This Love Last Forever - Chapter 22
2013-10-30 
Min mage gav ifrån sig ett gräsligt ljud medan jag böjde mig ner för att ta på mig mina skor. ”Melanie, where are you going?” frågade Niall som kom gåendes ner för trappan. Hans ljusa hår låg rufsigt mot hans panna, hans mysbyxor hängde alldeles för lågt kring hans höfter och han såg extremt sexig ut.
”I´m going out for a walk. I have too much energy and wouldn´t survive a flight at this point” ljög jag med ett brett leende och öppnade dörren. ”Okay, be home soon!” sa han och pussade mig snabbt innan jag smet ut i kylan. Mina varma tights,Niall´s stora hoodie och ett par strumpor fick kylan att hålla sig borta ifrån min kropp. Jag hade hörlurarna i öronen och drog tummen över låtlistan jag hade på min mobil. När jag kommit utan synhåll från Niall´s hus klickade jag på My Heart Will Go On och stoppade kvickt undan mobilen. Titanic har alltid varit en flyktväg för mig. Så fort jag behövde gråta så tittade jag på filmen eller lyssnade på låten, det var så mycket enklare att gråta då. Jag svängde in på en mindre väg där inga bilar kunde köra och lyssnade när melodin började spelas. Mina tankar släpptes lösa och jag drog armarna om min egen kropp för att inte brista ihop helt. När Celine började sjunga lät jag mina ögon tåras och det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för mina kinder. Att få hat då och då är en sak, men att hitta en hel trend där människor samlas för att prata om hur äcklig, ful och vidrig du är? Det är en helt annan sak, en känsla som ingen människa borde få uppleva. Tårarna rann vildare bara vid tanken på det.
Jag släppte alla spärrar jag haft inom mig och slog mig förstört ner på en bänk innan jag drog upp knäna till hakan. Min rumpa kyldes ner av det iskalla träet men jag kunde inte ha brytt mig mindre.
Mina tankar svamlade vidare och jag började tänka på saker som ingen människa någonsin ska behöva tänka. Tänk om Niall skulle lyssna på den här låten om jag inte längre skulle finnas? Skulle han över huvudtaget sakna mig? Att fansen skulle bli glada var det inget tvivel om, en del av dom i alla fall. Tanken fick mig att vilja spy. Min kropp började skaka okontrollerat och jag fick gång på gång ta djupa andetag för att inte svimma. En stor hand lades på min axel. Jag vred försiktigt upp huvudet och mötte till min stora förvåning Connor´s ögon. Tårarna började ännu en gång rinna helt vilt och jag gömde förskräckt mitt ansikte bakom mina vantar. Det var inte meningen att någon skulle se mig så här. Bänken knakade lätt när Connor satte sig bredvid mig och innan jag hann blinka så satt jag i Connor´s knä, invirad i hans varma famn. Han drog försiktigt ut hörlurarna ur mina öron och strök lugnande händerna längs mina armar.
”Take a deep breath, a deep breath” upprepade han åter och åter igen tills min puls var normal och tårarna slutat rinna. ”Care to tell me what happened?” viskade han tröstande och pussade mig lätt på pannan. Skulle jag berätta för honom vad som hade hänt?
Tjugo minuter senare drog jag återigen händerna under mina ögon för att förhindra köldskador över mina kinder.
"That´s sick” mumlade Connor stumt efter allt jag berättat och vaggade mig sakta fram och tillbaka i knät. ”A bit yeah, but what are you doing here?” frågade jag, min röst var fortfarande tjock efter allt gråtande och mina ögon var alldeles röda.
”My uncle live here, we´re always at his place over christmas” förklarade han med ett sympatiskt leende och drog min kropp närmare sin. ”Love your freezing, i think you should go home” viskade han, fortfarande i en tröstande ton och reste sig upp ifrån bänken.
”You´re right. I´ll see you in London in a few days, yeah?” skrattade jag och försökte att lyfta stämningen, ett misslyckat försök. ”Take care Melanie, okay? Call me if you need someone else to talk to, okay babe?” sa han och ignorerade min fråga. Jag nickade uppgivet och kramade om honom innan vi gick åt olika håll.
Promenaden hem gick fortare än vad jag mindes och innan jag visste ordet av det stod jag inne i hallen igen. Mina ögon hade återfått sin vanliga färg och det fanns inga tecken på att jag hade gråtit.
”Hi baby, i bet you´re cold as a chicken. We have some hot chocolate for you”, Nialls varma röst fick mitt hjärta att gå i två delar. Vad i hela fridens namn var det han såg i mig? Jag hängde av mig ytterkläderna och klev in i köket. Niall,Maura,Greg och Bob satt vid köksbordet. ”Cold as a chicken? Really?” skrattade jag med höjda ögonbryn och log när jag fick dom andra att skratta.
”I like chicken, so it just.. kind of.. never mind” stönade Niall men lät ett leende krypa fram över hans gudomliga läppar. Niall såg att jag var på väg att sätta mig på stolen bredvid honom och klappade uppmanande i sitt knä. Jag gav honom en skeptiskt blick men gick ändå med på att sitta i hans knä. Jag kände mig så tung.
”Breathe Melanie, you don´t need to panic okay? You´re not heavy, never been and never will, okay?” viskade Niall mot mitt öra när han kände hur jag näst intill skakade i hans famn. Hans ord lugnade mig något enormt och jag sjönk försiktigt tillbaka mot hans trygga bröst. Han la ena armen om min midja och pussade mig på kinden. ”How did it go?” frågade han nyfiket och tog ett bett av mackan som låg framför sig. ”It was nice. Ireland is such a beautiful place” suckade jag lyckligt och lekte med hans fingrar.
”I know, i love it here. To break this wonderful feeling, we need to be at the airport in two hours so go upstairs and back our bags. I´m just going to take this call...” Niall´s mening avslutade inte helt och hans blick var fastklistrad på sin mobil, som vibrerade i hans hand. Jag hoppade av Nialls knä och log mot resten av hans familj innan jag gick upp mot övervåningen.
”I´ve never been on an plane as much as i´ve been these past days” skrattade jag glatt när vi återigen slog oss ner i sätena för att vänta på att planet skulle starta. Niall gav mig ett oäkta leende och jag svalde ljudlöst ner klumpen i magen. Det var nu han skulle avslöja att han bara spelat om allt ihop. Han skulle säga att han inte var kär i mig.
”Niall..?” sa jag försiktigt och la en hand på hans ben. ”What is it?” frågade jag nästan oroligt och tackade för att vi satt på en privatare del av planet. Niall vred huvudet mot mig och blicken han gav mig fick mig att rysa. Hans havsblåa ögon var tårfyllda men besvikelsen bakom alla tårar var värst.
”Why did you lie to me?” sa han hest och drog en hand under ögat för att fånga upp tåren som sipprade ner för hans kind. Bara synen fick mig att vilja gråta. ”What are you talking about baby?” sa jag och drog mina händer längs med hans kinder.
”Why did you lie to me?..” upprepade han igen men innan jag hann svara så fortsatte han, ”.. why did you lie to me about your walk this morning? You told me that you liked it here and that you had a nice walk... why Melanie? Don´t you trust me?”, Hans röst svek honom i slutet och tårar rann nu en efter en ner för hans bleka kinder.
”Baby stop crying, you´re making me cry” mumlade jag snabbt och försökte att krama om honom samtidigt som jag försökte hindra mina egna tårar. Niall backade argt undan från mina armar och det kändes som om någon hade stuckit en kniv igenom mitt hjärta. ”Why did you lie to me?” frågade han ännu en gång i en argare ton.
”I don´t know what you´re talking about” snyftade jag patetiskt och drog en hand igenom mitt hår. ”Connor called me, he told me about everything Melanie. Do you trust him more than me? Why didn´t you just tell me? I would´ve been there for you baby”, tårarna började åter igen rinna över hans kinder och han drog snabbt över mig till sitt knä. Jag var så förvirrad.
”I´m so sorry Niall” viskade jag hest och lät honom gråta ut mot min axel. Min tröja fångade upp hans tårar medan jag gång på gång masserade hans hårbotten i ett försök till att lugna honom. ”I do trust you Niall..” sa jag försiktigt och kände hur han slutade att snyfta för att kunna höra vad jag sa. ”It´s just that.. i don´t want you to be angry at your fans because of this. I knew it was going to be tough, but that´s something i have to live with. There´s so many girls out there who would kill to be in my place. I understand how they feel because i would´ve felt the same way. It´s just the fact that they don´t think i read the hate. They don´t think i care. But i do, and it´s so hard seeing all those nasty things they write. They even made a trend about me, funny huh? I needed to get away for a second this morning, and i bumped into Connor while i broke down. I had to tell him about it Niall”. Niall hade fortfarande sin panna lutad mot min axel, hans andetag var stadigare och tårarna hade slutat att rinna.
Dramaaaaaa.............
Nästa kapitel blir antagligen rätt långt, då det är det näst sista kapitlet. Vill ni ha det i morgon trots att det är Halloweeeeeen eller vill ni ha det på Fredag? (: xx
This Love Last Forever - Chapter 21
”I´m going to miss you loads honey, text me when you get there, okay?” suckade min mamma och lät en ensam tår sippra ner för hennes kind.
”Please don´t cry, you´re making me cry” viskade jag patetiskt tillbaka och strök bort tårarna som började svämma över i mina ögon. Jag skulle aldrig vänja mig vid att säga hejdå, det var precis lika jobbigt varje gång. Pappa stod bakom mamma och drog tröstande händerna längs med hennes armar. ”Take care of my daughter son”, min pappas röst var ansträngd och jag visste innerst inne att han var lika känslosam som mamma, han vågade bara inte visa det.
”Of course si.. Ricky, i´ll take care of her” sa Niall snabbt tillbaka och la en arm runt min midja. Jag pussade mamma på kinden innan jag vände mig om och började gå därifrån. Tårarna rann försiktigt ner för mina kinder men jag bestämde mig för att inte titta tillbaka. Niall tog tag i sin väska, sa ett snabbt hejdå till mina föräldrar och skyndade sig efter mig. Jag sa inte ett ord under våran korta promenad, och inte förrän vi stannade i kön till planet så öppnade jag min mun.
”I´m not used to say goodbye you know, it´s so hard. Seeing her cry as you leave”, min mening övergick till en tyst viskning och ytterligare ett par tårar smet ifrån mina ögon. ”Sch baby, don´t cry. I know it´s hard, but you can call her as fast as we´re landing in Ireland and it will feel so much better. Come here” mumlade han tröstande och drog in min skakiga figur under sina armar. Kön började sakta röra på sig och vi närmade oss allt snabbare kvinnan som skulle checka in att vi hade gått på planet.
”Ha en trevlig resa” sa hon artigt och log mot mig, som fortfarande stod invirad i Niall´s armar. ”What did she say?” frågade han förvirrat medan vi letade efter våra platser. ”She said have a nice flight” skrattade jag uppgivet och visste att jag förmodligen hade mascara under mina ögon. Vi hittade slutligen våra platser och jag kröp snabbt ihop i mitt säte. Jag satte på mig säkerhetsbältet och tog tag i Niall´s hand efter att han gjort precis samma sak. Det dröjde inte länge innan vi var uppe i luften och kunde knäppa av oss säkerhetsbältena. Jag sträckte mig efter den lilla handväskan jag hade med mig och tog upp en vit tuss, doppad i sminkborttagningsmedel. Jag drog försiktigt tussen runt,under och över mina ögon innan jag slängde den i platspåsen. Niall suckade lätt bredvid mig och jag vred förvånat på ögonbrynen, då hans blick var fastklistrad på mig.
”what?”. ”I love the fact that you don´t need to wear make up, and you´re so incredible and i can´t believe that you´re mine” suckade han ännu en gång och lade en hand över mitt lår. ”Aw Nini, you´re making me blush” fnittrade jag generat och bet tag i min läpp. Niall flinade åt min reaktion och lutade sig bakåt i sitt säte.
När vi klev ut i ankomsthallen upprepade sig i stort sätt samma sak som hänt en dag tidigare. Jag stod generat bakom Niall som blev indragen i sin mammas famn. ”You have to be Melanie!”, jag tittade frågandes upp ifrån marken och rodnade när jag såg att Niall´s mamma stirrade på mig.
”That´s me” skrattade jag nervöst och tittade på Niall för att få något stöd. Han drog mig till sin sida och placerade en lätt puss på min kind. ”Mum, this is my lovely girlfriend Melanie and Melanie, this is my mum. Maura”. Jag var på väg att säga ”Jag vet allting om din släkt så du behöver inte förklara”, men insåg hur skrämmande det lät och stod istället tyst kvar med ett leende. Maura la snabbt armarna om mig i en typisk mamma-kram, innan hon backade undan. Niall grep tag i min hand och vi gick alla tre mot utgången.
”Bob is home with Greg,Denise and Theo. They needed help with the baby crib” förklarade hon medan hon låste upp sin bil. Jag hoppade enkelt in i baksätet med Niall efter mig och placerade min packning vid golvet. ”So Melanie my dear, tell me a something about you. I know a lot cause Niall here could´nt stop calling me to talk about you after you got together” skrattade hon glatt och Niall rodnade djupt vid min sida.
Jag drog nervöst i mjukisbyxorna jag bar när Maura öppnade dörren till Niall´s hus. ”We´re home!” skrek hon högt för att överrösta julmusiken som spelades. ”They should be in the living room” muttrade hon, mer till sig själv, och försvann in i huset för att leta rätt på dom. Niall la snabbt armarna om min midja och böjde sig ner för att stjäla en kyss.
”What do you think so far?” mumlade han, fortfarande med sina läppar mot mina. Jag lutade bak huvudet en aning och skrattade åt hans trumpna grimas. ”You´re mum´s pretty cool”. ”Well well well, isn´t it my little brother?”. Vi vred huvudena åt rösten och jag försökte att backa undan ifrån Niall´s famn när jag såg Greg, men Niall släppte mig inte. ”You bet it is, and i have my beloved Melanie right here” skrattade Niall och gav mig en lätt puss på kinden innan han gick över till Greg för att ge honom en kram. Greg släppte Niall och gick fram mot mig. Hans långa figur var en aning skrämmande och jag log osäkert.
”No need to look so afraid, i´m Niall´s brother. Greg” skrockade han och tittade ner mot min utsträckta hand. Konstigt, jag minns inte att jag sträckte fram den. ”We Horans don´t do handshakes love, we do hugs” flinade han och drog in mig i en kram. Jag stod chockad kvar på samma plats innan jag insåg vad som hände och kramade tillbaka.
”Hi I´m Denise, you must be Melanie!”, ännu en röst ljöd bakom Greg och jag log när jag såg henne komma gåendes mot mig. ”Hi, yes that would be me” skrattade jag lite mer avslappnat och kramade om henne. Det var konstigt, att jag inte tyckte att det var pinsamt att se så sliten ut framför Niall´s familj. Bara genom att kliva in i hallen fick mig att känna mig trygg. En lång figur kikade fram genom dörröppningen och sekunden där på var jag insvept i ännu en kram. ”Welcome to the family love” skrattade Bob högt och jag hörde väl vart Niall fått sitt skratt ifrån. ”Your grandma and grandpa will be over in an hour, so you can go upstairs and get ready if you want to” sa Maura som kom upp vid Bob´s sida och log mot oss. ”Yes mum, see you in a bit” suckade Niall lättat och drog med mig bort till trappan.
