Jag slängde argt av mig väskan i hallen och sparkade av mig mina skor. Ilskan bubblade inom mig och jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag slog in mammas nummer på mobilen samtidigt som jag stampade upp mot mitt rum.

”Hello?”

”Hi mum, uhm i had to go home from school earlier today. Some guy spilled his water on me and i´m soaked, so i went home. Just thought you should know” muttrade jag och klev in i mitt rum.

”Oh, are you okay? You´re not bullied, right?”

”No mom i´m not bullied, it was an acident” ljög jag och bet ihop tänderna för att inte slänga ur mig någon dum kommentar.

”It´s good of you to call me, i´ll see you home in a bit”

”Okay bye”

Jag slängde mobilen på sängen och drog av mig den blöta t-shirten tillsammans med koftan jag fick låna av Emmie. Efter ett snabbt klädbyte drog jag en hand igenom mitt hår och stirrade på klockan. Vad skulle jag syssla med i över tre timmar? Det var lika bra att göra något nyttigt när man hade tid över. Jag letade fram en varm hoodie och log åt synen i spegeln. Mina ben var klädda i ett par svarta tights, en grå stor hoodie hängde över min kropp och en halsduk gjorde mig också sällskap. Jag tog upp mobilen ifrån min säng tillsammans med hörlurarna innan jag gick ner mot hallen. Mitt humör hade lättats en aning då jag lyckats förtränga den vidriga varelsen, ingen mindre än Zayn. Jag sträckte mig efter min svarta mössa och klev snabbt i mina något varmare skor. För en gångs skull så var jag redo att möta kylan. Mina tummar klickade sig vant in på spotify och jag log smått när musiken drog igång. Jag lät min mobil glida ner i fickan på min hoodie innan jag greppade tag i vantarna och gick ut. Rökmoln bildades efter varje andetag jag tog och marken knastrade lätt under mina fötter. För att vara i början av November så var det helt okej kallt ute. Jag körde ner händerna i fickan på min hoodie och nynnade till musiken. Det var den enda avkopplingen som funkade när det kom till mig. Den enda gången jag kunde koppla bort mig själv helt var när jag var ute, ensam med musik.

~~

Jag lade ner mobilen i fickan igen efter att ha svarat på mammas sms. Precis som vilken förälder som helst blev hon orolig när jag inte var hemma, då jag tidigare ringt och sagt att jag skulle vara det. Hemma, alltså. Min blick gled upp mot den numera mörka himlen och en rysning for igenom min kropp när mörka moln seglade sig in över London. Jag ville helst undvika att bli genomblöt två gånger under samma dag, förkylningen jag skulle få lär ju inte bli kul. Jag tittade mig omkring i området jag promenerat in i och såg en gata mellan två av husbyggnaderna. Om jag tog den här vägen så skulle jag vara hemma mycket fortare, och i sådana fall slippa att bli dyngsur. Jag knöt mina nävar, höjde musiken och satte raskt av in mot den mörka gränden. Den var mycket längre än vad jag trodde att den var, men vad var det för vits med att vända tillbaka nu? Jag ökade på stegen ytterligare när jag såg lyktstolparna som lös på andra sidan av gränden, där den breda vägen skulle befinna sig. Mina fötter klapprade ivrigt mot stengolvet och min puls var uppe i varv. En svart skugga rörde sig plötsligt vid sidan av mig och jag fick panik. Jag lät mig själv börja springa, men hann inte långt förrän en främmande arm fångade upp mig i sin famn. Ett högt och gällt skrik for ur mina läppar i samma sekund som främlingen ryckte ur hörlurarna ur mina öron.

”Now now, what are a pretty girl like you doing in an alley like this, at this time?” viskade han hest och hans andedräkt var något utav det värsta jag stött på. Jag skakade förtvivlat på huvudet, alldeles för rädd för att röra en muskel. Mannen släppte sakta ner mig på marken igen, men höll fortfarande ett järngrepp runt min midja. Jag försökte att bända upp hans arm samtidigt som jag försökte att hålla tillbaka tårarna, som plötsligt tryckte på under min ögonlock. Mannen grymtade argt och greppade tag i mig igen, för att den här gången drämma in mig i stenväggen bakom oss. Mitt bakhuvud slog i väggen med en hög smäll och jag såg sakta hur svarta stjärnor bildades runt omkring mig. Mina tänder skakade och jag försökte att trampa mig själv på tårna för att hålla mig vaken. Det var fortfarande suddigt framför mina ögon. Mannen lutade sig närmare och lät sina läppar snudda vid den lilla bit hud som syntes ovanför hoodien. ”Let´s take this off, yeah?” mumlade han sluddrigt och tog tag i kanten av min hoodie. Paniken tog ännu en gång över mig och jag slog bort hans händer. ”Don´t you dare!” fräste han och sekunden senare såg jag ännu en gång svarta stjärnor. Min käke värkte något fruktansvärt och först nu insåg jag vad som hade hänt. Han hade slagit mig.

Min kropp skakade allt mer och mer och det blev inte bättre när han slet loss hoodien ifrån min kropp. ”No, please” viskade jag hest och försökte ännu en gång att få bort honom ifrån mig, vilket ledde till att jag fick en till smäll. ”Shut up” muttrade han och fortsatte att kyssa min hud, som om det var sista gången han någonsin skulle vara nära en kvinna. Tårarna började tyst sippra ner för mina kinder medan mannens händer fann mina höfter. ”No!” skrek jag hysteriskt och drog impulsivt upp knät. Ett förfärligt plågsamt läte kom ifrån mannens håll och jag såg det som min chans. Mina spagetti svaga ben lyckades få upp farten, skulle jag klara mig ifrån honom? Just som hoppet började byggas upp inom mig grep samma främmande hand tag i min arm.

”You son of a bitch, you´ll regret that baby, oh my you will regret that”, hans arga min gick över till ett äckligt flin och jag rös. Han snurrade runt oss och knuffade mig in mot väggen, och en hög smäll ljöd igenom området. En tjock vätska rann ner längs mitt ögonbryn och jag förde yrt upp handen till min panna, som vid det här laget var iskall. Smärtan kom först efteråt. Jag skrek rakt ut i samma sekund som mina fingrar nuddade det djupa jacket där min lugg vanligtvis brukade hänga. Den tjocka vätskan var ingen vätska, det var blod. Mannen fick plötsligt ett avlångt ansikte medan jag försökte att hålla mig på benen.

”Aw baby, gonna faint for me? Let me have some fun with you when you´re not awake, yeah?” skrockade han och tog ett hotfullt steg mot mig. Jag sjönk ihop mot den kalla väggen och kände hur jag skrapade upp både armar och rygg genom den tunna tröjan jag burit under hoodien. Just nu brydde jag mig inte. Världen snurrade runt omkring mig och smärtan ifrån min panna gjorde att jag inte kunde tänka ordentligt. Mannen grep tag i mig igen och försökte att lirka upp tröjan ifrån min kropp, men hans grepp lossnade några sekunder senare. Ännu en skugga kom emot oss och den främmande mannen röt argt. Skuggan rörde sig i snabbare tempo och började sakta smälta ihop till en svart massa. Mannen och skuggan gick ihop till en och innan jag hann tänka ett steg längre så blev allting svart.

 

Zayn´s point of view

Jag slängde iväg cigaretten och blåste ut den vita röken i mörkret. Gatorna låg som vanligt i en dödlig tystnad, vilket de brukade göra vid den här tiden. Patetiska idioter som inte vågar vara ute så här sent. Jag sparkade till den frusna asfalten och körde ner händerna i fickorna på mina jeans. Mina fötter var på väg att svänga höger, bort mot min och Niall´s lägenhet när ett gällt skrik skar igenom natten. Jag svängde runt på stället och satte av i motsatta riktningen, bort mot ljudets källa. Det var inte så att jag brydde mig om att någon blev skadad, tro mig jag var oftast den som brukade skada människor. Det som störde mig var att någon hade kommit in i vårat område för att stöka till det, något vi alltid får skulden för. Jag kikade runt hörnet in mot den mörka gränden, där jag trodde att ljudet hade kommit ifrån. Just som jag var på väg att gå tillbaka ljöd en pipig röst en bit in i mörkret.

