”There she is! My little baby!”, för en gångs skull blev jag inte generad när jag hörde min mammas högljudda röst. Ett par huvuden vreds åt vårat håll när vi klev ut i ankomsthallen men jag kunde inte bry mig mindre. Jag lät min väska dunsa ner bredvid mig och sprang så snabbt jag kunde in i min mammas varma famn.

”My little baby, she´s home.. Oh i missed you so darling” mumlade hon tårögt och knöt sina armar hårdare runt min kropp. Lyckan rusade runt i mig och jag snyftade skrattandes till när mina ögon började tåras. ”Vart är min stora flicka?”, jag släppte mamma och snurrade runt ett halvt varv för att möta min pappa. ”Oh dad, i´ve missed you so so so much” viskade jag och väntade inte en sekund på att kasta armarna om hans hals. Han lyfte lätt upp mig ifrån marken och kramade om mig med sina starka armar. En svag röst harklade sig bakom mig och jag släppte generat taget om pappa. Jag hade helt glömt av att jag hade Niall med mig. ”Mum, dad, this is my boyfriend, Niall. Niall, this is my mum Stepahine and my dad Rickard”. Jag presenterade dom snabbt för varandra och ställde mig vid Niall´s sida då han såg ut att kunna spricka av orolighet under min pappas stränga blick. ”Dad, come on” suckade jag tröttsamt och tog tag i Niall´s hand för att lugna ner honom. Pappa låtsades inte om mig utan sträckte fram handen mot Niall, ett litet leende trädde fram över hans läppar. ”Call me Ricky” sa pappa artigt och Niall sträckte en aning skakande fram sin hand för att möta hans gest. ”Okay Sir, i mean.. uhm Ricky” stammade han och blängde smått på mig när jag började att fnittra. ”Shall we leave this place before we get mobbed by your fans?” frågade mamma för att avbryta den stela stämningen som uppstod och nickade bort mot utgången. Niall rodnade lätt och bar enkelt upp våra väskor.

”I can carry mine Niall” förklarade jag så fort han fått upp min väska över axeln. ”I want to carry it, i wanna leave this place and hide in your room as soon as possible”, hans mening övergick i en viskning och jag fnissade tyst till när jag såg att Niall´s blick vandrade iväg till min pappa.

”He´s not dangerous, he´s just a bit... over protective” skrattade jag och ryckte lätt på axlarna. ”He looked at me like if i stole something that belonged to him, i thought i were going to pee my pants!” tjöt han lågt men lät sitt välkända leende pryda hans ansikte.

”You stole my heart, and that belongs to him... and come on he´s not that terrifying”, jag var på väg att börja skratta men avbröts när ett par läppar snabbt pressades mot mina. Jag tittade förvånat på Niall och tänkte fråga varför han kysste mig så spontant, men blev avbruten av hans magiska röst. ”I love you” viskade han tyst och lade upp en arm runt min kropp, som i jämförelse med honom blev minimal.

”I love you too”.

Mamma log åt oss genom backspegeln på bilen innan hon vred om nyckeln. ”You´ll probably hate me for this Melanie but i can´t help it, you´ve got to be the cutest couple i´ve ever seen” skrockade hon glatt och låtsades som om hon inte såg mina super röda kinder.

”I like your mum” viskade Niall lågt och petade mig lätt i sidan, vilket fick ett högt tjut att lämna mina läppar. ”None of that in our car, you can at least behave until you´re in Mel´s room” sa pappa strängt ifrån framsätet och Niall satte sig spikrakt upp i sitt säte. Färgen lämnade sakta hans ansikte och han nickade upprepande gånger. Jag lade tröstande handen på Niall´s lår och sparkade lätt till pappas säte med knät, då han satt framför mig. ”Don´t be so rude Ricky, they´re just having fun” suckade mamma och slog lätt till pappa på armen, som grymtade något ohört tillbaka.

”That was seriously the scariest thing i´ve ever done” stönade Niall, fortfarande generad efter den pinsamma bilturen, och stängde dörren bakom oss. ”Aw babe, he´s just testing you. I promise you he´ll be better tonight and if not i´ll kick him out of the house” skrattade jag och lade ner våra väskor vid fotändan av min säng. Niall tystnade och jag vände mig frågandes om för att se vad han höll på med. Den här gången var det min tur att tappa all färg. Niall tittade med höjda ögonbryn på väggen ovanför mitt skrivbord, väggen som var fylld med allt som hade med One Direction att göra. Affischer, namnskyltar som jag själv gjort, delar av deras låtar och allt jag hade gjort under de två senaste åren.