Jag drog händerna längs min klänning och puffade upp mitt hår innan jag öppnade badrumsdörren. Niall stod med ryggen mot mig, framför sin helkroppsspegel och knäppte knapparna på sin skjorta. Hans blick mötte min igenom spegeln och han stannade upp i sina rörelser.
”What? Is there something wrong?” frågade jag nervöst när han fortsatte att stirra utan att säga någonting. Han harklade sig lätt och en ljusrosa färg täckte hans kinder. ”You look absolutely stunning” andades han tyst ut och drog en hand igenom sitt rufsiga hår. ”So do you” fnissade jag en generat och gick fram mot honom. Han drog kvickt in mig i sin famn och vände oss mot spegeln. Hans haka vilade mot min axel, hans armar låg runt min midja och våra fingrar var sammankopplade.
”I want to say hi to Theo” viskade jag lågt och såg leendet på Niall´s ansikte växa sig bredare. ”Let´s go then”. Han pussade mig löst på kinden innan han tog min hand och drog med mig ut ur rummet. ”Greg! Where´s my little boy?” ropade Niall när vi gick ner för trappan och jag såg Maura skratta inifrån köket.
"In here you idiot, you´re scaring him with your screams” suckade Greg retfullt och gav Niall en lös klapp på huvudet när vi klev in i vardagsrummet. Jag lät min blick fara fram över den mörka soffan som stod lutad intill väggen. Denise satt i mitten av soffan med ett litet knyte i famnen och vaggade sakta fram och tillbaka. Niall la en hand vid min svank och ledde mig fram till soffan så att jag kunde sätta mig ner.
”Oh my god he´s the cutest thing i´ve ever seen” viskade jag och beskådade den nyfikna figuren i hennes famn. Man såg så många drag ifrån Greg, drag som var så lika Niall. ”Hi there” sa jag lågt och sträckte fram handen för att röra vid hans arm. Theo spärrade upp ögonen innan ett sött gurglat ljud lämnade hans mun. Ett smalt leende spred sig över hans ansikte och han sträckte glatt upp händerna i luften.
”I think he likes you, do you want to hold him?” skrattade Denise och lyfte upp Theo mot mig. Jag nickade leendes och tog försiktigt hans lilla kropp i min famn. ”Oh my god i think i might die. I´m in love with him” fnittrade jag överlyckligt och lät Theo ta tag i min lediga hand. ”He´s as charming as his dad and his uncle” flinade Denise och klappade Greg på benet, som nu suttit sig ner vid hennes sida. Jag tittade upp mot Niall med det största leendet jag förmodligen någonsin burit och såg att han pratade med Bob. Båda två tittade leendes på mig innan de fortsatte att prata i en låg ton.
”Take care of her Niall, she´s a keeper” sa Bob plötsligt till Niall, förmodligen inte medveten om att jag hörde. Jag böjde generat ner ansikte mot Theo och försökte att inte visa mina röda kinder.
”The food is ready!” hojtade Maura inifrån köket och jag gav försiktigt tillbaka Theo till Denise. ”Let´s eat” sa Niall lyckligt och hjälpte mig upp ifrån soffan. Om julborden i sverige var stora så var det här julbordet enormt. Det fanns dubbelt så mycket mat och tio olika sorter av allt som fanns på bordet.
”Jesus that´s a lot of food” skrattade jag häpet och kände samtidigt hur Niall´s hand sakta gled ifrån min svank ner mot min rumpa. Jag drog snabbt upp hans hand igen och log mot Maura. ”let´s just say that my husband and our sons eats for sixteen people” flinade Maura med ett brett leende, ett leende som påminde om Niall i minsta detalj.
”Yeah i noticed” påpekade jag retsamt tillbaka och petade Niall i sidan.
~
”So i guess it´s my turn to say that i love your family” skrattade jag glatt, smått påverkad av vinet jag druckit när vi klev in i Niall´s rum. Niall flinade åt mig och försvann in i badrummet, förmodligen för att ta en snabb dusch då han nyligen påstod att han stank svett. Jag satte mig ljudlöst på sängen och tog upp min mobil. Nyfiken och en aning onykter gick jag in på twitter för att titta till mitt nyhetsflöde. En klump bildade sig i min mage och jag täckte snabbt över min mun med handen. Hatet fortsatte att strömma in, och det blev bara värre. Det kändes som om någon boxade ett hål igenom mig när jag såg trenden någon taggat i en kommentar. Luften gick ur mig i samma sekund jag klickade på trenden. Över 290 000 tweets om mig med taggen ”EwMelanie”. Hur kunde människor göra så här? Tårarna började svämma över i mina ögon och jag la snabbt ner mobilen i min väska. Duschen stängdes av inne i badrummet och jag skyndade mig med att torka bort tårarna som inte ville backa undan. Niall klev ut ur badrummet med en handduk runt midjan och jag tog första bästa chans att smita in och låsa dörren efter mig.
”I´m just going to wash away the make-up” sa jag högt som en förklaring och lät kranen stå och spola. När vattnet var allt ljud jag kunde höra bröt jag ihop. Tårarna som jag försökt att dölja rann hejdlöst ner för mina torra kinder. Mitt hjärta slog forare än någonsin och det svarta mörkret i min mage växte sig bara större. Var jag verkligen så ful? Var jag verkligen så ovärd att leva? Vad är det för fel på just mig?
Poor Melanie :(
JAG ÄR JÄTTE TRÖTT OCH ORKAR INTE LÄSA IGENOM DET JAG HAR SKRIVIT SÅ OM NI HITTAR NÅGOT STAVFEL OSV SKRIV GÄRNA DET SÅ ÄNDRAR PÅ DET DIREKT!
Tre kapitel kvar och en epilog... *Suck* Jag hoppas att ni tycker om det though, jag planerar på att stanna uppe hela natten och skriva klart den. Vet inte om jag orkar dock.. Mawhaha
14 kommentarer och ni får kapitel 22 i morgon om jag hinner klart ;) x
This Love Last Forever - Chapter 20
”There she is! My little baby!”, för en gångs skull blev jag inte generad när jag hörde min mammas högljudda röst. Ett par huvuden vreds åt vårat håll när vi klev ut i ankomsthallen men jag kunde inte bry mig mindre. Jag lät min väska dunsa ner bredvid mig och sprang så snabbt jag kunde in i min mammas varma famn.
”My little baby, she´s home.. Oh i missed you so darling” mumlade hon tårögt och knöt sina armar hårdare runt min kropp. Lyckan rusade runt i mig och jag snyftade skrattandes till när mina ögon började tåras. ”Vart är min stora flicka?”, jag släppte mamma och snurrade runt ett halvt varv för att möta min pappa. ”Oh dad, i´ve missed you so so so much” viskade jag och väntade inte en sekund på att kasta armarna om hans hals. Han lyfte lätt upp mig ifrån marken och kramade om mig med sina starka armar. En svag röst harklade sig bakom mig och jag släppte generat taget om pappa. Jag hade helt glömt av att jag hade Niall med mig. ”Mum, dad, this is my boyfriend, Niall. Niall, this is my mum Stepahine and my dad Rickard”. Jag presenterade dom snabbt för varandra och ställde mig vid Niall´s sida då han såg ut att kunna spricka av orolighet under min pappas stränga blick. ”Dad, come on” suckade jag tröttsamt och tog tag i Niall´s hand för att lugna ner honom. Pappa låtsades inte om mig utan sträckte fram handen mot Niall, ett litet leende trädde fram över hans läppar. ”Call me Ricky” sa pappa artigt och Niall sträckte en aning skakande fram sin hand för att möta hans gest. ”Okay Sir, i mean.. uhm Ricky” stammade han och blängde smått på mig när jag började att fnittra. ”Shall we leave this place before we get mobbed by your fans?” frågade mamma för att avbryta den stela stämningen som uppstod och nickade bort mot utgången. Niall rodnade lätt och bar enkelt upp våra väskor.
”I can carry mine Niall” förklarade jag så fort han fått upp min väska över axeln. ”I want to carry it, i wanna leave this place and hide in your room as soon as possible”, hans mening övergick i en viskning och jag fnissade tyst till när jag såg att Niall´s blick vandrade iväg till min pappa.
”He´s not dangerous, he´s just a bit... over protective” skrattade jag och ryckte lätt på axlarna. ”He looked at me like if i stole something that belonged to him, i thought i were going to pee my pants!” tjöt han lågt men lät sitt välkända leende pryda hans ansikte.
”You stole my heart, and that belongs to him... and come on he´s not that terrifying”, jag var på väg att börja skratta men avbröts när ett par läppar snabbt pressades mot mina. Jag tittade förvånat på Niall och tänkte fråga varför han kysste mig så spontant, men blev avbruten av hans magiska röst. ”I love you” viskade han tyst och lade upp en arm runt min kropp, som i jämförelse med honom blev minimal.
”I love you too”.
Mamma log åt oss genom backspegeln på bilen innan hon vred om nyckeln. ”You´ll probably hate me for this Melanie but i can´t help it, you´ve got to be the cutest couple i´ve ever seen” skrockade hon glatt och låtsades som om hon inte såg mina super röda kinder.
”I like your mum” viskade Niall lågt och petade mig lätt i sidan, vilket fick ett högt tjut att lämna mina läppar. ”None of that in our car, you can at least behave until you´re in Mel´s room” sa pappa strängt ifrån framsätet och Niall satte sig spikrakt upp i sitt säte. Färgen lämnade sakta hans ansikte och han nickade upprepande gånger. Jag lade tröstande handen på Niall´s lår och sparkade lätt till pappas säte med knät, då han satt framför mig. ”Don´t be so rude Ricky, they´re just having fun” suckade mamma och slog lätt till pappa på armen, som grymtade något ohört tillbaka.
”That was seriously the scariest thing i´ve ever done” stönade Niall, fortfarande generad efter den pinsamma bilturen, och stängde dörren bakom oss. ”Aw babe, he´s just testing you. I promise you he´ll be better tonight and if not i´ll kick him out of the house” skrattade jag och lade ner våra väskor vid fotändan av min säng. Niall tystnade och jag vände mig frågandes om för att se vad han höll på med. Den här gången var det min tur att tappa all färg. Niall tittade med höjda ögonbryn på väggen ovanför mitt skrivbord, väggen som var fylld med allt som hade med One Direction att göra. Affischer, namnskyltar som jag själv gjort, delar av deras låtar och allt jag hade gjort under de två senaste åren.
”Well that´s embarrassing, now if you excuse me i´m going to take this stuff down”. Niall skrattade åt mitt illröda ansikte och satte sig lyckligt ner på min säng medan jag skyndade mig med att ta ner allt i en stor hög. Jag bar med mig högen till min garderob och lade allt ihop i en liten låda. Niall låg utsträckt över mitt påslakan och klappade tydligt på platsen bredvid honom.
”I´m tired and i wanna cuddle you before we have to go downstairs again ” suckade han trött och knäppte upp sin skjorta vid halsen. Jag gick över till sängen och kröp ihop i Niall´s varma famn. ”I just want you to be prepared for the evening...” började jag och ritade små figurer över hans bröst. Han höjde på ögonbrynen. “..my grandma will probably squeeze the life out of you and my cousin will be around you all night long. Don´t you dare forget that you´re mine” skrattade jag och såg hur ett leende började träda fram över Niall´s läppar. “She´s a fan I guess?” “Not as hysteric like I was before, but yes she´s a fan” flinade jag och lät honom resa sig upp på ena armbågen, så att han nästan låg lutad över mig. “Then I better watch out, i´ll stay by your side all the time” försäkrade han glatt och drog en hand längs min kind. “Good” svarade jag enkelt och log när Niall lutade sig närmare. Hans läppar nuddade mina I små snabba pussar innan han backade undan igen. “You´re so beautiful” mumlade han och lät sina läppar vila mot min panna, ”and you´re mine”.
~~
”Melanie!”, jag knep irriterat ihop ögonen åt mammas skrikande ton och vände mig om mot Niall. ”You ready?” skrattade jag och höll ut handen mot honom. ”I´m nervous as hell but i think i´m ready” skrockade han tillbaka och ignorerade min hand för att kunna lägga armen om min midja. Vi gick tillsammans ut ur mitt rum och ner för trappan till hallen. Rörelserna nedanför oss stannade upp när vi kom inom synhåll och jag kände Niall´s grepp om mig hårdna.
”Min lilla flicka, jag har inte sett dig på så länge!” tjöt min mormor gällt och sträckte ut armarna för att ta mig ifrån Niall, som inte förstod ett ord av vad som sades. Jag gav honom en menande blick och såg ett svagt flin formas över hans läppar innan jag drogs in i min mormors famn. ”Hi grandma” sa jag med ett skratt och släppte henne för att kunna krama om resten av släkten som gjorde sig redo för att komma in i vårt hus. ”Ah, you must be the charming boy that my dear Melanie haven´t stoped talking about” skrattade min mormor på sin knaggliga engelska innan hon, en bit ifrån mig, kramade om Niall för allt vad hon var värd. Det var en rätt rolig syn.
Niall stod ensam kvar med illröda kinder efter att min mormor försvunnit in i köket där min pappa fixade med maten. Jag skyndande mig fram till Niall´s sida igen och la min arm om hans muskulösa rygg. Han gav mig ett lugnande leende och visade att han inte var lika nervös längre.
”Melanie!”, den pipiga rösten tillhörde ingen mindre än min femåriga kusin. ”Hi Sophia” sa jag glatt och satte mig ner på huk för att ta emot hennes springande kropp. Hon kastade armarna om min hals och begravde sitt huvud under mitt hår. Niall satte sig på huk bredvid mig och la en arm på min rygg. Sophia vred blygt upp blicken mot Niall och vinkade försiktigt med sin lilla hand. Niall vinkade leendes tillbaka och la försiktigt en slinga av hennes ljusbruna hår bakom örat. ”Är det den riktiga Niall?” viskade Sophia till mig och tittade imponerat in i mina ögon. Niall log osäkert och låtsades som om han visste vad vi pratade om.
”Yes Sophia he´s the real Niall” skrattade jag glatt och Niall stämde snabbt in, nu när han visste vad Sophia hade frågat. ” Kan jag krama om honom?” fortsatte hon att viska och släppte taget om min hals. ”Can she give you a hug?” frågade jag Niall och blinkade med ena ögat. ”Of course she can, come here darling”, Niall sträckte ut armarna mot Sophia, som inte tvekade en sekund längre och kastade sig in i hans famn. Niall var inte beredd på hennes kast och ramlade så att han satte sig på rumpan med en duns. Sophia skrattade förtjust i hans famn och petade lätt på hans kinder, precis som om hon inte trodde att han skulle vara en riktig människa. Niall tittade ner på den nyfikna flickan i sin famn och lät sitt leende växa sig ännu större.