”No please”, följt av något som lät som ett slag. Jag klev försiktigt närmare gestalterna som stod i mörkret och kände ilskan stiga inom mig. Det här var vårt område, och det borde alla sådana här typer veta om. Personen som var intryckt mot väggen gled ner till marken och mannen verkade nöjd med vad han gjort. Han sträckte sig efter hennes tröja och försökte på något klumpigt vis få av den. ”Get off her” muttrade jag grinigt, i hopp om att slippa bråka. Mannen vände sig förvånat om och klev ut ur mörkret, så att månens ljus träffades hans kropp. Han såg ut som en typisk alkoholist, desperat efter någon att ha sex med. ”and who the hell are you?” flinade han, alldeles för berusad för att kunna stå rakt.

”Just get the fuck away from here” röt jag argt och tog ett hotfullt steg mot honom. Han skakade irriterat på huvudet och höjde sin knytnäve, men alldeles för långsamt. Jag grep enkelt tag i hans hand och vred runt honom, så att han stod med ryggen mot mig i ett låst grepp. ”Listen to me and nobody will get hurt, okay?” morrade jag och kände hur mannen sakta krympte framför mig. Jag släppte greppet och såg honom rusa ut ur den mörka gränden, förhoppningsvis för att aldrig komma tillbaka. Ett gnyende ljud lät ifrån mörkret och det var inte förrän då jag kom ihåg att det faktiskt fanns en till person med. Med en trött suck gick jag in i mörkret och kisade med ögonen. En skugga låg livlöst på marken och ju närmare jag kom, desto mer kände jag igen henne. Samantha. Hur i halva världen hamnade hon här? Jag fångade upp hennes livlösa kropp i min famn och bar henne ut ur gränden. ”Samantha? Samantha are you with me?” frågade jag högt och skakade lätt på hennes kropp. Ett jack blödde öppet ifrån hennes panna och hon var täckt i smuts och blod. Hade jag inte känt hennes hjärtslag så skulle jag gissat på att hon var död. Jag ökade på stegen och skyndade mig tillbaka till min lägenhet.

Utan några armar tillgängliga var jag tvungen att dra upp knät för att klicka på knappen som ringde upp till lägenheten jag bodde i. ”Yeah?”, Niall´s hesa röst tydde på att han förmodligen hade somnat. ”Open up and get down here, i need your help” grymtade jag tröttsamt och tog ner knät igen. Det tog inte längre än fem minuter innan en sömndrucken Niall stod på andra sidan dörren i bara mysbyxor. Hans ögon blev större när han såg vad jag hade med mig och i ett snabbt svep öppnade han dörren till yttervärlden.

”What the fuck did you do?”.

 

---

ahmygooooood LIKE DID THAT JUST HAPPEN O.O

 

14 kommentarer till nästa! ( Torsdag )

 

 

 

 

 

Det var måndag igen, vilket innebar skola i fem dagar fram över. Något jag inte direkt såg fram emot. Jag skyndade mig fram igenom korridoren och försökte att stänga ute de brinnande blickarna. Rykten spred sig snabbare än lössen på den här skolan och just nu kändes det som om hela världen visste om vad som hade hänt. Folk viskade bakom min rygg, omedvetna om att jag hörde allt dom sa.

”That´s her”

”She slept with zayn”

”They kissed”

”They had sex in the corridor”.

Jag rynkade äcklat på näsan och skyndade mig förbi de irriterande eleverna. En svag lättnad for igenom min kropp när jag såg dörren intill matsalen, en lättnad som försvann lika snabbt som den kommit. En hög smäll ljöd igenom korridoren och det blev dödstyst. Zayn och hans två kompanjoner klev ut ur klassrummet närmast matsalen och flinade åt de skrämda eleverna. Den ena av dom hade blont hår med en brun utväxt. Hans nacke visade upp en tatuering som sträckte sig ner under materialet på sin hoodie och han han hade flera piercingar i ansiktet. Näst intill honom gick en brunett med ruffsigt hår. Den öppna halsen på hans t-shirt avslöjade en hel del tatueringar, och precis som den blonde så hade han här också piercingar i ansiktet. Jag svor lågt för mig själv och gjorde mig så liten som möjligt bakom vem det nu var som gick framför mig. Min blick var fastklistrad i marken och jag försökte gömma mig bakom mitt hår. Plötsligt stannade allt upp och jag slog huvudet i något, eller i någon. Jag tittade förvånat upp och rynkade på ögonbrynen när jag såg hans bruna ögon.

”Get out of my way, bitch” röt han argt och all nervositet rann ur min kropp. Det var ju han som ställde sig framför mig? ”You´re the one who walked in front of me, so it´s you who should move” sa jag envist och korsade armarna över mitt bröst.

”Exscuse me? Do you even know who i am?” frågade han med ett retsamt flin och böjde sig ner, då han var mycket längre än mig. ”Yep, you´re an ass” svarade jag simpelt, vilket fick hans blonda kompis att skratta.

”Shut up Niall” fräste Zayn irriterat och lutade sig ner mot mitt öra. Så det var Niall han hette? Zayn tog tag i mitt hår och föste undan det ifrån den ömma huden. Jag försökte att schasa iväg hans hand, men misslyckades. Hans kompis, vid namn Niall, klev upp bakom mig och innan jag hann reagera var mina armar fast i hans grepp bakom min rygg. Zayn fnös besviket när han såg det tjocka lagret av brunkräm jag använt för att försöka dölja sugmärket.

”Aw baby why did you do that? It looks so good on you and besides, it shows everyone that you´re mine” flinade han och drog tummen över den ömma huden, utan att bry sig om att jag fick ont. Jag försökte att rycka loss mina armar från Niall´s grepp, vilket jag lyckades med. Något Zayn genast märkte och placerade därför en hand vid min svank. Han lät sina läppar ta kontakt med den redan ömma huden och min kropp skrek av ilska. Hans hand vandrade ner och grabbade tag om min rumpa, fullt medveten om att alla i hela korridoren kunde se oss. Jag knuffade så hårt jag kunde bort Zayn ifrån mig själv och skyndade förbi honom.

”You´re disgusting Zayn!” skrek jag ilsket och smällde upp dörren in till matsalen. Elever vred sina blickar mot mig och lika så mina kompisar. Felicia räckte upp handen för att visa vart dom satt, men sänkte den förvånat när hon såg min ilskna min.

”Woah what happened to you?”. ”Zayn happened” fräste jag och drog en hand igenom mitt hår. ”again? What did he do this time?” ”He´s acting like a fucking dick and like that´s not enough he touched my bum!” muttrade jag argt och fortsatte att dra en hand igenom mitt hår. ”Sama..” började Emmie men jag fortsatte att babbla.

”He´s a freak, i swear to god he´s a psycho and i´ve never hated anyone as much as i hate him..” någon knackade mig på axeln och jag vände mig argt om ”..what?!”. Jag tystnade i samma sekund som jag mötte hans ögon.

”What the fuck do you want?!”, jag höll på att svimma av ilska. ”You know that i want you baby, but right now i´m going to eat my lunch at your table” sa han simpelt och slog sig ner bredvid mig. Jag stirrade på honom med vidöppna ögon. Är han på riktigt?

”Are you serious?” frågade jag chockat och fick gripa tag i bordskanten för att inte kasta mig över honom. ”Why wouldn´t i be?”. Innan jag hann svara så gjorde två välbekanta röster oss sällskap. Niall och den brunhåriga pojken, som jag inte visste namnet på, slog sig ner bredvid oss. ”Hello ladies” sa pojken utan namn och lät blicken glida fram över oss. Jag vred mig obekvämt på stolen när hans blick dröjde kvar vid mig.

