Våra läppar var som fastklistrade och våra andetag var mixade med varandra. På något sätt hade vi lyckats ta oss in i Harrys lägenhet igen, men hur vi gjorde det kan jag inte minnas. Allt jag var visste var att min kropp suktade efter honom på ett sätt som jag aldrig känt förut. 

"I´ve dreamt about this so many times" stönade Harry mot mina läppar och lät sina händer vandra från min midja och ner mot min rumpa. Jag kunde inte få fram ett ljud, det kändes som om jag drömde. Allt jag gjorde var att föja Harrys steg och försöka att inte ramla baklänges när han ledde oss till hans sovrum, samtidigt som jag var upptagen med att kyssa honom. Mina knän gick emot sängkanten och jag föll handlöst bakåt. Våra läppar separerades vid fallet och för första gången på flera sekunder öppnade jag ögonen. Ett brett flin täckte Harrys , nu puffiga och rosa läppar.

 

"You look extremily sexy, god I can´t wait to rip your clothes of" mumlade han och kröp upp i sängen, så att han stod på alla fyra över mig. Jag bet tag i min underläpp och sträckte upp armarna för att knyta dom runt hans nacke. Mina fingrar lekte med Harry´s nackhår och jag kände mig plötsligt, hel. 

Den delen av mig som vanligtvis tänker efter en gång och funderar på om saker och ting är rätt hade helt och hållet lämnat min kropp. Det enda som fanns kvar nu var lust, lust och kärlek till Harry.

 

Jag avbröt mina egna tankar och drog hastigt efter andan när Harrys stora händer letade sig upp innanför min tröja. Hans gröna ögon borrade sig in i mina, vilket sände både trygghet och osäkerhet igenom mig. Min kropp fylldes med osäkerhet och under några sekunder funderade jag på att säga till Harry att jag inte ville mer, men när han sänkte sitt huvud för att fånga upp mina läppar visste jag att jag var förlorad. Jag var hans.

Harry flyttade isär mina ben så att han kunde lägga sig imellan dom, upplutad på armbågarna vid vardera sida av min kropp. Jag försökte att inte tänka på att våra kroppar var pressade mot varandra, och slöt njutsamt ögonen när Harrys hesa stön vibrerade mot mina läppar. Hans händer vandrade högre upp, tills de låg vilandes över min bh. Allting kraschade ihop inuti mitt huvud, men det var knappast någonting jag brydde mig om. 

Jag öppnade chockat munnen när hans händer började massera mina bröst, och han tog tillfället i akt och lät sin tunga slinka in i mun. Jag krökte lätt på ryggen av all njutning som strålade igenom min kropp och lät mina händer, mycket hårdare den här gången, dras igenom hans lockar.

Det kändes lite som om jag stod och tittade på, som om någon annan styrde min kropp. 

Jag spärrade chockat upp ögonen när jag kände hur Harrys kompis växte mot mitt lår. Han började dra sina höfter i en upprepande rörelse mot mig och lät tunga stön falla från hans läppar.

Harrys tunga smekte min och hans händer vandrade ner till min midja igen, för att ta tag i min tröja och dra den uppåt. Våra läppar separerades ännu en gång medan han drog av min tröja, men i stället för att gå tillbaka till att kyssas var jag snabb med att ta tag i hans, fortfarande dygnsura t-shirt. Han flinade lätt innan han på någon enstaka sekund slängde sin tröja över rummet, så att den landade på golvet nära min egna tröja. Harrys blick drogs mot min nästan nakna överkropp och jag kände mig plötsligt extremt osäker.

Mina armar korsades över min kropp, så att jag slapp känna mig så naken, men Harry märkte direkt att något var fel. "You´re not.. insecure, are you?" frågade Harry förvånat och placerade sina händer på mina armar. Jag hann inte svara innan han förstod att det var just det som låg bakom det. Jag var nästan för osäker för att det här skulle gå, åtminstone kändes det så nu..

"Oh god, Rebecca, listen to me. You´re sexy as fuck and my dick went crazy the second your shirt was off. You don´t have any reason to be insecure, do you hear me?" sa han och tittade mig djupt i ögonen.

 

 

En del av mig trodde på hans ord, men en del av mig ville bara skratta honom rakt upp i ansiktet. Jag bestämde mig för att lyssna på den sidan som trodde på hans ord, och lät sakta mina armar dras bort med hjäp av Harry´s händer.

"Now these needs to get off too, or you´ll get sick. Would it be okay if I took them off?" frågade han och lät sina händer vila strax ovanför kanten på mina jeans. Jag nickade och bet mig svagt i läppen, så att jag kunde fokusera på smärtan i min läpp i stället för tänka över allt en gång för mycket. Harry log åt mitt svar och pussade mig på näsan, innan han började knäppa upp knapparna på mina jeans. Jag slöt ögonen och tog djupa andetag medan Harry drog av byxorna.

"You´re so fucking gorgeous" mumlade han mer eller mindre för sig själv, vilket fick mig att lugna ner mig en aning. Harrys breda händer lades över mina lår och jag kunde praktiskt taget höra hur mitt hjärta började skaka.

 

"Baby girl, look at me" sa han lugnande och när jag öppnade ögonen tittade han ner på mig med en av dom mjukaste blickarna som någonsin kommit från hans ögon. Åt minstone vad jag har sett.

"We don´t have to do this, fuck it´ll be hard to make my dick understand that, but if you don´t want to we don´t have to do anything" förklarade han och drog en hand igenom sitt hår. 

"No no I really really want to, I´m just.. scared, I guess?" sa jag och log för första gången den här kvällen.

"There´s nothing to be scared of baby, I won´t hurt you, you know" viskade han lågt samtidigt som hans händer förflyttade sig till min rygg. Jag förstod vad han ville och krökte på ryggen, så att hans händer kunde knäppa upp min bh. Jag försökte stänga av all nervositet medan han drog ner axelbanden på min bh och tog bort den ifrån min kropp. Hans händer fann direkt sin väg till mina bröst och med ännu ett djupt andetag lät jag den nya känslan ta över min kropp.

 

"God I think i´m in love with these" mumlade han lågt och lutade sig ner för att ge mig en djup kyss på munnen. Jag masserade hans hårbottnen med fingrarna och drog min tunga längs hans läpp den här gången, så att jag för första gången hade ett litet övertag. Mina ögon var fortfarande stängda, men jag kunde ändå se flinet som skulle täcka Harry´s läppar.