”Melanie my love, it´s time for dinner” ropade mamma inifrån vardagsrummet. Jag reste mig upp ifrån trappan och borstade av händerna på mina bara knän. Niall var på väg att släppa Sophia när hon drog armarna ännu tajtare runt hans hals. ”You want me to carry you?” frågade Niall lugnt och placerade sina händer vid Sophias midja. Hon nickade blygt men skrattade ljust när Niall lyfte upp henne ifrån marken. Han bar henne på ena armen, med hennes armar tryggt placerade vid hans axlar, innan han la sin andra arm om min midja. Vi gick tillsammans in i vardagsrummet och jag kände tydligt allas brinnande blickar.
”I need to take a picture of this, stay still!” tjöt min mamma nästan överspelt och försökte så smidigt som möjligt ta fram kameran på sin iphone. Jag himlade lätt med ögonen åt hennes energi men kunde inte undgå att rodna när jag såg att min moster, också Sophias mamma, och min mormor viskade om oss. Båda två satt med breda leenden och tittade nästan drömmande på oss medan mamma tog kort.
”I can´t wait to have grandchildren” suckade hon lyckligt, vilket fick både mig och Niall att rodna stort. ”Mum, please” väste jag högt nog för bara henne att höra. Hon blinkade retsamt med ena ögat innan hon gick bort till bordet och slog sig ner bredvid pappa. Niall satte enkelt ner Sophia på marken och lät henne springa bort till sin mamma, överlycklig efter att ha fått vara i sin idols famn. Jag drog med Niall till de två lediga stolarna som väntade på oss.
~
”I love your family” skrattade Niall högt när vi klev in på mitt rum efter den energifyllda kvällen. ”So do i, they´re a bit annoying sometimes though” flinade jag och satte upp mitt hår i en lös bulle. Niall nickade instämmande medan han tog av sig sin skjorta.
”I´ll miss Sophia , i hope i´ll see her again soon” mumlade han i en någon dystrare ton och sträckte sig efter sin väska. ”Aw baby, she´ll miss you too believe me” svarade jag snabbt och log mot Niall, som vid det här laget kröp ner under mitt täcke i kalsonger. Han tog upp sin mobil medan jag smet in till badrummet. Jag klev ur den vinröda klänningen och skyndade mig med att dra den svarta t-shirten över huvudet. Det slappa materialet låg lätt mot min kropp och jag sträckte mig upp för att ta tag i min ansiktstvål.
När jag hade tvättat av allt smink och borstat tänderna släppte jag ut mitt hår och släckte lampan. Ljuset ifrån Niall´s skärm var det ända som lös i rummet och jag skyndande mig över golvet för att inte frysa ihjäl.
”I´m cold” gnällde jag gällt när jag drog undan täcket och kröp ner hos Niall. ”I can tell, baby you´re feet are freezing cold” konstaterade han med ett skratt och lade undan sin mobil innan han drog mig närmare hans varma kropp. Han lirkade fast sina ben med mina och begravde sitt huvud vid min nacke. ”Our plane leaves at twelve tomorrow, which means we don´t have to stress in the morning” mumlade han trött och gäspade lågt.
”That´s good, thank you for an amazing night Niall. I look forward to meet your family, even though i´m pretty nervous” viskade jag och lade min hand över Niall´s som vilade på min höft. ”They´ll love you, just like i do”, Nialls röst tystnade och innan jag hann tänka en gång extra hördes djupa andetag ifrån Niall. Min prins hade somnat.
Sådär, kapitel 20...
Jag skriver förmodligen klart TLLF i natt, och jag blev tårögd bara vid tanken.. Mawh, i´m such a girl. Haha, jag hoppas att ni tycker om det!
14 kommentarer och ni får kapitel 21 i morgon ;) x
This Love Last Forever - Chapter 19
Niall´s point of view
Musiken dunkade omkring mig och jag skrattade åt något Louis just sagt när en stor hand lades över min axel. Jag snurrade förvånat runt och mötte en enorm man med ett strängt ansiktsuttryck.
”I think you need to take your girlfriend home, she won´t stop drinking and she´s all upset and won´t stop crying” muttrade han surt innan han försvann igen. Mitt hjärta stannade för en sekund. Var det min Melanie han pratade om? Jag knuffade undan människor som stod i vägen och kände en våg av lättnad när jag såg Melanies rygg, hon såg ut att må bra. Lättnaden spolades ur min kropp lika snabbt som den kom dit. Melanie skakade okontrollerat och människorna runt omkring henne såg alldeles skräckslagna ut.
”Melanie, baby come here” sa jag högt så fort jag nått fram till henne och drog in hennes kalla kropp i min famn. Hon snyftade och grät om vartannat, hon var helt förstörd. Louis hade följt efter mig och stod chockat kvar när jag vände mig om med Melanie i min famn. ”We´re going home, say goodbye to the others. I´ll see you in a few days yeah?” hojtade jag snabbt och fick en nickning till svars innan jag skyndade mig mot utgången.
”Melanie, look at me baby do you hear me?” Jag klappade försiktigt till Melanie på kinden för att få en reaktion ifrån henne. Taxin vi nyss klivit ur körde iväg ner för gatan och jag slog snabbt in koden till min lägenhetsport.
”Yes Niall i hear you” sluddrade hon och drog gång på gång en hand igenom sitt toviga hår. ”How much did you drink? It´s not good for you Princess” suckade jag tröttsamt, men ändrade mig snabbt när jag såg hur Melanie var på väg att bryta ihop. Hennes underläpp darrade och hennes annars gröna ögon var fyllda av tårar.
”I´m so sorry Niall, please don´t leave me”, hennes tysta snyftningar blev högre och det dåliga samvetet sköljde in över mig. ”No love i´m not leaving you why would you say that, scchh please stop crying”. Jag drog snabbt Melanie intill mig och drog en lugnande hand upp och ner över hennes kalla rygg. Hon skakade fortfarande och alkoholen som fanns i hennes kropp gjorde att hon knappt kunde stå rakt.
”Let´s get you inside, you need some painkillers and a lot of sleep”. Vi gick i tystnad upp till min dörr medan Melanie fortsatte att mumla små meningar till sig själv. Jag ignorerade det och sköt upp dörren till min välbekanta lya.
”They were right all the time” mumlade Melanie medan hon trampade av sig sina höga klackar och snubblade in i lägenheten. Jag skyndande mig upp vid hennes sida och lade snabbt armen om hennes midja som ett stöd.
”What are you talking about baby?” viskade jag tröstande och strök min tumme över hennes kind när vi klev in i mitt sovrum. Melanie lät en meningslös suck lämna hennes läppar innan hon med en duns la sig ner på sängen. ”They were right, i don´t deserve you at all.. I´m just fat and obsessed with alcohol”, hennes mening dog ut och hon lät en ensam tår rinna ner för hennes ljusrosa kinder. ”No no baby who told you that?” utbrast jag snabbt, men höll ändå min ton nere, och började sakta hjälpa Melanie av med kläderna.
”Fans..” var det sista jag hörde innan små tysta läten lämnade hennes kropp. Hon hade somnat.
Jag försökte att inte bry mig om det sista ordet som lämnat hennes läppar, men smärtan inom mig ströp mig sakta inifrån. Hade hon blivit såhär på grund av mina fans? Vad hade dom gjort mot henne? Hade hon mött någon där? Frågorna virvlade runt i mitt huvud medan jag på något sätt lyckades få på Melanie en av mina t-shirtar.
Tio minuter senare kröp jag ner i sängen bredvid Melanie och lade snabbt armarna om hennes smala midja. Vem skulle vilja skada en underbar tjej som henne?
Melanie´s point of view
Jag öppnade sakta ögonen men stängde dom snabbt när huvudvärken drog över mig. Varför mådde jag såhär? Jag försökte återigen öppna ögonen och lutade mig sakta upp på överarmarna. ”Hello?” väste jag och försökte att tänka på den dunkande smärta som gömde sig i mitt huvud.
”Hey love, take these”, Niall kom gåendes igenom dörren och räckte över en ipren och ett glas vatten. ”Thank you Niall, i don´t remember drinking that much though” suckade jag tröttsamt och ställde ner vattnet på sängbordet.
”What do you remember then?”. Niall slog sig ner bredvid mig på sängen och drog lugnande rörelser med sina fingrar över min bara arm. Gåshuden spred sig snabbt över min kropp och jag lutade mig ner mot kudden igen. ”Well we went to that club, and we danced. Oh, i were going to look for you but i had to run outside cause i had to puke..” jag grimaserade vid mina egna ord, men smärtan bakom vad som hände här näst var värst.
”and.. uhm these girls came to me and told me stuff. Anyway so i went inside again and i guess i had a few drinks too much” suckade jag och försökte lämna ämnet, men blicken Niall gav mig fick mig att inse att det var hjälplöst.
”What kind of stuff did they tell you, and be honest with me” sa han bestämt och jag såg hur han knöt sina nävar i sitt knä. Jag svalde ljudlöst. ”They told me that i didn´t deserve you, and that they were surprised that the club had let me in, since i´m so ugly....” tårarna började byggas upp igen och jag knep snabbt ihop mina ögon i hopp om att inte starta en så stor scen av det hela. ”Go on” morrade Niall och tonen i hans röst fick mig att rysa.
”They said that you paid someone to let me in even if i looked like i do, they called me a hoe and told me that i was supposed to support you, not being drunk and..” Jag lät mina ögon vara stängda och lyssnade på Nialls stadiga andetag. ”And?” ”They told me that i´d do them all a favour if i jumped of a bridge...” Sekunden senare lyftes vikten ifrån sängen och när jag kisade mot Niall´s tidigare plats var han borta. Dom hade rätt, han skulle lämna mig. Han tyckte att jag var patetiskt, patetisk och fu..
”Melanie? Baby please stop crying you´re making me cry” . Jag öppnade chockat ögonen och genom mina tårar såg jag Niall rusa fram emot sängen. ”I thought you decided to leave me” snyftade jag hjälplöst och klamrade mig fast vid Niall så gott jag kunde.
”Slow down baby girl, i won´t leave you. Not now not ever” viskade han och strök mig försiktigt över ryggen i lugnande rörelser. ”I´m just going to leave a little message on twitter” mumlade han mot mitt öra och fortsatte att vagga mig fram och tillbaka. ”You don´t need to do that, it wasn´t a big deal. I´m just sensitive and i´m good at overreacting” suckade jag och drog händerna under mina ögon för att fånga upp tårarna.
”Do you hear yourself? They called you all those nasty things, they even told you to kill yourself!” muttrade Niall förbannat och en av hans varma armar lämnade min kropp för att ta fram sin mobil. Jag kröp ihop i Nialls famn och lutade mitt huvud mot hans varma bröst. Jag fokuserade på hans hjärtslag och kände hur min kropp slappnade av i hans närvaro. ”Melanie?” viskade Niall efter en liten stund och jag tittade upp på honom.
”We have to be at the airport in eight hours. I´ll pack a few things and you should probably sleep some more..”, Jag nickade sömndrucket,
”And Melanie?”. Jag log svagt mot Niall som sakta lutade sig ner mot mig. ”I love you”. Mina ögon spärrades upp och mitt hjärta började slå oregelbundet. Sa han precis det där eller inbillade jag mig? ”Wha..What?” stammade jag och kände hur min haka sakta gled neråt. Niall log smått åt min reaktion och lutade sig längre ner, så att jag kände hans varma andetag mot mina läppar.
”I love you Melanie” upprepade han och innan jag hann svara pressade han sina läppar mot mina. Jag slöt mina ögon och smälte in i den alldeles för snabba kyssen. ”I love you too” viskade jag när kontakten mellan våra läppar bröts. Niall log lyckligt och lutade sig ännu en gång ner för att placera ut kyssar över hela mitt ansikte.
~~
”That´s our plane!” sa jag högt för att få med Niall åt rätt håll, då hela flygplatsen i stort sätt var fylld med skrikande tjejer. Jag förstår dom dock, jag hade varit i exakt samma position om jag inte hade krockat med Niall. Vi kämpade oss med hjälp av några vakter fram till rätt avdelning innan vi gav fram våra biljetter. Mannen som tog emot dom nickade stelt mot oss och meddelade att vi kunde på ombord planet. Jag gick före Niall och hoppade snabbt in bland våra säten innan han följde efter. Vi satte oss till rätta och väntade på att planet skulle lämna England. Fjärilarna var oroliga i min mage med tanke på att min familj för första gången skulle få träffa Niall och tvärtom. Men innerst inne visste jag att det skulle bli helt fantastiskt.
Jag är inte nöjd med det här kapitlet, så jag är ledsen om det blev crap och min dåliga känsla finns med i texten haha.
Anyways, det är fem kapitel kvar nu plus en epilog, så sex stycken om man tar allt tillsammans. Jag tror att novellen kommer att vara helt slut vid slutet av den här veckan. Därav kommer jag att ge er lite sneak peak på vad nästa novell kommer att handla om, oså behöver jag som vanligt eran hjälp ;)
Enjoy! x
Lite snabb info! (:
This Love Last Forever - Chapter 18
”Melanie we need to go! Get your ass over here now or we have to leave without you!” ropade Emma ifrån nedervåningen och av ljudet att döma stampade hon foten i marken. ”I´m coming, i´m coming” suckade jag och skyndade mig ut till hallen, noga med att inte snubbla över de höga skorna jag bar.
”Woah, you´re gorgeous” utbrast Alva, som stod bredvid Emma med en säck julklappar. ”Thanks guys, you´re absolutely stunning” svarade jag och drog in mina vänner i en kram. ”And you smell like a god, wouldn´t surprise me if Niall starts drooling” flinade Emma retfullt och knuffade upp dörren med ett brett flin.
”Oh shut it you” skrattade jag men rodnade ändå av komplimangen. ”Lucy will meet us there, so we need to hurry or we´ll be late” förklarade Alva och bar upp den svarta säcken i sin famn.
”Great, then we better get going”. Jag låste lägenheten bakom oss och drog min vinterjacka tätare kring min kropp när vi gick mot kylan. Emma tittade noga så att inga papparazzi eller fans var i närheten innan vi alla tre rusade ut ur lägenheten. Vi hade lyckats hålla våra adresser hemligt på något sätt, vilket förvånade mig då killarnas fans var mer än duktiga när det kom till saker som detta. Vi skyndade oss ner till Emma´s bil, jag och Alva i baksätet, medan Emma vred om nyckeln så att motorn gick igång. ”Ready for another christmas?” tjöt Emma uppspelt och drog i samma veva armen mot tutan.
”Oh for christ sakes Emma just drive” skrattade Alva och sträckte sig fram för att rufsa till Emmas hår, något som inte uppskattades. ”We all know that you´re obsessed with me but try to keep your hands away from me” fnös Emma skämtsamt och gjorde en divig gest med handen. Jag gav Alva en road blick innan vi alla tre bröt ut i höga skratt.
