REBECCAS POV

Jag log mot Zayn och klev ut genom dörren han hållit upp. "Thanks for today, it's really nice to just take a coffee and talk after working" sa jag och hängde min väska över axeln. "I can only agree. I just gotta ask, where is Vanessa? She told me that she'd be there last night, at the movie night I mean. You also told me that you were home alone this morning. She didn't show up now at work either.. And I just thought, like, you guys don't really know anyone other than us at the moment so like, I don't even know why I'm asking". Jag försökte att komma på något bra svar, men hann inte tänka vidare mycket innan någon ropade mitt namn.

"Rebecca! Babe!". Både jag och Zayn vände oss om samtidigt, och jag kunde känna hur Zayn spände sig vid synen av honom. Vid synen av Harry.
Jag bet frustrerat tag i min underläpp och såg på när han ökade farten. Varför var han här, och varför just nu?
"What are you doing here, Styles?"
Frågade Zayn argt och tog ett kliv framåt, så att han stod snett framför mig. Harry tittade på honom med höjda ögonbryn och flinade, men gav honom inget svar. I stället gick han fram till mig och lade armen om min midja. "I went to your place but you weren't there" sa han och ryckte på axlarna. Jag låtsades som att jag inte märkte Zayns mörka blickar. "And why would you go to her apartment?" Frågade han Harry och korsade armarna över bröstet. Harry log roat.

"I want to see my girl, is that a problem for you?".

"Your girl? Last time I checked she was still single and you're just a simple dick head without a fucking brain". Jag tittade grinigt på Zayn och satte en hand i pannan, det här kunde inte sluta bra. Som om Harry ville bekräfta mina tankar släppte han mig och ställde sig mitt emot Zayn.

"Yeah? You know what? Last time I checked, I was the one giving her a hickey, and you sat home being a faggot with you gay boyfriend". "Harry!" Tjöt jag upprört och grep tag i hans arm. Det var som om ingen av dom märkte att jag var där, och det skrämde mig. 
Zayn var precis på väg att öppna munnen och slänga ur sig något ännu värre, och det ville jag inte vara med om. Jag tog ett djupt andetag och ställde mig mellan dom två, mycket längre och större , killarna.

"I'll take Harry home, okay? Zayn I promise to call you later". 
Jag hatade det segrande flinet på Harrys läppar när vi lämnade platsen, men jag hatade den oroliga och ledsna blicken Zayn gav mig mer. Det gjorde ont i hela min kropp.
"So.. My place or your place?"frågade Harry och lade glatt armen om min midja. Jag skakade grinigt bort den och knöt mina nävar. ”I´m going home, I don´t give a shit where you´re going” konstaterade jag och ökade på stegen.

”Then let me drive you home, at least”. Jag tänkte över valet en sekund innan jag suckade och nickade. ”Okay then”. Harry log, ännu en gång triumferande, och började dra med mig bort till platsen där hans bil stod parkerat.

Jag skådade den svarta bilen i några sekunder innan en rynka mellan mina ögonbryn blev synlig. ”How did you afford a car like this?” frågade jag nyfiket och samtidigt oroligt när han öppnade dörren.

”I´ve got my ways” flinade han, och för en sekund började jag tvivla på om han hade stulit den. Men å andra sidan, hur skulle han ha kommit undan med det?

Jag stängde av den oroliga sidan av mitt huvud och hoppade in i bilen med honom, hur farligt kunde det egentligen vara? En bil tur skulle ju inte direkt förändra något.

Men åhå så fel du har Rebecca.

Jag tittade återigen på klockan och suckade, så här lång tid brukade det inte ta att köra hem.

Plötsligt stannade bilen och Harry stängde enkelt av motorn, ”we´re here”. Min blick drogs mot det höga lägenhetshuset och jag var rätt säker på att det inte alls var där jag bodde. ”What do you mean? You´ve been in my apartment, you know this isn´t the right place” sa jag nervöst och kände hur en kuslig känsla spred sig runt mig. Tänk om Harry var en blodtörstig mördare?

En blodtörstig.. mördare?

Fint Rebecca.

”Yeah I know, it´s my place. Vanessa left a few minutes before I went to look for you, you know” konstaterade han och öpnnade sin bildörr. Så Niall bodde också här?

”I´m not getting out of this stupid car, you told me you´d drive me home, so I´ll stay here until you´ll do what you said”. Harry himlade med ögonen innan han klev ur bilen och stängde dörren efter sig. Jag tänkte inte låta honom vinna, jag skulle sitta i den här bilen om det så var det sista jag gjorde. Bildörren på min sida öppnades och jag tittade surt upp på Harry, redo att skälla ut honom ännu en gång, men innan jag hann säga ett enda ord hade han placerat sin ena arm under mina knän, och den andra bakom min rygg.
”What are yo- Harry put me down” beordrade jag och korsade armarna över bröstet.

”Nope, and if you don´t place your hands around my neck, then it´s your own fault if you fall”. Jag tänkte över hans ord i några sekunder innan jag, extremt motvilligt, placerade mina armar runt hans nacke. Att falla till marken och skada sig vore värre än att sitta fast i hans armar..