Han gav mig en sista, djup kyss på munnen innan hans läppar började vandra ner längs min käke. Jag sträckte nöjt på halsen och drog mina händer ner för Harrys nakna rygg. Han var en blandning av det mörkaste mörker, och det mest rofyllda ljus, vilket är en rätt konstig blandning egentligen. Men, på något vänster lyckades Harry få det att verka perfekt.

"Oh Harry" stönade jag när hans läppar dröjde sig kvar på samma ställe, vilket utan något tvivel skulle lämna kvar ett märke. Han fortsatte sin vandring neråt och stannade inte upp förrän hans läppar drogs över min ena bröstvårta. Jag krökte omedvetet på ryggen och grävde ner naglarna i Harry´s rygg.

 

"Wait I need to take off my pants, they´re killing me" muttrade Harry plötsligt och ställde sig snabbt upp ifrån sängen. Han drog snabbt ner sina byxor och praktiskt taget dök ner i sängen igen.

 

"Can we get under the blanket?" frågade jag och började dra i täcket. Harry nickade förstående och drog undan täcket så att vi kunde krypa ner under det. Jag försökte att inte stirra allt för mycket på tältet i Harry´s kalsonger, men jag gjorde förmodligen inget vidare bra jobb. 

Harry lade sig mellan mina ben igen och pussade mig på läpparna, innan han tog tag i kanten på mina trosor. Han såg min osäkra blick och släppte en hand för att fånga upp min, så att jag skulle känna mig tryggare. Så med en hand i min drog han ner mina trosor med den andra, och jag gjorde ett hissnande läte när insåg att jag var spritt språngande naken, under Harry. Han slösade inte en sekund på att dra av sig sina egna kalsonger, som sedan hamnade i en hög på golvet tillsammans med våra andra kläder.

Hans penis låg vilandes mot mig och om jag sa att mitt huvud fick kortslutning förut så var det inget emot vad jag kände nu. 

Hans lediga hand sprang över min hud och närmade sig stället där jag behövde honom som mest. Min kropp suktade efter honom, och mitt underliv krampade av all lust. Han drog ett finger mellan benen på mig och jag fick fokusera på att andas ordentligt.

 

"I´m gonna put one in, okay?" sa han och lirkade listigt in ett finger i mig. Det kändes obekvämt till en början, men njutningen slog över och jag lät stön efter stön slippa ur mellan mina läppar. 

 

När han hade arbetat med tre fingrar inuti mig drog han ut dom och slickade sig om läpparna.

"Ready?". Jag nickade så övertygande jag kunde och tuggade på min läpp. Harry lade sig till rätta och jag kunde känna hur hans penis sakta men säkert fann sin väg in i mig.

 

"Fuck, you feel so good" stönade Harry och tryckte sig änny längre in. Jag var oförmögen att prata, orden fastnade nere i halsen på mig och mina andetag var tyngre än någonsin förut. Harry drog sig ur mig en bit, innan han reste sig upp på armarna och slank in igen. Känslan var fantastiskt. "Harry" mumlade jag lågt och lät mina naglar dras upp och ner över hans rygg.

 

"Yeah fuck" svarade han ansträngt och jobbade sig ut och in i mig i en stadig rytm. 

 

Jag vet inte hur länge vi låg där, tillsammans som en i Harry´s säng. Stönande i varandras munnar och njutande av varandras kroppar. Allt jag visste var att jag inte ville lämna hans sida, aldrig någonsin.

 

Han var min.

 

 

REBECCAS POV

Jag log mot Zayn och klev ut genom dörren han hållit upp. "Thanks for today, it's really nice to just take a coffee and talk after working" sa jag och hängde min väska över axeln. "I can only agree. I just gotta ask, where is Vanessa? She told me that she'd be there last night, at the movie night I mean. You also told me that you were home alone this morning. She didn't show up now at work either.. And I just thought, like, you guys don't really know anyone other than us at the moment so like, I don't even know why I'm asking". Jag försökte att komma på något bra svar, men hann inte tänka vidare mycket innan någon ropade mitt namn.

"Rebecca! Babe!". Både jag och Zayn vände oss om samtidigt, och jag kunde känna hur Zayn spände sig vid synen av honom. Vid synen av Harry.
Jag bet frustrerat tag i min underläpp och såg på när han ökade farten. Varför var han här, och varför just nu?
"What are you doing here, Styles?"
Frågade Zayn argt och tog ett kliv framåt, så att han stod snett framför mig. Harry tittade på honom med höjda ögonbryn och flinade, men gav honom inget svar. I stället gick han fram till mig och lade armen om min midja. "I went to your place but you weren't there" sa han och ryckte på axlarna. Jag låtsades som att jag inte märkte Zayns mörka blickar. "And why would you go to her apartment?" Frågade han Harry och korsade armarna över bröstet. Harry log roat.

"I want to see my girl, is that a problem for you?".

"Your girl? Last time I checked she was still single and you're just a simple dick head without a fucking brain". Jag tittade grinigt på Zayn och satte en hand i pannan, det här kunde inte sluta bra. Som om Harry ville bekräfta mina tankar släppte han mig och ställde sig mitt emot Zayn.

"Yeah? You know what? Last time I checked, I was the one giving her a hickey, and you sat home being a faggot with you gay boyfriend". "Harry!" Tjöt jag upprört och grep tag i hans arm. Det var som om ingen av dom märkte att jag var där, och det skrämde mig. 
Zayn var precis på väg att öppna munnen och slänga ur sig något ännu värre, och det ville jag inte vara med om. Jag tog ett djupt andetag och ställde mig mellan dom två, mycket längre och större , killarna.

"I'll take Harry home, okay? Zayn I promise to call you later". 
Jag hatade det segrande flinet på Harrys läppar när vi lämnade platsen, men jag hatade den oroliga och ledsna blicken Zayn gav mig mer. Det gjorde ont i hela min kropp.
"So.. My place or your place?"frågade Harry och lade glatt armen om min midja. Jag skakade grinigt bort den och knöt mina nävar. ”I´m going home, I don´t give a shit where you´re going” konstaterade jag och ökade på stegen.

”Then let me drive you home, at least”. Jag tänkte över valet en sekund innan jag suckade och nickade. ”Okay then”. Harry log, ännu en gång triumferande, och började dra med mig bort till platsen där hans bil stod parkerat.

