Jag tittade på almanackan på väggen och log. En vecka hade gått och jag hade knappt ätit någonting över huvudtaget. Min kropp kändes lättare, jag kände mig bättre till mods och lugnet hade återigen lagt sig i min kropp. Förutom de konstanta lätena från min mage. Niall hade jobbat i studion under dagarna och trodde att jag åt frukost,lunch och middag utan honom varje dag. Det dåliga samvetet gnagde jämt i bakhuvudet, tro mig.

Jag stängde ner facebook efter att ha pratat med min mamma en stund och skrev snabbt in twitter i sökrutan. Hatet hade blivit min motivation. Hatet var det som fick mig att stå emot min kurrande mage. Hatet var det som fick mig att svälja ner illamåendet och nöja mig med en clementin till lunch och middag.

”I´m home!”, ljöd en välbekant röst och jag stängde med ett brett leende igen datorn för att möta Niall i hallen. ”Hi on you too” skrattade jag och ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar. ”I bought some food from Nandos, can you set the table?” frågade han mjukt och sträckte över påsen med den varma maten. Jag nickade sammanbitet och gick in till köket. Doften av den friterade kycklingen nådde min näsa och min mage gav ifrån sig ett förskräckligt läte. Jag svalde ner klumpen i halsen och ställde fram en tallrik till Niall, samt bestick och ett glas.

”Aren´t you hungry?” frågade Niall när han klev in i köket och såg den lilla dukningen jag ställt fram. ”Nope, i ate before you got home” ljög jag simpelt och slog mig ner mitt emot honom med ännu en clementin i handen. Niall nickade och såg ut att fundera över något innan han satte sig ner. Han sträckte sig efter burkarna med mat och fyllde sin tallrik. ”What did you eat then?” frågade han, fortfarande med samma fundersamma blick.

”Uhm, a sandwich, why?” ljög jag ännu en gång och log osäkert. ”I checked our kitchen before i went to the studio, we don´t have a single peace of bread home, so why are you lying to me?”, Niall stoppade in en bit kyckling i sin mun och stirrade mig stint i ögonen. Jag vek försiktigt undan blicken och rev sakta av skalet ifrån clementinen, som nu var intressantare än någonsin.

”Mel?” harklade sig Niall och la ifrån sig sina bestick.

”Well.. you see... I wasn´t hungry and i knew that you´d make me eat something, so i lied”, jag bet diskret tag i insidan av min kind och hoppades på att han skulle köpa min lögn. ”Bullshit, tell me what´s wrong Melanie, you know i hate when you lie” spottade han surt fram och drog en hand igenom sitt hår.

”Why don´t yo....” , han avbröt sig mitt i sin mening när han såg mina skamsna ögon,” You haven´t been eating at all”. Det var mer ett konstaterande än en fråga. Jag vågade inte möta hans blick och stirrade nervöst ner i bordskivan. Det var inte alls det här jag hade planerat.

”I´ll just go and take a shower” sa jag snabbt och reste mig hastigt från matbordet. ”No you´re not..” hörde jag Niall muttra efter mig och jag tog första bästa chans att rusa längre in i hans lägenhet. Vi bodde i stort sätt hos varandra dygnet runt. Alva stannade i Sverige efter jul då hennes föräldrar saknat henne alldeles för mycket. Mitt hjärta bankade hårt i mitt bröst och jag tänkte precis ta tag i dörrhandtaget när min kropp for runt. Min rygg slog i väggen bredvid dörren och i samma sekund knep jag ihop ögonen. Niall´s armar höll ett bestämt tag om min midja, hans lår pressades mot mina vilket i stort sätt gjorde att jag satt fast.

”Look at me baby” viskade Niall hest och lade en hand under min haka.

”Why are you doing this?” fortsatte han och strök lätt handen längsmed min käke. Jag skakade förtvivlat på huvudet. ”I don´t know Niall, i don´t know” mumlade jag och kämpade emot tårarna som hotade med att tränga fram. ”Both you and i know that there´s a reason behind this, why don´t you tell me?”, besvikelsen i hans röst fick mitt hjärta att brista. ”you´ll get mad..” pep jag försiktigt och öppnade långsamt ögonen. Jag tittade upp i Niall´s isblåa blick och svalde. ”I won´t get mad at you baby, please tell me?”.

