Jag gick, så gott jag kunde, ut till vardagsrummet och skyfflade över mig själv till soffan med hjälp av mina armar. Med ett lågt och nöjt stön sjönk jag ner bland kuddarna och la upp mitt hela ben på soffbordet framför mig. Jag tog vant fram min mobil och gick in på twitter, något jag gjorde dagligen och inte skulle klara mig utan. Min blick läste igenom tweet efter tweet och jag kände hur klumpen i min mage växte. Jag gick in på ett av de största One Direction fan-account jag följde. Flera länkar låg bland varje tweet och jag svalde ljudlöst innan jag klickade på den första tweeten. En stor bild på Niall kom upp när han skyndar sig ut ur sjukhuset med Paul bakom sig, och i Paul´s famn ligger jag. Lyckligtvis hade jag fått solglasögon på mig så människor såg inte att det var jag, men vi Directioners listar ut en hel del saker alldeles för fort. Det skulle inte dröja länge innan de kopplar ihop att det var samma person som han tweetat till för någon dag sedan. Jag bet tag i min läpp, något jag alltid gjorde när jag var nervös, och skrollade igenom kommentarerna till bilden. En del lydde saker som”What happened? Who´s she? How´s she? Is she okay? Does Niall know her?” medan en del löd saker som”She better not touch my husband. Why do they help her anyway? I mean just look at her..” Det mest komiska till den sista kommentaren var att man knappt såg mig på bilden, man såg mina ben och mitt solglasögon-täckta ansikte. Men kommentaren lämnade ändå spår, och jag visste att det skulle fortsätta i samma riktning ju mer jag var i Niall´s närvaro. Ibland kändes det som om jag skulle klara av det med honom bredvid mig, medan jag samtidigt känner för att säga upp all kontakt med dom och gömma mig under mitt täcke för resten av livet. Jag klickade snabbt bort mig ifrån sidan och gick in på tumblr för att få tankarna på annat. Mina notifications var som vanligt överfulla och bilder från min olycka var överallt. Jag bläddrade snabbt förbi bilderna och rebloggade ett par olika grejer innan det knackade på dörren. Jag tog tag i kryckorna och hasade mig upp ur soffan. Med ett ostadigt ben hoppade jag ut till hallen och låste upp dörren. Jag höll båda kryckorna i ena handen och drog upp dörren med den andra. Till min enorma förvåning stod Lucy på utsidan med ett osäkert leende på läpparna.

”Hi..” sa hon försiktigt och harklade sig. ”..can i come in?”

”Of course” skrattade jag och försökte så smidigt och snabbt som möjligt hoppa undan så att hon kunde komma in. ”Niall told me about your accident” sa hon lugnt medan hon stängde dörren och började ta av sig skorna och jackan.

”Oh well, i´ve only myself to blame. I´m so clumsy sometimes..” suckade jag halvt om halvt på skoj. Lucy ryckte på axlarna och klev in i köket efter mig.

”Do you want a cup of tea, or something?” Jag drog handen längs med köksbänken och stannade upp vid vattenkokaren.

”I can fix it, why don´t you go start a movie?” Jag nickade instämmande till hennes ord och hoppade vidare ut till vardagsrummet. Medan jag försökte få igång Niall´s teve och sätta på en film började min telefon plinga till allt för många gånger. Jag ignorerade det och suckade lyckligt när filmen startade innan jag hoppade tillbaka till soffan och sjönk ner. Min kropp slappnade av och jag hörde hur vattenkokaren var i full gång inne i köket. Lucy hade bättre koll på den här lägenheten än vad jag hade, fast det är inte så konstigt. Nyfiken som jag alltid varit sträckte jag mig efter mobilen och satte andan i halsen när jag såg alla tweets som var riktade mot mig. Det tog inte mer än en några timmar för några directioners att koppla ihop vem jag var och just i denna sekund blev mitt konto bombarderat av alla slags kommentarer. Jag visste mycket väl om konsekvenserna jag skulle få om jag läste vad de skrev, men jag kunde inte låta bli att gå in på twitter. Nya tweets kom in gång på gång och en del var mindre trevliga än andra, en del var helt bisarra. Var det såhär Eleanor,Perrie,Danielle och alla andra som varit i närheten av killarna känt? Dom hade visserligen fått ha det såhär under en längre tid men det sved precis lika mycket i mig som det förmodligen gjorde i dom. Mina ögon tårades mer och mer efter varje elak tweet jag läste och trots att jag ville sluta läsa dom kunde jag inte, jag var fast.