Jag skådade den svarta bilen i några sekunder innan en rynka mellan mina ögonbryn blev synlig. ”How did you afford a car like this?” frågade jag nyfiket och samtidigt oroligt när han öppnade dörren.

”I´ve got my ways” flinade han, och för en sekund började jag tvivla på om han hade stulit den. Men å andra sidan, hur skulle han ha kommit undan med det?

Jag stängde av den oroliga sidan av mitt huvud och hoppade in i bilen med honom, hur farligt kunde det egentligen vara? En bil tur skulle ju inte direkt förändra något.

 

Men åhå så fel du har Rebecca.

 

Jag tittade återigen på klockan och suckade, så här lång tid brukade det inte ta att köra hem.

Plötsligt stannade bilen och Harry stängde enkelt av motorn, ”we´re here”. Min blick drogs mot det höga lägenhetshuset och jag var rätt säker på att det inte alls var där jag bodde. ”What do you mean? You´ve been in my apartment, you know this isn´t the right place” sa jag nervöst och kände hur en kuslig känsla spred sig runt mig. Tänk om Harry var en blodtörstig mördare?

En blodtörstig.. mördare?

Fint Rebecca.

”Yeah I know, it´s my place. Vanessa left a few minutes before I went to look for you, you know” konstaterade han och öpnnade sin bildörr. Så Niall bodde också här?

”I´m not getting out of this stupid car, you told me you´d drive me home, so I´ll stay here until you´ll do what you said”. Harry himlade med ögonen innan han klev ur bilen och stängde dörren efter sig. Jag tänkte inte låta honom vinna, jag skulle sitta i den här bilen om det så var det sista jag gjorde. Bildörren på min sida öppnades och jag tittade surt upp på Harry, redo att skälla ut honom ännu en gång, men innan jag hann säga ett enda ord hade han placerat sin ena arm under mina knän, och den andra bakom min rygg.
”What are yo- Harry put me down” beordrade jag och korsade armarna över bröstet.

”Nope, and if you don´t place your hands around my neck, then it´s your own fault if you fall”. Jag tänkte över hans ord i några sekunder innan jag, extremt motvilligt, placerade mina armar runt hans nacke. Att falla till marken och skada sig vore värre än att sitta fast i hans armar..

”So..” sa Harry och släppte ner mig på marken så att han kunde låsa upp dörren, ”...here´s my apartment”. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn och korsade armarna.

”I want to go home Harry, get over yourself” suckade jag och drog en hand igenom mitt hår. ”Let me just show it to you, then I´ll drive you home...”, han höll upp sitt lillfinger och vickade sakta på det, ”..you´ve never pinky promised before?”. Jag skakade på huvudet och höll upp min hand, som var dubbelt så liten som hans. Han log roat samtidigt som han krokade fast våra lillfingrar i varandra.

”I like your hands, they´re so small”. Jag tittade ner på våra händer och bet tag i min underläpp. Hans stora, grova händer höll mina mindre, mjuka händer i sina och vaggade dom sakta fram och tillbaka. Jag hade kunnat stå där hela dagen, men jag visste bättre.

”So, show me your apartment and then drive me home”. Harry putade som ett litet barn när våra händer särades, men räckte sedan ut handen i en kliv-in gest. Jag gjorde som han sa och gick in i den mörka hallen. Inga lampor var tända, men å andra sidan var det ju sommar, så solens ljus räckte länge.

