ROLLEN TILL LUKES FLICKVÄN GÅR TILL....
2014-05-29 Jag har typ medellångt hår (whatevs) och blåa ögon men oops ibland ses de som gröna lol.
Jag är en utåtriktad människa men kan uppfattas som galen... Men det är typ bara en sak som jag sätter upp som en fasad för egentligen är jag inte så lycklig och happy men fuck det.
Och jag upptäckte precis att jag har börjat typ alla meningarna med "jag".
Lever mitt liv på internet som många andra så don't judge, ni vet att ni gör samma sak..
TACK TILL ER ANDRA SOM SÖKTE IN, JAG ÄR JÄTTE GLAD ÖVER ATT NI FÖRSÖKTE FÅ EN ROLL, OCH HOPPAS ATT JAG KAN ANNORDNA EN TILL ROLLTÄVLING FRAM ÖVER. PUSS OCH KRAM EN HEL BANAN XX
You´re Mine - Chapter 16
Jag hoppade in i taxin efter att Rebecca lagt in mina kryckor i baksätet. ”I knew i´d meet you two again, are you heading back home or something?” ljöd en bekant röst, vilket fick mig att titta upp ifrån mitt knä. Jag mötte taxichaufförens blick och lät ett brett leende träda upp på mina läppar. Det var samma chaufför som kört oss från flygplatsen när vi kom hit för första gången.
”This is what you call destiny” konstaterade jag med ett skratt och tittade på honom genom backspegeln. ”And to answer your question, yes we´re heading back home. But only for a few days, to celebrate my birthday”. Chauffören nickade intresserat och startade sedan motorn. ”Happy Birthday then, whenever your birthday is” skrockade han och svängde ut på vägen. ”Thank you very much”.
Rebecca höll ut kryckorna och hjälpte mig ut ur taxin när den hade stannat. ”Have a safe flight girls, it was nice seeing you again!” ropade chauffören och vinkade glatt med handen innan han körde iväg. Vi vinkade efter honom innan vi båda två började gå in mot flygplatsen. Eller ja, jag hoppade.
Människor rusade, flygplan ropades upp i högtalarna och allting var ett enda stort kaos. ”Okay, our flight should be this way” sa Rebecca och pekade bort mot en avdelning där en del flygplan blev belastade med människor.
Tiden flög förbi och det kändes inte som om det gått mer än en timma förrän vi stod i Arlanda, redo att träffa våra föräldrar igen för första gången på evigheter.
”I can see our parents!” ropade Rebecca och började dra med mig bort mot en klump med människor. Jag kände värmen fylla min mage i samma sekund som jag såg min mamma och pappa. Det var som om vi inte sett varandra på flera år. ”Mum! Dad!” skrek jag så högt jag kunde. Rebecca lade en arm om min midja och tillsammans trängde vi oss mellan alla människor, fram mot våra föräldrar. Mamma vände sig om när hon hörde min röst och hennes ögon fylldes snabbt med tårar.
”Oh min lilla tjej”. Hon lade snabbt armarna om mig och pussade mig gång på gång uppe på huvudet. Jag fick en liten glimt av Rebecca under mammas armar, och kunde se att hon, precis som jag, blev bombad med kramar och pussar.
Pappa klev fram bakom mamma och lade armarna om oss båda.. ”I´ve missed you so much guys” snyftade jag hjälplöst och blinkade med ögonen för att få bort upp tårarna.
”Tro mig hjärtat, vi har saknat dig mer än vad du skulle förestå” suckade pappa och slängde en snabb blick till Rebeccas pappa. ”Vi går och hämtar era väskor, ni kan gå till bilen då länge”. Jag nickade tacksamt och skuttade till Rebeccas sida. ”It feels good to be back, doesn´t it?” frågade hon med ett nöjt leende på läpparna och tittade sig omkring. ”It feels weird with everyone speaking Swedish, but god yes it´s nice to be back” skrattade jag och lät solen värma upp min kropp sekund vi klev utanför dörrarna på flygplatsen.
”I´ll come to you tomorrow, okay?”. Rebecca gav mig en snabb kram innan hon gick med sin mamma bort mot deras bil. ”Sounds awesome, bye!”. Mamma lade snabbt armen om mina axlar och pussade mig på kinden.
”You know that when grandma and grandpa come you can´t speak english, they don´t understand the language..” skrockade hon och låste upp bilen. Jag bet tag i min läpp och kände smaken av svenska på min tunga.
”Jag ska göra mitt bästa”. En grimas spred sig över mitt ansikte, det var så länge sen jag pratade svenska att det nu kändes normalare att prata engelska. Mamma log glatt åt mina ord och öppnade sedan bildörren för mig, så att jag kunde hoppa in.
The Next Day
Jag öppnade dörren och lät ett brett leende leta sig upp på mina läppar när jag såg min kusin, som i sin tur sken upp i ett minst lika stort leende.
”Hi Sophie!” utbrast jag och sträckte ut armarna. Hon hoppade glatt in i min famn och vägrade släppa när jag ställde mig upp, så hon satt helt enkelt kvar i min famn. Min fot hade blivit mycket bättre, så jag kunde halta smått utan kryckor.
”Mum, look who came” ropade jag in till köket och bar in Sophie. Mamma tittade upp från köksbordet och klappade ihop händerna. ”Du bara växer och växer” suckade hon och knäppte lätt fingret mot Sophies näsa. Sophie, som bara var sex år gammal, skrattade förtjust och lutade sig ut i luften efter mamma. Jag lät henne byta famn och gick sedan tillbaka till dörren, där min moster och hennes nya man klev fram.
”Hello” hälsade jag artigt kramade om min moster, innan jag simpelt log mot Mikael. Du förstår, Mikael och jag har aldrig.. kommit överens. Under de senaste åren som han varit med min moster, så hade jag knappt varit där och hälsat på. Vi kan väl säga att han var den personen som jag tyckte minst om i min släkt.
Jag vände mig om och mötte mammas blick. Hon höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet. Det spelar ingen roll hur många gånger jag träffar honom, jag kommer aldrig någonsin bli trevligare i vilket fall som helst.
Min mamma gick förbi mig med en lätt suck och började sedan prata med min moster, om hur trevligt det var att hon hade kommit hit osv. Jag tog upp min mobil ifrån fickan och såg ett sms från Rebecca.
From Rebecca 12:43
I´ll be there in two minutes, be ready princess!
To Rebecca 12: 45
Thank god, Mikeal is here... SAVE ME
Just som jag lagt ner mobilen ljöd ringklockan igen och min mamma öppnade dörren. ”Åh hej Rebecca, kom in”. Rebecca log och blängde snabbt på Mikeals rygg innan hon tog av sig skorna. ”Hej Rebecca, vad trevligt att se dig” hälsade min moster och sträckte ut handen. Rebecca skakade den och gick sedan bort mot mig. ”Same to you Anna”.
”Here, help me with the cake” skrattade jag och drog med mig Rebecca in i köket. Tårtan som stod på bordet var redan täckt i choklad, men väntade fortfarande på att bli fylld med hallon och delade jordgubbar. Jag sträckte över fatet med jordgubbar till Rebecca innan jag själv började strö över hallonen.
”This looks so tasty, I can´t wait to eat it” skrattade hon suktande och slickade sig om läpparna. ”I´ve felt the same way since mum started with the cake”.
~~~ ~~~~~~~~~ ~~~~~
Jag reste mig ifrån bordet och tittade på alla gästerna som satt kring bordet. Konstigt, ingen saknades, så varför knackade det på dörren? ”Vanessa, går du och öppnar älskling?” frågade mamma och nickade bort mot dörren.
”Sorry I zoomed out, I´ll go get the door” svarade jag snabbt och lämnade bordet. ”Vad sa hon?”. Jag lät ett leende sprida sig över mina läppar vid min mormors röst. Hon tyckte att det var jätte jobbigt när jag pratade engelska, men jag kunde inte hjälpa det.
Mina tankar flög omkring hej vilt medan jag sparkade undan skorna som stod i hallen. Kan det vara någon gammal kompis, som inte vet om att jag har flyttat och vill säga grattis?
Jag tog tag i dörrhandtaget och drog upp dörren. Mitt saliv fastnade i halsen och mina ögon blev tre gånger större.
Vad. I. Hela. Helvetet.
Jag hoppas att ni inte blir allt förvirrade med allt bytande mellan svenska och engelska, men ni förstår hur jag menar va? Eftersom att Rebecca och vanessas familjer är svenska så pratar dom givetvis svenska, medan tjejerna föredrar engelska.
Jag vet att ett "förlåt" inte gör upp för hur dålig uppdateringen är, men som sagt, jag går sista terminen i nian och my god vad mycket det har varit. Jag har inte haft någon ork på kvällarna, utan behövt sova så mycket som möjligt. Men nu har jag inga mer saker, så jag kommer kunna skriva mycket oftare. Jag hoppas att ni inte är jätte sura och att ni fortfarande vill läsa..
I love you guys XOXOXOXO
ITS MY BIRTHDAY AND ROLLTÄVLING
You´re Mine - Chapter 15
Rebeccas point of view
(En hel vecka senare)
Jag hängde upp väskan över axeln och lät dörrarna bakom mig stänga igen. Det var min tur att handla mat idag, och en extra promenad skadade ju inte direkt. Speciellt inte idag då solen stod högt på himlen och lät London fyllas med värme.
Någonting på andra sidan av vägen fångade min uppmärksamhet, och när jag väl ansträngde blicken kunde jag tydligt urskilja vem personen var. Hans blonda hår, unika skratt och grova tatueringar avslöjade honom lite för enkelt. Jag ökade på stegen, då jag inte hade lust att träffa varken honom eller Harry. Du förstår, dom var aldrig särskilt långt bort ifrån varandra. Så där Niall var, fanns ofta Harry och tvärt om. På tal om Harry, han hade smsat mig konstant hela veckan, vilket jag fann både jobbigt och oerhört gulligt.