”Louis stop staring, you know she´s mine” varnade Zayn snabbt som tydligen sett att Louis hade stirrat på mig. Så Louis var hans namn? ”I´m sorry mate, she just look so delicious” flinade han och stötte sig armbåge mot Zayns.

“I know, i´d rather eat her as lunch” skrockade han och blinkade åt mitt håll. Jag ställde mig äcklat upp ifrån stolen. ”You´re disgusting Zayn, fuck you” fräste jag argt och försökte sträcka mig efter min bricka. Niall skrattade vid Louis sida och höjde gillande på ena ögonbrynet. ”Wow girl you know how to get in trouble” flinade han innan han återgick till sin mat. Jag tänkte precis fråga vad han menade, men hann inte längre innan Zayn tog tag i sitt glas. Allt gick så fort men samtidigt så extremt långsamt. Han hällde vattnet över mig och vände sig sedan om för att ge Louis en high-five. Min tröja blev sakta genomskinlig på grund av vattnet och jag var väl medveten om att i stort sett hela matsalen stirrade på oss. Alexandra reste sig snabbt ifrån bordet och systrarna följde med.

”let´s go” viskade hon och vi skyndade oss alla fyra ut ur den numera skrattande matsalen. ”Here you go”, Emmie räckte över sin kofta och jag drog den tacksamt runt min bara överkropp. Min vita t-shirt var inte längre något klädesplagg utan bara något genomskinligt som satt fastklistrat mot min hud.

”I´m going home, i don´t have any important lesson today and i won´t stay here in this. Thank you for helping me” suckade jag och tog ut min väska, samt min jacka ur skåpet. Alexandra drog in mig i en snabb kram och Felicia och Emmie härmade henne strax där efter. Jag vinkade hejdå till dom inan jag vände på klacken och gick ut ur skolans byggnad. Kylan slog emot min blöta kropp och jag drog jackan tätare kring mig själv.

Jag hatar dig Zayn

---

Kapitel 4 damer och herrar! Det är lite kort, i know men det kommer ett längre kapitel i morgon!

Vad tycker ni? ^^ 10 kommentarer till nästa! xx

 

 

 

 

Faith är den perfekta, bortskämda dottern som flyttar till London från New York då hennes pappa flyttat sin verksamhet. Hon är denna oskyldiga lilla 18 åriga flickan med föräldrar som ger henne vad som helst men som knappt bryr sig om vad hon har att säga. När hon väl kommer till London träffar hon nya kompisar i skolan med vissa bättre egenskaper och hemlisar än andra. Det är när killgänget Harry Styles, Niall Horan, Liam Payne, Zayn Malik och Louis Tomlinson kommer in i bilden som allting börjar att ändras. När Faith flyttade till London hoppades hon på att hon äntligen skulle få bli fri från alla bekymmer, men tvärtom blev det då två av killarnas tjejer blir vän med henne. De gör så att hon blir dragen in i våld, droger och olagligheter som polisen aldrig får reda på.

Jag vinkade hejdå till Felicia och Emmie innan jag vände mig om mot Alexandra.

”So, what´s your plans for the weekend?” frågade jag och gav henne ett finurligt leende. ”I don´t really have any plans, besides buying Ben&Jerry, i haven´t bought a single one for like two months, and that´s bad” stönade hon och släppte fram ett högt skratt. Jag lutade mig mot skåpet bredvid henne och höjde på ögonbrynen.

”Want to sleep at my place? I heard mum and dad talk yesterday, they´re going out of town this weekend so i have the whole house for myself. You know that i´m afraid of the dark so i´m basically forcing you to sleep at my house. In my room. In my bed even”, jag vickade retsamt på ögonbrynen innan vi båda bröt ut i ett högt skratt.

”I´d love to sleep at your place, but we need to go by my house, i have to pick up a few things of mine”. Jag nickade och krokade arm henne så fort hon var klar. Korridoren var inte lika full men det var fortfarande massor av elever kvar på skolan. Ena sekunden så gick jag skrattandes bredvid Alexandra, och sekunden senare stod jag upptryckt mot ett skåp. Jag öppnade mina ögon som automatiskt hade stängts och greppade i panik tag i händerna som hade ett dödsgrepp runt min hals. Omänskliga ljud for ur min kropp och jag kämpade för livet för att komma ner på marken, då jag konstigt nog svävade några centimeter över den. Mitt hjärta slog fortare än det någonsin gjort förut och chocken tog över min kropp. Zayn tonade upp sig framför mig med sitt äckliga leende. Han släppte greppet om min hals och jag föll handlöst ner på marken. Eleverna i korridoren och likaså Alexandra var chockade över scenen framför dom, men inte lika chockade som jag själv var. Jag hostade frenetiskt och kippade efter luft. Vad var det precis som hände? Zayn tog tag i min arm och lyfte upp mig på fötter innan han ännu en gång pressade min kropp mot skåpen. Han höll fast mig genom att trycka sin kropp mot min och böjde ner huvudet mot min hals.

”St..stop” fräste jag skrämt men hissnade samma sekund som hans tänder tog kontakt med min hud. Jag grep tag i hans hoodieklädda kropp och försökte trycka honom ifrån mig, ett dåligt försök från min sida. Han tryckte sina höfter mot mina upprepade gånger och torterade min hud med sina numera sylvassa tänder. Efter ett par minuter av tystnad från alla elever, skrämda läten från mig och morrande ifrån Zayn släppte han taget och såg mig falla ner till marken. ”I´ll see you around baby”, han blinkade med ena ögat innan han vände sig om och gick där ifrån. ”Freak” muttrade jag surt och tog tag i Alexandras hand.

”Better watch that mouth of yours, and as long as you don´t offer anything it might as well stay shut” hojtade han överlägset och smällde upp dörren till kvarsittnings salen. Ett ilsket läte lämnade min kropp och jag drog frustrerat en hand igenom mitt hår. Hennes ögon var uppspärrade och hon drog snabbt in mig i sin famn. ”What the fuck did just happen?” fräste jag, fortfarande helt rasande.”I think he just tried to choke you, and then give you a hickey..” mumlade hon och jag fnös. ”I know what happened, but i mean who the hell does he think he is?!”. Jag backade undan ifrån Alexandras famn och blängde bort mot klassrummet Zayn försvunnit in i. Ilskan vräkte sig fram igenom min kropp och jag var så arg att jag skakade. Vem gör så här? Alexandra böjde sig ner för att plocka upp min väska, som tidigare åkt i golvet, och tog tag i min hand. Hon drog mig ut genom korridoren.

”Oh comon don´t you have anything to do nowdays?!” muttrade hon åt eleverna som fortfarande stirrade på oss. De flesta valde att ignorera henne och fortsatte att slänga alla sorters blickar åt vårt håll, bara en del återgick till det dom gjorde förut. Vi skyndade oss ut över skolgården och bort mot parkeringen.

Jag vred om nyckeln i motorn och kände hur bilen vaknade till liv under oss. ”Let me see your neck” sa Alexandra innan jag hann backa ut ur parkeringsplatsen och sträckte sig över till mig. Jag lade bak mitt hår och lät henne utforska den misshandlade huden på min nacke. ”You better wish that´s gone when your mum´s home. She would freak out, and not to mention your dad..” muttrade hon och lät sedan mitt hår falla tillbaka på rätt plats. ”It´s that bad?” mumlade jag och backade ut från parkeringsrutan. Alexandra hummade till svars och lutade sig tillbaka i sätet. ”But what i don´t understand is why he did it”, sa hon och satte sig upp igen. ”I met him yesterday, just before i drove home..”

”You met him?!” ”Shuch and listen, he came up behind me and told me that he would make my life a living hell. But if he meant that he´s going to attack me in the corridors every now and then, I guess I just have to tell a teacher and then hope that he´ll give up” sa jag och ryckte på axlarna. ”He´s not the type who gives up Sam” skrockade Alexandra och sträckte sig fram efter att sätta på radion.