Hallen bestod av ett litet silvrigt skoställe, en rätt smal kroppsspegel, och bredvid den en massor av krokar. Jag skådade dom snabbt innan jag bestämde mig för att luta väskan mot väggen i stället, det kändes liksom tryggare.

 ~~~~ 

Efter cirka femton minuter hade Harry visat mig varenda minimal del av hans lägenhet, och jag var mer än sugen på att åka hem. Jag ville tvätta av mig allt smink och gå och lägga mi- BOOM. Jag tittade skrämt bort mot fönstret, där den somriga blåa himlen hade ersatts med en mycket mörkare bild. Ännu en chockerande blixt lyste upp himlen, och bara några sekunder senare hördes en smäll.

När jag vände tillbaka blicken till Harry igen hade han suttit sig ner i soffan och höll tålmodigt ut en hand mot mig.

 

”What are you doing?” frågade jag, ”I want to go home Harry. I won´t sit down”.

”I won´t drive in this weather” förklarade han och ryckte på axlarna.
”Oh come on it´s not even raining!” tjöt jag argt, och precis i samma sekund började små regndroppar slå emot rutan. Glöm vad jag sa förresten, det var enorma regndroppar som hotade med att spräcka glaset. I alla fall lät det så i mina öron..

Harry höjde kaxigt på ena ögonbrynet och klappade på platsen bredvid mig, som om han trodde att jag redan givit upp.

”Fuck you Harry, fuck you!” fräste jag argt och vände på klacken. Jag marscherade argt ut till hallen, puttade upp dörren och smällde sedan så hårt jag kunde igen den bakom mig. Det tog inte mer än några sekunder för mig att springa ner för trapporna, och trots regnets öronbedövande ljud hörde jag att en dörr öppnades från ovanför.

Förmodligen Harrys.

Hetsiga steg hördes i trappan, men jag var redan halvvägs ut genom dörren.

Regnet piskade ner på mig och jag tog snabbt upp väskan över huvudet, så att jag åtminstone kunde se något. Allting var mörkt och regnet försämrade min syn något enormt, vart skulle jag egentligen? Jag hade aldrig varit här förut, och hade ingen aning om från vilket håll vi hade kommit ifrån.

”Rebecca? God damn it come back inside!”. Jag kunde höra Harry´s röst några meter bakom mig, men brydde mig inte ett dugg. Ett lågt ”Fuck this shit” hördes och sedan började steg närma sig.

”Becca? I´m sorry, okay? Just come back in side, you´ll get sick!” skrek han och lyckades överrösta regnet. Hans röst hade blivit hesare, och den retsamma tonen var sedan länge borta. ”For fucks sake, do you hear me?!” röt han nu och jag kunde höra att han var strax bakom mig. Jag vände mig surt om och kastade ut armarna i luften.

”WHAT?! You told me that you wouldn´t take me home, so I´ll fucking walk. You´re the one who made me step out into this cold bloody weather!” skrek jag tillbaka och kunde bara urskilja hans skugga när han klev närmre. Jag väntade på ett svar, något slags skrik tillbaka, men i stället fanns där bara tystnad. Han kom närmare och närmare samtidigt som regnet ökade. Hans normalt lockliga hår låg platt runt hans panna, hans fötter var endast täckta av ett par svarta strumpor, och han såg helt enkelt förfärlig ut.

Allting gick så fort, men samtidigt så fruktansvärt långsamt. Ena stunden stod vi och skrek på varandra, och nästa sekund stod han alldeles för nära, men båda händerna runt min midja. Han böjde sakta på huvudet och slickade sig om läpparna. Mina andetag fastnade i halsen och jag glömde plötsligt av hur man andades.

Men allting släppte samma sekund som jag kände hans raspiga läppar mot mina, i en alldeles dyngsur kyss.

 

 

---

Awwwwwwww Rebecca och Harry kysstes äntligen ^_^ Vad tycker ni om detta? 

Min fråga för dagens kapitel är : Vilken av Harry´s alla meningar är din favorit? ;) x

15 kommentarer till nästa! xx

 

 

När dörren öppnades till det vita huset hördes det vart man än var. Den lät så förfärligt mycket att familjen fyra hus bort borde höra. ”Welcome home, love!” Ropade jag och förmodade att det var Niall. ”Hey babe”, svarade han med sin raspiga röst och jag bytte kanal ännu en gång. Jag hade inte gjort något annat än att zappa mellan olika kanaler på tv:n och ätit vindruvor nedbäddad i den stora soffan idag. ”How was your day?” Frågade jag, men det dröjde ett tag innan han svarade. Tystnad. Tystnad. Tystnad. ”Niall?”

”What is it?!” Fräste han irriterat och jag rynkade ögonbrynen. Visst var Niall alltid lite småsur när han kom hem från jobbet – han var direkt inte i den bästa jobbranschen på grund av hans förflutna, men ett jobb hade han. Jag reste mig långsamt upp från soffan och rättade till det vita linnet så att det täckte allting, sedan trippade jag ned för trapporna och möttes av Niall med en keps nedtryckt på huvudet. ”Babe?” Mumlade jag oroligt när jag såg hur hans händer darrade när han knappade på sin mobil. ”Niall, look at me”, beordrade jag.  

När jag klev ned för trappsteget blev jag direkt mycket kortare än honom. ”Niall.”

”Stop it”, protesterade han när jag tog av honom kepsen så hans blonda hår kom fram.

”Oh my god. Oh my god, Niall what is this?” Utbrast jag chockat när jag såg hans ansikte. Ansiktet var helt blåslaget, hans ena öga var nästan helt igenväxt och hans läpp var sprucken.

”What the hell have you done?”

“Nothing, baby, don’t think about it”, sade Niall och skjutsade bort mina trevande händer.

“Don’t think about it?!” Sade jag irriterat, lade armarna i kors och blängde på honom. ”Tell me now.”

Niall suckade och gav efter. Efter 4 år i lägenhet och 3 år i ett hus hade han förstått att jag får igenom vad jag vill.

Han ryckte på axlarna och det såg så gulligt uppgivet ut att jag ville kyssa honom, men det var förstås inte rätt tillfälle.

”I just had a… fight with some guys”, sade han och tog av sig skinnjackan.

”Again, Niall? And who was these guys?” Jag kände hur fasan började komma krypande upp I magen mot hjärtat för att sedan lägga sig där och gro. Han vek undan med blicken, vilket var ett väldigt dåligt tecken. ”Niall, answer me”, sade jag bestämt.

Ett otäck tystnad väcktes mellan oss. Niall tittade långsamt upp, rätt in i mina ögon och skickade stötar genom hela min kropp. Tårarna byggdes upp i mina ögon. ”No Niall, not again. Oh God, not again.”

~~~~

Jag trodde verkligen att det var över. Jag trodde det, men tydligen hade det kommit tillbaka. Det vi flytt från. Niall hade en gång för många år sedan hamnat i fel bråk med fel personer, vilket ledde till att han var skyldig dem en otrolig summa pengar. Niall betalade tillbaka en del, men sedan stack vi och hoppades på att de inte skulle hitta oss. Vi flyttade till Sverige i Norrköping och bosatte oss där. I några månader gick det bra, men sedan började anonyma mordhot komma i vårt brevinkast och vi insåg att vi var jagade igen. Männen ville ha deras pengar, men nu är de betalda. Problemet är att Niall alltid hakar fast sig på saker och inte kan acceptera att någon styr över honom, så förmodligen är vi tillbaka i samma bana igen.

När jag tvättar Nialls sår – trots protester, biter jag mig så hårt i läppen att jag börjar blöda för att inte börja gråta. ”How does it feel now?” frågade jag oroligt efter att jag pysslat om honom så mycket han nu tillåtit mig. Han ryckte på axlarna och gav mig en försiktig kyss i pannan och daskade till mig i rumpan. ”Hey!” Utbrast jag och Niall skrockade.

”We’ve been together for years now, when will you allow me to touch your bum?”

“Never”, svarade jag och gav honom en slängkyss innan jag sprang upp till övervåningen igen och kastade mig i soffan. Efter ett tag hörde jag Nialls steg i trappan och sedan satte han sig i soffan. Jag sneglade på honom. Jag slogs gång på gång av hur vacker han var, egentligen, om man bortsåg från blåtiran och alla sår. Förmodligen skulle han bli förolämpad om han hörde att jag tyckte han var vacker, då han nog ser sig själv som ”sexig eller snygg.”

”What is this for crap you’re watching?” Jag ignorerade hans kommentar och lipade bara åt honom innan jag lade mitt huvud i hans knä och slöt ögonen när hans fingrar började fläta mitt hår. Han hade blivit mjukare under åren, mer… kärleksfull.

”So… what is happening now?” Frågade jag försiktigt och hans fingrar stannade upp ett litet tag. ”I don’t know, love. We’ll see”, svarade han. 

”But what if they find us?”

“I don’t know”, suckade han, och när jag tittade upp byggdes det vanliga, självsäkra flinet upp. ”But I know one thing for sure."

”What?”

”We’re going to have so much fun tonight that you will not be able to walk tomorrow”, flinade han.

“Oh my God, Niall, stop it!” Utbrast jag men kunde inte låta bli att skratta. Niall kysste mig i pannan och hans fuktiga läppar fick mig nästan att slicka mig om läpparna.

Han log när han såg det.