”And we´re here!” tjöt Alva i samma sekund som hon flängde upp dörren till Louis lägenhet. Eleanor kom gåendes ifrån köket med ett brett leende och drog in oss i en kram. Emma och Alva fick av sig sina skor på något omänskligt snabbt sätt och försvann in i vardagsrummet tillsammans med säcken med julklappar. ”ready for a crazy night?” skrattade Eleanor glatt och väntade på att jag och Lucy blev klara innan vi tillsammans gick in till resten av gänget. Jag lät min blick glida runt i det julpyntade rummet och skrattade när jag såg att Emma och Alva satt framme vid julklapparna. Ibland märktes det inte att de båda var över arton, men det var något av det speciella med dom. Mina bästa vänner.
”When are we going to eat, i´m starving” ljöd en välkänd röst ifrån köket och mitt hjärta gjorde ett dubbelskutt vid tanken på honom.
”You ate a sandwich like.. four minutes ago Niall” suckade Harry uppgivet och reste sig ifrån soffan. ”Well i´m hungry anyways so when are we goi... Melanie!” Niall rusade över till mig och slog snabbt armarna om min midja. ”Hey handsome” skrattade jag och ställde mig på tå för att nå upp till hans läppar. ”Ew get a room” skrockade Louis innan han slöt sig till Eleanors sida. Niall släppte inte greppet om mig och jag höjde roat på ögonbrynen när han tryckte mig närmare sitt bröst.
”Niall... What is it? It´s only been a day or two since we last saw each other, you´re acting like it´s been a whole year” ”Maybe it feels like it´s been a whole year then” svarade Niall kortsint och drog med mig bort till soffan och ner i hans knä. ”So what about some food, games and then we´ll open the presents?” föreslog Zayn och började gå ut mot köket.
”Sounds like a plan, i´m st..” jag avbröt Niall. ”You´re starving yeah we know”. Harry skrattade åt min kommentar, gav mig tummen upp innan han liksom Zayn rusade bort till maten. Jag försökte att resa mig ifrån Niall´s famn men hans starka armar lät mig inte flytta en centimeter. ”Niall... i´m hungry too you know” påpekade jag och försökte ännu en gång bända loss hans armar. Utan så mycket som ett ord reste han sig ifrån soffan, fortfarande med mig i sina armar, och började gå bort mot bordet med mat. ”Ni put me dooown” gnällde jag tjurigt och räckte ut tungan mot Emma som inte slutade skratta.
”No i don´t want to, not yet”. Niall släppte mig inte förrän vi stod framme vid tallrikarna. ”Haha so funny i really can´t stop laughing” muttrade jag när skratten började dämpa sig. ”Aw don´t be so grumpy” flinade Niall och stötte enkelt sin höft mot min. Jag ignorerade hans närvaro och sträckte mig efter maten jag ville ha innan jag återvände till bordet. Alva klappade på platsen bredvid henne och resten av tjejerna, där jag slog mig ner.
”but baby i wanna sit beside you” suckade Niall och putade med läpparna ifrån platsen mitt emot mig. Jag fortsatte att ignorera honom och gjorde mitt bästa för att inte börja skratta. Louis och Eleanor förstod vad jag höll på med och bröt ut i fnissningar, vilket Harry och Liam stämde in med. Jag vände mig mot Alva och log åt hennes breda leende. ”So how´s your day been?” frågade jag, som om jag inte spenderat hela dagen med henne, och blinkade lätt med ena ögat. ”Melanie..?” började Niall och sträckte sig över för att peta på min arm. Jag lutade mig längre bak i stolen och väntade på att Alva skulle svara.
”It´s been great, i´ve been with these amazing girls. I think their names were Melanie and.. Emma?” skrattade Alva och nickade åt sina egna ord.
”Oh sounds fun, i´d love to meet them someday”. Niall stirrade intensivt på mig medan jag fortsatte att ignorera honom. ”Melanie don´t ignore me i´m sorry, please baby” Jag fick kämpa för att inte vända blicken mot honom och fortsatte att titta på Alva, som vid det här laget var på väg att brista ut i skratt. Jag försökte att säga någonting till henne, men orden satt som fast i min mun. Slutligen vände jag mig mot den bedjande pojken framför mig och höjde på ögonbrynen. ”Hah i knew you couldn´t resist me for so long!” tjöt han glatt och klappade ihop sina bestick med varandra.
”I can resist you for a whole day” konstaterade jag och pekade hotfullt min kniv mot honom. ”Can not” ”Can too” ”Can not” ”Can too and you know it” ”Can no..”
”Will you please just shut up?! I´m trying to eat without laughing over here” utbrast Emma som tidigare haft en tyst konversation med Eleanor. Vi tystnade allihopa på samma gång innan tystnaden kvävdes av höga skratt. ”Okay okay let´s eat” skrattade jag och drog fingrarna under mina tårfyllda ögon. Alva nickade instämmande och återgick till sin mat, precis så som vi andra gjorde..
*Två timmar senare*
”Hurry up it´s getting late!” skrek jag in till lägenheten och skrattade när jag såg Emma komma ridande på Eleanors rygg. Lucy och Alva gick strax efter dom och såg till så att de hade med sig allt de behövde.
”Who´s ready for some party?!”. Louis sprang igenom hallen och ut i trapphuset med ett enormt leende. Resten av gänget gjorde oss sällskap där ute och Harry låste noga lägenheten efter sig. Jag greppade tag i Niall´s varma hand och kände hur de få vin glasen jag tagit började påverka min kropp. Men det var snart jul, så vem orkar bry sig? ”So what´s your plans for christmas? I´m going home to my family” skrattade Lucy medan vi satt i taxin på väg in till London´s center där alla pubar låg.
”I´m going back home tomorrow, i haven´t seen my family in too long” sa Louis och Harry samt Zayn skulle göra lika dant. ”My family is coming here, what about you?” frågade Liam och nickade åt oss tjejer och Niall. ”Me and Melanie are going to sweden tomorrow, they celebrate christmas one day before us so we may be able to fly over to ireland in the morning the day after. So we´ll be celebrating christmas in Ireland with my family too” förklarade Niall och lade upp armen runt mina axlar.
”I´m going to Sweden with them, i haven´t seen my family since i came here. I miss them” suckade Alva och drog ner sin klänning en bit då den bestämt sig för att hasa upp. ”We´re going home” sa både Eleanor och Emma samtidigt.
Det dröjde inte länge innan vi kom fram till klubben vi skulle vara på och jag klev förväntansfull ut ur taxin. Musiken hördes ut på gatorna och basen fick huset att skaka i takt till ljudet. Jag greppade tag tjejernas händer och tillsammans klev vi in genom den smala dörren med killarna strax bakom oss. Enorma lampor fick lokalen att lysa upp i olika färger och människor dansade för sitt liv ute på dansgolvet. En del stod längs väggarna, sittandes i sofforna, hängandes vid baren, precis så som det brukar vara. Vi knuffade oss fram till baren och jag vinkade snabbt till mig bartendern.
”what can i do you for you beautiful?” frågade han och blinkade flörtigt med ena ögat. ”You can shut up and give my girlfriend and us some drinks, what about that?” röt en grinig röst bakom mig och jag behövde inte ens vända mig om för att veta att det var Niall. ”Oh.. sorry i didn´t know” ursäktade sig den mörkhåriga bartendern snabbt och försvann ner bakom disken. ”No need to be so rude” sa jag och putade med läpparna när Niall snurrade runt mig. ”He was flirting with my girlfriend, i had to be rude” skrockade han överlägset och drog en hand längs min rygg, ner mot min rumpa.
”Niall, behave” sa jag strängt, men log smått medan jag drog bort hans hand.
~~
Svetten glänste i min panna medan jag, alldeles för onykter, letade efter Niall. Jag såg dörren som ledde ut och tog första bästa chans för att hinna fram innan min mage skulle vända sig ut och in. Den kalla vinterluften fick gåshuden att sprida sig över min kropp. Vart var Niall? Min hand flög upp till min mun när min mage vred sig och jag rusade fram till kanten av huset för att tömma alla gifter i min kropp. Jag reste mig upp igen på vingliga ben och gick fnissandes tillbaka till huset.
”Well isn´t it Niall´s little girlfriend?” ljöd en röst bakom mig och jag snurrade förvirrat runt för att möta tre tjejer i olika åldrar. Två av dom såg ut att vara några år äldre än mig och den tredje kan inte vart äldre än sexton. ”I´m sorry, do i know you?” frågade jag artigt och försökte att inte sluddra på orden. ”No, but we know you. You don´t deserve Niall. Look at you, you´re supposed to be supporting him and instead here you are, drunk as a fucking hoe”
“What..?” började jag förvånat och tog ett par djupa andetag.
“You´re so fucking disgusting, I can´t believe that they let you in on this party. I heard rumors about that Niall payed a guy so that he´d let you in. You´re probably too ugly, people would puke if they knew what´s under that dress. Ew, infact, I think I need to puke. You disgust me Melanie, I hope you won´t survive the night. There´s a bridge a few blocks away, maybe you could jump there? I´m sure we directioners would be more than happy”, och med dom orden sagda försvann de ut i mörkret. Det kändes som om någon hade kastat stenar rakt igenom mig, jag var inte hel. Illamåendet slog till som en våg och jag grep i ren panik tag i min hals. Mina ben tog mig snabbt in på klubben igen och mitt huvud bestod av ett enda stort hav av svammel. Var jag verkligen så ful? Come on Melanie, you´ve seen yourself in the mirror. Not even the ugliest man alive would like you, skrattade en ond röst i mitt huvud. En ond röst jag sluppit undan i så många år. Tårarna hotade att tränga fram i ögonvrån medan jag trängde mig fram till baren, med ett enda mål i mina tankar. Alkohol skulle lindra smärtan, eller hur? Jag räckte snabbt fram handen till bartendern som fattade min vink och hällde upp ett litet glas med ett starkt innehåll.
”Shouldn´t you slow down a bit? You doesn´t look too well” mumlade bartendern försiktigt efter mitt åttonde glas och jag skakade grimaserandes på huvudet. Ett bubbligt skratt for ur min mun innan de starka orden ifrån flickorna sattes tillbaka i mitt huvud. ”I don´t deserve Niall” sa jag högt, mest för mig själv, men tittade med tårfyllda ögon upp på bartendern. ”Uhm you there, can you go and get that blonde man over there? I think he needs to take his girlfriend home” ropade bartendern över musiken och knuffade till en man med mörkt hår. Mannen i sin tur nickade och gjorde sin väg ut på dansgolvet, vart han skulle visste jag inte. Mitt huvud dunkade, mina ben sved av all ansträngning men inget gjorde ondare än smärtan i min själ. Smärtan jag sluppit undan så länge.
Super långt kapitel, men jag hoppas att ni tycker om det! Jag är super SUPER trött och orkar inte läsa igenom texten, så jag ber om ursäkt för stavfel osv.
Jag ska rätta den mer i morgon, 10 komentarer till nästa! (: xx
This Love Last Forever - Chapter 17
Fyra månader passerade förbi snabbare än vinden. Niall åkte till Australien under Oktober tillsammans med killarna och jag spenderade tiden som passerade förbi med Emma och Alva. Alva har varit min bästa vän så länge jag kan minnas, hon kom över till mig i England två veckor innan jul. Den 18 December var här och snön låg vit över Londons gator. Niall berättade om oss i en intervju och omvärlden tog det rätt bra, borträknat ifrån fansen. En del hatade oss tillsammans, en del tyckte att vi var det gulligaste paret någonsin, en del brydde sig helt enkelt inte. Emma och Alva hade i stort sätt reagerat på samma sätt. Skrik,glädjetårar,skrik,glädjetårar och listan går vidare.
Jag drog upp de något varmare tightsen och log över mitt ben som inte längre var begravt under ett gips. Alva och Emma kom inrusandes i rummet.
”You have a visitor” fnittrade Emma uppspelt och Alva nickade instämmande vid hennes sida. Jag lyfte nyfiket på ögonbrynen och reste mig ifrån soffan. De följde efter mig som små vilsna hundvalpar, båda två med sluga leenden på läpparna. Jag fortsatte bort mot hallen och kände leendet krypa upp på mina läppar när min blick föll på den blåögda pojken. ”May i come in?” flinade han och gjorde en snabb gest mot sina skor. Jag drog retsamt handen längs mitt icke existerande skägg och verkade tvivla.
”Hm.. i don´t kno..” min mening avbröts när Niall grep tag i min midja och ett högt tjut for ur mina läppar. ”Woah take it easy there, I´m not planning on going deaf” skrattade Alva och lade en arm om Emmas midja. Emma hade,oinbjuden, våldgästat mig en lördagskväll strax efter att Alva hade gjort sig hemma. Deras vänskap var starkare än vad jag trodde att en vänskap kunde bli, och då har de bara träffats i cirka två veckor. Niall snurrade runt med mig i sin famn och jag sprattlade som en vild fisk i luften. Mina fötter nuddade marken igen och jag blängde surt på Niall när han sparkade av sig sina skor.
”We´ll be over at Emma´s place, i don´t know if i stay the night. I´ll call you later okay?...” sa Alva snabbt och drog på sig sin vinterjacka. Jag nickade förstående och gav Niall en skeptisk blick när han försvann förbi bakom mig, längre in i lägenheten. ”..oh and guys, use protection!” tjöt Emma glatt innan dörren smälldes igen och de två livfyllda människorna hade lämnat min lägenhet. Jag insåg inte förrän nu att mina kinder ändrat färg till något som skulle kunna kännas igen som färgen av en salsa sås. Niall och jag har dejtat i nästan fem månader utan att ha något sexuellt inblandat. Visst vi hade hånglat, haft en del heta stunder, men aldrig gått så långt som till sex. Jag lade nervöst mitt hår över ena axeln och gick längre in i lägenheten i jakt på Niall. Var han besviken på att vi inte hade haft sex? ”Niall?” ropade jag och väntade spänt på svar, ett svar som aldrig kom.
”Niiiaaaaallll?” fortsatte jag och såg att dörren intill mitt sovrum stod vidöppen. Jag skyndade mig över till dörren och klev skeptiskt in i rummet. Solen som knappt syntes av det gråa vädret gjorde att mitt rum fortfarande var täckt i ett mörkt dunkel. Jag klev längre in i rummet och drog skrämt efter andan när dörren smälldes igen bakom mig. Mitt hjärta dunkade hårt i mitt bröst och jag tänkte vända mig om i förtvivlan när två händer grep tag i mina höfter, för att hålla mig kvar på samma plats. Niall´s blonda hår blev synligt vid min sida i samma sekund som ett par mjuka läppar tog kontakt med min hals. Niall´s ena hand drogs längs med min kropp och stannade inte förrän han fått ett mjukt tag om mitt hår. Han drog försiktigt så att jag böjde på nacken, vilket lät honom komma åt mer hud. Ett högt och oförberett stön for ur mina läppar när Niall försiktigt började gnida sina höfter mot mina.