 

~~~

 

”So what, he pushed you against the lockers and kissed you? Oh god that´s so hot” skrattade Felicia överlyckligt och klappade ihop händerna på andra sidan skärmen.

”Hot? He almost choked me and then gave me a hickey, against my own will! That´s not hot!” fnös jag och rullade över så att jag låg på rygg. Jag böjde huvudet i en konstig riktning så att jag såg skärmen upp och ner. ”Say what you want, i think it´s hot” flinade Felicia. Jag lät ett tröttsamt stön flyga ur min mun innan jag skrattade. ”You´re crazy Felicia” mumlade jag och satte mig upp i sängen. ”We need to go know, i´m going to force Sam here to watch The Bodyguard, so wish us good luck!” tjöt Alexandra glatt och stängde dörren efter sig. I famnen hade hon en skål med chips, och i skålen var det även två Ben&Jerry glassar. Jag smackade längtansfullt med läpparna och sa hejdå till Felicia.

”If i start crying then it´s your fault, and i will never ever and i mean never watch a movie with you again. Okay?” sa jag retsamt och knuffade lätt Alexandra i sidan. Hon lutade sig tillbaka mot väggen och tog upp sin glass. ”Who knows... ” hon såg min blick och fnittrade ”Okay i promise, you won´t cry”.

 ~

”You´re a liar!” tjöt jag gråtandes och vred tillbaka blicken till teven där eftertexterna nu rullade. Alexandra skrattade hysteriskt vid min sida, något som smittade av sig super fort. Jag la armarna runt min mage och föll dubbelvikt framlänges i sängen.

”You know i get hysterical when i cry to movies, why would you do that to me?” grät jag och kippade efter andan. Alexandra släppte fram ett högt tjut innan hon försvann ner över sängkanten. Jag tittade förvånat efter henne i några sekunder innan hennes glada skratt ekade i rummet. ”Oh my god are you okay?”, skratten dämpade sig inte och jag höll själv på att ramla över kanten. Hon låg på rygg med tårar forsandes ner för hennes kinder. Hon höll sig själv för magen och försökte att lugna ner sina hysteriska skratt. ”Take a deep breath” fnissade jag och uppmanade mig själv till att göra lika dant. Slutligen lyckades vi lugna ner oss och jag hjälpte henne upp i sängen igen. ”Oh god you´re crazy girl” fnittrade hon och drog händerna över sina numera blöta kinder.

”Me? Crazy? What about you?” flinade jag och dök ner under det varma täcket. Alexandra fnissade i mörkret och kröp ner under täcket bredvid mig. ”goodnight girl” viskade jag, ur trött efter skrattattacken vi precis haft och vände mig om. ”Goodnight Sam..”

Jag njöt av värmen som tog över min kropp och slöt ögonen. Det sista jag såg innan sömnen tog över var Zayn´s mörka ögon.

 

---

Det blev ett dramatiskt/fördröja tiden kapitel haha. Snart drar dramatiken igång på riktigt så håll fast i stolarna! 

10 kommentarer till nästa kapitel (: x

Jag har fått en del frågor om länkbyten osv osv, så jag tänkte göra ett långt inlägg med massoooor av länkbyten på lördag! Vill du göra ett länkbyte? Följ då instruktionerna nedanför!

 

 

1. Spara bilden nedanför och kopiera länken : http://www.youtube.com/watch?v=yf4dYMXJ_mY

 

 

 

Jag svalde ner den enorma klumpen i min hals och försökte få mina händer att sluta skaka. Zayn´s andedräkt fläktade vid mitt öra och jag bet skrämt tag i min läpp.

”Turn around” morrade han bestämt och jag vände mig sakta om. Min blick var fastklistrad på hans skor och jag svalde ännu en gång ljudlöst när jag såg hans sönderrivna jeans.

”Look at you, prettier than you were before” skrockade han, fortfarande med en dämpad röst. Jag tog mod till mig och kikade försiktigt upp på hans ansikte. Vad jag såg chockade mig. Den unga pojken som jag fick avstängd var borta, det gick knappt att känna igen honom. Hans hår var längre, det korta skägget prydde hans starkt markerande käke och hans ögon var brunare än någonsin. Hans läppar var spruckna, hans andredräkt stank rök och en blandning av alkohol. ”Wh..what do you want?” frågade jag och försökte innerligt att lugna ner mig själv.

”What i want?” flinade han retsamt i samma stund som två skuggor klev ut i bakgrunden. ”I want you baby. You got me suspended and just as i told you one year ago, i´m here to make your life a living hell”. Hans ord fick min kropp att frysa till is. ”What do you mean?” frågade jag osäkert, rädd för vad som skulle kunna hända. ”You´ll find out, i promise you” skrockade han och lät ett elakt flin pryda hans ansikte. De två skuggorna skrattade med honom innan en av dom tog upp en cigarett och började röka. Jag rynkade oförberett på näsan och tittade återigen på Zayn. Han snurrade runt mig så att min rygg var pressad mot hans bröst. Mitt hjärta slog fortare än vad det någonsin gjort förut när han lutade sig närmare. Hans läppar snuddade huden under mitt öra innan han nafsade på min öronsnibb.

”I´ll see you tomorrow..” viskade han med sin hesa röst och backade undan. Jag vågade inte titta bakåt utan drog snabbt upp dörren till min bil och hoppade in i framsätet. Zayn stod lutad mot bilen bredvid min och skrattade högt åt något som den rökande killen sa. Jag stoppade i växeln och backade snabbt ut ur parkeringsrutan innan jag satte gasen i botten och körde hemåt.

Min puls var fortfarande hög och chocken satt fortfarande kvar i mig när jag klev ut ur bilen på vår uppfart. Det lös välkomnande i alla fönster och jag bad mig själv att hålla masken tills jag kom upp till mitt rum. Mamma öppnade ytterdörren och log varmt mot mig.

”How was your day?” frågade hon glatt och stängde dörren efter oss. Jag hängde av mig jackan och tvingade på ett leende. ”Good, a bit boring as usual but hey, it´s school”. Lättnaden vällde över min kropp när mamma skrattade och försvann sedan in i köket. Jag hängde väskan över axeln och skyndade mig upp för trappan till mitt rum. Ljudet ifrån när dörren stängdes fick min mask att spricka. Jag slog mig skakandes ner på sängen och höll snabbt en hand ifrån munnen. Den senaste halvtimmen kändes som ett stort suddigt moln, men mitt ibland allt såg jag Zayn´s breda flin. Den elaka glimten i hans ögon och makten som cirkulerade runt honom. Jag blängde på den stora klockan som tickade på väggen och såg samtidigt att den var strax efter halv sex. Med trötta och en aning skakiga ben reste jag mig ifrån sängen igen och gick bort till det lilla badrummet i mitt rum. Jag låste noga dörren efter mig och klev snabbt ur kläderna som täckt min kropp under dagen. Gåshuden spred sig över min kropp när jag klev in i duschen och jag skyndade mig med att höja värmen på vattnet. Ångan spred sig runt omkring mig och den lilla spegeln som satt över handfatet blev snabbt immig. Jag slöt ögonen och lät det varma vattnet sippra ner längs med min kropp, allt för att försöka lugna ner mig själv igen.

Jag drog handduken tätare kring min kropp och gick bort till byron med alla mina kläder. Mina händer famlade vant efter ett par underkläder och min pappas t-shirt, samt mina gråa mysbyxor. Så fort jag hade klädesplaggen i handen bytte jag osmidigt om och hängde slutligen upp handduken på kroken inne i badrummet. Jag satte upp mitt blöta hår i något som skulle föreställa en knut och drog händerna under ögonen. Mitt smink var borttvättat och jag kände mig ren och fräsch. Med en djup suck gick jag över till min säng igen och drog med mig min macbook ifrån skrivbordet. Mina fingrar skrev vant in mitt lösenord innan jag gick in på tumblr, sidan som mer eller mindre tagit över mitt liv. När ingeting intressant hade fångat mitt intresse på över tio minuter stängde jag ner datorn igen och la mig raklång på sängen. Jag slöt ögonen och knöt händerna över magen, lika bra att sova bort tiden innan middagen är klar..

