina fötter när jag studsade ner för trappan och såg mamma stå och skrolla igenom sin mobil. Hennes ögon var fortfarande puffiga ifrån tårarna som runnit under morgonen och hennes smink var som bortspolat. Hon kunde inte förstå att hennes lilla flicka, i detta fallet mig, skulle resa bort. Mitt plan skulle avgå fem över nio och klockan var strax sju. Jag drog på mig mina slita converse och satte upp mitt ljusa hår i en slarvig bulle. Mamma öppnade ytterdörren och tog med sig min resväska till bilen medan jag tog upp den sista väskan. Jag vände mig om och log in mot huset med alla minnen. Pappa kom gåendes ifrån köket med en kopp kaffe i högra handen, och med nycklarna i andra.

”Redo?” frågade han spänt och klev ut på altanen. ”I hope so” skrattade jag och gick bort till bilen för att sätta mig i baksätet. Fem minuter senare körde pappa ut ifrån uppfarten och vidare med riktning mot flygplatsen. Nu kanske ni undrar varför min pappa pratade svenska med mig, men svårare än så här är det inte. Han är svensk, vi bor i sverige, så varför inte prata svenska. Mamma håller sig kvar vid det engelska språket och tack vare detta pratade jag flytande engelska när jag fyllde åtta utan några problem. Min pappa träffade mamma när han var på semester i Kalifornien och de föll pladask för varandra. De åkte och hälsade på varandra och 1994 gifte de sig i en svensk kyrka här i Sverige. Redan ett år efter det åkte mina föräldrar akut in till sjukhuset, det var dags för ett nytt liv att ta sitt första andetag. Och nu står jag här, arton år senare, redo för kliva in i flygplatsen.

Mamma gick som vanligt först och skulle hjälpa mig med allting när det kom till att visa upp mitt pass och leta fram en bra plats att vänta på. Vi slog oss ner på en bänk och pustade ut, alla tre. Min mobil vibrerade till i min ficka och jag tog upp den för att klicka mig fram på tumblr. ”Vad är det är för något?” frågade pappa vid min sida och kikade ner på min skärm.

”Uhm a website called tumblr” svarade jag enkelt och gick in på mina meddelanden, som redan tio minuter efter att jag uppdaterade höll på att svämma över. Jag svarade på så många som möjligt och rebloggade ett par bilder innan jag skrev en egen liten text.

”I´M IN THE AIRPORT AND I THINK I WILL DIE CAUSE I´M SO HAPPY BUT STILL SO NERVOUS AND ASDFGHJKL” Jag postade min text och log när jag minuten senare redan hade en del som gillat och rebloggat, samt svarat på min text. Nämnde jag att min tumblr blogg är stor? Det är den nionde största bloggen på tumblr och att säga att jag var stolt skulle vara en underdrift.

”I can´t believe that you´re going to leave us” mumlade mamma och la armarna om mig för att kunna dra upp mig i sin famn. ”Oh come on, i´ll visit you and you can visit me. I´m eighteen after all, you should be happy that i´m moving out” skrattade jag och pussade henne på kinden.

”Yeah you´re right. But you´re still my little princes” flinade hon och klappade mig lätt på huvudet. Jag såg fram emot stunden då jag skulle kliva in i min egna lägenhet.

Cirka en och en halv timma senare ropade de ut i högtalarna och berättade att mitt flyg strax skulle avgå. Mamma reste sig snabbt upp vid min sida och hennes ögon började tåras för, tja femtioelfte gången den här morgonen. Pappa drog in ett djupt andetag och la sedan armarna om mig i en varm kram.

”My baby, call us when you get there, kay? And send me a picture of the apartment later” skrattade han varmt och strök mig lätt över ryggen. Jag nickade och gav honom en lös puss på kinden innan jag vände mig om mot mamma. Hennes ögon var på väg att svämma över och hon snyftade lätt. ”Mum you´re making me cry” skrattade jag hest och avslutade i en snyftning. Jag drog händerna under ögonen och burrade ner huvudet vid hennes axel när hon drog in mig i en kram.

”I´ll visit you soon” viskade hon och knöt armarna hårdare runt mig. ”Can´t. Breathe.” flämtade jag med ett skratt och pussade hennes panna. ”Bye mum. Bye dad” sa jag tyst och började gå bort mot platsen mitt flygplan stod och väntade. Jag behöll min ryggväska hos mig eftersom att jag förmodligen skulle bli uttråkad under resan och då var det bra att ha olika grejer med sig. Som sin mobil, hörlurar, målarblock, pennor, öronproppar och en hel del godis. Är man nervös så är man.

Jag följde strömmen med människor och kom slutligen in i planet jag skulle åka med. Turen var på min sida när jag insåg att jag skulle sitta bredvid en ung kille, ungefär i min ålder, och inte en snarkande femtio åring. Pojken tittade upp på mig när jag stannade upp framför sätet och log smått. Han aktade på benen så att jag kunde komma förbi och ägnade sig sedan åt sin mobil och hörlurarna han hade i öronen. Hans ögon var gömda bakom ett par solglasögon och hans hår var svårt att se under kepsen och luvan han bar. Jag skakade lätt på huvudet och ställde ner väskan mellan mina ben innan jag knäppte på mig bältet. Flygplanet började sedan rulla och jag stoppade in hörlurarna i öronen och blundade. Den kalla rutan fick min nervösa hjärna att lugna ner sig när jag lutade pannan mot den och log. Marken åkte allt snabbare förbi, flygplanet skakade och jag trycktes bak i sätet. Sekunden senare blev allt stilla igen och flygplanet lämnade sakta marken för att stiga upp i skyn. Jag var äntligen på väg till Storbritannien.

Okay så det där sög och jag är inte alls nöjd med första kapitlet haha. Men nu är det här i alla fall, och mitt skrivintresse är tillbaka nu när jag väl suttit igång. Sååå det ska inte dröja länge innan kapitel 2 kommer upp och då är det dunder bra (låtsas vi som). Det är sent och mitt huvud fungerar inte riktigt så don´t judge me om ni hittar något stavfel / felbildade meningar.. ;)

Lots of Love! x