Jag fokuserade ytterligare med blicken på personerna och såg till min fasa att Niall just lagt armarna om en blond, lite kortare tjej. Han viskade något i hennes öra och hon började genast fnissa samtidigt som hon satte en hand för munnen. Ilska fyllde min kropp och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vanessa hade varit nere sen olyckan med hennes ben, men inte för att hon har ont, utan för att Niall inte hade hört av sig en enda gång. Han bröt praktiskt taget hennes ben, skiter i att höra av sig, och träffar en ny tjej? Det var just snyggt gjort.
Jag ökade på farten och styrde argt stegen bort mot våran lägenhet.
”Vanessa honey? I´m back!” ropade jag in i lägenheten samtidigt som jag sparkade av mig skorna. Teven pausades ute i vardagsrummet och sekunden senare kom Vanessa hoppandes på två kryckor.
”Hi, how did it go?” frågade hon nyfiket och slängde en blick mot påsarna.
”By ´how did it go´ I guess you´re meaning ´did you buy me ben & jerry?´ and yes, I did buy you ben & Jerry” skrockade jag och bar med mig påsen in till köket. Vanessa skuttade efter mig med ett litet leende på läpparna. Jag började plocka upp varorna och försökte gång på gång få ut bilden av Niall och den där tjejen i huvudet.
”Something´s bothering you, what is it?”.
Jag tittade upp på Vanessa och log så övertygande jag kunde, ”Nothing´s bothering me, i´m just tired”.
Vanessa höjde på ögonbrynen och skakade lätt på huvudet. ”I can see there´s something wrong, so stop with the bullshit and talk to me”. Jag suckade och lutade mig tillbaka mot köksbänken.
”You see..I sort of saw.. Niall.. when I walked home from the store”. Vanessas blick vaknade till liv och jag kunde se hur tankarna gick igång inne i huvudet.
”I saw him.. with another girl”.
Samma ljus som lyst upp slocknade på bara någon enstaka sekund. Hennes axlar sjönk ihop och den pigga och glada Vanessa som tidigare existerat var som borta. Jag sträckte ut armarna och drog, så gott det gick, in henne i min famn för att krama om henne.
”He´s an ass, he doesn´t deserve you Vanessa, you know that right?” påpekade jag och strök henne över håret. Hon nickade mot min axel och tog ett djupt andetag. Det lilla leendet hade funnit sin väg tillbaka på hennes läppar, men det fanns ingen äkta lycka bakom längre.
”I should´ve listened to Zayn,Louis and Liam. They were right about him. He saw me as another girl, and now that i´m hurt he got bored. You know what, I´m going to.. Uhm i´m going to my room for a little while” ursäktade hon sig och vände sig om för att skutta bort. Jag tittade sorgset efter hennes rygg och såg framför mig, i mina tankar, hur ett stort rött kryss täckte Niall´s figur.
Vanessas point of view
Mitt hjärta bankade hårt i mitt bröst och tårarna var på väg att svämma över i mina ögon. Att Niall umgåtts med en tjej betyder ingenting. Men att han inte har hört av sig en enda gång, och umgåtts med en annan tjej i stället är vad som gör ont. Jag satte mig ner på min säng med en tung suck och drog händerna under ögonen. Det var dumt att gråta över en kille, och speciellt över en kille som Niall.
Jag fokuserade på mina andetag och fick tillslut min kropp att finna lugnet igen. Han ska inte få förstöra för mig. Just som jag tänkte ställa mig upp för att gå tillbaka ut till Rebecca ringde min mobil.
”Birthgiver is calling” täckte min skärm, men försvann när jag dragit tummen över svarslinjen.
”Hi mum” sa jag och lade mig ner i sängen igen.
”Hi love, how are you?”
”I´m great, my leg feels a lot better”
”That´s wonderful news. Uhm right, as you hopefully knows your birthday is in a few days. So I thought that you could fly home and celebrate it here with us? I know that your grandma and aunt is dying to see you” föreslog hon hoppfullt och jag kunde inte göra något annat än att le. Tanken på familjen och Sverige gjorde att min mage fylldes med värme. ”That sounds great, I´ll book two tickets home right away”
”Lovely! Then I´ll see you in a few days honey! Take care now, I love you”.
”I love you too”.
Jag lade på luren och hoppade sedan ut ur mitt rum. ”Rebecca?”.
”Yes hun?”. Rebecca kom gåendes ifrån köket med två Ben & Jerrys och nickade mot vardagsrummet. Jag satte mig ner i soffan med en duns och lät mina kryckor falla till marken. ”Mum called me, and since my birthday is in a few days she asked if we could fly home. So I thought it´d be nice to take a small pause and just visit our families. Or what do you say?” frågade jag och tog emot den ena glassen.
Rebecca nickade intensivt samtidigt som hon grävde upp glass med sin sked.
“Sounds like a great idea, I can book two tickets tonight, after the Ice cream”.
“Great, so what movie are we watching?”. Jag vred blicken mot teve skärmen och log när jag hörde Amanda´s röst, som huvudrollen i Epic.
”You´re truly amazing” suckade jag lyckligt och lutade huvudet mot Rebeccas axel. Hon lade armen hon inte åt med runt min midja och pussade mig uppe på huvudet. Hon var det bästa jag hade.
Förlåt för den bajssena uppdateringen, men min ork har varit som bort blåst.
Kapitel 16 är redan på gång dock, så förhoppningsvis kan mitt skrivsug komma tillbaka som en storm! Ni är bäst och jag älskar er xx
You´re Mine - Chapter 14
Det kändes som om musiken hade tystnat, trots att basen fortfarande fick hela huset att vibrera. Fler blickar hade vänts mot oss, och Zayns blick hade bara hårdnat.
”Let´s take this on the outside” sa Liam barskt och blängde på människorna som stirrade. Niall verkade tänka över beslutet innan han nickade. Jag pustade tacksamt ut när hans arm släppte sitt hårda grepp runt min midja, men himlade med ögonen när han drog mig närmare sig själv. Liam hade gått i förväg och stod med dörren på vid gavel åt oss. Niall klev ut i den nu kyliga luften, samtidigt som Zayn,Rebecca,Louis och Amelia gick någon ynka meter bakom oss.
Jag väntade på att Niall skulle vända sig om mot resten av gruppen, men i stället fortsatte han bara att gå. ”Niall, stop” sa jag skrämt och grep tag i hans arm, för att få bort den ifrån mig. Han muttrade något ohörbart och på några få snabba sekunder hade han kastat upp mig över axeln.
”Seriously Niall, I´m wearing a dress and you´re being a dick. Put me do-” , ett högt skri föll från mina läppar samtidigt som något knuffade Niall åt sidan. Eller ska jag säga någon..
Min kropp föll i marken samtidigt som Niall och ett högt, obehagligt stön lämnade min mun.
”I told you to leave her alone. Same goes with Rebecca. What´s your fucking problem!?” fräste Zayn och grep tag i kragen på Nialls t-shirt. Niall,som fortfarande var yr efter fallet, tittade förvirrat på Zayn, som om han försökte förstå vad som hände.
När jag såg ilskan i Zayns ögon kände jag hur mitt hjärta tog ett extra skutt, det här kunde inte sluta bra.
Zayn ryckte upp Niall ifrån marken och väntade i några sekunder så att fick tillbaka stabiliteten i benen. ”Ey the fuck man” spottade Niall fram när han kvicknat till i huvudet, och innan någon av oss hann reagera hade hans knytnäve kolliderat mot Zayns käke. Någonting inom honom exploderade och snart pågick en hektiskt fight mellan Zayn och Niall. Knytnävar som drämde in i den andra personens kropp, blixtrande ögon och sammanbitna käkar.
”Niall, Zayn, stop it!” sa jag oroligt och försökte att ställa mig upp ifrån marken. Smärtan sköt som ett pistolskott igenom mig och jag kunde inte göra något annat än att skrika. Rebecca lämnade Amelia och rusade över till mig.
”oh my god oh my god, you´re hurt. Wait, Louis!” ropade Rebecca, vilket fick både Louis och Amelia att jogga över till oss. Jag kunde inte fokusera på vad som på gick mellan Zayn och Niall, då mitt ben gjorde alldeles för ont. Liam syntes i ögonvrån då han sprang över för att försökte separera Zayn och Niall ifrån varandra, men mer än så hann jag inte se innan det svartnade framför mina ögon.
Jag grimaserade när det starka, vita ljuset trängde sig in innanför min ögonlock. Varför var det så vitt?Hade jag dött? Jag kan inte minnas att jag dog.. Vad var det som hände?
Frågorna snurrade inne i mitt huvud och huvudvärken låg som ett tjockt täcke runt omkring mig. Jag kisade försiktigt och såg till min stora, tror jag, förvåning att jag låg på ett sjukhus. ”Hello?” frågade jag osäkert och höll en hand för min panna.
”Hello dear, i´m glad to see that you´re awake”. En kort knubbig kvinna klev in i rummet med en bunt papper och en penna. Hennes namnskyllt avslöjade att hon hette ”Lyncia”.
”Uhm.. Lyncia? I´m not really sure why i´m here, or how I got here. Did you know what happened?”. Lyncia log varmt och nickade, innan han vände sig om och gick ut ur rummet. Jag hörde henne prata med någon utanför rummet och försökte få henne att komma tillbaka.
”Wait where are you going? I don- Rebecca!” tjöt jag när jag såg henne, men grimaserade samtidigt då det kändes som om någon slog mig med en hammare i huvudet.