Jag satte mig upp med ett ryck och hörde det höga mullrande ljud min mage gav ifrån sig. Hur länge hade jag sovit egentligen? Jag drog en hand igenom mitt hår och gnuggade bort sömnen ifrån ögonen. Min blick gled upp mot klockan på väggen och jag drog förvånat efter andan. Den var fem på morgonen, hade jag sovit sedan klockan fem igår? Varför väckte inte mina föräldrar mig när middagen var klar? Jag var alldeles för pigg för att kunna somna om och satte mig därför upp i sängen. Jag drog datorn närmare mig och placerade det varma föremålet i mitt knä.

”yay for waking up early... Ugh”, tweetade jag  innan jag övergav twitter för att återigen gå in på tumblr.

”Honey? It´s time to get u... oh”, mamma stod i dörröppningen och tittade på mig med höjda ögonbryn. Jag log mot henne och drog en hand igenom mitt mörkröda hår.

”you´re never up this early, who are you and what have you done to my daughter?” skrattade hon skämtsamt och jag himlade med ögonen. ”I woke up at five, since someone, not to mention any names but i´m ppretty sure it was mum, forgot to wake me yesterday. So here i am, full of energy”. Nu var det hennes tur att himla med ögonen. ”I tried to get you up, but you ignored me so I let you sleep” , hon log snabbt innan hon sköt igen dörren och gick ner för trappan. Jag blängde på klockan ännu en gång som sakta tog sig framåt. Det var en hel timma kvar innan jag började och jag var uttråkad till döds. Det fanns bara en sak kvar att göra och jag kunde knappt tro att jag var på väg att göra det här. Jag skulle åka till skolan tidigt för att plugga. Ugh.

Mamma tittade upp på mig när jag klev ut i hallen och passerade vardagsrummet. ”Where are you going? Your first lesson doesn´t start yet” frågade hon misstänksamt och reste sig ifrån soffan. ”Woah stalker much?” flinade jag och tog på mig den något tjockare höst jackan. Mamma höjde på ena ögonbrynet och lutade sig mot väggen. ”I´m going to study before i start, i have nothing to do anyway” muttrade jag och hängde väskan över axeln. ”Okay, drive safe and try to not do anything stupid”, mamma gav mig en lätt klapp på rumpan medan jag gick ut på trappen. Jag blängde retfullt på henne innan jag skyndade mig över den frostiga gräsmattan och bort till min lilla bil. Det var aldrig någon elev på skolan vid den här tiden, så borträknat från lärarna så var den helt öde. Motorn drog igång med sitt skrovliga mullrande och jag backade stolt ut från vår uppfart. Asfalten var hal på vissa ställen ifrån den kalla natten och jag höll ett bestämt grepp om ratten. Solen tittade fram bakom trätopparna och bortsett från det kyliga vädret var det rätt fint ute. Jag parkerade bilen utanför skolan och stängde av motorn. Marken knastrade lätt under mina fötter och jag drog fruset händerna mot varandra för att få upp någon sorts värme.

Skolan var knäpptyst förutom skrapandet från stolarna uppe i lärarrummen. Jag skyndade mig bort till mitt skåp och hängde av mig ytterkläderna, för att enkelt ta ut min dator ur väskan. ”What to do, what to do..” muttrade jag tyst för mig själv medan jag begav mig bort mot det tomma bordet vid sofforna. Det var oftast ockuperat av de ´populära´ personerna i skolan, så för en gångs skull får jag lov att sätta mig där. Mitt anteckningsblock gav ifrån sig ett poffande ljud när jag släppte ner föremålet på bordet. Jag slog upp sidan jag sist använde i historia klassen och läste igenom det sista vi gick igenom.

”What brings you here, this early?”. Jag tittade förvånat upp ifrån anteckningsblocket och mötte Marcel´s gröna ögon. ”Marcel! Well i had nothing to do, why are you here so early?”, Marcel gav mig en varm kram innan han satte sig ner bredvid mig. ”Harry had some detention to do, so he asked me if i wanted a drive earlier” sa han och ryckte lätt på axlarna. ”He had detention this early?” frågade jag förvånat och lät stiftet på min penna studsa mot pappret.

”Yeah he said something about a party and refused to stay over after school, so he´s here earlier”. Jag nickade fundersamt och tuggade lätt på min underläpp. ”Why?” fortsatte Marcel och tog upp sin väska i knät. Jag ryckte ännu en gång på axlarna.

”Just wondering”.

 

---

Inte ett jätte bra inlägg men jag hoppas att ni tycker om det endå (:

 

 

Nutid, 31 Oktober 2013

 

Kylan låg som ett tjockt täcke över London och jag drog fruset jackan tätare kring min kropp. Det var en hel del människor som tyckte att jag var korkad som gick i nylonstrumpbyxor och knästrumpor, men jag vägrade att ha på mig något annat. Jag begravde ansiktet i halsduken jag bar och drog in värmen mot min hud. Min blick seglade fram över skolgården och jag log brett när jag såg Alexandra och Felicia utanför entré ingången.

”Sam! Over here!” skrek Felicia glatt och viftade ivrigt med armarna. Jag himlade med ögonen åt hennes gest och skyndade mig över till tjejerna. Alexandra gömde sig under sin pälsliga luva och endast en del av hennes bruna lockar syntes innanför jackan. Hon tittade med höjda ögonbryn ner på mina bara ben.

”You´re quite stupid, you won´t have any legs left when you get home” skrattade hon och sträckte ut armarna för att dra in mig i en kram. ”Thank you moron, unlike you i look like a cow in jeans, so i´ll stay with these” flinade jag och nickade mot hennes långa vackra ben. Hon fnös lätt åt mig innan ett leende visades över hennes läppar.

”Well ladies, shall we go in? I don´t want to spend my day outside, and i don´t think my mother would appreciate me cutting school” sa Felicia och drog en hand igenom sitt blonda hår. Hennes blåa ögon lös upp i den kalla kylan och hennes svaga drag med mascara fick dom att bli ännu blåare. Jag nickade åt hennes mening och vände mig om för att dra upp dörren in till den långa korridoren. Vi gick på rad, alla tre upptagna med att inte ramla omkull bland alla elever. Våran skola verkar ha hur mycket pengar som helst, då vi hela tiden köper in onödigt material, så varför inte spendera pengar på större korridorer? Jag drog min mössa längre ner över huvudet och rätade till mitt hår medan vi rörde oss mot våra skåp. ”It´s like going through a jungle” pustade Felicia tröttsamt ut och skrev in koden till sitt lås. ”It´s even worse” flikade jag in medan jag hängde av mig jackan och tog ut mitt anteckningsblock, samt mitt pennskrin och min matte bok.

”So math, ey? Have a good time with Mr Davies” skrattade Felicia och stötte retsamt sin höft mot min. Jag himlade med ögonen och ignorerade hennes fråga. ”what´s your first lessons?”.

”Uhm, I have history” suckade Alexandra och putade lätt med läpparna. ”That´s funny, so stop complaining. I have chemistry, now that´s boring” muttrade Felicia och smällde igen sitt skåp. ”Well good luck, i´ll see you at lunch. Love you”. Jag gav dom ett tröstande leende då båda två vände sig om för att uppgivna gå till sina lektionssalar. Jag snurrade runt och började gå längs med det gråa golvet, bort mot klassrummet jag skulle spendera den närmaste timmen i. Mr Davies tittade upp ifrån sin kateder och gav mig ett smalt leende. Han drog en hand igenom sitt bruna hår, något han var äckligt stolt över, och lade upp alla papper i olika högar. Mr Davies var inte äldre än 25 år, och fick tjänsten som fast matte lärare då våran skola var i desperat behov av en. Han var väl medveten om att han såg bra ut, vilket han förstörde med sin självupptagna självsäkerhet. ”Psst, Sam!”. Jag vred lite på huvudet och log när jag såg Marcel vinka med ena handen.

