Min mage gav ifrån sig ett gräsligt ljud medan jag böjde mig ner för att ta på mig mina skor. ”Melanie, where are you going?” frågade Niall som kom gåendes ner för trappan. Hans ljusa hår låg rufsigt mot hans panna, hans mysbyxor hängde alldeles för lågt kring hans höfter och han såg extremt sexig ut.

”I´m going out for a walk. I have too much energy and wouldn´t survive a flight at this point” ljög jag med ett brett leende och öppnade dörren. ”Okay, be home soon!” sa han och pussade mig snabbt innan jag smet ut i kylan. Mina varma tights,Niall´s stora hoodie och ett par strumpor fick kylan att hålla sig borta ifrån min kropp. Jag hade hörlurarna i öronen och drog tummen över låtlistan jag hade på min mobil. När jag kommit utan synhåll från Niall´s hus klickade jag på My Heart Will Go On och stoppade kvickt undan mobilen. Titanic har alltid varit en flyktväg för mig. Så fort jag behövde gråta så tittade jag på filmen eller lyssnade på låten, det var så mycket enklare att gråta då. Jag svängde in på en mindre väg där inga bilar kunde köra och lyssnade när melodin började spelas. Mina tankar släpptes lösa och jag drog armarna om min egen kropp för att inte brista ihop helt. När Celine började sjunga lät jag mina ögon tåras och det dröjde inte länge innan tårarna rann ner för mina kinder. Att få hat då och då är en sak, men att hitta en hel trend där människor samlas för att prata om hur äcklig, ful och vidrig du är? Det är en helt annan sak, en känsla som ingen människa borde få uppleva. Tårarna rann vildare bara vid tanken på det.

Jag släppte alla spärrar jag haft inom mig och slog mig förstört ner på en bänk innan jag drog upp knäna till hakan. Min rumpa kyldes ner av det iskalla träet men jag kunde inte ha brytt mig mindre.

Mina tankar svamlade vidare och jag började tänka på saker som ingen människa någonsin ska behöva tänka. Tänk om Niall skulle lyssna på den här låten om jag inte längre skulle finnas? Skulle han över huvudtaget sakna mig? Att fansen skulle bli glada var det inget tvivel om, en del av dom i alla fall. Tanken fick mig att vilja spy. Min kropp började skaka okontrollerat och jag fick gång på gång ta djupa andetag för att inte svimma. En stor hand lades på min axel. Jag vred försiktigt upp huvudet och mötte till min stora förvåning Connor´s ögon. Tårarna började ännu en gång rinna helt vilt och jag gömde förskräckt mitt ansikte bakom mina vantar. Det var inte meningen att någon skulle se mig så här. Bänken knakade lätt när Connor satte sig bredvid mig och innan jag hann blinka så satt jag i Connor´s knä, invirad i hans varma famn. Han drog försiktigt ut hörlurarna ur mina öron och strök lugnande händerna längs mina armar.

”Take a deep breath, a deep breath” upprepade han åter och åter igen tills min puls var normal och tårarna slutat rinna. ”Care to tell me what happened?” viskade han tröstande och pussade mig lätt på pannan. Skulle jag berätta för honom vad som hade hänt?

Tjugo minuter senare drog jag återigen händerna under mina ögon för att förhindra köldskador över mina kinder.

"That´s sick” mumlade Connor stumt efter allt jag berättat och vaggade mig sakta fram och tillbaka i knät. ”A bit yeah, but what are you doing here?” frågade jag, min röst var fortfarande tjock efter allt gråtande och mina ögon var alldeles röda.

”My uncle live here, we´re always at his place over christmas” förklarade han med ett sympatiskt leende och drog min kropp närmare sin. ”Love your freezing, i think you should go home” viskade han, fortfarande i en tröstande ton och reste sig upp ifrån bänken.

”You´re right. I´ll see you in London in a few days, yeah?” skrattade jag och försökte att lyfta stämningen, ett misslyckat försök. ”Take care Melanie, okay? Call me if you need someone else to talk to, okay babe?” sa han och ignorerade min fråga. Jag nickade uppgivet och kramade om honom innan vi gick åt olika håll.

Promenaden hem gick fortare än vad jag mindes och innan jag visste ordet av det stod jag inne i hallen igen. Mina ögon hade återfått sin vanliga färg och det fanns inga tecken på att jag hade gråtit.

”Hi baby, i bet you´re cold as a chicken. We have some hot chocolate for you”, Nialls varma röst fick mitt hjärta att gå i två delar. Vad i hela fridens namn var det han såg i mig? Jag hängde av mig ytterkläderna och klev in i köket. Niall,Maura,Greg och Bob satt vid köksbordet. ”Cold as a chicken? Really?” skrattade jag med höjda ögonbryn och log när jag fick dom andra att skratta.