”Baby, how are you feeling?” frågade Rebecca oroligt och kastade sig om halsen på mig. ”I´m good.. I think. Why am I at the hospital?”. Rebecca släppte mig igen och satte sig på sängkanten. Hon tog försiktigt tag i det ljusblåa täcket som låg över mina ben, och visade gipset som sträckte sig från min fot och upp en bit över vaden.
”What? How did... did I break it?” frågade jag förvirrat och stirrade på det vita skyddet. ”No, but you got a fracture in your foot. They said that you didn´t break it, but if you would have fallen a bit worse than you did you would´ve broken it, no doubt. So you´ll be on crutches for the next three weeks or so” förklarade hon och strök min kind. Jag skakade på huvudet och lutade mig tillbaka i den obehagliga sängen jag blivit placerad i.
”But what happened with Zayn and Niall? Or Liam? And what about Louis and Amelia?”. Frågorna hade inte lugnat ner sig det minsta, utan i stället ökat.
”take it easy. Liam took Zayn with him back home, since he needed to calm down. I.. I actually texted Harry and told him to call Niall, he didn´t look capable of taking a cab home by himself. As for me,Louis and Amelia.. Well we bought you here. You passed out because of the pain,so Amelia called an ambulance and they drove you here. Amelia and Louis left just an hour ago”.
”An hour ago? What time is it?”.
”It´s five in the morning. You woke up when the ambulance came, but then they gave you medicine so you fell asleep” flinade hon och började fläta en bit av mitt hår, förmodligen på grund av att hon var uttråkad.
”They thought it was the best to put the plaster on your foot when you were sedated”. Jag nickade förstående och tittade mig omkring i det vita, kala rummet.
”Do you know when we can get home?”. ”Yeah they wanted you to wake up and make sure that you felt okay, then they said we could go”.
Samma sekund som Rebecca tänkte gå och be om en läkare kom Lyncia in i rummet igen. ”I´m just going to do a small check up, then you´re allowed to head back home”.
Jag grimaserade åt värken i mina händer som kryckorna hade skapat. Det var verkligen inte kul att hoppa omkring på ett ben.
Rebecca hade gått ut i förväg för att fixa en taxi, så när jag väl kom ut ur skjuthuset dröjde det inte länge innan vi satt i en bil. Jag höll kryckorna i famnen och tittade ut på staden som sakta började vakna till liv igen.
Allt jag ville just nu var att lägga mig och sova, i min egna mjuka säng.
I`M SORRY FÖR SEN UPPDATERING MEN JAG VAR TVUNGEN ATT FOKUSERA PÅ SKOLAN I HELGEN OH GOD I`M SO SORRY
Jag hoppas att ni inte blir allt för arga, och att ni tycker om det halvt om halvt onödiga kapitlet ^^ xx
You´re Mine - Chapter 13
Det var ännu en fredagskväll och Zayn hade bjudit med mig och Rebecca till en mindre fest, som en av hans kompisar hade anordnat.
”Vanessa you lazy bum, are you done yet?” ropade Rebecca och stampade med foten i marken. Jag rusade in i hallen och slängde på mig den svarta koftan, ”I´m sorry, my hair hates me”. Som för att visa att det var sant ramlade en slinga av mitt hår ner och lade sig snett över mitt ansikte.
”See? It really does hate me” pustade jag tröttsamt ut och putade med underläppen. Rebeccca himlade med ögonen. ”Yeah yeah, hurry up, Zayn´s waiting for us” stönade hon med ett retsamt flin och klappade mig på huvudet. Jag tittade upp på henne och räckte ut tungan innan jag återgick till att knyta mina skor.
Den svarta välbekanta bilen som tillhörde Zayn stod parkerad längs med trottoaren. Vi joggade båda två flåsigt över och öppnade bildörren med ett ryck.
”Wey hey look who finally came” skrockade Liam ifrån framsätet och vred smått på huvudet. Jag hoppade in före Rebecca och klappade skämtsamt till honom på axeln.
”IT´s actually my fault though, my hair hated me and refused to stay as I wanted it to stay. So we sort of had a fight”. Liam tittade på mig med höjda ögonbryn, nickade skeptiskt och vände sig sedan framåt igen.
”Whatever, you girls look lovely by the way. Louis and Amelia is already there, they walked since it´s not far from Louis place” sa Zayn och körde ut på vägen.. ”Okay, I look forward to meet her again. Oh and thank you Zayn. You look quite handsome yourself. And so do you Liam” flinade jag och puffade upp mitt hår.
Det tog inte mer än tio minuter innan Zayn var tvungen att parkera bilen igen. Jag och Liam var snabbast ur bilen och gick därför tillsammans bort mot det dunkade huset, med Zayn och Rebecca strax bakom oss. Jag kunde höra Zayns lågmälda röst.
”Rebecca, I know I apologized yesterday and I know you forgave me, but I still feel like a bum for saying what I did at the park. You know that I´m really sorr-” ”God Zayn it´s fine, I told you that yesterday. I kind of overreacted to, so let´s drop that subject now. Everything´s good” viskade Rebecca tillbaka, förmodligen omedveten om att både jag och Liam kunde höra deras diskussion.
Musiken dunkade allt högre ju närmare vi kom huset, och när vi väl öppnade dörren slog den vanliga fest doften emot oss. Svett, parfym och alkohol. Jag grimaserade omedvetet och sa ett smärtsamt hejdå till den friska luften innan dörren stängdes bakom oss igen. ”I´m gonna find Louis, i´ll see you in a bit!” ropade Zayn för att överrösta musiken och drog med sig Liam bort ifrån oss. Jag vände mig mot Rebecca och lade min arm runt hennes midja. ”A drink for the lady?”. Hon nickade fnittrigt, ”Yes please, thank you very much”.
Vi gick tillsammans in där dryckerna fanns, vilket jag antog var ett kök, och höll ögonen öppna för någon form av alkohol. Jag fastnade på ett bord längre in i rummet och tog smidigt upp två ljusblåa cocktails, en till mig och en till Rebecca. ”I can see Amelia, wait here! I´ll bring her over” hojtade hon och gick bort till andra sidan av rummet. Jag smuttade lätt på min drink och spejade ut över dansgolvet. En del stod och dansade som om det var sista natten i sina liv, en del försökte att äta upp varandras ansikten, och en del stod bara ensamt bredvid och stirrade på alla, som jag gjorde.
En okänd röst bröt sig in i mina tankar och gjorde att jag drogs tillbaka till verkligheten. Jag tittade upp på den långa killen och log osäkert. Hade han sagt något till mig, eller hörde jag fel?
”You didn´t hear what I said, did you?” skrockade han och drog en hand igenom sitt blonda hår. En silvrig läpp piercing lös ifrån hans underläpp,men trots den punkiga sidan såg han extremt snäll ut. ”No, sorry” skrattade jag nervöst och drack mer utav min dryck. Allting blev lite lättare när man hade alkohol i kroppen.
”I said, you look sort of lonely. And then I said, I havent seen you around here, are you new?” flinade främlingen och lutade sig mot väggen bakom oss, så att han tack och lov blev aningen kortare.
”Oh, i´m waiting for my friends so at the moment, yes i´m sort of lonely. And I recently moved here with my best friend, so no wonder you haven´t seen me before” svarade jag och ryckte på axlarna. ”I see, so did you know about my party?”. Så det var den här människan som var Zayns kompis. ”I´m a really good friend with Zayn,Louis and Liam” förklarade jag och funderade på om jag skulle nämna Niall och Harry, men beslöt mig för att inte säga något om dom. ”Oh then you must be Vanessa! Zayn talked about you and your friend, Re.. René or something”.
”Rebecca” rättade jag honom och lät mitt leende växa sig större än vad det var förut. ”Right, sorry I´m useless when it come to names. But anyway, do you like it here? In London I mean” frågade han nyfiket och kliade sig i nacken. Hans tröja hasade upp och jag kunde inte hjälpa att stirra på den lilla biten man såg av hans hud.
”If you don´t mind me asking, what´s your name? Feels sort of weird to talk to someone without a name” flinade jag och lade mitt hår över ena axeln. ”I´m gonna blame it on the alcohol, and also i´m sorry for not introducing myself. I´m Luke. Luke Hemmings”.
Luke var helt klart en av dom trevligaste killarna jag träffat i mitt liv, och det var förmodligen därför det var så lätt att prata med honom. Jag skrattade åt det som Luke just sagt och började smutta på min tredje drink för kvällen. Min blick for runt omkring i huset och jag sken upp i ett brett leende när jag såg Rebecca komma gåendes, med Amelia bakom sig.
”Hi stranger.. and Vanessa” skrattade hon glatt och kramade om mig. ”Yeah, who are you?” frågade Rebecca nyfiket och lade en arm runt min midja. Jag tittade upp på Lukes långa figur och vände sedan tillbaka blicken till Rebecca och Amelia. ”This is Luke, I met him a few minutes ago. He´s the friend Louis,Zayn and Liam talked about, it´s his party” förklarade jag och klappade Luke på axeln.
”Oh hi Luke, I´m Rebecca and this is Amelia” sa Rebecca och sträckte ut handen mot Luke. Han skakade vänligt om den och gjorde sedan samma sak mot Amelia.
”You´re Louis girlfriend, right? I remember he mentioned someone with the name Amelia”. Amelia nickade med en svag rodnad på kinderna,förmodligen för att hon precis fick bekräftat att Louis pratat om henne med sina kompisar. ”and you´re.. like, lesbians?” frågade Luke osäkert och drog ännu en gång en hand igenom sitt blonda hår. ”What? No, we´re not lesbians. We might look like we´re a couple, but we aren´t” skrattade jag och ryckte på axlarna. Det var inte direkt en nyhet att folk trodde att vi var lesbiska, det var inte precis första gången vi hade hört det.