”Well that´s embarrassing, now if you excuse me i´m going to take this stuff down”. Niall skrattade åt mitt illröda ansikte och satte sig lyckligt ner på min säng medan jag skyndade mig med att ta ner allt i en stor hög. Jag bar med mig högen till min garderob och lade allt ihop i en liten låda. Niall låg utsträckt över mitt påslakan och klappade tydligt på platsen bredvid honom.

”I´m tired and i wanna cuddle you before we have to go downstairs again ” suckade han trött och knäppte upp sin skjorta vid halsen. Jag gick över till sängen och kröp ihop i Niall´s varma famn. ”I just want you to be prepared for the evening...” började jag och ritade små figurer över hans bröst. Han höjde på ögonbrynen. “..my grandma will probably squeeze the life out of you and my cousin will be around you all night long. Don´t you dare forget that you´re mine” skrattade jag och såg hur ett leende började träda fram över Niall´s läppar. “She´s a fan I guess?” “Not as hysteric like I was before, but yes she´s a fan” flinade jag och lät honom resa sig upp på ena armbågen, så att han nästan låg lutad över mig. “Then I better watch out, i´ll stay by your side all the time” försäkrade han glatt och drog en hand längs min kind. “Good” svarade jag enkelt och log när Niall lutade sig närmare. Hans läppar nuddade mina I små snabba pussar innan han backade undan igen. “You´re so beautiful” mumlade han och lät sina läppar vila mot min panna, ”and you´re mine”.

~~

”Melanie!”, jag knep irriterat ihop ögonen åt mammas skrikande ton och vände mig om mot Niall. ”You ready?” skrattade jag och höll ut handen mot honom. ”I´m nervous as hell but i think i´m ready” skrockade han tillbaka och ignorerade min hand för att kunna lägga armen om min midja. Vi gick tillsammans ut ur mitt rum och ner för trappan till hallen. Rörelserna nedanför oss stannade upp när vi kom inom synhåll och jag kände Niall´s grepp om mig hårdna.

”Min lilla flicka, jag har inte sett dig på så länge!” tjöt min mormor gällt och sträckte ut armarna för att ta mig ifrån Niall, som inte förstod ett ord av vad som sades. Jag gav honom en menande blick och såg ett svagt flin formas över hans läppar innan jag drogs in i min mormors famn. ”Hi grandma” sa jag med ett skratt och släppte henne för att kunna krama om resten av släkten som gjorde sig redo för att komma in i vårt hus. ”Ah, you must be the charming boy that my dear Melanie haven´t stoped talking about” skrattade min mormor på sin knaggliga engelska innan hon, en bit ifrån mig, kramade om Niall för allt vad hon var värd. Det var en rätt rolig syn.

Niall stod ensam kvar med illröda kinder efter att min mormor försvunnit in i köket där min pappa fixade med maten. Jag skyndande mig fram till Niall´s sida igen och la min arm om hans muskulösa rygg. Han gav mig ett lugnande leende och visade att han inte var lika nervös längre.

”Melanie!”, den pipiga rösten tillhörde ingen mindre än min femåriga kusin. ”Hi Sophia” sa jag glatt och satte mig ner på huk för att ta emot hennes springande kropp. Hon kastade armarna om min hals och begravde sitt huvud under mitt hår. Niall satte sig på huk bredvid mig och la en arm på min rygg. Sophia vred blygt upp blicken mot Niall och vinkade försiktigt med sin lilla hand. Niall vinkade leendes tillbaka och la försiktigt en slinga av hennes ljusbruna hår bakom örat. ”Är det den riktiga Niall?” viskade Sophia till mig och tittade imponerat in i mina ögon. Niall log osäkert och låtsades som om han visste vad vi pratade om.