”So..” sa Harry och släppte ner mig på marken så att han kunde låsa upp dörren, ”...here´s my apartment”. Jag tittade på honom med höjda ögonbryn och korsade armarna.

”I want to go home Harry, get over yourself” suckade jag och drog en hand igenom mitt hår. ”Let me just show it to you, then I´ll drive you home...”, han höll upp sitt lillfinger och vickade sakta på det, ”..you´ve never pinky promised before?”. Jag skakade på huvudet och höll upp min hand, som var dubbelt så liten som hans. Han log roat samtidigt som han krokade fast våra lillfingrar i varandra.

”I like your hands, they´re so small”. Jag tittade ner på våra händer och bet tag i min underläpp. Hans stora, grova händer höll mina mindre, mjuka händer i sina och vaggade dom sakta fram och tillbaka. Jag hade kunnat stå där hela dagen, men jag visste bättre.

”So, show me your apartment and then drive me home”. Harry putade som ett litet barn när våra händer särades, men räckte sedan ut handen i en kliv-in gest. Jag gjorde som han sa och gick in i den mörka hallen. Inga lampor var tända, men å andra sidan var det ju sommar, så solens ljus räckte länge.

Hallen bestod av ett litet silvrigt skoställe, en rätt smal kroppsspegel, och bredvid den en massor av krokar. Jag skådade dom snabbt innan jag bestämde mig för att luta väskan mot väggen i stället, det kändes liksom tryggare.

 ~~~~ 

Efter cirka femton minuter hade Harry visat mig varenda minimal del av hans lägenhet, och jag var mer än sugen på att åka hem. Jag ville tvätta av mig allt smink och gå och lägga mi- BOOM. Jag tittade skrämt bort mot fönstret, där den somriga blåa himlen hade ersatts med en mycket mörkare bild. Ännu en chockerande blixt lyste upp himlen, och bara några sekunder senare hördes en smäll.

När jag vände tillbaka blicken till Harry igen hade han suttit sig ner i soffan och höll tålmodigt ut en hand mot mig.

”What are you doing?” frågade jag, ”I want to go home Harry. I won´t sit down”.

”I won´t drive in this weather” förklarade han och ryckte på axlarna.
”Oh come on it´s not even raining!” tjöt jag argt, och precis i samma sekund började små regndroppar slå emot rutan. Glöm vad jag sa förresten, det var enorma regndroppar som hotade med att spräcka glaset. I alla fall lät det så i mina öron..

Harry höjde kaxigt på ena ögonbrynet och klappade på platsen bredvid mig, som om han trodde att jag redan givit upp.

”Fuck you Harry, fuck you!” fräste jag argt och vände på klacken. Jag marscherade argt ut till hallen, puttade upp dörren och smällde sedan så hårt jag kunde igen den bakom mig. Det tog inte mer än några sekunder för mig att springa ner för trapporna, och trots regnets öronbedövande ljud hörde jag att en dörr öppnades från ovanför.

Förmodligen Harrys.

Hetsiga steg hördes i trappan, men jag var redan halvvägs ut genom dörren.

Regnet piskade ner på mig och jag tog snabbt upp väskan över huvudet, så att jag åtminstone kunde se något. Allting var mörkt och regnet försämrade min syn något enormt, vart skulle jag egentligen? Jag hade aldrig varit här förut, och hade ingen aning om från vilket håll vi hade kommit ifrån.

”Rebecca? God damn it come back inside!”. Jag kunde höra Harry´s röst några meter bakom mig, men brydde mig inte ett dugg. Ett lågt ”Fuck this shit” hördes och sedan började steg närma sig.

”Becca? I´m sorry, okay? Just come back in side, you´ll get sick!” skrek han och lyckades överrösta regnet. Hans röst hade blivit hesare, och den retsamma tonen var sedan länge borta. ”For fucks sake, do you hear me?!” röt han nu och jag kunde höra att han var strax bakom mig. Jag vände mig surt om och kastade ut armarna i luften.

”WHAT?! You told me that you wouldn´t take me home, so I´ll fucking walk. You´re the one who made me step out into this cold bloody weather!” skrek jag tillbaka och kunde bara urskilja hans skugga när han klev närmre. Jag väntade på ett svar, något slags skrik tillbaka, men i stället fanns där bara tystnad. Han kom närmare och närmare samtidigt som regnet ökade. Hans normalt lockliga hår låg platt runt hans panna, hans fötter var endast täckta av ett par svarta strumpor, och han såg helt enkelt förfärlig ut.

Allting gick så fort, men samtidigt så fruktansvärt långsamt. Ena stunden stod vi och skrek på varandra, och nästa sekund stod han alldeles för nära, men båda händerna runt min midja. Han böjde sakta på huvudet och slickade sig om läpparna. Mina andetag fastnade i halsen och jag glömde plötsligt av hur man andades.

Men allting släppte samma sekund som jag kände hans raspiga läppar mot mina, i en alldeles dyngsur kyss.

Awwwwwwww Rebecca och Harry kysstes äntligen ^_^ Vad tycker ni om detta? 

Min fråga för dagens kapitel är : Vilken av Harry´s alla meningar är din favorit? ;) x

15 kommentarer till nästa! xx