”Hey there, how was your weekend?” frågade jag i en dämpad ton och lade ner min mattebok på bänken bredvid honom. Han lade ifrån sig pennan och log mot mig. ”Good, yours?” ”same”. ”Do you have something to tell the whole class?” frågade Mr Davies surt och reste sig ifrån sin kateder. Jag himlade med ögonen och vred ner blicken i matte boken igen.

 

~~

 

Min blick flög över den enorma matsalen och jag försökte att ignorera blickarna som folk gav mig. Felicia vinkade bortifrån bordet de satt vid, närmast fönstret, och jag skyndade mig dit. ”But seriously, do they want us to get sick? This isn´t eatable” klagade Alexandra surt och petade på den överkokta pastan med sin gaffel.

”You have to bring food from home you little frog, we haven´t been able to eat their food for over two years, you should´ve learned that by now” flinade Felicia retsamt men gav sitt röda äpple till Alexandra, som äcklat sköt ifrån sig tallriken. ”I guess i should, i´ll try to bring something tomorrow. Thank you for the apple” skrockade hon tröttsamt men hennes läppar gled sakta uppåt när hon bet tag i äpplet. Jag skulle precis ta en tugga av smörgåsen min mamma fixat åt mig när en välbekant röst ljöd inne i matsalen.

”Oh my god have you heard the news?!”. Felicia suckade åt sin högljudda syster, som alltid fick varenda elev att titta åt hennes håll. Hennes bruna hår studsade längs med hennes rygg men leendet som brukade finnas där var borta. ”Heard what?” frågade jag i en dämpad ton samtidigt som hon nådde fram till oss. Hon slog sig andfått ner på en stol och drog händerna över sina fräkniga kinder. ”Remember the boy who got suspended last year?” frågade hon överspelt och hennes gröna ögon lös av oro. Tjejerna visste lika väl som jag att det var jag som hade sett till att Zayn blev avstängd ifrån skolan.

”Yeah, what about him?” frågade jag nervöst och fruktade för svaret som skulle lämna hennes läppar. ”He´s back!”. Hennes mening kom ut i en viskning och en obehaglig rysning for igenom min kropp.

”Are you sure?”. Hans hesa röst ekade fortfarande inne i mitt huvud och hatet i hans blick var inget jag tidigt skulle glömma. ”Yes I saw him this morning. I´m sorry to say this but he looked like sex on legs, you should´ve seen him. All the girls drooled after him”, Emmie försvann in i sin egna värld och Felicia harklade sig retsamt.

”It seems like you´re one of them”. Hon gav sin syster en retlig blink med ena ögat och Emmie fnös generat. ”He´s hot, but i know what he did and no, i won´t fall for that bastard”.

Vi fortsatte att prata som om ingenting hade hänt, men den kyliga känslan som tog över min kropp ville inte lämna mig ifred. Han kanske inte ens kommer ihåg mig? Vi har ju alla förändrats en hel del och har jag tur så har han glömt av allt ihop. Förmodligen inte.

~~

”Good bye girls, i´ll see you tomorrow!” ropade jag över skolgården och vinkade åt Emmie,Felicia och Alexandra som började sin korta vandring hemåt. Jag gick djupt försjunken i mina egna tankar och tuggade lätt på min underläpp. Med den svarta bilnyckeln i min hand skyndade jag mig över till min bil. Det började mörkna ute och jag ville hem innan det skulle bli för sent, mamma uppskattade aldrig om jag var hemma sent. Jag stoppade in bilnyckeln i låset och vred om så att det lät om bilen när den låstes upp. Min hand greppade tag om bildörrhandtaget och jag tänkte dra upp dörren när ett par starka händer tog ett fast tag om min midja.

”So we meet again..”

 

 

---

Tada, oh my god *__*

Ska försöka ladda upp nästa kapitel i morgon, men annars kommer det senast på Torsdag! xx

 

 

 

 

 Visst känns det tomt utan Melanie och Niall? Det känns som om jag fortfarande har massa kapitel att skriva, det är lite skumt haha. Jag tänkte hur som helst dela med mig av lite information om min nya novell!

 

Jag kommer behöva lite tid att dra igång novellen, alltså skriva åt minstone ett par kapitel, fixa design osv. 

Allt som allt skulle jag tro att jag kan börja uppdatera igen nästa helg (:

Men för att kunna göra detta så kommer jag behöva just din hjälp angående karaktärerna!

 

Huvudkaraktären kommer att vara rätt kort och ha tandställning, men resten är blankt.

Hur tycker du att hon ska se ut? Inte för detaljerat med hårfärg? ögonfärg? Fräknar ? Smilegropar? osv osv

 

Jag har inte bestämt hur många jag ska ha med som biroller, men om du är intresserad av att få vara med så:

 

*Beskriv dig själv som person, humör, beteende osv.

Jag kommer att väla personen som låter mest intressant och inspirerar mig mest med sin text (:

 

”Hello!” ropade jag samtidigt som jag hängde av mig den blöta jackan.

”Hi love, how was your day?” frågade Niall glatt och kom gåendes ifrån köket. Han borstade lätt av händerna mot sina gråa chinos. ”Amazing, our boss took us out to eat lunch at this really expensive restaurant, she told us that we´d done a great work and so on. I had really fun” skrattade jag och satte upp mitt hår i en lös knut. Utan att bry mig vidare mycket om hur jag såg ut gick jag fram till Niall och ställde mig på tå. Han lade vant armarna om min midja, delvis för att hjälpa mig att hålla balansen, och för att kunna sammanlänka våra läppar. Jag var på väg att backa undan igen men Niall hade andra planer i sina tankar. Han mumlade ett tyst ”jump” mot mina läppar och jag hoppade kvickt upp i hans famn. Han gick in till köket , utan att släppa kontakten mellan våra läppar och satte ner mig på köksbänken. Jag backade undan ännu en gång för att få luft och log mot Niall. Mina ben var fortfarande lindade runt hans midja och hans händer låg på vardera sida om mina lår.

”Melanie..”,hans röst var seriös och hans blåa ögon gnistrade till. Jag nickade nyfiket och lät mina fingrar leka med de små lockarna i hans nacke.

”I´m going on tour soon..” började han och tog ett djupt andetag, ”and i´d like for you to come with me. I understand if it´s impossible to follow me around for so long, but atleast for a while?”. Hans mening chockade mig. Ville han att jag skulle följa med på turnén? Jag svalde ner den stora klumpen i magen och log överlyckligt.

”Of course Niall! I´d love to come with you” skrattade jag och putade med läpparna i en ”kyss-mig-gest” . Niall lutade sig glatt framåt och sammanlänkade våra läppar ännu en gång. ”It´s going to be the best tour ever”

 

Jag drog av mig mysbyxorna och kröp ner under täcket med Niall. Värmen fick mig att rysa av välbehag och det dröjde inte länge innan Niall´s arm låg över min midja. ”What did you do today?” viskade jag och drog lätt fingret över hans t-shirt klädda bröst.

”we recorded a few things on our next single, it was fun” gäspade han trött och hans andetag blev stadigare än förut. ”Goodnight Melanie, I love you” var det sista jag hörde innan små lätta snarkningar lämnade hans kropp. Jag lutade huvudet mot hans arm och slöt ögonen. Istället för att somna, som jag hade tänk att göra, låg jag vaken på grund av alla tankar. Jag fick inte en lugn stund. De vidriga kommentarerna cirkulerade runt i mitt huvud och jag hade ingen stans att ta vägen. Niall trodde att allt hade blivit bättre, vilket jag ville att han skulle fortsätta tro. Om han fick reda på hur det verkligen låg till skulle han få fnatt och gud vet vad han skulle göra. Jag visste mycket väl om att fansen skulle leta rätt på mig om jag var anledningen till att One Direction splittrades, det var något jag inte hade planerat.

