"Hiii” tjöt Lucy glatt när hon klev in igenom dörren, som om vi inte setts på evigheter.

”Hi on you too!” skrattade jag slängde armarna om henne i en vänskaplig kram. Resten av killarna klev in bakom henne med breda flin. En okänd gestalt pratade tyst med Louis och jag kände nervositeten komma krypandes över min rygg.

”Hey Melanie this is my girlfriend Eleanor. Unfortunately Perrie could´nt make it, she had some rehearsal stuff going on” sa Louis stolt och lade sin arm om Eleanors rygg. ”Hi, it´s so nice to finally meet you” sa jag uppspelt och sträckte fram handen för att hälsa. Jag gjorde mitt bästa för att hålla min inre fangirl inom mig, det hade varit lagom snyggt om jag bröt ihop framför min pojkväns kompis flickvän.

”Love, i don´t do handshakes..” hon bröt ut i ett brett flin när hon såg min chockade min, och sträckte sedan ut armarna för att dra in mig i en kram. ”I do hugs” viskade hon sedan med ett högt skratt och backade tillbaka till Louis. Mitt hjärta började pumpa allt hårdare och jag fick kämpa för att inte brista ut i ett högt ”Aw” när Louis pussade Eleanors näsa.

”Guys comon i´m hungry” grymtade Niall ifrån köket och flocken av enorma killar tassade iväg. Jag,Eleanor och Lucy gick småpratandes efter dom, och jag var mer än nervös över hur de skulle tolka nyheten om mig och Niall. Vi åt våran mat och jag svär till gud när jag säger att det inte var tyst under en enda sekund.

”So guys, me and Melanie have some news for you” sa Niall plötsligt och killarna tystnade runt bordet. ”We´ve decided to keep it a secret from the media, but i asked her to be my girlfriend just a few hours ago” Niall log allt bredare ju närmare meningens slut kom, och jag kände mig alldeles varm inombords. Niall´s blick var så skyddande, så omtänksam och så.. kärleksfull.

”Really?!” utbrast Lucy upphetsat och lyckades nästan riva ner stolen av hennes plötsliga rörelser. ”Calm down babe” skrattade Harry och hjälpte sin flickvän att räta till sin stol. ”What did you answer then?” frågade Liam dumt och tittade på mig med sina bruna ögon. ”No. why would i say yes?” skojade jag men när jag såg Liams ansikte började jag skratta. ”Liam, i´m kidding. I would´ve been an idiot if i´d say no to him” . Liams hårda min mjuknade och han skrattade med en svag rodnad.

”Congrats guys, i knew you would make a great couple” sa Louis glatt och sträckte sig över bordet för att klappa Niall på axeln. ”Yeah i´m happy for you, i just hope that the fans won´t find out too soon” sa Zayn och Eleanor, samt Harry nickade instämmande.

”They can be a bit cruel...” fortsatte Zayn och innan han hann fortsätta så stoppade jag honom. ”I know, i´m still a fan and i know what the fandom look like sometimes”.

”Right i forgot that..” flinade Zayn som ett simpelt svar och drog en hand längs med sin skäggstubb. ”Of course you did” retades jag och räckte barnsligt ut tungan. Allting var så konstigt. För bara några månader sedan satt jag framför min dator, och skrev om hur underbart det skulle vara att få träffa killarna. Jag fantiserade om stunder som den här, men visste innerst inne att jag inte skulle kunna hantera situationen. Konstigt nog så kändes det inte som att jag satt med killarna ifrån pojkbandet jag suktat över. Jag satt runt ett matbord med Zayn,Harry,Louis,Niall,Liam,Lucy och Eleanor. Ett skönt gäng som jag lyckligt nog fått bli en del av. Jag var så djupt inne i mina egna tankar att jag inte märkte att Niall och Eleanor började duka av bordet. Lucy klappade mig med ett leende på armen och påminde mig om att jag inte var ensam. Jag reste mig ifrån bordet och stötte enkelt min höft mot hennes innan jag tog tag i min och Louis tallrik. När maten var bort dukad ifrån bordet gav Niall mig en lätt puss och försvann in i vardagsrummet med killarna. Teven sattes på och inte långt där efter hörde man hur killarna slog sig ner i soffan för att spela Fifa. Eleanor torkade av den sista tallriken och räckte över den till Lucy, som ställde in den i skåpet.

”So how do you feel about it?” frågade hon nyfiket och stängde skåpluckan. ”It´s crazy. I can´t believe how a guy like him wants a girl like me” skrattade jag, aningens rodnande och drog en hand igenom mitt hår. ”What do you mean with a guy like him?”, Eleanor tittade nervöst på mig men tvingade fram ett oäkta leende.

”He´s amazing. He´s gorgeous. He´s kind, and nice, and lovely and jesus the list of things is too long. Why?” suckade jag lyckligt, men kände ändå oron i magen av Eleanors blick. En blick som genast försvann. Hon andades lättat ut och gick fram för att krama om mig. ”What is this about?” skrattade jag nervöst och svarade på hennes kram. ”We wanted to make sure that you didn´t meant a guy famous like him. That´s the boys nightmare. That people they love only love them back as the famous boys from One Direction” förklarade Lucy och drog med oss bort mot vardagsrummet.