Rebecca och Amelia gick iväg för att hitta Zayn,Louis och Liam, eftersom att det började bli sent och vi blev trötta.
”So you´re single? Or do you have a boyfriend?” frågade Luke och ställde bort sin numera tomma ölflaska.
”I do not have a boyfriend, so i´m single as a fly. Kind of like it that way though, but what about you?”.
”I don´t have a girlfriend, but i´m dating someone. She´s really lovely and I hope that something will happen between us” svarade han ärligt och för första gången fylldes hans bleka kinder med en röd ton. ”Aw, good luck. I´m sure she feels the same way. Anyone would be lucky to have a boyfriend like you..” när jag insåg hur det lät vidgades mina ögon och ett osäkert läte lämnade min mun.
”I mean.. Like, you´re.. tall? You know what I don´t really know what I meant, but take it as some sort of a compliment.” Luke tittade på mig med ett flin och lade sedan en arm om min axel. ”Don´t worry, anyone would be lucky to have you as a girlf- What the fuck”.
På tre snabba sekunder, och jag menar verkligen snabba, så hade Lukes arm försvunnit ifrån min kropp och han föll handlöst ner mot golvet. ”Fucking pig” spottade personen som knuffat honom, och det var först när hans röst nådde mina öron som jag förstod vem det var.
”Oh my god Niall what are you doing?!” ropade jag förskräckt och ställde iväg mitt glas för att hjälpa Luke upp. ”Leave him and come with me” beodrade han strängt, vilket endast ledde till att min ilska växte. ”Oh shut up will you, you can´t just randomly punch people you idiot” fräste jag tillbaka och tog tag i Lukes arm. Han gav mig en förvirrad blick innan den blev mörkare och vändes mot Niall.
”If I see you around my girlfriend one more time, I swear i´ll break that pretty face of yours” hotade Niall, vars irländska blev mycket starkare när han var arg. ”I am not your girlfriend. Fuck off Niall, i´m pretty sure you´re not invited anyway”, ljöd en annan röst, som nu kom bakom oss. Människorna som stod i närheten hade stannat upp för att se vad som pågick, något jag inte direkt uppskattade.
Rösten som tidigare pratat tillhörde Zayn, och jag kunde inte hjälpa att få lite panik när jag såg att Liam inte var med. Men, som om gud hade hört mig klev Liam ut ur samma folkmassa, bara några sekunder senare. Niall hade nu förflyttat sig och innan jag hann reagera hade han dragit mig intill sig. ”Niall, come on” stönade jag tröttsamt och försökte dölja att jag faktiskt blev rädd.
”If I were you i´d let go of her, now” sa Zayn barskt och tognågra ytterligare kliv mot oss, innan han blev stoppad av Liam. Rebecca och Amelia hade också kommit för att se på vad som hände, men när dom såg mig bakom Niall´s armar vidgades bådas ögon. Jag blängde upp på Niall, som höll ett dödshårt grepp runt min midja och stirrade på Zayn,Liam,Louis,Rebecca och Amelia. Jag kände min puls stiga samtidigt som jag försökte planera en någorlunda fungerande strategi i mitt huvud.
”Come on baby, let´s get home” mumlade Niall i mitt öra, vilket gjorde att jag kunde känna alkoholen i hans andedräkt. Zayn stod och knöt sina nävar, Rebecca höll en hand för sin mun och jag stod fast i den alldeles för onyktra pojkens famn.
Oh boy.
Oh Boy, stackars Vanessa... ElleR? ;)
15 kommentarer till nästa! xx
You´re Mine - Chapter 12
”Here you go Sir” sa jag artigt och sköt fram den rykande kaffekoppen åt mannen. Han log vänligt, tog sin kopp och gick sedan bort för att sätta sig vid ett ledigt bord.
Min mobil hade plingat konstant den senaste halvtimmen, och trots att jag egentligen inte ville det pirrade min mage varje gång den lät. Jag började gå bort mot bänken där min mobil låg, och svalde osäkert när jag såg att Louis blick var fastklistrad på min skärm. Han mötte min blick och skakade på huvudet.
”Do yourself a favour and don´t reply to him...”. Han var på väg att gå förbi mig, men stannade och lade en hand på min axel, ”.. I´m serious Vanessa. I don´t know what´s going on between the two of you, but he´s not a nice guy. Okay?”. Jag nickade och log, osäker på hur jag skulle reagera. Louis släppte min axel och gick vidare, vilket gjorde att min blick genast drogs mot min mobil igen. Jag klickade på den runda knappen och tittade över smsen jag fått. Mina kinder gick från att vara bleka till att bli lika röda som två tomater.
From : Niall Horan 15;04 pm
Send me a pic of u? I`m bored ;)
From: Niall Horan 15;06 pm
I bet you look really sexy at the moment, wearing that sexy working suit of yours
From: Niall Horan 15;08 pm
I wish I could see you. My friend needs some attention..
From: Niall Horan 15;10 pm
Come on answer me baby
Jag låste upp min mobil och stirrade på smsen ännu en gång innan jag lät mina tummar springa över bokstäverna. Olika typer av svar forsade igenom mitt huvud, allt ifrån något flörtigt, kaxigt, roligt, och varför inte korkat. Men jag visste att jag inte kunde ge in för enkelt,så därför lät jag bara tre korta ord fylla min svarsruta.
To : Niall Horan 15;15
I´m busy Niall..
Jag låste min mobil igen och lade tillbaka den på samma plats som förut. Den plingade till igen, men jag visste bättre än att läsa det och svara direkt.
”I have to leave earlier today, so you guys are free to go when you want to” sa Louise som kom gående från ingenstans.
”Really? So you´re okay with us leaving, like, now then?”. Louis knöt upp sitt förkläde och drog en hand igenom sitt hår. ”I told you that you´re free to leave whenever you want to, which means that now´s okay too” flinade Louise och klappade honom på ryggen. Han himlade med ögonen och gick sedan bort för att packa ihop sina saker. Zayn och Rebecca fick gå hem tidigare idag, eftersom att vi turades om. I morgon skulle det vara min och Louis tur att gå hem tidigare.
”Okay i´m leaving, bye Louise, bye Vanessa” ropade Louis som snabbt styrt stegen mot dörren. ”I´ll see you tomorrow!”.
Jag vinkade åt honom innan jag själv hängde upp mitt förkläde och hängde min väska över axeln. ”Do you want me to wait until you leave?” frågade jag och ställde mig framför henne. Hon log på sättet som bara hon kan le på och skakade på huvudet.
”I´m fine dear, i´ll just but some stuff in the fridge then i´ll be leaving too”.
”Okay, have a nice day Louise!”.
Jag knuffade upp dörren och log för mig själv när jag hörde det välbekanta plingandet. Det påminde mig alltid om första dagen vi klev in på det här caféet, och mötte Zayn. Om vi inte hade valt att äta här så hade allting sett annorlunda ut.
Jag var så djupt inne i mina egna tankar att jag inte hörde de tunga och snabba fotstegen bakom mig. Inte förens två armar lades runt min midja märkte jag att jag inte var ensam. Jag tittade skrämt bakåt, men andades lättat ut när jag såg att det bara var Niall.
”You scared me”.
Niall kom upp bredvid mig, men fortsatte att ha en arm runt min midja.
”You ignored my texts”.
”I was working, I didn´t have time to read them”.
”Liar, you quit like, ten minutes go. You choose to ignore them, right?”. Han tittade ner på mig och höjde på ett ögonbryn. Jag rodnade svagt under hans brinnande blick och tittade ner i marken.
”Well, I was talking to Louis when you answered my text and then I forgot to answer” sa jag hyfsat ärligt och gnagde på min underläpp. Nialls arm hårdnade runt min midja när jag uttalade Louis namn, men jag valde att låta det vara. ”Well, maybe you should look at the text now then? Since that fag isn´t here” flinade Niall och lät sin arm glida ner, så att den låg precis ovanför min rumpa. Ilskan bubblade upp inom mig och jag drog mig snabbt undan ifrån hans grepp. Han tittade på mig med förvånade ögon.
”Don´t you dare call my friend a fag! He´s got a girlfriend for Christ sake” utbrast jag och hötte med fingret mot honom. Niall höjde händerna i en Jag-ger-mig gest och ryckte på axlarna. ”Didn´t know you´d take it so seriously”.
”Say you´re sorry”. Han tittade på mig som om jag vore galen och började sedan skratta. ”Wait.. You´re serious? You want me to apologize for calling him a fag? Jeez he didn´t even hear it”. Jag korsade armarna över bröstet och stampade med foten i marken.
”Say it”.
Nialls flin försvann och han drog frustrerat en hand igenom sitt hår. ”I´m sorry, okay?”. Jag log triumferande och fortsatte att gå hemåt.
”You´re quite odd, you know that right?” skrockade Niall som nu kommit upp bakom mig igen. ”Thank you very much, and for your information, that´s not the first time i´ve been called odd”.
Nialls ena arm fann sin väg tillbaka runt min midja samtidigt som han knuffade mig med sin höft. ”Now, if you don´t want me to apologize for anything else, could you look at my text?”. Jag försökte att sänka min puls medan jag tog upp min mobil, fullt medveten om Nialls brinnande blick. Min tumme slog vant in min kod och klickade på sms-appen. Mina pupiller blev dubbelt så stora och mina kinder blev rödare än vad dom någonsin varit tidigare.