Klockan var kvart över två och jag vred mig otåligt omkring i sängen. Det kändes som om någon hade ett stryptag runt min hals. Jag fick inte tillräckligt mycket luft. I ren panik satte jag mig upp och lät täcket hasa ner från min kropp. Kylan fick min hud att knottra sig när jag lät mina fötter nudda det kalla golvet. Mina händer famlade blint efter tyget från mina mysbyxor och jag andades lättat ut. Med kvicka drag klev jag i de gråa byxorna och ställde mig upp. Jag tassade försiktigt bort till stolen och drog på mig en hoodie och ett par strumpor. Med en sista blick på Niall´s sovande kropp tog jag tag i min mobil och gick ner mot dörren.

Det var dödstyst ute. Någon bil lät i fjärran men annars var det knäpptyst. Jag körde ner händerna i fickan på hoodien och ökade på stegen. Jag hade ingen aning om vart jag skulle gå, det enda jag ville var att komma härifrån. Tankarna jagade mig och jag hade ingen stans att ta vägen. Jag var fast. Vad jag än gjorde, vad jag än såg, vad jag än sa så fick det mig att tänka på fansens kommentarer.

Jag tog djupa andetag och försökte att fokusera på något annat, jag försökte att fokusera på allt som fanns omkring mig. Ingenting fungerade. Det enda jag såg framför mig var hur äcklig jag var, hur fet och otroligt vidrig jag var. Det var det enda som existerade i mitt liv just nu. Det svalde mig långsamt inifrån och jag var orolig för att jag inte skulle orka mer. Hur ska jag klara av att åka på turné, åka till människor som önskar att jag vore död? Var skulle jag ta vägen om det blev för mycket? Jag hade ingen att vända mig till, inte ens ett husdjur.

Mina fötter hade tagit mig till platsen jag besökt en gång tidigare. Platsen som gjorde att jag kunde slappna av, blunda för en sekund och låtsas att allt bara var en dröm. Platsen som ibland fick mig att tänka på möjligheterna jag hade. Jag stirrade ner i det iskalla vattnet och drog hoodien tätare kring min kropp. Bron jag stod på var kort, men det var tillräckligt högt från vattenytan för att jag skulle hissna. Det svarta vattnet porlade snabbt fram under mig och jag klev försiktigt upp på den steniga kanten. Något i mig fick mig att fortsätta. Ett steg och all smärta skulle vara över. Ett steg och jag skulle aldrig någonsin behöva höra hur ful jag var, hur patetisk jag var som inte insåg att jag var värdelös. Ett steg och mardrömmarna skulle försvinna. Jag skulle äntligen få slappna av, slippa gömma mig för omvärlden och våga ta ett riktigt andetag. Om man nu andades i himlen, jag vet inte ens hur det är där uppe. Men jag är rätt säker på att det är bättre där än vad det var här nere. Jag vinglade osäkert till och svalde ner den vidriga klumpen i min hals. Skulle jag verkligen göra det här?

”Don´t do it”. Rädsla, ilska och besvikelse fyllde min kropp medan jag vred huvudet åt röstens håll. En liten flicka, inte äldre än femton, gungade sakta fram och tillbaka på sina små fötter. Jag kom på mig själv med att blänga på henne innan jag vred tillbaka blicken till havet.

”Please don´t do it Melanie”, gnydde hon ängsligt och den här gången klev jag argt ner ifrån bron. ”why? Why would i want to live anymore? I can´t fucking do it, it´s too much. It´s everytwhere. The hate is everywhere. It doesn´t matter if i´m in the shower, or if i´m asleep. The hate kills me so why not kill myself before that?!” skrek jag och kände hur mina ben förlorade styrka. Jag sjönk förstört ner på knä och grät hysteriskt i mina händer. En liten hand lades på min rygg och jag insåg plötsligt vad jag hade gjort. Jag hade nästan tagit livet av mig, och flickan framför mig var anledningen till att jag inte var död.

”than..Thank you” stammade jag, fortfarande med tårar rinnandes längs med mina kinder.

”I´m so sorry, i didn´t mean to yell at you” snyftade jag fram och försökte att samla mig själv. ”It´s okay, i´ve seen what you´ve been going through. I hate some of the fans too” viskade hon sympatiskt och satte sig ner bredvid mig. Hände det här verkligen?

 Jag kramade om flickan, vid namn Agnes, och ökade på stegen för att hinna hem innan Niall vaknade. Det var dags att göra det rätta. Jag kunde inte leva på det här sättet, det funkade inte så. Ingen levande människa ska behöva gå igenom det jag har gått igenom.

Jag öppnade tyst ytterdörren och tassade upp till vårt rum, noga med att inte vecka Niall. Mina händer tog vant fram ett papper ifrån byrålådan och jag lät stiftet från pennan lägga sig mot den blanka ytan.

 

 The writers point of view

Niall gäspade efter en lång natts sömn och sträckte sig över till Melanies sida. Han öppnade förvånat ögonen när hans hand nuddade den kalla madrassen. I stället för hennes varma kropp låg ett fint ljusbrunt kuvert på kudden, med texten ”Dear Niall” skrivet på framsidan. Niall satte sig förvirrat upp i sängen och greppade tag i kuveret. Hans hjärta pumpade hårt och paniken fyllde sakta den blåögda pojken. Hans ögon skannade brevet och hans ögon tårades mer och mer efter varje rad han läste.

 

Dear Niall

I don´t know how or where to start, but this is a goodbye. I´m leaving. Not only for a few days, but forever. These past few weeks made me realize that i´m not ready for this. This has nothing to do with you, so don´t you dare blame yourself. You´re wonderful guy and I feel so bad for leaving you like this. I wish I was stronger, I wish I dared to tell you everything i´ve seen and been through.

I do realize that i´m not ready for this. I´m not ready for the rumors, for the fans, for the media, and most of all, i´m not ready for the hate.I´ve tried to block it out, just like Eleanor and Lucy does, but it doesn´t help. I´m stuck inside my own mind and i´m slowly turning into a monster. I hate myself more than the fans does, and that´s quite a lot.

You´ll find your princess one day Niall, she´s out there, waiting for her prince to find her. You´ll find a girl who´s able to handle this, who´s good enough for a wonderful person like you.But that girls isn´t me. I wish you the best of luck in your life, and please don´t look for me.

I love you Niall, you´ll always have a part of my heart with you.

Sincerely yours, Melanie. 

 

 

 

---

Oh my god, it´over... Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, det känns bara tomt.. 

Vad tycker ni?  xx

Vill ni ha en epilouge? x

 

 

Jag tittade på almanackan på väggen och log. En vecka hade gått och jag hade knappt ätit någonting över huvudtaget. Min kropp kändes lättare, jag kände mig bättre till mods och lugnet hade återigen lagt sig i min kropp. Förutom de konstanta lätena från min mage. Niall hade jobbat i studion under dagarna och trodde att jag åt frukost,lunch och middag utan honom varje dag. Det dåliga samvetet gnagde jämt i bakhuvudet, tro mig.

Jag stängde ner facebook efter att ha pratat med min mamma en stund och skrev snabbt in twitter i sökrutan. Hatet hade blivit min motivation. Hatet var det som fick mig att stå emot min kurrande mage. Hatet var det som fick mig att svälja ner illamåendet och nöja mig med en clementin till lunch och middag.

”I´m home!”, ljöd en välbekant röst och jag stängde med ett brett leende igen datorn för att möta Niall i hallen. ”Hi on you too” skrattade jag och ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar. ”I bought some food from Nandos, can you set the table?” frågade han mjukt och sträckte över påsen med den varma maten. Jag nickade sammanbitet och gick in till köket. Doften av den friterade kycklingen nådde min näsa och min mage gav ifrån sig ett förskräckligt läte. Jag svalde ner klumpen i halsen och ställde fram en tallrik till Niall, samt bestick och ett glas.