”Promise me you won´t get mad, and don´t do anything about it okay?” försäkrade jag mig om och tog försiktigt tag i hans hand. Han nickade oförstående och följde med mig när jag drog in honom i vårt sovrum. Jag tog fram min dator, skrev in twitter i sökrutan och satte datorn i hans knä. Mina fingrar skrev vant in trenden ”EwMelanie” och jag lät Niall utforska vidare. Jag lekte nervöst med mina mysbyxor medan jag då och då kikade upp på Niall som läste igenom tweet efter tweet. Efter tio minuters tystnad la han äcklat ifrån sig datorn. ”Why... Why didn´t you tell me about this?” frågade han förstört och drog upp mig i sin famn. ”I thought you we´re going to tweet something about it, i thought it was the best if i tried to ignore it..” mumlade jag skamset mot hans bröst och suckade när hans ena hand sakta masserade min hårbottnen.

”I´m going to tweet about this Melanie, this is beyond okay. I mean look at what they´ve done to you..”. Jag blundade och njöt av hans närvaro, jag har alltid varit säker på att jag skulle kunna klara av allt hat ,men jag är inte lika säker på att jag kommer kunna göra det längre. Niall reste sig plötsligt ifrån sängen och bar ut mig till köket igen. ”We´re going to eat this chicken, both you and me” förklarade han när han satte sig ner på sin stol, fortfarande med mig i knät.

Tjugo minuter senare klev jag ut ifrån badrummet i ett stort nattlinne och ett par varma strumpor. Mitt halvt om halvt torkade hår var uppsatt i en slarvig bulle och mitt smink var avtvättat. Jag tittade snabbt igenom allt jag hade missat under de tjugo minuterna och såg att Niall hade tweetat någonting. Jag bet försiktigt tag i min underläpp medan jag läste igenom det han hade skrivit.

@NiallHoran I´m so disappointed. You who send hate to my girlfriend aren´t real fans. I finally found my princess and I won´t let her go. Seeing her this insecure kills me. I´ve talked to the boys about leaving the band, they don´t like the idea but please stop sending my baby hate...

Det dåliga samvetet sköljde över mig och mitt hjärta kändes plötsligt tio gånger tyngre. ”Baby, let´s go to bed shall we?”. Niall kom upp bakom mig och la sina armar om min midja. ”Yeah, i´m tired” mumlade jag lågt och snurrade runt i hans famn. Han bar upp mig i sin famn, trots mina protester, och bar in mig i vårt mörka sovrum. Klockan var strax över elva och med tanke på att både jag och Niall skulle upp vid åtta i morgon så var det nästan sent. Jag kröp kvickt ner under det vita duntäcket och begravde huvudet i den fluffiga kudden. Niall log åt mig, knappt synlig under täcket, och drog av sig kläderna för att kunna krypa ner bredvid mig.

”When are you free tomorrow?” viskade Niall i mörkret och drog min kropp närmare sin, så att min rygg var pressad mot hans bröst. ”Around three i think, why?” mumlade jag trött och lade min hand över hans.

”I wanna take you out” skrockade han lågt och pussade mig lätt på kinden. ”Sounds good to me, goodnight Niall” viskade jag tillbaka och slöt ögonen. Det dröjde inte länge innan jag somnade.

Två månader senare

”Goodbye,thanks for a lovely dinner!” skrattade Lucy flummigt efter vinglas hon druckit och gav Harry en stor kyss. Han smackade glatt med läpparna och drog armarna om sin spralliga flickvän.

”I´ll see you soon, Harry take care of her” fnittrade jag och såg på när Lucy sakta började lirka in sina fingrar under Harry´s tröja. ”I´ll try” flinade han och drog bort hennes händer för att kunna bära upp henne i sin famn. ”Wait until we get home love” viskade han, inte så diskret som han hade hoppats på, och började gå upp mot sin lägenhet. Jag skakade lätt på huvudet och log åt det söta paret som sakta försvann framför mig.

”What do you say about a cheesy love story and some candy?” frågade Niall som nyligen ställt sig bakom mig. ”Sounds like a wonderful plan” ljög jag och gav honom ett brett leende. Han tog tag i min hand och ledde oss in till vardagsrummet, där Love Actually stod och väntade på oss.

”You know christmas was two months ago, right?” flinade jag retsamt och sjönk ner i den svarta soffan. ”Shut it you, it´s a lovely movie” flinade Niall tillbaka och sträckte fram en hand för att rufsa om i mitt hår. Jag grimaserade lätt och kröp upp i Niall´s famn. ”How does it feel now, with the hate? And be honest” mumlade Niall mot min axel och pussade lätt min bleka hud. Jag fokuserade på filmen och tvingade fram ett brett leende. ”I don´t read it and it´s much better now. I don´t get as much hate as i used to. Thank you Niall, for everything”.

Lite halvtkasst kapitel, jag hoppas att ni är redo för drama i morgon?

Det sista kapitlet av This Love Last Forever.... Vad ska jag ta mig till :O

Jag vill bara tacka er, var och en för att ni har hängt med under TLLF, i love you! xxx