 Niall´s point of view

Jag vaknade upp mitt i natten med Vanessas kropp i mina armar. Hela jag fylldes med kärlek och jag drog undan hennes hår från ansiktet, tittade ned på hennes fridfulla ansikte. ”I love you” viskade jag, men frös till is när röster hördes på undervåningen. Jag måste nästan inbilla mig. Jag satte mig upp i sängen och försökte koncentrera mig på att höra något. Det tog 1 sekund. 2 sekunder. 3 sekunder. Sedan hördes det igen. Den här gången var det på riktigt, och jag visste direkt vilka det var. ”Niall, what is it?” Mumlade Vanessa bakom mig och jag vände mig om och satte fingret över läpparna. Vanessa tittade förvirrat på mig.

”They are here”, viskade jag och Vanessas färg försvann från ansiktet.

”Oh my god”, viskade hon och kastade av sig täcket. ”We have to…”

”Schh, they will come up here any time now, you have to go and hide.” Vanessas skräckslagna blick mötte min och hon torkade irriterat bort tårarna. ”What about you?”

”Don’t worry about me, I will fix this.” Vanessa lutade sig fram och kysste mina läppar. Det sved till lite i såret, men smärtan försvann med vågorna av kärlek och njutning som kom därefter. ”I love you, Niall, okey? So don’t do anything stupid now.” Sedan trippade hon tyst över till dörren som ledde till ett litet förråd som fanns i rummet. Hon låste efter sig, och jag tittade på dörren i några sekunder, för att försäkra mig om att hon var säker.

Jag tog upp mobilen som låg på nattduksbordet och knappade in numret till den svenska polisen. Jag berättade att en grupp med män hade brutit sig in i vårt hus och nu försökte mörda oss, och sedan tog jag upp pistolen som låg i en låda under sängen. Vanessa visste inte att jag hade den, men man kunde aldrig vara för säker. Jag klev ur sängen och gick försiktigt till dörren och öppnade den. Korridoren låg tyst, och det var knappt att man hörde fotstegen i trappen. Jag smög längs med korridoren och tryckte upp mig mot ett hörn nära trappen, där jag kunde se dem men de kunde inte se mig. Hjärtat bankade i min kropp, men jag försökte påminna mig om att jag hur enkelt skulle kunna slå ned dem här med ögonen förbundna. Problemet var bara att de var mycket fler än mig.

”Where are Davis?” Mumlade en mörk röst, och ilskan fyllde min kropp.

”He is looking for the girl”, mumlade någon tillbaka.

“But where is he, you stupid shit! I know that he is looking for Vanessa.”

“In their room”, svarade den andra rösten irriterat tillbaka, och mitt hjärta slutade slå. Vanessa. Världen slutade snurra.

Ett skrik skar tystnaden. Ett skräckslaget skrik fyllt med fasa, en bön om en räddning. ”Vanessa!” Vrålade jag och brydde mig inte om männen såg mig, om någon skadade Vanessa skulle jag göra något värre än att mörda dem. Jag sprang mot sovrumsdörren och röster bakom mig hördes, men så länge de inte började skjuta skulle jag klara mig. Jag slängde upp sovrumsdörren och förväntade mig se Vanessa ligga död på golvet. Men rummet var tomt. ”Vanessa, where are you?!” Skrek jag och slog igen sovrumsdörren om mig och låste den.

”Help me!” Skrek Vanessa från förrådsrummet. Jag kände mig dummare än någonsin. Hur kunde jag inte se till att förrådet var tomt? Jag kastade mig mot dörren i hopp om att den skulle ge vika, men den kunde lika gärna vara gjord av stål. Jag kastade mig mot den igen så att det knakade till i axeln, och precis när jag kom på den briljanta iden att skjuta mig igenom låset, hördes röster bakom mig. ”Drop the gun, or Vanessa dies.” Jag stannade upp, vände mig långsamt om. Där stod de, med svarta kläder och rånarluvor. Jag släppte pistolen på mattan och backade ett steg ifrån den. Dörren bakom mig öppnades och Vanessa släpades ut av en man som höll en dolk mot hennes hals. Hon grät tyst och försökte att inte darra, men hela hennes kropp ryckte som i kramper.

”If you touch her, I will kill you all”, morrade jag, men de bara skrattade åt mig.

”Niall, Niall, Niall, so cocky”, sade ena mannen och klev fram. Smith. Jag skulle känna igen hans röst vart som helst.

”If you give us the money, we will let her go.”

“What money?” Vrålade jag.

“Stop playing dumb”, sade Smith irriterat och knäppte med fingrarna. En man kom fram och pressade ned mig på knä, höll fast mina armar bakom ryggen.

”You will regret this.”

Smith log. “Davis…”

Vanessas skrik hördes igen och jag försökte ta mig ur mannens grepp med ett vrål. ”Don’t touch her!” Vrålade jag när Davis gick fram med Vanessa till mig. Dolken pressades mot hennes hals och hon grät högt och ljudligt nu. ”Niall I love you”, grät hon.

”Let her go!” Skrek jag. Allting kändes hopplöst. De var så många fler. Men så hörde jag ljudet. Ljudet av en räddning. Sirener. Männen stelnade till. Sirenerna kom närmare och närmare. ”We have to go”, väste någon.

”Fuck!” Vrålade Smith, men de släppte både mig och Vanessa. Smith mötte min blick, log. Hans knytnäve kom otroligt fort. Precis innan allting svartnade såg jag Vanessas ansikte framför mig. Tryggt. I säkerhet. Det var allt jag behövde.

 

---

N U NÄR DU LÄSER DET HÄR SITTER JAG OCH HYPERVENTILERAR I EN BIL, VI SYNS SNAAART XX

Först och främst : TACK FÖR ERA KOMMENTARER NI ÄR HELT FANTASTISKA OCH JAG ÄLSKAR ER EN VÄLDIGT MASSA MYCKET.

Sen så är jag ledsen över att ni får vänta  på ett Nytt kapitel.

Jag är vrålförkyld och har lyckats dra på mig feber, så min kropp är i princip ur funktion. Jag kan knappt gå utan att börja gråta, så jag orkar inte skriva på novellen just nu.

Jag hoppas att ni förstår, Oså lovar jag att skriva så fort jag känner mig bättre (: 

Puss och massor av kramar xoxoxo

 

 

JAG HAR INGEN ANING OM VILKA BILDER JAG SKA VÄLJA SÅ JAG SKITER I BILD TILL DET HÄR KAPITLET CAUSE I`M A BADASS

 

Jag satte upp mitt hår i en hög tofs och log mot min spegelbild, någonting jag brukade göra för att helt enkelt må bättre. ”Why don´t you show me around here?” frågade Niall och tittade på mig ifrån min säng.