”Aren´t you hungry?” frågade Niall när han klev in i köket och såg den lilla dukningen jag ställt fram. ”Nope, i ate before you got home” ljög jag simpelt och slog mig ner mitt emot honom med ännu en clementin i handen. Niall nickade och såg ut att fundera över något innan han satte sig ner. Han sträckte sig efter burkarna med mat och fyllde sin tallrik. ”What did you eat then?” frågade han, fortfarande med samma fundersamma blick.

”Uhm, a sandwich, why?” ljög jag ännu en gång och log osäkert. ”I checked our kitchen before i went to the studio, we don´t have a single peace of bread home, so why are you lying to me?”, Niall stoppade in en bit kyckling i sin mun och stirrade mig stint i ögonen. Jag vek försiktigt undan blicken och rev sakta av skalet ifrån clementinen, som nu var intressantare än någonsin.

”Mel?” harklade sig Niall och la ifrån sig sina bestick.

”Well.. you see... I wasn´t hungry and i knew that you´d make me eat something, so i lied”, jag bet diskret tag i insidan av min kind och hoppades på att han skulle köpa min lögn. ”Bullshit, tell me what´s wrong Melanie, you know i hate when you lie” spottade han surt fram och drog en hand igenom sitt hår.

”Why don´t yo....” , han avbröt sig mitt i sin mening när han såg mina skamsna ögon,” You haven´t been eating at all”. Det var mer ett konstaterande än en fråga. Jag vågade inte möta hans blick och stirrade nervöst ner i bordskivan. Det var inte alls det här jag hade planerat.

”I´ll just go and take a shower” sa jag snabbt och reste mig hastigt från matbordet. ”No you´re not..” hörde jag Niall muttra efter mig och jag tog första bästa chans att rusa längre in i hans lägenhet. Vi bodde i stort sätt hos varandra dygnet runt. Alva stannade i Sverige efter jul då hennes föräldrar saknat henne alldeles för mycket. Mitt hjärta bankade hårt i mitt bröst och jag tänkte precis ta tag i dörrhandtaget när min kropp for runt. Min rygg slog i väggen bredvid dörren och i samma sekund knep jag ihop ögonen. Niall´s armar höll ett bestämt tag om min midja, hans lår pressades mot mina vilket i stort sätt gjorde att jag satt fast.

”Look at me baby” viskade Niall hest och lade en hand under min haka.

”Why are you doing this?” fortsatte han och strök lätt handen längsmed min käke. Jag skakade förtvivlat på huvudet. ”I don´t know Niall, i don´t know” mumlade jag och kämpade emot tårarna som hotade med att tränga fram. ”Both you and i know that there´s a reason behind this, why don´t you tell me?”, besvikelsen i hans röst fick mitt hjärta att brista. ”you´ll get mad..” pep jag försiktigt och öppnade långsamt ögonen. Jag tittade upp i Niall´s isblåa blick och svalde. ”I won´t get mad at you baby, please tell me?”.

”Promise me you won´t get mad, and don´t do anything about it okay?” försäkrade jag mig om och tog försiktigt tag i hans hand. Han nickade oförstående och följde med mig när jag drog in honom i vårt sovrum. Jag tog fram min dator, skrev in twitter i sökrutan och satte datorn i hans knä. Mina fingrar skrev vant in trenden ”EwMelanie” och jag lät Niall utforska vidare. Jag lekte nervöst med mina mysbyxor medan jag då och då kikade upp på Niall som läste igenom tweet efter tweet. Efter tio minuters tystnad la han äcklat ifrån sig datorn. ”Why... Why didn´t you tell me about this?” frågade han förstört och drog upp mig i sin famn. ”I thought you we´re going to tweet something about it, i thought it was the best if i tried to ignore it..” mumlade jag skamset mot hans bröst och suckade när hans ena hand sakta masserade min hårbottnen.

”I´m going to tweet about this Melanie, this is beyond okay. I mean look at what they´ve done to you..”. Jag blundade och njöt av hans närvaro, jag har alltid varit säker på att jag skulle kunna klara av allt hat ,men jag är inte lika säker på att jag kommer kunna göra det längre. Niall reste sig plötsligt ifrån sängen och bar ut mig till köket igen. ”We´re going to eat this chicken, both you and me” förklarade han när han satte sig ner på sin stol, fortfarande med mig i knät.

 

Tjugo minuter senare klev jag ut ifrån badrummet i ett stort nattlinne och ett par varma strumpor. Mitt halvt om halvt torkade hår var uppsatt i en slarvig bulle och mitt smink var avtvättat. Jag tittade snabbt igenom allt jag hade missat under de tjugo minuterna och såg att Niall hade tweetat någonting. Jag bet försiktigt tag i min underläpp medan jag läste igenom det han hade skrivit.

@NiallHoran I´m so disappointed. You who send hate to my girlfriend aren´t real fans. I finally found my princess and I won´t let her go. Seeing her this insecure kills me. I´ve talked to the boys about leaving the band, they don´t like the idea but please stop sending my baby hate...

Det dåliga samvetet sköljde över mig och mitt hjärta kändes plötsligt tio gånger tyngre. ”Baby, let´s go to bed shall we?”. Niall kom upp bakom mig och la sina armar om min midja. ”Yeah, i´m tired” mumlade jag lågt och snurrade runt i hans famn. Han bar upp mig i sin famn, trots mina protester, och bar in mig i vårt mörka sovrum. Klockan var strax över elva och med tanke på att både jag och Niall skulle upp vid åtta i morgon så var det nästan sent. Jag kröp kvickt ner under det vita duntäcket och begravde huvudet i den fluffiga kudden. Niall log åt mig, knappt synlig under täcket, och drog av sig kläderna för att kunna krypa ner bredvid mig.

”When are you free tomorrow?” viskade Niall i mörkret och drog min kropp närmare sin, så att min rygg var pressad mot hans bröst. ”Around three i think, why?” mumlade jag trött och lade min hand över hans.

”I wanna take you out” skrockade han lågt och pussade mig lätt på kinden. ”Sounds good to me, goodnight Niall” viskade jag tillbaka och slöt ögonen. Det dröjde inte länge innan jag somnade.

Två månader senare

”Goodbye,thanks for a lovely dinner!” skrattade Lucy flummigt efter vinglas hon druckit och gav Harry en stor kyss. Han smackade glatt med läpparna och drog armarna om sin spralliga flickvän.

”I´ll see you soon, Harry take care of her” fnittrade jag och såg på när Lucy sakta började lirka in sina fingrar under Harry´s tröja. ”I´ll try” flinade han och drog bort hennes händer för att kunna bära upp henne i sin famn. ”Wait until we get home love” viskade han, inte så diskret som han hade hoppats på, och började gå upp mot sin lägenhet. Jag skakade lätt på huvudet och log åt det söta paret som sakta försvann framför mig.

”What do you say about a cheesy love story and some candy?” frågade Niall som nyligen ställt sig bakom mig. ”Sounds like a wonderful plan” ljög jag och gav honom ett brett leende. Han tog tag i min hand och ledde oss in till vardagsrummet, där Love Actually stod och väntade på oss.

”You know christmas was two months ago, right?” flinade jag retsamt och sjönk ner i den svarta soffan. ”Shut it you, it´s a lovely movie” flinade Niall tillbaka och sträckte fram en hand för att rufsa om i mitt hår. Jag grimaserade lätt och kröp upp i Niall´s famn. ”How does it feel now, with the hate? And be honest” mumlade Niall mot min axel och pussade lätt min bleka hud. Jag fokuserade på filmen och tvingade fram ett brett leende. ”I don´t read it and it´s much better now. I don´t get as much hate as i used to. Thank you Niall, for everything”.

 

 

---

Lite halvtkasst kapitel, jag hoppas att ni är redo för drama i morgon?

Det sista kapitlet av This Love Last Forever.... Vad ska jag ta mig till :O

Jag vill bara tacka er, var och en för att ni har hängt med under TLLF, i love you! xxx