@NiallIsMyPrince: @UpOnNarry you´re pathetic, trying to get Niall´s attention by throwing yourself at him like that. Bitch

@Niallersmofo: @UpOnNarry do not touch my boyfriend you disgusting thing, he´s mine and not yours. Got it?

@1DLWWY : @UpOnNarry I can´t believe that I actually liked your account, this thing with Niall made me realize that you´re using him for fame. Ur nasty and a bitch

Jag drog oförberett in andan och bet tag i min nagel för att på något sätt göra mig lugnare. “What is it?” Jag hoppade skrämt till när Lucy klev in i rummet med en bricka. Två tekoppar, en liten kanna mjölk och några kex låg fint utställda på det silvriga fatet som Lucy ställde ner på bordet framför oss.

”what´s the matter Mel?” frågade hon igen och slog sig ner bredvid mig. Jag försökte att på något diskret sätt blinka bort tårarna och skrattade okänsligt till. ”hate” sa jag simpelt och låste min mobil. Lucy nickade besviket och drog upp benen så att hon satt i skräddare.

”That´s one of the reasons to why i don´t want to go out public yet. Is it bad?” Hon tittade forskande på mig när jag drack av det mörka teet. ”Not for a person who´s used to it, but i´m not so yes. I think it´s bad. It´s been a long time since last time and i don´t want it to go back to the way it was before” Ännu en gång for orden ur munnen på mig, utan att jag riktigt velat prata om mitt förflutna för ännu en människa.

”What do you mean with before? Frågade Lucy förvånat sträckte sig efter ett kex. ”Uhm, long story short. I was bullied and had no friends and i did a few horrible things to myself. I guess i´m scared that it will go back to the way it was” suckade jag och kände paniken sakta krypa fram runt hörnet. Ett par smala armar lades om min kropp och jag tittade chockat upp när Lucy drog in mig i en varm kram. ”I´m sorry Melanie, i´m here for you if you need someone to talk to” sa hon tröstande och backade sedan undan. ”thank you Lucy” log jag och kände en liten del av stenen i mitt bröst lyfta. ”So how´s things going between you and Niall?”. Glöm vad jag precis sa, stenen lade sig precis vid sin rätta plats igen. ”uhm.. We´re friends” mumlade jag och grimaserade när min röst svek mig. Lucy höjde roat ena ögonbrynet och återgick sedan till att hälla i mjölk i sitt te.

”Friends as in we´re deeply in love but none of us has the currage to tell the other, or friends as in..?” sa hon frågandes och satte sig längre bak i soffan med tekoppen mellan händerna. ”I don´t know.. ”erkände jag och skrattade nervöst ”.. I´ve always been in love with Niall Horan from One Direction, and to be honest. I don´t know how many times i´ve been fantasizing about situations like this, which is pretty embarrassing. But now I feel that I´ve learned who the real Niall is and... I´m so madly deeply in love with him” Den sista delen av meningen rann ur min mun och jag lutade mig med en djup suck bak mot ryggstödet.

“That´s so cute!” tjöt Lucy glatt och sipprade lätt på sitt te.

“I´m just afraid that I will become some sort of problem, or that I won´t be able to handle the hate. For god´s sake I don´t even know what he feels about me. I me..” Jag skulle precis fortsätta när någon harklade sig i bakgrunden. Mina ögon knep automatiskt ihop och jag lade snabbt upp händerna för att täcka mina tomatröda kinder.

”Okay i´ll go now. Good luck Mel” viskade Lucy hastigt och reste sig ifrån min sida. Jag försökte patetiskt fånga tag i hennes arm, rädd för att vara ensam, men hon slank snabbt undan och ytterdörren smälldes igen. Jag tog upp en kudde i famnen och kramade försiktigt om den medan jag repeterade hur man gjorde för att andas i huvudet. Stegen närmade sig bakifrån och min kropp spände sig allt mer och mer ju närmare han kom.

”Melanie come on it´s just me” Niall´s röst var så mjuk och avslappnad att det knappt gick att undvika att öppna ögonen. Jag kikade försiktigt upp på hans muskulösa kropp och insåg inte förrän nu att han stod framför mig. Hans hand tog försiktigt tag i en hårslinga som levt sitt liv och placerade det bakom mitt öra. Jag bet nervöst tag i min läpp och tittade ännu en gång upp på honom, den här gången med mer mod i ögonen.

”i feel the same way about you Melanie”

WEY HEY WHAT DOES THE FOX SAY I`M BACK ON TRAAAAACK 

Jag hoppas att ni tyckte om det, och att ni fortfarande vill läsa... Mawhahaha, så många kommentarer som möjligt tills onsdag? Puss! xx