”What do you mean? Show you around where?”

”Your grandmas garden, No baby, around where you´ve always lived. Show me the part of Sweden we are in” skrattade han och himlade med ögonen.

”Okay, if that´s what you want. Are you ready to leave then?”. Jag satte händerna på höfterna och tittade på honom med ett rest ögonbryn. ”Yup, been ready for the last minutes” flinade han och ställde sig upp. Jag valde att inte bry mig om hans retsamma ton och öppnade dörren för att kunna gå ner till hallen.

”Mum, dad, Niall and I are going out for a while! I´m gonna show him some places near by” ropade jag ut till vardagsrummet när jag tog på mig mina skor. Mamma ropade ett snabbt okej tillbaka och det var allt jag behövde höra. Niall lade en arm i samma sekund som vi klev ut bilen, vilket gjorde att mitt huvud fick kortslutning för en stund. Ville jag att han höll om mig? Skulle det bli konstigt om jag plötsligt inte ville ha honom hos mig, när jag nyligen bett honom att sova i samma säng som mig. Jag lät honom därför ha kvar sin arm, utan att medge att jag tyckte om det. Jag kände mig liksom.. trygg.

Plötsligt kom Rebeccas ord tillbaka som en blixt, det hon sagt om att hon sett Niall med en annan tjej. ”Wait, i´m mad at you!” sa jag högt och stannade, så att Niall ställde sig framför mig. ”Huh?” frågade han förvånat och lade båda sina armar om mig i stället.

”Yes, i´m mad at you! You were the one who almost broke my leg , and then you just ignored me and met another girl!”. Ilskan som jag hade känt när Rebecca berättade det kom tillbaka, men i en mindre mängd.

”No no you´ve got it all wrong. I ´m really sorry for your leg, but to be honest I don´t really know what happened. You see.. after you and your friends left, Zayn got a pretty good grip on me. He told me to stay away from you and such nonsense, but since I knew you were hurt and I guessed pretty mad I didn´t want to make it worse. So I thought that i´d just try to stay away for a few days and then try to call you. I actually went to the café once, but you were having lunch break so you weren´t there, and well Zayn got sort of pissed when he saw me, so I left before you came back”.

Jag tittade skeptiskt på honom för att se om det han sa var sanning.

”A few days? You didn´t make an effort to contact me for weeks! And what about the girl?”. Niall drog en hand igenom sitt hår och pustade ut.

”I don´t have any excuse, all I can say is that i´m sorry for not calling or texting you. And that girl, she´s my cousin. You may not want to believe it, but that´s the truth. She visits me sometimes when she´s in england, she travels a lot, so I don´t get to see her often. You know what, if you don´t believe me I can ask her to call you or something, and tell you that i´m not lying” föreslog han och började ta upp sin mobil ifrån fickan.

”there´s no need for that, I believe you” suckade jag och tittade upp mot himlen. ”So you´re not mad anymore?” frågade han och bet sig i läppen. Mina ben höll på att vika sig och jag blev faktiskt chockad över vilken effekt han hade på min kropp.

”No, i´m not mad. I´m just.. a bit dissapointed, I mean I had to stay at the hospital and then jump around on crutches for almost three weeks” påpekade jag och höjde på ögonbrynen.

”I didn´t know that, all I know is that Zayn was mad as fuck”. Jag släppte min arga sida och började sakta fortsätta vår vandring framåt. ”Why does he hate you so much?” frågade jag nyfiket och lät Nialls arm lägga sig runt min midja igen.

”That´s none of your business sugar” skrockade han och lät sin hand glida längre och längre ner från min höft. ”Keep your hand on my waist or remove your arm” muttrade jag och drog upp hans arm igen. Trots min nyfikna sida valde jag att inte prata mer om varför Zayn inte tyckte om dom, det var bättre att fråga Zayn när vi var tillbaka i England.

På bara en snabb sekund släppte hans arm min midja, men inte för den anledningen jag hade väntat mig. Ett högt SMACK hördes och sedan kom en brännande smärta från högra sidan av min rumpa. ”How dare you!” tjöt jag men kunde inte låta bli att skratta när jag såg det stolta flinet på hans läppar. ”You´re a pig..”.

 ~~ERAKOMMENTARERGÖRMIGSÅJÄVLAGLADJAGÄLSKARER~~

Efter en hel dag inne bland Göteborgs gator klev vi av vid bussen vid busshållplatsen som låg en liten bit ifrån mitt hus. Två tjejer kom gående, en med en cigarett i handen och den andra med piercingar. Dom gav mig båda varsin lömsk blick, och först efter att de passerat insåg jag vilka de var. Patricia och Sandra. ”Do they have some sort of problem or what?” frågade Niall och drog mig närmare sig själv, så att våra sidor nuddade varandra.

”I guess so, they´re my old classmates and well, I guess life didn´t really turn out the way they wanted it to. Not that I care, they´ve hated me and Rebecca for too long so I´m not surprised that they´re still here” svarade jag nonchalant och hoppades nästan att dom hörde.

”There´s a lot of assholes in our world, sadly enough I think I´m one of them” flinade Niall och klämde åt sin hand vid min midja. ”I can only agree” svarade jag med ett självsäkert leende och väntade på att han skulle reagera.

”Yea-wait! That´s not nice, you´re supposed to tell me otherwise” hojtade han och grävde in fingrarna i min hud. Ett högt läte, en blandning mellan ett skratt och ett tjut, lämnade min kropp ”Nonononononononononono NIALL NO!” skrek jag och försökte bryta mig loss ifrån hans famn. Han satte även den andra handen på min midja och lät sina fingrar springa över min hud.

”Tell me that i´m not an asshole”.

”But you ar-NO PLEASE”, tårarna började tränga sig fram i mina ögon och mina andetag blev allt jobbigare.

”OKAY OKAY YOU`RE NOT AN ASSHOLE”. Kittlandet slutade men Nialls händer var fortfarande kvar vid min midja, medan min rygg var pressad mot hans bröst. ”Tell me that i´m the best boyfriend you´ve ever had”.

”Niall.. You´re not my boyfriend” suckade jag och kände hur mitt humör sjönk en aning.

”I´ll be in a while” envisades han och lutade sig ner för att pussa min kind.

”Yeah we´ll see about that”.