10 minuter senare
Niall strök bort hår ifrån min panna och pussade min näsa. ”Niall.. can i ask you something?” började jag och vred upp blicken mot honom där jag låg med mitt huvud på hans mage. ”Sure babe, you can ask me anything” försäkrade han övertydligt och lade ifrån sig sin mobil. ”Are you.. like.. disappointedthatwe´renothavingsex?” “You wanna repeat that?” skrattade Niall och lät sina fingrar leka med mitt hår. “Like.. are you disappointed, that we haven´t had sex yet?” Jag viskade ut den sista delen av meningen och undvek Niall´s brinnande blick. Han harklade sig lätt och hans rörelser i mitt hår stannade.
”Why are you asking that?” frågade han i stället och drog upp mig så att jag praktiskt taget låg över honom, med ryggen mot hans starka bröst. ”I just.. I thought about it before when Emma screamed that we should use protection..” svarade jag och försökte att få min röst att låta stark, även trots det faktum att jag ville sjunka ner igenom golvet.
”Oh, no I´m not disappointed at all. I think it´s good that you´re not doing anything you´re not ready for. Besides I´m more than okay with waiting until you´re ready. It makes me feel special you know, that you haven´t done it with someone else before me” sa han simpelt som om det inte var någon big deal, något som lugnade mig otroligt mycket.
”That´s a relief” suckade jag lättat och vände mig om på mage. “You´re so adorable” flinade han och lät sina tummar dras längs kanterna av mina läppar. “Stop it” mumlade jag och putade lätt med läpparna, hur var det möjligt för honom att göra fjärilarna i min mage vilda varje gång? ”Why should I? It´s true”. Jag gav honom en skeptiskt blick och satte mig upp ifrån hans varma famn.
”What are you doing?” frågade han snabbt och sträckte ut armarna mot mig. ”It´s winter outside and I wanna go out for a walk, maybe buy something cute to christmas” sa jag rakt ifrån hjärtat och vände mig sedan mot Niall. ”Let´s go then!” ”Look at that one!” tjöt jag högt och fick ett par blickar att riktas åt vårt håll. Jag rusade fram till den mysiga mössan och satte den glatt på mitt huvud. ”How is it possible to be so cute?” muttrade Niall tyst trots att jag lyckades höra det. Jag låtsades som ingenting och ryckte åt mig en liknande som jag, innan Niall hann märka, tryckte ner över hans huvud. ”Aw we look like a couple” mumlade jag lyckligt och tittade in i spegeln på väggen.
”That´s because we are a couple” viskade han lågt i mitt öra och slöt armarna om min midja. ”Let´s buy these” sa han snabbt och drog med mig bort mot kassan. ”No i need to save my money for christmas” svarade jag bittert och var på väg att ta av mig mössan när Niall protesterade. ”I want to buy it to you, it´s a early christmas present”.
”Niall...” började jag och tog tag i hans händer. ”Stop, okay? I don´t care if you don´t want me to pay for you , i´m gonna pay that and that´s it. I don´t care if you think it´s wrong that i buy things for you but I want to spoil my girlfriend with stuff. I now have the chance so don´t try to stop me” sa han bestämt och skyndade sig med att ta fram plånboken. Han sträckte över sitt kort till tanten i kassan, som såg överlycklig ut då hon förmodligen visste vem han var. Hon lät honom skriva in sin kod och betala medan jag tjurigt stod bredvid och blängde på Niall. ”You didn´t have to” muttrade jag när vi klev ut ur butiken.
”I wanted to”. Niall vände sig till mig och rätade till min mössa innan han böjde sig fram och gav min näsa en lätt puss. Jag rodnade lätt över hans handling och sträckte ut armarna för att kunna dras in i hans famn. ”Let´s go for a short walk, before the paparazzi finds us and all” sa han spontant och drog med mig bort mot den enorma parken som låg några meter ifrån köpcentret. Tack vare Londons stressiga gator var det svårt för människor, och med människor menar jag paparazzi, att få syn på oss. Vi behövde inte längre gömma oss för allmänheten men det var skönt att kunna slippa oroa sig över alla bilder då och då. Jag skrattade glatt åt Niall´s överlyckliga min då han såg att människor redan börjat lämna den frysta dammen. ”Comon, it´ll be fun!” tjöt han i den mest tjejiga ton han kunde få fram och rusade ner mot kanten av dammen.
”I don´t know, isn´t this dangerous?” frågade jag tveksamt och satte försiktigt ena foten på den vita isen. ”There was like four families here before, so it´s totally safe” flinade han och sträckte ut händerna mot mig. Jag nickade sammanbitet och klev försiktigt ut på den hala isen. Mina fötter gled iväg under mig och ett högt tjut for ur mina läppar i samma sekund som jag var säker på att slå i backen. Det dröjde några extra sekunder innan jag faktiskt landade, men isen kändes mycket mjukare och.. varmare än vad jag hade förväntat mig. Jag öppnade försiktigt ögonen och stirrade förvånat ner på Niall, som knappt kunde hålla sig för skratt.
”What happened?” sa jag undrandes och rullade av honom för att kunna kravla mig upp på fötter igen. ”I tried to cath you, but i slipped first and you landed on me” förklarade han och lät ett högt skratt slippa ur sina läppar. Skrattet som återigen fick fjärilarna i magen att bli vilda. ”Well i could´ve died so no it´s not funny” klagade jag retsamt och räckte ut tungan åt Niall som kämpade sig upp på benen.
”No princess, that´s where you´re wrong.. I can be no superman, but for you i´ll be superhuman..” Niall gled över isen på sina skor och sjöng tyst på Save You Tonight. Hans röst gav mig gåshud och min inre fangirl ville bryta sig ut. Jag tog ett par lugna andetag och tog försiktigt fler steg ut på isen, mot Niall som numera stod still och väntade på mig. ”Come on baby girl you can do it!” tjoade Niall uppspelt och klappade händerna. ”Shut up and stop calling me nicknames, you´re distracting me!” skrek jag tillbaka och skrattade till när jag återigen var på väg att falla. ”Sugar lips! Sweet cheeks! Come on darlin´, just a few meters left baby” hojtade Niall ännu högre och gjorde så mycket rörelser och ljud som han kunde. Mitt leende täckte i stort sätt hela mitt ansikte och jag tog fart för att kana den sista biten fram över isen till Niall´s famn.
”You´re so annyoing” fnittrade jag förtjust och ställde mig på tå för att nå hans läppar.
”And you´re incredible”
Oh how i wish that was meeee.......... *____*
Haha jag fangirlar över min egen text, gud jag är avundsjuk på den där Melanie. Förlåt för att jag varit seg när det gäller uppdateringen, jag har skrivit på de andra kapitlen och varit upptagen, så det har tagit sin tid. Jag hoppas att ni blir nöjda ändå, 10 kommentarer till nästa? ;) xx
This Love Last Forever - Chapter 16
”That´s a secret darling” flinade han och blinkade flörtigt med ena ögat. Fjärilarna var på väg att svämma över i min kropp när ordet darling lämnade hans läppar. ”See you in a bit babe” var det sista han sa innan han lutade sig ner och fångade upp mina läppar med sina. Jag stod stumt kvar och tittade efter honom när han trippade ner för trappan och försvann ut ur min syn.
Klockan var tio i åtta och jag stod nervöst framför spegeln, delvis för att se till så att jag såg okej ut. Min mobil vibrerade till på handfatet och strax därefter ljöd en hög signal igenom rummet. Jag drog tummen över skärmen och lyfte upp mobilen till örat.
”Hello?” sa jag frågandes utan att ha kollat vem det var som ringde.
”Hey Melanie!” Emma´s välbekanta röst ljöd i mitt öra.
”Hi Emma, what´s up?” frågade jag och puffade samtidigt upp håret med min lediga hand. ”Not much, you? I was wondering if you´re coming on monday? We miss you in class” suckade hon och på ljudet att döma slog hon sig ner i antingen en säng eller soffa.
”Aw, i think i´ll make it on monday, i can´t miss too much in school now, and oh well i´m going on a date in ten minutes” skrattade jag, men insåg sedan vad jag sagt.
”A date?! With who?! Oh my god you have to tell me everything later but sweet baby banana i´m so happy for you” tjöt hon glatt och jag tog skrattandes bort luren en bit ifrån örat.
” uhm.. a guy.. you know what he´ll be here in just a few minutes and i´m not ready yet. I´ll tell you everything on monday bye” babblade jag snabbt och lade sedan på luren. Jag lade ner mobilen på handfatet igen och drog för sista gången fingrarna i mitt lockiga hår. Det ringde på dörren och jag tittade i panik upp ifrån handfatet. Varför blev jag så nervös helt plötsligt?
Jag drog ner min sweater och rätade till mina tights innan jag gick ut till hallen. Efter ett djupt andetag tog jag tag i dörrhandtaget och drog upp dörren. Niall log glatt mot mig och lät sin blick svepa över min kropp. Jag rodnade lätt och en rysning av välbehag for igenom min kropp när jag såg att Niall bar mysbyxor. Niall steg fram och sträckte över rosorna, som jag glatt tog emot.
”I´m just gonna put these in some water” ursäktade jag mig snabbt och hoppade in i köket. Niall klev in i hallen bakom mig och stängde dörren med ett ljudlöst läte. ”We´re going to somewhere safe, there´s no fans or paparazi there. But there´s a slight chance that they´ll spot us before we get there so i want you to wear this, for your own safety” suckade Niall ifrån hallen och när jag klev tillbaka ut till honom höll han upp en enorm hoodie. ”okay” sa jag enkelt och ryckte på axlarna innan jag drog det gråa plagget över huvudet. Hoodien föll ner över min kropp, slött vilandes vid mitten av mina lår. Jag drog upp luvan över huvudet och tittade på Niall, som med ett brett leende höll ut sina armar.
”Why are you smiling like that?” fnittrade jag generat och klev glatt in i hans trygga famn. ”I´m so happy that I kissed you, and that you´re mine” erkände han med en behaglig suck och slöt armarna tätare runt min kropp. Jag fnissade lätt mot hans bröst och lät mina händer rita små rörelser utmed hans axlar.
”I´d love to stay like this for hours, but we need to go” sa han plötsligt och började röra sig mot dörren, fortfarande med mig i sin famn. Han fångade enkelt upp mig och lät mig lägga mina armar runt hans hals. Jag borrade ner mitt ansikte vid hans hals och log blygt när han placerade en puss på min panna. Niall stängde dörren bakom oss och började gå ner för den stora spiraltrappan som ledde till entrén av byggnaden.
”The car is standing a few meters away, do you think you can walk?” frågade han innan vi närmade oss dörren och jag nickade övertydligt. ”Of course i can, i walked to work today. Remember?”. Niall muttrade något tyst till svar men släppte försiktigt ner mig på golvet. Vi skyndade oss ut till bilen, lyckligtvis utan att bli sedda, och hoppade in i framsätet. Niall vred om nyckeln och bilen startade med en brummande läte.
Efter en bilresa på fyrtio minuter körde Niall in på nästan osynlig skogsväg, rakt in i skogen som blev mörkare för varje minut.
”Are you sure this is the right way?” frågade jag nyfiket och tittade ut igenom fönsterrutan. ”Yep” skrockade Niall och trummade glatt med fingrarna mot ratten. Han stängde plötsligt av bilen och klev ut på den mjuka skogsstigen vi parkerat på. Niall skyndade sig runt till min sida och öppnade dörren som den gentleman han var. Han hjälpte mig ut ur bilen och bad mig att vänta där medan han försvann till bagaget. Min blick for runt omkring platsen vi stannat på och jag märkte först nu att vi kört in i en dunge, en dunge som var väl gömd av alla nerböjda träd och växter.
”You can come back here now” hörde jag Niall ropa och hoppade nyfiket till baksidan av bilen. Synen framför mig fick mitt hjärta att värka, min haka hängde nere vid kina och jag höll för munnen för att hindra något läskigt läte att komma ut. Niall drog nervöst handen längs sin nacke medan han tittade på min reaktion.
”Do you like it..?” frågade han osäkert och en svag rodnad spred sig över hans kinder. ”Like it..? Niall i can´t believe you did all this” skrattade jag överlyckligt och tittade på allt han fixat fram. Sätena i bilen var nerfällda, en massa täcken låg utspridda i det nu stora utrymmet och värmeljus lös upp platsen. En stor korg stod placerad i mitten av alltihop och jag höll fortfarande handen för munnen.
”I hope you´re hungry then”, Niall pustade lättat ut och hjälpte mig att krypa in i bilens bagage. Han skyndande sig snabbt in bakom mig och log vänligt när jag drog ett av täckena närmare min kropp. ”Come here” viskade han och klappade vid platsen bredvid honom. Han flyttade på korgen och hjälpte mig så att jag satt upp bredvid honom. Niall öppnade korgen och tog fram två smörgåsar, två glas, en champagne flaska, en skål med jordgubbar och en flaska grädde. Han placerade ut allt framför oss och gav mig leendes en av smörgåsarna.
”So what´s your plans for the future?” frågade Niall och snurrade sitt champagneglas mellan fingrarna. ”I don´t know really, i´d like to be a teacher maybe. My mother was a teacher and it sounds like a fun job” sa jag och tittade upp på stjärnorna igenom takrutan.
”I guess I will have to protect you from all the boys in school then, god knows what they´ll do when they see you” mumlade han till svars och sträckte sig efter skålen med jordgubbar. ”Want some?”. Jag rodnade från hans svar men nickade. Niall tog med sig grädden och lutade sig tillbaka mot bilens vägg. ”Open up” flinade han och höll upp en jordgubbe framför min mun. Jag försökte att ignorera den spända stämningen och slöt sakta läpparna runt den röda frukten. Niall´s blåa ögon blev mörkare medan jag svalde och slickade mig om läpparna. Jag tog upp ännu en jordgubbe och sträckte fram den till Niall, som genast slukade den. Vi satt där i det dunkla mörkret och matade varandra under den öppna himlen. Det var när jag svalde min fjärde jordgubbe som jag upptäckte att Niall satt ovanligt stelt, hans blick var mörkare än någonsin och han stirrade stint på mina läppar.
”Niall are you okay..?” frågade jag nervöst och hoppade närmare honom, i hopp om att få värme. ”Let´s lay down for a second” sa han snabbt och hans röst var mer spänd än vanligt. Jag nickade oförstående och placerade en kudde under mitt huvud så att jag kunde lägga mig ner i en bekvämare position. Niall lade sig snabbt vid min sida och lutade sig upp med hjälp av en armbåge. Han ritade små cirklar över min arm och skiftade otåligt plats. ”Niall what´s wrong, and don´t lie” sa jag bestämt och stirrade upp i hans numera mörkblåa ögon. Han bet försiktigt tag i sin underläpp och drog en hand igenom sitt hår. ”Uhm... I´m kind of..” började han men avbröt sig själv genom att rodna.