From: Niall Horan 15;17
I´m horny baby ;-)
”Uhm, well.. that´s..”. Jag visste inte vad jag skulle säga. ´Vad trevligt Niall, tack, då vet jag!´ eller ' Jasså? Vill du ha hjälp med.. någonting?´´
Innan jag hann säga något hade Niall dragit in mig i sin famn och lät sina händer glida ner i bakfickorna på mina jeans. Han pressade våra kroppar tillsammans och jag kände paniken krypa upp inom mig. ”Niall oh my god, what are you doing?” frågade jag oroligt och tryckte honom ifrån mig. Han närmade sig lika fort igen, med ett bredare flin på läpparna och drog en hand längs med min kind.
”I have a friend who´s been longing for your attention since we first met. Can´t I sleep at your place tonight? I´d like for you to meet him” viskade han hest och jag kände hur gåshuden sprang över min kropp. Mitt hjärta bultade snabbare än vad det gjort förut och min hjärna var ett enda luddigt moln.
”No Niall, I need to get home. And so should you” sa jag bestämt och krånglade mig ur hans famn. ”Aw come on, don´t be so grumpy”. Jag skakade på huvudet och satte min hand mot hans bröst, som skydd i mellan oss. ”We can see each other another day, but for now, I really need to get going”.
Niall lutade ner sitt huvud och slickade sig om läpparna. Jag blev paralyserad av hans blåa ögon och märkte inte att han faktiskt närmade sig allt mer och mer.
När hans varma andedräkt fläktade mot mina läppar insåg jag vad som var på väg att hända, och backade därför snabbt undan ifrån honom. Jag styrde stegen åt samma håll som min lägenhet låg och hoppades på att han inte skulle följa efter.
”Goodbye baby!”
Ohmygod....
Jag vill bli klar med skolan, men våran irriterande No-lärare har bestämt att vi ska ha ett till Biologi prov, och våran Svenska/Engelska lärare bestämde att vi skulle ha tre redovisningar..
Bajspeniskorv.
Men whatever, jag hoppas att ni tyckte om kapitlet :D
You´re Mine - Chapter 11
Vanessa stirrade på mig med vidöppna ögon, och jag kunde inte slita blicken ifrån den röda rodnaden som prydde hennes kinder. Hon satte sig ner i soffan med en duns och drog upp benen under hakan.
"Remember when Niall told me that he'd see me at eight? I didn't think he meant something by saying that, but just a few minutes after you'd left he showed up in the hallway. I don't know how he got my address, but he forced me to go with him on a date". Jag höjde på ögonbrynen och slog mig mer bredvid henne. "He forced you to stay with him for four hours?". Rodnaden på Vanessas kinder blev starkare och hon gömde generat ansiktet bakom sina händer.
"At first I was pissed at him, but then I kind of.. Liked it? I hate myself for saying this, but he was really nice" suckade hon och kikade fram mellan två av hennes fingrar. "Oh and what did Harry do here, if I may ask?" Frågade hon sedan nyfiket.
"You scared the hell out of me when you were gone, so I called him,Harry, and asked if he or Niall knew where you were. Being the cocky idiot he is he just told me that 'he'd see me later'. He jumped through our fucking window Vanessa, I was terrified" förklarade jag och nickade mot fönstret. "What? Oh my god why was he here? Did he do something?". Jag skakade på huvudet. "No, but he was being so.. Touchy and I didn't like it at all". Lögn. Du är en lögnare Rebecca, väste en röst djupt i mitt omedvetna.
Jag stängde ute rösten och grimaserade, så att det såg ut som om jag tänkte tillbaka på det. "Well he's a guy and you're hot, who can blame him. If he would've laid a hand on you though.. Mark my words, I'd kick his bum" flinade Vanessa och gjorde någon karate grej med händerna. Jag himlade med ögonen och ställde mig upp ifrån soffan. "Yeah as if". Vanessa härmade mig och ställde sig också upp.
"I totally would, I mean have you seen me fight?"
"Nope, that's because you can't fight"
"pfft I can fight".
"Can not"
"can too". Jag gav henne en retfull blink innan jag gäspade och styrde stegen mot mitt rum. "Goodnight Nessa!" Ropade jag innan jag stängde dörren bakom mig.
Jag tittade mig själv i spegeln medan jag borstade ut mitt hår, och dog i några snabba sekunder när jag lade märke till det röda märket som började synas på min hals. Harry... Den skitstöveln.
Jag antar att jag skulle bli tvungen att använda en scarf dom närmaste dagarna..
~~~ I oveyouguysyoureawesome~~~~~
Jag svalde ner den sista biten av smörgåsen och klappade ihop händerna. "I'm so happy that you got the job girls. Seriously, everything's gotten so much funnier. Zayn isn't a grumpy ass all day long and it doesn't get boring while waiting for people to come in here" sa Louis nöjt och ställde ner sin kaffekopp i diskmaskinen. Jag sträckte ut armarna och putade med underläppen. "Aww Boobear..", han himlade med ögonen,".. We're happy that we got the job too. Otherwise we wouldn't have been friends".
"You're right, you'd be so lonely and nobody would want to be your friends". Han ignorerade mina utsträcka armar och klappade mig provocerande på huvudet.
"We're going to a park in London after work, with some sort of picnik. You, eh, you want to come?" Frågade Zayn och tog på sig förklädet igen. Jag knöt mitt eget förkläde runt midjan och klappade ihop händerna. "That'd be fun, how do we get there?". "We'll pick you up at five or something".
Vi dukade undan vår lunch och återgick till arbetet.
Vanessas Point Of View.
"Rebecca, are you ready?!" Ropade jag ifrån hallen och satte upp mina solglasögon på huvudet. "I'm coming I'm coming" muttrade hon stressat och drog snabbt på sig skorna. Jag kunde inte hjälpa flinet som spred sig över mina läppar. ”Why do you have a scarf on anyway? It´s really hot outside” påpekade jag när jag lade märke till den ljusbruna schalen. Hon hade haft på sig den hela dagen. Rebecca ryckte på axlarna och ignorerade min fråga. Utan att bry mig mycket mer låste jag dörren bakom oss och tog tag i Rebeccas hand. "This is going to be fun, or at least I hope it will" skrattade hon istället och satte på sig glasögonen när solen nådde in genom porten. Jag nickade instämmande och knuffade upp dörren med höften. Värmen slog emot oss och jag tittade leendes efter Zayns bil.
”There he is!”. Rebecca började springa bort mot bilen, fortfarande med min hand i sin. Jag försökte att inte tappa balansen och ramla, men kunde andas ut när hon stannade framför bilen. Hon öppnade dörren och vi hoppade smidigt in, omedvetna om den fjärde blicken som tittade på oss. Jag klappade på Liam´s axel, eftersom att han satt i sätet framför mig, och gjorde lika dant mot Zayn. När jag vände mig till Louis lade jag märke till att han inte satt ensam. I hans knä satt en tjej med mörkblont hår som räckte ner till hennes skulderblad. Hennes hår var fullt av ljusa slingor, vilket lyfte fram hennes grön blåa ögon.
”Oh hello,who are you?” frågade jag nyfiket och sträckte fram handen. Hon skakade den med ett blygt leende och tittade sedan på Louis. ”I´m Louis girlfriend, Amelia”.
”How cute, how long have you been together?” sa Rebecca, som också skakat hennes hand. Det kändes fel att fråga ut henne, men varken jag eller Rebecca kunde behärska våra nyfikna sidor.
”Since yesterday, but we´ve been dating for a few weeks” svarade Louis stolt och pussade Amelia på kinden. ”Maybe we should turn lesbian, so we won´t be the only single ones in this group” flinade jag skämtsamt och petade Rebecca på kinden. Hon skrattade och gjorde lika dant, fast på min kind i stället för sin egen.
Jag,Rebecca och Amelia pratade om alla möjliga grejer under den korta turen, så tiden praktiskt taget flög förbi. ”We´re here!” utbrast Zayn glatt när han parkerat bilen och stängt av motorn. Rebecca, Zayn och Liam var dom som hoppade ur bilen först, sedan jag, Amelia och sist men inte minst Louis.
Zayn öppnade bagageluckan och tog ut en av väskorna som stod där. ”I can carry something” erbjöd jag mig och klämde mig emellan Zayn och Liam. ”You can carry this”. Liam gav mig en påse med läske-drycker i och stängde sedan bagaget.
Louis,Amelia och Rebecca hade redan gått i förväg och lagt ut filtarna vi skulle sitta på.
”this is really cozy, when did you come up with the idea of doing this?” frågade jag nyfiket medan jag slog mig ner med. Liam ställde upp ett fat med mackor innan han också, precis som oss andra, satte sig ner. ”We´ve been having picnics here since Louis came with the idea, two years ago or something”.
”Oh I see, well I love it”. Jag tog en av mackorna och bet hungrigt tag i det smaskiga brödet.
”But wait, since when did you get a boyfriend?” frågade plötsligt Zayn, vilket fick mig att förvånat titta upp. Hans blick var dock på Rebecca, som såg minst lika chockad ut som jag gjorde. Jag tänkte precis fråga vad han menade när jag såg det. Det stora röda märket som täckte en bit av hennes hals. ”Oh my god Rebecca!” tjöt jag rent spontant och såg hur hennes ögon blev ännu mer förvirrade.
”What is happening?!”. ”Your neck! You´ve got a hickey!”. Samma sekund som orden lämnade min mun vaknade någonting till i Rebeccas huvud. Hon drog snabbt upp sin scarf som halkat ner och gömde sedan ansiktet i händerna. ”You have a boyf- oh my god..”. När jag insåg att den enda killen hon varit med, förutom Louis,Liam och Zayn, var Harry. Rebecca mötte rodnande min blick och stirrade sedan ner i filten. ”Can someone please explain what´s going on..?” bad Louis förvirrat och växlade blicken mellan mig och Rebecca. ”Well I don´t have a boyfriend”.
