Solen lös in igenom fönsterrutan och fick mig att återfå medvetandet. Ett slugt leende smög sig upp på mina läppar när jag sträckte ut min kropp och tänkte på att jag inte var i Sverige längre. Jag vände mig om, grävde ner huvudet i kudden och drog in ett djupt andetag. Här var jag, ensam i min egna lägenhet i världens mest fantastiska land. Jag satte mig upp i sängen och grimaserade när mitt hår föll ner över mitt ansikte. ”Shoo you” muttrade jag och fångade upp hårbandet som lossnat under natten. När jag fått upp mitt hår i en rufsig bulle tog jag upp min mobil och gick in på tumblr. Mina notifications var som vanligt extremt läskigt många men jag kunde inte låta bli att le. Vem vill inte ha ett känt tumblr konto? Jag drog med tummen längs skärmen och såg gifar och bilder på killarna som slukat mina ögon. Bokstavligen. Nope jag skämtar bara, men de stal mitt hjärta vid första ögonkastet. Jag fokuserade ögonen och läste texten under en av bilderna innan min haka föll till marken. Killarna hade varit i Sverige igår för att spela in delar till deras nya album, vilket betydde att det mycket väl kunde ha varit en av dom som suttit bredvid mig på flygplanet. Hur kunde jag vara så korkad, varför skulle Paul annars varit där? Jag slöt ögonen och slängde mig bakåt i sängen med ett stön. Klockan var inte mer än tio och jobbintervjun mamma fixat till mig var vid ett så varför inte göra sig i ordning lite tidigare. Jag släpade mig upp ur sängen och drog upp min favorit skjorta ur min väska. Det röd rutiga tyget låg lätt mot min kropp och räckte en bit ner över rumpan. Jag gäspade och sträckte ut armarna innan jag gick ner till köket. Min blick drogs till vattenkokaren som stod och väntade på mig. Jag skyndade mig med att fylla på vatten och att sedan ta fram en te påse som jag la i koppen. När mitt te var klart gick jag tillbaka till mitt rum. Jag kröp upp i sängen, utan att spilla någonting, och lutade mig bakåt mot min mjuka kudde. Mamma hade fixat en jobbintervju åt mig på ett cafée hon besökte när hon var här för att köpa grejer till min lägenhet. Om jag fick jobbet skulle jag enkelt klara mig på lönen de gav ut och det skulle inte heller vara långa arbetspass. Perfekt med andra ord. Mitt te tog till min besvikelse slut fort och jag släpade mig bort till badrummet för att fräscha upp mig. Jag grimaserade lätt när kylan slog emot min nakna kropp då jag klev in i duschen. Mina fingrar greppade tag om dusch-munstycket medan min andra hand vred på vattnet. Jag höjde värmen på vattnet och lät det värma upp över mina fötter. När vattnet var tillräckligt varmt höjde jag handen och lät vattnet rinna ner över min frusna kropp. Mitt hår klistrades fast mot min rygg och jag andades tungt. En timma och trettiotvå minuter senare låste jag dörren till min lägenhet. Jag joggade ner för trapporna och knuffade upp den svarta porten. Londons varma sommarluft fick min kropp att svettas vid första andetaget och jag bad till gud att jag inte skulle lukta svett under anställningsintervjun. Det hade ju varit ett lagom bra intryck att vara svettig inne på ett café. Jag drog armen längs pannan, pustade ut och började gå ner för gatan i riktning mot den mer centrala och livfyllda delen av London. Min blick flög omkring och sög in allt jag kunde se. Alla skyltar, alla bilar, alla människor, allt med andra ord. Jag såg cafét´s skyltfönster och ökade på stegen en aning. Jag klev in i cafét och fick en ljuvlig doft av bakelser mot mig.

”Ah miss brown, i guess?” Jag vred på huvudet och stod öga mot öga med en knubbig tant i ett förkläde.

”Yes, that´s me” skrattade jag och den lilla nervösa känsla jag haft tidigare var som bortblåst. ”I´m Susan, come with me” sa hon och vinkade till sig mig innan hon vände på sin kompakta kropp och gick in bakom kassan. Jag gick efter henne och skådade bakvärken som låg framme i glasskåpen och svalde lätt. Ingen chans på miljonen att jag skulle kunna baka sådana komplicerade saker.

”Don´t look so nervous dear, it´s easier than it looks” skrockade Susan tröstande och ledde mig in i, vad jag antog var, rummet de bakade i. Skåpen stod fulla med ingredienser och en hel vägg var fylld av spisar och kylskåp. I mitten av rummet fanns ett enormt bord som var halvt om halv täckt i mjöl. Det fanns två stora kaffe maskiner och en hel del andra maskiner som jag ännu var okunnig om. ”This will be yours”. Jag rycktes tillbaka och såg Susan räcka fram ett gräddvitt förkläde med fjärilar och blommor på. Susan hängde tillbaka mitt förkläde och gick ut till kassan igen. Hon gick igenom apparat för apparat, maskin för maskin, bakelse för bakelse, recept för recept och trots all denna repetition var jag säker på att jag skulle ha glömt av allting när jag kom hem.

Jag gick ut ur cafét med ett leende på läpparna och med en kaffe i handen. Susan hade varit urgullig och förklarat att jag kunde börja jobba redan nästa helg. Det var fortfarande varmt ute när jag gick längs med trottoaren men trots detta var det knappt någon utomhus. Jag svängde runt det välbekanta hörnet för att gå den sista biten upp till min lägenhet när en pojke kom farandes mot mig. Mina fötter låste sig fast i marken och jag stirrade chockat på kroppen som närmade sig farligt fort. Innan jag hann registrera vad som hade hänt öppnade jag ögonen och fann mig själv liggandes på trottoaren. Min kropp gav ifrån sig låga värkar och mitt ben kändes redan börja svullna. Jag reste mig så gott jag kunde ifrån marken och stirrade ner på min tröja som nu var dränkt i kaffet jag hållt i handen.

”Watch where you´re going you jerk!” fräste jag mot pojken som rest sig upp en bit ifrån mig medan jag försökte hålla min brännheta tröja ifrån min mage.

”look i´m sorry” ursäktade han sig och min kropp frös till. Jag vände mig om och möttes av tolv intensiva ögon som stirrade på mig. Holy fucking god.