”You´re what?” ”Gosh I´m horny, okay? It was kind of a turn on when you ate those strawberries, so don´t judge me. I´m a guy for christ sake” sa han snabbt och hans kinder blev en mörkare ton av röd. Jag släppte ut ett svagt fniss och gömde ansiktet bakom mina händer. ”Aw none of that, come on give me a kiss” skrockade Niall. När jag öppnade ögonen igen låg han lutad över mig med armarna om vardera sida av min överkropp. Jag hasade upp en bit på kudden och lade upp mina händer i hans nacke innan jag lät våra läppar mötas. Hans mjuka men ändå raspiga läppar masserade mina i långsamma rörelser. Mina ögon for upp i samma sekund som hans tunga lätt gled över min underläpp, i en frågande gest. Jag särade på mina läppar och lät ett lågt stön lämna min kropp när Niall´s tunga utforskade min mun.
”You´re so sexy” mumlade han och kysste min underläpp innan han försiktigt bet tag i den. Han drog sig undan någon ynka millimeter innan han släppte och började kyssa ner mot min käklinje. Jag lät mina fingrar gräva sig ner i hans rygg medan hans läppar började lämna spår av kyssar nerför min hals. Han drog lätt i den stora tröjan jag hade på mig och kysste mitt nyckelben innan han gav mig en frågande blick.
”May i take this off?” Han lekte med tyget på min tröja och jag tvekade blygt undan ifrån hans blick. ”you´re the most beautiful girl i´ve ever seen Melanie, you can trust me” sa han allvarligt och jag nickade, fortfarande för rädd för att möta hans blick. Han kysste mig lätt på näsan och lät sina händer sakta dra upp min tröja , bit för bit. Jag knep ihop ögonen samtidigt som Niall drog tröjan över mitt huvud och väntade på något sorts tecken på att han inte blev alldeles för äcklad. Sekunder passerade förbi och jag öppnade oroligt ena ögat. Niall stirrade på mig med vidöppna ögon och jag blev plötsligt extremt osäker.
”Melanie, i seriously can´t understand how you feel that way about yourself, you´re gorgeous and god look at that body” hans mening slutade i ett stön och jag rodnade djupare än någonsin. Niall lutade sig ner igen och sammanlänkade våra läppar igen. Våra tungor dansade med varandra,niall´s händer var tryggt placerade vid min midja och hans höfter rörde sig i långsamma rörelser mot mina.
”This went way better than i expected” erkände han lyckligt och började kyssa ner för min hals igen. Hans händer stannade vid banden på min bh och jag grep osäkert tag i hans armar. Han märkte min osäkerhet och skakade lätt på huvudet. ”We won´t go any futher if you don´t want to, as long as i get to kiss you” förklarade han och sträckte sig upp till mina läppar igen.
”Can we just.. cuddle for a while before we´re going home?” frågade jag simpelt och lekte lätt med lockarna i hans nacke.
”Of course darling, of course” viskade han mot mina läppar och dunsade ner bredvid mig med armarna tryggt placerade runt min midja. Mitt hjärta slog hårt emot mitt bröst och jag kröp ihop till en boll i Niall´s famn. För en gångs skull kände jag mig omtyckt på riktigt, jag kände mig till och med vacker.
Förlåt för att jag inte uppdaterade igår!
Jag har inte läst igenom kapitlet så det finns säkert ett och ett annat ord där det är felstavning osv, men jag ska läsa igenomd det senare. Jag sitter på lektion just nu så jag får göra det här snabbt.
14 kommentarer till nästa! Xoxox
This Love Last Forever - Chapter 15
Tidigare i TLLF:
”Well I don´t care. You can´t walk with these inside this building”. Jag blängde på honom i några korta sekunder och försökte sedan ännu en gång att ta kryckorna ifrån honom. ”Don´t be so stubborn, why can´t you let me carry you?” Niall släppte ifrån sig en låg suck och drog min kropp närmare sin.
”I´m heavy” mumlade jag lågt i hopp om att Niall inte skulle höra det.
”What?”
Niall hade lyft upp mig i sin famn, trots mina protester, och burit ner mig till sin bil. Han sade inte ett ord till mig under den korta bilresan, och inte förrän jag stod i min hall öppnade han sin mun. Diskussionen vi hade handlade om mig. Han var arg, arg för att jag vågade säga saker om mig själv som inte stämde. Han var arg för att jag ljög. Han fick mig att känna mig.. vacker. Han fick mig att känna mig hel för en sekund. Efter vårt två timmars långa prat lämnade han lägenheten med ett enkelt godnatt och en snabb kyss på mina läppar. En snabb kyss som fick fjärilarna i min mage att bli sjövilda när jag kröp ner i sängen. En snabb kyss som gjorde att mina drömmar flög iväg till honom när jag sakta drogs in i sömnens mörker.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag lade ner mascaran i min sminkväska och beskådade mitt knappt synliga verk. Ett svagt lager av puder, för att dölja de röda små områdena på min hud, och några bestämda drag med mascaran. Jag hoppade så gott jag kunde ut till hallen och tog upp min mobil ifrån vardagsrummet. Min skärm lös upp och visade att jag hade fått ett nytt sms.
Niall x : When are u going to work? I´ll drive you, just tell me when i need to be outside! X
Jag tuggade försiktigt på min underläpp medan jag läste om meddelandet och lade sedan ner mobilen i fickan på mina jeans. Niall´s omtanke var supergullig, men tanken på vad folk skulle säga om de såg oss fick mig att rysa. Jag ville inte bli känd som ”flickan som Niall får ta hand om”. Jag är en vuxen kvinna och är fullt kapabel av att ta hand om mig själv tänkte jag envist och hoppade ut till hallen. När jag kontrollerat att lägenheten var låst började jag min hoppande vandring ner mot caféet. En kvart senare sjönk jag uppgivet ihop på en stol inne i caféet. Mina armar och mitt friska ben skakade av överansträngningen ifrån promenaden. ”woah Melanie do you need any help?” jag vände mig leendes om och såg Connor komma rusandes ut ifrån köket.
”Nope i just need to cath my breath” sa jag skrattandes.
”I see, how´s your leg and care to update me about that boy.. Niall? I´m curious ” Connor satte sig ner på stolen mitt emot mig och knöt händerna under sin haka.
”Well.. i broke my leg so i have to walk like this for two months or something. Niall asked me to be his girlfriend, yesterday...” Jag avslutade inte meningen förrän två armar drogs kring min kropp. ”Oh my god i´m so happy for you gosh i totally ship you with him!” tjöt han glatt och när han insåg att han praktiskt taget hade ett fangirl moment så började han att rodna. ”Wait... you´re a fanboy?” flämtade jag uppspelt och satte båda händerna för mina kinder. ”Uhm i guess so..” stammade han, fortfarande med en gullig rodnad på kinderna.
”For how long? who´s your idol?” sa jag och praktiskt taget förhörde honom. ”Two years now, and promise not to laugh..?” han tittade på mig med bedjande ögon och sög in sina läppar. Jag nickade glatt. ”I´m kinda obsessed with your boyfriend and his bandmates...” erkände han blygt och rodnaden på hans kinder blev tio gånger mörkare.
”Oh my god that´s so cute jesus you need to meet them!” babblade jag på och såg hur hans ögon vidgades. ”I mean i met them the moment before you broke your leg but could you do that for me? So that i could talk to them, like in a normal conversation?”
”of course i can! I´ll talk to Niall later, but Connor i think we need to get back to work” Han nickade uppspelt och reste sig ifrån bordet, något som jag härmade. När jag hade bytt om till mitt förkläde tittade jag till min mobil innan jag tänkte lägga ifrån mig den. Skuldkänslorna vällde in över mig.
Niall x: Melanie? When should I pick you up?
Niall x: Hello? Are u awake? If not, you neeeed to get ready for work lazy head ;p x
Niall X: Mel, seriously is something wrong? You should be at work now, call me!
*Three missed calls from ´Niall x´ *
Jag lät mina tummar fara fram över tangentbordet och svarade snabbt på hans sms.
Melanie : Oops sorry Niall, I forgot to answer your text. I´m already at work so don´t worry, I´ll talk to u later x
* Ett antal timmar senare *
Klockan hade tickat vidare och när jag blängde på visarna för elfte gången så visade dom strax innan sex. Vilket betydde att jag skulle få åka hem om bara några få minuter. Solen hade börjat avta lite smått utanför och hösten hade fått löven att cirkulera runt i vinden. ”So, do you need a ride home?” frågade Connor som kom gåendes ifrån köket med ännu en trasa. Vi hade fullt upp med att torka av alla bord efter att många människor kladdat ner dom. Jag vände mig mot Connor och tog upp kryckorna ifrån golvet.
”I..”
”There´s no need for that”. Jag och Connor vände oss, båda två lika förvånade, till dörren där Niall stod lutad mot dörrkarmen. Connor frös fast på sin plats men kom sedan på sig själv och nickade.
”Oh..i´m sorry.. but.. uh, could i like.. get an autograph? I´m a huge fan” Connor´s kinder blev lika röda som tomater när han torkade av sig på förklädet för att skaka hand med sin idol. ”Yeah of course, do you have a pen?” frågade Niall och log, men det var inte samma leende som brukade nå hans ögon. Jag svalde nervöst och fortsatte att torka av bordet, då Niall inte slängt en blick åt mitt håll under tiden han stått här.
”Yes i´ll go and get one from the kitchen” hörde jag Connor stamma och hans fotsteg ekade emot marken när han försvann in i köket. ”When are you done here?” frågade Niall plötsligt och jag tittade nervöst upp ifrån bordskivan.
”Five minutes, i just need to get rid of this” sa jag och pekade mot förklädet jag hade på mig. Niall nickade och vände sig sedan om till Connor som kom gående. ”Here” sa han uppspelt och sträckte fram en vit t-shirt och en penna som Niall fick använda. Niall skrev snabbt ner sin autograf och tog en bild med Connor. Jag smet ut i köket och hängde klumpigt av mig förklädet på kroken.
”Your boyfriend is sooooo amazing” sjöng Connor tyst när han kom tassande ut i köket. ”Yep i know” flinade jag och klappade honom tröstande på armen.
”I´ll be sleeping in this shirt tonight, it´s almost like i´m sleeping beside Niall” Han räckte retsamt ut tungan mot mig och fångade upp nyckeln på diskbänken. ”Ready to leave?”. Vi gick tillsammans ut ur köket och möttes av Niall som hade fullt upp med att smsa på sin mobil. Det var kyligt mellan oss på ett sätt som jag inte trodde existerade. Niall´s allvarlighet var så olik honom att det gjorde hela situationen spöklik. Connor låste dörren till caféet när vi stod ute på gatan och vände sig sedan till mig. ”I´ll see you in a few days then? Have a good night” sa han trött och gäspade i slutet av meningen. ”Yep, bye” skrattade jag och sträckte mig så gott som möjligt för att kunna krama om hans långa figur. ”Uhm bye Niall” stammade han snabbt fram och vände sig om för att rusa iväg mot sin bil. Jag tog ett bättre grepp om kryckorna och var på väg att fråga Niall vart hans bil stod, men när jag tittade åt hans håll stod han inte kvar.
”Niall?” sa jag högt och försökte se om han redan nått fram till någon bil. Ett högt tjut for ur mina läppar när två armar lades runt min midja. Jag tittade snabbt över axeln och såg Niall´s blonda ruffs, följt av ett busigt leende.
”I thought you were mad” suckade jag en aning lättat och vände mig om. ”I tried but i gave up when I saw how nervous you were” flinade han och drog en hand längs min kind. ”Why didn´t you call me this morning? I know you saw my first text” Hans röst blev starkare och jag fick gåshud längs min rygg.
”I.. To be honest , I don´t want people to think that you have to take care of me all the time” erkände jag och lutade mig mot ena kryckan. ”Babe, you´re not even supposed to walk with a broken leg so what you did was kind of stupid” förklarade han och ställde sig bakom mig igen. Innan jag hann fråga vad han höll på med hade han placerat en arm vid min rygg och en strax under min rumpa för att kunna lyfta upp mig ifrån marken. Jag grep skrattandes tag i mina kryckor, men kände illamåendet slå till som en våg på grund av min osäkerhet. Tänk om han tyckte att jag var tung, men inte vågade säga något. Jag knep ihop ögonen, rädd för att han skulle bli arg, och öppnade munnen.
”Do you.. do you think i´m heavy?” Min röst bröts efter meningen och jag skämdes så mycket att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. ”Melanie we talked about this yesterday. Stop it.” muttrade han tröttsamt och tog ett bättre grepp om min kropp. Han stannade plötsligt upp och jag öppnade försiktigt ögonen.
”Hang on..” började han och jag lade snabbt armarna om hans hals. Han släppte ena armen om mig och sträckte sig efter sin bilnyckel som låg i hans jeansficka. För en gångs skull kände jag mig inte tung. Jag kände mig inte äckligt tjock. Niall låste upp sin bil och öppnade passagerare sidan med sin lediga hand. ”Here you go” mumlade han och placerade mig försiktigt i sätet innan han tog kryckorna och stängde dörren.
”Thank you, for carrying me and picking me up” sa jag snabbt innan Niall han stänga dörren.
Tio minuter senare stod vi utanför min dörr och jag försökte snabbt få upp nycklarna ifrån min ficka. ”I want to take you out tonight. Be ready at eight, okay? And oh wear comfortable and warm clothes” förklarade Niall i samma sekund som jag vridit om nyckeln i låset. ”Oh how fun, where are we going?” frågade jag nyfiket och vände mig om så att jag kunde möta hans superblåa ögon.
”That´s a secret darling” flinade han och blinkade flörtigt med ena ögat. Fjärilarna var på väg att svämma över i min kropp när ordet darling lämnade hans läppar. ”See you in a bit babe” var det sista han sa innan han lutade sig ner och fångade upp mina läppar med sina. Jag stod stumt kvar och tittade efter honom när han trippade ner för trappan och försvann ut ur min syn.
I hope you like iiiiiiiit :D xx
13 kommentarer till nästa (Tisdag) :) x
This Love Last Forever - Chapter 14
"Hiii” tjöt Lucy glatt när hon klev in igenom dörren, som om vi inte setts på evigheter.
”Hi on you too!” skrattade jag slängde armarna om henne i en vänskaplig kram. Resten av killarna klev in bakom henne med breda flin. En okänd gestalt pratade tyst med Louis och jag kände nervositeten komma krypandes över min rygg.
”Hey Melanie this is my girlfriend Eleanor. Unfortunately Perrie could´nt make it, she had some rehearsal stuff going on” sa Louis stolt och lade sin arm om Eleanors rygg. ”Hi, it´s so nice to finally meet you” sa jag uppspelt och sträckte fram handen för att hälsa. Jag gjorde mitt bästa för att hålla min inre fangirl inom mig, det hade varit lagom snyggt om jag bröt ihop framför min pojkväns kompis flickvän.
”Love, i don´t do handshakes..” hon bröt ut i ett brett flin när hon såg min chockade min, och sträckte sedan ut armarna för att dra in mig i en kram. ”I do hugs” viskade hon sedan med ett högt skratt och backade tillbaka till Louis. Mitt hjärta började pumpa allt hårdare och jag fick kämpa för att inte brista ut i ett högt ”Aw” när Louis pussade Eleanors näsa.