 

---

Jag tycker faktiskt att jag har blivit bättre på att uppdatera, mawahaha :D

As usual jag hoppas att ni tycker om kapitlet och att ni orkar kommentera, för det gör mig såhäääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääääär lycklig :DDDD

20 kommentarer till nästa kapitel ;) xx

 

 

 

 

 

Tankarna snurrade i mitt huvud och det tog flera sekunder innan jag förstod att jag inte drömde. ”N..Niall? What.. how did.. why are you here?”. Allt var en enda röra, hur hade han kommit hit?

”Well, since you weren´t home I went to the cafe, and asked that old lady where you were. Zayn and Louis had quit for the day, so there was no problem for me to walk in” skrockade han och drog en hand igenom sitt hår.

”That didn´t answer my que-” ”Vanessa, vem är det?”. Jag knep ihop ögonen vid ljudet av min mammas röst och vände mig om. Innan jag hann öppna munnen för att hitta på en lögn hade Niall klivit in i hallen, och stod nu vid min sida med en arm runt min midja.”He´s... He´s.. Uhm, He´s a..”

”I´m Vanessas boyfriend”. Mammas ögon blev till två golvbollar, och jag slår vad om att mina var lika stora som jordklot. Jag vred på huvudet och tittade på Niall som om han vore en alien. Han gav mig ett brett leende mixat med ett flin och ryckte på axlarna.

”Uhm, Vanessa, kan jag få prata med dig lite? I enrum?”. Jag nickade sammanbitet och gav Niall en sista ilsken blick innan jag gick efter mamma in i köket. ”Varför har du inte sagt till oss att du har träffat en kille? Vet du hur din pappa kommer reagera när han ser alla tatueringar och piercingar? Herregud Vanessa” pustade hon förvirrat ut och satte en hand för sin panna.

Jag hade två alternativ. Antingen så ljuger jag om att Niall faktiskt är min pojkvän, och kan sedan, om mina föräldrar frågar vad som hände, säga att det inte funkade mellan oss så fort vi lämnar sverige. Eller, så berättar jag sanningen och får Niall utslängd av pappa, förmodligen slagen också, och kommer aldrig mer få se Niall. Dom skulle kanske till och med förbjuda mig att åka tillbaka till London. Det var inte värt risken.

”Uhm.. I didn´t tell you because I was.. afraid of.. how you´d.. react?”. Om jag hade kunnat ge mig själv en käftsmäll så hade jag gjort det. Min röst kunde inte låta mer lögnaktig.

Mamma tittade på mig med en skeptiskt blick och korsade armarna över bröstet.

”Vet du vad, det är ditt eget val så du får själv förklara för din far att du är tillsammans med en punkare” suckade hon. Hon skakade på huvudet för sig själv innan hon försvann ut till vardagsrummet, där resten av släkten satt. Jag skyndade mig ut till hallen och gav Niall en hård, oförväntad, knuff på axeln.

”What the fuck are you doing?” fräste jag hest och hoppades att ingen skulle höra oss. ”I want to see my girl on her birthday, what did you think?”. Niall gav mig ett retsamt leende och lade sedan armen om min midja ännu en gång, så att jag praktiskt taget var pressad mot hans sida. ”By the way, why does your mum speak.. weird? Or Swedish I assume”. Jag himlade med ögonen.

”My family lives here you stupid fuck, of course they speak Swedish”. Nialls arm hårdnade runt min midja samtidigt som ett hest och lågt skratt lämnade hans läppar. ”Now, watch that pretty mouth of yours”.

 

Mina andetag ville inte fungera som dom skulle, mitt hjärta dunkade i bröstet och min puls steg ju närmare vi kom dörren till vardagsrummet. Mamma tittade redan på oss från där hon satt, men det dröjde inte länge innan alla blickar var vända mot oss. Mina ben blev till spagetti och för första gången var jag tacksam över att Niall höll i mig.

Jag tittade på min släkt, men stannade inte förrän min blick mötte Rebeccas. Hennes mun hängde på vid gavel, hennes ögon var större än både mina och mammas och om jag inte visste bättre skulle jag gissa på att hon hade hamnat i en trans.

”Vanessa? Vem är det här?” frågade pappa osäkert och lät sina läppar forma ett blekt sträck. ”Uh, Dad.. Thi-” ännu en gång avbröt den självsäkra idioten mig.

”Sir, I´m Vanessas boyfriend. Niall, Niall Horan. It´s a pleasure to meet you” hälsade Niall artigt och sträckte fram handen åt min pappa. Jag stirrade på händelsen med en chockad blick och försökte att svälja ner klumpen i halsen. Pappa såg minst lika chockad ut som jag, och då ska vi inte tala om resten av min släkt. Att se en sån kille med tatueringar, piercingar och trasiga kläder hälsa så artigt var nog ingenting jag hade väntat mig. Inte för att det var äkta, det kunde både jag och Rebecca lista ut, men fasen han spelade bra.

Pappa tittade fundersamt på honom innan han, precis som Niall, sträckte fram sin hand. Efter ett manligt handslag backade Niall tillbaka och tittade ut över släkten.

”Vad sa han?” viskade min mormor lågt och lät sin blick ännu en gång glida över Niall. Mamma lutade sig över till mormor och berättade vad Niall precis hade sagt. Mormors ögon vidgades ytterligare när ordet ”pojkvän” lämnade mammas läppar.