”Oh so you had a one night thingy with someone?”.
”God No. I mean, well Harry came to my house yesterday an-”
”He what?”. Zayn knöt sina nävar och jag lade lugnande en arm runt Rebecca.
”Niall took me out on a date, so when Rebecca were alone Harry came over. Not because she wanted to, he came anyway” förklarade jag. ”How the hell do they know where you live?” frågade Liam, minst lika arg som Zayn.
”They came into the café once you left for lunch. Harry took my phone and texted himself, so he got my number. After that I guess he just searched and found our apartment”.
”But you said Niall took you out on a date? Did you plan to do that with him?”. Jag skakade irriterat på huvudet, alla frågor fick mig att vilja spy.
”No, he took me out on a date against my own will, but I enjoyed our time once we were out there. And I guess Harry came over to our place after I left”.
Zayn vände sig till Rebecca igen. ”So you guys had sex? He finally got in your pants? I thought you were smarter than that Rebecca”. Jag öppnade munnen för att försvara Rebecca, men hann inte säga något innan hon själv ställt sig upp.
”Fuck you Zayn, fuck you”.
Med arga och bestämda steg vände hon sig om och gick. Jag grimaserade halvt om halvt i någon ursäktande form innan jag sprang efter henne.
”I fucking can´t believe he´d think that about me. I mean seriously. I´m not stupid enough to have sex with him. I ain´t a fucking slut. God I want to punch Zayn in the face with a fucking chair” fräste Rebecca argt och drog en hand igenom sitt hår.
”I understand, it wasn´t very nice of him to jump on you like that. The least he could have done was letting you finish and explain what happened”. Jag gick med ena armen om Rebecca och försökte att inte tänka på den brinnande känslan i mina ben. Att gå ifrån parken hade tagit i princip en och en halv timma.
”Let´s eat some ice and Ben & Jerry when we get home. We´ll watch a really girly movie too, so we don´t have to think about stupid boys” föreslog jag och ställde mig snabbt på tå för att kunna pussa Rebeccas kind.
”God I love you Vanessa”.
”And I love you girl”.
FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT för den försenade uppdateringen! Jag har haft mycket på gång de senaste dagarna och varit för trött för att ens öppna datorn. Skolan håller på att kväva mig.
Tack och lov så är ju de nationella proven över nästa helg, och då kommer jag kunna ägna mer tid åt min käran novell! However, jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni inte är allt för sura på mig >.<
10 kommentarer till nästa kapitel? xxx
You´re Mine - Chapter 10
Rebeccas point of view
Jag låste upp dörren och sparkade av mig skorna. ”Vanessa? I´m home!”. Min blick flög över sko stället samtidigt som jag ställde upp mina skor. Hennes converse var borta.
”Vanessa? Hello?” ropade jag högre än förut och gick in i vardagsrummet. En orörd skål med popcorn stod på soffbordet och en disneyfilm var pausad på skärmen. Min puls steg och jag kände hur paniken sakta kröp upp längs min rygg. Jag tog upp min mobil ifrån fickan och slog snabbt in hennes nummer. Ton efter ton gick, innan jag hörde att hennes ringsignal ljöd ifrån soffan. ”Fuck..”.
Jag försökte att hålla mig lugn samtidigt som jag försökte att lista ut vart hon var. En snabb, galen idé for igenom mitt huvud och jag fann mig själv med Vanessas mobil i händerna. Min blick for över alla hennes sms och jag stannade snabbt upp när jag såg det okända numret. Harry. Han måste ha smsat sig själv från hennes telefon sist när vi möttes i kaféet. Jag klickade på hans nummer och satte telefonen vid örat.
En hes röst svarade och jag fick anstränga mig för att inte tappa kontrollen totalt. Bara hans röst fick mig att bli knäsvag, och jag var inte säker på om det var positivt eller negativt.
”Hello?”
Jag tog ett djupt andetag.
”Where´s Vanessa?”
”Oh hi baby. I was hoping you´d call for something else. Maybe some company in the bed a night like thi-“
“Shut the fuck up you dick, where is Vanessa?”
“You sound extremely hot when you curse. Let´s talk about where Vanessa is in fifteen minutes, baby girl”.
Innan jag hann protestera hade han lagt på luren, rakt i örat på mig.
Jag gick irriterat och rädd runt i lägenheten. Vad menade Harry? Vart var Vanessa? Tänk om hon var skadad? Harry verkade dock veta vart hon var, och med tanke på att han lät lugn så borde det ju inte vara någon fara. Fast å andra sidan så är han ju Harry..
Min uppmärksamhet drogs bakåt, mot fönstret i vardagsrummet, där någonting gång på gång slogs mot rutan. ”What on earth..?” mumlade jag lågt för mig själv samtidigt som jag gick närmare. Jag såg mitt egna skrämda ansikte i spegelbilden, men när jag ansträngde mig lite till såg jag ett annat ansikte. På utsidan av fönstret. Ett högt skrik lämnade min kropp när jag insåg att det var Harrys ansikte som jag såg. Hans läppar rörde sig och han pekade på fönstret, men inga ord kunde tränga igenom rutan. Jag öppnade försiktigt fönstret och kikade ut.
”Are you trying to get yourself killed?”. Harry skakade på huvudet med ett brett flin och knuffade upp fönstret ytterligare. ”Nope…” han hoppade smidigt in igenom fönstret, ”..I just wanted to see my girl”.
”Your girl?”
”Yeah?”.
Jag fnös. ”First of all, i´m not your girl. Second of all, why didn´t you just knock on the door?”.
Harry ryckte ännu en gång på axlarna. ”I thought it was more exciting, sneaking through your window. It wasn´t much of a challenge though, the backside of your apartment is full of stairs”.
Jag hade helt glömt av att det satt fast stegar på baksidan, så att man skulle kunna fly om det blev en eldsvåda eller liknande. Vad dom som byggde huset inte tänkte på var dock att människor som t.ex Harry Styles skulle kunna ta sig in i din lägenhet.
”So, where´s Vanessa?” frågade jag och satte mig ner i kanten av soffan. Harry satte sig ner någon ynka decimeter ifrån mig och lade armen om mina axlar.
Han visste då inte vad personliga gränser var för något.
Jag flyttade obehagligt undan hans arm och korsade armarna över bröstet.
”Niall took her out”. Jag höjde på ögonbrynen. ”What? You couldn´t have told me that over the phone? And why would he take her out on a Monday?”.
“I guess he couldn´t wait, he wanted her so he took her. I´d do the same with you, but i´m a bit tired at the moment” skrockade han självsäkert och drog en hand igenom sina lockar. Han placerade sin arm runt min midjan och jag hoppade äcklat undan. ”You´re disgusting, get out of my apartment”.
Harry skrattade roat och ställde sig upp han med. ”I don´t think so, I´d rather stay here,with you”. Hans långa kropp gjorde att jag kände mig patetiskt liten och för en sekund trodde jag att jag skulle falla ihop. Men envis och bestämd som jag var satte jag händerna på höfterna och himlade med ögonen. ”It´s mine and vanessas apartment so get the fuck out or i´ll call the cops” hotade jag argt och försökte att låta så bestämd och kaxig som möjligt.
”You know… Niall´s friend is one of the cops around here. He´ll make sure that we won´t get arrested, so go ahead and call them. They will do you no good”. Harry tog två snabba kliv mot mig och innan jag visste ordet av det stod han med båda sina armar runt mig. ”Let´s calm down and watch a movie. Niall and Vanessa won´t be home anytime soon,so we might as well get comfortable while we wait”. Jag bände loss hans armar från mig och stampade tillbaka till soffan. ”Good girl, now what movie do you want to watch?” frågade Harry och tog upp fodralet vi hade, som innehöll alla filmer du kunde tänka dig. Jag ryckte på axlarna och lade allt mitt hår över ena axeln. ”I don´t know, pick one”.
När skivan var instoppad och filmen hade startat vände sig Harry om och gick tillbaka mot mig. Han tänkte sätta sig ner bredvid mig, men jag stoppade honom innan han hann böja på knäna. ”I like my own space, so please don´t sit so close” bad jag och hoppades på att han skulle köpa min lögn. ”Nah I can see that you´re lying, besides, I like being close to you” skrattade han och blinkade med ena ögat. Jag skakade frustrerat på huvudet och drog mig närmare mot soff-armen.
”No, don´t be like that baby. You know I just want to have a bit of fun. Nothing wrong with cuddling, right?”.
Harry satte sig ner och lämnade någon enstaka centimeter mellan oss, hela tiden med ett flin på läpparna. ”You´re quite annoying” påpekade jag ut ur tomma intet och höjde på ögonbrynen. ”And you´re quite sexy”. Jag vred huvudet åt sidan så att jag kunde se Harry, men ångrade mig när jag insåg hur nära våra ansikten var. Harry drog en hand längs min kind innan han lade sin arm runt min kropp.”I didn´t know you wanted to kiss me so badly”. Jag fnös åt hans ord och himlade med ögonen. ”I don´t want to kiss you, and besides it´s your fault we´re sitting so close” protesterade jag och petade på hans axel.
” Don´t act like you don´t love it” skrockade han självsäkert och gjorde ett smackande kyss-läte med läpparna. ”I don´t like i-NO!”. Jag försökte desperat att fly undan från hans händer, men på något magiskt sätt lyckades han dra ner mig så att jag hamnade raklång under honom i soffan. ”Tell me that you love it” hotade han skämtsamt och rörde lätt fingertopparna vid mina sidor. Jag grep tag i hans handleder och skakade bort håret som fallit i mitt ansikte.