”Oh.. Niall talked with me about that before. I said something about my fangirllife and he thought the same thing as you. But i would never hurt Niall, believe me. I use to forget that he´s the same Niall that i used to stalk. He´s just a normal boy, well not really, but i see him as a beautiful and amazing guy. I even told him about One Direction´s new video, when Best song ever got relised..” . Eleanor släppte ut ett högt skratt och slog sig sedan för munnen. ”Really? What was his reaction?”. ”I told him about how we tried to break the vevo record, and then i realized that i was talking to Niall so i apologize. He thought it was cute and that it didn´t matter” svarade jag med ett brett leende och ryckte på axlarna. ”What didn´t matter?” hojtade Niall inifrån vardagsrummet och synen jag såg fick mitt inre fangirlhjärta att klampa hårt i bröstet. Niall satt mellan Liams ben, fullt fokuserad på spelet som speglades över skärmen. Harry satt mellan Louis och Zayn, med benen slarvigt slängda över Louis och med överkroppen lutad mot Zayn.

”Nothing Nialler”, jag försökte att låta så lugn som möjligt när jag slog mig ner på mattan framför soffan, bredvid Niall. Hans mungipor gled sakta uppåt när han hörde smeknamnet och jag rodnade. ”Aw she´s blushing!” konstaterade Zayn högt och pekade skrattande på mig. Jag vred upp huvudet mot honom och klappade simpelt till honom på benet med en fnysning. ”Im not”.

”Whatever you say, tomato” skrattade han elakt och lät ett brett flin sprida sig över hans läppar. ”Shut up” muttrade jag, fortfarande leendes, och gömde mig bakom mina händer.

Killarna hade nyligen lämnat lägenheten och begett sig upp till sina våningar. Jag stod lutad mot diskbänken och beskådade det tomma köket. Niall torkade av den sista tallriken och ställde upp den i skåpet innan han vände sig till mig. ”I better get going. I need to work tomorrow, if i don´t want to say goodbye to my apartment” skrattade jag, helt utan humor, och drog en hand igenom mitt hår.

”Poor you, i´ll drive you home” Flinade Niall och hjälpte mig ut till hallen. Han drog kvickt på sig sina skor och tittade ut igenom fönstret som fanns strax intill hallen. Sommaren började sakta tona bort och hösten visade sig allt tydligare. Regnet öste ner utanför och löv klädde den tidigare gröna marken.

”Wait, you´ll get sick if you walk outside like that” sa Niall snabbt och nickade mot min långärmade tröja. Jag såg efter honom när han försvann in i lägenheten innan jag knöt den enda skon jag kunde använda, då min andra var begravd under gips. ”Here”. Jag tittade upp på Niall och kände hur mina kinder hettade till när jag såg vad han höll upp. Munkjackan som han haft på så extremt många intervjuer och Photoshots.

”Are you sure, what if someone sees us?” frågade jag nervöst och tog emot det mjuka föremålet. ”It´s rainy and I wanted you to wear my hoodie, nothing weird with that” sa han simpelt och ryckte på axlarna.

”Smart, and thanks” skrattade jag och försökte att inte se för löjlig ut när jag sjönk in i den stora koftan. Niall log mot mig och höll upp dörren ut till trapphuset. ”How lovely” muttrade jag och reste mig upp med hjälp av kryckorna. En hel del människor hade gått utanför hans dörr, och gjorde det extremt halt för mig med kryckorna. Jag försökte att inte luta mig för mycket mot just en, men det var inte lika lätt som jag hade hoppats på. Kryckan far iväg åt ena hållet och jag knep skrämt ihop ögonen när min kroppstyngd drog för mycket åt ena hållet. Jag väntade på smällen som förmodligen ,skulle ha ekat igenom hela byggnaden, men den kom aldrig. Det var först när jag öppnade ögonen som jag kände att jag inte längre nuddade marken, det var först då som jag kände av de breda armarna runt min midja.

”I don´t think you should walk with those here” skrockade Niall och ändrade så att jag låg i hans famn, precis som en prinsessa. Obekväm i situationen försökte jag att kravla mig ut ur hans grepp, något som var lönlöst.

”What are you doing? I´ll carry you downstairs” sade han bestämt och sekunden då hans blåa ögon mötte mina släppte en del av min nervositet. Det som skrämde mig var att Niall skulle fly ifrån mig på grund av min vikt. Det värsta som någonsin skulle kunna hända är att han skulle tycka att jag är tung, vilket han förmodligen tänker just nu. Med alla negativa tankar i huvudet försökte jag ännu en gång att ta mig ur hans grepp, något som han förvånansvärt lät mig göra. Han höll fortfarande en bestämd arm runt min midja när jag balanserade mig själv på mitt oskadade ben.

”I´ll still carry you, I´m just going to pick these up” flinade han och sträckte sig efter kryckorna som låg på golvet. En svag rodnad letade sig upp över mina kinder, men envisheten och ilskan mot mig själv satt fortfarande kvar inom mig. ”No I don´t want you to carry me” sa jag bestämt och försökte att ta kryckorna ifrån honom.

”Well I don´t care. You can´t walk with these inside this building”. Jag blängde på honom i några korta sekunder och försökte sedan ännu en gång att ta kryckorna ifrån honom. ”Don´t be so stubborn, why can´t you let me carry you?” Niall släppte ifrån sig en låg suck och drog min kropp närmare sin.

”I´m heavy” mumlade jag lågt i hopp om att Niall inte skulle höra det.

”What?” 

Whatcha think? Jag är fortfarande inte helt nöjd men det blir bättre! Vad tycker ni om att dom är tillsammans? Vilket "shipnamn" föreslår ni? ;)

11 kommentarer till nästa kapitel ( Söndag ) xx