Niall drog ut den tomma stolen och satte sig ner med en belåtet leende. Jag var på väg att gå runt bordet och sätta mig vid Rebecca, när Niall stoppade mig genom att ta tag i min hand. På några snabba sekunder hade han dragit ner mig i sitt knä, vilket gjorde att flera av mina släktingar obekväma med situationen tittade åt ett annat håll.

 ~~~~

”Jag hoppas att du kommer hem snart igen, det är så tomt i huset nu när du bor i ett annat land” suckade mormor och lade armarna om mig ännu en gång. Jag log mot henne och hjälpte henne på med jackan.

”Jag ska försökte komma hem så snart som möjligt igen mormor, du vet att du kan skriva till mig via skype, okej? Mamma har installerat det på din dator, hon kan säkert visa dig hur man gör när man ringer eller skriver”. Mormor nickade uppspelt och öppnade sedan dörren. ”Hejdå, då syns vi kanske på datorn” skrattade hon och vinkade innan hon stängde dörren. Jag tittade på mamma som stod lutad mot dörrkarmen.

 

”You´ll help her, right?” frågade jag stelt, osäker på hur hon skulle bete sig nu när alla gäster gått hem. Rebecca hade dragit med sig Niall till mitt gamla rum medan pappa dukade undan från fikat. ”Självklart gör jag det...”, jag nickade och började gå bort mot mitt rum, ”Vanessa.. Ska Niall sova här i natt?”. Jag vände mig om igen och ryckte på axlarna. ”If that´s okay with you, otherwise I can ask him to go to the airport” sa jag halvt om halvt på skoj. Mamma skakade på huvudet med ett snett leende. ”Han får sova i gäst rummet, din pappa skulle gå i taket om Niall sov i ditt rum ”. Jag nickade förstående med ett leende och tog ett skutt upp för trappan. ”Thank you mum”. På snabba och lätta fötter rörde jag mig uppåt.

”What were you thinking? You dick!” hörde jag Rebeccas röst igen dörrren. Jag drog ner handtaget och stängde snabbt dörren bakom mig igen.

”There´s my girlfriend” skrockade Niall finurligt när han väl såg att jag hade klivit in i rummet. ”Oh shut up will you” muttrade jag och drog en hand igenom mitt hår.

”Vanessa, I really don´t want to leave you alone with this jerk, but mum wants me to come home. Are you going to be okay?” frågade Rebecca oroligt och knäppte sin kofta.

”Of course I´ll be fine, he´ll be in the other room anyway. I´ll walk you to the door” svarade jag och sket fullständigt i att Niall, förhoppningsvis, kände sig utelämnad.

Utan så mycket som en blick åt hans håll gick jag med Rebecca till dörren, där jag nyligen sa hejdå till min mormor.

”I´ll call you tomorrow, okay? Just text me if there´s somethings wrong, or if he´s an ass” sa hon samtidigt som hon knöt sina skor. ” I promise, he´ll be sleeping in the guest room so he won´t be a problem. I´m so fucking pissed at him” suckade jag och sträckte ut armarna.

 

Efter ett kvickt hejdå till Rebecca gick jag upp igen, tillbaka till mitt rum. Så fort dörren stängdes bakom mig reste sig Niall ifrån min säng. ”Wanna go to bed?” frågade han och lyfte ena ögonbrynet. ”Since it´s almost one am, yes” pustade jag trött ut och drog ner persiennen för mitt fönster.

”Great, i´m tired too”. Jag vände mig om för att säga till Niall att gå, när jag såg att han var på väg att klä av sig. ”Nononononono, you won´t sleep in here for christ sake, your room is next to mine” sa jag snabbt och täckte för mina ögon med min hand.

”Take it easy babe, why can´t I sleep here?”. Min mun blev torr och jag stirrade intensivt ner i marken. ”First of all, I don´t want you to. Second of all, my dad would rip your body into pieces if he found you in my room. So yeah, you´ll be sleeping in another room”. Utan att titta på honom öppnade jag dörren och gick mot gästrummet.

Niall lät en tung suck falla från hans läppar innan han motvilligt gick efter mig. ”Here´s the room” muttrade jag och knuffade upp dörren. Niall tittade in och lade sedan en hand på min svank, alldeles för långt ner om du frågar mig. ”Dont your boyfriend get a kiss?”. Han bar sitt vanliga flin och blinkade med ena ögat. ”Go and fuck yourself. Goodnight dickhead”. Jag vände mig snabbt om och stängde in mig på mitt rum. Min tillit för Niall var så låg att det inte fanns en chans att jag skulle sova med upplåst dörr i natt. Vem vet vad han kan hitta på.

Tröttheten vällde över min kropp som om jag tagit någon droger, och det tog inte mer än några minuter innan jag låg i min säng, på väg in i drömmarnas värld.

 ~~~~~ILOVEYOUGUYSYOU`RESOAMAZING~~~~

Skuggor blockerade min syn, elaka skratt hördes i bakgrunden och hela världen gungande. Jag satte mig upp med ett ryck och kände hur min kropp darrade. Luften höll på att kväva mig och det kändes som om värmen slet bort huden ifrån min kropp. Ett skrik skar igenom luften, vilket fick mig att sätta mig upp som på ett pistolskott. Innan skriket dog ut insåg jag att det kom ifrån mig, men egna hals.

Jag ställde mig upp ifrån sängen och andades chockat in när jag kände hur allting rasade. Det var förmodligen all förvirring och rädsla under dagen som tillförde oron som vilade i min kropp. Innan jag visste ordet av det svämmade mina ögon över med tårar. Paniken ifrån mardrömmen jag haft satt kvar inom mig, trots att jag inte kunde minnas vad jag drömt. Mitt minne var ett enda stort moln, allting var suddigt.

Jag drog en hand igenom mitt hår och försökte att få ner min puls, men blev avbruten när en knackning hördes ifrån min dörr. Det enda som hördes var mina skakiga andetag samtidigt som jag låste upp dörren . Jag hade förväntat mig mamma eller pappas oroliga miner, men i stället stod den blonda killen som fick mig hjärta att rusa av alla möjliga anledningar där.

Niall tittade på mig med förvånade ögon och tog in synen framför sig. För första gången någonsin så kände jag en längtan efter att få vara i hans famn.

”What happened?” frågade han förvirrat och klev in i rummet. Han stängde tyst dörren efter sig och kliade sig sedan på hakan. Jag skakade på huvudet, oförmögen att bilda ord och sträckte hjälplöst ut armarna. Det må se patetiskt ut, men allt jag ville var att känna mig trygg. En varm känsla fyllde mig när jag kände Nialls breda armar runt min kropp. Effekterna den här killen hade på mig var sjuka.

Jag lutade huvudet mot hans bröst och tog flera djupa andetag, vilket lyckligtvis gjorde att min puls sänktes. ”What happened?” viskade Niall oroligt och strök en hand över mitt hår.

”Ni-nightmare” sa jag hest och lät mina händer gripa tag i T-shirten Niall bar.

”You.. would.. Do yo want me to sleep in here, with you?” frågade han sedan och började sakta gå bak mot sängen.

Jag var för trött för att tänka, för trött för att fatta ett klokt beslut.

”Yes please, don´t leave me”

 

---

Okej så posetivt är att det är ett extra långt kapitel, negativt är att jag inte orkar läsa igenom det...

 

Jag hoppas att ni tycker om det i alla fall, och att ni vet hur mycket jag älskar er. 

15 kommentarer till nästa ;) xx