”I told you, I do- OH MY GOD NO PLEASE STOP” tjöt jag skrattandes och sparkade hej villt med benen. Känslorna rusade i min kropp och jag kunde knappt andas. ”Tell me that you love being close to me”.
”Not in a million years”
”Come on, tell me”. Han grävde fingrarna djupare in i min hund och om jag hade kämpat för mitt liv så skulle jag märka att han lutade sig längre och längre ner. ”Okay okay oka-stop it! I love being close to you!” skrek jag skippandes efter luft och blundade tacksamt när hans händer slutade röra sig. Jag skulle precis sätta mig upp när jag kände att mer än halva hans kropp praktiskt taget låg på mig. ”Harry what are you doing?” frågade jag förvirrat och försökte att knuffa bort honom ifrån mig.
”Just relax”. Jag såg på när han lutade sig längre ner, och när hans andedräkt fläktade mot min hud visste jag vad som skulle komma. Frågan var varför jag inte hindrade honom, men det var för mycket i min kropp som ville hur det skulle kännas.
Hans läppar tog kontakt med huden strax under min käke och i samma sekund for ett flertal rysningar igenom min kropp. Harry hade händerna på vardera sida av min överkropp samtidigt som han arbetade sin väg nerför halsen.
Hans läppar stannade kvar över mitt nyckelben och utan att vara medveten om det krökte jag på ryggen. Mina ögon vidgades och jag kunde praktiskt taget höra Harry´s flin mot min hud.
Det var först då jag insåg vad vi faktiskt höll på med. Med all min kraft lyckades jag knuffa bort honom och ställde mig upp ifrån soffan.
Han öppnade munnen för att protestera, men blev avbruten utav rösterna ifrån trapphuset.
”Oh I should probably leave, it was nice seeing you again baby girl. Can´t wait until next time”.
Med dom orden sagda började han gå ut till hallen, och innan jag visste ordet av det var han borta. I stället klev en annan figur in i vardagsrummet. Jag rusade fram mot henne och drog in henne i en desperat kram.
”WHERE HAVE YOU BEEN?”
___________________________________
Tada :D
Nästa helg så är alla mina jobbiga nationella prov över, så då kommer fr chansen att skriva mycket oftare :D
jag hoppas att ni tycker om kapitlet i alla fall :D
Kommentera vilken del du gillade mest i det här kapitlet :D
12 kommentarer till nästa! Xxx
You´re Mine - Chapter 9
Jag satt knäpptyst hela bilresan. Rädd för att säga fel saker och göra Niall arg igen.
”Are you coming or what?” frågade han som nu stod utanför min bildörr. Jag hade varit så djupt försjunken i mina egna tankar att jag inte märkte när vi stannade, eller när han klev ur bilen. Jag hade inte ens märkt att han hade öppnat min dörr. Niall suckade högt och uttråkat, vilket fick mig att bli klar i skallen igen. Utan ett ord klev jag ur bilen och sopade av mina jeans, något jag av ren vana gjorde varje gång jag åkt bil. ”Shall we?” muttrade den blåögda pojken och sträckte ut sin hand mot mig. Jag gick bestämt förbi honom, utan så mycket som titta på hans hand. Mina steg ekade mot marken i den tysta kvällen.
”You´re hiliriaous, you really are” skrockade han roat och gick ifatt mig. Han lade sin arm runt min midja och jag himlade med ögonen. Min tidigare rädsla för honom var som bortflugen, och allt som var kvar var djup, ren ilska.
”You´re taking me out for dinner?” frågade jag chockat när jag såg restaurangen som tonade upp sig framför oss. Niall fnös vid sidan av mig. ”No i´m taking you to see cows, where the fuck did you think I were taking you? To my parents?”. Jag stirrade ner i marken och bestämde mig för att inte prata mer. Om han skulle bete sig som en grinig skolpojke som fått för lite sömn, så skulle jag bete mig precis lika dant.
Vi klev in i den lilla restaurangen, som låg lite för öde för mitt gillande. Om någonting skulle hända hade det varit tryggt att vara i närheten av storstan, och inte i utkanten av den.
Niall lade sin breda hand vid min svank och förde mig längst bort i restaurangen, till ett utav borden som stod innanför bås. Han lät mig sätta sig ner innan han själv slog sig ner mitt emot, med ett självbelåtet flin på läpparna.
En ung kvinna kom gåendes med ett vitt block och en penna. ”Can I take your orders?” frågade hon artigt och log mot oss båda. Medan Niall beställde sin mat var jag för upptagen med att pilla med mina naglar för att kunna höra när dom var klara.
”And you? What would you like to eat?”. Jag tittade upp och mötte servetrisens vackra ögon. ”Oh, nothing. Thank you” svarade jag innan jag vände ner blicken igen. Niall muttrade något lågt och gav mig en iskall blick. ”She´ll take a.. chicken sallad and a glass of water”. Servitrisen gav mig en skeptisk blick och gick sedan sin väg, omedveten om att jag var här mot min egen vilja.
Jag korsade armarna över bröstet och gjorde mig redo för att möta Niall´s blick. ”Why did you do that?”. Han höjde irriterat på ögonbrynen och la ner sin mobil i fickan på sina jeans.
”I took you out for dinner, which means that we eat. Which also means, if you didn´t understand, that you´d eat too”. “Well I never agreed to go out with you, you basically kidnapped me, remember? And I won´t eat anything if I don´t want to. In fact, I don´t even need to be he-“ “Could you stop being so damn difficult?!” fräste Niall plötsligt vilket fick mig att stänga min mun på bara några sekunder. Hans skiftande humör skrämde mig alltid lika mycket.
”I´m trying my hardest to be polite, but you sure as hell aren´t making it easier. So shut the fuck up and eat your fucking food once you get it”.
Jag bet tag i min under läpp för att hindra mig själv ifrån att säga något dumt och stirrade ner i bordet. Niall drog frustrerat en hand igenom sitt hår och knep ihop ögonen.
”Fuck, I.. I didn´t mean to get so angry. Let´s get out of here”.
Innan jag hann svara eller reagera på vad som hade hänt hade Niall gripit tag i min arm och dragit ut mig ur restaurangen. ”Bu.. Our food?” frågade jag förvånat samtidigt som Niall öppnade bildörren så att jag kunde hoppa in. Han skakade på huvudet och joggade runt bilen för att hoppa in. ”We´ll order pizza instead”.
~~~~~YOU`REAMAZINGGUYS~~
Efter tjugo minuters biltur och ett stopp på en pizzeria parkerade Niall sin bil på en liten grusplan. ”Where are we going? Are we going to eat the pizza in the forest?” frågade jag nervöst och tittade in i den mörka mängden av träd.
”Still so many questions. As I said before, that´s a surprise”.
Niall hade påsen med pizza i ena handen samtidigt som han sträckte sig efter min hand. Jag drog snabbt undan min arm och stoppade ner händerna i fickorna på mina jeans. ”You´re hilarious, aren´t you?” skrockade han och lade sin arm runt min midja. Jag svarade inte utan fortsatte att stirra ut i den mörka skogen. Niall styrde upp oss på en stig, som slingrade sig djupare in i skogen.
Just som om jag började fundera på om han faktiskt hade planer på att döda mig mitt ute i ingenstans drog han med mig till höger, in på en bredare stig.
”Wha-Wow”. Framför oss syntes en liten gräsplätt, som sluttade ner mot en sjö.
Månen hade tittar fram bakom molnen och gjorde att hela sjön lös av ett glittrande magiskt ljus. Tack vare värmen från de senaste dagarna var gräset torrt, så man slapp ha med sig filtar och liknande grejer. ”Here, come on” sa Niall och gick ut på gräset. Han släppte min midja för att släppa ner påsen med pizza och sedan ta av sig sina skor. Jag härmade honom och knöt upp mina converse innan dom, precis som hans skor, hamnade på marken.
Jag lät min blick sväva ut över sjön och andades in den klara och friska luften.
”God this place is incredible, how did you even find this? Did you just randomly walk into a forest or something?”. Niall satte sig ner bredvid påsen och började plocka upp pizza paketet. ”Me and my m- well it doens´t really matter. I like being here”. Jag bet fundersamt tag i min läpp och satte mig sedan ner mitt emot Niall, så att pizzan var i mellan oss. Vi högg båda två hungrigt in på pizzan genom att ta varsin slize. ”I have to say, this is better than eating fancy food at a restaurnt” skrattade jag innan jag tog ännu en tugga. Niall nickade. ”I agree, pizza beats everything”.
”No not everything”.
“Yes, yes it does”.
Jag skakde på huvudet. “No, what about your family, or your life, or.. your friends or something!”. Ett flin spred sig över hans läppar efter att han svalt ner det sista av sin pizza bit.
”You´re cute”. Jag var på väg att protestera igen men hans ord fick mig att tappa meningen. ”W-what?”. Niall flyttade pizzakartongen en bit, så att han kunde sätta sig ner bredvid mig i stället. Jag försökte att inte tänka för mycket på det lilla mellanrummet mellan oss och tog ett djupt andetag. Niall märkte mitt nervösa uppförande och skrockade lågt samtidigt som han drog min kropp mot sig.
”No need to worry, I won´t eat you. Even though I´d like to”.
När jag förstod vad han syftade på lämnade ett osäkert fnysande läte min kropp och jag ställde mig upp. Jag skakade skrattandes på huvudet innan jag började gå ner mot sjön igen. Niall ställde sig upp bakom mig och jag kunde höra hans steg närma sig i gräset. Utan att vänta in honom klev jag ut i sjön och började vada i vattnet.
