Jag gick längs med trottoaren och tittade upp på universitet jag skulle gå på. Om det var något jag var bra på så var det att skriva, så varför inte utnyttja journalistik linjen det här universitetet erbjöd?En hög suck for ur mina läppar när jag klev in igenom de svarta stål grindarna och vidare upp för trapporna. Den enorma byggnaden såg ut att vara oändlig så jag var tacksam över att min sal var nära porten. Jag hade ett hårt grepp om skrivblocket och pennan i min famn när jag läste numren på de vita dörrarna längs med korridoren.

”203..204.. 205.. where is 206?” mumlade jag för mig själv när jag såg att numret 206 saknades.

”you´re looking for something?” frågade en ljus stämma bakom mig. Jag snurrade hastigt runt och möttes av en flicka i min egen ålder. Hennes långa, nästan svarta hår, omringade hennes gröna ögon som lös av nyfikenhet medan hennes blick skannade mig från topp till tå. ”Uhm yeah, i´m supposed to be in room 206 right now. Buuut i can´t find it” suckade jag och ryckte lätt på axlarna.

”Oh you´re in my class then, come on Mr Osmet will be there any minute!” skrattade hon uppspelt och greppade tag i min arm. Innan jag hann reagera sprang vi längs med korridorerna innan hon stannade upp och pekade mot en dörr.

”Why did they put room 206 here?” frågade jag förvirrat. ”I have no idea actually. Never thought of it before, but it´s kind of stupid” Flickan utan namn öppnade dörren och drog med mig in i den enorma salen. Längst fram var en stor whiteboard tavla och en kateder, resten av rummet var fylld av bänkar och människor i åldern mellan arton och tjugotvå.

”Jenny!” Jag vred huvudet mot eleverna igen och fastnade med blicken på en tjej som vinkade hysteriskt. ”Come on my friend is waiting” log tjejen vars namn tydligen var Jenny, och visade mig till bänkarna bredvid hennes kompis.

”Hi i´m Emma, and you are?” Emma tittade forskande på mig med sina bruna ögon och log. ”Oh i´m Melanie, Jenny here helped me finding this room” skrattade jag och förklarade varför jag helt plötsligt dök upp i deras vänskap. Emma nickade glatt och lutade sig framåt för att kunna prata med Jenny som satt på andra sidan av mig.

”My place tonight?” frågade hon högt och klapprade med naglarna mot bänken. Jag försökte göra mig så liten som möjligt i stolen eftersom att jag förmodligen satt i vägen för deras konversation. ”Yeah sure, you want to join Melanie?” Jenny knuffade mig lätt i sidan för att få min uppmärksamhet. ”I´d love to but i have to say no, i´m not done with my apartment yet and stuff” sa jag och ryckte på axlarna.

”Too bad, you can join next time then” log Emma och öppnade sitt skrivblock. Jag nickade instämmande och spanade med blicken över salen som nu fylldes av människor. En del nya och en del som redan studerat här i ett år eller två. Dörren på andra sidan av salen öppnades och en man med glasögon klev in. Han log varmt mot alla elever och gick fram för att luta sig mot katedern.

”Good day class, my name´s Mr Osmet. Today we´re going to..”

~Lektion~

Tre timmar och tjugofem minuter senare klev vi ut ur salen bland massan av elever.

”what did you think Melanie?” frågade Emma nyfiket och la ner sitt block i sin väska.

”It was fun actaully, i might look forward to tomorrow” flinade jag och la mitt hår över ena axeln. ”You guys are crazy, there´s no such thing as 'fun' when you´re in school, okay?” utbrast Jenny som tidigare gått tyst vid vår sida, men när hennes mungipor började rycka sig uppåt förstod vi att hon inte var seriös.

”You scared me mofo” skrattade jag och använde ett vanligt ord i min directioner värld, utan att tänka på att människorna omkring mig kanske tog det annorlunda.

”Did you say mofo? As in a crazy mofo?” frågade Jenny chockat och stannade upp. Jag blev plötsligt nervös och drog en hand igenom mitt hår. ”Yeah, i think so i mean i´m sorry if i..” Emma avbröt mig.