”Guys comon i´m hungry” grymtade Niall ifrån köket och flocken av enorma killar tassade iväg. Jag,Eleanor och Lucy gick småpratandes efter dom, och jag var mer än nervös över hur de skulle tolka nyheten om mig och Niall. Vi åt våran mat och jag svär till gud när jag säger att det inte var tyst under en enda sekund.
”So guys, me and Melanie have some news for you” sa Niall plötsligt och killarna tystnade runt bordet. ”We´ve decided to keep it a secret from the media, but i asked her to be my girlfriend just a few hours ago” Niall log allt bredare ju närmare meningens slut kom, och jag kände mig alldeles varm inombords. Niall´s blick var så skyddande, så omtänksam och så.. kärleksfull.
”Really?!” utbrast Lucy upphetsat och lyckades nästan riva ner stolen av hennes plötsliga rörelser. ”Calm down babe” skrattade Harry och hjälpte sin flickvän att räta till sin stol. ”What did you answer then?” frågade Liam dumt och tittade på mig med sina bruna ögon. ”No. why would i say yes?” skojade jag men när jag såg Liams ansikte började jag skratta. ”Liam, i´m kidding. I would´ve been an idiot if i´d say no to him” . Liams hårda min mjuknade och han skrattade med en svag rodnad.
”Congrats guys, i knew you would make a great couple” sa Louis glatt och sträckte sig över bordet för att klappa Niall på axeln. ”Yeah i´m happy for you, i just hope that the fans won´t find out too soon” sa Zayn och Eleanor, samt Harry nickade instämmande.
”They can be a bit cruel...” fortsatte Zayn och innan han hann fortsätta så stoppade jag honom. ”I know, i´m still a fan and i know what the fandom look like sometimes”.
”Right i forgot that..” flinade Zayn som ett simpelt svar och drog en hand längs med sin skäggstubb. ”Of course you did” retades jag och räckte barnsligt ut tungan. Allting var så konstigt. För bara några månader sedan satt jag framför min dator, och skrev om hur underbart det skulle vara att få träffa killarna. Jag fantiserade om stunder som den här, men visste innerst inne att jag inte skulle kunna hantera situationen. Konstigt nog så kändes det inte som att jag satt med killarna ifrån pojkbandet jag suktat över. Jag satt runt ett matbord med Zayn,Harry,Louis,Niall,Liam,Lucy och Eleanor. Ett skönt gäng som jag lyckligt nog fått bli en del av. Jag var så djupt inne i mina egna tankar att jag inte märkte att Niall och Eleanor började duka av bordet. Lucy klappade mig med ett leende på armen och påminde mig om att jag inte var ensam. Jag reste mig ifrån bordet och stötte enkelt min höft mot hennes innan jag tog tag i min och Louis tallrik. När maten var bort dukad ifrån bordet gav Niall mig en lätt puss och försvann in i vardagsrummet med killarna. Teven sattes på och inte långt där efter hörde man hur killarna slog sig ner i soffan för att spela Fifa. Eleanor torkade av den sista tallriken och räckte över den till Lucy, som ställde in den i skåpet.
”So how do you feel about it?” frågade hon nyfiket och stängde skåpluckan. ”It´s crazy. I can´t believe how a guy like him wants a girl like me” skrattade jag, aningens rodnande och drog en hand igenom mitt hår. ”What do you mean with a guy like him?”, Eleanor tittade nervöst på mig men tvingade fram ett oäkta leende.
”He´s amazing. He´s gorgeous. He´s kind, and nice, and lovely and jesus the list of things is too long. Why?” suckade jag lyckligt, men kände ändå oron i magen av Eleanors blick. En blick som genast försvann. Hon andades lättat ut och gick fram för att krama om mig. ”What is this about?” skrattade jag nervöst och svarade på hennes kram. ”We wanted to make sure that you didn´t meant a guy famous like him. That´s the boys nightmare. That people they love only love them back as the famous boys from One Direction” förklarade Lucy och drog med oss bort mot vardagsrummet.
”Oh.. Niall talked with me about that before. I said something about my fangirllife and he thought the same thing as you. But i would never hurt Niall, believe me. I use to forget that he´s the same Niall that i used to stalk. He´s just a normal boy, well not really, but i see him as a beautiful and amazing guy. I even told him about One Direction´s new video, when Best song ever got relised..” . Eleanor släppte ut ett högt skratt och slog sig sedan för munnen. ”Really? What was his reaction?”. ”I told him about how we tried to break the vevo record, and then i realized that i was talking to Niall so i apologize. He thought it was cute and that it didn´t matter” svarade jag med ett brett leende och ryckte på axlarna. ”What didn´t matter?” hojtade Niall inifrån vardagsrummet och synen jag såg fick mitt inre fangirlhjärta att klampa hårt i bröstet. Niall satt mellan Liams ben, fullt fokuserad på spelet som speglades över skärmen. Harry satt mellan Louis och Zayn, med benen slarvigt slängda över Louis och med överkroppen lutad mot Zayn.
”Nothing Nialler”, jag försökte att låta så lugn som möjligt när jag slog mig ner på mattan framför soffan, bredvid Niall. Hans mungipor gled sakta uppåt när han hörde smeknamnet och jag rodnade. ”Aw she´s blushing!” konstaterade Zayn högt och pekade skrattande på mig. Jag vred upp huvudet mot honom och klappade simpelt till honom på benet med en fnysning. ”Im not”.
”Whatever you say, tomato” skrattade han elakt och lät ett brett flin sprida sig över hans läppar. ”Shut up” muttrade jag, fortfarande leendes, och gömde mig bakom mina händer.
Killarna hade nyligen lämnat lägenheten och begett sig upp till sina våningar. Jag stod lutad mot diskbänken och beskådade det tomma köket. Niall torkade av den sista tallriken och ställde upp den i skåpet innan han vände sig till mig. ”I better get going. I need to work tomorrow, if i don´t want to say goodbye to my apartment” skrattade jag, helt utan humor, och drog en hand igenom mitt hår.
”Poor you, i´ll drive you home” Flinade Niall och hjälpte mig ut till hallen. Han drog kvickt på sig sina skor och tittade ut igenom fönstret som fanns strax intill hallen. Sommaren började sakta tona bort och hösten visade sig allt tydligare. Regnet öste ner utanför och löv klädde den tidigare gröna marken.
”Wait, you´ll get sick if you walk outside like that” sa Niall snabbt och nickade mot min långärmade tröja. Jag såg efter honom när han försvann in i lägenheten innan jag knöt den enda skon jag kunde använda, då min andra var begravd under gips. ”Here”. Jag tittade upp på Niall och kände hur mina kinder hettade till när jag såg vad han höll upp. Munkjackan som han haft på så extremt många intervjuer och Photoshots.
”Are you sure, what if someone sees us?” frågade jag nervöst och tog emot det mjuka föremålet. ”It´s rainy and I wanted you to wear my hoodie, nothing weird with that” sa han simpelt och ryckte på axlarna.
”Smart, and thanks” skrattade jag och försökte att inte se för löjlig ut när jag sjönk in i den stora koftan. Niall log mot mig och höll upp dörren ut till trapphuset. ”How lovely” muttrade jag och reste mig upp med hjälp av kryckorna. En hel del människor hade gått utanför hans dörr, och gjorde det extremt halt för mig med kryckorna. Jag försökte att inte luta mig för mycket mot just en, men det var inte lika lätt som jag hade hoppats på. Kryckan far iväg åt ena hållet och jag knep skrämt ihop ögonen när min kroppstyngd drog för mycket åt ena hållet. Jag väntade på smällen som förmodligen ,skulle ha ekat igenom hela byggnaden, men den kom aldrig. Det var först när jag öppnade ögonen som jag kände att jag inte längre nuddade marken, det var först då som jag kände av de breda armarna runt min midja.
”I don´t think you should walk with those here” skrockade Niall och ändrade så att jag låg i hans famn, precis som en prinsessa. Obekväm i situationen försökte jag att kravla mig ut ur hans grepp, något som var lönlöst.
”What are you doing? I´ll carry you downstairs” sade han bestämt och sekunden då hans blåa ögon mötte mina släppte en del av min nervositet. Det som skrämde mig var att Niall skulle fly ifrån mig på grund av min vikt. Det värsta som någonsin skulle kunna hända är att han skulle tycka att jag är tung, vilket han förmodligen tänker just nu. Med alla negativa tankar i huvudet försökte jag ännu en gång att ta mig ur hans grepp, något som han förvånansvärt lät mig göra. Han höll fortfarande en bestämd arm runt min midja när jag balanserade mig själv på mitt oskadade ben.
”I´ll still carry you, I´m just going to pick these up” flinade han och sträckte sig efter kryckorna som låg på golvet. En svag rodnad letade sig upp över mina kinder, men envisheten och ilskan mot mig själv satt fortfarande kvar inom mig. ”No I don´t want you to carry me” sa jag bestämt och försökte att ta kryckorna ifrån honom.
”Well I don´t care. You can´t walk with these inside this building”. Jag blängde på honom i några korta sekunder och försökte sedan ännu en gång att ta kryckorna ifrån honom. ”Don´t be so stubborn, why can´t you let me carry you?” Niall släppte ifrån sig en låg suck och drog min kropp närmare sin.
”I´m heavy” mumlade jag lågt i hopp om att Niall inte skulle höra det.
”What?”
Whatcha think? Jag är fortfarande inte helt nöjd men det blir bättre! Vad tycker ni om att dom är tillsammans? Vilket "shipnamn" föreslår ni? ;)
11 kommentarer till nästa kapitel ( Söndag ) xx
This Love Last Forever - Chapter 13
Tidigare i TLLF :
”Melanie come on it´s just me” Niall´s röst var så mjuk och avslappnad att det knappt gick att undvika att öppna ögonen. Jag kikade försiktigt upp på hans muskulösa kropp och insåg inte förrän nu att han stod framför mig. Hans hand tog försiktigt tag i en hårslinga som levt sitt liv och placerade det bakom mitt öra. Jag bet nervöst tag i min läpp och tittade ännu en gång upp på honom, den här gången med mer mod i ögonen.
”i feel the same way about you Melanie”
Jag stirrade på Niall med vidöppna ögon och kunde knappt tro mina öron. Mitt hjärta rusade och mina kinder ändrade snabbt färg till en stark röd ton. Jag visste inte vad jag skulle säga, vad jag skulle göra. Hur skulle jag reagera? Skulle jag kyssa honom? Krama om honom? Be om förlåtelse? Börja skratta? Låta tårarna rinna som Niagarafallen? Tankarna for omkring inuti mitt huvud men innan jag hann fundera vidare slog Niall armarna om mig i en kram som bara han kunde göra. Jag andades äntligen ut, lättad över att jag inte behövde göra någonting, inte för stunden i alla fall. Jag grävde ner huvudet vid hans nacke och njöt av hans närhet. Ett lågt skratt började bubbla upp inom mig, något som ofta hände när min nervositet släppte, och jag kände hur ett lyckorus virvlade runt i min kropp. ”What is it?” frågade Niall förvånat och lutade sig bakåt för att få en bättre syn av mig. Jag gömde mig snabbt bakom mina händer och gav mig själv en mental spark när jag började fnittra. Jag kunde inte hindra det. Fnissningarna övergick snabbt till skratt och det hjälpte inte när Niall tittade på mig med höjda ögonbryn.
”I´m.. i´m sorry” flämtade jag mellan skratten och torkade mig under ögonen som givetvis börjat rinna. Niall var fortfarande förvirrad och det var nästan så att jag tyckte synd om honom. Det var så extremt mycket känslor som släpptes inom mig och allting släpptes på en och samma gång. Niall borde inte behöva stå ut med mig när jag är på det här viset, och jag visste mycket väl vad som väntade. Tårarna började rinna allt mer hysteriskt och jag fick gång på gång kippa efter andan. Mina skratt övergick till snyftningar och innan jag och Niall visste ordet av det grät jag hej vilt.
”Melanie..?” Niall´s röst var oroad och jag ville förklara för honom att allting var okej, men det var hopplöst. ”Just.. I´m fine” grät jag och försökte irriterat få bort mascaran som kletat ut sig under ögonen. ”You don´t seem fine to me” konstaterade Niall förvirrat och lade ena armen bakom min rygg.
”I´m fine.. Just.. I just need to cry” snyftade jag och insåg sedan hur patetiskt jag måste se ut. En blandning av en snyftning och ett skratt for ur min mun och jag spärrade upp ögonen sekunden innan jag bröt ut i höga skratt för andra gången den här kvällen, trots att tårarna fortfarande rann.
”Okay Melanie take a deep breath” sa Niall tydligt och lade tryggt andra armen om mig så att han kunde dra upp mig i sin famn. ”I´m sorry” mumlade jag snyftandes och försökte lugna ner mig själv medan Niall strök mig över ryggen. ”You have nothing to be sorry for, i guess you had a lot of emotions” sade han och pussade min axel där tröjan inte längre täckte min hud. Jag rös till av hans beröring och vände mig om så att jag enkelt kunde se in i hans blåa, magiska ögon. Tystnaden låg som ett täcke över oss, men för en gångs skull så var det ingen obekväm tystnad. Niall lutade försiktigt på huvudet och log svagt. Jag rodnade av hans intensiva blick och vek försiktigt undan så att jag stirrade ner på soffan.
”Can i kiss you?”. Frågan kom så plötsligt och överrumplade mig.
”wh..what?” stammade jag chockat och stirrade på Niall, som nu var flera centimeter närmare. ”Can i kiss you?” upprepade han med ett osäkert leende. Jag svarade inte på frågan utan lutade mig försiktigt närmare och slöt ögonen innan hans läppar snuddade vid mina. Niall drog mig försiktigt närmare hans kropp, så att våra magar snuddade, medan hans mjuka läppar sakta smekte mina. Jag backade försiktigt bort och tittade nervöst upp under mina ögonfransar. All nervositet och all osäkerhet blåste bort ifrån min kropp när jag såg det enorma leendet som trädde fram över Niall´s läppar.
”I´ve been dreaming about that moment” erkände han och rodnade svagt när han insåg vad han precis hade sagt. ”Me too” viskade jag fnittrigt och lutade pannan mot hans axel, allt för att dölja mitt röda ansikte. Niall lyfte upp min haka med sina grova fingrar, strök försiktigt tummarna över mina kinder som var torra av alla tårar, och pussade mig snabbt på läpparna. ”Melanie.. ” började han och jag mötte frågandes hans blick.
”I heard what you said to Lucy, and believe me when i say that i don´t want you to get any hate. But both you and i know that you´ll get hate, you´re a fan and i guess you know what the real world look like..” Jag nickade åt hans ord och väntade på att han skulle fortsätta ”..but i like you and the fans have to accept that. So Melanie, would you do me the honor by being my girlfriend?” Hans kinder skiftades till en svag rosa nyans och hans havsblåa ögon fick en mörkare ton.