”I like chicken, so it just.. kind of.. never mind” stönade Niall men lät ett leende krypa fram över hans gudomliga läppar. Niall såg att jag var på väg att sätta mig på stolen bredvid honom och klappade uppmanande i sitt knä. Jag gav honom en skeptiskt blick men gick ändå med på att sitta i hans knä. Jag kände mig så tung.

”Breathe Melanie, you don´t need to panic okay? You´re not heavy, never been and never will, okay?” viskade Niall mot mitt öra när han kände hur jag näst intill skakade i hans famn. Hans ord lugnade mig något enormt och jag sjönk försiktigt tillbaka mot hans trygga bröst. Han la ena armen om min midja och pussade mig på kinden. ”How did it go?” frågade han nyfiket och tog ett bett av mackan som låg framför sig. ”It was nice. Ireland is such a beautiful place” suckade jag lyckligt och lekte med hans fingrar.

”I know, i love it here. To break this wonderful feeling, we need to be at the airport in two hours so go upstairs and back our bags. I´m just going to take this call...” Niall´s mening avslutade inte helt och hans blick var fastklistrad på sin mobil, som vibrerade i hans hand. Jag hoppade av Nialls knä och log mot resten av hans familj innan jag gick upp mot övervåningen.

”I´ve never been on an plane as much as i´ve been these past days” skrattade jag glatt när vi återigen slog oss ner i sätena för att vänta på att planet skulle starta. Niall gav mig ett oäkta leende och jag svalde ljudlöst ner klumpen i magen. Det var nu han skulle avslöja att han bara spelat om allt ihop. Han skulle säga att han inte var kär i mig.

”Niall..?” sa jag försiktigt och la en hand på hans ben. ”What is it?” frågade jag nästan oroligt och tackade för att vi satt på en privatare del av planet. Niall vred huvudet mot mig och blicken han gav mig fick mig att rysa. Hans havsblåa ögon var tårfyllda men besvikelsen bakom alla tårar var värst.

”Why did you lie to me?” sa han hest och drog en hand under ögat för att fånga upp tåren som sipprade ner för hans kind. Bara synen fick mig att vilja gråta. ”What are you talking about baby?” sa jag och drog mina händer längs med hans kinder.

”Why did you lie to me?..” upprepade han igen men innan jag hann svara så fortsatte han, ”.. why did you lie to me about your walk this morning? You told me that you liked it here and that you had a nice walk... why Melanie? Don´t you trust me?”, Hans röst svek honom i slutet och tårar rann nu en efter en ner för hans bleka kinder.

”Baby stop crying, you´re making me cry” mumlade jag snabbt och försökte att krama om honom samtidigt som jag försökte hindra mina egna tårar. Niall backade argt undan från mina armar och det kändes som om någon hade stuckit en kniv igenom mitt hjärta. ”Why did you lie to me?” frågade han ännu en gång i en argare ton.

”I don´t know what you´re talking about” snyftade jag patetiskt och drog en hand igenom mitt hår. ”Connor called me, he told me about everything Melanie. Do you trust him more than me? Why didn´t you just tell me? I would´ve been there for you baby”, tårarna började åter igen rinna över hans kinder och han drog snabbt över mig till sitt knä. Jag var så förvirrad.

”I´m so sorry Niall” viskade jag hest och lät honom gråta ut mot min axel. Min tröja fångade upp hans tårar medan jag gång på gång masserade hans hårbotten i ett försök till att lugna honom. ”I do trust you Niall..” sa jag försiktigt och kände hur han slutade att snyfta för att kunna höra vad jag sa. ”It´s just that.. i don´t want you to be angry at your fans because of this. I knew it was going to be tough, but that´s something i have to live with. There´s so many girls out there who would kill to be in my place. I understand how they feel because i would´ve felt the same way. It´s just the fact that they don´t think i read the hate. They don´t think i care. But i do, and it´s so hard seeing all those nasty things they write. They even made a trend about me, funny huh? I needed to get away for a second this morning, and i bumped into Connor while i broke down. I had to tell him about it Niall”. Niall hade fortfarande sin panna lutad mot min axel, hans andetag var stadigare och tårarna hade slutat att rinna.

Dramaaaaaa.............

Nästa kapitel blir antagligen rätt långt, då det är det näst sista kapitlet. Vill ni ha det i morgon trots att det är Halloweeeeeen eller vill ni ha det på Fredag? (: xx