”Yes Sophia he´s the real Niall” skrattade jag glatt och Niall stämde snabbt in, nu när han visste vad Sophia hade frågat. ” Kan jag krama om honom?” fortsatte hon att viska och släppte taget om min hals. ”Can she give you a hug?” frågade jag Niall och blinkade med ena ögat. ”Of course she can, come here darling”, Niall sträckte ut armarna mot Sophia, som inte tvekade en sekund längre och kastade sig in i hans famn. Niall var inte beredd på hennes kast och ramlade så att han satte sig på rumpan med en duns. Sophia skrattade förtjust i hans famn och petade lätt på hans kinder, precis som om hon inte trodde att han skulle vara en riktig människa. Niall tittade ner på den nyfikna flickan i sin famn och lät sitt leende växa sig ännu större.

”Melanie my love, it´s time for dinner” ropade mamma inifrån vardagsrummet. Jag reste mig upp ifrån trappan och borstade av händerna på mina bara knän. Niall var på väg att släppa Sophia när hon drog armarna ännu tajtare runt hans hals. ”You want me to carry you?” frågade Niall lugnt och placerade sina händer vid Sophias midja. Hon nickade blygt men skrattade ljust när Niall lyfte upp henne ifrån marken. Han bar henne på ena armen, med hennes armar tryggt placerade vid hans axlar, innan han la sin andra arm om min midja. Vi gick tillsammans in i vardagsrummet och jag kände tydligt allas brinnande blickar.

”I need to take a picture of this, stay still!” tjöt min mamma nästan överspelt och försökte så smidigt som möjligt ta fram kameran på sin iphone. Jag himlade lätt med ögonen åt hennes energi men kunde inte undgå att rodna när jag såg att min moster, också Sophias mamma, och min mormor viskade om oss. Båda två satt med breda leenden och tittade nästan drömmande på oss medan mamma tog kort.

”I can´t wait to have grandchildren” suckade hon lyckligt, vilket fick både mig och Niall att rodna stort. ”Mum, please” väste jag högt nog för bara henne att höra. Hon blinkade retsamt med ena ögat innan hon gick bort till bordet och slog sig ner bredvid pappa. Niall satte enkelt ner Sophia på marken och lät henne springa bort till sin mamma, överlycklig efter att ha fått vara i sin idols famn. Jag drog med Niall till de två lediga stolarna som väntade på oss.

~

”I love your family” skrattade Niall högt när vi klev in på mitt rum efter den energifyllda kvällen. ”So do i, they´re a bit annoying sometimes though” flinade jag och satte upp mitt hår i en lös bulle. Niall nickade instämmande medan han tog av sig sin skjorta.

”I´ll miss Sophia , i hope i´ll see her again soon” mumlade han i en någon dystrare ton och sträckte sig efter sin väska. ”Aw baby, she´ll miss you too believe me” svarade jag snabbt och log mot Niall, som vid det här laget kröp ner under mitt täcke i kalsonger. Han tog upp sin mobil medan jag smet in till badrummet. Jag klev ur den vinröda klänningen och skyndade mig med att dra den svarta t-shirten över huvudet. Det slappa materialet låg lätt mot min kropp och jag sträckte mig upp för att ta tag i min ansiktstvål.

När jag hade tvättat av allt smink och borstat tänderna släppte jag ut mitt hår och släckte lampan. Ljuset ifrån Niall´s skärm var det ända som lös i rummet och jag skyndande mig över golvet för att inte frysa ihjäl.

”I´m cold” gnällde jag gällt när jag drog undan täcket och kröp ner hos Niall. ”I can tell, baby you´re feet are freezing cold” konstaterade han med ett skratt och lade undan sin mobil innan han drog mig närmare hans varma kropp. Han lirkade fast sina ben med mina och begravde sitt huvud vid min nacke. ”Our plane leaves at twelve tomorrow, which means we don´t have to stress in the morning” mumlade han trött och gäspade lågt.

”That´s good, thank you for an amazing night Niall. I look forward to meet your family, even though i´m pretty nervous” viskade jag och lade min hand över Niall´s som vilade på min höft. ”They´ll love you, just like i do”, Nialls röst tystnade och innan jag hann tänka en gång extra hördes djupa andetag ifrån Niall. Min prins hade somnat. 

Sådär, kapitel 20...

Jag skriver förmodligen klart TLLF i natt, och jag blev tårögd bara vid tanken.. Mawh, i´m such a girl. Haha, jag hoppas att ni tycker om det!

14 kommentarer och ni får kapitel 21 i morgon ;) x