”Watch out for the shark!” skrek Niall plötsligt, vilket fick mig att skrämt vända mig om och tappa balansen. Min kropp föll handlöst och sekunden senare var jag under vatten. När jag ställde mig upp igen hörde jag Nialls skratt. Han stod dubbelvikt och höll på att kikna av skratt. Hade jag inte varit dygnsur och lika kall som en isbit hade jag njutit av synen framför mig, men nu ville jag inget annat än att åka hem.
”You should´ve seen your face! Why on earth would there be a shark in this lake?” skrattade en blåögda pojken och drog handen igenom sitt hår. Jag skyndade mig snabbt upp på land igen och puttade till honom. ”Don´t laugh you dick. You were the one who made me fall, now drive me home before I get sick”.
Niall tog, fortfarande skrattandes, på sig sina skor och väntade på att jag skulle följa efter.
”We need to take this with us, we can´t just leave it Niall” suckade jag och tog upp påsen som nu innehöll skräp. Jag fångade upp mina skor i den andra handen och joggade ikapp honom. ”You know your feet will get hurt, right?”. Niall flinade brett och nickade mot stigen som var full av rötter, stenar och barr. ”I don´t want my shoes on, they hurt” klagade jag och putade med underläppen. Jag älskade mina converse, men gud jag vad mina fötter har fått lida. Niall tittade skeptiskt på mig i några sekunder innan han ställde sig bredvid en stor sten.
”Well, come here then”
. ”What do you mean?”
“Jump on my back, I don´t want you to get hurt”.
Mitt hjärta skrek “Do it, you´ll regret it if you dont!” medan min hjärna skrek “Don´t do it! You´re too heavy and he will get disgusted by your weight!”.
“What are you waiting for? Come on” stönade Niall tröttsamt och sträckte ut handen mot mig. Jag klev halvt om halvt motvilligt upp på stenen och hoppade upp på Nialls rygg. Mitt inre bad mig att hålla tyst, men jag kunde inte låta bli att öppna min mun.
”Tell me if i´m too heavy, okay?”. Jag kände Nialls rygg vibrera under mig, vilket tydde på att han skrattade.
”Baby, stop worrying so much. You´re as light as a feather, okay?”.
En liten del av stenen som vilade i mitt bröst lossnade och jag insåg att jag satt med hakan lutad mot Nialls axel. Det var konstigt egentligen, att vår kväll slutade så här bra, trots att den började med att Niall praktiskt taget kidnappade mig.
Men världen är rätt skum, eller hur?
Jag måste hålla med Vanessa, världen är rätt skum...
Förlåt för att jag inte uppdaterade igår, jag hade en kompis här och glömde helt och hållet av novellen ^_^ Jag hoppas hur som helst att ni tycker om kapitlet och att ni orkar lägga ner en sekund på att skriva..
Eran favoritscen ifrån det här kapitlet i en kommentar :D xx
10 till nästa ;) xx
You´re Mine - Chapter 8
Jag satte upp mitt hår i en slarvig bulle och drog sedan min svarta sweater över huvudet. ”I´m going to Liam´s place for a while. Zayn invited us over, wanna come with me?” ropade Rebecca ifrån hallen. Jag bråkade med mig själv i en tredjedels sekund innan jag bestämde mig. ”I´m too tired, I´ll just stay home”.
Jag gick ut ur mitt rum och bort mot köket. ”Your lost, not mine.. I´ll be home around eleven or something. Have fun with disney!”.
Jag himlade med ögonen. “I will, tell Liam and Zayn I said hi!.
Jag hörde dörren stängas ifrån hallen och började genast sjunga. “Now this is a story all about how my life got flipped upside down and i´d like to take a minute just sit rigt there i´ll tell you how I became the prince of a town called belair”.
Jag skuttade in I köket samtidigt som jag sjöng så högt jag kunde och tog fram en påse mikropopcorn. Det lät förjävligt, vilket fick mig att brista ut i ett högt skratt. Dock avbröts det när mikron plingade till. Jag tog ut påsen och hällde hungrigt upp popcornen i en skål.
”Enjoy your meal Vanessa” mumlade jag åt mig själv och slog mig ner i soffan med en duns. Jag tänkte precis ta tag i fjärrkontrollen till teven när jag hörde läten ifrån hallen. I hopp om att det antingen var Rebecca eller bara en inbillning ropade jag ”Rebecca?”. Dörren stängdes igen och jag kände hur min puls steg. Någon var i vår lägenhet. Var det en rånare? En våldtäckts man? Tänk om det var en mördare?!
Jag tog tag i tallriken som stått på soffbordet och ställde mig upp från soffan. Min plan löd : smyg dig på personen, dräm tallriken i huvudet på honom eller henne och ring sedan polisen medan hon eller han är medvetslös.
Jag smög så tyst jag kunde närmare hallen och försökte samtidigt få pli på mina skakiga händer. När jag stod bakom dörrkarmen från köket, som ledde till hallen, tog jag ett djupt andetag och räknade till tre. Just som jag skulle hoppa fram lades två händer runt min midja och jag svär till gud, mitt hjärta hoppade ur min bröstkorg. Jag skrek i ren panik och skyndade mig framåt för att kunna vända mig mot personen. Mina ögon var ihopknipna samtidigt som jag kastade iväg tallriken så hårt jag kunde, i hopp om att spräcka denne personens huvud. Brutalt, jag vet.
Inget ljud kom så jag öppnade försiktigt ögonen för att se vad som hade hänt. Ännu ett skrik lämnade min mun när jag såg honom, med tallriken i sin hand. ”Oh my god oh my god oh my god” upprepade jag om och om igen. ”What o- no how did you get in here?” frågade jag oroligt och backade sakta. Han satte ner tallriken på hallbyrån och gick mot mig. ”I told you i´d pick you up at eight, so why aren´t you ready?” frågade han i stället och kom allt närmare. Jag försökte få något vett i mitt huvud, samtidigt som jag backade ytterligare. Min rygg stötte emot väggen och jag knep ännu en gång ihop ögonen. Var inte det här ett sånt där cliche moment? När tjejen står pressad mot väggen med killen framför sig?
Niall kom allt närmare och jag tittade snabbt efter en utväg. Mitt försök till att fly var dock ett uruselt försök, eftersom att Niall lätt placerade händerna på vardera sida av min kropp när jag försökte slinka åt sidan. ”When I tell you to do something, I expect you to follow my orders” viskade han hest och pressade sig själv närmare min kropp.
”Niall back off” sa jag så bestämt jag kunde, vilket endast ledde till att han började skrocka. ”You´ve got ten minutes to get ready. Then we´ll leave. Get dressed and wear something.. sexy”.
Jag tackade gud när han gick undan, och satte genast fart bort till mitt rum. Om jag var tillräckligt snabb och tyst kunde jag ringa polisen, och det var precis det jag tänkte göra. ”Oh and baby, don´t even try to call the cops. First of all, you won´t get any help since my friend is one of them, and second of all, I will be a nightmare afterwards. We don´t want tat, do we?”
Jag rös av hans röst, och inte på ett positivt sätt. Utan att skapa ytterligare med problem skyndade jag mig in på mitt rum. Efter att jag stängt dörren noga efter mig bytte jag ut mina mysbyxor mot ett par jeans. Min sweater fick lov att stanna kvar.
Jag släppte ut mitt hår och satte på ett diadem innan jag lämnade mitt rum igen. Niall stod inne i köket med ett glas vatten i sin hand. ”Wow you´re fas- I told you to wear something sexy.. Oh hell who cares, come on” suckade han irriterat och ställde sig i hallen. ”I don´t want to go with you” sa jag och korsade armarna över bröstet. Han himlade irriterat med ögonen.
”Well you don´t have a fucking choice, come on”.
Jag skakade envist på huvudet.”Nope”.
Mina steg vände riktning och jag var helt plötsligt på väg in till vardagsrummet, utan Niall. Han rörde sig bakom mig och ett lågt morrande läte lämnade hans kropp. ”Like I said, you don´t have a fucking choice”. Innan jag hann uppfatta vad som hände hängde jag slängd över hans axel.
”What are you doing?! Oh my god this is kidnapping!”. Min mage hissnade när han böjde sig ner och plockade upp mina skor.
”Please let me g-” ”Oh shut up will you?”.
Jag tystnade motvilligt då jag hörde att hans tålamod började ta slut. Han log triumferande och skrockade. ”Good girl”.
Jag lät mitt huvud falla ner mot hans rygg och kände hur hoppet lämnade min kropp. Det såg förmodligen ut som om jag var medvetslös, men om jag hade tur så kanske någon skulle reagera. Porten öppnades och Niall klev ut i Londons sommriga kväll. Han öppnade en bildörr och sekunden senare satt jag ner i framsätet. Niall smällde igen dörren igen och joggade runt till sin sida. Han hoppade in i förarsätet och drog igång motorn. ”Put your shoes on” sa han och slängde över skorna till mig. Jag blängde surt på honom men satte ändå på mig mina converse. Trots att jag var rädd och orolig kunde jag inte hjälpa min nyfikenhet. ”Where are we going?”. ”That´s a surprise” skrockade han och gasade.
”Yo.. you won´t kill me, will you?”. När jag horde hur patetisk jag lät hade jag för första gången i hela mitt liv lust att slå mig själv i huvudet, med en hammare. ”No i´m not going to kill you, why would you think that?” flinade han och sträckte över ena handen för att klappa mig på låret.
”I don´t know.. I…-nevermind”. ”Zayn and the bous talked about how dangerous I am?” glissade han med ett leende. Jag nickade och lekte osäkert med mina naglar.
“Well? Do you believe them?” frågade han och jag ryckte på axlarna. ”No.. No I don´t”.
”Good, because i´m sure the truth is far more worse”.
DUN DUN DUUUUU... ;)
Vad tycker ni this far? ^_^
Ska vi säga... tio kommentarer till nästa kapitel? ;) xx