”You.. you want me to be your girlfriend?” stammade jag dumt fram. ”I kinda thought you understood that when i kissed you” konstaterade han med en axelryckning. Jag blev helt stum, hur.. hur kunde en kille som Niall vilja ha ett förhållande med en tjej som mig? Jag samlade mig och tog ett djupt andetag.
”I´d love to be your girlfriend Niall”. Niall vred upp blicken igen och hans leende var så brett att hans ansikte skulle kunna spricka. Utan att längre tveka över mina handlingar kastade jag armarna om hans hals och pussade upprepade gånger på huden där hans axel och hals möttes. ”Gosh Melanie, take it easy” sade han försiktigt men råkade ändå låta ett stön slippa mellan hans läppar. Jag backade generat undan och var ännu en gång glad över att jag hade långt hår att gömma mig bakom.
”No need to be embarrassed, i just.. It´s kind of a turn on when someone kisses your neck, and i think it´s a bit early for that stuff” skrattade han glatt och lade armarna om min kropp för att dra ner mig mot honom. Jag ignorerade hans svar, med ännu rödare kinder, och virade en slinga av mitt hår runt mitt finger.
”So.. are we going to keep it a secret, from everyone?” frågade jag nyfiket och mötte hans blick. ”I need to tell the boys i think, and i understand if you want to tell someone. But be careful, cause we need to keep it a secret from the social media and from the fans, okay?” mumlade han och strök med fingrarna längs med mina käkben. Jag nickade glatt och kände hur fjärilarna i min mage for runt som vilda hästar.
”What do you say, should i ask the boys and their girlfriends to come over for dinner? ” föreslog Niall och tog upp sin mobil ifrån sin jeansficka. ”Do so, but i´ve never met the girls in real life. They won´t hate me.. will they?” frågade jag nervöst och lekte med mina fingrar. ”Are you kidding me? They´ll love you!” skrattade han glatt och jag log lättat. ”I hope you´re right. I´ll blame everything on you if not” flinade jag och hasade av hans knä, noga med att vara rädd om mitt ben. Niall himlade retsamt med ögonen och ställde sig upp med sin mobil. Han lutade sig ner mot mig och putade lätt med läpparna i en
”Ge mig en kyss” gest. Jag sträckte så gått jag kunde på mig för att nå längre, och log blygt sekunden innan våra läppar möttes. ”You´re so cute” mumlade Niall leendes och pussade min näsa innan han gick ut till köket. Var det här verklighet eller bara ännu en dröm? Jag nöp mig diskret i armen och log ännu bredare när jag kände smärtan. Niall´s glada röst gick att tyda inifrån köket och hela mitt inre värmdes upp när jag hörde hur han nämnde mitt namn. Jag sträckte mig efter min mobil som låg på bordet och suckade.
”Niall?” ropade jag in mot lägenheten och hörde hur steg skyndade sig in dit jag satt. ”Yes?” frågade han nyfiket och slog sig ner bredvid mig innan han slängde upp benen på soffbordet. ”I haven´t told you this before.. But I sort of own a pretty big fan account on tumblr. I thought about it and people will start wondering if I just stop posting stuff, so I think it´s the best if I just go on like always. Would that be okay with you?” Jag kisade nervöst åt hans håll och bet osäkert tag i min underläpp.
”Why are you asking that? Of course it is. I find it pretty cute by the way” flinade han och hoppade närmare för att kunna lägga en arm bakom min rygg. ”I don´t know..” jag ryckte på axlarna och lutade mig mot hans axel,
”.. I thought that you´d find it weird if your girlfriend posts stuff about you and your friends”. Niall tittade leendes ner på mig och pussade försiktigt mitt hår. ”I still can´t believe that you´re my girlfriend” erkände han ut ifrån ingenstans och log. ”What?” frågade jag förvånat och backade undan några centimeter, så att jag slapp anstränga mig för att behöva se honom i ögonen. ”Niall, I´m the one who should be honored” sa jag simpelt, men blev förvånad när jag såg hur lyckan i hans ögon slocknade.
”Niall..?” försökte jag och petade honom lätt i sidan. ”Did i say something wrong?”. Niall svarade inte utan slängde bak huvudet mot soffan. ”Melanie, i don´t want you to feel honored cause the one and only Niall Horan is your boyfriend. But what you said made me feel like that´s all i am to you. A famous pop star ”. Jag chockades av hans ord.
”Are you serious? Niall i can´t lie, when i first met you i was overwhelmed by the fact that you were Niall Horan, the guy i´ve been dreaming about for so long. But when you came to my apartment that night... it made realize that I knew Niall Horan from One Direction, not Niall Horan, the irish boy from Mullingar,. I´m so sorry If I made you feel that way”. Niall satt fortfarande tyst vid min sida och stirrade framför sig.
“should I leave?” jag visste inte hur jag skulle hantera situationen, och sträckte mig hjälplöst efter kryckorna. Just som jag var på väg att resa mig ifrån soffa lades två breda armar runt min midja och drog ner mig i någons knä. Niall´s knä. ”You´re not going anywhere” mumlade han mot min nacke och log mot min hund.
”Thank you for saying that, i just got a bit confused” erkände han med en suck och lät mig vrida på min överkropp så att vi satt ansikte mot ansikte.
”The boys will be over in an hour or two” viskade han tyst innan han pussade mig på mina läppar, och i den stunden visste jag att säga ”ja” var det bästa svaret jag någonsin .
Jag är inte jätte nöjd med kapitlet men jag gjorde mitt bästa, och jag hoppas att ni ändå tycker att det var okej att läsa haha, så många kommentarer som möjligt? ;)) xx
This Love Last Forever - Chapter 12
”Thanks Niall, for everything” sa jag tacksamt när Niall släppte mig. Han log och öppnade armarna för att dra in mig i hans famn. Jag andades in den goda doften och gnuggade lätt min näsa mot hans vita t-shirt.
”I´ll see you in a bit, okay?” viskade han och pussade mig uppe på huvudet innan han försvann ut ur lägenheten. Nu gällde det bara att kunna underhålla mig själv med ett brutet ben tills niall kommer hem.
Jag gick, så gott jag kunde, ut till vardagsrummet och skyfflade över mig själv till soffan med hjälp av mina armar. Med ett lågt och nöjt stön sjönk jag ner bland kuddarna och la upp mitt hela ben på soffbordet framför mig. Jag tog vant fram min mobil och gick in på twitter, något jag gjorde dagligen och inte skulle klara mig utan. Min blick läste igenom tweet efter tweet och jag kände hur klumpen i min mage växte. Jag gick in på ett av de största One Direction fan-account jag följde. Flera länkar låg bland varje tweet och jag svalde ljudlöst innan jag klickade på den första tweeten. En stor bild på Niall kom upp när han skyndar sig ut ur sjukhuset med Paul bakom sig, och i Paul´s famn ligger jag. Lyckligtvis hade jag fått solglasögon på mig så människor såg inte att det var jag, men vi Directioners listar ut en hel del saker alldeles för fort. Det skulle inte dröja länge innan de kopplar ihop att det var samma person som han tweetat till för någon dag sedan. Jag bet tag i min läpp, något jag alltid gjorde när jag var nervös, och skrollade igenom kommentarerna till bilden. En del lydde saker som”What happened? Who´s she? How´s she? Is she okay? Does Niall know her?” medan en del löd saker som”She better not touch my husband. Why do they help her anyway? I mean just look at her..” Det mest komiska till den sista kommentaren var att man knappt såg mig på bilden, man såg mina ben och mitt solglasögon-täckta ansikte. Men kommentaren lämnade ändå spår, och jag visste att det skulle fortsätta i samma riktning ju mer jag var i Niall´s närvaro. Ibland kändes det som om jag skulle klara av det med honom bredvid mig, medan jag samtidigt känner för att säga upp all kontakt med dom och gömma mig under mitt täcke för resten av livet. Jag klickade snabbt bort mig ifrån sidan och gick in på tumblr för att få tankarna på annat. Mina notifications var som vanligt överfulla och bilder från min olycka var överallt. Jag bläddrade snabbt förbi bilderna och rebloggade ett par olika grejer innan det knackade på dörren. Jag tog tag i kryckorna och hasade mig upp ur soffan. Med ett ostadigt ben hoppade jag ut till hallen och låste upp dörren. Jag höll båda kryckorna i ena handen och drog upp dörren med den andra. Till min enorma förvåning stod Lucy på utsidan med ett osäkert leende på läpparna.
”Hi..” sa hon försiktigt och harklade sig. ”..can i come in?”
”Of course” skrattade jag och försökte så smidigt och snabbt som möjligt hoppa undan så att hon kunde komma in. ”Niall told me about your accident” sa hon lugnt medan hon stängde dörren och började ta av sig skorna och jackan.
”Oh well, i´ve only myself to blame. I´m so clumsy sometimes..” suckade jag halvt om halvt på skoj. Lucy ryckte på axlarna och klev in i köket efter mig.
”Do you want a cup of tea, or something?” Jag drog handen längs med köksbänken och stannade upp vid vattenkokaren.
”I can fix it, why don´t you go start a movie?” Jag nickade instämmande till hennes ord och hoppade vidare ut till vardagsrummet. Medan jag försökte få igång Niall´s teve och sätta på en film började min telefon plinga till allt för många gånger. Jag ignorerade det och suckade lyckligt när filmen startade innan jag hoppade tillbaka till soffan och sjönk ner. Min kropp slappnade av och jag hörde hur vattenkokaren var i full gång inne i köket. Lucy hade bättre koll på den här lägenheten än vad jag hade, fast det är inte så konstigt. Nyfiken som jag alltid varit sträckte jag mig efter mobilen och satte andan i halsen när jag såg alla tweets som var riktade mot mig. Det tog inte mer än en några timmar för några directioners att koppla ihop vem jag var och just i denna sekund blev mitt konto bombarderat av alla slags kommentarer. Jag visste mycket väl om konsekvenserna jag skulle få om jag läste vad de skrev, men jag kunde inte låta bli att gå in på twitter. Nya tweets kom in gång på gång och en del var mindre trevliga än andra, en del var helt bisarra. Var det såhär Eleanor,Perrie,Danielle och alla andra som varit i närheten av killarna känt? Dom hade visserligen fått ha det såhär under en längre tid men det sved precis lika mycket i mig som det förmodligen gjorde i dom. Mina ögon tårades mer och mer efter varje elak tweet jag läste och trots att jag ville sluta läsa dom kunde jag inte, jag var fast.
@NiallIsMyPrince: @UpOnNarry you´re pathetic, trying to get Niall´s attention by throwing yourself at him like that. Bitch
@Niallersmofo: @UpOnNarry do not touch my boyfriend you disgusting thing, he´s mine and not yours. Got it?
@1DLWWY : @UpOnNarry I can´t believe that I actually liked your account, this thing with Niall made me realize that you´re using him for fame. Ur nasty and a bitch
Jag drog oförberett in andan och bet tag i min nagel för att på något sätt göra mig lugnare. “What is it?” Jag hoppade skrämt till när Lucy klev in i rummet med en bricka. Två tekoppar, en liten kanna mjölk och några kex låg fint utställda på det silvriga fatet som Lucy ställde ner på bordet framför oss.
”what´s the matter Mel?” frågade hon igen och slog sig ner bredvid mig. Jag försökte att på något diskret sätt blinka bort tårarna och skrattade okänsligt till. ”hate” sa jag simpelt och låste min mobil. Lucy nickade besviket och drog upp benen så att hon satt i skräddare.
”That´s one of the reasons to why i don´t want to go out public yet. Is it bad?” Hon tittade forskande på mig när jag drack av det mörka teet. ”Not for a person who´s used to it, but i´m not so yes. I think it´s bad. It´s been a long time since last time and i don´t want it to go back to the way it was before” Ännu en gång for orden ur munnen på mig, utan att jag riktigt velat prata om mitt förflutna för ännu en människa.
”What do you mean with before? Frågade Lucy förvånat sträckte sig efter ett kex. ”Uhm, long story short. I was bullied and had no friends and i did a few horrible things to myself. I guess i´m scared that it will go back to the way it was” suckade jag och kände paniken sakta krypa fram runt hörnet. Ett par smala armar lades om min kropp och jag tittade chockat upp när Lucy drog in mig i en varm kram. ”I´m sorry Melanie, i´m here for you if you need someone to talk to” sa hon tröstande och backade sedan undan. ”thank you Lucy” log jag och kände en liten del av stenen i mitt bröst lyfta. ”So how´s things going between you and Niall?”. Glöm vad jag precis sa, stenen lade sig precis vid sin rätta plats igen. ”uhm.. We´re friends” mumlade jag och grimaserade när min röst svek mig. Lucy höjde roat ena ögonbrynet och återgick sedan till att hälla i mjölk i sitt te.
”Friends as in we´re deeply in love but none of us has the currage to tell the other, or friends as in..?” sa hon frågandes och satte sig längre bak i soffan med tekoppen mellan händerna. ”I don´t know.. ”erkände jag och skrattade nervöst ”.. I´ve always been in love with Niall Horan from One Direction, and to be honest. I don´t know how many times i´ve been fantasizing about situations like this, which is pretty embarrassing. But now I feel that I´ve learned who the real Niall is and... I´m so madly deeply in love with him” Den sista delen av meningen rann ur min mun och jag lutade mig med en djup suck bak mot ryggstödet.
“That´s so cute!” tjöt Lucy glatt och sipprade lätt på sitt te.
“I´m just afraid that I will become some sort of problem, or that I won´t be able to handle the hate. For god´s sake I don´t even know what he feels about me. I me..” Jag skulle precis fortsätta när någon harklade sig i bakgrunden. Mina ögon knep automatiskt ihop och jag lade snabbt upp händerna för att täcka mina tomatröda kinder.
”Okay i´ll go now. Good luck Mel” viskade Lucy hastigt och reste sig ifrån min sida. Jag försökte patetiskt fånga tag i hennes arm, rädd för att vara ensam, men hon slank snabbt undan och ytterdörren smälldes igen. Jag tog upp en kudde i famnen och kramade försiktigt om den medan jag repeterade hur man gjorde för att andas i huvudet. Stegen närmade sig bakifrån och min kropp spände sig allt mer och mer ju närmare han kom.
”Melanie come on it´s just me” Niall´s röst var så mjuk och avslappnad att det knappt gick att undvika att öppna ögonen. Jag kikade försiktigt upp på hans muskulösa kropp och insåg inte förrän nu att han stod framför mig. Hans hand tog försiktigt tag i en hårslinga som levt sitt liv och placerade det bakom mitt öra. Jag bet nervöst tag i min läpp och tittade ännu en gång upp på honom, den här gången med mer mod i ögonen.
”i feel the same way about you Melanie”
WEY HEY WHAT DOES THE FOX SAY I`M BACK ON TRAAAAACK
Jag hoppas att ni tyckte om det, och att ni fortfarande vill läsa... Mawhahaha, så många kommentarer som möjligt tills onsdag? Puss! xx