”what, so you´re a directioner?” Hon lät uppspelt, som vanligt, och studsade lätt på stället. ”Yes” svarade jag osäkert och växlade blicken mellan tjejerna framför mig.

”Awesome, we´re directioners too!” tjöt Jenny och hoppade lätt på stället. En del blickar drogs emot oss men varken Jenny eller Emma verkade bry sig, något jag försökte att ta efter. Sen mina jobbiga år i skolan har det varit svårt att inte bry sig om vad andra tycker.

”I´m a Zaynie girl, Jenny here is a huuuge Harry girl” förklarade Emma och lutade sig närmare ”She´s crazy about him”. Jenny harklade sig vid min sida och blinkade lätt med ögat. ”So who´s your crush?” frågade hon medan vi fortsatte vår väg ut ur byggnaden.

”I´m a Niall girl” svarade jag simpelt och bestämde mig för att utesluta delen där jag praktiskt taget känner en del av Niall Horan, delen om att han faktiskt har mitt mobilnummer i sin mobil och delen där han spenderade gårdagens kväll i min soffa. ”That´s amazing, he´s so cute. But hey i´ll see you tomorrow okay?” Jenny låste upp sin bil och Emma hoppade in i framsätet. ”Oh and do you want a ride?” skrattade hon och pekade mot sin bil. ”I´d like to take a walk but thanks anyway. See you!” log jag och började gå bort ifrån bilen och upp på trottoaren. Emma och Jenny vinkade snabbt innan de stängde bildörrarna och motorn startade. Jag tog upp hörlurarna ur väskan och försökte att dra upp trasslet med hastiga rörelser. Om det var något jag inte tålde så var det trassel, men det är sådant man får leva med. När jag hade en hörlur i vardera öra tog jag upp mobilen och satte på min oändliga spellista på spotify. Ointresserad men av ett behov att inte uttråkas skrollade jag igenom twitter, men stannade plötsligt upp. Killarnas nya musikvideo ska släppas i kväll, det hade jag helt glömt av. Mitt hjärta började banka hårdare efter varje steg jag tog och det kändes som om jag flög fram. Det är egentligen rätt konstigt att jag känner såhär med tanke på att jag faktiskt har kontakt med självaste Niall James Horan. Jag satte på Best Song Ever och lade ner mobilen i min ficka för att kunna gå fortare. Vädret som tidigare varit strålande ändrades kvickt och mörka moln täckte över himlen med en dyster spänning. ”Great,just great” muttrade jag och blängde upp mot himlen. En enstaka droppe landade på min näsa i följd av tusentals fler. Jag höll upp armarna över huvudet i ett försök att skydda mig ifrån regnet och joggade ner för trottoaren. I ett snabbt ryck drog jag ut hörlurarna ur öronen och stängde ner dom i fickan, det sista jag ville var att dom skulle gå sönder. Regnet öste ner över mig och Londons gator blev snabbt tomma. Jag svor högt för mig själv och ökade på stegen. Mina kläder klistrades fast mot min kropp och vinden som tidigare varit diskret kändes som ett slag med en ispåse. Medan jag skyndade mig fram längs gatan körde en svart bil förbi i hög hastighet. Den saktade in några meter framför mig och stannade vid trottoaren. Jag började andas tyngre och ökade på stegen för att komma förbi den mystiske bilen. Det enda som cirkulerade runt i mitt huvud var bilder på hur en våldtäktsman klev ur bilen och jagade mig. Jag skakade bort de ruskiga tankarna ur huvudet och hade blicken fäst på träden en bit fram när jag passerade bilen. ”Melanie!”

Jag försöker skriva längre kapitel, vilket är den största anledningen till att uppdateringen är lite seg just nu. Men det är inget vi inte kan fixa, right?  Just det ja, tack Emma för ditt fina mail, blev faktiskt riktigt rörd! Jag fixade in dig i novellen trots allt, *proud*.

16 kommentarer till nästa kapitel! x